Hur kommunicerar personer med tal- och språksvårigheter i vardagliga aktiviteter?

Institutionen för hälsa, vård och samhälle Sektionen för arbetsterapi Hur kommunicerar personer med tal- och språksvårigheter i vardagliga aktiviteter? Författare: Ulla Ekeberg Handledare: Jan Hellberg Juni 2006 Kandidatuppsats Adress: Sektionen för arbetsterapi, Box 157, S-221 00 Lund

Institutionen för hälsa, vård och samhälle Sektionen för arbetsterapi 2006-06-12 Hur kommunicerar personer med tal- och språksvårigheter i vardagliga aktiviteter? Ulla Ekeberg Abstrakt Personer med tal- och språksvårigheter använder sig av alternativ och kompletterande kommunikation, AKK, för att kommunicera. Det kan vara kroppsspråk, en lågteknologisk symbolkarta och eller ett högteknologiskt hjälpmedel som en dator med kommunikationsprogramvara. Antalet studier som utvärderar användningen av högteknologiska hjälpmedel är begränsat, vilket gjort författaren till denna studie nyfiken på att få kunskap om hur personer med tal- och språksvårigheter använder sina kommunikationssätt i olika aktiviteter. Undersökningsgruppen bestod av tre personer med diagnosen cerebral pares, anartri. De använde alla bliss för att kommunicera och hade tillgång till både blisskarta och dator med anpassat styrsätt. Som metod för studien valdes observation i två vardagliga aktiviteter. Resultatet visade att de till största del använde två AKK-sätt i vardagliga aktiviteter, antingen det kroppsliga, manuella i kombination med det lågteknologiska hjälpmedlet eller kroppsspråket i kombination med det högteknologiska hjälpmedlet. Arbetsterapeuten har en viktig roll som en av utprovarna, eftersom hjälpmedlet ska fungera i de aktiviteter och i de miljöer personerna befinner sig i sin vardag. Resultatet visade också att aktivitet och delaktighet till största del uppnåddes. Nyckelord: arbetsterapi, kommunikation, datorhjälpmedel, AKK, närkommunikation, observation Kandidatuppsats Sektionen för arbetsterapi, Box 157, S-221 00 Lund

1. Bakgrund... 11 1.1 Kommunikation i aktivitet... 11 1.2 Aktivitetsutförande... 12 1.3 Aktivitetsbalansen vid tal och språksvårigheter... 13 1.4. Person med tal och språksvårigheter... 13 1.5 Att kommunicera... 14 1.6 Hjälpmedel... 15 1.6.1 Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK och hjälpmedel... 16 1.6.2 BRO-modellen, kommunikationskedjan vid AKK... 17 1.7 Omgivning... 18 1.7.1 The Circle of Communication Partners, CCP... 18 1.7.2 Personliga assistenter... 19 1.7.3 Delaktighet i samband med kommunikation... 20 1.8 Aktiviteten, AKK-användaren, omgivningen... 20 2. Syfte... 21 3. Metod... 21 3.1 Urvalsförfarande... 21 3.1.1 Beskrivning av undersökningsgruppen... 22 3.2 Metod/instrument för insamling av information... 23 3.3 Procedur... 24 3.4 Bearbetning av den insamlade informationen... 25 4. Etiska överväganden... 25 5. Resultat... 25 5.1 Förelagd aktivitet: ADL-aktivitet, måltid i hemmet, hela undersökningsgruppen... 26 5.1.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga... 26 5.1.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt... 26 5.1.3. AKK-sätt: Högteknologiskt... 27 5.1.4. Sammanfattning AKK-sätt... 27 5.1.5. Assistenternas roll i aktiviteten... 28 5.2 Självvald aktivitet... 28 5.2.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga... 29 5.2.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt... 29 5.2.3. AKK-sätt: Högteknologiskt... 29 5.2.4. Sammanfattning AKK-sätt... 29 5.2.5. Assistenternas roll i aktiviteten... 29 5.3 Förelagd aktivitet: ADL-aktivitet, måltid i hemmet, Person A... 30 5.3.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga... 30 5.3.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt... 30 5.3.3. AKK-sätt: Högteknologiskt... 31 5.3.4. Sammanfattning AKK-sätt... 31 5.3.5. Assistentens roll i aktiviteten... 31 5.4 Självvald aktivitet, Person A... 31 5.4.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga... 32 5.4.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt... 32 5.4.3. AKK-sätt: Högteknologiskt... 32 5.4.4. Sammanfattning AKK-sätt... 32 5.4.5. Assistentens roll i aktiviteten... 32 5.5 Förelagd aktivitet: ADL-aktivitet, måltid i hemmet, Person B... 33 5.5.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga... 33 5.5.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt... 33

5.5.3. AKK-sätt: Högteknologiskt... 33 5.5.4. Sammanfattning AKK-sätt... 34 5.5.5. Assistentens roll i aktiviteten... 34 5.6 Självvald aktivitet, Person B... 34 5.6.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga... 35 5.6.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt... 35 5.6.3. AKK-sätt: Högteknologiskt... 35 5.6.4. Sammanfattning AKK-sätt... 35 5.6.5. Assistentens roll i aktiviteten... 35 5.7 Förelagd aktivitet: ADL-aktivitet, måltid i hemmet, Person C... 36 5.7.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga... 36 5.7.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt... 36 5.7.3. AKK-sätt: Högteknologiskt... 36 5.7.4. Sammanfattning AKK-sätt... 36 5.7.5. Assistentens roll i aktiviteten... 37 5.8 Självvald aktivitet, Person C... 37 5.8.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga... 37 5.8.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt... 37 5.8.3. AKK-sätt: Högteknologiskt... 38 5.8.4. Sammanfattning AKK-sätt... 38 5.8.5. Assistentens roll i aktiviteten... 38 5.9 Det sammanlagda resultatet från de sex observationerna.... 38 6. Diskussion... 39 6.1 Metoddiskussion... 39 6.2 Resultatdiskussion... 41 7. Konklusion... 46 Referenser... 49 Bilagor: Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Observationsschema Tillstånd för att använda illustration av BATS-modellen, 2 sidor Tillstånd för att använda illustration av BRO-modellen Tillstånd för att använda illustration av CCP paradigm

Tack Först vill jag tacka undersökningspersonerna och deras familjer för att de med öppna armar släppt in mig i deras hem, bjudit på fika med hembakat och i trevlig samvaro gett mig en inblick i deras liv, vilket värmt in i hjärtat. Mötena med er har inte enbart gett mig mycket professionellt utan också livserfarenhet och möjlighet till eftertanke. Utan min familj hade uppsatsen inte heller blivit genomförd. Tack för att ni gett mig mycket av vår gemensamma tid och för att ni stått ut med en ibland frånvarande mamma och hustru. Utan handledning hade jag också stått mig slätt. Tack Jan för ditt engagemang och för att du delat med dig av dina kunskaper och erfarenheter och för att du alltid, ofta med kort varsel, bistått med goda kommentarer i diskussion under processen med att färdigställa uppsatsen. Medan han dunkade bad han till gud. Sånt hade han aldrig brytt sig särskilt mycket om förr i tiden men nu bad han till gud nu sa han gode gud gör så att hon förstår vad jag vill. Om jag hade en röst skulle jag kunna skrika och ropa på hjälp och prata för mig själv så att jag fick lite sällskap. Citat ur boken Johny var en ung soldat av Dalton Trumbo

1. Bakgrund DAHJM (Datorbaserade Hjälpmedel) dataresurscenter i Lund är en specialistenhet inom Region Skåne som ansvarar för utprovning av datorbaserade kommunikationshjälpmedel, det vill säga högteknologiska hjälpmedel. Datorhjälpmedlet ska ersätta eller kompensera för den aktivitetsbegränsning personen med funktionshinder upplever inom aktivitetsområdena skriva och/eller kommunicera. De personer som kommer till DAHJM har grava funktionshinder inom kommunikation, motorik och kognition och ibland även syn- och hörselsvårigheter. Arbetsterapeuten är en av flera yrkeskategorier som är utprovare och har ett uppföljningsansvar om sex månader. Lång klinisk erfarenhet inom detta område säger att det krävs längre tid för att se det personliga användningsområdet. Antalet studier som utvärderar användningen av högteknologiska hjälpmedel är begränsat (Vuorela, 2004), vilket gjort författaren till denna studie nyfiken på att få kunskap om hur personer med tal- och språksvårigheter använder sina kommunikationssätt i olika aktiviteter. Kunskap om detta kan förhoppningsvis leda till ett bättre anpassat hjälpmedel, i de miljöer och i de aktiviteter personen har definierat som viktiga. Det i sin tur kan leda till att insatserna kring en datorutprovning effektiviseras, vilket skulle kunna innebära en kvalitetssäkring och ge ett kostnadseffektivt arbetssätt. 1.1 Kommunikation i aktivitet Att kunna kommunicera är ett grundläggande behov alla människor har (Heister Trygg, Andersson, Hardenstedt & Sigurd Pilesjö, 1998), och i en aktivitet är det viktigt att bli förstådd så att aktiviteten som utförs känns meningsfull och kan utföras i ett socialt sammanhang. Mening och syfte får aktiviteten då den är viktig för personen menar Fisher (2002). International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF), definierar aktivitet enligt följande: Aktivitet är en persons genomförande av en uppgift eller handling (Socialstyrelsen, 2003, s. 14). Aktivitet är vad människor gör i den miljö hon eller han befinner sig (Canadian Association of Occupational Therapists, 2002). Det är vanliga och välkända saker som människor utför varje dag; aktiviteter i det dagliga livet ADL, som tex

att äta, klä sig, förflytta sig. Det kan också vara aktiviteter som utförs i skolan alternativt på arbetet, eller på fritiden. Kommunikation kan definieras som kontakt mellan människor (Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, 1998), eller överförandet av budskap från en individ till en annan (Heister Trygg, et al., 1998), och kan enligt Light (i Beukelman & Mirenda, (Red.) 1998), sammanfattas så här: 1. uttrycka behov och vilja, 2. informationsutbyte, 3. social gemenskap och 4. social etikett. Personer med tal- och språksvårigheter använder sig av andra uttrycksmedel än enbart tal för att kommunicera i olika aktiviteter, men de har likväl samma behov av att kunna samspela med andra och att bli förstådda. 1.2 Aktivitetsutförande Individuella förutsättningar påverkar aktivitetsutförandet, det vill säga förmågan att kunna utföra en aktivitet (Christiansen & Baum, 1997). Arbetsterapeuten arbetar med att möjliggöra aktivitet och med att främja delaktigheten för människan i samhället. För att det ska bli möjligt krävs ett samarbete mellan arbetsterapeut och individ för att denne ska kunna välja, organisera och utföra de aktiviteter som hon eller han finner användbara eller meningsfulla i en given miljö (Canadian Association of Occupational Therapists, 2002). The Canadian Model of Occupational Performance, CMOP, (Canadian Association of Occupational Therapists, 2002), bygger på ett klientcentrerat synsätt där samarbete mellan klient och arbetsterapeut ska leda fram till att man tillsammans kartlägger vilka aktivitetsområden som utgör problem och som klienten vill bemästra. Modellen beskriver samspelet mellan människan, omgivningen och aktiviteten som utförs och hur dessa faktorer påverkar varandra. Modellen utgörs av tre delområden, som tillsammans bildar en helhet. Schematiskt beskrivs den som en helhet indelad i tre delar; individ (person), aktivitet (occupation) och omgivning (environment). Aktivitet uppkommer i samspelet mellan dessa. Det inre, första delområdet består av individens fysiska, känslomässiga och kognitiva förutsättningar med en kärna av spirituality. Spirituality kan översättas med begreppen vilja, drivkraft och motivation

(Lidström & Zachrisson, 2005). Det andra delområdet är aktivitet och som består av aktiviteter i det dagliga livet, arbete och fritid. Det tredje delområdet är omgivningen i vilken aktiviteten utförs, det vill säga de fysiska, sociala, kulturella och samhälleliga komponenterna som omger klienten. En förändring i någon del påverkar individens aktivitetsutförande (Canadian Association of Occupational Therapists, 2002). 1.3 Aktivitetsbalansen vid tal och språksvårigheter En person med tal- och språksvårigheter riskerar att bli passiv eller stanna vid att endast uttrycka vilja och behov om hon eller han inte får tillgång till hjälpmedel för att uttrycka sig. Om det ofta inträffar att personen inte blir förstådd, och det ständigt sker sammanbrott i kommunikationssituationer på grund av att samtalspartnern inte kan tolka individen korrekt, kan det resultera i att motivationen till att kommunicera förändras. Detta i sin tur innebär att hon eller han inte ges möjligheter att påverka sin livssituation, aktivitetsförmågan begränsas och aktivitetsbalansen rubbas. Att genom kommunikation kunna påverka sina egna livsvillkor, oavsett funktionshinder, är en grundläggande mänsklig rättighet för alla individer (Heister Trygg et al., 1998). Individens individuella förutsättningar påverkar hur väl hon eller han klarar att utföra en aktivitet. Om individen har förmåga att kunna be om och efterfråga saker eller förmedla information i en aktivitet ses det som en resurs, vilket är en faktor som påverkar hur väl aktiviteten kan utföras självständigt (Lidström & Zachrisson, 2005). Personen med tal- och språksvårigheter kan därför vara i behov av kommunikationshjälpmedel som gör det möjligt att uttrycka önskemål och behov, göra val, uttrycka artighetsfraser och att förmedla sina tankar och åsikter. 1.4. Person med tal och språksvårigheter Gruppen av personer med tal och språksvårigheter, utgörs av både barn och vuxna. Det är inte lätt att uppskatta hur många av dessa som är i behov av alternativa sätt för att kommunicera, därför att de utgör en mycket heterogen grupp. Det är allt från de personer med svårförståeligt tal till dem som helt saknar talförmåga. Orsakerna kan vara många. Det kan till exempel orsakas av en medfödd skada som till exempel cerebral pares, som är en hjärnskada som uppkommit under fosterstadiet eller uppkommer någon gång under barnets första två levnadsår (Sanner, 1992). Förvärvade hjärnskador som stroke och skalltrauma, eller sjukdom, som till exempel

Amyotrofisk lateralskleros (ALS) kan också orsaka funktionsnedsättning för tal och språk. Andra diagnosgrupper som kan ha kommunikationssvårigheter är personer med utvecklingsstörning, hjärntumör, autism, ADHD/DAMP, Downs syndrom, Retts syndrom, med flera (Heister Trygg et al., 1998). Personer med cerebral pares kan ha varierande grader av talsvårigheter, men det finns de som inte har något funktionellt tal alls. Diagnosen heter då anartri. Det innebär oförmåga att artikulera och forma ljud (Heister Trygg et al., 1998). Dessa personer använder sig av alternativ och kompletterande kommunikation, AKK, då de samtalar med andra personer. Med AKK menas alla kommunikationssätt som en person med tal- och språksvårigheter använder för att komplettera eller ersätta vanligt tal. 1.5 Att kommunicera Att kommunicera i olika situation och miljöer med olika människor är en utmaning för personer med funktionshinder för tal- och språk. För att möjliggöra detta krävs professionell handledning både till personen själv, men också till omgivningen. Kommunikation kräver minst två personer och vid samtal mellan AKK-användare och talande är förhållandet annorlunda eftersom flera uttrycksmedel än tal används (Heister Trygg et al., 1998). Kommunikation mellan människor sker snabbt, och för en person med tal- och språksvårigheter ställs det många krav för att hon eller han ska kunna vara en jämbördig samtalspartner, med god kommunikativ kompetens, vilket är samordningen mellan fyra olika förmågor: språklig, operationell, social och strategisk förmåga. Språklig förmåga kan kort beskrivas som hur man förmedlar och tolkar meddelanden, till och från omgivningen. Operationell förmåga är färdigheter som används för att till exempel hantera ett fysiskt föremål som ett styrsätt till dator för att kommunicera. Social förmåga, kallas också för pragmatisk förmåga, och innebär att man har förmåga att följa de sociala reglerna för kommunikation. Strategisk förmåga innebär att man har förmågan att kommunicera effektivt med kompensatoriska strategier, vilket innebär att AKK-användaren kan växla mellan olika kommunikationssätt för att bli förstådd (Heister Trygg et al., 1998).

1.6 Hjälpmedel Ett hjälpmedel kan definieras som en sak, del av utrustning eller produkt, som kan anpassas för att öka eller förbättra förmågorna hos individer med funktionsnedsättning (Christiansen & Baum, 1997). En teoretisk modell som speglar hur hjälpmedel samverkar med individen och aktiviteten som ska utföras med hjälpmedlet i en given miljö är The Bain Assistive Technology System, BATS, (Bain & Leger, 1997). Fyra komponenter ingår i modellen: 1. consumer = brukaren av hjälpmedlet 2. task = aktiviteten, det vill säga uppgifterna och målen brukaren vill uppnå 3. device = hjälpmedlet, utrustningen, 4. environment = omgivningen Figur 1. The Bain Assistive Technology System, BATS, (Bain & Leger, 1997, s 4.), fritt översatt i Lidström och Zachrisson (2005), publicerad med tillstånd (se bilaga 2). Varje komponent måste bedömas i förhållande till de andra och i varje specifikt sammanhang, det vill säga de påverkar varandra men bildar också en helhet (Bain, 1998). Om det råder obalans i någon av komponenterna påverkar det hela systemet. För att ta ett exempel, så ställs det krav på funktionaliteten hos en dator som ska fungera som ett kommunikationshjälpmedel. Om utrustningen inte fungerar tekniskt stabilt, kan resultatet bli att brukaren tappar motivationen och ger upp. För att få en inblick i hur vanligt förekommande förskrivning av ett datorbaserat kommunikationshjälpmedel är presenteras här några siffror. Under 2003 provades det ut 17 datorer som hjälpmedel som kompensation eller komplement för bristande talförmåga i Region Skåne. 2004 var antalet 8 stycken och 2005 var antalet 9 stycken. Det totala antalet datorer som är ordinerade för närkommunikation uppgår till 79 stycken (information erhållen från Tekniskt ansvarig inom Administration och Ledning, Hjälpmedel, Region Skåne).

Att förena teknik och människa innebär att lägga ett komplext pussel. Individens förutsättningar ska analyseras i relation till de aktiviteter som önskas utföras i de miljöer hon eller han befinner sig under sin vardag. Datorn som hjälpmedlet, med dess egenskaper, ska sedan integreras, så att allt bildar en helhet. Det är en utmaning att få alla pusselbitar att passa ihop så att målet nås - ett väl fungerande datorbaserat kommunikationshjälpmedel (Ekeberg, 2004). Arbetsterapeuten är den som vanligtvis, tillsammans med logoped, ordinerar ett datorbaserat kommunikationshjälpmedel. Men andra yrkeskategoriers kompetens krävs också, så som tekniker och pedagog, men ibland även synpedagoger, psykolog, läkare och sjukgymnast. Arbetsterapeuten ansvarar för ordination av styrsätt och att det ska fungera tillsammans med utprovat kommunikationsprogram, vilket inkluderar ergonomiska aspekter på kommunikationsupplägg (Lidström & Zachrisson, 2005). Arbetsterapeuten ansvarar också för att anpassa hela utrustningen så att det finns tillgängligt för brukaren under vardagen i de aktiviteter brukaren prioriterar och att det fungerar i de situationer där brukaren möter personer hon eller han vill kunna kommunicera med. I en jämförelse mellan BATS och den arbetsterapeutiska modellen CMOP kan det observeras att tre av komponenterna alternativt delområdena är desamma. Det är brukare/individ, omgivning och aktivitet, men de definieras inte helt lika. Det innebär att de tillsammans ger en utökad dimension, då definitionerna läggs samman i de arbetsterapeutiska tänkande då ett hjälpmedel ska kompensera eller ersätta för funktionshinder och möjliggöra aktivitet. 1.6.1 Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK och hjälpmedel AKK som begrepp innefattar alla kommunikationssätt en person med tal- och språksvårigheter använder för att göra sig förstådd när talat språk inte fungerar som medium. Dessa uttrycksmedel kan vara kroppsnära så som tal, ljud, gester, blickar, men det kan också vara genom ett låg- eller högteknologiskt hjälpmedel. Exempel på lågteknologiskt hjälpmedel är en symbolkarta som personen pekar på med till exempel en laserlampa fastsatt på glasögonen eller med handen. Ett högteknologiskt hjälpmedel kan vara en dator med kommunikationsprogram, talsyntes och ett anpassat styrsätt.

Ett exempel på symboler som används i kommunikativt syfte är bliss. Det är ett symbolsystem med bilder som representerar ord och begrepp. Svarta linjer formar blissymbolen. Den kan vara bildlik det ord det ska representera eller så kan symbolen stå för en idé. Beroende på vilken ordklass symbolen tillhör presenteras det mot en färgad bakgrund (se figur 2). Systemet inbegriper även grammatiska tecken vilket innebär att det finns möjlighet att bilda fullständiga meningar (Specialpedagogiska Institutet, SIT, 2005). Figur 2. Exempel på blissymboler. 1992 gjordes en inventering i Sverige av hur många som använder symbolsystemet bliss för sin kommunikation. De var då 316 till antalet (Heister Trygg, et al., 1998). Blissanvändarna har ökat i antal till drygt 400 skriver Heister Trygg (2005). AKK-användare som använder bliss för sin närkommunikation kan utöver en symbolkarta vara i behov av ett datorbaserat kommunikationshjälpmedel. För brukaren är detta ett AKKsätt som gör det möjligt att skriva självständigt och/eller tala. En dator styrs traditionellt med mus och tangentbord, men för brukare med rörelsehinder kan det finnas behov av alternativa sätt att styra. Har brukaren bäst motorisk funktion i huvudet kan en huvudmus kompensera och möjliggöra datoraktiviteten. Andra sätt att styra kan vara med joystick, pekskärm eller manöverkontakter, med mera. Oberoende av styrsätt så öppnar bliss möjligheter i aktivitetshänseende, eftersom det är flexibelt och ger möjlighet för de AKK-användarna som behärskar symbolsystemet att tala med varandra. De kan påverka språket själva vilket medför att beroendet från omgivningen minskar (Heister Trygg, 2005). 1.6.2 BRO-modellen, kommunikationskedjan vid AKK Vid AKK kan kommunikationskedjan beskrivas enligt en så kallad BRO-modell. I modellen ingår det tre komponenter: Brukaren personen som har funktionsnedsättningen för kommunikation, Redskapen kommunikationssätt och hjälpmedel för dessa och Omgivningen människor, samspelspartners och miljö.

Figur 3. Kommunikationskedjan vid AKK en BRO-modell, (Heister Trygg et al., 1998, s. 12), publicerad med tillstånd (se bilaga 3). En av komponenterna i BRO-modellen är Redskap. Om den jämförs med komponenten Hjälpmedel i BATS-modellen är likheten kommunikationshjälpmedlet, men utökas i BROmodellen att även inkludera kommunikationssätt, det vill säga manuella kroppsliga sätt att kommunicera, men också kommunikationssätt som kräver ett hjälpmedel, exempelvis bilder, bliss, pictogram, ord och fraser. Komponenten Omgivning i BRO-modellen ger en utökad dimension eftersom den inbegriper personerna i brukarens omgivning, i rollen som samtalspartners. Kommunikation kräver sändare och mottagare. I BRO-modellen är både brukare och omgivning ömsesidigt sändare och mottagare. Båda sidor har olika behov, färdigheter, erfarenheter och strategier av varierande grad. Om BRO-modellen relateras till de modeller som tidigare beskrivits, CMOP och BATS, har således begrepp ytterliggare utvecklats. I relation till aktivitet och aktivitetsutförande innebär detta att oavsett miljö, den fysiska, institutionella, kulturella eller sociala, finns det samtalspartners med olika behov, färdigheter, erfarenheter och strategier, som AKK-användaren ska interagera med och för att kunna vara aktiv och delaktig. Hur väl samspelet fungerar beror på förhållandet mellan individen, omgivningen och den aktivitet som utförs. 1.7 Omgivning 1.7.1 The Circle of Communication Partners, CCP Blackstone och Hunt (2003) har beskrivit AKK-användares olika samtalspartners med kommunikationscirklar, The Circle of Communication Partners, CCP. Beroende på hur nära kontakt och i vilken relation samtalspartnerna står till individen bildas fem grupper, indelade i cirklar. Schematiskt kan de beskrivas som en stor cirkel indelad i trängre cirklar, varav den innersta är grupp nr 1 (se figur 4) enligt följande indelning, 1. AKK-användarens livspartner,

nära familj, 2. Goda vänner, 3. Personer AKK-användaren inte träffar regelbundet som exempelvis grannar, kollegor, bekantar, 4. Personer som är avlönade för att interagera med AKK-användaren, 5. Okända personer. Figur 4. The Circle of Communication Partners paradigm, CCP (Blackstone & Hunt, 2003, pp14.), publicerad med tillstånd (se bilaga 4). Studier har visat att vuxna AKK-användaren till övervägande del kommunicerar med personerna i grupp/cirkel nr 1 och nr 2 (Blackstone, 2002). Jämfört med tidigare beskrivna modeller, CMOP, BATS och BRO-modellen, så har omgivningsbegreppet ytterliggare utvecklats och inkluderar nu de olika samtalspartnerna AKK-användaren möter i olika aktiviteter och miljöer. Blackstone (2003) refererar till pilotstudier som genomfördes mellan 1998 och 2002. Forskare fann där ett samband mellan cirklarna och kommunikationssätten. Resultatet visade att AKK-användare använder sina kommunikationssätt olika, beroende till vilken cirkel samtalspartnern tillhör. Till exempel så föredrog vuxna personer med cerebral pares att använda ett talande hjälpmedel i samtal med okända personer, men inte tillsammans med personer som de kände väl där de föredrog mer naturliga metoder eftersom det fungerade bra (Blackstone, 2003). 1.7.2 Personliga assistenter Personliga assistenter, som interagerar med AKK-användare, ingår i cirkel nummer 4 i CCP. De följer ofta personen genom vardagen och agerar som stöd då självständighet inte kan uppnås. För en person med kommunikationssvårigheter agerar de ofta tolk. Många assistenter följer brukaren i många år och lär känna personen och dennes behov väl. Det motsatta kan dock också förekomma med många assistenter som byts ut av olika anledningar. Assistenterna roll är mycket viktig. Det krävs en lyhördhet och en uppmärksamhet att tolka AKK-användare

korrekt i olika aktiviteter och miljöer. Detta är viktigt för att brukaren ska kunna vara delaktig och påverka sitt liv. 1.7.3 Delaktighet i samband med kommunikation Då flera uttrycksmedel används kan missförstånd lätt inträffa, eftersom samtalspartnern måste tolka det som personen vill förmedla för att vara delaktig i val, i att uttrycka sin vilja, med mera. Människor kring en person med tal- och språksvårigheter utgör en del av omgivning och bidrar till vilken grad personen är delaktig. Enligt ICF är delaktighet en persons engagemang i en livssituation (Socialstyrelsen, 2003). Vilket också kan uttryckas som en persons deltagande i för henne eller honom meningsfulla aktiviteter och betydelsefulla uppgifter i interaktion med omgivningen (Lidström & Zachrisson, 2005). Delaktighet i en kommunikationssituation för en person med tal- och språksvårigheter innebära till exempel att i en skolsituation, som i klassrummet, kan det krävas att personen ska svara på frågor som visar på kunskap. I sociala sammanhang, som under en fikapaus, ska personen kunna vara en samtalspartner som både svarar på frågor, men också ställer motfrågor för att hålla konversationen levande. Detta för att kunna vara en kompetent kommunikationspartner och därmed kunna delta aktivt i livssituationen. Att vara kommunikativt kompetent eller inneha kommunikativ kompetens innebär förmåga att kommunicera funktionellt i den naturliga miljön och att på ett adekvat sätt möta dagliga kommunikativa behov (Heister Trygg et al., 1998, s. 110). Vilket också kan beskrivas som att personen med tal- och språksvårigheter kan kommunicera om vad som helst, med vem som helst, oavsett i vilken miljö hon eller han befinner sig i. 1.8 Aktiviteten, AKK-användaren, omgivningen I olika aktiviteter och miljöer möter AKK-användaren olika personer med olika erfarenheter och kunskap vilket ställer krav på vilket kommunikationssätt som bäst är lämpat i just den aktiviteten. Vilket förhållande AKK-användaren har till samtalspartnern spelar också roll. Val av och tillgång till rätt vokabulär är viktig, men vilket hjälpmedel, låg- eller högteknologiskt, är bäst i vilka aktiviteter och tillsammans med vem eller vilka? Vad uttrycker AKK-användaren med de olika kommunikationssätten, det vill säga vilken kommunikativt syfte har det sagda? Tar AKK-användaren initiativ till samtal, utrycker hon eller han sin vilja, eller kommenterar ett föremål, en händelse eller en person? Besvarar och

informerar hon eller han samtalspartnern, eller tas det initiativ till att berätta något? Frågar AKK-användaren efter information? Uttrycks känslor och sociala fraser, som hej och tack? Det finns många delar i ett samtal. Kan kunskap om detta leda till att arbetsterapeuten gör det möjligt för brukaren att vara aktiv och delaktig i livssituationer som är definierade och prioriterade av denne, genom att anpassa aktiviteten, hjälpmedlet och/eller miljön? 2. Syfte Att undersöka hur AKK-användare som disponerar både ett låg- och ett högteknologiskt hjälpmedel, och som har personlig assistent, kommunicerar i vardagliga aktiviteter och om ordinationen av det datorbaserade hjälpmedlet var motiverat utifrån aktivitetsförmågan i de valda aktiviteterna. Frågeställningar: Hur används manuella, kroppsliga kommunikationssätt och i vilket kommunikativt syfte? Hur används de låg- och högteknologiska kommunikationshjälpmedlen och i vilket kommunikativt syfte? Vilken roll spelar assistenten för att AKK-användaren ska vara aktiv och delaktig i aktiviteten? 3. Metod Metoden som valts har varit icke deltagande observation av AKK-användare i två vardagliga aktiviteter, den ena förelagd av författaren, den andra självvald. 3.1 Urvalsförfarande Målinriktad sampling användes som metod, vilket är en icke slumpmässig metod (DePoy & Gitlin, 1999). Det innebär att personerna avsiktligt valdes ut utifrån följande inklusionskriterier: 1. AKK-användare av både låg- och högteknologiskt kommunikationshjälpmedel. 2. De skulle ha haft sitt högteknologiska hjälpmedel i minst ett år. 3. Har personlig assistent som följer personen i vardagen.

3.1.1 Beskrivning av undersökningsgruppen Undersökningsgruppen har bestått av tre personer med diagnosen cerebral pares i åldern 17 36 år. I resultatet kommer de att benämnas Person A, Person B, och Person C. Sammanfattningsvis så har personerna i undersökningsgruppen diagnosen cerebral pares och liknande funktionshinder. De har alla omfattande rörelsehinder, vilket innebär att de är hjälpberoende i aktiviteter i det dagliga livet, ADL. De använder rullstol, antingen manuell eller elrullstol eller annan anpassad stol, vid förflyttning både inom- och utomhus. De klarar till viss del förflyttningen självständigt. De har tillgång till personliga assistenter i vardagen. De har omfattande tal- och språksvårigheter, diagnosen anartri, vilket innebär att de saknar förmågan att artikulera och kan därför inte tala. De har god kognitiv förmåga och har en stark vilja att kommunicera. De kommunicerar med kroppen, blicken, ljud och som närkommunikationshjälpmedel använder de en karta med blissymboler alternativt använder de en individuellt anpassad dator med anpassats styrsätt och kommunikationsprogramvara. Person A är 17 år. Utöver kroppsspråket kommunicerar han genom att peka med en laserpeklampa som är fastsatt på glasögonen på en blisskarta alternativt använder han en pekskärmsdator för att kommunicera. Datorn är utrustad med anpassat styrsätt, en huvudmus, kommunikationsprogram och talsyntes. Datorn är dessutom utrustad med en programvara som simulerar musknappskommandon, vilket innebär att han kan styra datorns operativsystem och all programvara självständigt. För att datorn ska vara tillgänglig i de rullstolar han sitter i under sin vardag har utrustningen kompletterats med en monteringsarm med fäste för datorn. Han är i behov av hjälp för att få monteringsarmen på plats och med att starta datorn. Person B är 36 år. Utöver kroppsspråket kommunicerar hon genom att med näsa peka på en blisskarta alternativt använder hon en pekskärmsdator för att kommunicera. Datorn är utrustad med anpassat styrsätt, en huvudmus, kommunikationsprogram och talsyntes. För att datorn ska vara tillgänglig i de stolar och rullstolar hon sitter i under sin vardag har utrustningen kompletterats med monteringsarmar med fäste för datorn. Hon är i behov av hjälp för att få monteringsarmarna på plats på stolarna och med att starta datorn. Person C är 22 år. Utöver kroppsspråket kommunicerar han genom att peka med en laserpeklampa som är fastsatt på glasögonen på en blisskarta alternativt använder han en

pekskärmsdator för att kommunicera. Datorn är utrustad med anpassat styrsätt, en huvudmus, kommunikationsprogramvara och talsyntes. För att datorn ska vara tillgänglig i elrullstolen han använder under sin vardag har utrustningen kompletterats med en monteringsarm med fäste för datorn. Han är i behov av hjälp för att få monteringsarmen på plats och med att starta datorn. Urvalet har skett genom att personerna är kända för författaren då denne har ansvarat för utprovningen av det datorbaserade kommunikationshjälpmedlet. 3.2 Metod/instrument för insamling av information Inför val av metod gjordes övervägande om vilken som med största sannolikhet skulle kunna ge svar på frågeställningen. Intervju diskuterades, men då syftet med studien var att undersöka hur AKK-användarna använder sina AKK-sätt blev valet observation för att kunna beskriva verkligheten så konkret och detaljerat som möjligt. AKK-användarna observerades systematiskt i två vardagliga aktiviteter. Det förhållningssätt som författaren hade i observationssituationen var en icke deltagande, känd observatör. Personerna i undersökningsgruppen valde själva ut en aktivitet enligt följande kriterier: Både det låg- och det högteknologiska hjälpmedlet skulle kunna användas. Den andra aktiviteten valde författaren ut enligt följande kriterier: Både det låg- och det högteknologiska hjälpmedlet skulle kunna användas. Aktiviteten skulle vara välkänd för AKK-användarna och utföras varje dag. Samma aktivitet för hela undersökningsgruppen. Observationschema upprättades i relation till syfte och frågeställning (se bilaga 1). Observationschemat är inspirerat från en intervjuguide utformad av logoped Ulrika Aspeflo från Stockholm som arbetar som utbildare och föreläsare för RFA Utbildningscenter Autism. Genom att använda kommunikativ funktion som begrepp kan syftet med det som vill sägas fås fram. Kommunikativ funktion innebär att fokus läggs på den kommunikativa handlingen i samtalssituationen (Sporre, 2000). De kommunikativa funktioner som tagit upp i observationsschemat är påkalla uppmärksamhet och /eller ta initiativ, uttrycker vilja och/eller gör val i olika situationer, vägra/protesterar och/eller säga nej, kommenterar eller benämner

föremål/personer och/eller kommenterar händelser, ge information och/eller besvarar frågor eller självständigt tar initiativ till att berätta, söker information och/eller självständigt ställer frågor, uttrycker känslor och slutligen uttrycker sociala umgängesrutiner. I observationsschemat registreras vilket AKK-sätt som används för respektive kommunikativ funktion. AKK-sätten är det manuella, kroppsliga, det lågteknologiska och det högteknologiska samt möjlighet att registrera vilken roll assistenten spelade i aktiviteten. Registrering gjordes varje gång en kommunikativ handling hade skett. Svensson och Starring (1996) skriver att forskaren måste vara medveten om sin egen existens under observationen och hur den kan påverka de data som samlas in. Att observatören är känd och dennes roll accepterad, utesluter inte att beteendena hos individen till en början förändras, men det kan förväntas återgå till det normala efter en stund (Patel & Davidson, 1994). Observationsintervallet påbörjades därför en stund efter aktivitetens början. För att uppnå tillförlitlighet i observationerna hävdar Patel och Davidson (1994) att undersökaren måste kunna skilja på faktiska beteenden och tolkning av vad beteendena betyder vid registrering. Detta har bearbetats genom att författaren är van vid att observera personer i aktivitet och väl medveten om vad som skulle registreras under observationen. 3.3 Procedur Kontakt togs med undersökningspersonerna och deras familjer först muntligen därefter skriftligen. Brev med information om studiens syfte, vad deltagandet innebar och vad studien skulle mynna ut i skickades till personerna. Brevet innehöll även en svarsblankett för samtycke till deltagande. Val av plats för observationerna gjordes av personerna i undersökningsgruppen. I det inledande skedet av observationstillfället informerades återigen AKK-användare och samtalspartners om observatörens roll som icke deltagande i samtal under aktiviteten, men att aktiviteten skulle pågå på samma sätt som den alltid brukade. Detta innebar att observatören successivt och medvetet intog en passiv roll för att slutligen kunna påbörja registreringen. Observatören var synlig under aktiviteten, men deltog inte i konversationen som pågick utan antecknade istället diskret. Observationsschema och penna doldes i möjligaste mån för AKKanvändaren. Registrering skedde varje gång en kommunikativ handling inträffade, det vill säga vilken kommunikativ funktion som uttrycktes med vilket kommunikationssätt och vilken roll assistenten spelade i aktiviteten. Observationen pågick i 30 minuter, men den faktiska registreringen gjordes de sista 20 minuterarna.

3.4 Bearbetning av den insamlade informationen Observationerna har analyserat utifrån de anteckningar som gjordes i observationsschemat. Patel och Davidson (1994) säger att det är en fördel att påbörja analysen av den insamlade informationen så snabbt som möjligt då den är färskt i minnet, vilket också gjordes. Registreringarna från varje observation sammanställdes i ett gemensamt observationsdokument, en frekvenstabell, utifrån vilka kommunikationssätt som användes för respektive kommunikativ funktion, i respektive aktivitet för varje brukare. Detta för att få en överblick och för att underlätta arbetet med utformningen av stapeldiagrammen. Tankar och reflektioner som kom upp efter observationstillfällena dokumenterades i ett separat dokument, som sedan användes i analysarbetet. Efter observationstillfällena uppkom spontana diskussioner, den informationen och de tankar som uppkom dokumenterades också och har använts i resultatdiskussionen. 4. Etiska överväganden Tillstånd för att få genomföra studien har sökts och erhållits från Vårdvetenskapliga etiknämnden (VEN), diarienummer A97-05. Vid genomförandet av undersökningen har de forskningsetiska principer som Vetenskapsrådet (Vetenskapsrådet, 2002) utfärdat efterföljts. 5. Resultat Resultatet från observationerna presenteras genom stapeldiagram med fokus på vilka AKK-sätt som använts under aktiviteterna. Först kommer det sammanslagna resultatet från den förelagda aktiviteten att redovisas, se figur 5. Därefter presenteras det sammanslagna resultatet från de självvalda aktiviteterna, se figur 6. De efterföljs av en sammanfattande jämförelse mellan de båda. Slutligen presenteras det sammanslagna resultatet från alla de sex observationerna. Resultatet från observationstillfällen med varje enskild AKK-användare kommer sedan att redovisas. De benämns och redovisas i följande turordning, Person A, figur 7 och 8, Person B, figur 9 och 10 och Person C, figur 11 och 12. Vilken roll assistenterna haft under observationerna redovisas i texten efter varje stapeldiagram.

5.1 Förelagd aktivitet: ADL-aktivitet, måltid i hemmet, hela undersökningsgruppen I observationsschemat var åtta kommunikativa funktioner kategoriserade, se bilaga 1. Av dem använde AKK-användarna sex stycken i samtal under den valda vardagliga aktivitet, en måltid. Det totala antalet kommunikativa funktioner som registrerades i aktiviteten uppgick till 139. 5.1.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga 77 stycken, det vill säga mer än hälften av det som sades uttryckte AKK-användarna med det kroppsnära manuella AKK-sättet (se figur 5). Drygt en tredjedel (36 %) av detta går under den kommunikativa funktionen Ge information, besvarar frågor, självständigt tar initiativ till att berätta. Det vill säga syftet AKK-användarna hade med att använda det manuella, kroppsliga AKK-sättet var att besvara frågor, vilket gjordes genom att de svarade ja eller nej. Tre registreringar observerades då AKK-användare självständigt tog initiativ till att berätta med kroppsspråket. Sex registreringar gjordes då AKK-användare påkallade uppmärksamhet. Sju gånger uttryckte AKK-användarna sin vilja genom att göra ett val. Antal uttryckta kommunikativa funktioner 100 80 60 40 20 0 77 31 31 AKK-sätt Manuellt, kroppsligt Lågteknologiskt Högteknologiskt Figur 5. Det sammanlagda resultatet från observationerna från den förelagda aktiviteten. 5.1.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt Användandet av det lågteknologiska hjälpmedlet uppgick till 22 % i aktiviteten, 31 registreringar (se figur 5). Registreringar gjordes under tre av de åtta kategoriserade kommunikativa funktionerna. Största delen av det som uttryckets går under den kommunikativa funktionen Ge information, besvarar frågor, självständigt tar initiativ till att berätta, 26 registreringar gjordes. Det innebär att elva gånger svarade AKK-användarna på frågor och femton gånger tog de initiativ till att berätta något. Vid ett tillfälle påkallades

uppmärksamhet. Vid fyra tillfällen kommenterades respektive benämndes föremål eller person alternativt kommenterades händelser. 5.1.3. AKK-sätt: Högteknologiskt Användandet av det högteknologiska hjälpmedlet uppgick också till 22 % i aktiviteten, 31 registreringar (se figur 5). Tre av de åtta kategoriserade kommunikativa funktionerna var representerade. Uttrycker vilja, gör val i olika situationer, kommentera, benämner föremål eller person alternativt kommenterar händelser och ge information, besvara frågor, självständigt tar initiativ till att berätta. Två gånger uttrycktes en vilja, fyra gånger kommenterades händelser och 18 gånger besvaras frågor och sju gånger berättas något på eget initiativ. 5.1.4. Sammanfattning AKK-sätt Till största delen användes det manuella, kroppsnära AKK-sättet i aktiviteten. Det lågrespektive det högteknologiska hjälpmedlet användes i lika ofta. Det är få tillfällen, sju gånger, AKK-användarna påkallar uppmärksamhet, uttrycker vilja eller vägrar. Sex gånger görs det med det manuella, kroppsliga sättet och vid ett tillfälle med det lågteknologiska. Utrycker sin vilja, genom att göra val, gör AKK-användarna nio gånger, sju gånger med det manuella, kroppsliga och två gånger med det högteknologiska AKK-sättet, men aldrig med den lågteknologiska kartan. Vägrar eller protesterar görs en gång med det manuella, kroppsliga sättet genom att ett nej uttrycks. 14 % (20 gånger), av de totala samtalen under aktiviteten går åt till att Kommentera, respektive benämner föremål/person, kommenterar händelser. Tolv gånger görs detta med det kroppsnära manuella sättet och fyra gånger med de låg- respektive högteknologiska hjälpmedlen. Flest registreringar gjordes under den kommunikativa funktionen ge information, besvara frågor, självständigt tar initiativ till att berätta och det gäller för alla AKK-sätten. Förhållandet är 50 registreringar för det manuella, kroppsliga, 26 för det lågteknologiska och 25 för det högteknologiska.

Uttrycker känslor görs vid ett tillfälle med det manuella, kroppsnära AKK-sättet. Aldrig söker AKK-användarna information eller ställer självständigt frågor eller utrycker en social artighetsfras som exempelvis, hej och hejdå. Utifrån sammanställningen framkom det också att antingen använde AKK-användarna det manuella, kroppsliga sättet och det lågteknologiska hjälpmedlet eller användes det manuella, kroppsliga och det högteknologiska hjälpmedlet. Ett undantag finns dock, se under rubriken 5.4 Självvald aktivitet, Person A. 5.1.5. Assistenternas roll i aktiviteten Assistenterna tolkade det AKK-användarna uttryckte med sina olika kommunikationssätt genom att repetera, oftast högt, det som sagts. De ställde sedan följdfrågor för att få bekräftelse om de tolkat rätt. Då vilja uttrycktes tillmötesgick assistenten önskemålet. Det observerades att vid ett tillfälle uppmärksammade inte, eller ignorerade, assistent AKKanvändaren då denne påkallade uppmärksamhet. 5.2 Självvald aktivitet Av de åtta kommunikativa funktioner som var kategoriserade, se bilaga 1, använde AKKanvändarna fyra i de samtal som pågick under de självvalda aktiviteterna. Det totala antalet registrerade kommunikativa funktioner uppgick till 79 och det var en förhållande vis jämn fördelning mellan användandet av det manuella, kroppsliga AKK-sättet och kommunikationsdatorn (se figur 6). Antal uttryckta kommunikativa funktioner 100 80 60 40 20 0 39 8 32 AKK-sätt Manuellt, kroppsligt Lågteknologiskt Högteknologiskt Figur 6. De sammanlagda registreringarna från de självvalda aktiviteterna.

5.2.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga Det manuella, kroppsliga AKK-sättet användes till största del i aktiviteterna och den kommunikativa funktionen som uttrycktes flest gånger, 28, var ge information, besvara frågor, självständigt tar initiativ till att berätta. Vilket innebär att AKK-användarna besvarade frågor, genom att antingen säga ja eller nej. Påkalla uppmärksamhet gjordes med ljud vid fyra tillfällen. Vid fem tillfällen utryckte AKK-användarna sin vilja med blicken och samma uttryckssätt användes vid två tillfällen för att kommentera händelser. Aldrig sökte AKKanvändarna information eller ställde frågor, inte heller uttrycktes känslor eller sociala umgängesrutiner. De uttryckte inte nej, vägrade eller protesterade. 5.2.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt Två kommunikativa funktioner uttrycktes med det lågteknologiska hjälpmedlet. Vid ett tillfälle kommenterades en händelse och sex gånger besvarades frågor och en gång togs initiativ till att berätta något. 5.2.3. AKK-sätt: Högteknologiskt Fyra kommunikativa funktioner uttrycks med det datorbaserade kommunikationshjälpmedlet. Uppmärksamhet påkallades vid ett tillfälle. Två gånger uttryckte AKK-användare sin vilja. Nio gånger kommenterades händelser eller personer och 20 gånger besvarades frågor. 5.2.4. Sammanfattning AKK-sätt AKK-användarna använde till största del det kroppsliga, manuella AKK-sättet, 50 % ( se figur 6). Det högteknologiska hjälpmedlet användes till 40 %, medans den lågteknologiska kartan användes till 10 %. Den kommunikativa funktion som mest frekvent uttrycktes med de tre AKK-sätten var ge information, besvara frågor, självständigt tar initiativ till att berätta, det vill säga frågor besvarades. Det görs sammanlagt 55 gånger av det totala antalet 79. 5.2.5. Assistenternas roll i aktiviteten Assistenterna tolkade det AKK-användarna uttryckte med sina olika kommunikationssätt genom att repetera, oftast högt, det som sagts. De ställde sedan följdfrågor för att få bekräftelse om de tolkat rätt. Då vilja uttrycktes tillmötesgick assistenten önskemålet.

5.3 Förelagd aktivitet: ADL-aktivitet, måltid i hemmet, Person A Sammanlagt registrerades 61 uttryck med de olika AKK-sätten. Fyra av de åtta kategoriserade kommunikativa funktionerna användes och det var en jämn fördelning mellan att använda kroppsspråket och den lågteknologiska blisskartan (se figur 7). Person A Antal uttryckta kommunikativ 100 80 60 40 20 0 30 30 1 AKK-sätt Manuellt, kroppsligt Lågteknologiskt Högteknologiskt Figur 7. Resultatet från observationen från den förelagda aktiviteten, person A. 5.3.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga Person A svarade ja och nej med kroppsspråket. Det ingår i den kommunikativa funktionen ge information, besvara frågor, självständigt tar initiativ till att berätta vilket gjordes 21 gånger. Vid tre tillfällen tog AKK-användaren initiativ till att berätta. Påkallade uppmärksamhet gjordes fem gånger och en gång uttrycktes känslor med kroppsspråket. 5.3.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt Det lågteknologiska hjälpmedlet användes till största del för att pratar i flerordssatser om vad som hänt under dagen. Den kommunikativa funktionen ge information, besvara frågor, självständigt tar initiativ till att berätta är den som uttrycktes mest frekvent, 25 gånger. 10 av dessa gånger besvarar Person A en fråga, 15 gånger tar Person A själv initiativ till att berätta. Fyra gånger kommenterade eller benämndes personer eller händelser och en gång påkallade person A uppmärksamhet.

5.3.3. AKK-sätt: Högteknologiskt Det högteknologiska AKK-sättet användes vid ett tillfälle, för att kommentera en händelse. 5.3.4. Sammanfattning AKK-sätt Det manuella, kroppsliga AKK-sättet och den lågteknologiska blisskartan användes lika ofta. Det datorbaserade kommunikationshjälpmedlet användes vid ett tillfälle. Aktiviteten ägde rum i hemmet inom familjen. Samtalet under aktiviteten rörde sig om vad som hänt under dagen och vad som skulle hända senare på kvällen. 5.3.5. Assistentens roll i aktiviteten Omgivningen ställde frågor och AKK-användaren svarade genom att antingen använda kroppsspråket eller den lågteknologiska blisskartan. Samtalspartnerna var lyhörda för signaler och initiativ från AKK-användaren. Samtalspartnerna tolkade genom att repetera högt namnet på den blissymbol person A pekade på och ställde sedan motfrågor för att få bekräftelse om tolkningen var rätt. 5.4 Självvald aktivitet, Person A Aktiviteten som hade valts är ett fritidsintresse, en idrottsaktivitet, som utövas två gånger i veckan. 22 stycken uttryck gjordes med de olika AKK-sätten och det är en jämn fördelning mellan vilka sätt som användes, se figur 8. Aktiviteten ägde rum i en för person A välkänd miljö och omgivningen var väl förtrogna med att möta med personer med olika funktionshinder. Person A Antal uttryckta kommunikati 100 80 60 40 20 0 7 7 8 AKK-sätt Manuellt, kroppsligt Lågteknologiskt Högteknologiskt

Figur 8. Resultatet från observationen från den självvalda aktiviteten, person A. 5.4.1 AKK-sätt: Manuella, kroppsliga Det manuella, kroppsnära AKK-sättet användes vid sju tillfällen. Tre gånger på kallades uppmärksamhet genom ljud. Samma uttryckssätt användes för att uttrycka vilja genom att göra ett val. Genom blicken och ett leende kommenterades en händelse. Två gånger besvarades frågor och genom att med kroppen visa något på datorn, togs initiativ till att berätta något. 5.4.2. AKK-sätt: Lågteknologiskt Den lågteknologiska blisskartan användes vid sju gånger. En gång kommenterades en händelse. Sex gånger besvarades frågor. 5.4.3. AKK-sätt: Högteknologiskt Kommunikationsdatorn användes vid åtta tillfällen. En gång påkallade AKK-användaren uppmärksamhet, två gånger kommenterades händelse och person, och fem gånger besvarades frågor. 5.4.4. Sammanfattning AKK-sätt Fyra kommunikativa funktioner var representerade, påkalla uppmärksamhet, ta initiativ, uttrycker vilja, gör val i olika situationer, kommentera, benämner föremål/person, kommenterar händelser och ge information, besvara frågor, självständigt tar initiativ till att berätta. AKK-användaren använde alternativt sitt låg- respektive högteknologiska hjälpmedel under aktiviteten. En av samtalspartnerna, tränaren, satt framför AKK-användaren och kunde därför inte se på vilken symbol person A pekade på, på sin blisstavla. Hon kunde inte heller se det som visades på datorskärmen, utan var hänvisad till att lyssnade på det som sades via datorn. 5.4.5. Assistentens roll i aktiviteten Samspelet mellan AKK-användare och assistent skedde intuitivt och genom ögonkontakt fick assistenten bekräftelse och indikationer på det som person A uttryckte.