Gruvhål vid Kärrgruvan Illustrationer Birgitta Larsén GRUVLEDEN I TUNABERG Etapp 37:1 och 37:2 Nävekvarn-Kärrgruvan-Koppartorp Vandringsförslag
Bergshanteringen i Sverige - en fascinerande historia Bergshanteringen har utgjort grunden för många av de stora svenska verkstadsföretagen. Man har funnit tvåtusenfyrahundra åriga rester från järnhantering i Dalarna. På den tiden smälte man myroch sjömalm i enkla gropar. De första resterna efter en masugn från 1100-talet har påträffats i Lappetorp. Hanteringen utvecklades och kung Magnus Eriksson som stiftade våra landskapslagar på 1300-talet utfärdade också privilegier för bergshanteringen. Den första skriftliga dokumentationen från Tunaberg dateras till 1380 och gäller Rocklösa. Statsmakterna hade genom bergsordningen ett fast grepp om brytning, smältning och smide. År 1644 inrättades bergs-collegium, ett statligt ämbetsverk. Redan 1732 bildades sedan Jernkontoret som var brukens sammanslutning. Hanteringen var lönsam och bekostade mycket av de krigiska utsvävningarna på 1600-talet. Sverige blev också en stormakt på järnframställning. År 1730 uppskattades den svenska järnproduktionen till en tredjedel av världsbehovet. I Sverige fanns som mest 400 masugnar och ett oräkneligt antal gruvor. Flera 10 000-tal personer var sysselsatta med gruvdrift, byggandet av dammar, skogsavverkning för bränsle och kolning, transporter, handel etc. Nu är den epoken över, hyttor finns endast i Oxelösund och Luleå och gruvdriften är koncentrerad till lapplandsfälten. Bergshanteringen har med den utvecklade manufaktureringen utgjort grunden för det svenska välståndet och vi har ansett det intressant att dokumentera och söka bevara de minnen och rester från produktionen som återstår. Sörmlandsleden har därför redan under 80-talet i samarbete med hembygdsföreningarna i Svärta, Tuna och Tunaberg sökt dokumentera vad som finns inom området. Vi har därefter snyggat till runt resterna efter masugnarna vid Ullaberg och Masugnssjön i Svärta samt koboltverket i Koppartorp. I Tunabergs bergslag har vi sedan i samarbete med Bergshistoriska föreningen och Tunabergs hembygdsförening forskat i hur bergshanteringen i dessa trakter
utvecklats. Vi har då med hjälp av den nu avlidne Erik Eriksson och Krister Andersson lyckats få fram många intressanta uppgifter, bl a från arkiven vid Vadstena kloster. Krister har sedan bundit samman många av de intressanta gamla gruvorna, en hällristning, gamla hyttor och andra intressanta platser till en gruvled. Här ingår också Kärrgruvan som dokumenterats av Niklas Nygren,. Där har vi med hjälp av Arbetscentrum i Nyköping och med tillstånd av AssiDomän som är markägare, ställt i ordning det gamla gruvområdet, en plats som säkerligen kommer att bli en intressant turisattraktion för Nyköping kommun. Vid varje objekt efter leden finns informationstavlor. Välkommen ut på en vandring i vår svenska bergshistoria! Etapp 37:1 Leden går från Magasinet i Nävekvarn, över landsvägen till Masugnsdammen, vidare förbi Svalbergsgården och över ån vid bränneriet. När vi har passerat skolan går vi över ån till den östra sidan där vi går förbi lämningen av tröskverk och brofästen. Här har även en kvarn från 1660-talet varit anlagd. Efter ca 200 meter kommer vi fram till det s k Övre Bruket, anlagt 1623. Masugnen blev sedemera flyttad nedströms, där Nävekvarns Bruk nu har sin verksamhet. Efter den stora kopparruschen ca år 1760 anlades här en stor kopparhytta. Leden fortsätter sedan över bron vid hyttdammen och kommer fram till ett område där många verksamheter bedrivits. Såg, kopparhytta och smedja har här legat vid sidan av varandra. Platsen har, förutom historiskt, även biotopiskt värde. Efter 200 meters vandring kommer vi till Alstorpsdammen, en hålldamm som fångade upp vår- och höstvatten för att hålla igång verksamheten under längre tid. Kraften från Nävån har varit helt betydande för hela Nävekvarn. Från sitt utlopp till saltsjön har det funnits ca 15 dammar och ca 25 vattenhjul till olika verksamheter. Vid Alstorpsdammen ligger Jonjärnet, en för bygden mytomspunnen plats. Från Riksantikvarieämbetet har även en skylt satts upp för att freda området. Efter Jonjärnet går leden norr om Myskdalen och kommer fram till vägen som leder till Koppartorp. Efter att ha följt vägen kommer vi fram till Kungsberget, här finns för etappen, den enda svåra klätt-
ringen upp för berget men uppe på berget får man lön för mödan. Nedfarten från Kungsberget är inte lika besvärlig, man bör dock vara försiktig då näraliggande stup på 15 meter finns efter arbetet med att få fram byggsten. Väl nere passeras en liten bäck som har utgjort kraften till Gamla Hytto, en kopparhytta som ska vara en bland de äldsta i Tuna Bergslag. En koppargruva och några skärpningar passeras innan vi når vägen där en kusk stjälpte sin malmlast på väg till Nävekvarn, en händelse som kom att ge gruvorna sitt namn: Kuskstjälpargruvan. Efter en km skogsvandring når vi Mormorsgruvan, som skall vara en av de äldsta gruvorna. Här finns goda parkeringsmöjligheter för dem som vill göra mindre vandringar. Leden fortsätter en bit på landsvägen och passerar bland annat en milstolpe gjuten i Nävekvarns Bruk under De Besches sista år. Vi går också förbi en väghållningssten från 1800-talets slut innan vi når skogen. Vi kommer fram till Lilldammen, en damm som försåg en hytta vid Nyhyttan med vatten. Utloppet vid dammen har igensatts, troligen för att istället nyttja vattnet vid Koppartorp. Efter att vi passerat en rågångssten kommer vi fram till en i senare tid sprängd kanal. Vi är nu ute på den gamla malmvägen från Kärrgruvan. Här transporterades malmen, åtminstone sommartid. Vi lämnar vägen för att gå norrut och kommer fram till Stordammen. Stordammen var betydligt större än vad vi ser i dag. Vattnet härifrån rann ner till Tomtadammen och drev där bland annat stånggången. Vintertid, eller så länge det fanns is, fraktades malmen från Kärrgruvan över Stordammen och ner till bruket. I dag bryts det torv här som medfört att i de konstgjorda sjöarna samlas många andfåglar. Nu går vi rakt österut för att nå Kärrgruvan. Vi passerar ett par gamla skärpningar, innan vi kommer fram till ruinen av den gamla arbetarbostaden med uthus och ladugård. Stigen leder oss ner förbi hundratals syrénbuskar och flera gamla jordkällare innan vi når etappmålet Kärrgruvan. Vi har då vandrat i 3,5 timmar och ca 8 km. Kärrgruvan Gruvområdet tillhörde ett av de större i Tuna Bergslag. På ett område av 600x300 m kan man här se över 40 gruvförsök. Järnmalm har i huvudsak brutits här men
en del gruvhål har även innehållit kopparkis. Någon dokumentation om när brytningen har börjat finns inte. I en bergmansberättelse över Sörmland, rörande järngruvor från 1644, omnämns inte Kärrgruvan. Den finns inte heller med på den första sockenkartan, ritad 1677. I utkanten av Kärrgruvsområdet, mot Laggarbo, finns dock resterna av en gammal bondehytta. Laggarbo var en av de gårdar som räntade järn vid 1500-talets mitt. En C-14-analys skulle kunna bevisa om malmbrytningen skett här vid Kärrgruvsområdet från 1500-talet. En säker uppgift på gruvans djup 32,7 m har lämnats av Felix Hoppe, år 1895. Kärrgruvan har, under hösten 1998, snyggats till. För framtiden planeras rekonstruktion av den gamla smedjan och kolhuset bör kunna rekonstrueras och en körvandring. Trots ångmaskinens tillkomst kom man att behålla körvandring. Som mest hade man fyra vandringar vid den stora gruvan. Rester från en jordkällare vid Kärrgruvan
Etapp 37:2 Vi lämnar nu Kärrgruvan genom att gå förbi den nedre parallella gången av gruvhål. Här kan man se spår av tillmakning, en metod att bryta malm innan krutet började användas på 1700-talet. Efter 10 minuters vandring kommer vi fram till den gamla bondehyttan, som låg ca 30 m söder om leden. Dammvallarna finns kvar än i dag. När vi gått förbi de ostligaste gruvhålen går leden norrut och efter ca en km når vi Hulteboa sölvegruva som skall ha varit arbetad på Gustav Vasas tid. Silver var den mineral man här trodde sig finna, men kanske var det blyglans. Gruvan har som de flesta andra i trakten blivit föremål för senare brytning. Så sent som 1917 inmutades gruvorna på jakt efter bly- och zinkmalm. Leden fortsätter sedan genom vacker skogsterräng tills vi kommer till landsvägen Koppartorp- Frankhyttan som vi går över och till en gammal malmväg som leder oss till Tidkehyttan. På 1500-talet fanns här hyttdrift men den stora verksamheten kom dock igång först vid 1750-talets slut och pågick i ca 30 år. Hyttanläggningen måste räknas som en av de största i Tuna Bergslag. Mängder med slagg har borttransporterats men åtskilligt finns kvar utmed leden. Rosthus, kolhus och bokningskammare har också funnits här. Leden för oss nu i sydlig riktning ner till Lövdalsgruvan - en järngruva som bearbetades främst på 1820-talet. Vi går nu vidare på den gamla vägen förbi Hultebo och ner mot Tomta. Innan vi når Tomta går leden förbi hällristningarna som lär vara de enda kända kvarvarande i trakten. Efter en stund kommer vi fram till det stora kopparmalmsområdet som för trakten har haft så stor betydelse. Leden passerar här Sjöbergsgruvan II, Hagströmsgruvan och 30 m från Österbergsgruvan. Den sistnämnda gruvan har varit en av de mest betydande, men den ligger tyvärr på en privat tomt, varför leden istället går till Näsmans - Hallon - och Kabbelgruvan. Den senare går vi delvis in i. Kabbelgruvan är från början arbetad på koppar men blev sedemera mer känd för sin kobolt. Leden fortsätter sedan ner till landsvägen och till Adolfsbergsgruvan som är den största gruvan efter Storgruvan. Gruvorna här är mer än 30 m, donläget räknat. I gruvan har kopparmalm och kobolt brutits fram till år 1859. Från gruvan är det bara 300 m ner till Tomtabäcken, vilken var drivkraft
till stånggången som pumpade vatten till Storgruvan. I början av 1820-talet anlades här ett vaskoch bokningsverk, vilket man kan se grunderna av. Ett flertal vattenhjul har snurrat här. Kopparhyttor och mjölkvarn har också funnits. Tyvärr har platsen delvis blivit förstörd. I stället för att renovera den gamla stenbron och bevara det kulturhistoriska värdet har en omotiverad bred bro byggts. Vi följer nu vägen till byn, samma sträckning som stånggången en gång i tiden gick. Vi har nu nått slutmålet på etappen. Efter 8 km och 3,5 timmars vandring är vi framme vid Koppartorp, en av de mest idylliska platserna i Sörmland. Så här såg det ut då gruvarbetarna bodde här. Förutom bostadshuset fanns ladugård, visthusbod och flera jordkällare.
2009-07-21 Gruvleden är ett samarbete med deltagare från: Föreningen Sörmlandsleden Bergshistoriska föreningen Tunabergs hembygdsförening och Arbetscentrum, Nyköping Föreningen Sörmlandsleden arbetar ideellt med att förvalta och utveckla en natur- och kulturvandringsled med övernattningsmöjligheter. Verksamheten sker i samarbete med markägare, myndigheter och organisationer. Genom att bli medlem får du tillgång till detaljerade etappkartor på vår hemsida. Föreningen Sörmlandsleden Box 45, 613 21 OXELÖSUND Tfn: 0155-355 64 vardagar 09.00-12.00 kansliet@sormlandsleden.se www.sormlandsleden.se