Rätten till vård Asylsökande, Papperslösa och EU-migranter

Rätten till vård Asylsökande, Papperslösa och EU-migranter En grundläggande princip för vårdprofessionernas yrkesetik är att vård ges efter behov. Inga andra omständigheter t ex social ställning, etnisk tillhörighet, kön, ålder, hudfärg, sexuell läggning eller juridisk status får inskränka rätten till vård efter behov. Att diskriminera/prioritera utifrån annat än medicinska behov är oetiskt Ur Vårdproffesionernas syn på begreppet 'Vård som inte kan anstå' (20 november 2013) Kort sammanfattning för KI Läkarprogrammet T9 VT 2017 Henrik Abbe Andersson, Läkare i Världen hen.andersson@gmail.com

KOM IHÅG: Det finns inga juridiska hinder att ge alla människor oavsett om de är svenska medborgare, asylsökande, papperslösa eller EUmigranter den vård de har behov av. Bedöm varje patient och erbjud den vård patienten är i behov av, oavsett vem patienten är. Ni kan aldrig göra fel om ni ger vård, men det kan bli väldigt fel om ni inte gör det.

Innehåll 1. Rätten till vård 2. Att skilja mellan vård och migrationspolitik 3. Läkarförbundets Etiska Regler 4. Utdrag ur Lissabondeklarationen 5. Utdrag ur FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna 6. Hälso och sjukvårdslagen 7. Vård som inte kan anstå enligt Socialstyrelsen - Text direkt tagen från socialstyrelsens hemsida med information om begreppet vård som inte kan anstå. 8. Vårdproffessionernas syn på "vård som inte kan anstå" - Konsensusuttalande från Läkarförbundet mfl från 2013 om begreppet vård som inte kan anstå 9. Läkare i Världen - Kort beskrivning av Läkare i Världens verksamhet 10. Mer information - Lästips mm

1. Rätten till vård Kortfattat sammanfattning om vad som gäller i den nuvarande svenska lagstiftningen för Asylsökande och Papperslösa samt så kallade EU-migranter. 1. Asylsökande och papperslösa (dvs människor som vistas i Sverige utan tillstånd) har enligt lagen* rätt till "Vård som inte kan anstå". Man har även rätt till en hälsoundersökning samt mödravård, vård kring abort och preventivmedelsförskrivning. Viktigt att förstå är att "Vård som kan anstå" inte är samma sak som endast akut vård. Begreppet har ingen exakt definition, istället skapar det förvirring och riskerar att leda till att adekvat vård eller utredningar inte kommer till stånd pga osäkerhet. Socialstyrelsen menar att begreppet inte är patientsäkert, man försöker istället lista tillstånd som ingår och där ingår i princip alla tillstånd som innebär lidande och/eller som på något sätt kan försämras eller riskera att försämras om vård uteblir. Dvs i princip all medicinsk vård. Läkarförbundet och i stort sett samtliga andra vårdproffesionsförbund rekommenderar att man inte använder begreppet utan ger vård till denna patientgrupp precis som till medborgare: dvs utifrån behov och enligt evidens och beprövad erfarenhet. Man bör alltså ge vård i samma utsträckning till denna patientgrupp som till vilken svensk medborgare som helst. Vården är subventionerad och även tolkar, eventuell sjuktransport och läkemedel och liknande ingår i detta. Bra att tänka på är att generella e-recept inte fungerar till denna patientgrupp utan man får använda sig av pappersrecept eller att skicka e-recept till ett specifikt apotek. Receptet märks (i Stockholm) "UTill betalas av SLL" och kostar 50 kr för patienten. * Lag (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd 2. "EU-migranter" (medborgare i annat EU/EES land samt människor med medborgarskap i land utanför EU/EES men med uppehållsrätt i annat EU/EES-land). Dessa människor har rätt att vara i Sverige i 3 månader utan att registrera sig eller ha någon annan form av tillstånd. De har rätt till sjukvård i Sverige som sedan subventioneras via hemlandet såtillvida de har ett EU-sjukförsäkringskort (såsom det svenska medborgare får av Försäkringskassan när man reser utomlands). I vissa länder är detta kort dock knutet till vissa villkor (tex anställning) och vissa grupper av människor kan även diskrimineras från myndigheter (tex romer) och därför sakna detta kort. Sjukvården kan då inte subventioneras från hemlandet och man har eget betalningsansvar för sjukvård i Sverige. Betalning får dock aldrig förhindra att akut vård ges vilket dessa (och alla andra) människor har rätt till. Det finns dock inga hinder för att ge ytterligare sjukvård än akut och vissa landsting har även valt att subventionera vård även till denna grupp. Det finns inget generellt sådant beslut i Stockholms läns landsting, men det går att erbjuda vården och antingen finansiera detta lokalt eller att prova att kräva ersättning från landstinget. Om en så kallad EU-migrant varit i landet i mer än 3 månader utan att registrera sig så saknar man egentlig rätt att vistas längre och kan då räknas som papperslös och omfattas av lagen ovan, vilket nämns i förarbetena till lagen, även om det inte finns konsensus hur det skall tolkas.

2. Att skilja mellan vård och migrationspolitik Enligt medicinsk etik och konventionerna om de mänskliga rättigheterna har varje människa, utan åtskillnad, rätt till lämplig medicinsk vård. Detta gäller oavsett om man är svensk medborgare, anställd och betalar skatt, arbetslös, om du sitter i fängelse, om du är skattesmitare, funktionshindrad, minderårig, asylsökande, pappersös eller så kallad EU-migrant. Hur kommer det sig då att den svenska hälso- och sjukvårdslagens portalparagrafs budskap om att vård skall ges efter behov inte gäller alla? Att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna och frångår den medicinska etiken genom att begränsa tillgången till vård för vissa grupper av människor? De argument som brukar föras är sällan sådana som öppet motsäger sig den medicinska etiken dvs att beslutsfattare anser att vården skall ges utifrån något annat än medicinska prioriteringar, tex att alla med en viss hårfärg ska prioriteras eller att den som har mest pengar skall få vård först. Det är inte heller så att man uttryckligen säger att vissa människor ska vägras eller ges sämre vård bara för att de tillhör en viss folkgrupp eller liknande. Istället hänvisar man oftast till migrationspolitiska syften. Tanken som ofta framförs är då att läkare inte ska behandla sjukdomar och lidande hos människor ur vissa grupper då man menar att det skulle leda till att för många människor skulle komma till Sverige. Eller att man menar att det kan leda till att människor som fått avslag på sin asylansökan väljer att stanna i Sverige och leva som "gömda". Viktigt i det här sammanhanget är att skilja på vård och migrationspolitik. Läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal skall agera utifrån sitt medicinska kunnande och sin medicinska etik. Man skall inte i sin medicinska gärning ha migrationspolitiska syften. Dvs man skall som läkare i sitt arbete inte ha en migrationspolitisk agenda där man medvetet behandlar vissa patienter bättre eller sämre än andra för att påverka om de väljer att stanna kvar i landet eller påverka andras vilja att söka sig hit. Att när man träffar en patient tvingas avstå från att bota eller lindra ett lidande baserat på vilken grupp patienten tillhör i samhället går helt emot vår yrkesetik och utöver det lidande som drabbar patienten försätter det oss vårdpersonal i en mycket svår situation. Att använda sjukvården och oss läkare som utpressningsredskap i migrationspolitiken är inte bara djupt oetiskt, helt motsatt andemeningen i den svenska hälso och sjukvårdslagen och de mänskliga rättigheterna, det saknar dessutom helt stöd i forskning. Det finns ingenting som tyder på att fler människor skulle söka sig till Sverige om tillgången på vård var bättre. Människor flyr och rör sig från sina länder på grund av krig, förtryck, svält och extrem fattigdom, mycket sällan för att söka vård. I de undersökningar som gjorts har andelen som migrerat på grund av hälsoskäl varit konstant låg (någon enstaka procent) under många år och skiljer sig inte systematiskt mellan länder i Europa trots mycket stor skillnad i vårdtillgång mellan länderna. Andelen har heller varken ökat eller minskat när länder ändrat i sin lagstiftning och erbjudit bättre eller sämre tillgång till vård (se exempelvis 2016 Observatory Report: Access to healtchare for people facing multiple vulnerabilities in 31 cities in 12 countries, Medicins du monde International Network, tillgänglig via lakareivarlden.se). Statskontoret har gått igenom den forskning som gjorts de senaste 20 åren på detta ämne i samband med uppföljningen av den lag som 2013 gav pappersösa bättre tillgång till vård i Sverige och man har där inte funnit något stöd för att tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård påverkar migrationen. Man konstaterar även att livet som papperslös i Sverige är mycket hårt och anser inte att tillgången på sjukvård har någon nämnvärd betydelse på beslut om att stanna i landet, utan detta beslut beror på faktorer i hemlandet. (Se "Vård till Papperslösa. Slutrapport av uppdraget att följa upp lagen om vård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd" Statskontoret 2016:11)

3. Läkarförbundets Etiska Regler Den som valt läkarens yrke har åtagit sig en svår och ansvarsfull uppgift, som kräver goda kunskaper och vilja att följa de etiska krav som läkaren genom årtusenden erkänt vara normgivande. Det förtroende och den handlingsfrihet som tillkommer läkaren grundar sig på de personliga egenskaper och det kunnande som läkaren besitter. Den som vinner inträde i Sveriges läkarförbund ska ständigt låta sig ledas av följande regler och ska inte medverka i sådan vård där frihet att handla efter dessa saknas. 1. Läkaren ska i sin gärning ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta, följande människokärlekens och hederns bud. 2. Läkaren ska besinna vikten av att skydda och bevara önskar. människoliv och får aldrig medverka i åtgärder som syftar till att påskynda döden. 3. Efter bästa förmåga ska läkaren bistå människor i medicinsk nödsituation, såvida läkaren inte försäkrat sig om att andra är villiga och kompetenta att ge sådant bistånd. 4. Läkaren ska handla i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, ständigt söka vidga de egna kunskaperna samt efter bästa förmåga och med omdöme bidra såväl till den vetenskapliga utvecklingen som allmänhetens kännedom om denna. Efter förmåga ska läkaren alltid ställa sin kunskap till förfogande. 5. Läkaren får aldrig på något sätt medverka vid dödsstraff, tortyr eller andra grymma och omänskliga handlingar. 6. Läkaren ska behandla patienten med empati, omsorg och respekt och får inte genom sin yrkesauktoritet inkräkta på vederbörandes rätt att bestämma över sig själv. 7. Läkaren ska aldrig frångå principen om människors lika värde och aldrig utsätta en patient för diskriminerande behandling eller bemötande. 8. Läkaren får inte inleda ett sexuellt förhållande eller inlåta sig i någon annan relation präglad av egennyttigt utnyttjande med en patient som står under läkarens vård. 9. Läkaren ska inte utan undersökning eller annan tillräcklig kunskap om patienten meddela råd eller föreskrifter. 10. Läkaren ska då så är motiverat anlita annan sakkunskap och tillmötesgå patientens eller närståendes rimliga önskemål att få tillfråga annan läkare. 11. Läkaren ska respektera patientens rätt till information om sitt hälsotillstånd och möjliga behandlingsalternativ och om möjligt i behandlingen utgå från informerat samtycke samt avstå från att lämna upplysningar som patienten inte 12. Läkaren ska iakttaga tystlåtenhet om all information rörande enskild patient, såvida det inte äventyrar patientens väl. 13. Läkaren ska i intyg och utlåtande endast efter noggrant övervägande bestyrka vad som har saklig och professionell grund och åtskilja detta från annan information, vars sanningshalt ej kan bedömas. 14. Läkaren ska, då han/hon handlar på uppdrag av en tredje part, försäkra sig om att patienten har detta förhållande klart för sig. 15. Läkaren ska bemöta sina kollegor som han/hon vill bli bemött av dem. Utan att träda patientens intressen förnär ska läkaren respektera sina kollegors arbete och så långt det är möjligt undvika att undergräva kollegors relationer till patienten. 16. Läkaren ska söka vård om han/hon lider av sjukdom som kan påverka läkarens yrkesutövning. 17. Läkaren ska i sin gärning bidra till att medicinska resurser användes i enlighet med dessa etiska regler och på bästa sätt till gagn för patienterna. Läkaren ska aldrig medverka till att bereda enskilda patienter eller patientgrupper otillbörlig ekonomisk, prioriteringsmässig eller annan fördel. 18. Läkaren får inte låta sig påverkas av otillbörligt förvärvsbegär och inte utföra annan undersökning och behandling än vad som är medicinskt motiverat. Arvodet ska anpassas efter prestationens art och omfattning. 19. Läkaren ska avhålla sig från påträngande marknadsföring och från att på annat olämpligt sätt fästa uppmärksamhet på sin person och läkargärning.

4. Ur Lissabondeklarationen (World Medical Association,1981): Varje patient har, utan åtskillnad, rätt till lämplig medicinsk vård. Närhelst lagstiftning, regeringsåtgärder, eller annan administration eller institution förnekar en patient dessa rättigheter, bör läkare vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa eller återupprätta dem. Hela Lissabondeklarationen (Om patientens rättigheter) kan läsas på WMA:s hemsida: https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-lisbon-on-the-rights-of-the-patient/ WMA World Medical Association är en internationell sammanslutning av läkarförbund, där ingår det Svenska Läkarförbundet och 110 andra nationella läkarförbund. Det grundades 1947 och har som syfte att "serve humanity by endeavoring to achieve the highest international standards in Medical Education, Medical Science, Medical Art and Medical Ethics, and Health Care for all people in the world."

5. FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna - ALLMÄNNA FÖRKLARINGEN OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA Artikel 25 Envar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegriper föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga förmåner. - KONVENTIONEN OM DE EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETERNA Artikel 12 rätten för envar att såväl i fysisk som psykiskt avseende åtnjuta bästa uppnåliga hälsa General comment nr 14 States are under the obligation to respect the right to health by refraining from denying or limiting equal access for all persons, including (...) asylumseekers and illegal immigrants, preventative, curative and palliative health service. - BARNKONVENTIONEN Artikel 3 Vi alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfrädsinstitutioner, domstolar, administrativa mybdigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet. Artikel 24 Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att till fullo förverkliga denna rätt och skall särskilt vidta lämpliga åtgärder för att: (b) säkerställa att alla barn tillhandahålls nödvändig sjukvård och hälsovård med tonvikt på utveckling av primärhälsovården (d) säkerställa tillfredsställande hälsovård för modrar före och efter förlossningen - KVINNOKONVENTIONEN Artikel 12 1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor när det gäller hälsovård för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive sådan som avser familjeplanering. 2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 ovan skall konventionsstaterna tillförsäkra kvinnor lämplig vård vid havandeskap och förlossning samt under tiden efter nedkomsten, varvid fri vård skall stå till förfogande när det är nödvändigt, liksom även lämplig kost under havandeskapet och amningstiden.

6. Hälso och sjukvårdslagen "2 Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142). Etisk plattform för prioritering av patienter inom vården (antagen av riksdagen 1997): 1. Människovärdesprincipen Alla människors lika värde 2. Behovs och solidaritetsprincipen Resurser bör satsas där behoven är störst och den som har störst behov ska gå först 3. Kostnadseffektivitetsprincipen - Resurser bör användas så att de gör störst nytta. Denna princip är underordnad de övriga två principerna.

7. VÅRD SOM INTE KAN ANSTÅ ENLIGT SOCIALSTYRELSEN Vad som ska räknas som "vård som inte kan anstå" måste alltid avgöras i det enskilda fallet av den behandlande läkaren, tandläkaren eller annan ansvarig vårdpersonal. I rapporten Vård för papperslösa vård som inte kan anstå, dokumentation och identifiering vid vård till personer som vistas i landet utan tillstånd konstaterar Socialstyrelsen att begreppet vård som inte kan anstå inte är förenligt med medicinsk yrkesetik, inte är medicinskt tillämpligt i sjukvården och riskerar att äventyra patientsäkerheten. Bara behandlande läkare eller annan ansvarig vårdpersonal som har kunskap om patientens individuella förutsättningar kan bedöma vilka åtgärder som krävs och när. Vilken vård ska erbjudas? Det framgår av lagen och propositionen 2012/13:109. Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd att landstingen vid behov ska erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård till papperslösa, som kan sammanfattas enligt följande: akut vård och behandling (omedelbar vård) vård och behandling som är mer än omedelbar vård, det vill säga lagen omfattar inte bara akut vård vård och behandling av sjukdomar och skador där även en måttlig fördröjning kan innebära allvarliga följder för patienten vård som kan motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd vård för att undvika mer omfattande vård och behandling vård för att minska användningen av mer resurskrävande akuta behandlingsåtgärder vård som är följdinsatser av vård som getts (inklusive psykiatrisk vård) mödrahälsovård preventivmedelsrådgivning vård vid abort läkemedel som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner smittskyddsinsatser en hälsoundersökning (om den enskilde inte redan har fått det) hjälpmedel vid funktionshinder (om inte patienten kan få tillgång till sådana på annat sätt) sjukresor eller transport i samband med vårdtillfället tolk i samband med vårdtillfället. Denna vård omfattar alla typer av vård: somatisk och psykiatrisk hälso- och sjukvård samt tandvård. Vård för personer med särskilda behov (som utsatts för tortyr, allvarliga övergrepp eller trauma) bör bedömas särskilt omsorgsfullt. Hämtat direkt från (20170514): http://www.socialstyrelsen.se/vardochomsorgforasylsokandemedflera/halsoochsjukvardochtandvard/vilkenvardskaerbjudas/vardsomintekanansta

8. Vårdprofessionernas syn på begreppet Vård som inte kan anstå Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd trädde i kraft den 1/7 2013. Ett centralt begrepp i den nya lagen är vård som inte kan anstå. I lagen anges att personer som fyllt 18 år och som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning, s k vuxna papperslösa, har rätt till vård som inte kan anstå. Samma rätt till sjukvård gäller sedan tidigare för asylsökande. Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att definiera detta begrepp. En hearing hölls med anledning av detta hos Socialstyrelsen den 2 september 2013. Stor enighet rådde bland de närvarande om svårigheterna att hitta en för hälso- och sjukvården och tandvården användbar definition. Vi som representerar flera stora vårdprofessioner vill med detta dokument klargöra varför vår åsikt är att begreppet vård som inte kan anstå inte är anpassat till och användbart i sjukvården utan införande av nya och enligt oss olämpliga prioriteringsprinciper. En grundläggande princip för vårdprofessionernas yrkesetik är att vård ges efter behov. Inga andra omständigheter t ex social ställning, etnisk tillhörighet, kön, ålder, hudfärg, sexuell läggning eller juridisk status får inskränka rätten till vård efter behov. Att diskriminera/prioritera utifrån annat än medicinska behov är oetiskt. PRIORITERINGSPRINCIPER Riksdagen antog, efter en utredning, 1997 tre principer för hur prioriteringar i vården bör ske. Den överordnade principen är Människovärdesprincipen alla människors lika värde. Därefter följer Behovs- och solidaritetsprincipen - resurser bör satsas där behoven är störst och den som har störst behov ska gå först. Slutligen följer Kostnadseffektivitetsprincipen resurser bör användas så att de gör störst nytta. Denna princip är underordnad de två övriga principerna. Enligt Människovärdesprincipen får vårdgivaren inte välja bort viss typ av vård till en patient enbart utifrån vilken formell juridisk status patienten har. Att alla människor har ett värde som inte låter sig reduceras är grundläggande för de mänskliga rättigheterna. Människovärdet är inte relativt. Att undanhålla viss vård kan därför anses strida mot den av riksdagen antagna överordnade principen för prioritering av vård. Behovs- och solidaritetsprincipen förutsätter ett medicinskt behov av vård. Detta behov kan vara av varierande grad av angelägenhet. Vård som kan anstå kan tolkas som vård utan medicinskt behov eller vård som inte kan prioriteras. Sådan vård, t ex elektiv estetisk kirurgi, brukar vanligen inte omfattas av offentlig finansiering och faller därför utanför vårdens vanliga prioriteringsdiskussioner. Denna typ av vård kommer sannolikt även i framtiden att ges på lika villkor även till papperslösa och asylsökande. PATIENTSÄKERHET Ur patientsäkerhetsperspektiv måste samma grundläggande krav ställas på all vård. Den ska ske med patientens informerade samtycke och grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet. Diagnostik och behandling bör ske skyndsamt om det bedöms nödvändigt för den enskilde patienten. Onödig väntan, bort- eller nedprioritering bör inte förekomma. Att införa juridiska hinder för vård i rätt tid till rätt patient kan äventyra patientsäkerheten och bör därför inte accepteras. FÖRTROENDE FÖR VÅRDEN Alla patienter har rätt att förvänta sig en objektiv saklig och professionell bedömning av sina symptom eller sin sjukdom. Den utredning eller behandling som föreslås patienten bör vara utformad enbart utifrån patientens behov. Att även andra hänsyn, t ex migrationspolitiska effekter, ska beaktas är olämpligt och skadar förtroendet för vården. Den vårdsökande kommer inte att kunna vara övertygad om att vården behandlar alla lika.

VÅRD SOM KAN ANSTÅ FINNS DEN? Begreppet kan anstå är svårt att översätta till medicinsk verklighet. Inom medicinen görs uppdelning i akut och elektiv vård. Med det senare menas vanligen planerad vård. Detta är en vårdinsats som är nödvändig men inte akut och därför kan tidsplanernas. Detta är något annat än kan anstå, vilket ju innebär en förskjutning i tid utan planering av om eller när en vårdinsats kan bli aktuell. Denna typ av prioritering förekommer inte i medicinsk verksamhet idag. Kanske ska vård som kan anstå definieras som onödig eller överflödig vård och borde i så fall rimligtvis inte ges till någon patient. En alternativ, men felaktig, översättning av kan anstå med en medicinsk innebörd är begreppet exspektans. Exspektans, eller avvaktan, innebär att ett symptom eller sjukdomstillstånd har stor sannolikhet att upphöra eller självläka utan aktiva insatser. Exspektans kräver dock ofta förnyade kontakter eller annan uppföljning för att försäkra vårdgivaren om att inget ytterligare behöver göras. Exspektans används ofta i praktisk sjukvård men kan inte betraktas som synonymt med kan anstå i detta sammanhang. DIAGNOSLISTOR I diskussionen har ibland talats om huruvida vissa diagnoser kan vara sådana som kan anstå. Detta synsätt är dock inte grundat på någon djupare kännedom om medicinska sakförhållanden. De flesta diagnoser, inte minst många kroniska sjukdomar, har mycket varierande förlopp och behov av omhändertagande. En diabetespatient kan vid stabila blodsockervärden må utmärkt och inte vara i behov av annat än egenkontroll. Samma patient kan vid gravt störda blodsockernivåer vara i behov av intensivvård på sjukhus. Diagnoslistor saknar därför praktisk användbarhet i detta sammanhang. Om varje diagnos skulle sub-klassificeras i allvarlighetsgrad som i sin tur skulle översättas till grad av anstånd ökar de praktiska svårigheterna med denna typ av listor ytterligare. Vi bedömer inte att diagnoslistor är användbara för att definiera vård som inte kan anstå. VÅR REKOMMENDATION Vi föreslår att begreppet tolkas enligt tidigare av riksdagen accepterade prioriteringsprinciper. Detta synsätt står inte i strid med vår yrkesetik och förutsätter inte införande av nya prioriteringsgrupper eller principer. Patienten får vård efter behov, både akut och elektiv vård. Om ett vårdbehov bedöms föreligga bör vård erbjudas på samma villkor för alla. Den statliga utredning som presenterades 2011 kom till slutsatsen att vård bör ges efter behov och på lika villkor. Detta är en väl grundad slutsats utifrån etiska, legala och praktiska utgångspunkter. Vi anser inte att införande av en ny prioriteringsgrupp (vård som inte kan anstå) gagnar patientsäkerheten och förtroendet för vården utan tvärtom riskerar att skapa en sämre och mer godtycklig vård för stora patientgrupper. Begreppet vård som inte kan anstå bör därför inte användas för vård av asylsökande eller s k papperslösa. Akademikerförbundet SSR Farmaciförbundet Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, FSA IFMSA (International Federation of Medical Students Associations) Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, LSR Optikerförbundet Riksföreningen för skolsköterskor SRAT Svensk Förening för Röntgensjuksköterskor Svensk Optikerförening Svensk sjuksköterskeförening Svenska Barnläkarföreningen Svenska Barnmorskeförbundet Svenska Läkaresällskapet Svenska Logopedförbundet Sveriges Farmaceuter Sveriges läkarförbund Sveriges Psykologförbund Sveriges Tandhygienistförening, STHF Sveriges Tandläkarförbund Vårdförbundet Vision

9. Läkare i Världen Läkare i Världen grundades 1991 och är en del av det internationella nätverket Médecins du Monde. Tillsammans driver nätverket mer än 300 hälso- och sjukvårdsprojekt i över 70 länder. Vi är en människorättsorganisation som slåss för allas rätt till vård. Detta gör vi bland annat genom vårdinsatser, psykosocialt stöd och juridisk rådgivning. Vi är en ideell organisation, partipolitiskt och religiöst obundna och har som utgångspunkt att tillgång till bästa möjliga hälsa är en mänsklig rättighet. Verksamheten i Sverige Sedan 1995 driver vi en medicinsk klinik för personer som saknar tillgång till subventionerad vård i Sverige, däribland utsatta EU-medborgare och tredjelandsmedborgare. Vi har också en psykosocial mottagning samt juridisk rådgivning som erbjuder papperslösa människor samtalsstöd och hjälp med att driva asylprocesser. Varje år bidrar vi till att många människor får en chans till ett nytt och tryggare liv i Sverige. Alla läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, jurister, tolkar och psykologer inom Läkare i Världens verksamheter arbetar ideellt. Varje år hjälper vi mellan 1 000 2 000 utsatta människor med medicinsk vård, psykosocialt stöd och juridisk rådgivning. Läkare i Världen erbjuder inte bara hjälp till marginaliserade människor, vi vittnar också om de brott mot mänskliga rättigheter vi ser och arbetar aktivt för att alla människor ska få tillgång till vård. Läkare i Världen har ett 90-konto och kontrolleras av svensk insamlingskontroll. Vi är medlem i Frivilligorganisationernas Insamlingsråd (FRII), som arbetar för att insamling hos allmänheten ska bedrivas på ett etiskt korrekt sätt. Kliniken finns i Stockholm och är öppen varje onsdagkväll. Vi har även mindre mottagningar andra dagar i veckan på Crossroads och Ny gemenskap. Vi har även en mobil klinik som kan besöka härbärgen och bedriva annan uppsökande verksamhet. - Är du intresserad av att bli volontär så hör av dig till : frivillig@lakareivarlden.se - Vill du bidra ekonomiskt: Swisha valfri gåva till 9001090 Bli månadsgivare genom att sms:a "mdm 50", "mdm 100" eller "mdm 200" till 72980 så bidrar du med 50, 100 respektive 200 kr i månaden. - Vill du komma i kontakt med oss: www.lakareivarlden.se info@lakareivarlden.se 08-664 66 87

9. Mer information Läkare i Världen På vår hemsida finns kort information om vår verksamhet i Sverige, men även upplagd en del av de internationella rapporter (International observatory) där vi går igenom hälsoläge och tillgång till vård i olika länder i Europa. www.lakareivarlden.se - info@lakareivarlden.se - 08 664 66 87 eller om du vill bli volontär: friviliig@lakare i varlden.se SOU 2011:48 Vård efter behov och lika villkor en mänsklig rättighet Den mycket läsvärda och innehållsrika Statliga offentliga utredningen som gjordes inför lagändringen 2013, nås på: http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2011/05/sou-201148/ Socialstyrelsens kunskapsunderlag kring vård och omsorg för asylsökande och flyktingar http://www.socialstyrelsen.se/vardochomsorgforasylsokandemedflera/ Vårdgivarguiden Asylsökande och personer utan tillstånd: SLL:s sida för vårdgivare, där kan man hitta info om patientavgifter, hur man gör praktiskt med recept mm http://vardgivarguiden.se/patientadministration/patientavgifter/asyl_utan_tillstand/ Statskontorets rapport "Vård till Papperslösa. Slutrapport av uppdraget att följa upp lagen om vård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd (2016:11)", nås på: http://www.statskontoret.se/globalassets/publikationer/2016/201611.pdf Svenska läkaresällskapets upprop om flyktingkatastrofen 2015, nås på: http://sls.se/global/sls%20upprop%20om%20flyktingkatastrofen_webb.pdf

"För läkaryrket är den etiska dimensionen inte förhandlingsbar. Utan denna dimension skulle läkaren förvandlas till en humanbiolog, möjlig att styra i vilken riktning som helst beroende på uppdragsgivarens önskemål. " Poul Kongstad Specialist i neurokirurgi och anestesi/intensivvård och då Chefsläkare Region Skåne i Läkartidningen nr 26, 2005