Räddningstjänst

Räddningstjänst 2018-2020 Handlingsprogram 2018-2020 för räddningstjänst i Luleå kommun enligt lag om skydd mot olyckor

Dokumenttyp Fastställd Ärendenummer Giltighetstid Handlingsprogram 3.2.0.1 2018-2020 Dokumentansvarig Tidigare fastställd Beslutsinstans Dokument gäller för Räddningschef Kommunfullmäktige Luleå kommuns ansvar för kommunal räddningstjänst

3.2.0.1 3 (37) Handlingsprogram 2018-2020 för räddningstjänst i Luleå kommun enligt lag om skydd mot olyckor Förord Enligt lag om skydd mot olyckor 1 ska alla kommuner utarbeta handlingsprogram för skydd mot olyckor. Dessa ska fastställas varje mandatperiod av kommunfullmäktige. Kommunen kan välja mellan att ha olika program för det förebyggande arbetet och för räddningstjänstens operativa verksamhet. Luleå har sedan lagens införande arbetat med två separata program för räddningstjänst och olycksförebyggande. Detta handlingsprogram för räddningstjänst som avser den operativt skadeavhjälpande verksamheten är en revision av den tredje generationens handlingsprogram. Det första fastställdes av kommunfullmäktige 2004, det andra i januari 2009 samt det tredje 2013. Skadeavhjälpande förmåga är att betrakta som en infrastrukturell tjänsteförmåga i samhällsbygget och utgör en viktig byggsten för en god och trygg livsmiljö i Luleå. 1 Lag (2003:778) om skydd mot olyckor och Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor

3.2.0.1 4 (37) Sammanfattning Det inledande kapitlet belyser bakgrund till lagen, dess väsentligaste paragrafer och den enskildes ansvar samt kommunens uppdrag. Kommunen ges i lagen i uppdrag att samordna, underlätta för den enskilde, utöva tillsyn, undersöka, svara för räddningstjänst, sotning och brandskyddskontroll. I det följande kapitlet berörs olycksutvecklingen i stort där fallolyckor har en särställning som den största olycksorsaken med dödlig utgång. Därefter kommer vägtrafiken. I Luleå kommun har vi endast olycksstatistik för räddningstjänstens uppdrag, vilket inte är alla olyckor. Statistiken över olyckor som föranlett en räddningsinsats visar dock att fem olyckstyper är vanligast förekommande; bränder i det fria, trafikolyckor, bränder i byggnader, utsläpp av farliga ämnen och drunkningstillbud. Denna statistik tillsammans med uppgifter från den kommunala riskanalysen har sedan lett fram till ett antal dimensionerande olyckor. I kapitlet som handlar om mål tas ett antal prioriterade riskområden fram. Dessa mål bygger de nationella mål som fastställts i lagen, kommunens vision och de dimensionerande olyckorna. De är för Luleå i detta handlingsprogram bränder, trafikolyckor, utsläpp av farliga ämnen, drunkningar och så kallade storolyckor. Till varje riskområde har säkerhetsmål och prestationsmål tagits fram. Säkerhetsmålen anger det tillstånd kommunen önskar uppnå. Prestationsmålen beskriver hur kommunen ska uppnå säkerhetsmålen. Ibland förutsätts samverkan med organisationer, företag eller myndigheter utanför kommunen. I det följande kapitlet redovisas den skadeavhjälpande verksamhetens förmåga att genomföra räddningsinsatser. Räddningsstyrkorna utgår från två brandstationer, i Centrum och i Råneå. Kommunen har även räddningsvärn med frivillig personal i Klöverträsk och på ett antal öar i skärgården. Förmågan jämförs även med de framtagna prestationsmålen och resultatet visar att kommunen kan hantera de vanligast förekommande olyckorna. Vissa typer av olyckor kräver dock samverkan mellan flera räddningsstyrkor eller särskilda resurser. I detta kapitel fastställs även krav på kompetenser för personalen och mål för övningsverksamheten samt hur allmänheten ska varnas i händelse av allvarliga olyckor. Avslutningsvis redovisas kommunens inriktning för räddningstjänst under höjd beredskap. I det avslutande kapitlet redovisas hur kommunen ska arbeta med olycksuppföljning och uppföljning av handlingsprogrammet. Olycksuppföljningen ska ske enligt en framtagen arbetsmodell, där insatsrapporten utgör en viktig del. Uppföljning av handlingsprogrammet ska ske årligen i verksamhetsberättelsen.

3.2.0.1 5 (37) Innehåll Sammanfattning... 4 Inledning... 7 Lag om skydd mot olyckor... 7 Bakgrund... 7 Olycksproblemet... 7 Den enskildes ansvar... 7 Kommunens ansvar och uppdrag... 8 Andra styrande dokument... 9 Kommunfullmäktiges styrkort... 9 Säkerhetspolicy för Luleå kommun... 9 Handlingsprogram för olycksförebyggande verksamhet... 9 Planer för extraordinära händelser i fredstid... 9 Risk- och sårbarhetsanalys... 9 Kommunal plan för räddningsinsatser vid Sevesoverksamheter... 9 Risker i vårt samhälle... 10 Olycksutvecklingen i stort... 10 Lokalt beskrivna olycksrisker... 11 Olyckor som föranleder räddningsinsats... 11 Skador av olyckorna... 13 Omvärldsanalys... 14 Brand i byggnad... 14 Bränder i det fria... 15 Trafikolycka... 16 Utsläpp av farligt ämne... 16 Drunkning/-tillbud... 17 Storolyckor och extraordinära händelser... 18 Storolyckor... 18 Farlig verksamhet... 19 Extraordinära händelser... 19 Mål... 21 Nationella mål... 21 Vision... 21 Dimensionerande olyckor... 21

3.2.0.1 6 (37) Säkerhets- och prestationsmål... 22 Bränder... 22 Trafikolyckor... 24 Utsläpp av farliga ämnen... 25 Storolyckor... 26 Organisation av skadeavhjälpande arbete... 27 s organisation... 27 Ledningsorganisation vid räddningsinsatser... 27 Samverkan... 29 Samband och kommunikation... 29 Kompetenser... 29 Räddningschef... 29 Räddningsledare... 30 Brandman... 30 Styrkebefäl (styrkeledare)... 30 Yttre befäl... 30 Inre befäl... 30 Räddningsstyrkornas förmåga... 31 Beredskap... 31 Jämförelse av förmåga och prestationsmål... 31 Organisatoriska och tekniska förutsättningar... 33 Länssamverkan och länsövergripande ledningssystem... 33 Ledningssystemet och inre befäl... 33 Övningsverksamhet... 33 Varning och alarmering vid allvarliga händelser... 33 Alarmering av räddningsstyrkor... 34 Räddningstjänst under höjd beredskap... 34 Uppföljning... 35 Olycksutredning... 35 Uppföljning av handlingsprogrammet... 35 Bilaga 1 Insatstider... 36 Bilaga 2 Luleå hamn och gränsdragning för kommunalt och statligt ansvar inom vattenområden... 37

3.2.0.1 7 (37) Inledning Lag om skydd mot olyckor Bakgrund Den 1 januari 2004 trädde lag om skydd mot olyckor (LSO) i kraft samtidigt som räddningstjänstlagen från 1986 upphört att gälla. I och med lag om skydd mot olyckor ska kommunerna styra sitt arbete mot skydd mot olyckor med målstyrning utifrån nationella mål. Styrningen ska ske genom handlingsprogram, dels för räddningstjänst (utryckande verksamhet) och dels för den olycksförebyggande verksamheten. Detta reviderade dokument utgör Luleå kommuns handlingsprogram för räddningstjänst. Handlingsprogrammet utgör ett övergripande dokument som beskriver räddningstjänstens mål och verksamhet samt de risker för olyckor som kan leda till räddningsinsatser. Programmet anger även räddningstjänstens egen förmåga samt förmåga att i samverkan genomföra räddningsinsatser. Handlingsprogrammet fastställs av kommunfullmäktige och ska antas minst en gång per mandatperiod. Handlingsprogrammet ska även utgöra ett instrument för uppföljning och utvärdering. Arbetet med handlingsprogrammet är en ständigt pågående process och detta dokument beskriver processen och verksamheten vid det tillfälle som dokumentet togs fram. Uppföljningar och förändringar i omvärlden kan och ska komma att påverka dokumentets utformning och innehåll. Olycksproblemet Olyckor är ett omfattande samhällsproblem. Skadorna av olyckor omfattar allt från dödsfall till lindriga skador på människor samt egendoms- och miljöskador. Olyckor är kostsamma för samhället, vare sig det är personer, egendom eller miljö som skadas. Skador medför inte bara lidande utan även stora samhällskostnader. Den totala samhällskostnaden för skador av olyckor ligger nu årligen på ungefär 80 miljarder kronor. Motsvarande kostnad för år 2005 var 59 miljarder kronor. Varje dag, året om, skadas tolv människor så allvarligt att de avlider och över 400 människor behöver läggas in på sjukhus för vård till följd av skador. 2 Redan i de utredningar som ligger till grund för Lag om skydd mot olyckor uttalade regeringens utredare att det måste bli färre som dör och skadas i olyckor. 3 Olyckorna och skador därav har blivit ett betydande samhällsproblem. Lag om skydd mot olyckor bygger på detta faktum. Lagen förtydligar den enskildes ansvar att skydda sig mot olyckor samt innehåller några för kommunerna nya åtaganden. Den enskildes ansvar Lag om skydd mot olyckor är mycket tydlig med att huvudansvaret till skydd mot olyckor alltid åligger den enskilde. Den enskilde är i detta sammanhang såväl privatperson som företag och åläggs dels att alltid larma vid händelse av eller vid risk för 2 Personskador i Sverige, MSB413 september 2012, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012. 3 SOU 1998:59 och SOU 2002:10.

3.2.0.1 8 (37) en olycka samt att för egen del hålla ett skäligt skydd mot brand och annan olyckshändelse. Kommunens ansvar och uppdrag Kommunen är enligt lag om skydd mot olyckor skyldig att samordna och samverka om skydd mot olyckor i kommunen och mellan aktörerna, att underlätta för medborgare, föreningar och företag att uppfylla lagens krav, att genomföra tillsyn om skäligt brandskydd föreligger, att undersöka olyckor och utvärdera räddningsinsatser, att svara för räddningstjänst samt ansvara för sotning och brandskyddskontroll. Kommunen ges i lagen i uppdrag att samordna, underlätta för den enskilde, utöva tillsyn, undersöka, svara för räddningstjänst, sotning och brandskyddskontroll. I detta handlingsprogram är det punkterna 1, 4 och 5 nedan som behandlas, medan övriga uppdrag tas upp i handlingsprogrammet för olycksförebyggande verksamhet. 1. Samordna & samverka Kommunen ska samordna och samverka inom det olycksförebyggande och skade-begränsande arbetet med flera aktörer inom såväl offentlig förvaltning, näringsliv samt organisationer och frivilliggrupper. 2. Underlätta för den enskilde Kommunen ska vidare underlätta för den enskilde att själv bidra till sin säkerhet genom rådgivning, information och utbildning. 3. Tillsyn För att kontrollera lagens efterlevnad ska kommunen utöva tillsyn. Tillsynen ska vara behovsanpassad och i första hand riktas mot mer riskfyllda byggnader och anläggningar. 4. Undersöka Kommunen ska i skälig omfattning efter en räddningsinsats undersöka olyckan, dess orsak, olycksförloppet och hur insatsen har genomförts.

3.2.0.1 9 (37) 5. Räddningstjänst Räddningstjänst är samhällets stöd till den enskilde vid olyckshändelse eller överhängande fara för olyckshändelser, för att förhindra och/eller begränsa skador på människor, egendom eller miljö. 6. Sotning och brandskyddskontroll Kommunen ska föreskriva hur och ansvara för att sotning och brandskyddskontroll sker. Andra styrande dokument Detta handlingsprogram ersätter tidigare handlingsprogram för räddningstjänst men medför utöver det inte att något annat program inom kommunen upphör. Däremot har programmet kopplingar till: Kommunfullmäktiges styrkort Kommunfullmäktiges styrkort handlar bland annat om trygghet, livsmiljö och hälsa. Utgångspunkt är att Luleås befolkning ska känna sig minst lika trygga och säkra som riksgenomsnittet. Säkerhetspolicy för Luleå kommun Säkerhetspolicy och säkerhetsstrategi har i första hand kommunens inre säkerhet i fokus medan detta handlingsprogram fokuserar på medborgarna. Handlingsprogram för olycksförebyggande verksamhet Handlingsprogram för olycksförebyggande verksamhet syftar till att beskriva kommunens arbete med att förebygga olyckor. Senaste beslutet var en prolongering av det olycksförebyggande handlingsprogrammet för åren 2017-2018. Planer för extraordinära händelser i fredstid Plan för extraordinära händelser hanterar kommunens förmåga och planering för att säkerställa befolkningens trygghet och den kommunala verksamheten vid samhällspåfrestningar och kriser. Risk- och sårbarhetsanalys Kommunens senaste risk- och sårbarhetsanalys från 2015 koncentreras avseende olyckor till stora olyckor och masskadesituationer men har i övrigt fokus på samhällets sårbarhet vid påfrestningar. Kommunal plan för räddningsinsatser vid Sevesoverksamheter Planen beskriver hur Luleå kommun hanterar skyldigheterna enligt Lag (1999:381) och Förordning (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

3.2.0.1 10 (37) Risker i vårt samhälle Olycksutvecklingen i stort Varje år omkommer i Sverige cirka 3 000 personer till följd av olyckor 4. Olycks- och personskadebilden domineras idag framförallt av äldre, sjuka, missbrukare, socialt eller ekonomiskt marginaliserade samt i viss mån även av ungdomar. Fallolyckor är den olyckstyp som leder till flest dödsfall, flest antal sjukhusvistelser och flest antal besök på akutmottagningar. Under 2010 omkom 1 600 personer i fallolyckor, drygt 70 000 blev inlagda i sluten sjukhusvård och nästan 240 000 uppsökte ett akutsjukhus efter att ha skadats i fallolyckor. Det är drygt fem gånger fler som dör till följd av fallolyckor än till följd av olyckor i vägtrafiken. I åldersgruppen, 80 år eller äldre, orsakas nio av tio skador av ett fall. Även i arbetslivet är fallolyckor vanliga, till exempel vid arbete på hög höjd 5. Det omkommer cirka 300 personer varje år till följd av olyckor i trafiken. Sedan 2001 fortsätter dödsfallen i vägtrafiken att minska. Utvecklingen är positiv när det gäller exempelvis cyklister, mopedister och motorcyklister. 6 Antalet bränder som leder till dödsfall ökar något, sett från lägsta noteringen år 2004. 7 Men om hänsyn tas till befolkningsökningen har risken för att omkomma till följd av en brand minskat något. Cirka 100 personer dör varje år till följd av bränder. 8 Dödsolyckor till följd av drunkning har från år 2002 haft en nedåtgående trend, dock infanns en topp under år 2006. 9 Den nedåtgående trenden vad gäller antalet omkomna barn och ungdomar fortsätter. 10 Antalet dödsfall till följd av olyckor inom den kommersiella sjöfarten är mycket lågt, men det inträffar cirka 35 dödsfall varje år på grund av olyckor med fritidsbåtar 11. Olyckor som är omfattande i bemärkelsen att de kräver många liv, här kallat storolyckor, minskar i både antal och omfattning 12. 4 Personskador i Sverige, MSB413 september 2012, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012. 5 IDA Informationssystem för statistik och analys, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012-10- 30. 6 Olycksstatistik väg, nationell statistik, Transportstyrelsen, 2012. 7 IDA Informationssystem för statistik och analys, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012-10- 25. 8 Personskador i Sverige, MSB413 september 2012, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012. 9 Räddningstjänst i siffror 2010, MSB275 - juli 2011, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2011 10 Så skadas barn, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012 11 Olycksstatistik sjöfart fritidsbåtar, 1995-2011, Transportstyrelsen, 2012. 12 Olyckor i siffror 2007, NCO 2007:7

3.2.0.1 11 (37) Lokalt beskrivna olycksrisker Ett av räddningstjänstens planeringsunderlag utgörs av den kommunala riskanalysen. Analysen upprättades 2002, men är i huvudsak fortfarande aktuell. Dock är det viktigt att kontinuerligt inventera och analysera risker eftersom riskerna i ett modernt samhälle förändras. Vid en sammanställning av riskanalysen har räddningstjänsten konstaterat att kommunen har många och olika risker. Det är risker i form av traditionella hot som brand, olyckor i trafiken, olyckor med farliga ämnen, arbetsplatsolyckor, men också risker som har med den svåröverskådliga kommunala sårbarheten att göra, till exempel el- eller värmeförsörjning. Luleå har en riskgeografi, som till stor del placerar riskobjekten på Uddebo industriområde. Förutom risken som verksamheterna utgör för de som vistas inom respektive verksamhetsområde, så utgör de risker till viss del för boende eller närliggande verksamheter i omgivningen. Antingen sker det direkt genom risker med utbredd skadeverkan, till exempel tänkbara gasutsläpp, eller så indirekt, genom exempelvis transporter av farligt gods på olämpliga ställen. Transport av farligt gods, via väg och järnväg, inom tätortens centrala delar ökar kommunens riskbild. En olycka med farligt gods i tätbebyggt område kan få svåra konsekvenser. Länsstyrelsen har bemyndigande att utfärda lokala trafikföreskrifter för att förbjuda vissa vägar för transport av farligt gods och även rekommendera lämpliga transportvägar samt ange vilka parkeringsplatser som bör användas vid exempelvis vila. Rekommenderade vägar för farligt gods är framtagna av Länsstyrelsen i Norrbottens län och räddningstjänsten, dessa förslag redovisas i Nationell Vägdatabas hos Trafikverket. Olyckor som föranleder räddningsinsats Med räddningstjänst avses i lagen om skydd mot olyckor (LSO) de räddningsinsatser som kommunen eller staten ska ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön. Kommunen ansvarar för räddningstjänst förutom i de fall som definieras som statlig räddningstjänst. I 4 kap. 1 6 LSO fastställs följande som statlig räddningstjänst: fjällräddningstjänst, flygräddningstjänst, sjöräddningstjänst, efterforskning av försvunna personer i andra fall, miljöräddningstjänst till sjöss och räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen. I övriga fall ansvarar kommunen för räddningsinsatserna. För att det ska vara motiverat att samhället ska ansvara för en räddningsinsats ska vissa kriterier vara uppfyllda. I 1 kap. 2 LSO anges dessa kriterier och ansvaret avgörs av:

3.2.0.1 12 (37) behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt. Alla fyra kriterier ska vara uppfyllda för att en räddningsinsats ska kunna påbörjas. Hänsyn måste dock tas till att beslut ibland måste ske utan tillräckligt med information om olyckan och under stark tidspress. Ambulansverksamhet, som hanteras av sjukvårdshuvudman, är inte att betrakta som räddningsinsats. Därför innehåller räddningstjänstens statistik inte en komplett förteckning av de olyckor som sker i kommunen, utan endast de som föranlett initiering av räddningsinsats från räddningstjänsten. Av statistiken framgår att följande olyckor är mer frekventa än andra. Dessa kallas här vanliga olyckor. De vanligaste identifierade räddningstjänstutryckningarna i Luleå, 2004-2011, utgörs av: Brand i byggnad Brand i det fria Förmodad brand Trafikolycka Utsläpp av farliga ämnen (kemikalier) Drunkningstillbud eller drunkning Den vanligaste utryckningsorsaken är larm från en automatisk brandlarmsanläggning trots att brand inte har uppstått. Detta är däremot inte en olycka. Fördelningen av de vanligast förekommande olyckor som föranlett räddningstjänst under åren 2004-2011 redovisas i Figur 1.

3.2.0.1 13 (37) 200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Figur 1: De vanligast förekommande olyckor som föranlett räddningstjänst i Luleå kommun under åren 2004-2011. Skador av olyckorna Nedan presenteras skadade och döda under åren 2004-2007 och 2008-2011 (se Tabell 1) enligt räddningstjänstens statistik. Det handlar om olyckor till vilka räddningstjänsten har larmats. Tabellen är inte en komplett förteckning över samtliga räddningstjänstuppdrag. Den redovisar de typer av olyckor där det enligt statistiken förolyckas människor. Olyckstyp Insatser Omkomna Svårt skadade Lindrigt skadade Brand i byggnad 302 3 (2) 4 (3) 32 (14) (321) Brand ej i byggnad 462 0 (1) 0 (1) 1 (0) (536) Trafikolycka 455 (332) 6 (7) 64 (52) 392 (276) Drunkning/ -tillbud 21 (20) 3 (4) 2 (0) 7 (7) Nödställd person 31 (13) 0 (1) 0 (1) 2 (2) Annan 97 (80) 2 (0) 0 (1) 6 (1) Summa 1368 (1302) 14 (15) 70 (58) 440 (300) Tabell 1: Tabell 1. Döda och skadade av olyckor i Luleå kommun 2008-2011 (siffror för åren 2004-2007 inom parentes). Olyckstypen Annan i Tabell 1 ovan är klämolyckor, fallolyckor och andra slags olyckor, oftast utomhus. Av de olyckor som räddningstjänsten kallas till är de olyckor som leder till flest dödsfall följande, i fallande ordning:

3.2.0.1 14 (37) Trafikolyckor Drunkningar Bränder i byggnader Den lokala statistiken över antalet döda i olyckor som föranlett räddningstjänst skiljer sig inte från den nationella statistiken. Även där är trafikolyckor, drunkningar och bränder i byggnader de typer av olyckor där flest människor omkommer. 13 Omvärldsanalys I detta avsnitt redovisas en jämförelse av olycksstatistik mellan Luleå, länet, riket samt fyra referenskommuner. Referenskommunerna är kommuner med liknande demografi och riskbild som Luleå. Dessa kommuner är Helsingborg, Norrköping, Skellefteå och Uppsala. Det är även viktigt att jämförelsen sker mot övriga länet samt riket, eftersom kommunen påverkas av samhället i stort. Jämförelsen omfattar fem typer av olyckor som är de vanligaste förekommande olyckor som kräver en räddningsinsats (se Dimensionerande olyckor). Brand i byggnad Vad beträffar antal bränder i byggnader per 1 000 invånare och år, ligger Luleå under länets och rikets snitt. I Luleå har det skett 1,02 bränder i byggnader per 1 000 invånare och år under åren 2008 2011, en sänkning med nästan 10 % i jämfört med tidigare period (2004 2007). Av referens-kommunerna är det bara Uppsala som visar på ett lägre antal tillbud, se Figur 2. 13 IDA Informationssystem för statistik och analys, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012-11-12.

3.2.0.1 15 (37) 2004-2007 2008-2011 2,00 1,80 1,60 1,40 1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20 0,00 Figur 2: Antal bränder i byggnad per 1000 invånare och år. Fördelning mellan åren 2004 2007 och åren 2008 2011. Bränder i det fria Avseende antal bränder i det fria per 1 000 invånare och år, ligger Luleå under rikets snitt och ungefär som länet i övrigt. I Luleå har det under åren 2008 2011 skett 1,56 bränder i det fria per 1 000 invånare och år, en minskning på cirka 17 % jämfört med tidigare period. Av referens-kommunerna är det bara Helsingborg som visar på ett högre antal tillbud, se Figur 3. 2,20 2,00 1,80 1,60 1,40 1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20 0,00 2004-2007 2008-2011 Figur 3: Antal bränder i det fria per 1000 invånare och år. Fördelning mellan åren 2004 2007 och åren 2008 2011.

3.2.0.1 16 (37) Trafikolycka Trafikolyckor är en av de kategorier av olyckstyper som leder till flest dödsolyckor. Mellan åren 2008 2011 har det inträffat 1,54 olyckor per 1000 invånare och år i Luleå. Detta är en ökning på nästan 25 % i jämförelse med tidigare period. Motsvarande ökning kan även utläsas i länet och i riket i stort. I en jämförelse med referenskommunerna är det Norrköping och Helsingborg som också har en ökande olycksstatistik, se Figur 4. 2,20 2,00 1,80 1,60 1,40 1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20 0,00 2004-2007 2008-2011 Figur 4: Antal trafikolyckor per 1000 invånare och år. Fördelning mellan åren 2004 2007 och åren 2008 2011. Utsläpp av farligt ämne Avseende antalet utsläpp av farliga ämnen ligger Luleå över tre av jämförelsekommunerna och över antalet i Norrbotten. Utvecklingen visar att dessa typer av händelser ökar både i Luleå och i riket i stort. I Luleå så har dessa händelser ökat med nästan 50 % under den senaste perioden, se Figur 5.

3.2.0.1 17 (37) 2004-2007 2008-2011 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0,00 Figur 5: Antal utsläpp av farligt ämne per 1000 invånare och år. Fördelning mellan åren 2004 2007 och åren 2008 2011. Drunkning/-tillbud Under perioden 2008 2011 blev räddningstjänsten i Luleå larmade till 21 drunkningstillbud, det vill säga i snitt drygt fem stycken per år. Statistiken visar på att Luleå har en högre frekvens av tillbud i jämförelse med riket och referenskommunerna, dock i nivå med övriga länet, se Figur 6. 2004-2007 2008-2011 0,08 0,07 0,06 0,05 0,04 0,03 0,02 0,01 0,00 Figur 6: Antal drunkningstillbud per 1000 invånare och år. Fördelning mellan åren 2004 2007 och åren 2008 2011.

3.2.0.1 18 (37) Storolyckor och extraordinära händelser Storolyckor Med storolyckor avses olyckor som är omfattande i bemärkelsen att de kräver många liv eller ger mycket stora skador. Händelserna kan till exempel vara masskadesituationer från flyg, tåg eller bussolyckor eller stora kemikalieutsläpp, främst utsläpp av giftig eller explosiv gas. Storolyckor är mycket ovanliga i vårt samhälle, så ovanliga att tillförlitlig statistik över inträffade händelser inte går att ta fram, framförallt inte på lokal nivå. Risken för denna typ av händelse är att bedöma som osannolik, men inte helt försumbar. I Tabell 2 nedan finns några av de storolyckor som bedöms möjliga i Luleå kommun: Exempel möjliga skadescenarier storolycka Brand i publik lokal Brand i Uddebo oljehamn Brand på fartyg Brand på sjukhus/vårdanläggning Flyghaveri passagerarplan Gasutsläpp över bebyggt område Järnvägsolycka Olycka med farligt gods Olycka med utsläpp av kemikalie till vattentäkt Trafikolycka mellan buss och annat tungt fordon Trafikolycka mellan tåg och bil Översvämning Tabell 2: Möjliga storolyckor

3.2.0.1 19 (37) Farlig verksamhet För industrier och verksamheter med stora mängder potentiellt farliga kemikalier gäller särskilt ansvar och reglering. EU styr verksamhetens säkerhetsarbete med stora mängder farliga kemikalier i det så kallade Sevesodirektivet. 14 Dessa verksamheter har blanda annat skyldigheter enligt lag om skydd mot olyckor och kommunen har ett särskilt tillsynsansvar för bolagens riskanalys och beredskapshållning. I Tabell 3, redovisas Luleås farliga verksamheter. Beslut om vilka verksamheter som ska klassas som farliga beslutas av Länsstyrelsen i samråd med kommunen. Farlig verksamhet SSAB Tunnplåt AGA Gas ST1 Energy AB Flogas LKAB Cirke K Luleå Airport/F21 Sunderby sjukhus helikopterflygplats Bergtäkt Sunderbyn Bergtäkter Persön och Brändön Bergtäkter Mjöträsklommen/Niemisel, Ersnäs och Rutvik Bergtäkter Orrbyn, Smedsbyn och Måttsund Bergtäkt Maraviken Tabell 3: Farlig verksamhet i Luleå kommun Huvudsaklig riskkälla Brännbar och giftig gas, brännbar och giftig vätska m.m. Brandunderstödjande gas, kvävande gas Brandfarliga vätskor vid Uddebo oljedepå Brännbara gaser vid Uddebo oljedepå Brandfarliga vätskor vid Uddebo oljedepå Brandfarliga vätskor vid Uddebo oljedepå Civil och militär luftfart Civil luftfart, sjuktransporter med helikopter (helikopterflygplats) Bergtäktsverksamhet Bergtäktsverksamhet Bergtäktsverksamhet Bergtäktsverksamhet Bergtäktsverksamhet Utöver detta finns kemikaliehantering i mindre skala i många företag i kommunen, samt relativt omfattande transporter av farligt gods i och genom tätorten. Dessa företag och transporterna till och från dem utgör en viss risk för omgivningen. För att minimera transportriskerna finns rekommenderade vägar för farligt gods; väg 97, Svartöleden och E4: an. Extraordinära händelser I lagen definieras en extraordinär händelse enligt följande; Den avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner eller kräver skyndsamma insatser. Det innebär händelser som 14 Direktiv 2012/18/EU, 2012-07-04, namnet Seveso refererar till ett kemikalieutsläpp av dioxin i småstaden Seveso i norra Italien, 1976

3.2.0.1 20 (37) skakar om samhället, men inträffar väldigt sällan. I Luleå har vi förmodligen inte haft någon extraordinär händelse sedan stadsbranden 1887. I Luleå har vi arbetet med och definierat några händelser som skulle kunna bli extraordinära. Dessa är: Stort dammhaveri i Luleälven Långvarigt elavbrott Förorenat vatten Pandemi Stora problem i IT- och betalsystem Stora problem med fjärrvärmeförsörjningen Dessa händelser finns med i den kommunala riskanalysen och planer för extraordinära händelser. Extraordinära händelser är inte dimensionerande för räddningstjänstens grundförmåga.

3.2.0.1 21 (37) Mål Nationella mål I lagen om skydd mot olyckor finns två mål som anger inriktningen för verksamheten. I första paragrafen anges att Bestämmelserna i denna lag syftar till att i hela landet bereda människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor. (LSO 1 kap 1 ). I den tredje paragrafen framhålls att ska planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. (LSO 1 kap. 3 ). Vision Kommunens övergripande idé för arbetet med skydd mot olyckor: Luleå kommun ska vara en säker kommun som aktivt arbetar för att minska olyckor och skador. Under perioden 2018-2020 ska verksamheten riktas mot de områden som finns prioriterade nedan. Dimensionerande olyckor Utifrån inventeringen av de lokala riskerna och statistik från räddningstjänstens insatser kan de olyckor som räddningstjänsten ska hantera delas in i två kategorier, vanliga olyckor och storolyckor. De vanliga olyckor som ska hanteras är: trafikolyckor, bränder, olyckor med farliga ämnen och drunkningstillbud. dimensioneras för att samtidigt kunna respondera till två samtidiga olyckor i Luleå kommun. Om fler än två samtidiga räddningsinsatser uppstår, går larmet till närmsta tillgängliga räddningsenhet i regionen. Storolyckor är de olyckor som kan kräva många liv eller ge mycket stora skador. Händelserna kan till exempel vara masskadesituationer från flyg-, tåg- och bussolyckor eller stora kemikalieutsläpp. Dessa olyckor är osannolika och därmed inte dimensionerande men räddningstjänsten ska lokalt kunna påbörja en räddningsinsats även vid dessa tillfällen och i samverkan med andra organisationer även kunna hantera stora olyckor.

3.2.0.1 22 (37) Säkerhets- och prestationsmål Nedan följer några definitioner och avgränsningar för de säkerhets- och prestationsmål som föreslås. Säkerhetsmålen (S) för de prioriterade områdena anger det läge kommunen planerar för att kunna uppnå. De säkerhetsmål som nedan formuleras för den skadeavhjälpande verksamheten har ett medborgarperspektiv enligt inriktningen i program till Vision Luleå 2050, Planera för säkerhet. Prestationsmålen (P) beskriver hur kommunen ska uppnå säkerhetsmålen. Samverkan kan också bli aktuell med organisationer, företag eller myndigheter utanför kommunen. Prestationsmålen har ett organisationsperspektiv. I kommunstyrelsens styrkort används istället begreppet aktiviteter för att uppnå målen. Exempel Beskrivning av målen/upplägg i den fortsatta framställningen ges nedan: S: I rutorna beskrivs säkerhetsmål för de prioriterade områdena. P: Prestationsmål som kommunen ska uppnå. Bränder Bränder ger ofta stora egendomsskador och stora följdverkningar för såväl den enskilde som för samhället. Varje år dör i Sverige mellan 100 130 personer i samband med bränder och varje år orsakas skador för flera miljarder. I Tabell 4 redovisas Luleå kommuns mål för bränder.

3.2.0.1 23 (37) S1: Skador på människor, egendom och miljö i samband med bränder ska minimeras. P1.1: P1.2: P1.3: P1.4: P1.5: P1.6: P1.7: P1.8: För Luleå centrum ska en räddningsinsats kunna påbörjas inom 10 minuter. För minst 90 % av hushållen ska en räddningsinsats kunna påbörjas inom 20 minuter. ska ha förmåga att utföra livräddning med rökdykare i bostadsbebyggelse. ska ha förmåga att utföra utvändig utrymning/livräddning från byggnad. ska ha förmåga att utföra invändig släckning av byggnad. ska ha förmåga att utföra släckning av brand i terräng. ska ha förmåga att utföra släckning vid brand i brandfarlig vätska. ska ha förmåga att utföra första hjälpen på skadade. Tabell 4: Säkerhets- och prestationsmål för bränder För räddningstjänsten är kraven på att samtidigt kunna utföra arbetsmoment dimensionerande. Därför redovisas samtidigt förmåga inom området bränder. Samtidig förmåga bränder Centrum Råneå Livräddning via rökdykning och livräddning via stege (fordon eller utskjutsstege) Invändig släckinsats med förstärkt baspunkt Håltagning i yttertak samtidigt som invändig livräddning eller släckning pågår. Tabell 5: Samtidig förmåga vid bränder, stationsvis Ja, samtidig förmåga ska upprätthållas Ja, förmåga ska upprätthållas även innan 1:a förstärkning Samtidig förmåga kan inte garanteras. Livräddning prioriteras alltid framför egendomsskydd. Ej samtidig förmåga Förmåga uppnås efter 1:a förstärkning anlänt Samtidig förmåga kan inte garanteras. Livräddning prioriteras alltid framför egendomsskydd.

3.2.0.1 24 (37) Trafikolyckor Olyckor i trafiken är olyckor som ofta orsakar trauma för den drabbade och där räddningstjänst ofta erfordras för att frigöra patienten för vidare transport till sjukhus. Tiden från det att olyckan inträffat tills dess att den drabbade erhåller vård på sjukhus är ofta avgörande för patientens liv och hälsa. Erfarenheter har visat att denna tid inte bör överskrida en timme. För att beskriva detta används i dessa sammanhang begreppet Gyllene timmen. S2: Vid trafikolyckor skall räddningstjänsten ge sjukvården förutsättningar att klara den så kallade Gyllene timmen P2.1: ska ha förmåga att utföra losstagning av fastklämda personer. P2.2: ska ha förmåga att utföra säkring av olycksplats. P2.3: ska ha förmåga att utföra första hjälpen på skadade. Tabell 6: Säkerhets- och prestationsmål för trafikolyckor

3.2.0.1 25 (37) Utsläpp av farliga ämnen I Luleå kommun hanteras en mängd farliga ämnen i många verksamheter. Dessa ämnen utgör en risk för människor, men utgör även en stor risk för miljön vid utsläpp. Den vanligast förekommande olyckan inom kategorin utsläpp av farliga ämnen är dock läckage av bränsle från fordon. S3: Skador på människor, egendom och miljö i samband med utsläpp i farliga ämnen ska minimeras. P3.1: ska ha förmåga att utföra livräddning i riskmiljö orsakad av kemikalieutsläpp. P3.2: ska ha förmåga att utföra begränsning av utsläpp av farliga ämnen till land och till sjöss 15. P3.3: ska ha förmåga att utföra brandsläckning i samband med bränder i farliga ämnen. P3.4: ska ha förmåga att utföra sanering i samband med utsläpp av farliga ämnen. P3.5: ska ha förmåga att utföra första hjälpen på skadade. Tabell 7: Säkerhets- och prestationsmål för utsläpp av farliga ämnen. Drunkningsolyckor Varje år dör över 100 personer i Sverige i samband med drunkningsolyckor. Antalet drunkningsolyckor har sett över en längre tid minskat för varje år, men för barn mellan 1 6 år är drunkning den vanligaste dödsorsaken. I norra Sverige är det enligt nationell statistik främst män över 40 år som omkommer i drunkningsolyckor, ofta med alkohol i blodet. Luleå är en båttät kommun med aktivt sjöliv, många badstränder och vatten runt centrumhalvön. Inte minst därför är skydd mot drunkning prioriterat. 15 Uppgifter om ansvarsförhållanden, hamnar och deras gränser finns i bilaga 2

3.2.0.1 26 (37) S4: Skador på människor, egendom och miljö i samband med drunkningsolyckor ska minimeras. P4.1: P4.2: ska ha förmåga att utföra ytlivräddning vid alla årstider. ska ha förmåga att utföra första hjälpen på skadade. Tabell 8: Säkerhets- och prestationsmål för drunkningsolyckor. Storolyckor I Luleå kommun finns ett antal anläggningar där verksamheten innebär fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på människor eller miljön. I kommunen finns också starkt trafikerade vägar, järnväg, flygplats och anläggningar där många människor vistas. S5: Skador på människor, egendom och miljö i samband med storolyckor ska minimeras. P5.1: ska ha förmåga att leda och samordna en större räddningsinsats med samverkande organ från andra myndigheter, organisationer och förstärkande enheter från andra räddningstjänster. P5.2: ska ha förmåga att utföra insatser med kemdykare i kemikaliesmittat riskområde i samband med olyckor i farliga ämnen. P5.3: ska ha förmåga att utföra indikering av farliga ämnen och radioaktivitet. P5.4: ska ha förmåga att utföra invändig brandsläckning i större anläggningar i s.k. hög riskmiljö. P5.5: För samtliga verksamheter som klassas som högre kravnivån Seveso 16 och är beslutade som farliga anläggningar 17 ska aktuell insatsplan finnas. Tabell 9: Säkerhets- och prestationsmål för storolyckor. 16 Lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, Förordning (2015:236) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor 17 Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor, 2 kap 3.

3.2.0.1 27 (37) Organisation av skadeavhjälpande arbete s organisation Kommunfullmäktige (KF) som kommunens högsta beslutande organ beslutar om räddningstjänstens organisation och förmåga i och med detta handlingsprogram. Kommunstyrelsen (KS), som också utgör räddnings- och beredskapsnämnd organiserar den praktiska uppföljningen genom ett beredningsutskott, för räddningstjänst (RBU), som hanterar många av de löpande frågorna. Kommunfullmäktige har dock i januari 2018 beslutat om att politisk styrning och löpande uppföljning av räddningstjänsten från och med 1 januari 2019 ska hanteras direkt av Kommunstyrelsen. Utöver den politiska organisationen så finns en förvaltningsorganisation där räddningschefen är tillika förvaltningschef. Kommunens räddningsstyrkor är placerade vid brandstationer i Centrum och i Råneå. Utöver dessa finns räddningsvärn i Klöverträsk och i skärgården. Ledningsorganisation vid räddningsinsatser Räddningsinsatser ska ledas av räddningschefen. Räddningschefen har dock möjlighet att utse Räddningsledare (RL) som arbetar på dennes uppdrag. Räddningsledaren beslutar om att inleda och avsluta räddningsinsats, om ingrepp i annans rätt och om tjänsteplikt. Arbetsledningen på skadeplats, sker av ett specialutbildat skadeplatsbefäl, olika beroende på olyckans storlek och komplexitet. Huvudansvar Räddningschef Systemledning och Räddningsledarbeslut Inre befäl Insats och uppgiftsledning på skadeplats Styrkebefäl Figur 7: Ledningsordning vid enklare olycka

3.2.0.1 28 (37) Huvudansvar Räddningschef Systemledning och Räddningsledarbeslut Inre befäl Insats och uppgiftsledning på skadeplats Styrkebefäl Yttre befäl Uppgiftsledning på skadeplats Styrkebefäl Styrkebefäl Figur 8: Ledningsordning vid flera samtidiga insatser, varav en något mer omfattande.

3.2.0.1 29 (37) Samverkan Samverkan med andra organisationer och organ, till exempel polis och sjukvård, sker på respektive ledningsnivå, såväl mellan ledningscentralsnivå som skadeplatsansvarigt befäl. Varje samverkande organisation har sin egen ledningsorganisation och sina juridiska mandat. En räddningsinsats kan ofta pågå parallellt med en sjukvårdsinsats, såväl som samtidigt som ingripanden enligt polislagen osv. Räddningsinsats Sjukvårdsinsats Polisinsats Inre befäl Tjänsteman i beredskap Ledningsbefäl RLC Yttre befäl Sjukvårdsledare Polisinsatschef Styrkebefäl Ambulansenhet Polisenhet Figur 9: Samverkan sker på flera nivåer mellan organisationerna. Samband och kommunikation Samband vid räddningsinsatser sker via radiokommunikation i det nationella blåljuskommunikationssystemet RAKEL. 18 RAKEL möjliggör krypterad och säker kommunikation mellan räddningstjänst-enheter, mellan räddningstjänsten och ledningscentralen och i samverkan mellan de olika räddningsorganen. Detta system medger en robust och driftsäker kommunikation med god täckning i hela kommunen. Kompetenser Räddningschef Kommunens räddningschef ska ha avlagt Brandingenjörsexamen enligt högskoleförordningen (SFS 1993:100) och genomgått påbyggnads-utbildning i räddningstjänst för brandingenjörer vilken genomförs av Myndigheten för 18 RAKEL står för Radiokommunikation för effektiv ledning

3.2.0.1 30 (37) Samhällsskydd och Beredskap (MSB, tidigare Statens Räddningsverk, SRV). Räddningschefen är förvaltningschef. Kommunen ska likaså ha minst en ställföreträdande räddningschef som också uppfyller dessa krav. Räddningsledare Räddningschefen är räddningsledare. Räddningschefen kan utse andra personer att vara räddningsledare om de uppfyller rätt kompetenskrav. För att få tjänstgöra som räddningsledare krävs att personen lägst har avlagt examen från MSB:s utbildning Räddningsledning A eller motsvarande enligt äldre utbildningssystem (Brandförman heltid respektive deltid). Samtliga brandbefäl inom Luleå räddningstjänst har mandat att vara räddningsledare. De mandat som räddningsledarskapet medför avser besluten om att avsluta räddningsinsats, att besluta om ingrepp i annans rätt och om tjänsteplikt. Brandman Brandman i heltidsstyrka ska ha avlagt examen i räddnings- och säkerhetsarbete från MSB:s utbildning i Skydd mot olyckor, eller avlagt examen i utbildningen Brandman Heltid enligt SRV:s äldre utbildningssystem. För vikarierande personal ställs inte dessa krav. Räddningspersonal i beredskap (RIB) så kallad deltidsbrandman, ska ha genomgått MSB:s utbildning i räddningsinsats, grundutbildning för räddningspersonal i beredskap (GRIB) eller genomgått utbildningen Brandman Deltid enligt SRV:s äldre utbildningssystem. Räddningsvärnen består av frivillig personal utan formell kompetens. De genomför övning och utbildning normalt en gång per år. Styrkebefäl (styrkeledare) Styrkeledare ska som lägst ha genomgått MSBs kurs Räddningsledare A. Yttre befäl Yttre befäl ska ha genomgått MSBs kurs Räddningsledning B eller Brandingenjörsutbildning med RUB. Inre befäl Inre befäl ska ha genomgått MSBs kurs Räddningsledning B eller Brandingenjörsutbildning med RUB.

3.2.0.1 31 (37) Räddningsstyrkornas förmåga Beredskap Följande enheter är grundbemanning för respektive brandstation som ska kunna rycka ut inom de tider som anges i Tabell 4 nedan: Brandstation Bemanning Anspänningstid Stn 211-2000 1 Inre befäl 90 sekunder Centrum Utgår från Luleå eller Boden 1 Yttre befäl Beredskap i hemmet, träder i tjänst inom 90 sekunder Stn 211-2000 1 styrkebefäl + 7 90 sekunder Centrum brandmän Stn 211-2200 Råneå 1 styrkebefäl + 4 brandmän 8 minuter Tabell 10: Räddningsstyrkor och beredskap. Jämförelse av förmåga och prestationsmål Utifrån prestationsmålen har en jämförelse med räddningsstyrkornas förmåga gjorts vilket presenteras i Tabell 11 nedan. Förmågan har bestämts genom en bedömning av om räddningstjänsten förfogar över personal, utrustning och kunskap för att kunna utföra avsedd uppgift, enskilt eller efter förstärkning/stöd från annan enhet. Färg Förklaring Insats kan ske med personal och utrustning från egen station. Insats kan ske i samverkan med annan räddningsstyrka, annan resurs eller efter tillförsel av särskild utrustning. Insats kan inte genomföras, prestationsmålet är inte uppfyllt.

3.2.0.1 32 (37) Prestationsmål (per stationsområde) Centrum Råneå Bränder P1.1 För Luleå centrum ska en räddningsinsats kunna påbörjas inom 10 minuter. P1.2 För minst 90 % av hushållen ska en räddningsinsats kunna påbörjas inom 20 minuter. P1.3 Utföra livräddning med rökdykare i bostadsbebyggelse. P1.4 Utföra utvändig utrymning/livräddning från byggnad. P1.5 Utföra invändig släckning av byggnad. P1.6 Utföra släckning av brand i terräng. P1.7 Utföra släckning vid brand i brandfarlig vätska. P1.8 Utföra första hjälpen på skadade. Trafikolyckor P2.1 Utföra losstagning av fastklämda personer (i alla typer av fordon). P2.2 Utföra säkring av olycksplats. P2.3 Utföra första hjälpen på skadade. Utsläpp av farliga ämnen P3.1 Utföra livräddning i riskmiljö orsakad av kemikalieutsläpp. P3.2 Utföra begränsning av utsläpp av farliga ämnen till land och till sjöss. P3.3 Utföra brandsläckning i samband med bränder i farliga ämnen. P3.4 Utföra sanering i samband med utsläpp av farliga ämnen. P3.5 Utföra första hjälpen på skadade. Drunkningsolyckor P4.1 Utföra ytlivräddning vid alla årstider. P4.2 Utföra första hjälpen på skadade Storolyckor P5.1 Leda och samordna en större räddningsinsats med samverkande organ från andra myndigheter, organisationer och förstärkande enheter från andra räddningstjänster. P5.2 Utföra insatser (med kemdykare) i riskområde i samband med olyckor i farliga ämnen. P5.3 Utföra indikering av farliga ämnen/radioaktivitet. P5.4 Utföra invändig brandsläckning i större anläggningar i s.k. hög riskmiljö P5.5 För samtliga verksamheter som klassas som högre kravnivån Seveso och är beslutade som farliga anläggningar ska aktuell insatsplan finnas. - Tabell 11: Jämförelse av prestationsmål och räddningsstyrkornas förmåga.

3.2.0.1 33 (37) Organisatoriska och tekniska förutsättningar Länssamverkan och länsövergripande ledningssystem 2015 tecknade samtliga 14 kommuner i Norrbotten ett samverkansavtal för den kommunala räddningstjänsten. Syftet med detta avtal är att skapa kraftfullare förmåga i räddningssystemet, att effektivisera verksamhet, att bygga ett gemensamt ledningssystem och inte minst att säkerställa medborgaren får snabbaste möjliga hjälp oavsett var olyckan inträffar dvs nyttja räddningsresurserna gränslöst, oavsett kommungränser. Ledningssystemet och inre befäl Tio av de 14 kommunerna i Norrbotten samverkar om en gemensam funktion för övergripande ledning. Under 2018 planeras det för att vissa kommuner även i Västerbotten ska nyttja och bidra i systemet. Funktionen benämns inre befäl (IB). IB ansvarar bl.a. för omvärldsbevakning, systemledning och stöd till insatsledning på skadeplats. IB ansvarar också för att bevaka hotbilder och störningar som kan påverka kommunernas uppgifter, t.ex. väderförhållanden, avbrott i telesystemen eller vatten-, och elförsörjningen. IB kan initiera Luleå Kommuns krisledning via Tjänsteperson i Beredskap (TIB) om en händelse eller olycka så kräver. Övningsverksamhet Regelbunden utbildning och övning är viktiga delar i att bibehålla och öka kompetensen hos personalen inom räddningstjänsten. Inriktningen på övningarna ska styras av Luleås riskbild, individuella behov och de formella krav som finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Övningsverksamheten för heltidsanställd personal i räddningsstyrka planeras för 4-månadersperioder och varje period omfattar ca 35 timmars övning. Personalen som utgör RIB, Räddningspersonal I Beredskap, är schemalagda i var fjärde vecka och genomför normalt en övning per jourvecka. Frivillig personal i räddningsvärnen ska övas normalt en gång per år. Övningarnas genomförande och deltagande personal dokumenteras. Övningsverksamheten ska kontinuerligt följas upp för att tillse att personalen besitter nödvändig kompetens. Varning och alarmering vid allvarliga händelser Kommuninvånare ska kunna varnas och informeras vid allvarligare olyckshändelser. Detta gäller även vid olyckor som inträffat utanför kommunen, men som kan påverka kommunen. Några tänkbara händelser som kan föranleda ett snabbt behov av varning och information är: olje- och kemikalieutsläpp som påverkar vattentäkter, utsläpp av giftiga och/eller brandfarliga gaser, stor explosionsrisk och

3.2.0.1 34 (37) omfattande brand som producerar stora mängder giftig eller irriterande brandrök. Vid beslut om att allmänheten ska varnas med anledning av omedelbart eller snart förestående fara, ska alltid signalen Viktigt meddelande VMA utnyttjas och direkt åtföljas av aktuell information, råd och anvisningar i riks- och lokalradion. Sedan 2017 kan också information ges via SMS till geografiskt avgränsade områden. VMA initieras via SOS-Alarm av räddningsledare, men nyttjande av de takmonterade larmsirenerna kan också startas lokalt på brandstation 211-2000 (centrum). Vid extraordinär händelse eller en större olycka kommer alla viktiga meddelanden och annan nödvändig information att publiceras på en särskild kriswebb för Luleå kommun. Förberedande information delges kommuninvånarna via kommunens hemsida och informationstidning. VMA-signalen kan endast ges i tätorterna Luleå och Råneå. VMA-signalen består av upprepade sju sekunder långa ljudstötar med 14 sekunders paus emellan. 7 s paus 14 s 7 s paus 14 s 7 s När signalen ges ska allmänheten bege sig inomhus, stänga fönster dörrar och ventilation samt lyssna på riks- eller lokalradion. Alarmering av räddningsstyrkor Alarmeringscentral för kommunens räddningsstyrkor är SOS Alarm, beläget i samma byggnad som brandstationen i centrum. SOS Alarm larmar kommunens räddningsstyrkor genom högtalarsystem på brandstation, personmottagare och via kommunikationsradio (RAKEL). Om telefonnätet är utslaget går det att larma räddningsstyrkorna via en RAKEL-baserad nödtelefon som kan nås på brandstationen i Råneå. På brandstationen i centrum kan en hjälpbehövande direkt muntligen komma i kontakt med SOS-Alarm. Räddningstjänst under höjd beredskap Kommunens organisation för räddningstjänst under höjd beredskap bygger på en förstärkning av den fredstida organisationen. Lednings-, räddnings-, förvaltnings- och skadeförebyggande organisationer ska nyttjas med så små förändringar som möjligt. En effektiv räddningstjänst i fred är grunden för en väl fungerande räddningstjänst vid höjd beredskap. ska under den kommande mandatperioden utreda om krigsplaceringsbeslut behövs för räddningspersonalen.

3.2.0.1 35 (37) Målen för räddningstjänsten i fred gäller även under höjd beredskap. Dock kommer under höjd beredskap fokus vara mera kortsiktigt inriktat på skadeavhjälpande verksamhet istället för förebyggande sådan. Uppföljning Olycksutredning Enligt 3 kap. 10 lagen om skydd mot olyckor ska en olycka som föranlett en räddningsinsats utredas i skälig omfattning. Föremål för utredningen ska vara olyckans orsak och förlopp samt räddningsinsatsens utförande. Resultatet av dessa utredningar ska användas som ett verktyg i räddningstjänstens arbete med kvalitetssäkring. Utredningarna ska också utgöra en av grundstenarna i framtagandet av handlingsprogram, både för den skadeavhjälpande och för den olycksförebyggande verksamheten. Olycksundersökningen ska utföras enligt en grundmodell som är indelad i olika nivåer med olika fokus och detaljeringsgrad. En tumregel vid nivåindelningen är att ju större och mer komplex insats desto mer detaljerad och omfattande utredning. Fokus ska ligga på att hitta förslag på åtgärder och på enklaste sätt återkoppla detta till berörd part, till exempel egen organisation, fastighetsägare etcetera. Endast vid särskilda händelser krävs en utökad dokumentation, förutom händelserapport. Arbetet med olycksutredningar och uppföljning av insatser är ett område som ska utvecklas ytterligare. Uppföljning av handlingsprogrammet Prestationsmålen i handlingsprogrammet är formulerade med inriktningen att det ska kunna avgöras huruvida ett mål är uppfyllt eller inte. Prestationsmålen översätts till uppgifter och kvalitetskrav i räddningstjänstens övningsverksamhet. Räddningschefen ska till Räddnings- och beredskapsutskottet, eller från 2019 till Kommunstyrelsen, redovisa resultaten i verksamhetsberättelsen.

Bilaga 1 Insatstider Figur 10: Insatstider i Luleå kommun

Bilaga 2 Luleå hamn och gränsdragning för kommunalt och statligt ansvar inom vattenområden Figur 11 beskriver Luleås hamn och dess gränser i vatten, tillika också gränsdragningen mellan kommunalt och statligt ansvar vid olyckor på sjön. Figur 11: Kommunen ansvarar för de vattenområden som är markerade med mörkare färg på bilden, ljusare färg utgör så kallat statligt vatten.