Sprid frimureriets ljus!

Scroll ned for dansk (via Google translator). Sprid frimureriets ljus! Den Skandinaviska Federationen 100 år 1 9 1 3-2 0 1 3 I våra ritualer och texter står det skrivet, att vi ska sprida frimureriet och dess ljus. Vad innebär det? Varje invigning vi deltar i, oavsett grad, vare sig aktivt eller passivt, vår egen eller någon annans, så svär vi en helig ed, att vi ska följa vår Ordens Högsta Råds och dess representanters bud och befallningar, och vi ska tjäna och hjälpa våra bröder och systrar i synnerhet, och våra medmänniskor i allmänhet. Hur gör vi det? Och vi har alla hört nu många gånger, att med varje högre grad stiger ansvaret. Vad menas med det? Och den som har gjort sig besväret att läsa många av de böcker som finns om frimureri, exempelvis vår egen Marie Lowzows skrifter Tillämpat Frimureri ( Anvendt frimureri på dansk) och En frimurares bekännelser, bland många andra, har träffat på begreppet att leva frimureriet. En del förstår helt enkelt inte vad det är de läser. Många förmår inte leva frimureriet, de når inte upp till möjligheten. Några vill inte leva frimureriet, de kanske bara vill vara med och ikläda sig glansen av ett medlemskap i en Orden, och några få andra medlemmar har en helt annan syn på tingens ordning. Många har familj med små barn, andra har fullt upp med att göra karriär, och det är fullt förståeligt att den enskilde medlemmen under dessa förhållanden inte hinner med riktigt. Det lätt att tänka på många är kallade, men bara några få blir utvalda. Inom buddhismen finns uttrycket du ska vara som en lampa. Någon tänkte, och lade till, du ska vara som en tänd lampa. Men en lampa, hur fin och effektiv den än är, sprider inte ut sitt ljus särskilt långt, och vår Orden har givit ut ett direktiv, att vår Orden ska spridas till platser den inte finns på. Så hur ska det gå till? Och ljuset ska ju även spridas och kommuniceras ut även på de platser vår Orden redan finns, för att förstärka och underhålla ljuset. När Annie Besant på vintern 1902 reste från Adyar i Indien till Paris för att bli invigd i Le Droit Humain, så hade hon fått en vision om hur frimureriet skulle kunna vara till hjälp i arbetet med att sprida det gudomliga ljuset till mänskligheten. Redan på hösten 1902 var hon med om att starta den första engelska logen inom LDH, N o 6 Human Duty, och därefter spred sig vår Orden i takt med att hon reste runt i världen och höll föredrag. Man kan följa hennes resor runt världen genom att studera hur och var vår Ordens loger är grundade och numrerade. Under åren fram till 1923-24 är hon den främsta inspiratören till instiftandet av vår Ordens frimurarloger i framför allt den engelskspråkiga världen, men även på andra håll. Inspirerad av Annie Besant reste även en annan dam runt i världen och instiftade loger inom vår Orden, om än inom ett litet mindre geografiskt område. Ellen Bille-Brahe-Selby vet vi idag inte så mycket om, annat än att hon hade ett stort intresse av teosofi och homeopati, 1

och litet senare även frimureri. Hur och var hon stiftade bekantskap med vår Orden är mig inte känt, men sannolikt träffade hon Annie Besant i England under tidigt 1900-tal och bör ha tagit stort intryck av den bäste offentliga talaren i Storbritannien (enligt George Bernard Shaw ). Åren strax före det första världskriget reste Ellen BBS runt i Norden för att sprida frimureriet och dess ljus, och vi vet ju att hon lyckades väl. Mycket väl! 1913 grundades den första logen Yggdrasil i Kristiania (Oslo) i Norge, och under kriget bildades 1917 logen Baldur i Köpenhamn, Stockholmslogen 1918, Helsingfors och Reykjavik under åren 1920-1921. Jubileumsåret 1923, 10 år efter bildandet av den första logen i Skandinvien, fanns det 13 loger och 3 trianglar i våra Nordiska länder, med inalles 387 medlemmar, allt tack vare Ellen Bille-Brahe-Selby, och vi måste även ta med i vår historiska syn, de stora svårigheter som det innebar att resa under krigsåren, med ransoneringar och minerade farvatten. Men hon utförde ett helt otroligt arbete för att sprida frimureriet och dess ljus i en verklig mörkrets tid. Ellen Bille-Brahe-Selby, likaväl som Annie Besant, var inte enbart en lampa som spred ljus vart än hon kom. Hon såg även till, så att det ljus hon förde med sig även stannade kvar där hon hade varit. Hon hade sannolikt mandat att förläna grader inom frimureriet och instifta trianglar och loger vart hon än kom och där intresse fanns. Så som var brukligt vid den tiden, så var de allra flesta frimurare och kandidater till frimureriet, välbärgade, det var inte billigt att vara frimurare. Både Annie Besant och Ellen BBS tillhörde den välbärgade samhällsklassen, och det är rimligt att anta, och det finns belägg för antagandet i historiska källor, att när de väl hade kommit till en stad för att hålla föreläsningar om frimureriet, och det fanns möjlighet att starta en ny loge, så såg de också till att detta blev gjort. Det fanns två möjligheter här, antingen stannade de kvar en tid, någon eller några månader, tills de förvissat sig om att verksamheten kom igång på ett korrekt sätt; eller så såg de till att de reste tillbaka så snart det var möjligt och då stannade en tid för att förvissa sig om samma sak. Det finns även anledning att anta att de reste tillbaka till staden efter en tid oavsett vilket, just för att förvissa sig, men även för att utbilda, och sedan vidareutbilda. Ljuset skulle inte enbart planteras på plats, det skulle även förstärkas och underhållas. De tog sitt ansvar för att, dels få igång verksamheten på en viss plats, och dels tog de sitt ansvar för att underhålla och förstärka detta ljus. Både Annie Besant och Ellen Bille-Brahe-Selby levde frimureriet. De hade stor förståelse för vad frimureriet vill förmedla, på alla nivåer, och de hade förståelse för hur de skulle kunna implementera detta i sina samtida medmänniskors sinnen, och de hade även förståelse för hur de skulle gå till väga för att underhålla och förstärka ljuset i sina bröder och systrar. De levde frimureriet, spred ljuset och tog sitt ansvar som deras, och vår, orden, och deras grader ålagt dem. Att vår medlemskader och frimurarnumerär med sina loger sedan kraftigt gick tillbaka under och efter andra världskriget kan inte A B och E BBS göras ansvariga för, men det är helt klart att, under den här tiden blev frimureriet så hemligt och exklusivt, att man inte kunde förstärka och underhålla det speciella ljuset. Kanske hade förståelsen eller synen på vad frimureri var och kunde åstadkomma glömts bort? Dagens Skandinavien ser annorlunda ut, de skulle kanske inte känna igen sig om de tittade ner från sin plats i Den Eviga Östern. Dagens frimurare är oftast inte välbärgade, snarare tvärtom. Vi lever med myten, var den nu har kommit ifrån, att andlig verksamhet ska vara gratis, fri, inte får kosta någonting. Men frimureri är traditionellt och nära förknippat med stora kostnader, för våra stora och ståtliga lokaler och mången och dyr utrustning, som ofta 2

är nödvändig för att kunna undervisa i frimureriet på det sätt våra ritualer och texter anmodar oss. Det går naturligtvis att komma undan de allra största kostnaderna genom att se mer symboliskt på hela verksamheten, i alla fall till en början. Att resa i frimureriets tjänst är dock enklare och billigare i dagens värld än det var för hundra år sedan, så i det avseendet har vi det lättare än A B och E BBS. Dessutom har vi den tekniska utvecklingen att tacka för att vi kan kommunicera över längre avstånd, tack vare datorer, Internet, Skype, smarta mobiltelefoner och surfplattor. Men dessa tekniska apparater till trots, det underlättar väldigt mycket om vi kan vara på plats och informera om vår existens och vad vi står för. Dagens samhälle har många och väl utvecklade sociala nätverk med tillhörande föreningar, institutioner och organ. Det finns även möjligheter att på flera olika sätt få bidrag från det offentliga, det finns möjlighet att få utbildning på högre eller lägre nivåer för att råda bot på eventuella personliga tillkortakommanden (presentationsteknik, hur man talar inför en publik, retorik, etc, bara för att nämna några exempel). Vi måste även i våra loger diskutera intensivare vad vi vill med vårt frimureri och varför vi vill (och i vissa fall inte vill) sprida frimureriet, det är inte självklart för alla. Vi bör inom ramen för Federationen diskutera hur vi kan samarbeta intensivare om olika projekt, och spridningen av vår Orden är ett typiskt sådant projekt. Året 2013 blir ett märkesår för oss, då det just detta år är hundraårsminnet av vår federations första loge, Yggdrasil i Kristiania (Oslo) i Norge. Låt oss se vad vi i Federationen och alla våra loger kan göra för att uppmärksamma detta. Vore det inte en fantastisk sak, om vi tillsammans allihop återigen kunde lägga en loge i Oslo till vår fina Ordens karta? 6 januari 2013 Jan Björnius::.33 Stockholm 3

Spred frimureriets lys! Den Skandinavisk Federation 100 år 1 9 1 3-2 0 1 3 I vores ritualer og tekster, der er skrevet, at vi vil sprede frimureri og dens lys. Hvad betyder det? Hver indvielse vi deltager i, uanset grad, hvad enten aktivt eller passivt, vores egen eller andres, så vi sværger en hellig ed, at vi skal følge vores Ordres Højeste Råd og dets repræsentanter og befalinger, og vi vil tjene og hjælpe vores brødre og søstre i særdeleshed, og vores medmennesker generelt. Hvordan gør vi det? Og vi har alle hørt mange gange nu, at med hvert højere grad stiger ansvar. Hvad betyder det? Og enhver, der har gjort sig den ulejlighed at læse mange af de bøger om frimureri, som vores egen Marie Lowzows skrifter "Anvendt Frimureri" og "En frimurarers bekennelser", blandt mange andre, har opfyldt begrebet "levende frimureri". I buddhismen er der sætningen "du skal være ligesom en lampe." Nogen mente, og tilføjede: "du skal være ligesom en tændt lampe". Men en lampe, hvor sødt og effektivt det er, ikke spredes ud af deres lys meget langt, og vores Orden har udstedt et direktiv, som vores orden vil sprede sig til steder, der ikke er på. Så hvordan vil dette ske? Og lyset er meningen, at også blive formidlet og meddeles, også selv på de steder vores Orden allerede findes, for at styrke og vedligeholde lyset. Da Annie Besant i vinteren 1902 rejste fra Adyar i Indien til Paris for at blive indviet i Le Droit Humain, så hun havde en vision om, hvad frimureri kunne være nyttig i bestræbelserne på at sprede det guddommelige lys til menneskeheden. Allerede i efteråret 1902 blev hun med til at starte den første engelske loge i LDH, nr. 6 Human Duty, og derefter sprede vores orden, da hun rejste rundt i verden for at holde foredrag. Du kan følge hendes rejser rundt om i verden ved at studere, hvordan og hvor vores Ordens loger er grundlagt og nummereret. I årene op til 1923-24, er hun den primære inspiration for grundlæggelsen af vores Ordens frimurer loger, især i den engelsktalende verden, men også andre steder. Inspireret af Annie Besant rejste også en anden dame rundt omkring i verden og indførte indgiver i vores Orden, omend i en lidt mindre geografisk område. Ellen Bille-Brahe Selby, i dag, er ikke så meget kendt om hende, andet end at hun havde en stor interesse i teosofien og homøopati, og lidt senere også frimureri. Hvordan og hvor hun stiftede bekendtskab med vores Orden kendes ikke mig, men sandsynligvis hun mødte Annie Besant i England i begyndelsen af 1900-tallet, og skulle have taget et stort indtryk af de bedste offentlige taler i Storbritannien (ifølge George Bernard Shaw). Årene lige før Første Verdenskrig rejste Ellen BBS omkring de nordiske lande for at sprede Frimureri og dens lys, og vi ved, at hun klarede sig godt. Meget godt! I 1913 grundlagde hun den første loge Yggdrasil i Christiania (Oslo) i Norge, og loge Baldur i København blev grundlagt i 1917 under krigen, Stockholmslogen i 1918, Helsinki og Reykjavik i årene 1920-1921. Jubilæumsåret 1923, 10 år efter dannelsen af den første loge i Skandinvien var der 13 loger og tre trekanter i vores nordiske lande, med i alt 387 medlemmer, alle takket være Ellen Bille-Brahe Selby, og vi må også tage hensyn vores historiske syn, de store vanskeligheder, det betød at rejse under krigen, med 4

rationering og minerede farvande. Men hun gjorde et utroligt stykke arbejde for at sprede frimureri og dens lys i en rigtig mørk tid. Ellen Bille-Brahe Selby, såvel som Annie Besant, var ikke kun en lampe der spredte lyset, hvorhen hun gik. Hun så også, så lyset hun bragte selv opholdt sig, hvor hun havde været. Hun havde vel mandat til at give grader i Frimureri og institut trekanter og loger hvor hun kom, og hvor interessen var. Som det var sædvane dengang, så det store flertal af frimurerne og kandidater til Frimureriet, velbjærget, det var ikke billigt at være frimurer. Både Annie Besant og Ellen BBS tilhørte den velbjærget klasse i samfundet, og det er rimeligt at antage, og der er bevis for antagelsen af historiske kilder, at når de var kommet til byen for at holde foredrag om frimureri, og der var mulighed for at starte en ny loge, så de også, at det blev gjordt. Der var to muligheder her, enten de opholdt sig i nogen tid, en eller flere måneder, indtil de er overbevist om, at virksomheden fremskred korrekt, eller de så, at de gik tilbage så hurtigt som muligt og derefter forblev en tid til at fastslå den samme. Der er også grund til at tro, at de rejste tilbage til byen efter et stykke tid uanset hvad, bare for at sikre, men også at uddanne, og derefter træne. Lyset vil ikke kun blive plantet på plads, det vil også blive styrket og vedligeholdes. De tog ansvar for at begynde vores virksomhed i et bestemt sted, og for det andet, de tog deres ansvar for at opretholde og styrke dette lys. Både Annie Besant og Ellen Bille-Brahe Selby levede frimureri. De havde en stor forståelse af, hvad frimureri ønsker at kommunikere på alle niveauer, og de havde en forståelse af, hvordan de kunne gennemføre dette i deres samtidige kollegers sind, og de havde også en forståelse af, hvordan de ville gå om opretholdelse og forbedring lyset i hans brødre og søstre. De levede frimureri, sprede lyset og tog sit ansvar som deres, og vores, Orden og deres grader pålagt dem. At vores medlemmer og frimurarnumerär og deres loger kraftigt gik tilbage under og efter Anden Verdenskrig kan ikke AB og E BBS være ansvarlig for, men det er helt klart, at i løbet af denne tid blev Frimureri hemmelig og eksklusiv, at du ikke kunne styrke og vedligeholde det specielle lys. Måske forståelse eller opfattelse af, hvad frimureri var og kunne opnå glemt? Dagens Skandinavien se anderledes, de vil måske ikke genkende sig selv, hvis de kiggede ned fra sin plads i Den Evige Orient. Nutidens frimurer er normalt ikke velbjærget, snarere det modsatte. Vi lever med myten, hvor det da er kommet fra, at åndelig aktivitet skal være gratis, fri, må ikke koste noget. Men frimureriet er traditionel, og tæt forbundet med betydelige omkostninger for vores store og statelige bygninger og mange og dyrt udstyr, som ofte er nødvendig for at kunne undervise Frimureri på den måde, vores ritualer og tekster inviterer os. Selvfølgelig kan du komme væk den største omkostning ved at sikre mere symbolsk for hele virksomheden, i det mindste i første omgang. At Rejse i Frimureriets tjeneste er nemmere og billigere i verden i dag, end det var for hundrede år siden, så i den henseende har vi det nemmere end AB og E BBS. Desuden har vi den tekniske udvikling for at takke for, at vi kan kommunikere over lange afstande takket være computere, Internet, Skype, smartphones og tablets. Men disse teknologiske enheder på trods af, det hjælper meget, hvis vi kan være på stedet, og informere om vores eksistens, og hvad vi står for. Dagens samfund har mange veludviklede sociale netværk og relaterede foreninger, institutioner og agenturer. Der er også muligheder i mange forskellige måder at få tilskud fra regeringen, er der en mulighed for at modtage undervisning på højere eller lavere niveauer 5

til at løse eventuelle personlige mangler (præsentationsteknik, hvordan man taler til et publikum, retorik, etc., kun for at nævne nogle få eksempler). Vi må også i vores loger diskutere tættere på hvad vi vil med vores frimureri, og hvorfor vi vil (og i nogle tilfælde ikke ønsker) at sprede frimureriet, det er ikke indlysende for alle. Vi bør inom føderationen diskutere, hvordan vi kan samarbejde mere intenst på forskellige projekter, og spredning af vores Orden er et typisk projekt af denne art. Året 2013 vil være en milepæl for os, da det er dette år er hundredåret for vores federations 1:e loge, Yggdrasil i Christiania (Oslo) i Norge. Lad os se, hvad vi i føderationen og alle vores loger kan gøre for at gøre opmærksom på dette. Ville det ikke være en stor ting, hvis vi kombinerede dem alle igen kunne tilføje en loge i Oslo til vores fine Ordens kort? 6 januari 2013 Jan Björnius::.33 Stockholm 6