G A L Geoarkeologiskt Laboratorium. GEOARKEOLOGI Dnr Metallhantverk i Lunda Analyser av slagger och teknisk keramik

GEOARKEOLOGI Dnr 423-1745-2001 Metallhantverk i Lunda Analyser av slagger och teknisk keramik Lunda RAÄ 266 Strängnäs sn Södermanland G A L Geoarkeologiskt Laboratorium Analysrapport nummer 23-2005 Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV GAL Lena Grandin Annika Willim Eva Hjärthner-Holdar

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 2 INLEDNING... 3 MATERIAL OCH METODER... 3 MATERIAL... 3 Slagger... 3 Keramiskt material... 3 METODER... 4 Okulär granskning... 4 Petrografiska och metallografiska analyser... 4 RESULTAT... 4 SLAGGER... 5 Område B... 6 Område G... 8 Område G, Smedjan... 9 Järnhantering i sammanfattning... 11 KERAMISKT MATERIAL... 12 REFERENSER... 13 FIGURER... 14 1

Sammanfattning Geoarkeologiskt Laboratorium (UV GAL) vid Riksantikvarieämbetet har genomfört analyser av flera materialkategorier från den arkeologiska undersökningen i Lunda, RAÄ 266, Strängnäs sn, Södermanland, Dnr 423-1745-2001. Ett analysprogram utarbetades för det mångfacetterade materialet för att behandla flera frågeställningar främst kring olika hantverk som har bedrivits inom det undersökta området som består av flera delytor. Det analyserade materialet kommer från område B och G. Område B är daterat från romersk järnålder till vendeltid. Område G är betydligt yngre och innehåller ett medeltida bebyggelseområde och en gårdstomt från 1600- och 1700-talen. Materialet som valdes för analys består av slagger från järnhantering, föremål av kopparlegering samt keramiskt material i form av brända och sintrade lerfragment, vävtyngder, blästermunstycken och deglar. I denna rapport behandlas huvudsakligen materialet från järnhanteringen. Detta utgörs av smidesslagger av olika typ. Inga järnföremål har ingått i analyserna men koncentrationer av metalliskt järn påträffades i slaggerna. Eftersom de processanläggningar som använts i järnhanteringen saknades eller fanns dåligt bevarade utgör avfallsmaterialet en viktig länk för att karaktärisera använda tekniker. De två större slaggerna från område B som har analyserats är komplext uppbyggda. Sannolikt representerar de flera processteg. Det vill säga inledningsvis har järn med slagginnehåll i upprepade arbetsmoment rensats på största mängden slagg. Så småningom har föremålssmidet kunnat ta vid med upprepad uppvärmning i samma härd. Avslutningsvis har sand tillförts, snarare för att minska oxideringen än för att underlätta sammanvällning. I metallkoncentrationer i större slagger såväl som i sprutslagger är stål ett genomgående tema och är en kvalitet som smeden har använt sig av. En slagg från område G är komplex i sin uppbyggnad och svårtolkad men sannolikt representerar den sekundärsmide. Att sekundärsmide har skett i området beläggs också med hjälp av de karaktäristiska glödskalen. Metallkoncentrationen i en av slaggerna är visserligen något ojämn i sammansättning men indikerar att smeden här har bearbetat stål i sitt arbete. Stålet som noterats i metallkoncentrationer i slagger från de båda delområdena har sådan sammansättning att det kan härdas. Eftersom inga föremål har analyserats har vi inte noterat denna värmebehandling av materialet men kunnat konstatera att stålet kan användas till föremål som kräver sådana egenskaper, till exempel skärande verktyg. 2

Inledning Geoarkeologiskt Laboratorium (UV GAL) vid Riksantikvarieämbetet har fått ett uppdrag av Gunnar Andersson vid Riksantikvarieämbetet UV Mitt, att genomföra analyser av flera materialkategorier från den arkeologiska undersökningen i Lunda, RAÄ 266, Strängnäs sn, Södermanland, Dnr 423-1745-2001. Ett analysprogram utarbetades för det mångfacetterade materialet för att behandla flera frågeställningar främst kring olika hantverk som har bedrivits inom det undersökta området. Material och metoder Vid ett besök hos UV Mitt gjordes ett urval av fynd för analys av UV GAL (Lena Grandin och Eva Hjärthner-Holdar) tillsammans med Gunnar Andersson, Eva Skyllberg och Sara Fritsch. Urvalet gjordes ur flera materialkategorier, från flera undersökta delområden, för att kunna besvara de frågor som prioriterats för de olika analysmomenten. I det undersökta området finns flera delytor. Det som benämnts område B är daterat från romersk järnålder till vendeltid. Område G är betydligt yngre och innehåller ett medeltida bebyggelseområde och en gårdstomt från 1600- och 1700-talen. Material Materialet som valdes består av slagger från järnhantering, föremål av kopparlegering samt keramiskt material i form av brända och sintrade lerfragment, vävtyngder, blästermunstycken och deglar. I denna rapport behandlas huvudsakligen materialet från järnhanteringen. Det keramiska materialet berörs i korthet men de fullständiga analysresultaten presenteras i en rapport från Keramiska Forskningslaboratoriet (Stilborg 2005). Slagger I det undersökta området finns flera ytor (område B, område G med bland annat området kring smedjan/kvarnen) där smidesslagger har påträffats. Av tillhörande processanläggningar fanns små eller inga rester bevarade. Vid en okulär genomgång av slaggerna från de olika ytorna noterades skillnader i slaggernas utseende som eventuellt kan representera olika tekniker inom smidet. Ett urval gjordes därför från de olika ytorna för att karaktärisera smidet inom varje delområde och se om det fanns skillnader och i så fall vilka. Genom att kombinera en okulär granskning av slaggernas morfologi i plan och profil, och petrografiska undersökningar i mikroskop, är det möjligt att få mer kunskap om detaljer i smidesprocessen, t ex om någon speciell inriktning på smidet har funnits för att arbeta med specifika föremålstyper. Det är också möjligt att se om olika sammansättningar på material, det vill säga mjukt järn eller stål, har bearbetats. Det är även angeläget att se vilken råvarutyp som använts, om det är ämnesjärn eller slaggrikt järn som behövt rensas ytterligare innan föremålssmidet tagit vid. Metalliskt järn som kan finnas i små mängder i slaggerna bär också på viktig information. Här kan frågan om olika sammansättningar på metallen, alltså ett mjukt eller hårt kolstål med olika användningsområden, få sin lösning. Keramiskt material Bränd och sintrad lera i små fragment, av storleksordningen någon centimeter, var några av de materialtyper som påträffades i stor omfattning i den så kallade Lunden (område E). Lera kan ha flera användningsområden och ingå i vävtyngder, deglar, blästermunstycken och ässjeinfodringsmaterial. Fynd som okulärt karaktäriserats som vävtyngder, blästermunstycken eller sådana som inte var möjliga att urskilja som vare sig vävtyngd eller blästermunstycke, valdes från område B. För dessa olika användningsområden kan leror med olika egenskaper väljas, eller prepareras på olika sätt för att på bästa sätt vara lämpade för motstå höga temperaturer. 3

Keramiska analyser genomfördes av Ole Stilborg på Keramiska Forskningslaboratoriet (KFL) för att se om godsets sammansättning kunde användas för att särskilja dess materialtyper. Metoder Okulär granskning De fyndposter av slagg och keramiskt material som valdes ut från UV Mitt granskades okulärt och karaktäriserades morfologiskt. Ett antal av dem delades också för att få ytterligare information om uppbyggnad. Efter denna genomgång gjordes ytterligare ett urval för de specifika analyserna. Slagger och keramiskt material delades och undersöktes i mikroskop och för delar av det keramiska materialet genomfördes också termiska analyser (Stilborg 2005). För kategorierna vävtyngder och blästermunstycken var det viktigt att återföra de keramiska analysresultaten till de okulära granskningarna och utvärdera de ursprungliga tolkningarna. Petrografiska och metallografiska analyser Av sex av slaggerna tillverkades tunnslip av så stora ytor som möjligt av deras tvärsnitt för att kunna få en detaljerad bild av vilket processled de representerar och hur processen fungerat. Petrografiska undersökningar utfördes i genomfallande och påfallande planpolariserat ljus för att identifiera materialets olika komponenter och texturella drag. Polerprov tillverkades av glödskal och kulformade slagger från en respektive tre fyndposter. Dessa studerades i påfallande ljus för att identifiera sammansättning och uppbyggnad. Två polerprov tillverkades av metallkoncentration i slagg. Metallografiska undersökningar utfördes på det inneslutna järnet för att identifiera dess olika texturer, beroende på kemisk sammansättning och grad av bearbetning. Dessa prover etsades med 2% nitallösning (för att observera innehåll och fördelning av kol och fosfor). Undersökningarna genomfördes i ett Zeiss Axioskop 40A polarisationsmikroskop. Slaggerna består huvudsakligen av olivin, wüstit och glas. Vanliga inslag är också hercynit, magnetit, leucit, limonit och/eller metalliskt järn. Olivin är ett silikatmineral med den allmänna formeln A 2 SiO 4, där A oftast är järn (fayalitisk sammansättning) men mangan, magnesium och kalcium kan förekomma i mindre mängder. Wüstit, FeO, är också ett mycket vanligt inslag i slagger. Om höga koncentrationer av wüstit förekommer är slaggens totala järnhalt vanligtvis också hög. Glas utgör slaggernas restsmälta och kan därför variera kraftigt i sammansättning beroende på vilka mineral som tidigare kristalliserat, slaggernas totalsammansättning och avkylningsförlopp. Magnetit, Fe 3 O 4, kan förekomma i stället för wüstit om temperatur och/eller syretryck är högre. Ett mineral som kan förekomma i slagger med relativt höga aluminiumhalter är hercynit, FeAl 2 O 4. Magnetit och hercynit tillhör båda en mineralgrupp som kallas spineller. Höga aluminiumhalter i kombination med höga kaliumhalter återfinns i leucit, KAlSi 2 O 6, som i vissa slagger kan förekomma i stället för den vanligare glasfasen. Droppar av metalliskt järn, några mikrometer stora, är också vanligt inslag i slagger från reduktionsprocessen. Limonit, järnhydroxider med varierande sammansättning, är huvudkomponent i sjö- och myrmalm och kan uppträda i slagger som oreducerade rester men vanligtvis förekommer limonit som en sekundär bildning, dvs i form av rost. Några termer som används i detaljbeskrivningarna i resultatkapitlet om metallen är ferrit som är mjukt järn utan kolinnehåll, cementit som är en förening av järn och kol (Fe 3 C), och perlit som är en struktur uppbyggd av omväxlande ferrit och cementit. Generellt medför alltså en större mängd perlit en högre kolhalt och ett hårdare material. Resultat De okulära granskningarna presenteras kortfattat i tabellform nedan. De fyndposter som analyserats ytterligare återkommer längre fram med en detaljerad beskrivning för varje enskilt fynd. De keramiska analyserna presenteras i rapport från KFL (Stilborg 2005). 4

Slagger I slaggmaterialet finns större, tämligen hela, slagger som är skållor. Bland dessa finns små och tunna såväl som större och tjockare exemplar. Några har avtryck efter underlag mot vilket de har stelnat eller av kolstycken som har använts som bränsle. Såväl lättare skållor med inblandning av sandigt eller grusigt material som tyngre med eller utan metallinneslutningar är representerade. I det begränsade urvalet finns alltså flera varianter av slaggskållor. Gemensamt för dem är att de kommer från järnsmide. De något varierande formerna och sammansättningarna beror på skilda tekniska detaljer inom smidesprocessen. En del av deras utseende beror också på inblandning av konstruktionsmaterial som egentligen inte har med smidesprocessen att göra. Detaljer om dessa varianter återkommer vi till senare i resultatkapitlet. Bland slaggerna finns också mindre slagger. Trots sin ringa storlek är de hela, eller i det närmaste hela, slagger, och mycket värdefulla indikatorer för järnhanteringens olika processled. Vi tänker då på kategorierna kulformade slagger och glödskal. Den första gruppen, kulformade slagger, utgörs av mer eller mindre sfäriska slagger som också brukar kallas för sprutslagger. Valet av termen sprutslagg förknippar denna slaggtyp med primärsmidesprocessen när ett slaggrikt järn smälts om och den sista inneslutande slaggen pressas ut. Sfäriska slagger kan också bildas under reduktionsprocessen. Dessa är vanligtvis även mer droppformade. Vi har undersökt några av de sfäriska slaggerna för att kunna klarlägga deras ursprung närmare. Glödskalen, små tunna, metallglänsande och magnetiska skal, bildas vid sekundärsmide då ämnesjärn och föremål bearbetas. Glödskalen återfinns vanligen i nära anslutning till städet. Deras förekomst i ett material är mycket vanligt tecken på att sekundärsmide har ägt rum. Tabell 1. Okulärt granskade slagger från Lunda, RAÄ 266, Strängnäs sn, Södermanland. Fyndenhet/ KontextID Definition Beskrivning Fynd nr Område B FE20116 20000 Ev sprutslagg Glansiga med tät struktur. En magnetisk. 1,4 g. Eventuellt sprutslagg. Polerprov. FE27501 21183 Skålla Fyra småporiga slagger med leravtryck på bottensidan. En av dem är magnetisk. Slaggen som valts för analys är en skålla med svagt skålformad botten- och överyta, ca 55 mm i diameter, som mest 15 mm tjock, vikt 611 g. Enstaka centimeterstora kolavtyck. I tvärsnitt småporig, skiktad med sten/lera i botten. Prov till tunnslip. FE29704 21183 Skålla Två st, rostig yta, ej spår av annat material. Magnetisk. Avtryck saknas. 104 g. Skållor. Den ena skållan är ca 90 mm i diameter och 35 40 mm tjock, den andra 80 mm i diameter och 25 mm tjock. I tvärsnitt småporiga och skiktade med sten/lera. FE30718 20000 Ev sprutslagg Tät struktur. 14 st. Magnetiska. 4,84 g. Polerprov. FE44997 31294 Skålla Totalt tretton slagger i fyndposten varav en skålla och resten fragment av slagger, samtliga tämligen täta och flutna. Skållan har valts ut för ytterligare analys. Den har en rostfärgad beläggning, är magnetisk, ca 70 mm i diameter och 25 mm tjock som mest. Avtryck saknas. I tvärsnitt småporig, något skiktad i materialsammansättning med en mörkare slagg i nedre delarna. Nästan hela slaggens tjocklek ingår i tunnslipet, endast några millimeter i bottendelen saknas. Prov till tunnslip. FE47500 31294 Skålla Två bitar. En skålla och 1 fragment. Skållan har magnetisk ovansida med rostiga partier. Den är ca 100 mm i diameter och 30 mm tjock. Rester av kvarts. Millimeterstora kolavtryck. FE1000446 12360 Blandade skållor 23 st. Småporiga med smälta partier och rester av bränd lera. Svagt magnetisk. 0,5 cm stora kolavtryck. 863 g. I tvärsnitt inslag av kvarts, delvis skiktat, även inslag av metalliskt järn. Polerprov av metallkoncentration. FE1000497 17043 Relativt tung 1 skålla och 16 fragment. Kompakt och tät struktur. Magne- 5

Fyndenhet/ Fynd nr KontextID Definition Beskrivning skålla FE1000692 37849 Tät, fluten slagg Område G 717 829 Järnhaltigt material tisk. Enstaka kolavtryck mindre än 1 cm. 347 g. I tvärsnitt tät och homogen. En bit med rostiga partier. Omagnetisk. Avtryck av gräs? 43,0 g. I tvärsnitt relativt homogen med ytterskikt av rost. 3 bitar varav två kraftigt smälta och sintrade, den tredje biten fluten, tät magnetisk. Slagg. Avtryck saknas. 39,8 g. I tvärsnitt (slaggen) inslag av metalliskt järn, småporig struktur. Polerprov av metallkoncentration. 754 829 Slagg Totalt 18 bitar slagg. De större har rundad botten. Sten och grus är fastsmält på ytan och bitvis kraftigt smält och sintrat. Enstaka slagger har magnetiska områden, mindre än 10 mm stora kolavtryck, samt sandiga avtryck. Tvärsnittet av det för analys utvalda provet visar en porig slagg med inslag av kvarts (och fältspat). Prov till tunnslip. 884 6206 Glödskal Även enstaka sprutslagger. Kraftigt magnetisk. Polerprov. Område G Smedjan/Kvarnen 2262 17170 Tyngre slagg, ev järnhaltig 2265 15702 Tät, delvis metallglänsande slagg Tyngre slagg, eventuellt järnhaltig. Relativt tät och fluten, ca 60 mm i diameter och 20 25 mm tjock. Magnetisk ovansida och rostigt parti. Avtryck saknas. 138 g. I tvärsnitt: småporig med enstaka större håligheter och rostiga partier. Prov till tunnslip. Tät, delvis metallglänsande slagg med oregelbunden ytterform, fragmenterad på flera sidor. Delar av botten finns bevarad men sannolikt har den dessutom en begränsande sida, ställvis med lerrester. Småporig, förglasad, och med rester av annat material som sten/sand. Omagnetisk. Avtryck saknas. I tvärsnitt: nedre delarna något porös slagg, övre delarna tätare slagg och med insmält kvartsrikt material. Prov till tunnslip. 2275 15702 Större skålla Skålla med konkav botten. Småporig med inslag av kvarts. Bitvis svagt magnetisk. På ovansidan centimeterstora kolavtryck, även kolrester. Storlek ca 180 mm i diameter och tjocklek ca 60 mm, vikt 2511 g. I tvärsnitt, homogen, något porig. Mestadels slagg. Prov till tunnslip. Område B FE20116 Id20000 Registrering: Glansiga, kulformade slagger med tät struktur. En magnetisk. 1,4 g. Eventuellt sprutslagg. Polerprov till analys. Petrografi: Tvärsnittet löper rakt igenom den kulformade slaggen och är ca 5 mm i diameter. Slaggen har ett större hålrum centralt och rikligt med hålrum även i den yttre zonen (Fig. 1). Huvudsakligen innehåller den en finkornig, eller glasig, fas. Endast lokalt kan finkorniga kristaller urskiljas. I ena halvan finns delvis smälta mineralkorn, huvudsakligen kvarts. I den andra finns små droppar av metall, som mest ca 50 mikrometer i diameter. Lokalt finns något större droppar (upp till 400 mikrometer i diameter) som sannolikt har varit metall men idag är korroderade. Ett korrosionsskikt täcker även stora delar av slaggens ytterkant. Runt någon av de cirkelformade korroderade metallkoncentrationerna finns ett tunt ytterskikt av något grövre slagg med wüstit och en glasfas. Metallen i denna droppe, och i ytterligare några är selektivt korroderade med en textur som antyder en kolhalt på nära 1 procent, dvs ett stål (Fig. 2). Några av de andra metalldropparna förefaller vara homogena i sammansättning. Etsning av dem uppvisar dock en textur som inte är karaktäristisk för ferritiskt (kolfritt) järn utan snarare kolhaltigt (Fig. 3). Dropparna är dock mycket små varför det är svårt att avgöra sammansättningen. De allra minsta dropparna påverkas inte alls av kortare etsning och kan möjligen vara kolfattiga. 6

Kommentar: Slaggen uppvisar drag som är karaktäristiska för hastig avsvalning och stelning. Förekomst av små kvartskorn indikerar användning av vällsand. Smeden har arbetat åtminstone med stålkvaliteter, möjligen även ett mjukare järn. Detta tyder på föremålssmide. FE30718 Id20000 Registrering: Fjorton stycken oregelbundet rundade slagger (Fig. 4) med tät struktur. Magnetiska. Eventuellt sprutslagg. Polerprov har gjorts av tre av dem. Petrografi: Tvärsnittet löper genom centrum på två av slaggerna (porösa) och nära ytterkanten (färre porer) på en av dem. Tvärsnitten är ovala från som minst ca 5 mm till som mest ca 10 mm. Den något mindre av de båda porösa består av en slagg som mestadels är finkornig (glasig) men lokalt innehåller wüstitdendriter. I ytterkanten finns ett skikt av korrosionsprodukter som sannolikt delvis är sekundärt påförda. I slaggen finns också enstaka små metalldroppar. Den något större av de porösa slaggerna är grövre i kornstorlek och domineras av wüstit. En glasfas, och lokalt även olivinlameller, finns i mindre mängd. Ytterkanten på slaggen täcks av en tunn zon av järnoxider, sannolikt en komplex blandning av magnetit och wüstit. Enstaka oregelbundet formade metallkoncentrationer, några tiotals mikrometer stora, finns i slaggen. Ingen textur kan urskiljas i dessa utan etsning. Den något tätare slaggen innehåller främst olivinlameller med mindre mängder glas och wüstit. Endast ett fåtal metalldroppar har observerats. Slaggen täcks av en tunn zon av järnoxider och utanför denna finns ett lager av korrosionsprodukter (sekundära) med inneslutande små kolfragment. Kommentar: Även om de tre analyserade slaggerna är något olika i sin sammansättning och kornstorlek speglar de den variation som förekommer bland sprutslagger. Dessa slagger förefaller ha bildats då en slaggförande järnråvara har rensats på slagg innan föremålssmidet har påbörjats. FE27501 Id21183 Registrering: Fyra småporiga slagger med leravtryck på bottensidan (Fig. 5). En av dem är magnetisk. Slaggen som valts för analys är en skålla med svagt skålformad botten- och överyta, ca 55 mm i diameter, som mest 15 mm tjock, vikt 611 g. Enstaka centimeterstora kolavtryck. I tvärsnitt småporig, skiktad med sten/lera i botten. Petrografi: Tvärsnittet omfattar slaggens hela tjocklek, ca 12 15 mm (Fig. 6). Såväl i de nedre som i övre delarna finns lager med limonitrikt material. Även mer centralt i snittet finns korroderade ytor, främst runt hålrum. Slaggen är för övrigt tämligen homogen i sin uppbyggnad. Den domineras av grovdendritisk wüstit med betydligt mindre mängder av olivinlameller och en glasfas däremellan. Dessutom finns en del koncentrationer av metalliskt järn (Fig. 7 8). Flertalet är koncentrerade till de övre delarna men enstaka finns även i bottenregionen eller i centrala delar. Det metalliska järnet är oregelbundet i formen. I de centrala delarna förefaller det vara bildat i slaggen. I de övre uppträder de mer som om de vore fragment som ramlat ner i slaggen. I de senare är det dock sällan som om ursprunglig ytterkant på metallen finns kvar utan denna är korroderad. Såväl wüstit som olivin förefaller vara homogen i sammansättning. Vare sig zonering i olivinkristallerna eller förekomst av magnetitlameller i wüstit har noterats. I limonitskitet i bottendelen finns även en del sandigt (och finkornigare) material, kolfragment och fragment av glödskal (Fig. 9). Kommentar: Okulärt ser denna slagg ut som en smidesslagg. I mikroskala är den dock mycket homogent uppbyggd. Järninnehållet i slaggen är högt ur två aspekter, dels är den totala järnhalten hög (den domineras av wüstit) dels är koncentrationen av metalliskt järn hög. Homogeniteten och sammansättningen antyder att det snarare är en primärsmidesslagg än en sekundärsmidesslagg. Det är dock intressant att glödskal, som kommer från sekundärsmidet, finns i botten under den egentliga slaggen! Glödskal bör dessutom inte bildas inne i härden. De lossnar från metallen under smidesarbetet med ämnesjärnet eller föremålet. Deras uppträdande i botten skulle kunna bero på att de inte riktigt har släppt från ämnet eller föremålet men lossnar när ämnet sticks in i kolbädden i härden. I detta fall måste det ha skett i ett inledande ske- 7

de efter att härden har blivit tömd. Alternativt har slaggen tagits ur härden medan den fortfarande var varm och slängts någonstans i smedjan där det funnits glödskal sedan tidigare. FE44997 Id31294 Registrering: Totalt tretton slagger i fyndposten varav en skålla och resten fragment av slagger, samtliga tämligen täta och flutna. Skållan (Fig. 10) har valts ut för ytterligare analys. Den har en rostfärgad beläggning, är magnetisk, ca 70 mm i diameter och 25 mm tjock som mest. Avtryck saknas. I tvärsnitt (Fig. 11) småporig, något skiktad i materialsammansättning med en mörkare slagg i nedre delarna. Nästan hela slaggens tjocklek (Fig. 11) ingår i tunnslipet, endast några millimeter i bottendelen saknas. Petrografi: I överkanten finns ett korroderat skikt med mycket limonit och en del kvartskorn. Korrosionen sträcker sig också en bit in i slaggen och är koncentrerad runt en del hålrum. Slaggen närmast korrosionsskiktet innehåller olivinlameller, en glasfas, något leucit och wüstit (Fig. 12). På större avstånd från korrosionsskiktet blir slaggen rikare på wüstit och i denna del finns olivin och glasfas endast i underordnad mängd (Fig. 13). Enstaka droppar av metalliskt järn i mikrometerstorlek finns fördelade i slaggens wüstitrika del. Enstaka mer oregelbundna metallkoncentrationer finns i anslutning till limonitrika delar. Kontakten mellan de båda slaggdelarna är tillräckligt väldefinierad för att anta att det varit en mellanliggande avkylning mellan tillförseln av de båda slaggvolymerna. Såväl olivin som wüstit förefaller vara homogena i sammansättning. Limoniten i slaggens mer centrala delar är sannolikt rester av metalliskt järn men wüstiten är också sekundärt påverkad. Kommentar: Slaggen har tämligen hög totalhalt av järn, men inte lika hög som FE27501. Andelen metalliskt järn är också betydligt lägre. Slaggen är något skiktad och uppbyggd i flera steg med flera tillfällen av materialtillförsel. Den sista materialtillförseln har sannolikt bestått av mycket metallrikt material och är den del som nu utgörs av limonit. Slaggen har sitt ursprung i sekundärsmide av ämnesjärn. Möjligen har sand använts för att minska oxidationen av metallen. FE1000446 Id12360 Registrering: I fyndposten finns flera slaggskållor. Ur en av dem har en koncentration av metalliskt järn valts för metallografisk analys (Fig. 14). Metallografi: Metallkoncentrationen, är ca 20 25 mm stor, något oregelbundet formad. Järnet omges av slagg och rost. Slaggen är av något varierande sammansättning från delyta till delyta med växlande proportioner mellan wüstit, olivin och en glasfas. Järnet är mestadels väl konsoliderat men enstaka små, mestadels cirkulära slagginneslutningar finns fördelade i tvärsnittet. Inneslutningarna består av en glasfas och olivinkristaller, i enstaka fall även wüstit. Metallen har genomgående en tämligen hög kolhalt, vanligtvis 0,8 % och däröver (Fig. 15). I en delyta är kolhalten lägre med varierande proportioner mellan ferrit och perlit. Kommentar: Metallkoncentrationen i slaggen är stål. Kolhalten varierar något men huvudsakligen finns det två delområden som vart och ett har en homogen sammansättning. Område G F717 Id829 Registrering: Tre bitar varav två kraftigt smälta och sintrade, den tredje biten fluten, tät magnetisk slagg. Avtryck saknas. 39,8 g. I tvärsnitt (slaggen) finns inslag av metalliskt järn, småporig struktur. Polerprov av metallkoncentration (Fig. 16). Metallografi: Polerprovet, ca 10 25 mm stort, innehåller några större, tämligen täta och konsoliderade metallkoncentrationer och flera mindre. Metallen är omgiven av slagg som domineras av olivinlameller och en glasfas. I mindre mängd finns finkorniga magnetitkristaller och/eller dendritisk wüstit fördelad i slaggen. Metallen varierar i sammansättning (Fig. 17) 8

från områden med hög kolhalt bestående av nästan enbart perlit, via ytor med perlitkorn avgränsade av ferrit (Fig. 18), till ferritdominerade områden med mindre mängder perlit. Kommentar: Järnet är något ojämnt och varierar i sammansättning från lågkolhaltigt till högkolhaltigt stål. F754 Id829 Registrering: Totalt 18 bitar slagg. De större har rundad botten. Sten och grus är fastsmält på ytan och bitvis kraftigt smält och sintrat (Fig. 19). Enstaka slagger har magnetiska områden, mindre än 10 mm stora kolavtryck, samt sandiga avtryck. Tvärsnittet (Fig. 20) av det för analys utvalda provet visar en porig slagg med inslag av kvarts (och fältspat). Petrografi: Komplext uppbyggd slagg. Tunnslipet omfattar slaggens bottendel och ca 20 25 mm upp från botten. Längst ner finns ett mycket tunt lager av smält silikatrikt material. Över detta finns ett slaggskikt (Fig. 21) där slaggen består av olivinlameller och en glasfas samt enstaka små metalldroppar. Denna del övergår successivt i en glasig del med delvis smält silikatrikt material med en hel del osmälta kvartskorn (Fig. 22). I denna glasiga del finns dels ett område med magnetitkristaller, dels enstaka metalldroppar. I några av de större järndropparna kan en diffus textur urskiljas som antyder att järnet har ett kolinnehåll. Kommentar: Skiktad slagg som har bildats i oxiderande miljö. Varje skikt är homogent. Slaggskikten varvas med kvartsrika skikt. En del av kvartskornen är av den storleksordning att de bör kunna härröra från vällsand. Andra är betydligt grövre och förefaller snarare komma från härden. Sekundärsmide? F884 Id6206 Registrering: Glödskal, även enstaka sprutslagger. Kraftigt magnetiska. Flera av dem till polerprov. Petrografi: Två sfäriska slagger ca 3 mm i diameter och några glödskal såväl i tvärsnitt som längdsnitt. Tvärsnitten är mindre än 1 mm tjocka. De båda kulformade slaggerna har ett hålrum centralt och mindre porer i de yttre delarna. Slaggen består mestadels av järnoxider men lokalt finns i den ena slaggen små mängder, i den andra något större mängder glas. Järnoxiderna utgörs av såväl wüstit som magnetit. Den senare finns bland annat i en tunn ytterkant runt hela slaggen. Inget metalliskt järn finns i slaggerna. Glödskalen består av i princip enbart järnoxider. Endast i undantagsfall finns små mängder av en glasfas. Mestadels finns två olika järnoxider, lokalt även tre. I tvärsnittet syns tydligt hur glödskalen är zonerade i sammansättning med magnetit i ett ytterskikt. I längdsnitten blir bilden en annan eftersom vi där har polerat oss ner igenom de olika skikten och den betraktade ytan kan framstå som mera flammig. Det är dock samma struktur som finns i dem men vi ser dem i två olika riktningar. Kommentar: Avfall från sekundärsmide. De egentliga glödskalen och de kulformade slaggerna har liknande sammansättning och har bildats under samma process. Område G, Smedjan F2262 Id17170 Registrering: Tyngre slagg, eventuellt järnhaltig. Relativt tät och fluten, ca 60 mm i diameter och 20 25 mm tjock. Magnetisk ovansida och rostigt parti. Avtryck saknas. 138 g. I tvärsnitt: småporig med enstaka större håligheter och rostiga partier (Fig. 23). Prov till tunnslip, där hela slaggens tjocklek ingår i provet, som mest ca 20 mm. Petrografi: Stycket har enstaka större hålrum. Stycket innehåller slagg, rost och enstaka kolstycken. Slaggen i sig är tämligen homogen i sammansättning (Fig. 24). Den är tämligen grovkornig och domineras av dendritisk wüstit med olivinlameller och en glasfas i mindre mängder. Rosten är koncentrerad till områden runt hålrummen men även i de övre delarna där 9

större järnstycken har funnits. I bottendelarna finns enstaka mindre järnkoncentrationer bevarade. I en större rostansamling (Fig. 25) i de övre delarna kan en textur anas som indikerar att metallen har utgjorts av hårt kolstål (perlit med cementit i kornkontakterna). I området kring den rostangripna stålbiten finns både kolfragment och kvartskorn. Kommentar: Stycket är homogent vad gäller slaggens sammansättning, men mer heterogent i fråga om innehåll av kolstycken och enstaka järnfragment. Slaggen har en hög totalhalt av järn (mest som järnoxid). Det rostiga järnstycket visar att kolstål är en av de järnkvaliteter som har bearbetats i smedjan. Omsmältning för att minska slagginnehåll i metall eller färskning? Det senare kan kanske vara rimligt om vi tar hänsyn till dateringen av området. F2265 Id15702 Registrering: Tät, delvis metallglänsande slagg (Fig. 26) med oregelbunden ytterform, fragmenterad på flera sidor. Delar av botten finns bevarad men sannolikt har den dessutom en begränsande sida, ställvis med lerrester. Småporig, förglasad, och med rester av annat material som sten/sand. Omagnetisk. Avtryck saknas. I tvärsnitt: nedre delarna något porös slagg, övre delarna tätare slagg och med insmält kvartsrikt material. (Fig. 27). Petrografi: Slaggen är skiktad. I stora drag kan tre olika skikt urskiljas men övergångarna mellan dem är diffusa och kontinuerliga. I de nedre delarna finns ett homogent slagglager som domineras av olivinkristaller. Därefter följer ett glasigt skikt med rester av kvartsrikt och glasigt material som i sin tur avlöses av ytterligare ett slagglager. Även detta slagglager domineras av olivin men inte lika markant. Om vi tittar på varje skikt i detalj ser vi att i slaggen i nedre delen (Fig. 28) finns olivinlameller i två olika kornstorlekar, en mellanliggande glasfas med mycket finkorniga kristaller, leucit och spinnellkristaller. De senare har sannolikt en sammansättning mellan magnetit och hercynit. Olivinkristallerna har ställvis en ytterkant med avvikande sammansättning jämfört med kärnan. I kontakten med det kvartsrika materialet är slaggen något finkornigare. Det glasiga skiktet innehåller en del osmälta kvartskorn och är delvis blandat och hopsmält med slaggen på ömse sidor (Fig. 29). Nästa slaggskikt (Fig. 30) innehåller olivinlameller, dendritisk wüstit, en glasfas och spinellkristaller. Spinellkristallerna är zonerade i sammansättning (Fig. 31) och avviker därmed från de i det andra slaggskiktet. I kontakt med det glasiga skiktet finns också en del leucit. Enstaka droppar av metalliskt järn finns också fördelade i hela snittet. Kommentar: Heterogen slagg. Även om varje slaggskikt är homogent i sammansättning och kornstorlek uppvisar mineralen i slaggen tecken på heterogena temperaturförhållanden vid kristalltillväxten i form av zonerade sammansättningar. Denna slagg är uppbyggd av slaggtillförsel vid olika tillfällen, även om det inte behöver vara lång tid mellan dem, så har smeden sannolikt bearbetat järnet som ska smidas vid upprepade tillfällen och däremellan placerat ämnet eller föremålet som bearbetas i härden för förnyad upphettning. F2275 Id15702 Registrering: Småporig skålla med inslag av kvarts och konkav botten (Fig. 32). Bitvis svagt magnetisk. På ovansidan centimeter-stora kolavtryck, även kolrester (Fig. 33). Storlek ca 180 mm i diameter och tjocklek ca 60 mm, vikt 2511 g. I tvärsnitt, homogen, något porig (Fig. 34). Mestadels slagg. Prov till tunnslip. Petrografi: Det studerade tvärsnittet ger intrycket av en huvudsakligen homogent uppbyggd slagg. Den består av olivinlameller och dendritisk wüstit i ungefär samma mängder och en glasfas i något mindre utbredning (Fig. 35). Enstaka koncentrationer av metalliskt järn finns fördelade i tvärsnittet. Kornstorleken och proportionerna mellan de ingående mineralen varierar något i slaggen, med kontinuerliga övergångar mellan de olika varianterna. Närmast botten finns dock ett lite avvikande område där material från underlaget har smält samman med slaggen och delvis också påverkat slaggens sammansättning i ett tunt bottenskikt. Slaggen i denna del är lokalt järnfattigare och rikare på både kisel, kalium och aluminium eftersom leu- 10

cit finns tillsammans med olivin (Fig. 36). Olivinkristallerna i detta område är också zonerade med varierande sammansättning i kärna och kant. Kommentar: En huvudsakligen homogen slagg som har byggts upp under mer eller mindre kontinuerlig slaggtillförsel med endast marginellt varierande slaggsammansättning. Slaggen har efter avslutad tillförsel stelnat tämligen långsamt. Endast bottenskiktet avviker i utseende där underlagets material har påverkat slaggens sammansättning. Slaggen visar inga karaktäristiska drag för sekundärsmide utan snarare från primärsmide där en slaggrik smälta har rensats innan fortsatt smide har påbörjats. Järnhantering i sammanfattning De två större slaggerna från område B som har analyserats är komplext uppbyggda. FE27501 är en smidesskålla. Sannolikt är den uppbyggd i en härd som har använts för att rensa ett ämnesjärn (eller någon form av metallråvara med slagginneslutningar) på slagg för att så småningom avsluta med föremålssmidet. FE44997 representerar sannolikt samma processteg som FE27501, det vill säga inledningsvis har någon form av metall med slagginnehåll rensats på största mängden slagg vid upprepade steg. Så småningom har föremålssmidet kunnat fortsätta med upprepad uppvärmning i samma härd. Avslutningsvis har sand tillförts, snarare för att minska oxideringen än för att underlätta sammanvällning. De kulformade slaggerna som har undersökts representerar samma processförlopp som de större slaggerna. I en av sprutslaggerna fanns även små metallrester som visar att smeden har haft tillgång till och arbetat med högkolhaltigt stål. Stålkvaliteter finns också i en metallkoncentration i en av slaggerna. Arbete med stål är alltså något som vi ser i flera av de analyserade fyndposterna. Stålet återkommer också i olika slaggtyper och får sannolikt betraktas som ett vanligt inslag i smidet på området. Slaggen F754 från område G är komplex på så sätt att den har inblandning av annat material som snarare härrör från härden än från användning av vällsand i smidet. Därför är den något svårtolkad men sannolikt rör det sig om sekundärsmide. Sekundärsmidet beläggs också entydigt med hjälp av de karaktäristiska glödskalen som finns från samma delområde. Metallkoncentrationen i en av slaggerna är visserligen något ojämn i sammansättning men indikerar att smeden här har bearbetat stål. Slaggerna F2262 och F2275 från smedjan/kvarnen på område G är tämligen homogena i sin uppbyggnad med hög totalhalt av järn. I äldre järnhantering förknippas deras sammansättning och karaktär med omsmältning och inledande slaggrensning. Det innebär i sådana fall en mer eller mindre bearbetad smälta/lupp från blästjärnsframställning. Om så är fallet här, med tanke på dateringen, är tveksamt. Har vi möjligen en annan råvara i form av tackjärn som fått högre slagginnehåll vid färskningen? Detta kan vara troligt eftersom områdets läge, i liknande kontext som en kvarn, medger att materialet skulle kunna knytas till en smedja som möjligen har haft en vattendriven hammare. De senare frågorna utvecklas dock inte vidare i detta sammanhang. F2265 uppvisar liknande drag även om den har mer karaktär av sekundärsmide vilket varierande temperaturer under slaggtillväxten ger en antydan om. F2265 har ett annat intressant innehåll i form av en korroderad järnkoncentration i sina övre delar. Även om metallen var i det närmaste helt upprostad visar den en textur som är karaktäristisk för stål med tämligen högt kolinnehåll. Vi ser med andra ord att åtminstone stål har bearbetats i smedjan. Om andra järnkvaliteter också har ingått i smedens arbete har vi inte kunnat utläsa från slaggernas innehåll. Inom ramen för denna undersökning har vi inte analyserat några järnföremål. Vi har ändå sett tecken på vilka järnsammansättningar som har bearbetats med hjälp av metallkoncentrationer och rester i slaggerna. En typ av material som återkommer regelbundet är stål, med något varierande kolhalter men vanligtvis så höga att de är lämpliga till material med specifika skärande egenskaper. Stålet har en hårdhet som lämpar sig för härdning av till exempel eggstål. Att härdning har ägt rum har vi inte observerat men den processen sker när föremålet är 11

färdigtillverkat, och i vår undersökning har endast avfallsmaterialet ingått. Därför kan vi enbart se vad materialet kvalitetsmässigt är lämpligt för och inte direkt avgöra att denna tillämpning har valts eller att bearbetningen har utförts. Vi har inte sett direkta tecken på att mjukt järn, det vill säga kolfritt eller kolfattigt, har använts. Enstaka metalldroppar i en sprutslagg antyder att det finns kolfattigt järn och en tolkning om att vällsand har använts i smidet kan innebära att smeden har arbetat med olika sammansättningar och använt vällsand för att förbättra sammanvällningen av metaller med olika smältpunkt, till exempel mjukt järn och stål. Keramiskt material Det keramiska materialet som har granskats okulärt och analyserats, utgörs av material vars funktion på ett eller annat sätt är osäker. En kategori berör frågan om vävtyngder eller blästermunstycken. En annan är fragmenten av bränd och sintrad lera från lunden, område E. Tabell 2. Det undersökta keramiska materialet från Lunda, RAÄ 266, Strängnäs sn, Södermanland. Fyndenhet/ Kontext Definition Beskrivning Fynd ID Område B FE25839 20000/ Från 8 bitar rödbrända och smälta fragment. Inslag av kvartskorn. 24,5 g. Avtryck saknas. Prov till analys. smedja FE47182 31294 En bit rödbränd och delvis smält. Brottytor runtom, inget hål bevarat. Avtryck saknas. 60,3 g. I tvärsnitt: skiktat, rödorangebränd med FE1001631 20769/ G23488 Blästermunstycke FE44509 31294 Blästermunstycke magring av kvarts därefter ett brunsvart, smält parti. Prov till analys. En bit, beigegrå fin lera. Halvcirkelformad med koniskt hål: inre: 0,9 mm, yttre: 15 mm. Avtryck saknas. 33,9 g. I tvärsnitt: tät homogen struktur med svarta fläckar. Prov till analys. En bit, en sida rödbränd lera, den andra svartbränd. Magring, kvartskorn. Svagt koniskt hål: 0,9 mm. Avtryck saknas. 19,3 g. Prov till analys. FE1001404 47619 Vävtyngd? En halva, cirkelformad ena sidan mer plan. Grå lera med inslag av kvarts. Mindre märke på ena kanten, efter upphängningstråden? Hålets mått: inre: 0,9 mm, yttre: 0,9 mm. Avtryck saknas. 63,8 g. Prov till analys. FE36669 14141 4 bitar, 2 mindre fragment. Och 2 andra med en plan rundad yta. Rödgråbrända, magring? 27,5 g. Avtryck saknas. Prov till analys. FE1001004 21183 Blästermunstycke FE1001625 20769/ G23982 Delar av blästermunstycken FE100146 3082 Delar av blästermunstycken? FE13913 11978 Blästermunstycken FE2188 20013 Blästermunstycken En bit med rödbränd insida, utsidan även smälta partier. Kvartsmagring. Ej koniskt hål, inre mått: 15 mm. Avtryck saknas. 16,3 g. Prov till analys. 12 bitar, 9 med rundade former, 3 fragment. Rödbrända med svarta partier. Fin magring av små kvartskorn. 2 bitar med bevarade hål, rundade, mått: 11 mm och den andra 20 mm. Avtryck saknas. 180 g. I tvärsnitt: Något skiktat, botten av rödbränd lera, därefter svartbrunbränd. Spår av fin kvartsmagring. Prov till analys. 4 bitar med rundade former och 18 fragment. Gråbrun brända med rödbrända partier. 2 bitar med hål, rundade, mått: 16 mm och den andra 15 mm. Inga spår av magring. Avtryck saknas. 98,8 g. Prov till analys. 2 bitar, halvcirkelformade. Den större rödbränd med svarta fläckar. Ornering bestående av små cirklar. Runt hål, mått: inre: 14 mm, yttre: 13 mm. Inga spår av magring. Den mindre biten fragment av samma typ, dock oornerad. Avtryck saknas 30, 9 g. Prov till analys. 2 bitar, något rödbrända. En mer plan yta, den motsatta mer rundad. Fint magrad lera med enstaka kvartskorn synliga. Koniskt hål, mått: inre: 16 mm, yttre 21 mm. Den mindre biten: inre: 14 mm, yttre: 13 mm. Avtryck saknas. 177 g. I tvärsnitt: Täta och homogena med få kvartskorn, inre delen mer rödbränd, de yttre mer svartbrända. Prov till analys. 12

Område E, Lunden 741 /G8654 AL203 607 /G868 AL200 692 /G8638 AL203 1102 /G886 AL200 1112 203/ G9345 1113 /G8636 AL203 Fragm av blästermunstycken? Större fragment tydligt rödbrända och smälta. 5,19 g. Prov till analys. Sintrad Fragment. 28,0 g. Påse med magnetiska fragment utsorterat 1,80 g. Prov till analys. Sintrad Bränd Bränd Bränd Fragment. 14,6 g. En påse med magnetiska fragment utsorterat, 3,01 g. Prov till analys. Fragment. 27,5 g. Prov till analys. Fragment. 49,7 g. En påse med magnetiska fragment utplockade, 0,15 g. Fragment. 27,3 g. Prov till analys. Ovanstående material har analyserats av Ole Stilborg vid Keramiska forskningslaboratoriet. För detaljerade resultat hänvisas till hans rapport (Stilborg 2005). Några av frågeställningarna kring det keramiska materialet är emellertid starkt relaterade till metallhantverket. En av dem är frågan om blästermunstycken kan särskiljas från vävtyngder i materialsammansättning, bränningsgrad eller på grund av andra kriterier. Fynd som okulärt karaktäriserats som vävtyngder, blästermunstycken eller sådana som inte var möjliga att urskilja som vare sig vävtyngd eller blästermunstycke, valdes från område B. Resultaten visade (Stilborg 2005) att de utvalda fynden inte kunde särskiljas vare sig vad gäller materialsammansättning eller maximal bränningstemperatur. De förefaller snarare ha genomgått samma tillverkningssteg, med val av en lera som också mycket väl kunnat användas till kärltillverkning, likartad magringsteknik och bränning. Frågan om bränning även av vävtyngder diskuteras vidare av Stilborg (2005). Det är snarare på morfologiska grunder vi har möjlighet att särskilja vävtyngder från blästermunstycken i materialet från Lunda. I några fall finns centrumhål bevarade som kan vara användbara för att klassificera föremålet och definiera dess funktion. Om föremålet har använts kan funktionsspår finnas som också dessa kan användas för karaktärisering. Utan dessa detaljer, eller om det är fragment som ska klassificeras, kvarstår problemet om inte fyndkontexten i sig kan vara vägledande. Ytterligare en fråga som behandlades i de keramiska analyserna var de små fragmenten av bränd och sintrad lera från den så kallade Lunden, område E. Deras rikliga, och koncentrerade, förekomst har varit svårtolkad. De keramiska analysresultaten (Stilborg 2005) har kunnat bidra med ytterligare information till tolkningen. Fragmenten har blivit utsatta för höga temperaturer (1100 1250 grader), så höga att någon form av flussmedel har behövts, möjligen ett temperaturhöjande bränsle. Fragmenten förefaller dessutom ha blivit upphettade som små lerklumpar och bör i så fall inte betraktas som fragment utan är i ursprunglig storlek. Det senare resultatet innebär att en tolkning om att keramiskt material som har använts i andra sammanhang, till exempel i processer relaterade till metallhantverk, har fragmenterats och sedan på ett eller annat sätt placerats i Lunden, inte är rimlig. Referenser Stilborg, O. 2005. Teknisk keramik från Lunda. KFL RAPPORT 06/0216, Keramiska Forskningslaboratoriet, Kvartärgeologiska avdelningen, Lunds Universitet. 13

Figurer I följande figurer visas slaggerna hela, delade, och från den petrografiska undersökningen i mikroskop. Skalan i makrofotona är i centimeter, i mikrobilderna i mikrometer (µm). De flesta slaggerna innehåller olivin (grå lameller eller prismatiska kristaller), wüstit (ljust grå dendritiskt eller globulärt formade) en glasfas (oregelbunden och mörkt grå), metalliskt järn (vit i droppar eller oregelbundna koncentrationer). I många finns också hålrum som är oregelbundet rundade grå ytor. I några slagger finns ytterligare mineral men dessa presenteras på respektive plats. Figur 1. FE201116. Sfärisk slagg. Nästan hela dess tvärsnitt framträder i bilden. Svarta cirklar är hålrum, grå cirklar är korroderat järn. Ljusa cirklar är metall. Figur 3. FE201116. Detalj på järndroppe (brunspräcklig) med kolinnehåll i glasig slagg (diffust grå). Figur 2. FE201116. Detalj ur föregående. I nedre högra delen finns korroderat järn med en textur som visar att det varit stål. Denna droppe är omgiven av slagg. Uppe till vänster syns en järndroppe. Figur 4. FE30718. Ett urval av sprutslagger. 14

Figur 5. FE27501. Två av slaggerna i fyndposten. Figur 7. FE27501. Slaggens övre del. Ansamling av metall (ljus). För övrigt mest wüstit (något mörkare). Figur 6. FE27501. Den analyserade slaggen i tvärsnitt. Relativt homogen. Figur 8. FE27501. Botten av slaggen. Dominans av wüstit (ljust grå). Figur 9. FE27501. Detalj från slaggens botten där ett glödskalsfragment finns allra längst ned (centralt i bilden). 15

Figur 12. FE44997. Överst i slaggen, nära korroderat ytskikt (ljust grå oregelbundna strimmor). Slaggen är rik på olivin och glas. Figur 10. FE44997. Slaggens tämligen plana överyta. Figur 13. FE44997. Centralt i slaggen, där wüstit dominerar och olivinhalten är lägre än högre upp. Figur 11. FE44997, i tvärsnitt. Något skiktad i fråga om slaggsammansättning. 16

Figur 14. FE1000446 i tvärsnitt. De rostiga ytorna visar var i slaggen metallen finns fördelad. Figur 16. F717 i tvärsnitt. De rostiga ytorna visar var i slaggen metallen finns. Figur 15. FE1000446 visande variation i sammansättning från det kolrika området i vänster med något avtagande kolhalt mot höger. Figur 17. F717 med varierande kolhalter. Uppe till vänster finns ett område bestående av perlit med lite ferrit. I ytan nere till höger är fördelningen den motsatta. Figur 18. F717. Detalj på området bestående av perlit med lite ferrit (till vänster). I det grå området till höger syns delar av slaggen med olivinlameller, en glasfas. Mikroskopiska magnetitkristaller kan också anas (ljusa). 17

Figur 19. F754. Slagger med glasig yta och insmälta stenar. Figur 21. F754. Slaggrikt område nere till vänster. Inblandning av kiselrikt material uppe till höger. Figur 20. F754 i tvärsnitt. Slagg (mörk) med kvartskorn (ljusa). Figur 22. F754. Kvartsrikt område. Kvartskorn är uppspruckna, delvis smälta och omgvina av en glasfas. Till vänster mer slagg med bland annat magnetitkristaller. 18

Figur 23. F2262, i tvärsnitt. Homogen. Figur 24. F2262. Centralt i slaggen. Dominans av wüstit. Figur 25. F2262. Korroderad metall. Texturen antyder att metallen var ett stål med tämligen hög kolhalt. 19

Figur 26. F2265. Oregelbunden slagg. Figur 29. F2265, centralt i stycket är slaggen (till höger) hopsmält med kvartskorn (uppspruckna korn till vänster). Figur 27. F2265, i tvärsnitt med insmält silikatrikt material (ljusa fläckar). Figur 30. F2265. I slaggens övre delar. Förekomst av olivinlameller, dendritisk wüstit och en glasfas. Figur 28. F2265. I slaggens nedre delar finns olivinlameller och en glasfas. Wüstit saknas men små magnetitkristaller (ljusa prickar ) finns. Figur 31. Detalj ur ovanstående visar att ytterligare mineral finns i form av spinellkristaller med mörkare kärna och ljusare ytterkant (zonerad sammansättning). 20

Figur 35. F2275. Centralt i slaggen finns olivinlameller, dendritisk wüstit och en glasfas. Figur 32. F2275. Slaggskållans undersida. Figur 36. F2275. I slaggens nedre delar finns områden (överst till vänster) som avviker något i sammansättning med olivinkristaller, en glasfas och leucit (mörka kristaller). Figur 33. F2275. Slaggskållans överyta med kolrester och kolavtryck. Figur 34. F2275. Tvärsnitt genom del av slaggskållan. Mestadels homogen i sammansättning. 21