Detta yttrande insänds endast via e-post till: m.registrator@regeringskansliet.se med kopia till: stina.gustafsson@regeringskansliet.se Till Miljödepartementet Synpunkter från Klimataktion på Miljödepartementets remiss om svensk klimatfärdplan 2050 Om Klimataktion Klimataktion är en opolitisk förening som inte nöjer oss med mindre än en klimatpolitik som tar vetenskapen på största allvar och har överordnad prioritet. Föreningen ägnar sig åt att: informera om klimatförändringarna och åtgärder mot dessa genom folkbildning, opinionsbildning, publicistisk verksamhet och påverkansarbete. bedriva studier kring klimatförändringarna och rättvisa åtgärder mot dessa. mobilisera människor till manifestationer och aktioner mot klimatförändringar och klimatförändrande verksamheter. samverka tätt med andra organisationer, inte minst med den internationella klimatrörelsen, i syfte att nå gemensamma mål. Om Färdplan 2050 Beslutet om att ta fram en nationell plan för minskade växthusgasutsläpp är efterlängtat. Klimat- och miljörörelsen har länge efterfrågat konkreta åtgärder och effektiva politiska och ekonomiska styrmedel. Alltför länge har den politiska diskursen mest handlat om att ställa upp procentuella klimatmål, utan några anvisningar till medborgare, företag och organisationer om hur målen ska uppnås och vad olika sektorer ska bidra med. Färdplanen innehåller värdefulla intentioner, förslag och visioner avseende hur samhällsplaneringen bör ändras för att minska utsläppen av växthusgaser. Hur denna vision skall bli verklighet måste dock snarast
konkretiseras, bli lag eller skarpa direktiv, och klara mål måste anges, liksom en konkret handlingsplan för att nå målen. Klimataktion ser en risk för att nödvändiga förändringar av Sveriges klimatpolitik begravs i långdragna utredningar. Avgörande för att undvika stor risk för katastrofala klimatförändringar är inte att nå en viss minskning till ett årtal i framtiden; avgörande är att klara koldioxidbudgeten eller växthusgasbudgeten som uttrycks i ackumulerat antal ton koldioxid respektive ton växthusgaser. De ackumulerade utsläppen avgör, därför spelar utsläppen varje år fram till ett fossilfritt samhälle roll, inte årtalet för fossilfrihet. Dessvärre anser vi att målen i färdplan 2050 är för lågt satta, att remissunderlaget speglar en alltför stor tilltro till stora teknikgenombrott och att färdplanen innehåller för få konkreta åtgärder. Vilken risk vill vi acceptera? Meinshausen mfl 1 räknar med för att ha 80% sannolikhet att undvika överskridande av tvågradersmålet kan de ackumulerade globala koldioxidutsläppen inte överskrida 890 miljarder ton koldioxid 2000-2050, vilket med antagande om utsläpp av 234 miljarder ton koldioxid fram till 2006 och antagande om årliga konstanta utsläpp därefter på 36 miljarder ton koldioxid, innebär att koldioxidbudgeten tar slut 2024. Enligt dessa beräkningar krävs alltså global fossilfrihet år 2024. I rapporten hänvisas till en global utsläppsbana som kulminerar före år 2020, minskar till 44 miljarder ton växthusgaser till 2020 och underskrider 50% av 1990 års nivå av växthusgaser år 2050 (EG Science 2010, UNEP 2010). Denna utsläppsbana bedöms till 66% sannolikhet kunna klara tvågradersmålet. 1 Meinshausen, M., N. Meinshausen, W. Hare, S. C. B. Raper, K. Frieler, R. Knutti, D. J. Frame and M. R. Allen (2009). "Greenhouse-gas emission targets for limiting global warming to 2 C." Nature 458 (7242): 1158.
Vad betyder de olika sannolikheterna? 50% sannolikhet att klara målet är lika med att singla slant, och chansa på krona eller klave. Det anses som fullständigt rättvist, dvs man bryr sig inte om hur det går. Vid 66% sannolikhet är det 1/3 risk att målet inte klaras. Det är en mycket stor risk. Klimataktion varnar för att räkna med klimatmål och utsläppsbanor som innebär en hög risk för att inte klara temperaturmålet. Klimataktion anser att det är omöjligt att acceptera en lägre sannolikhet än 80% att klara tvågradersmålet. För att i möjligaste mån undvika skenande klimatförändringar krävs således en rad omedelbara åtgärder för att inleda en snabb minskning av de svenska växthusgasutsläppen. Det finns många vetenskapliga lösningar för minskning av koldioxidutsläppen och många konkreta åtgärder som har vidtagits i olika länder, och som har visat sig fungera. Vi behöver inte fler utredningar, utan nu behöver vi kraftfullt agerande! För att minimera risken för överskridande av tvågradersmålet är det Klimataktions uppfattning att svenska statens mål ska sättas högre än vad man har gjort i Färdplanen. Målet ska vara att halvera de svenska inhemska utsläppen av växthusgaser till 2018, samt halvera svenska konsumenters klimatpåverkan till 2018. Sverige ska vara fossilfritt i god tid före år 2030. Vidare vill Klimataktion att den svenska staten successivt stänger kolkraftverk man äger i andra länder fram till 2020. Kolkraftverken får inte säljas vidare så att de kan drivas vidare av annan ägare, utan skall läggas ned. Förslag till åtgärder Det finns en rad exempel på handlingsplaner som visar hur goda möjligheterna är att kraftfullt och snabbt minska utsläppen av växthusgaser. Ett exempel på global handlingsplan är Plan B av Lester Brown, http://www.earth-policy.org/. Målet i Plan B är att minska de globala koldioxidutsläppen med 80% till 2020. De viktigaste åtgärderna är:
1. Energieffektivisering: användning av bästa befintliga teknik inom belysning, vitvaror, elektriska apparater, energiisolering av bostäder. 2. Nytt transportsystem: elbilar, kollektivtrafik, stadsbyggnade som främjar gång-, cykel och kollektivtrafik, tågresor. 3. Förnybar energi: storsatsning på utbyggd kapacitet av vindkraft, solceller, solfångare m m. 4. Skogar: stopp för avskogning och massiv återplantering av skog. Enligt Klimataktions mening bör Färdplanen kompletteras enligt följande: Under Sektorspecifika styrmedel: Transportsektorn: För att nå klimatmålen måste Sverige utveckla ett transportsystem utan klimatpåverkan. Det finns inget utrymme för felsatsningar som låser in oss i ännu mer energiintensiv samhällsstruktur. Som ett första, självklart steg bör därför samtliga anslag till nya motorvägssatsningar slopas och i stället satsas på utbyggda spårtransporter. Projektet Förbifart Stockholm måste stoppas och medlen istället satsas på utbyggnad av kollektivtrafiken och cykelvägar. Bensinskatten måste höjas och avgifter för kollektivtrafik sänkas för att styra om människors brukande av transporter mot kollektiva transporter. På landsbygden finns ännu inte samma alternativ till bilen, men där kan man i möjligaste mån subventionera bilar med låga utsläpp av fossila gaser. I städerna kan bilresandet minska radikalt och den privatbilism som baseras på fossila bränslen fasas ut. Bilpooler och annat mer effektivt utnyttjande av befintliga bilar måste uppmuntras. Här måste infrastruktur- och trafikplaneringen konsekvent inriktas mot en utbyggd och mer attraktiv kollektivtrafik, och förutsättningarna för gång- och cykeltrafik förbättras markant. På samma sätt måste de snabbt växande utsläppen från lastbils- och flygtransporterna stävjas. Med kraftfulla investeringar i snabb och tillförlitlig
tågtrafik kan det reguljära inrikesflyget ersättas helt, i ett första skede genom en avveckling från Sundsvall och söderut. Internationellt flyg och sjöfart är i dag helt undantaget från såväl koldioxidskatt som moms. Sverige måste i internationella fora starkt driva på för att undantagen snarast tas bort. Dessutom bör flygskatten höjas; dels för att minska flygtrafiken och dels för att kompensera de utsläpp som ändå sker. Skog Vi är många som älskar skogen, och som vill att den bevaras. Människor behöver skog på nära håll och av god kvalitet. Klimatförändringarna påverkar skogarna och deras biologiska mångfald på flera sätt. Men skogarna har också en mycket stor betydelse för klimatet, dels genom utbytet av koldioxid via fotosyntes och nedbrytning, dels genom att skogarna innehåller en stor del av världens kolförråd. En hög avverkning av skogen kan leda till en negativ spiral där ökade klimatförändringar leder till en ännu större minskning av skogen. Forskning visar att den kalhyggesteknik som i stor utsträckning används för avverkning av skog ger en större klimatpåverkan än en mer småskalig avverkning, där mindre träd får stå kvar och växa till sig. Lagarna om avverkning bör ändras så att avverkning sker på det sätt som är bäst för klimatet, och fler växter och träd bör planteras i stadsmiljöer och inom andra områden för att öka koldioxidupptaget. En viktig åtgärd för att sänka halten koldioxid i atmosfären är genom ökat nettoupptag av koldioxid i skog och mark. Det är därför mycket oklokt att räkna in ökat nettoupptag i skog och mark som en åtgärd för att uppnå ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser. Vi riskerar då bli utan en viktig åtgärd för att kunna sänka halten koldioxid i atmosfären. Övriga åtgärder Årliga mål för utsläppsminskningar I Sverige har vi ovanligt goda förutsättningar att minska vår klimatpåverkan. Dessutom har vi ett stort ansvar att bidra till rättvisa globala lösningar av klimatkrisen. Det är anmärkningsvärt att Färdplan 2050 dels, å ena sidan [sid 28 avsnitt 3.3 och bilaga 2 sid 9,11 avsnitt 3]
* konstaterar att vi/mänskligheten bör hålla atmosfärshalten av växthusgaser under 400 ppm CO2-ekvivalenter (~350 ppm CO2); en halt som överskreds redan ~1990 dels, å andra sidan - och mestadels - * trots detta fortsätter att påstå att det skulle vara i någon mening tillräckligt ansvarsfullt av ett rikt land som Sverige att bli (nästan) fossilfritt först 2050. För att hålla atmosfärshalten av växthusgaser under 400 ppm CO2-ekvivalenter borde de globala utsläppen ha halverats senast 1990. Eftersom det inte hände då måste utsläppen nu minskas desto snabbare, så att utsläppen blir mindre än havens och biosfärens (netto-)co2-upptag. Utsläppsminskningarna bör planläggas i en årlig klimatbudget, med samma status som statsbudgeten, och stämmas av vart tredje år. De måste fördelas rättvist. De minst bemedlade måste komma förhållandevis lindrigt undan, medan den tyngsta bördan åläggs de största konsumenterna av fossila bränslen, som i regel också är de med störst inkomster. Energi Sverige måste inom kort bli oberoende av all import av kolkraftsel genom en utökad produktion av förnybar energi i Sverige. Lokal produktion måste främjas framför långväga transporter. Utsläppsintensiv produktion av mat exempelvis kött, som i dag genererar en stor del av växthusgaserna måste minska till förmån för så utsläppssnål produktion som möjligt. Eftersom konsumenten inte kan styra globala produktionsprocesser måste samhället se till att det kostar att släppa ut och tvinga producenterna att använda bästa tänkbara teknik för en hållbar utveckling. Också våra byggnader slukar onödigt mycket energi. Redan i dag finns smarta hus där behovet av energitillförsel utifrån är obetydligt, eller rentav plushus som ger ifrån sig mer energi än de förbrukar. Byggnormerna måste snabbt revideras så att sådana lösningar sätts i system. Samtidigt bör renovering av det befintliga bostadsbeståndet stimuleras med sikte på en effektiv energihushållning. Storskaliga omställningar av det här slaget är inte bara nödvändiga av klimatskäl: de skapar också stora möjligheter till nya arbetstillfällen. Samtidigt måste de löntagargrupper som kan komma att friställas i vissa fossilintensiva branscher skyddas med täta trygghetssystem och smidig omskolning. En annan självklar åtgärd är att införa totalstopp för all prospektering efter fossila bränslen i Sverige. Allt som tas upp kommer att bidra till den globala uppvärm-
ningen. Så länge vi inte har teknik för att använda energin utan att störa klimatet måste den fossila energin stanna under mark om det så är naturgas i Skåne eller olja utanför Gotland. Likaså bör Sverige se till att all vår subventionering av fossil energi, inklusive via organ som Världsbanken, omedelbart avbryts. Dessutom bör staten som ägare av bolag och fonder se till att helt utesluta nya investeringar i fossil energi, som t ex i AP-fonderna, Vattenfall och andra bolag. Givetvis måste staten även se till att statliga verk och myndigheter och kommuner i sin verksamhet i möjligaste mån minskar sin klimatpåverkan och har konkreta handlingsplaner för hur detta ska ske. Internationella åtgärder Sverige ska vara ett föregångsland inom klimatpolitiken. Därav följer att Sverige inte ska köpa upp kompensation utomlands istället för minskningar inom landet. Det är däremot viktigt att Sverige finansierar utsläppsminskningar utomlands. Sverige är ett rikt land och har historiska utsläpp som motiverar att vi hjälper andra länder att minska sina utsläpp. Det ska däremot inte ske istället för minskningar inom landet, utan utöver inhemska minskningar. Sverige ska också ta hänsyn till klimatpåverkan utomlands från sin konsumtion. Importerade varor och utrikesresor orsakar klimatpåverkan i andra länder. Genom klimatmärkning, konsumtionsskatter och ev klimattullar bör svenska konsumenter ta hänsyn till denna så att klimatpåverkan även från konsumtionen halveras till 2018. För en globalt verkande stat som Sverige räcker det inte att agera inom de egna gränserna: som ägare av Vattenfall måste svenska staten också se till att stänga de kolkraftverk man äger i andra länder snarast, dock senast år 2020. Kolkraftverken får inte säljas vidare så att de kan drivas vidare av annan ägare. Sammanfattningsvis anser vi att remissunderlaget speglar en alltför stor tilltro till stora teknikgenombrott, och till klokare samhälls- och infrastrukturplanering. Exemplet Förbifart Stockholm visar på fenomenet att politiken själv sätter käppar i
hjulet när det gäller klimatproblemen, istället för att anvisa lösningar Redan fattade politiska beslut måste kunna granskas, och alla stenar vändas på, i ett så omfattande och viktigt underlag som Färdplan 2050. Framför allt måste politiken i högre grad prioritera klimatfrågan, som den grundläggande frågan för hela Sveriges befolkning som den faktiskt är! Som Klimatfärdplan 2050 påpekar handlar det bl a om att vi ska ändra livsstil, ställa om våra konsumtionsmönster, hushålla med energi osv. "Vi behöver en folkrörelse för klimatet", som miljöminister Lena Ek uttryckte det vid Klimatforum 2013. Men om vi invånare ska mobiliseras krävs det att våra styrande går före och visar att klimatmålen är viktiga. Det kräver konsekvens i det statliga och kommunala agerandet. Men på punkt efter punkt kan vi se en klar motsättning mellan klimatmålen och det praktiska handlandet i kommun och stat. Klimatmålen måste vara överordnade. Där har regeringen ett stort ansvar. Vi som lever nu är den första generation som har full kunskap om klimathotet, och därför har vi ett stort ansvar, inte minst inför våra barn och barnbarn, de som kommer att leva år 2050 och framåt. Vi vill se politiker med större visioner än jobb och pengar. Detta måste komma till uttryck i Färdplan 2050, och i statens fortsatta klimatarbete! För Klimataktion, 2013-04-22 Styrelsen för Klimataktion genom Pia Björstrand