Årsrapport RMPG-smärta 2016 Patientberättelse På ett ögonblick hände det, olyckan som förändrade mitt liv. Mitt i jobb, familj, hus och aktiviteter blev jag en patient. Min vardag bestod plötsligt av värk, sömnproblem och tabletter. Under flera år bollades jag mellan olika läkare och sjukgymnaster. Fick mer tabletter och sjukskrivningar som avlöste varandra. Varje ny sjukskrivning upplevde jag som ett misslyckande. Jag kände det som att jag kört fast, jag fick ingen kunskap om varför jag hade så ont eller hur jag kunde få hjälp att hantera det. Idag vet jag hur enormt viktigt det är för mig som patient att bli lyssnad på, att bli trodd. Att få möjlighet att följas av samma personer inom vården under resans gång ger trygghet. Att få tillbaka kontrollen över sitt liv igen, och inte låta smärtan styra. Syfte och mål Lotta Det övergripande syftet med gruppen RMPG-smärtas arbete är att skapa likvärdig, patientsäker och evidensbaserad vård för patienter med långvarig smärta inom Sydöstra sjukvårdsregionen. Vi vill ta fram en gemensam strategi inom regionen för omhändertagandet av patienter med långvarig smärta. Med en gemensam struktur/organisation kan vi säkerställa bästa möjliga kvalitet, något som i förlängningen sedan kan implementeras i verksamheten. Pågående arbete För att illustrera utmaningarna i samarbetet och omhändertagandet av patienter med långvarig smärta har vi valt att använda bilden nedan. I bilden ses första våningen av två. Trapporna symboliserar vägen upp till våning två specialistvården.
Vi kan i detta samarbete se flera utmaningar på olika nivåer. Dessa exempel kommer från Östergötland, men likande exempel kan hämtas från Landstinget i Kalmar län eller Region Jönköpings län: Antalet patienter som remitteras till Multimodalrehabilitering, nivå 1 (MMR1) är mycket lågt. Under 2015 genomförde totalt (för hela Östergötland) ca 100 patienter denna åtgärd. Många av dessa patienter kom från den egna rehab-organisationen. Detta ska jämföras med de 150 som genomgick Multimodalt rehabprogram på specialistvårdsnivå, (MMR2). Att förbättra samarbetet mellan Vårdcentralen och MMR1 (symboliserat av dörren mellan vårdcentral och MMR1) ses som ett mycket viktigt arbete. Utlokalisering av rehabverksamhet utanför Vårdcentralen kräver ett mer aktivt samarbete och nya samarbetsformer, men skapar också bättre förutsättningar till gruppverksamhet vad gäller inflöde (symboliserat av dörren mellan vårdcentral och primärvårdsrehab). Patienter som remitteras till MMR2 trots att MMR1 är den egentliga åtgärden. Förbättrad sortering av patienter till rätt vårdnivå krävs (symboliserat av att fel patienter skickas till våning 2). MMR2-patienter som hamnar i MMR1 pga. att patienten inte kan resa till Linköping. Bättre samarbete mellan rehabilitering på specialistvårdsnivå och primärvårdsnivå samt förstärkning av kompetens från specialistvårdsnivå ut till primärvården. MMR2- rehabprogram i östra samt västra länsdelen (symboliserat av att personal från våning 2 går nedför trappan till våning 1). Rehabsamordnare en resurs som behövs för att hjälpa patienten mellan de olika rummen/våningarna i huset. Idag har rehabsamordnare inte självklart uppdrag att arbeta med rehabplan och vara koordinator/coach mellan olika vårdnivåer och aktörer. Se vidare bilaga 1 och 2, Uppdragsbeskrivning Rehabiliteringssamordnare Rehabplan patientens karta och kompass i huset, som revideras inför utgång till resp. VC/rehabsamordnare Samarbete med andra aktörer (t.ex. Försäkringskassa, arbetsförmedling, kommun) vid ingång samt utgång. Nationellt arbete kring kartläggning av omhändertagande av patienter med långvarig smärta. En grupp specialister inom smärtvården i Sverige har fått uppdraget: Nationellt uppdrag smärta av Nationell Samverkansgrupp för Kunskapsstyrning (NSK, 2016) Under våren 2016 har ett nationellt arbete pågått för att kartlägga hur omhändertagandet av patienter med långvarig smärta ser ut, både på primärvårds- och specialistvårdsnivå. Detta har skett på uppdrag av SKL. Kartläggningen visar på brister och omotiverade skillnader i vård och behandling av patientgruppen. (s. 7 Nationellt uppdrag smärta på uppdrag av Nationell Samverkansgrupp för Kunskapsstyrning (NSK, 2016) Gruppen hade också till uppgift att komma med förslag till förbättring av smärtvården i Sverige. Här nedan presenteras några av dessa: Nationell samordning i form av ett nationellt programråd kan ge nationella rekommendationer för organisation och vårdnivåer kring hantering och behandling av
patienter med långvarig smärta, vilket ökar möjligheterna till en mer jämlik och effektiv vård och att bästa tillgängliga kunskap används för bästa möjliga patientnytta. (s. 7 Nationellt uppdrag smärta på uppdrag av Nationell Samverkansgrupp för Kunskapsstyrning (NSK, 2016) Man föreslår också att regionala centrum ska bildas, utspridda över landet, för att verka mer lokalt och på så vis förankra kunskapsrådets arbete. Kartläggningsgruppen föreslår också ett nationellt vårdprogram för långvarig smärta utarbetas och anpassas regionalt. Man vill vidare att ett specificerat smärtuppdrag för primärvård och specialistvård skapas, med tydligt ansvar för diagnostik, behandling och rehabilitering. Kompetenshöjningsprogram bör ordnas för smärtvård för all personal inom såväl primärsom specialistvård. Stimulera forskning och forskningssamarbete och forskningsmedel för långvarig smärta inom lämpligt forskningsråd. Från oss inom RMPG smärta menar vi att vårt arbete har ett arbetssätt och en struktur som kan ligga till grund för ett sådant regionalt centra och i samklang med de övriga förslagen från Nationellt uppdrag Smärta. Sjukvårdsregionalt arbete Att få en likvärdig vård i Sydöstra sjukvårdsregionen innebär att handskas med länen/regionernas olikheter. Ett problem i arbetet med långvarig smärta är att olika delar av vården har olika ansvar och ingen har helheten. Med patientens väg genom vården i fokus, behövs strukturer som underlättar samordning och rollfördelning i linje med evidens. Under året har Smärta blivit en s.k. prioriterad process i landstinget i Kalmar län, med en central grupp från primärvård och specialistvård med mandat att arbeta för en samsyn på hur vården ska organiseras. Detta är en springande punkt för att senare tillsammans kunna författa ett gemensamt kunskapsstöd. I Region Jönköpings län finns sedan länge s.k. Faktagrupper som tar fram Faktadokument som stöd för vården, både primärvård och specialistvård. Åtgärder Digitalisering/e-tjänster Olika former av digitalisering av vården har inletts med fokus på att kunskapen ska nå patienten och personal inom smärtvård. Vid kommande träff för RMPG rehabilitering och smärta 24-25/11 i Linköping kommer digitalisering vara en av programpunkterna. Vi hoppas där kunna dela med oss av varandras styrkor inom området och ta ett gemensamt grepp för att implementera de digitala lösningar som finns tillgängliga i olika utsträckning redan idag. Några punkter som kommit upp vid tidigare möten är bl.a. videokonsultationer, utveckling av information på 1177.se och ytterligare verktyg inom ramen för stöd och behandlingsplattformen. Under året har en av RMPG- smärta-gruppens medlemmar varit med och utvecklat den s.k. sjukskrivningskollen. Sjukskrivningskollen är ett digitalt stödprogram som tillgängliggörs via 1177 Vårdguidens e-tjänster. Programmet fungerar som ett verktyg i sjukskrivningskoordinatorns arbete och riktar sig till patienter som har arbetsgivare och som sjukskrivs för psykisk ohälsa och/eller muskelrelaterad smärta. Under våren och sommaren
har programmet utvecklats genom intervjuer med patienter, sjukskrivningskoordinatorer och läkare, och i höst testas det på hälsocentraler i Region Östergötland, Region Jönköpings län och Landstinget i Kalmar län. Programmet bidrar till patientens delaktighet och motivation samt förutsättningar för en aktiv sjukskrivning. I Sjukskrivningskollen ligger fokus på rehabilitering, återinträde i arbete, hållbarhet i arbetsförmåga och hållbarhet i arbetsliv. Kompetens I vårt arbete att befrämja smärtvården i Sydöstra sjukvårdsregionen är kompetensen en hörnsten. Utbildning ska planeras och riktas mot olika delar i processen. Allt från ledning till patient och närstående. I detta skede har arbetet legat på det man kallar makronivån, dvs. ledningen och organisationen, men också att hålla kontakt med resultatet från det nationella arbetet. Vi måste då arbeta med strukturen och formerna för att senare kunna applicera detta i kunskapsstödet. Samtidigt pågår samarbete och utveckling kring utbildning och handledning på inom Sydöstra sjukvårdsregionen. Detta riktas mot olika personalgrupper, chefer m.fl. Ibland inom län/region och ibland gemensamt. Kunskapsstöd för Sydöstra sjukvårdsregionen kommer att skrivas i fas med det nationella arbetet. För oss har det varit till hjälp att dela in detta arbete i tre olika delar. En övergripande nivå: Makro Ledning (Landsting, Verksamhet), en mellannivå, Meso Personal, 1:a linje chefer, strateger, champions, Mikro Patient, närstående, Övriga Patientföreningar, friskvårdsaktörer, externa samarbetspartners (FK, AF, AG/fackliga) På Makronivån ser man helheten huset, evidens. Cost-benefit. Kan då ta lärdom från andra lyckade exempel inom sjukvården t.ex. cancervård, vilket förhoppningsvis även kan höja status på specialiteten och öka attraktiviteten. På Mesonivån ligger fokus på Cost-benefit, riktlinjer, huset, förståelse för komplexiteten, och utvecklingen av personcentrerat arbetssätt. På Mikronivån är utvecklandet av det som sker i patientmötet. Där kunskapsstödet ska vara en grund för god vård. Beskrivningen av handledning här nedan är ett exempel på denna nivå. Handledning MMR2-MMR1- ett exempel Smärt- och Rehabcentrum har i Region Östergötland uppdraget att ansvara för sammanhållande multimodala team inom Regionen regelbundet ge kompetensutveckling och handledning i enskilda patientärenden utan att vara del i det direkta behandlings- och rehabiliteringsarbetet. Detta har under de senaste åren skett genom uppdelade insatser i varje länsdel (väster, centrala och östra) inom Region Östergötland. Under våren 2016 inleddes en nysatsning på denna handledning och utifrån ett möte mellan primärvården och specialistvården beslutades om ett nytt mer strukturerat upplägg. Handledningen sker nu länsövergripande och en tydligare struktur med två träffar per termin prövas. Tanken är att
varje team jobbar med ett specifikt område under terminen med ett inledande uppstartsmöte och ett avslutande redovisningstillfälle. Med en länsövergripande handledning lär sig teamen dessutom av varandra och MMR1-organistionen i Östergötland stärkts som grupp. Från hösten 2016 kommer även ansvariga chefer, både från primärvård och specialistvård, att träffas vilket skapar ytterligare dimensioner i detta upplägg. Personal i MMR1-teamen har dessutom möjlighet att auskultera vid Smärt- och Rehabcentrum för att på så sätt lära sig mer av rehabilitering av patienter med långvarig smärta. Tanken är att handledningen i Östergötland kan fungera som en modell för övriga regioner/landsting i Sydöstra sjukvårdsregionen. En möjlighet framöver är dessutom att samverka mellan regioner/landsting i denna handledningsfråga. Inom Region Östergötland har verksamhetschefer för rehaborganisationer inom primärvård och specialistnivå regelbundna möten för ökad samverkan och gränssnittsfrågor. Utmaningar Hur få med primärvården? Det arbete som pågår i RMPG-primärvård känns mycket viktigt i anslutning till det arbete som sker i detta RMPG-arbete och ett samarbete mellan dessa grupper ses som en förutsättning. Hur detta samarbete kan se ut måste dock diskuteras, främst då övriga RMPGgrupper säkerligen har ett liknande behov. Ett upplägg skulle kunna vara att en representant från RMPG-primärvård närvarar vid något möte per år och att diskussionerna då koncentreras till samarbete mellan dessa grupper. Avslutande kommentar Arbetet inom RMPG Smärta fortskrider och som vi ser det kommer arbetet att pågå i minst två år till. Exemplen i detta dokument är främst tagna från Östergötland. Liknande problematik finns i alla tre länen/regionerna. Vårt arbete för en mer likvärdig, evidensbaserad och väl strukturerad vård för patienter med långvarig smärta inom Sydöstra sjukvårdsregionen går vidare. Vi ska hålla Centrumrådet delaktig i vårt arbete. Vänligen RMPG- Smärta genom Maria Afrell, sammankallande i gruppen.
Bilaga 1 Uppdragsbeskrivning Rehabsamordnare I uppdraget som rehabiliteringssamordnare/koordinator i Region Östergötland ingår att: (Calibri) stödja verksamhetschefen i att ta fram, implementera och följa upp rutiner för sjukskrivningsprocessen redovisa och följa upp statistik på enhetsnivå tidigt etablera kontakt med arbetsgivare och arbetsförmedling vara uppdaterad inom det försäkringsmedicinska området delta i lokala och länsgemensamma nätverksträffar och utbildningar för rehabsamordnare/koordinatorer aktualisera nya sjukfall till rehabiliteringsteam där sådant finns både i övergripande och i enskilda ärenden som rör sjukskrivningsprocessen vara kontaktperson gentemot berörda parter (t.ex. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsgivare) i dialog med sjukskrivande läkare och övriga i resursteamet (där sådant finns) verka för att en sjukskrivnings- och rehabiliteringsplan fastställs och dokumenteras vara kontakt-/stödperson till patient som är, eller riskerar att bli, sjukskriven om inte annan medarbetare naturligt har den uppgiften. (Calibri), 12 pt
Bilaga 2. Arbetsbeskrivning för rehabiliteringssamordnare på vårdenhet/klinik i Region Jönköpings län Målsättningen för koordinatorns arbete är att underlätta återgång i arbete, förebygga och optimera sjukskrivning ur ett patientperspektiv. Uppgiften är i första hand att vara samordnare av de åtgärder som bedöms värdefulla för utvecklingen av en kvalitetssäkrad, enhetlig och rättssäker sjukskrivningsprocess på den egna vårdenheten och för patienter med nedsatt arbetsförmåga. Dessutom är koordinatorns uppgift att vara samverkans- och samarbetspartner till andra rehabiliteringsaktörer internt i hälso- och sjukvården såväl som externt med andra parter omkring patienterna. (Calibri) (Calibri), 12 pt (Calibri) Uppdraget innefattar tre huvudområden: Samverka och samordna internt, Individuellt anpassat stöd till patienter samt Samverkan externt. Samverka och samordna internt Stöd till verksamhetschefen med att ta fram, implementera och följa upp rutiner för sjukskrivningsprocessen. Mandat och stöd måste i sin tur ges av verksamhetschefen.[1] Kartlägga behov inom den specifika vårdenheten och vilka förutsättningar som finns. Samordna och utveckla arbetssätt inom hälso- och sjukvården, till exempel utveckling av teamsamverkan. Koordinera och utveckla det interna arbetet inom sjukskrivningsprocessen, såväl inom vårdenheten som genom samverkan mellan vårdenhet och klinik. Verka för en jämställd sjukskrivningsprocess och vara uppmärksam på våld i nära relationer. Följa, redovisa och analysera könsuppdelad sjukskrivningsstatistik på enhetsnivå. Bidra till att hela personalstaben har kännedom om risk- och friskfaktorer för sjukskrivning, uppmärksammar tidiga signaler och kontaktar rehabkoordinatorn vid behov. Vara uppdaterad inom försäkringsmedicin, jämställdhet och våld i nära relation samt arbetsrättens betydelse. Sprida kunskap och vara rådgivare på vårdenheten. Delta i lokala och länsgemensamma nätverksträffar och utbildningar för rehabkoordinatorer. Säkerställer att patienter i behov av MMR1/MMR2 får sådan behandling. Samordnar alternativ medverkar i PR-team (där detta är aktuellt). Rapportera multimodal rehab (MMR), Kognitiv beteendeterapi/interpersonell psykoterapi (KBT/IPT) om ingen annan medarbetare har den uppgiften. Individuellt anpassat stöd till patienter Identifiera och kartlägga patientens rehabiliteringsbehov. samt i ett tidigt skede identifiera patienter som har behov av koordinerande insatser Föra dialog med patient, sjukskrivande läkare, arbetsgivare, vid behov arbetsförmedling/socialtjänst samt övriga teamet för att bidra till att en sjukskrivnings- och rehabplan upprättas, dokumenteras och hålls aktuell.
Vara kontaktperson/individuellt stöd till patienter (sjukskrivna eller personer med risk för sjukskrivning) om ingen annan medarbetare naturligt har den uppgiften. Stödja patienten i kontakten med arbetsgivare/arbetsförmedlingen för att möjliggöra eventuell anpassning av arbetsplatsen, arbetsuppgifter och/eller arbetslivsinriktad rehabilitering de fall det är lämpligt och patienten gett sitt medgivande. Samverkan externt Vara en samarbetspartner och kontaktperson för externa aktörer såsom arbetsgivare/företagshälsovård, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommunens socialtjänst med flera. Koordinatorn bidrar till utveckling inom denna samverkan. [1] (Socialstyrelsen, Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet. SOSFS 2011:9, 2011) (Calibri), 12 pt