Patientnämnden Skåne Psykisk ohälsa Analys av inkomna synpunkter 1 juli 216-3 juni 217 Februari 218
3 lagen (217:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården: Patientnämnderna ska bidra till kvalitetsutveckling, hög patientsäkerhet och till att verksamheterna inom hälso- och sjukvården anpassas efter patienternas behov och förutsättningar genom att årligen analysera inkomna klagomål och synpunkter samt uppmärksamma landstinget eller kommunen på riskområden och hinder för utveckling av vården. Carina Erhorn, Lena Malmström och Mikael Olausson Önskas mer information kontakta: lena.malmstrom@skane.se, 44-39 38 16
Psykisk ohälsa Analysen utgår från de ärenden om psykisk ohälsa som inkom till Patientnämnden Skåne under perioden 1 juli 216-3 juni 217. Av de totalt 5 645 inkomna ärendena, handlade 715 (13 procent) om psykisk ohälsa. 715 4 93 Patienter och närstående har lämnat synpunkter Det är oftast patienter själva, 51 stycken, som kontaktat Patientnämnden Skåne för att lämna sina synpunkter på vården. Resterande synpunkter, 214 stycken, inkom från närstående eller andra i patientens närhet. Könsfördelning Eftersom fler ärenden handlade om kvinnors vård, redovisar vi nedan även hur könsfördelningen i samtliga inkomna ärenden såg ut under perioden. Psykisk ohälsa Samtliga ärenden 34% 41% 64% 57% Okänt Överlag kom fler ärenden in gällande kvinnors vård. Skillnaden var något större när det gällde psykisk ohälsa. Fortsättningsvis kommer vi att presentera kvinnor och män var för sig i diagrammen. Ärenden gällande barn och vuxna, presenteras också var för sig.
Barn 52 ärenden, 67 synpunkter Eftersom ett ärende kunde beröra flera områden, redovisas antal synpunkter efter område istället för antal ärenden. De flesta ärendena gällde Barn och ungdomspsykiatri, BUP. Närstående var de som oftast lämnade synpunkterna. De vanligaste synpunkterna Synpunkter utifrån ålder och kön 25 2 15 1 Behandling Tillgänglighet Kommunikation Vårdansvar 2 15 1 Flickor Pojkar 5 5 5-1 11-15 16-19 Okänd ålder Behandling 24 synpunkter Närstående framförde att det var långa väntetider för utredning, brister i utredning och behandling eller utebliven behandling. Tillgänglighet 19 synpunkter De flesta synpunkterna gällde besökstid, kontakt, telefontillgänglighet och kontinuitet. Bokade besök ställdes in med kort varsel utan att någon ny tid erbjöds. Patienter uppgav att det var svårt att komma fram på angivna telefonnummer, svårt att få kontakt med behandlande läkare samt att de inte blev uppringda som lovats. Kommunikation 1 synpunkter Närstående ansåg att information om behandling, diagnos eller allmän information om hälso- och sjukvården var bristfällig. Några patienter upplevde att personal hade en otrevlig ton eller yttrade olämpliga kommentarer om dem. Vårdansvar 6 synpunkter Det var oklart vem som hade haft behandlingsansvaret och var behandlingar skulle ske. Närstående uppgav att patienter skickades mellan öppen- mellan- och slutenvård.
Vuxna 663 ärenden, 821 synpunkter 183 468 Psykiatri Skåne 468 ärenden (Vuxen- och rättspsykiatri) Externa vårdgivare, psykiatri 12 ärenden (Privata mottagningar med avtal) Övrig sjukvård 183 ärenden (Primärvården, Hälsovalet privat, Somatisk specialistsjukvård, Vårdval psykoterapi och Laro-mottagningar) Ålders- och könsfördelning 12 1 8 6 4 2 18-25 26-35 36-45 46-55 56-65 66-75 76- Okänd ålder Överlag berörde fler ärenden vård av kvinnor, än vård av män. Könsskillnaderna syntes tydligast i åldrarna 18-35 och 56-75.
Vuxna forts. Vad framkom i synpunkterna? 2 15 1 5 Behandling Kommunikation Tillgänglighet Intyg Journal Vårdansvar Nästan hälften av ärendena gällde synpunkter under området behandling. Därefter följde kommunikation och tillgänglighet. Ett ärende kunde beröra flera områden. Behandling 313 synpunkter 7 6 5 4 3 2 1 Läkemedel Bedömning Vårdbegäran Läkarkontinuitet Lång väntetid Remiss Flest synpunkter handlade om läkemedel och bedömning, där också störst könsskillnad syntes. Synpunkter från de tre största områdena presenteras på följande sidor.
Läkemedel 113 synpunkter Mer än en tredjedel av alla synpunkter på behandling handlade främst om vilka läkemedel eller vilken dosering av läkemedlet som ordinerades. Patienter upplevde att vårdgivare inte lyssnade när de berättade om sin psykiska ohälsa. Enligt patienterna ledde det till att de inte fick rätt läkemedelsbehandling. Läkemedel sattes ut utan nedtrappning, vilket enligt patienter, medförde att de fick ångest, mardrömmar, kramper och hallucinationer. Byte av läkare ledde till att den nya läkaren ifrågasatte tidigare läkemedelsbehandling och patienten fick nya läkemedel. Ett antal patienter/närstående beskrev att den förändrade läkemedelsbehandlingen medförde att patienten inte längre fungerade socialt. Några patienter uppgav att de valde att på egen hand köpa droger för att må bra. Andra synpunkter handlade om patienters svårigheter att få sina recept förnyade. I vissa fall berodde det på, enligt patienter, att ansvarig läkare inte var i tjänst eller att läkare hade slutat. Patienter berättade att de själv fick påminna vården ett flertal gånger för att få sina recept förnyade. Detta upplevde många som att de blivit bortglömda och var oönskade av vården. Både närstående och patienter vittnade om att patienter fått biverkningar av medicin; som stelhet, sömnproblem, hungerkänslor, yrsel, trötthet och aggressivitet. Man beskrev att det i vissa fall medförde att patienter även fick läkemedel mot biverkningarna.
Vuxna forts. Bedöming 53 synpunkter Dessa synpunkter handlade om hur patienter upplevde att vården bedömde deras behov av behandling. Bland annat framfördes att patienter och vården varit oeniga om vilken behandling som var bäst och patienter ansåg att de haft ett större vårdbehov än vad vården bedömde. Patienter berättade att när de önskat få samtalsterapi, fick de istället läkemedel utskrivet. När det gällde tvångsvård var det främst patienter som klagade över att de blivit tvångsvårdade mot sin vilja. De ansåg sig inte vara i behov av det. I några ärenden framkom det att närstående påtalat för vården att patienter var i behov av tvångsvård, men där läkare gjorde en annan bedömning. Två patienter, som blev bälteslagda, beskrev åtgärden som så traumatisk att den medförde att de mådde sämre. Vårdbegäran 52 synpunkter Flera synpunkter handlade om patienter med självmordstankar eller självskadebeteende som ville få hjälp, men inte fick det. Patienter uppgav att de fick besked om att vården inte kunde prioritera dem, vilket fick dem att känna sig frustrerade och nonchalerade. Några patienter som önskade få träffa en läkare blev bedömda/fick råd av sjuksköterskor inom psykiatrin. Närstående menade att detta kunde vara en allvarlig risk, särskilt om patienter uttryckt självmordstankar. Patienter framförde att de inte fick tillräcklig vård och att de därför tyckte att de skrivits ut för tidigt.
Kommunikation 175 synpunkter 5 4 3 2 1 Bemötande Information Ej lyssnad till Dialog Delaktighet Spårkliga hinder Tre av områdena var större till antalet: bemötande, information och ej lyssnad till. Bemötande 63 synpunkter Under detta område gällde 81 procent av synpunkterna kvinnors vård. Patienter upplevde sig ifrågasatta, nedvärderade, förminskade, de tilltalades i otrevlig ton och blev okänsligt bemötta. Andra synpunkter var att läkare inte varit pålästa om patienten inför deras planerade besök. Information 47 synpunkter Patienter upplevde att de fick bristande information om diagnoser, tvångsvård, läkemedel, uppföljning av medicinering, förändringar i ordinationer och receptförnyelser. Patienter och närstående sa sig ha fått oklara besked vid in- och utskrivning. Närstående berättade om att överenskommelser som gjordes när patienter skulle skrivas ut, inte hölls. I några fall informerades närstående först efter att patienten redan var på väg hem, trots att patienten var beroende av närståendes stöd. Ej lyssnad till 45 synpunkter Patienter kände att deras problematik bagatelliserades, att de togs inte på allvar och att vården inte lyssnade till deras berättelser. Till exempel avfärdades deras oro för fysika sjukdomar. Dessa symptom relaterades istället till patientens psykiska ohälsa.
Vuxna forts. Tillgänglighet 114 synpunkter 2 15 1 5 Kontakt Lång väntetid Besökstid Brist på specialist- Telefontillgänglighet kompent pers Synpunkterna fördelas relativt jämt över områdena. Könsskillnaden var störst under brist på specialistkompetent personal. Kontakt 36 synpunkter Patienter upplevde att det var svårt att komma i kontakt med behandlande läkare, att man inte blev uppringd som utlovades och att man inte blev erbjuden kontakt med läkare när de efterfrågade detta. Lång väntetid 26 synpunkter De synpunkter som lämnades, handlade främst om att det var lång väntetid från att ha blivit remitterad tills dess att behandling påbörjades. Besökstid 18 synpunkter Patienter upplevde svårigheter med att få besökstid, att besökstider avbokades med kort varsel och att återbesök inte blev inbokade som lovats. Brist på specialistkompetent personal 17 synpunkter I ett antal ärenden framkom det brist på specialistkompetent personal, till exempel att det inte funnits några läkare tillgängliga på en enhet eller att det var för få läkare i tjänst. I vissa fall skrevs inte intyg i tid eller inte alls, vilket medförde att patienter blev utan ekonomisk ersättning. När recept inte förnyades i tid, blev patienter utan ordinerade läkemedel. Patienter och närstående beskrev att konsekvenserna av detta ledde till försämrad psykisk ohälsa.
Vuxna och barn Självmordstankar, självmordsförsök och självmord En nollvision för självmord är ett av de strategiska målen i Region Skånes strategiska plan för psykisk hälsa 217-223. 1 8 6 4 2 8-17 18-25 26-35 36-45 46-55 56-65 66-75 Okänd ålder I de ärenden vi analyserade framkom att 25 vuxna patienter hade haft självmordstankar, att 21 hade gjort självmordsförsök och fyra patienter hade tagit sina liv. Närstående framförde synpunkter på brister i tillsyn på avdelningen som patienter vårdades på. Exempel: En patient avvek under en obevakad transport mellan en somatisk avdelning och den psykiatriska vården och en patient med självmordstankar blev utskriven dagen efter inläggning. Båda begick självmord kort därefter. Inom barnpsykiatrin framkom det att fem barn hade haft självmordstankar och att två barn hade gjort självmordsförsök, varav den yngsta var nio år.
Patientnämnden Skåne Februari 218 Layout och bild Pia Aprea