KRIMINALVÅRDENS PERSONALTIDNING. MAJ

KRIMINALVÅRDENS PERSONALTIDNING. MAJ 2018 2 OMKRIM Mikael Skaldeman jobbar på anstalten Storboda I SÄKERT FÖRVAR Träning på schemat Mördarbacken utmanar intagna Fördjupning Trångt på häkte och anstalt Monalisa story Kvinnor delar med sig av sina berättelser

OMKRIM INGÅNG Friskvårdskurs som sysselsättning? På anstalten Kolmården fungerar det utmärkt. Där peppar produktionsledare Jonny Carlsson intagna att träna och gå ner i vikt. 29 Även generaldirektör Nils Öberg vill satsa mer på fysisk aktivitet för intagna. 6 Foto: Ulrika Persson 2 OMKRIM 2/2018

Tack för ert engagemang! V i skickade en enkät till anställda i Kriminalvården för att få veta vad ni tycker om tidningen. Så inspirerande att hålla på med något som engagerar så många! Det kom in 1 962 svar och trots att analysen inte är klar kan jag avslöja att vi fick mycket glada tillrop och positiv respons. Det bästa med Omkrim i pappersformat är vinsten med att kunna dela med sig av sin, annars så instängda, arbetsplats till vänner och familj som har frågor och funderingar. Att den ofta tar utgångspunkt från ett arbetstagarperspektiv. Lättläst och omväxlande. God ton och inspirerande. Snygg också! Men spännvidden är stor och alla kommer inte att bli nöjda. Det är svårt att både skriva mer och mindre om sport, och vi kan inte både vara en papperstidning och bara finnas digitalt. Någon säger att det bästa med Omkrim är att den är gratis och brinner bra i kaminen. Vi fick också massor av bra synpunkter på vad ni vill läsa om.»många medarbetare vill läsa om sina närmaste jobbarkompisar.«för att kunna skriva om så många olika saker som möjligt har vi dragit ner antalet temasidor. Det här numret har istället en fördjupning där vi belyser en aktuell fråga i myndigheten, nämligen platsbristen. Du kan läsa om det korta perspektivet hur personalen på ett häkte jobbar när det står ytterligare en klient vid dörren över placeringssektionens arbete på medellång sikt, till hur infrastrukturen planeras framåt, och även generaldirektörens visioner om hur det kan se ut om tio år. En grupp läsare som inte kunde svara på enkäten den här gången, är lekmannaövervakarna. Förhoppningsvis vill ni läsa om kriminalvård i stort, men kanske vill ni titta särskilt på artikeln om frivårdsinspektören Urban Sanfridson, som samarbetat med organisationer och lekmannaövervakare hela sitt yrkesliv, eller se hur det gått för övervakaren Jessica Rydqvist och hennes klient Adrian under övervakningsåret. På nyhetsplats skriver vi om frivården Göteborg som testar att anlita flera lekmannaövervakare för sexualbrottsdömda klienter. Många medarbetare vill läsa om sitt eget verksamhetsställe, och sina närmaste jobbarkompisar. Bra! Vi vill skriva om er också. Men vi vet inte automatiskt vad som händer runt om i landet. Ni måste tipsa oss! Skriv till omkrim@kriminalvarden.se. Gör det direkt eller läs tidningen först. Och du som svarade Mig på frågan om vad du ville läsa om i tidningen: Hör av dig igen! Elisabet Jönsson, redaktör. Omslagsbild: Henrik Witt Tjompen är Årets kamrat 22 NYHETER 7 Nytt om kriminalvård. FÖRDJUPNING TRÅNGT I KRIMINALVÅRDEN 12 Ständigt fullt på häktet. 17 I huvudet på Joakim Righammar. 18 Vad ska vi bygga och var? 20 Gd: Vi satsar där vi redan är etablerade. REPORTAGE 22 Årets kamrat: Jag är en udda fågel. 24 Uppkopplade och i säkert förvar på Storboda. 29 Friskvård: Idrottsläraren som gör livet lättare. 32 Frivård: En andra chans på secondhand. 34 Toppar och dalar under övervakningen. KULTIKRIM 40 Röster som förtjänar att bli hörda. VETENSKAP 42 Ständig kamp mot våldet. RUNTIKRIM 43 Landet runt. Tove är stolt över frivården 33 ÖVRIGT I OMKRIM 4 Bilden: Nya frisyrer på Färingsö. 6 Gd har ordet. 36 Historiskt: Sprängaren på Långholmen. 38 Vägen hit: Reformer, skandaler och långsiktighet. 46 Sport och fritid. 47 Hedervärt. OMKRIM 2/2018 MILJÖMÄRKT 341827,1 TRYCKERI Omkrim är Kriminalvårdens personaltidning som skriver om stort och smått som är viktigt, roligt eller på annat sätt berör medarbetarna. Även andra intresserade ska kunna läsa om vardagen i Kriminalvården samt om forskning och utveckling på området. Redaktörer: Katarina Luksepp 011-496 37 90 katarina.luksepp@kriminalvarden.se Elisabet Jönsson 011-496 33 35 elisabet.jonsson@kriminalvarden.se E-post: omkrim@kriminalvarden.se Adress: Omkrim, 601 80 Norrköping Ansvarig utgivare: Ulrika Ohlson Formgivning: John Bark Design Layout: Johan Holm, Mediagnos Tryckeri: Ltab Upplaga: 17 000 Nästa manusstopp: 27 maj Prenumerationsservice: Sanna Lagrén 011-496 37 66 sanna.lagren@kriminalvarden.se Postadress: Omkrim, Kriminalvården, 601 80 Norrköping Prenumeration: Anställda och pensionärer får Omkrim hemskickad. Vill du inte ha tidningen kontaktar du prenumerationsservice. Omkrim får anställdas adresser via Heroma, pensionerade medarbetare meddelar adressändringar till prenumerationsservice. Lekmannaövervakare får också tidningen, men gör adressändringar hos sin frivård. Även andra intresserade kan få tidningen utan kostnad. Anmäl dig till prenumerationsservice. OMKRIM 2/2018 3

BILDEN KATARINA LUKSEPP / TEXT HENRIK WITT / FOTO Nya frisyrer på Färingsö F risörelev Jasmine Rosengren behöver massor av övning för att bli en fullfjädrad frisör. På anstalten Färingsö får hon och de andra eleverna från Svenska frisörskolan i Stockholm klippa kvinnor som verkligen uppskattar att bli ompysslade och att få en snygg frisyr. Gympasalen är omvandlad till en hårsalong. De intagna sitter fokuserade och njuter av behandlingen. Det här är guld värt, säger Anette och berättar om sin sex timmar långa sejour i badrummet när hon klippte sig själv. Idag blir Anettes hår genomklippt och stajlat av ett blivande proffs. Det tar lite tid, men det gör ingenting, tid finns det gott om. Anette strålar när hon skakar lockarna framför spegeln. Jag är supernöjd. Du är verkligen duktig! säger hon bekräftande till sin frisör. Under fikapausen berättar frisöreleverna att de länge sett fram emot klippningen. Förutom att de får öva, är det meningsfullt och de känner sig otroligt uppskattade. En kvinna tackade mig fem gånger! Personalen njuter också av den sköna stämningen i hårsalongen. De skämtar om att veckans motto är: Klipp dig och skaffa ett jobb! Senare i veckan besöker nämligen arbetsförmedlingen anstalten. Kriminalvårdsinspektör Kerstin Andersson klipper till med ytterligare ett skämt: Frisörskolans besök två gånger om året är numera en permanent verksamhet. 4 OMKRIM 2/2018

OMKRIM 2/2018 5

NILS: Kunskapen om hur viktig fysisk aktivitet är för hjärnans utveckling gör att vi förmodligen bör tänka igenom hur vi bedriver vår klientnära verksamhet.»regelbunden motion håller hjärnan i form«v i vet ännu, efter alla dessa år av forskning, förbluffande lite om människans hjärna. Hur denna vår kanske viktigaste kroppsdel egentligen fungerar är i stora delar en gåta. Vad som skadar hjärnan vet vi däremot en hel del om. Och nu börjar bilden klarna också om vad som får den att utvecklas och må bra. Det handlar inte bara om stimulans i form av intryck, omsorg, möjligheter till lärande och utlopp för skapande och kreativt tänkande. Det visar sig att det också handlar om att röra på kroppen. Fysisk aktivitet och hjärnans prestationsförmåga har med varandra att göra. olika områden. Idrottens betydelse i skolan kan knappast överskattas. Och det är förmodligen en bra idé att lägga idrottslektionen på morgonen och nationella prov i matematik på eftermiddagen, och inte tvärtom. Den positiva effekten av träning tycks nämligen sitta i under hela dagen. Och de försök som görs här och var för att få äldre människor att börja träna får helt plötsligt en ny innebörd. Om vi sedan länge vet att hjärnans minneskapacitet ofta minskar i takt med att åldern stiger, och nu dessutom upptäckt att vi inte bara kan bromsa den utvecklingen utan till och med vända den med motion, vad säger då inte det om vikten av att hålla igång kroppen livet ut?»om det finns någon del av befolkningen vars möjligheter att röra på sig är starkt begränsad, så är det intagna på häkten och anstalter.«nils ÖBERG ÄR GENERALDIREKTÖR på Kriminalvården. I några uppmärksammade och mycket intressanta studier, som bland annat föreläsaren och psykiatrikern Anders Hansen lyft fram, har forskare undersökt sambandet mellan fysisk aktivitet och tre centrala förmågor som kräver att hjärnan aktiveras; att minnas, att lösa problem och att koncentrera sig. I alla tre avseenden har det visat sig att regelbunden motion har en mycket stark positiv effekt. I viss mån är detta nog intuitiv kunskap, särskilt för alla som någon gång i sitt liv har tränat regelbundet och intensivt. Känslan av att kunna tänka lite klarare, vara lite mer skärpt och kunna behålla fler tankar i huvudet samtidigt är påtaglig när man rör mycket på sig. Det intressanta är också att träningseffekten tycks vara både kort- och långsiktig. Och den uppstår inte bara hos unga, utan i alla åldrar. Den kunskapen gör att vi behöver tänka om inom en rad Jag tänker att kunskapen om hur viktig fysisk aktivitet är för hjärnans utveckling förmodligen också gör att vi bör tänka igenom hur vi som myndighet bedriver vår klientnära verksamhet. Om det finns någon del av befolkningen vars möjligheter att röra på sig är starkt begränsad, så är det intagna på häkten och anstalter. Och vi vet att för många av dem är det just förmågan att minnas, koncentrera sig och lösa problem som behöver utvecklas. Kanske måste vi dra lite slutsatser av detta och lägga kraft på att möjliggöra för intagna att kunna röra på sig i högre utsträckning än idag. Om vi nu står inför en upprustning och utbyggnad av svensk kriminalvård, så är kanske en av de saker vi bör ha i åtanke just intagnas möjligheter till fysisk aktivitet. För deras egen skull, men också för att öka våra möjligheter att bedriva ett effektivt återfallsförebyggande arbete. Allt förändringsarbete börjar ju med ett nytt sätt att tänka. 6 OMKRIM 2/2018

NYHETER KRIMINALVÅRDEN GOES EUROPRIDE I år är det EuroPride i Sverige, vilket manifesteras i stora Pride-festivaler i både Stockholm och Göteborg. Arrangemangen lockar besökare från hela Sverige och hela Europa. Kriminalvården kommer att delta i båda städerna. Pride pågår i Stockholm 27 juli 5 augusti och i Göteborg 14 19 augusti. IT Krimtech resan mot digital kriminalvård Kriminalvården har en intensiv utveckling framför sig när det gäller teknik. Fokus ligger på att stödja den dagliga verksamheten. Det är dags att ta ett steg fram och visa det både inom och utom myndigheten. Det är utgångspunkten när begreppet Krimtech nu lanseras. Vi har en himla spännande verksamhet, och i den har vi många engagerande tekniska utmaningar. Tekniken kan hjälpa oss att spara tid, jobba smartare och avlasta i det klientnära arbetet. Det säger Håkan Klarin, IT-direktör i Kriminalvården sedan ett år tillbaka. Trots sin egen titel vill han poängtera att Krimtech handlar om mer än IT. Krimtech omfattar all teknisk utveckling som stödjer verksamhetens utveckling. Jag vill beskriva Krimtech som utvecklingsresan vi ser med tekniken hos oss sättet att berätta om vår resa mot en digital kriminalvård. Håkan Klarin vill väcka tankar för att lösa verksamhetens utmaningar. Vad sägs om en tröja istället för en boja? Just nu drar Kriminalvården igång ett aktivt arbete för att rekrytera personal inom IT-området. Fler krafter behövs och myndigheten ska växla konsulter mot fast anställd personal. Det råder brist på IT-kompetens i samhället, och frågan är varför en nyutexaminerad student skulle välja just Kriminalvården som arbetsgivare. Håkan Klarin har tänkt en hel del på den saken: Här sker coola OCH nyttiga saker. Vi står inför en mängd utmaningar med utgångspunkt i teknisk utveckling: att komma på lösningar som är till nytta för både Kriminalvården och för hela samhället. Vi tror att många unga människor idag lockas av att göra samhällsnytta. Och så vet vi ju att Kriminalvården är en bra arbetsgivare. Summan av det blir väldigt stark. Som led i rekryteringen syns nu Kriminalvården i annonser och på rekryteringsmässor, och man är i startgroparna för att starta ett traineeprogram inom IT redan i höst. Vi har även ett samarbete med Linköpings universitet där vi använder Kriminalvården som case för dem som studerar IT på universitetet. De applicerar sina systemtekniska kunskaper med oss som utgångspunkt. Det startade i höstas och redan har över 200 studenter kommit i kontakt med oss på det sättet. Utvecklingen mot en mer digital kriminalvård kommer även att påverka den som redan arbetar med IT och teknik i myndigheten. Teknikutvecklingen går allt snabbare. IT kommer att bli ännu viktigare för att klara Kriminalvårdens uppdrag. Jag tror att arbetsglädjen kommer att gå upp, och jag tror att vi kommer närmare kärnverksamheten. Ju mer puls och känsla därifrån, desto bättre är det, avslutar Håkan Klarin. HR Sveriges rekryteringsmodell kan användas i EU En arbetsgrupp inom Europarådet håller på att ta fram en handbok om rekrytering och utbildning av kriminalvårdare och frivårdsinspektörer i Europa. Annette Warman från kompetenscenter i Stockholm var i Strasbourg för att berätta om hur svensk kriminalvård rekryterar och utbildar frivårdsinspektörer. Hon presenterade Kriminalvårdens organisation, rekryteringsprocess och utbildning Annette Warman. och nu hoppas hon att Kriminalvårdens modell med en tydlig rekryteringsprocess kan användas. Vi anställer efter förtjänst och skicklighet, och grundutbildningen för frivårdsinspektörer och kriminalvårdare sker till viss del gemensamt. Det ger personalen inblick i varandras arbetsuppgifter, vilket ger bra förutsättningar för samarbete, säger Annette Warman. OMKRIM 2/2018 7

NYHETER ÖKAD SAMSITTNING ÖNSKAD Kriminalvården har en ny anvisning för samsittning och restriktionsgrupp. Syftet är att definiera dessa isoleringsbrytande insatser. Anvisningen förtydligar Kriminalvårdens arbete med att identifiera häktade personer som kan bli aktuella för dessa aktiviter. Dokumentet har tagits fram i dialog med Åklagarmyndigheten, och ger bättre förutsättningar för åklagarna att fatta välgrundade beslut och i så hög utsträckning som möjligt medge lättnader i restriktionerna. Den tidigare benämningen restriktionsgemensamhet ersätts med restriktionsgrupp. INTERNREVISION Etiken satt under lupp Internrevisionen har granskat Kriminalvårdens etik- och värdegrundsarbete och kommit fram till att de flesta anser att det är en levande fråga på arbetsplatsen. Granskningen visar att det finns ett stort engagemang för etik- och värdegrundsfrågor hos såväl högsta ledningen som hos övriga chefer. Chefer, oavsett nivå, är de viktigaste kulturbärarna i organisationen slår internrevisionen fast. Rapporten visar att det finns mer att göra. Även om frågor kan tas upp, visar granskningen att chefer kan bli bättre på att uppmärksamma olämpligt och oetiskt agerande, och tydligt visa att det inte är accepterat. Många upplever i viss utsträckning att det råder en tystnadskultur. Det saknas en plan för hur arbetet med etik och värdegrund ska bedrivas. Den ska HR-avdelningen ta fram. SÄKERHET Incidenter att lära sig av Sektionen för särskilda utredningar genomför varje år ett femtiotal incidentutredningar. Nu kan alla kriminalvårdsanställda ta del av kortversioner av utredningarna. Tanken är att kortversionerna ska bidra till ett lärande i hela myndigheten, säger Michael Melin, internutredare på sektionen för särskilda utredningar. Att så många som möjligt tar del av dem, bidrar till att sprida lärdomar av utredda incidenter. Det kan minska risken för att liknande händelser ska inträffa på andra verksamhetsställen. Även goda exempel sprids. De bidrar i lika stor utsträckning till lärande. Utredningarna handlar exempelvis om brand, rymningsförsök, hot och våld och bristande rutiner. Tanken är att de ska kunna användas som egenkontroll och som ett lärande för den egna verksamheten i form av diskussionsunderlag och övningsuppslag. I varje utredning redogörs kort händelseförloppet, samt framför allt analys, slutsatser och åtgärdsförslag. Utredningar finns på Krimnet. Michael Melin är internutredare och ansvarig för incidentutredningarna i kortform. Sektionen för särskilda utredningar Har i uppdrag att genomföra incident- och internutredningar inom myndigheten. Utredningarna ska göras i verksamhetsutvecklande syfte. Incidentutredningar innebär utredning av allvarliga eller mycket allvarliga incidenter som inträffar i myndigheten. Internutredningar innebär utredning av medarbetare som misstänks ha begått brott eller på annat sätt handlat felaktigt i tjänsten. Sammanlagt har sektionen sedan starten 2015 utfört nära 300 utredningar. BRÅ Rapporterar om förebyggande arbete Många kommuner saknar samordnare som arbetar med brottsförebyggande frågor. Näringslivet har en viktig brottsförebyggande roll, som behöver förstärkas för att skapa effektivitet. Det är två områden som nämns i Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport Det brottsförebyggande arbetet i Sverige. Kriminalvården nämns när det gäller samverkan och när det gäller Karin Svanberg. pilotprojektet mot gängskjutningar i Malmö. I rapporten nämns flera sätt att öka det brottsförebyggande arbetet. Man kan till exempel visa på goda exempel på framgångsrikt arbete. Många aktörer ser de självklara vinsterna med att arbeta förebyggande istället för att ta hand om kriminalitetens effekter, men alla vet inte hur de ska göra, säger Karin Svanberg, Brå. Rapporten finns på bra.se/ publikationer. 8 OMKRIM 2/2018

SÄKERHET Går det att vända en extremist? Kriminalvården bjöd i april in till seminarium under rubriken Går det att vända en extremist? Det är viktigt att personalen kan göra åtskillnad på vad som är religionsutövning och vad som är våldsbejakande eller kriminellt beteende. Det vi behöver inrikta oss på är samma faktorer som för annan brottlighet. Det kan till exempel vara kriminellt umgänge eller brist på bra umgänge som kan avleda. Vi jobbar med de här klienterna på samma sätt som med andra. Det är lite slarvigt uttryckt, för vi jobbar individuellt med alla klienter, säger Kriminalvårdens ställföreträdande säkerhetsdirektör Niklas Bellström. En problemlösande och stabil förändringsledare, som bygger relationer och är en god kommunikatör. Så förväntas en chef i Kriminalvården vara. Kriminalvården har tagit fram chefs- och ledarkriterier genom workshops och enkäter med 170 chefer och medarbetare. Kriterierna ska gälla inom hela organisationen, oavsett chefnivå. Syftet är att säkerställa att chefer rekryteras, bedöms och utvecklas likvärdigt och enhetligt, berättar chefsutvecklare Marie Christine Taylor. Sex kriterier för KV:s chefs- och ledarskap: 1. Förändringsledning En strategisk förmåga att Säpo:s Ahn-Za Hagström delar synsättet att det krävs individuell bedömning: I samtal med personer som har rest till konfliktområden fokuserar vi på enskilda drivkrafter till varför de har rest. Vi betraktar inte alla återvändare per automatik som terrorister. Men vi bedömer att det är en riskkategori. De kan ha upplevt strid och gjort sig skyldiga till krigsbrott. De kan ha blivit mer övertygade. Det finns de som kommer tillbaka traumatiserade, som känner att de vill lämna det bakom sig. Några är desillusionerade, det blev inte som de hade tänkt sig. Det är ingen homogen kategori, och det finns ingen paketlösning. LEDNING Sex kriterier för chefer Marie Christine Taylor. kunna anpassa verksamheten till de behov som finns. Även stödja medarbetarna att ta till sig förändringar. 2. Problemlösning En strategisk förmåga att förutse och identifiera hinder i det dagliga arbetet, fatta underbyggda beslut, bedöma konsekvenserna, utvärdera och vid behov korrigera beslut. 3. Planering och resultat En operativ förmåga att sätta tydliga mål och arbeta uthålligt mot resultat, inom planerad tidsram. 4. Stabilitet En operativ förmåga att hantera stress och oväntade Maria Persson, kriminalvårdare på anstalten Hall, berättade under seminariet om en klient som var IS-sympatisör. Under sin vistelse hos oss var han påfrestande, han gick ofta in i diskussioner med personalen där han uttryckte missnöje med exempelvis att kvinnlig personal hade utsläppt hår. Han försökte påverka andra intagna. Vi satte in insatser i form av högre närvaro på avdelningen. Successivt påverkade vi klienten som efter en tid ville delta i bland annat pingisspel, som han tidigare uttryckt stred mot hans tro. situationer och problem med bevarat lugn. Vara lojal med Kriminalvårdens uppgift och värdegrund och ha gott omdöme. 5. Relationsbyggande En drivande förmåga att skapa gott samarbetsklimat och tillitsfulla relationer till medarbetare, samverkansparter och personalorganisationer. Ta tillvara andras kompetens för att skapa delaktighet och god arbetsmiljö. 6. Kommunikation En möjliggörande förmåga att skapa sammanhang och dialogorienterat klimat. Kommunicera övertygande och inspirerande för att underlätta förståelsen för fattade beslut. MILJÖ Miljöarbete att vara stolt över Kriminalvården och dess personal jobbar vidare med myndighetens miljöplan. Där finns både stora och små mål, och mycket av arbetet består av att idogt arbeta vidare för att minska miljöpåverkan. Det viktigaste är att vi arbetar aktivt för att minimera vår miljöpåverkan genom konkreta åtgärder och att ständigt vidareutveckla miljö- och hållbarhetsarbetet, säger Kriminalvårdens miljöledningsexpert Karin Herder. Hon har ställt samman några lokala åtgärder som görs inom myndigheten. Här är ett axplock: Anstalten Tillberga med Eva Eriksson i spetsen tog initiativ till att sätta ihop ett filter som ska minska mikroplasten som läcker ut från tvättmaskiner till avloppsvattnet. Eva har tillsammans med doktorander från högskolan hittat en metod för att mäta resultatet före och efter filtret installerats. På anstalten Salberga köptes under året in en köttbullemaskin. Men inte främst för att göra köttbullar utan för att kunna göra vegetariska biffar och bollar. Frivården Malmö anordnade resekampanjen 14 gröna dagar för hela region Syd i syfte att uppmuntra till hållbara resealternativ. Frivården Luleå planterade växter och satte upp insektshotell för att gynna den biologiska mångfalden runtomkring kontorsbyggnaden. Billigt boende OMKRIM 2/2018 för småkryp. 9

NYHETER UTLANDSVETERANER HEDRAS PÅ GÄRDET Den 29 maj hyllas återigen sin verksamhet ur ett veteran- Sveriges veteraner på Gärdet i och anhörigperspektiv. Kriminalvården finns på plats vid det Stockholm. Under dagen uppmärksammar myndigheter och nationella veteranmonumentet organisationer veteraner som Restare utanför Sjöhistoriska gjort utlandstjänst, och visar upp museet på Djurgården. UTBILDNING Skickliga programledare sökes till vidareutbildning Utvecklande och en ovärderlig kunskapskälla. Så beskrivs Kriminalvårdens kvalificerade programledarutbildning av kursens första nybakade studenter. Det senaste året har sex programledare lagt i snitt en dag i veckan på KPU kvalificerad programledarutbildning. De är smått lyriska över kursen. Det har gett mig fördjupad kunskap i behandling och mer mod att våga stå kvar när det är svårt, berättar Susanne Carlsson på frivården Halmstad. Utbildningen kom till för att ge skickliga programledare möjlighet att vidareutvecklas. Jag anser att jag blivit betydligt bättre på att förstå och bemöta klienterna tack vare KPU:n, säger Elvar Jonsson på frivården Malmö. Susanne Carlsson och Elvar Jonsson är nöjda med kursen som letts av Johan Eriksson. Kursdeltagarna och utbildarna, som är psykologer på huvudkontoret, har träffats knappt en gång i månaden. De har arbetat utifrån behandlarrollen, behandlingseffektivitet respektive klientanpassning, haft litteraturseminarier och föreläsningar och praktiskt tillämpat sina kunskaper genom rollspel. De har även fått handledning med utgångspunkt i de program de arbetar med till vardags. Under kursen har de skrivit varsin uppsats kring bland annat ämnena svartsjuka, stalkning och pedofili. Förhoppningen är att deras spetskompetens ska användas i verksamheten, exempelvis till workshops och stöttning av kollegor i komplexa klientfall. Många har redan fått större kollegialt ansvar kring behandlingsfrågor på sin arbetsplats, berättar kursansvarige psykologen Johan Eriksson. Vill du bli kvalificerad programledare? KPU:n har rullande intag, deltagare fylls på tre gånger om året. Du söker via mejl till behandlingsprogram.hk@ kriminalvarden.se Intag sker genom intervju. Krav: Kandidatexamen i beteendevetenskap, behörighet i minst ett av behandlingsprogrammen Ros, Entré eller RVP, samt goda referenser. Kursen tar 20 procents arbetstid i anspråk. FRIVÅRDEN Fler övervakare runt sexualbrottsdömda Ett försök med stärkt stödjande nätverk runt sexualbrottsdömda utvärderas just nu. Frivården Göteborg har arbetat efter en metod där det finns flera lekmannaövervakare kring varje klient för att utslussningen i samhället ska gå bättre. Ett par klienter deltar i det lilla försöket. De har avtjänat fängelsestraff för sexualbrott och står under övervakning. De har ett svagt socialt nätverk och riskerar att återfalla i brott. Metoden kallas Intensifierat stöd för sexualbrottsdömda klienter i frivård, och är inspirerad av arbetssättet CoSA, Circles of support and accountability, från Kanada. Klienterna får intensifierat stöd av tre till fem lekmannaövervakare. Övervakarna har fått utbildning i sexualbrottsproblematik och riskfaktorer, och har till uppgift att bryta klientens sociala och känslomässiga isolering. De träffar klienten regelbundet och får även grupphandledning av en psykolog. Ett annat stöd för klienten kan utgöras av ett professionellt nätverk med psykolog, programledare och socialtjänst. Dessutom finns en frivårdsinspektör som samordnar nätverken. Försöket går bra hittills, både övervakare och klienter verkar väldigt nöjda. Klienterna uttrycker att de har nytta av att ha fler lekmannaövervakare. De fyller olika funktioner, berättar projektledare Annika Lundqvist. Under maj månad utvärderas projektet. Då dras slutsatser kring metoden för att se om och hur den kan passa in i nuvarande organisation. 10 OMKRIM 2/2018

KSC Robot skapar mer tid för annat Har du fått ett mejl från avsändaren Alfa Digital? I så fall har du kommit i kontakt med Kriminalvårdens första robot som arbetar för Servicecenter. Den är morgonpigg och jobbar främst tidiga morgnar, innan övrig personal ens är på plats. OEMOTSTÅNDLIGA! Så här års finns möjlighet att hälsa på en nyfödd kalv på anstalten Sörbyn. Fotot togs när kommunikationsavdelningen besökte Sörbyn för att fotografera personalen. Bilder som sedan kommer att dyka upp på webbplatsen och i rekryteringsannonser. SÄKERHET Ny säkerhetshandbok testas Vad är enhetligt, lätt tillgängligt och har krympt från 650 till 275 sidor? Jo, den nya säkerhetshandboken, som börjar ta fast form. En förändring av säkerhetshandboken är efterlängtad av alla, konstarerar säkerhetsavdelningens Annikka Holm som projektleder arbetet. Utgångsläget är att nuvarande säkerhetshandbok är tekniskt förlegad och innehåller delvis föråldrade, inaktuella texter och information som inte ens är säkerhetsrelaterad. Den nya versionen är skriven för samtliga verksamhetsgrenar; häkte, anstalt, frivård och NTE. Nytt är även att den inte är behörighetsstyrd, utan ska finnas tillgänglig för all personal och uppdragstagare på intranätet. Omfånget har minskat rejält. Från den gamla versionens 75 avsnitt och 650 sidor innehåller den nya 57 avsnitt fördelade på 275 sidor. Annikka Holm. Jessica Vestin. Målet är att den nya säkerhetshandboken ska göra säkerhetsarbetet enhetligt och öka både tillgänglighet och efterlevnad. Förhoppningen är att underlätta för utvecklingen av säkerhetsarbetet i vardagen. Jag tycker att det är en otrolig skillnad, inte minst med den tekniska lösningen. Det är mycket lättare att navigera och hitta, säger Annikka Holm. Det nya upplägget medför även minskad lokal administration, eftersom revideringar görs fortlöpande centralt. Bara på 19 av avsnitten går det att göra egna lokala anvisningar. Nu har en månadslång pilotverksamhet dragit igång på åtta verksamhetsställen samt NTE. Jessica Vestin, säkerhetshandläggare vid vo frivården Södra Norrland, har jobbat fram lokala anvisningar till avsnitten. Hon testar nu tillsammans med medarbetarna vid frivården Gävle både de centrala och lokala delarna. För oss i frivården tror jag att detta blir jättebra. Tidigare var handboken riktad främst till slutna anstalter. Nu har alla samma instruktioner, och alla frivårdskontor kommer att arbeta enhetligt med säkerhetsfrågor. Pilotgruppen kommer testa både den tekniska lösningen och innehållet i handboken där de till vissa avsnitt, exempelvis hantering av hot och våld, utgår från fallbeskrivningar. Feedbacken som både frivårdskontoret och huvudkontoret behöver är om informationen är tillgänglig, lättförståelig och tillräcklig. Sedan kan innehållet putsas innan säkerhetshandboken går i skarp drift den 29 oktober. Alfa gör vissa arbetsuppgifter i Agresso och Krimson, samt skickar påminnelsemejl. Den har provat på att kontrollera fakturor, påminna om attestering av fakturor och att lägga upp listor över vilka som beställt namnbrickor. Samtliga arbetsuppgifter är standardiserade moment som tidigare gjorts manuellt, men som inte kräver bedömning eller åtgärder. Alfas uppgift är att frigöra tid för KSC:s personal till mer kvalificerade och kvalitetssäkrande arbetsuppgifter. Införandet av roboten är en effektivisering. Vi vill fortsätta kunna ta oss an nya arbetsuppgifter för Joacim att underlätta Trybom. för kärnverksamheten, förklarar KSC:s chef Joacim Trybom, som poängterar att inga tjänster riskerar att dras in på grund av Alfa Digital. Faller pilotdriften väl ut är tanken att Alfa ska få fler liknande arbetsuppgifter. Den här typen av robotisering av enklare arbetsmoment kommer starkt i samhället och är redan vanlig i både offentlig och privat verksamhet. Det pågår diskussioner om den här typen av lösning kan vara användbar på flera områden i Kriminalvården. OMKRIM 2/2018 11

FÖRDJUPNING TRÅNGT I KRIMINALVÅRDEN På häktet går det alltid upp och ner i beläggningen. Det är bara det att sedan årsskiftet har det inte gått ner mellan topparna, och det finns inget som tyder på att det ska gå neråt den närmaste tiden. I fördjupningen kan ni även läsa om placeringssektionens arbete, satsningar för fler häktes- och anstaltsplatser och gd:s tankar kring platssituationen. STÄNDIGT FULLT PÅ HÄKTET 12 OMKRIM 2/2018

ELISABET JÖNSSON / TEXT ANN-SOFI ROSENKVIST och KAJSA JUSLIN / FOTO Kriminalvårdsinspektör Gunnar Fredriksson på häktet Jönköping säger att han ser en ökning i tillströmningen av klienter. Vi får inte neka någon som kommer hit, så ibland får vi verkligen trolla med knäna. Beläggningen i Jönköping är inte unik. Situationen är ansträngd på de flesta häkten och anstalter över landet. Vi vet inte riktigt vad det beror på. Men polisen har fått ökade resurser och jobbar på, och många personer från flera stora ligor har häktats, säger Gunnar Fredriksson. Häktet Jönköping är ett medelstort häkte med 45 platser. På grund av det geografiska läget utmed E4:an har Jönköping även tio platser som hör till NTE, Kriminalvårdens transportenhet. När klienter transporteras byter Kriminalvården personal, eller tar lunchpaus, i Jönköping. Under tiden är klienterna på häktet, äter och får gå på toaletten. Det innebär att vi kan ha dessa tio platser som dragspel när det blir överbelagt. Rent praktiskt blir det ett dagligt pusslande kring vilka klienter som kan vistas var. NTE transporterar fler än våra klienter. Exempelvis unga under 15 år från Socialtjänsten eller Migrationsverket, dem får vi inte låsa in. Då måste personal sitta med dem i något annat utrymme. Det finns några olika alternativ om det blir överbelagt. Det finns gemensamhetutrymme, besöksrum och ett pyttelitet spelrum. Där kan klienter vistas om det handlar om några timmar. Polisens arrest har använts vid något tillfälle. Det finns rum som är möjliga att dubbelbelägga, vilket man har gjort nu, men det måste» OMKRIM 2/2018 13

FÖRDJUPNING TRÅNGT I KRIMINALVÅRDEN»Dagligt pussel för att hitta utrymme«camilla Alexandersson är vakthavande befäl. Hon menar att det verkligen märks att det är hög beläggning på häktet och att vardagen fylls av ständig problemlösning och pusslande. Ibland blir personalen stressad och hinner inte se sina kollegor, men för det mesta tuffar det på bra.» föregås av en ordentlig riskbedömning. Är det hög säkerhetsklassning på någon kan isoleringscellen användas tillfälligt. Varje häkte ska ha en beredskapsplan för hur en överbeläggning ska hanteras. Rättssäkerheten får inte skadas, det är grundläggande, säger Gunnar Fredriksson. Varje morgon har häktet möte med polis och åklagare för att stämma av dagsläget och göra en prognos över hur många personer de tror går till häktning under dagen. Det kan även komma in personer med egen inställelse, eller efterlysta, som exempelvis misskött sin frivårdspåföljd. Häktespersonalen tittar över de egna klienterna för att se vilka som ska iväg till anstalt eller någon annanstans. Sedan informerar personalen den regionala häktessamordnaren. Det finns en samordnare för varje kriminalvårdsregion i landet, alltså sex stycken. Dessa sex har daglig avstämning med varandra, för att se vem som behöver hjälp för att klara uppdraget. Samordnaren skickar ut en sammanställning över situationen på regionens häkten. Sedan får häktena ta kontakt med varandra sinsemellan. Just idag är det exempelvis fullt i Jönköping, överfullt i Norrköping och ett par platser lediga i Växjö. Fullt, alltså hundra procent beläggning, är egentligen överfullt. Kriminalvården eftersträvar lite luft i systemet, eftersom planeringen ständigt måste göras om och det kan behövas kapacitet med kort varsel. Omkrim väcker frågan om det går att tjuvhålla på platser, för att få lite andrum på sin egen arbetsplats. Nej, i sådana här extrema situationer är det vår uppgift att se till hela verksamheten. Vi är ärliga mot» 14 OMKRIM 2/2018

Häkteschef Mohamad Mehanna är glad över att häktet har erfaren personal, som löser sina uppgifter. Men han märker att tiden inte räcker till för att bryta isoleringen så mycket som de skulle vilja.»polisen har fått ökade resurser och jobbar på, och flera stora ligor har häktats.«omkrim 2/2018 15

FÖRDJUPNING TRÅNGT I KRIMINALVÅRDEN Kriminalvårdare Rimi Oshana delar ut lunchen. När det är fullt tar allt längre tid. Kanske tar varje moment bara några minuter extra, men det blir mycket i slutändan. Kvinspen Gunnar Fredriksson tycker att det behövs fler häktesplatser i Sverige, och inte bara i storstadsregionerna. I bakgrunden delar Victor Grenthe ut dagens post. Paradoxalt nog blir det mindre att göra för produktionsledarna som bryter isoleringen när det blir fler klienter. När kriminalvårdarna har fullt upp med logistiken kring restriktionarna kommer färre klienter ut i gemenskap, säger Mikael Jalkstam.» varandra, och de regionala samordnarna är ärliga mot varandra, säger Gunnar Fredriksson. Mohamad Mehanna är häkteschef. Han är imponerad över sin personal, som han menar jobbar på i vanlig takt trots att det är en tuff situation. Men det finns negativa effekter. När vi ständigt måste hjälpa till med det basala och lagstiftade har vi inte tillräckligt med tid att bryta isoleringen. Personalen måste göra ständiga omprioriteringar under dagen. Med fler klienter blir det även fler besök av poliser och advokater. De kan inte vänta i flera timmar, logistiken måste fungera även för dem. Unga klienter och klienter som mår psykiskt dåligt måste prioriteras. Det fungerar bra enligt Mohamad Mehanna. Han säger att personalen gör det i stort sett automatiskt nu för tiden. Utan att ha full koll på siffrorna säger känslan på häktet att det blivit fler unga. När det gäller transporterna är det definitivt så. De unga kräver också mer resurser. De yngsta är ett besvärligt klientel att hantera. De känner inte till rutinerna här. Tidigare har inte konsekvenserna blivit så tydliga för dem om de misskött sig, här har vi ju andra verktyg än i skolan, förklarar Gunnar Fredriksson. Omkrim träffar slutligen intagna på gemensamhetsavdelningen. De säger att de inte märker av om det är mycket eller lite klienter på häktet. Personalen gör väl så gott de kan, är deras uppfattning. O 16 OMKRIM 2/2018

I HUVUDET PÅ Joakim Righammar, chef för placeringssektionen.»en idé är att anstalterna skulle kunna ha samma verksamhet«elisabet JÖNSSON / TEXT OMKRIM 2/2018 Hur ser beläggningssituationen ut just nu? Vi har högre beläggning än på senare år, både i häkte och på anstalt. Trots nyöppnade häktesplatser i Stockholm och Helsingborg är häktesbeläggningen runt 95 procent. Även på anstalt är det över 90 procent, i alla säkerhetsklasser. I klass två har det varit tufft tidigare, men på klass treorna var det många år sedan det var så fullt, så där kan det vara ovant för både personal och klienter. Vad innebär det för verksamheten? En beläggning under 90 procent är önskvärd för att kunna göra bra placeringar och därmed få god säkerhet och lämpligt verksamhetsinnehåll. Vid högre beläggning blir alternativen färre. Exempelvis kanske vi inte vill sätta en klient på en viss anstalt på grund av dålig klientsammansättning, eller att det inte finns tillgång till lämpligast program eller annan sysselsättning, men vi måste på grund av platsbrist. Högre beläggning ger större risker för avvikelser och misskötsamhet. I årsredovisningen kan man läsa att fler avviker från klass tre. Vi analyserar tillsammans med säkerhetsavdelningen alla avvikelser, men har svårt att se tydliga mönster. Den högre beläggningen bedöms dock öka riskerna till exempel genom att personalen har mindre tid för varje klient, att klienterna har svårare att gå undan. De skaver på varandra och deras önskan att ta sig därifrån blir starkare. Vad kan Kriminalvården göra på kort sikt? Där är placeringssektionens främsta ansvar. Så fort en verkställbar dom kommit ska vi placera ut klienten till anstalt för att frigöra plats på häkte. Häktena ska försöka göra underlag till oss helst samma dag, och placeringssektionen ska förhoppningsvis fatta beslut samma dag som vi får underlaget. Men transportenheten ska hinna köra klienten också, och anstalten måste ha plats. En flaskhals har varit väntan på plats på riksmottagningen. Där har vi fått en ordning att klienter ibland kan placeras på anstalten i väntan på riksmottagningsplats och det är bra. Vi har häktessamordning på regional och nationell nivå. På den nationella nivån är det placeringssektionen som håller ihop det, och vi pratar med de regionala häktessamordnarna och NTE över videolänk en eller två gånger i veckan. Syftet är att jämna ut häktesbeläggningen. Alla regioner har både fått hjälp och hjälpt andra under den tid vi haft ett så strukturerat samarbete. I april beslutade generaldirektören en anvisning för hög beläggning. Det är en påbyggnad av häktessamordningen: om vi har fler klienter än vi har platser vad gör vi? Och vem gör vad? Huvudkontoret kommer att ta ett större ansvar för att samordna frågor kring hög beläggning och anstalt- och häktesavdelningens planeringsenhet kommer att vara sammankallande. På medellång sikt kan vi öppna fler platser. Det finns vissa stängda platser som skulle kunna användas. Men vi måste ha tålamod. Även om vi vill öppna tar det tid, exempelvis med rekrytering av personal. Vad önskar du för framtiden? Kriminalvården skriver i budgetunderlaget att vi behöver öka antalet platser i anstalt till 5 000 och häktesplatser till 2 400. Det innebär ett tillskott på 800 anstaltsplatser, och 300 häktesplatser. Kriminalvården behöver dessutom ha en flexibilitet för att kunna agera vid upp- och nedgångar i klienttillströmningen. Om det ska vara ett grundläge med vissa stängda platser som går att öppna låter jag vara osagt. Men på något sätt behöver vi överkapacitet infrastrukturmässigt. Personalrekrytering till nya avdelningar kan ta ett år att bygga tar mycket längre tid. En annan fråga att fundera över är hur vi väljer att se på anstaltsplatserna. Jag vill att alla platstyper ska nyttjas så länge det inte blir uppenbara säkerhetsproblem. Som exempel finns det ibland fler behandlingsplatser än det finns behandlingsmotiverade klienter och under vissa perioder har vi fler sexualbrottsplatser och relationsvåldsplatser än vi behöver. Jag tror att flexibilitet behöver vara ledordet för framtidens kriminalvård. Detta kan komma att bli påfrestande för personalen på lokal nivå. En idé som jag tror på är att börja använda programmoduler så att alla anstalter kan ge samma verksamhet. Även detta ger större flexibilitet. Det vore bra om klienter kunde flyttas utan att verkställighetsplaneringen måste förändras. 17

FÖRDJUPNING TRÅNGT I KRIMINALVÅRDEN Att bygga om och bygga till fängelser och häkten är stora, kostsamma projekt som kräver god framförhållning. Att bygga helt nya kan ta ännu längre tid. Strategin från 2015, med fokus på långsiktighet och flexibilitet, gäller fortfarande. Men verkligheten förändras och strategin måste kompletteras. Kriminalvården behöver fler platser både på kort och lång sikt. Häktet Östersund Häktet i Östersund har varit inhyst i arrestlokaler som varken varit bra för klienter eller medarbetare. Nu börjar snart bygget av nya häktes- och frivårdslokaler i anslutning till andra myndigheter i rättskedjan. Det ska finnas plats för 12 14 bostadsrum. VAD SKA VI BYGGA OCH VAR? Anstalten Sagsjön Kriminalvården ska satsa på kvinnoplatser och verkställighetsinnehåll för kvinnor. Det behövs fler platser och möjlighet till ökad differentiering. Sagsjön behöver renoveras och har expansionsmöjligheter. Just nu tittar länsstyrelsen på om fornlämningar i området begränsar möjligheten till om- och nybyggnation. Häktet Halmstad Det tillfälliga häktet i polisens arrestlokaler stängs. Nu utreds möjligheten att skapa häktesplatser på anstalten och hur detta ska gå till. ELISABET JÖNSSON / TEXT EMMA HANQUIST / ILLUSTRATION Viktoria Rydholm, på ekonomi- och fastighetsavdelningen: Vad händer? Vi är inne i en väldigt intensiv period. Kriminalvården har verksamhet i många fastigheter och underhållsbehovet är stort. Samtidigt arbetar vi med behovet av kapacitetsökning när det gäller anstalts- och häktesplatser. Helheten är en extremt viktig del och vi jobbar för att svara upp mot behoven. Det pågår också en utveckling av en strategisk fastighetsplan som innefattar alla våra verksamhetsgrenar. Den tillsammans med strategierna för infrastrukturen vid anstalter och häkten bidrar till att skapa en stabil grund för hur vi till exempel kan hantera nuvarande behov av fler platser. Tror du att det kommer beslut redan före sommaren? Det är många parametrar att ta hänsyn till och det gör att det krävs lite tid för att landa in i beslut som är kloka och långsiktiga. Samtidigt är situationen tidskritisk utifrån platsbehov och det Viktoria Rydholm, tf enhetschef. gör såklart att vi arbetar för att komma framåt så snart som möjligt. Vi vill ju alla tillhandahålla en fullgod, rättssäker kriminalvård och bra arbetsmiljö för våra medarbetare. Därför är det en enorm utmaning för myndigheten att hitta rätt kurs och fatta rätt beslut. Håller ni tidsplanerna? Flera av projekten är inte så långt gångna att det finns någon exakt tidsplan. Byggprojekt tar tid. Det är många skeden man ska igenom innan processen är klar, och det kan behövas justeringar efter hand. Vi ska ha smarta lösningar på kort, medellång och lång sikt. Infrastrukturarbetet i Kriminalvården innehåller också mycket mer än byggnader. Flera viktiga utredningar har tillsatts och de handlar om exempelvis hur Kriminalvården ska ha det med specialplatser, platser för kvinnor, ny säkerhetsklassning av anstalter och möjligheten till elektronisk fotboja. Utredningarna har kommit olika långt och är konkreta i olika grad. Så det är bara att konstatera: du lär få läsa om infrastruktur i fler nummer av Omkrim! O 18 OMKRIM 2/2018

Anstalterna Sörbyn, Rödjan och Skenäs Kriminalvården vill satsa på klass 3-anstalter. Det behövs fler platser, geografisk spridning och ökad säkerhet. Förutsättningar för att ge de intagna ökat ansvarstagande för dagliga sysslor ska bli fler. Projekten ska inriktas på att öka platsantalet med ett 30-tal platser på vardera anstalt. Häktet Salberga Häktet Salberga ska byggas om och till, när häktet Västerås stängs efter att lokalerna dömts ut. Det ska säkra en modern och flexibel häktesverksamhet med hög nivå av gemensamhet och isoleringsbrytande åtgärder. Anstalten Hall Här har arbetet kommit längst och det är snart dags att sätta spaden i marken. Första steget är att riva ett stängt hus och bygga ett nytt på samma ställe. Så småningom vill Kriminalvården att Hall ska ha minst 300 platser. Hall prioriteras bland annat för att renoveringsbehoven är mycket stora, möjligheten att expandera under pågående drift anses stor och anstalten har ett bra geografiskt läge. Att öka antalet platser ger stordriftsfördelar och säkrar Hall som en modern klass 1-anstalt. Anstalten Tidaholm Projektet kring Tidaholm är i en fas där olika lösningar för ny verksamhet tas fram och jämförs. Många är involverade: verksamhet, fastighet, avdelningarna för anstalt/häkte och säkerhet med flera. Nästa steg blir vägval kring den övergripande strukturen för anstalten och anstaltsområdet. Anstalt i Svedala En ny anstalt behövs i södra Sverige, särskilt sedan anstalten Kirseberg i Malmö stängdes. Kriminalvården har skrivit en avsiktsförklaring med Svedala kommun, om att etablera ett fängelse där. Idén är att bygga en klass 2-anläggning med upp till 300 platser. Mycket återstår dock innan det blir byggstart. Exempelvis mark. OMKRIM 2/2018 19

FÖRDJUPNING TRÅNGT I KRIMINALVÅRDEN Kriminalvården behöver utvidga sin kapacitet och satsa på kompentensförsörjning. Vi behöver förbereda oss för att möta framtiden. Det säger Nils Öberg om infrastruktur och platsbehov.»vi satsar där vi red LENA KARVIK / TEXT JOHAN NILSSON /TT-NYHETER / FOTO Hur ser du på behovet av platser i anstalter och häkten? Jag ser ett ökat behov av kapacitet i svensk kriminalvård både i ett kortare och längre perspektiv. Idag har vi redan hög beläggning i alla häkten och i samtliga säkerhetsklasser på anstalt. För första gången på länge ökar också inflödet av intagna i anstalt. Det finns flera sannolika förklaringar. De många straffskärpningar som har beslutats får en direkt effekt eftersom antalet utdömda fängelseår ökar. Befolkningstillväxten påverkar också. Och den mångmiljardsatsning som görs på polisen får självfallet konsekvenser för hela rättskedjan, även oss. Min slutsats är att Kriminalvården står inför en tid av kapacitetsutvidgning och fortsatt behov av stora satsningar på kompetensförsörjning. Vi behöver i god tid förbereda oss för att möta utvecklingen. Gör vi inte det äventyras kvaliteten i verksamheten och den höga säkerheten. Hur ska utbyggnaden gå till? Det kommer att bli aktuellt med nysatsningar, som i Skåne, men i första hand ska vi satsa där vi redan är etablerade. Det är en fördel att kunna bygga vidare på kompetens som redan finns och en tradition där vi är en del av lokalsamhället. Där vi väljer att satsa måste det också finnas goda möjligheter att rekrytera rätt kompetens. En styrka i svensk kriminalvård är att vi finns på många platser. Det ger möjligheter att bedriva en verksamhet med både bredd, specialisering och hög säkerhet. Kriminalvården ska finnas i stora städer, i små städer och på landsbygden. Genom en blandning av stora, medelstora och små verksamheter kan vi aktivt placera våra intagna med utgångspunkt i deras enskilda 20 OMKRIM 2/2018

Generaldirektör Nils Öberg klipper bandet vid invigningen av den nya byggnaden på anstalten Ringsjön i Stehag, Skåne. Den nya byggnaden innebär att Ringsjön ökar antalet platser från 14 till 25 platser för kvinnor i säkerhetsklass tre. Även Jasmina Tasevska, Anders Eriksson och Åsa Jansson var med under invigningen. Kriminalvården behöver öka antalet platser på anstalter och häkten. I första hand blir det tillbyggnader som i fallet Ringsjön. Det är en fördel att kunna bygga vidare på kompetens som redan finns och en tradition där vi är en del av lokalsamhället, säger Nils Öberg. I budgetunderlaget för 2019 som Kriminalvården lämnat till regeringen begärs mer pengar för att klara en framtida utbyggnad. Befolkningsökningen, skärpta straff, satsningar på polisen och en våldsspiral bland unga kriminella, innebär fler personer i fängelse. Utöver detta behövs ett utrymme för löpande underhåll och renoveringar, eftersom Kriminalvårdens lokaler är gamla och flera anstalter och häkten i akut behov av att renoveras, byggas om eller ersättas. Allt detta innebär ökade investerings- och hyreskostnader. an är etablerade«behov. Samtidigt ska vi inte bedriva verksamhet i lokaler som inte är ändamålsenliga eller som är utslitna. Infrastruktur som inte längre går att renovera till en rimlig kostnad bör avvecklas. Vilka utmaningar ser du? Vi måste slå vakt om medarbetarna och deras stora kompetens och erfarenhet. De är och förblir vår enskilt största tillgång. Samtidigt behöver vi rekrytera nya kollegor. Bra lokaler är givetvis en förutsättning för att kunna bedriva en verksamhet med hög kvalitet. Det tar sju till tio år att bygga ett häkte eller ett fängelse. Och då är bara huset på plats. Till det ska läggas den tid det tar att få en stor och komplex verksamhet att fungera. Hamnar vi i ett läge med överbeläggning, och alla de säkerhetsproblem det medför, kommer allt fokus att vara på det. Då blir det svårare att upprätthålla kvaliteten i verksamheten och att arbeta återfallsförebyggande. Där ska vi inte hamna igen. Många av våra systermyndigheter i andra länder har fått problem, just för att de inte i tid har byggt upp sin kapacitet. God framförhållning är helt nödvändigt. Du har sagt att det inte räcker att satsa på polismyndigheten, hur menar du? Målet med en storsatsning på brottsbekämpning kan inte vara att gripa brottsmisstänkta. De måste också rimligtvis åtalas, lagföras och verkställa sina straff för att sedan kunna återinträda i samhället med minskad risk för återfall. Ett tryggare samhälle kan bara nås om alla steg i rättskedjan fungerar. Därför behöver också Åklagarmyndigheten, Sveriges domstolar och Kriminalvården ges förutsättningar att lösa sina respektive uppgifter. O»Vi måste slå vakt om medarbetarna och deras stora kompetens och erfarenhet. De är och förblir vår enskilt största tillgång.«omkrim 2/2018 21

ÅRETS KAMRAT Kriminalvårdare Thomas Tjompen Johansson på anstalten Färingsö har av Kamratföreningen utsetts till Årets kamrat. Han beskriver sig som en behandlingsinriktad privatfilosof som gillar att bry sig om andra människor. Joel Eriksson och Kimberly Österberg nominerade sin kollega Thomas Tjompen Johansson. Förutom äran får han ett tjusigt diplom och 2 000 kronor. I år fick Kamratföreningen in 52 förslag på goda kamrater, det vill säga personer som gör något utöver det vanliga för kollegor och/eller klienter.»jag är en udda fågel i Kriminalvården«KATARINA LUKSEPP / TEXT HENRIK WITT / FOTO En god kamrat ska kunna stå både längst fram och längst bak. Det är viktigt att lyfta upp sina medmänniskor, men även att själv ta plats när det gäller, säger Thomas Johansson. Han har jobbat 15 år i region Öst och trodde en tid att han var färdig med Kriminalvården. Men så blev det inte. Sedan knappt ett år arbetar han på kvinnoanstalten Färingsö och bor i Stenhamra, en kort bit därifrån. Att möta människor med ett öppet sinnelag, är hans grej. Han är nyfiken, ställer frågor och vill veta hur hans kollegor och de intagna verkligen har det. Våga säga Hej! till varandra! Det gör inget om man hejar tio gånger om dagen. Vi måste få känna att vi är vid liv. Jag tycker det är viktigt att få vara den man är. Alla människor bär på fantastiska berättelser om det egna livet. Under den korta stund det tar att gå från besökslägenheten, där vi suttit och samtalat, och ut på gården för att fotografera Årets kamrat tillsammans med kol- 22 OMKRIM 2/2018

»Han är en solklar kandidat. Han har ett avväpnande, empatiskt och prestigelöst sätt. Det är tryggt och bra att jobba med honom, man lär sig mycket.«joel Eriksson.»I Tjompens värld finns inga problem som inte går att lösa, varken personliga eller på arbetsplatsen. Han är en omtänksam och schyst kompis. Om man har gått om varandra så checkar han alltid in och kollar läget.«kimberly Österberg. legorna som nominerat honom, hinner Tjompen tala med flera personer: Hejsan, hoppsan!, Har du fått dina glajjor nu? och Hur är läget i dag? Både intagna och kollegor uppmärksammar han på samma glada sätt. Kollegan Joel Eriksson påpekar att sedan Tjompen började har det blivit en märkbart bättre stämning i arbetsgruppen. Och bland de intagna är han en favorit. Vi människor måste lyfta varandra. Vi kan inte välja att bli valda, säger Tjompen lite filosofiskt. Men hur kändes det själv att bli vald till Årets kamrat? Overkligt! Det är ju över 10 000 personer som jobbar i Kriminalvården. Först trodde jag de tagit fel på person. Heter man Thomas Johansson är man van att få fel brev och mejl, men så var det alltså inte. Då blev jag rörd. Allt är mina fina kollegors förtjänst. Det är tack vare er som jag kan vara som jag är, fortsätter Tjompen och vänder sig mot sina kollegor Kimberly Österberg och Joel Eriksson. Tjompen brinner även för de intagnas väl och ve. I ett snabbt tempo räknar han upp en rad orättvisor som drabbar kvinnliga intagna. En höggravid kvinna flyttades till en klass 3-anstalt samma dag hon skulle föda. Hon önskade att en kvinnlig transportör skulle följa med, men det gick inte att ordna. På manliga anstalter bråkar man mest om besökstider. Men vilka besöker kvinnorna? Inga! De flesta här är själva brottsoffer. Att kvinnor har menstruation och behöver rinnande vatten är väl ingen nyhet? Gemene man tycker det är för enkelt att sitta i fängelse. De tänker inte på att intagna en dag ska friges. Och hur förbereder vi dem för det? Det finns mycket vilja hos Thomas Johansson. Men även Tjompen kan ha dåliga dagar, medger Kimberly Österberg. Men även då gör han det tydligt för oss andra att vi är värda mycket och att allt kommer att lösa sig. Vad vill du göra i Kriminalvården framöver? Jag vill gärna ha en ledande position för att kunna göra något bestående och sätta avtryck. Jag är beredd på att göra allt. Från att lägga scheman till att utveckla verksamheten med utslussningsmöjligheter, arbetstillfällen till intagna och fixa iordning besöksrum. Välutbildad, empatisk och fylld av ambitioner. Varför blir du inte antagen på kvinsputbildningen? Kanske uppfattas jag som provocerande och lite konstig. Ibland uttrycker jag mig lite slarvigt när jag försöker var rolig. Jag märker att jag är en udda fågel i Kriminalvården. Men jag hoppas att man kan se att man har nytta av mig och mina kvaliteter. O Mer om Årets kamrat 2018 Fick sitt smeknamn Tjompen av sin mamma. Syrran Therese kallas för Krabban. Har en fil mag från Linköpings universitet: Kultur, samhälle och mediegestaltning. Har även läst filosofi. Intresserad av filosofi, konst, måleri. Har studerat konst i Florens, målar även själv. Spelar bas och sjunger, senast i bandet The Modesty, ett powerpopband som finns på Spotify. Författare till tre böcker: Barnboken Nova och Sture Stensax tillsammans med Andreas Gustavsson, Thomas teori, 40 kapitel om olika filosofiska idéer och en fiction om syskonparet Mikael och Maria (outgiven). Studerade Foucault ingående år 2004, vilket fick honom att bli intresserad av kriminalvård. Kriminalvårdare, men har ambitioner att bli kvinsp, jobba med utbildning eller internationell kriminalvård. Ogillar: Jantelagen. Tidigare utmärkelser: Bästa kamrat i lumpen och bästa kamrat i brandkåren.»jag tycker det är viktigt att få vara den man är.«thomas Tjompen Johansson. Med utmärkelsen Årets kamrat 2018 kammar Tjompen hem sin tredje titel. Han har tidigare utsetts till bästa kamrat både i lumpen och i brandkåren. OMKRIM 2/2018 23

REPORTAGE/STORBODA På anstalten Storboda finns en avdelning med förvarstagna män som ska utvisas ur landet. Efter att de fått tillgång till internet och kan skypa med sina anhöriga har ordningsproblemen så gott som försvunnit. UPPKOPPLADE OCH I SÄKERT FÖ 24 OMKRIM 2/2018

RVAR OMKRIM 2/2018 25

Det har fungerat jättebra! Faktiskt över förväntan. De förvarstagna är med på noterna. Beatrice Broo, som arbetar heltid med ASV (annan strukturerad verksamhet), aktiverar de förvarstagna att delta i matlagning, tillverka armband eller delta i bollsporter i sporthallen. Innan internet fanns tillgängligt spelades en del tv-spel, men idag står tv:n orörd. Många väljer att studera engelska eller att spela schack. KATARINA LUKSEPP / TEXT HENRIK WITT / FOTO Tolv datorer hänger på väggarna i avdelningens största rum. Samtliga datorer är upptagna. De flesta förvarstagna har hörlurar och tittar på youtube-klipp eller använder sociala medier. Att koppla av med bra musik, eller prata med nära och kära är populärt. Det är bra att vi har tillgång till datorer. Är man ledsen kan man lyssna på hiphop, då känns det ofta bättre och man blir lite gladare, säger Hussein som nyss talat med sin bror i Iran. De tolv förvarstagna avtjänar inte ett straff på Storboda utan de väntar på att bli utvisade ut ur landet. Anstalten ligger mellan Stockholm och Uppsala, och närheten till Arlanda flygplats är en av anledningarna till att just Storboda tar emot förvarstagna. Tidigare tog även anstalten Norrtälje emot gruppen, men i dagsläget är det enbart Storboda. Efter en tuff start har vi en riktigt bra verksamhet här. Tillgången till internet har förbättrat de förvarstagnas möjlighet att ha kontakt med omvärlden, och vi kan stödja dem i återvändandet, säger kriminalvårdsinspektör Mikael Skaldeman som ansvarar för Nyboda, de förvarstagnas hus med två avdelningar om sammanlagt 24 platser. Mikael Skaldeman ser inte enbart fritt internet som anledning till att de förvarstagna är mer nöjda idag, än när avdelningen öppnade i januari 2015. Idag sitter rutinerna, vi har också en fungerande personalgrupp. Samtliga anstränger sig för att hitta vettig sysselsättning och aktiviteter för att uppfylla de förvarstagnas grundläggande rättigheter. De som sitter här är unga män med spruckna drömmar. Alla bär på en tung historia, tidigare har det visat sig i ett utåtagerande beteende och/eller självskadebeteende. De som kommer till Kriminalvårdens förvar har tidigare varit inblandade i allvarliga incidenter på Migrationsverkets förvar, eller så är de dömda till utvisning för grova brott. Risken för att de avviker be- 26 OMKRIM 2/2018

Regler för internet: Grovt våld, våldsbejakande extremism, pornografiska sidor eller sidor som kan uppfattas som stötande av andra är ej tillåtet. De förvarstagna måste också följa de ordningsregler som upprättats. Markus Ahlström från huvudkontorets IT-avdelning, som har levererat datorlösningen, beskrev ljudet i datarummet på Storboda: Lika tyst som under middagsvilan på dagis. Målet för personalen är att vara en viktig resurs för att motivera de förvarstagna att styra upp sina liv. Mikael Skaldeman berättar att i norska Kongsvinger finns programverksamhet på fängelset för utvisningsdömda. Där arbetar personalen med att motivera utvisningsdömda att integreras i sitt hemland redan under verkställigheten. Han vill gärna åka dit på studiebesök. Jag brinner för det här! döms vara stor därför får de sitta inlåsta på anstalten, i väntan på utvisning. Vårt uppdrag är ett viktigt led i att säkerställa ett värdigt återvändande för personer som inte har rätt att vara här, säger Mikael Skaldeman. Storbodaförvaret bidrar till att de förvarstagna finns tillgängliga för Polisen och Migrationsverket, vilket ger möjlighet till myndighetsutövning: Ansvariga myndigheter kan förbereda återvändandet till hemlandet, utreda personers identitet eller pröva någons rätt att stanna i landet. Om en person exempelvis ljugit om vilket land den kommer ifrån kan det vara svårt och ta tid att utreda vilket land personen ska utvisas till. När kriminalvårdschefen Petter Wåhlberg idag blickar tillbaka medger han att han oroade sig inför igångsättandet av förvaret i januari 2015. Vi fick bråttom och det gick lite för snabbt. Vi tog emot ett klientel av yngre män som hela sitt liv tagit sig fram med våld och hot. Det ledde till stora ordningsstörningar och ett antal larm varje vecka. Vi tappade i kompetens och övriga intagna blev besvikna och irriterade över de ständiga larmen. Det där är historia idag. Tillgången till internet och dagens satsningar för gemenskap och ledarledda aktiviteter skapar ett lugn på avdelningen. Alla har idag städuppdrag, köksansvar och några timmars sysselssättning. Lägg där till yoga, friskvård, basket, bakning, matlagning, schackspel och konstnärligt skapande. Personalen har låg tolerans för ordningsstörningar. De små grupperna bidrar också till ett vinnande koncept. Idag har man väldigt få självskadehandlingar. Petter Wåhlberg, Mikael Skaldeman och klienthandläggare Ida Liljenberg är ense om att personalgruppen har god koll på det nya klientelet. De 24 platserna på Nyboda är i princip alltid fullbelagda. Någon dag kan det finnas en ledig plats, men det blir snabbt fullt igen.» OMKRIM 2/2018 27

ÖNSKEMÅL om förvaret Mikael Skaldeman: Utomhusträning, utökad promenadtid och friskvård utomhus. Spela fotboll på en riktig plan. Men också systematisk samverkan med Migrationsverket och gränspolisen - den går att utveckla ytterligare. Petter Wåhlberg: Utökad gemenskap, utevistelse och en palett sysselsättningar att erbjuda. STYRKOR med förvaret Beatrice Broo: Vi har fullt utrustade självförvaltningskök där de förvarstagna lagar mat till varandra. Att plantera och odla örter i pallkragar för matlagning vore något. Att träna kroppen eller tävla i bollsporter är populärt. Under spökboll går de all in. Andra gillar att tillverka saker med händerna. Under förmiddagen har några personer bakat muffins i köket, som är utrustat för självförvaltning. Kladdkakemuffins doftar gott och kommer att förgylla fredagseftermiddagen. Mikael Skaldeman, Ida Liljenberg och Beatrice Broo. Ida Liljenberg: Yoga är uppskattat. Britten Åkesson leder avstressande yoga i ett rum som hon har inrett. De förvarstagna uppskattar hennes förmåga att motivera och genomföra yogapassen. Uppstår det flams kör hon stenhård yoga för att minska utrymmet för uppviglare.» Verksamheten är komplex Det finns även förvarstagna på olika häkten runt om i landet. Det rör sig sammanlagt om cirka 100 personer. De förvarstagna i Kriminalvården lyder under häkteslagen. Samtidigt har de samma rätt att ta kontakt med personer utanför som förvarstagna som vistas i Migrationsverkets förvar har. Den här tvetydigheten gör det svårt för Kriminalvården att leva upp till lagstiftningens krav vad gäller förvarstagnas kontakt med omvärlden. Det är Polisen och Migrationsverket som äger frågan om förvar. Besluten om placering inom Kriminalvården fattas och omprövas av Migrationsverket. Det kompliceras av att även Kriminalvårdens transporttjänst är inblandad när förvarstagna transporteras och utvisas. Den komplexa situationen för förvarstagna ställer höga krav på samverkan mellan myndigheterna. Fler förvarsplatser behövs En tydlig trend är skönjbar: behovet av förvarsplatser kommer att öka ytterligare. Migrationsverket har för få förvarsplatser (357 platser på fem orter: Åstorp, Kållered, Flen, Märsta, Gävle) och planerar därför att öppna ytterligare 150 förvarsplatser under 2018. Polisen uppger att man vid upprepade tillfällen tvingats släppa personer som har frihetsberövats i väntan på utvisning eller avvisning, eftersom Migrationsverkets förvar har varit fullbelagda. Kriminalvården uppger i budgetunderlaget för 2019 att det kommer att behöva inrättas fler särskilda avdelningar för förvarstagna. Eftersom det är svårt att hantera de grundläggande rättigheter som förvarstagna har på häkte, anser Mikael Skaldeman att den bästa vägen att gå är att inrätta fler förvarsplatser på anstalt. Här kan personalen göra saker för förvarstagna som stödjer återvändandet, till exempel att ge dem tillgång att ringa och chatta. 28 OMKRIM 2/2018

FRISKVÅRD Motion, bra mat och en peppande omgivning. Produktionsledare Jonny Carlsson vet vad som krävs för en lyckad friskvårdskurs. Responsen hos de intagna är odelat positiv de vill verkligen förändra sin livsstil. Idrottsläraren som gör livet lättare KATARINA LUKSEPP / TEXT ULRIKA PERSSON / FOTO OMKRIM 2/2018 Jonny Carlsson är utbildad idrottslärare och idrottsledare. I fjorton år har hans ledarskap och kurser bidragit till att intagna känner rörelseglädje, lär sig mer om kost och matvanor och har kul tillsammans. Den tio veckor långa friskvårdskursen bygger på att de intagna har ett stort utbud av aktiviteter. På anstalten Kolmården kan de delta i stavgång, gym, yoga, pingis och andra bollsporter. Dessutom har de tillgång till en 800 meter lång löpslinga i en fin tallskog. Någon idrottshall finns inte, men ibland åker de till närbelägna anstalten Skenäs för att spela innebandy och futsal. De intagnas värsta fysiska prövning är Mördarbacken, en 300 meter lång backe som används för intervallträning. Det är inte många som lyckas hålla jämna steg med coachen Jonny Carlsson, 62, när han tar i på sista etappen. Det är aldrig svårt att fylla en kurs. Jonny individanpassar och sätter ihop grupper som fungerar. Några 29»

Det är vi som är Kolmården! Kom igen gubbar! På heltid tränar och peppar Jonny Carlsson intagna till förändringar som stärker dem att ta itu med livet utanför Kriminalvården.»Vi människor är lata och hjärnan gör helst det den redan är bra på. Men Jonny har en plan och då blir träningen rolig. börjar med ett viktminskningsprogram, andra som är mer tränade, kan ändå vara i behov av kostråd eller analys av sitt ätmönster. De som inte är skadade kan börja träna direkt. På anstalten går många intagna till gymet, men konditionstränar inte alls. Enligt Jonny kör 80 procent för mycket gym. Den viktigaste muskeln är hjärtat. Träna den också! uppmuntrar han. Han säger sig bli lite mörkrädd när han ser testresultaten för gruppen 20 40-åringar. De yngre väger för mycket. De gömmer sig bakom fettet och säger att det är muskler. Ofta har personer i 50 60-årsåldern tränat mer och har bättre testvärden. Det positiva är att en 20-åring är lättränad och ganska enkelt kan ändra på situationen. Omkrim träffar Jonny Carlsson och tre kursdeltagare i rummet där friskvårdskursen har teori. På bordet står en bukett tulpaner som drivits upp i anstaltens växthus. De intagna sitter runt bordet och berättar om sina påbörjade hälsoresor. Hela kursupplägget är riktigt bra. Jonny driver oss framåt. Han har hjälpt mig att äta rätt, träna rätt och hålla igång på ett sätt som gör att jag inte får skador, säger Niklas. Han ser riktigt nöjd ut när han drar fram ett fotografi på sig själv ur fickan. På bilden väger han 43 kilo mer än idag. Det var innan friskvårdskursen. Nu är han starkt motiverad till att ta itu med sitt nya, lätta liv. Näste man studerar svenska på SFI. Han berättar att friskvårdskursen har gett honom självkännedom, något som gör honom till en bättre människa. Sedan han slutade röka har han ständigt tampats med ovälkomna extrakilon, de är borta nu. Allt är bättre sedan jag började med den allsidiga träningen. Jag är starkare, studierna fungerar fint och jag har lättare att tackla alla sorts problem. Den tredje deltagaren är 61 år. Han beskriver sig som Jonnys sidekick under friskvårdskurserna och kan sägas vara en övervintrare. Han har gått färdigt sin kurs, men trivs med att träna tillsammans med det motiverade gänget och kan stoltsera med värden som en 44-åring. Jag har sett fyra, fem grupper under det här året. Det som är unikt är att gruppmedlemmarna verkligen stärker och peppar varandra. Han berättar att anstalten är proppfull av folk med skilda bakgrunder och det är lätt att ha taggarna utåt. Många har överraskats över att friskvårdsdeltagarna kan 30 OMKRIM 2/2018

Fakta om deltagarna Midjemåttet minskade i snitt med 5 centimeter. Viktminskning per person i snitt: 4 kilo. Testvärde fysisk ålder vid kursstart: motsvarande 55 år. Testvärde fysisk ålder vid kursens slut: motsvarande 43 år. vara ett sådant starkt stöd för varandra. De individuella målen har också blivit ett kollektivt mål. Jonnys positiva ledarskap bidrar till att tryggheten sprider sig i gruppen. Vi människor är lata och hjärnan gör helst det den redan är bra på. Men Jonny har en plan och då blir träningen rolig. Jag tror verkligen att tack vare träningen kommer vi Bättre ut. Jonny blir smått tårögd. Han hör starka vittnesmål efter varje kursavslutning. Träning minskar stressen, adhd-symptomen lindras, folk sover bättre och mår så otroligt mycket bättre. Tidigare i veckan sa en kille: Tänk om jag hade vetat om det här för 20 år sedan, då hade mitt liv sett helt annorlunda ut. De intagnas utvärderingar talar sitt tydliga språk. Boken Hjärnstark, där psykiatern Anders Hansen visar hur motion och träning stärker hjärnan, blev den sista pusselbiten. Nu vill Jonny Carlsson införa friskvårdskurser och anställa idrottslärare på samtliga klass 3-anstalter. En investering han beräknar till 30 miljoner kronor, men som sparar långt mer, såväl i pengar som i onödigt lidande. Om vi investerar i löpband och maskiner och heltidsanställer idrotts- och yogalärare som kör stenhårt kommer vi att få ett lugn på anstalterna. Kombinerar vi den fysiska träningen med bra mat och programverksamhet kommer återfallen att sjunka. Varför inte fysisk träning på förmiddagen och program på eftermiddagen? föreslår han. Fysisk träning är viktigt, men minst lika viktig är återhämtning, och där finns yogan. Vi har världens bästa Krimyoga. Det är en skam att vi inte utnyttjar den bättre. O Jonnys friskvårdskurs i korthet: Rekryteringen till de 16 20 platserna, som alltså är en sysselsättning för intagna, sker hos anstaltens sjuksköterska. De otränade och överviktiga är den största gruppen. Det är också den grupp som gör de största framstegen. Att känna trygghet i gruppen och att peppa varandra är en del av kursledarens strategi. Efter kursstart tas inte fler deltagare in. Johnny är PT (personal trainer) som hjälper deltagarna att sätta upp individuella och kollektiva mål. Målet kan vara att vi tillsammans ska gå ner 50 kilo, säger Jonny. En grupp intagna uppskattar tester och vill gärna tävla mot sig själva med hjälp av styrke- och konditionstester. Jonny mäter även syreupptagningsförmåga, puls, midjemått och vikt. OMKRIM 2/2018 31

FRIVÅRD Urban Sanfridson vill värna om civila aktörer. Här står han tillsammans med Eva Axell-Hillerström som är butikschef för Erikshjälpen i Ljungarum, en av Sveriges största secondhand-butiker. En andra chans på secondhand 32 OMKRIM 2/2018

Urban Sanfridson har lotsat minst 1 500 samhällstjänstdömda klienter till olika arbetsplatser i Jönköpingstrakten. Han brinner för att samarbeta med det civila samhället och ger här sin syn på varför det är nödvändigt. KATARINA LUKSEPP / TEXT KAJSA JUSLIN / FOTO»Vill vi ha ett medmänskligt samhälle, måste vi också ha en medmänsklig kriminalvård.«omkrim 2/2018 E rikshjälpens Eva Axell-Hillerström ser en väldig styrka i de rutiner som Urban Sanfridson har skapat för att placera klienter som dömts till samhällstjänst hos Erikshjälpen. Hon är butikschef för en av Sveriges största secondhand-butiker i Ljungarum, strax utanför Jönköping. Urban har funnits med i alla år, tryggheten han utstrålar har smittat av sig på alla klienter som har arbetat här. Urban Sanfridson som när detta går i tryck har gått i pension är mycket nöjd med sitt yrkesval. Att få jobba med meningsfulla arbetsuppgifter har varit en förmån. Att inkludera civilsamhället i verkställigheten av påföljder stämmer överens med hans egen grundsyn. Vad gäller samhällstjänst har det utvecklats till något mycket bra. Både klienten och Kriminalvården är vinnare ja hela samhället! Men de senaste åren har han oroat sig och faktiskt känt sorg. Han ser en kursändring i frivården, där frivården vänder civilsamhället ryggen och där det inte längre finns något utrymme för lekmannaövervakare. Jönköping har tidigare varit duktiga på att anlita lekmannaövervakare, men de senaste åren har det rasat. För att rekryteringen ska fungera måste man jobba aktivt med att förordna och handleda lekmän. Det råder inte brist på kandidater de som finns idag får inga klienter. Han ställer frågan om det är avsiktligt. Själv ser han inte lekmän bara som en metodfråga utan en demokratifråga. Civilsamhället måste finnas med när klienten ska återföras i samhället. Tappar man bort visionen försämras verksamheten. Vill vi ha ett medmänskligt samhälle, måste vi också ha en medmänsklig kriminalvård. Men idag är det är professionalism och psykologi som lyfts fram kognitiva metoder för att ändra beteende har nästan blivit en frälsningslära. Man värderar inte längre de sociala värdena. Frivården har idag blivit något av en skola, där man undervisar klienter, men från ett ovanifrånperspektiv. Urban Sanfridson vill återerövra den mjuka synen på människan. Där inlevelse är ett viktigt begrepp och där Kriminalvården tar hjälp av civilsamhället. En övervakare ska främst vara en medmänniska, som orkar lyssna på klienten och dela med sig av sin vardagskunskap. Får en klient träffa motsatsen till sig själv, kan det ske en förändring. Jag har träffat flera tusen klienter, och många gånger när jag möter en brottsling inser jag att jag också står inför ett brottsoffer. Det skapar en medkänsla. Jag reagerar på den hårda attityden vi som värnar om lekmän beskrivs som omoderna och vårt arbetssätt som godtyckligt. Han vill först och främst att Kriminalvården ska bli tydlig om vad som gäller i frågan om lekmän. Det har alltid funnits en ambivalens i frivården vad gäller lekmäns medverkan. Det sägs vackra ord, men en underström ifrågasätter lekmän. Det finns även kollegor som öppet undrar vad ska vi ha dem till. Därför är det viktigt att kriminalvårdsinspektörerna är engagerade och formulerar en strategi. Själv har han formulerat tre kriterier på en övervakare: De ska vara tillgängliga efter kontorstid. De ska ha relationen med klienten som sin främsta resurs och de ska bo i klientens närområde. Enligt Urban Sanfridsons kriterier kan inte en tjänsteman vara övervakare. Han föreslår att man tar bort ordet lekmannaövervakare och istället enbart använder ordet övervakare. En övervakare är alltid en arvoderad lekman och en handläggare är alltid en tjänsteman. Blanda inte ihop de två! I sin frustration över den uppstådda situationen har han skrivit brev, både till frivårdsdirektör Lennart Palmgren och till justitieminister Morgan Johansson. Han har fått positiva svar från båda. Han känner att han vill bryta den tystnadskultur som råder och vill därför dela med sig till övriga frivårdsinspektörer. När Omkrim träffar Urban Sanfridson passar vi också på att tala med en av kvinsparna på frivården i Jönköping. Tove Strandsäter berättar att hon är stolt över vad frivården har att erbjuda klienterna. Det är vi professionella som ska göra jobbet. Vi utför riskbedömningar och vi ser vilka individer som har störst behov av insatser. Lekmannaövervakare har gjort ett jättebra jobb och de behövs som lotsar och förebilder. Men kanske har vi förväntat oss för mycket av dem. Vi kommer att behöva övervakare framöver också, men vi behöver vägledning om hur. Frågan är om alla ska ha en övervakare? Det kanske inte är nödvändigt att sätta upp en siffra utan istället se på behovet och vilket syfte övervakaren ska fylla. O Tove Strandsäter, kriminalvårdsinspektör, är stolt över vad frivården Jönköping har att erbjuda klienterna. 33

VAD HÄNDE SEN? För ett år sedan träffade Omkrim lekmannaövervakaren Jessica Rydqvist och klienten Adrian. Han hade just dömts för rattfylleri. Eftersom han bara var 22 år blev det inte fängelse, utan skyddstillsyn med lekmannaövervakare. Ur Omkrim nummer 3 2017. Toppar och dalar under övervakningen ELISABET JÖNSSON / TEXT & FOTO F ör Adrian har det känts som om året har gått fortare än vad han trodde från början. Nu är det dags för honom att träffa Jessica för sista gången. Den här gången på frivårdskontoret i Linköping, tillsammans med handläggaren Teresia Gustavsson. Övervakningsåret har inte gått så spikrakt som Adrian sa att han trodde när vi träffades förra gången. Nej, men jag har jobbat och, ja, haft viktig fritid och så, svarar Adrian undvikande på frågan om varför han inte alltid kommit på bestämda möten med frivården. För trots att han bedyrade att det var viktigt för honom att sköta sig och att han var tacksam över att inte ha fått en fängelsedom, var det flera gånger i somras som han inte dök upp, vare sig på möten med lekmannaövervakaren Jessica, eller på träffarna på frivårdskontoret. Då har jag skyldighet att rapportera att Adrian inte kommer, säger Jessica Rydqvist. Frivårdskontoret har en speciell tågordning för åtgärder om klienter missköter sig. För unga klienter blir det först ett samtal med chefen, sen blir det övervakningsnämnden. Adrian har varit två gånger i övervakningsnämnden. Första gången fick han en kontaktföreskrift som innebar fler möten på frivårdskontoret, sedan en varning. Hade det blivit en gång till hade nämnden återredovisat ärendet till tingsrätten. Vid en återredovisning tar tingsrätten upp ärendet igen, och kan utdöma fängelse istället. Det strulade mycket ett tag, men efter varningen har du ryckt upp dig. Det känns jättebra att det har funkat nu på slutet, säger frivårdshandläggaren Teresia Gustavsson. Både Teresia och Jessica har försökt anpassa sig efter Adrians schema. De har tillsammans med honom främst lagt in möten när han inte har jobbat. Men jag har jobbat över. Och jag har sovit hos min tjej och inte kollat posten. Frivårdsinspektör Teresia Gustavsson tycker att det är bra att i slutet av verkställigheten ta fasta på vad klienten har lärt sig. Klienten ska ta med sig det som varit positivt under tiden i Kriminalvården. Många klienter som hamnar i Kriminalvården har svårt att planera, passa tider och hålla sig till bestämda planer. Så även Adrian. En sak som han tycker har hjälpt honom är sms-påminnelserna som Teresia har skickat. Brev kommer så långt innan och det är lätt att de kommer bort. Sms är enklare. 34 OMKRIM 2/2018

Adrian och Jessica är på väg till sitt sista möte tillsammans på frivårdskontoret. Adrian säger att det har varit bra att ha en lekmannaövervakare som stöd, men det har ändå inte varit lätt att sköta allt som krävts under frivårdstiden. Teresia Gustavsson är Adrians nya handläggare på frivården. När hans förra handläggare bytte jobb fick han byta. Det är bäst med kontinuitet, men ibland går inte det. Jag tycker att Adrian och jag har fått fin kontakt nu, säger Teresia. Adrian säger att det har gått bra att byta, men att hans första handläggare fick ta del av hela hans bakgrund, och var med honom när han mådde som sämst i början. Men nu mår han bättre, det säger han själv, och det märker de alla tre. Först när jag träffade Adrian var han en ganska ledsen kille. Du hade ångest och kunde inte slappna av. Du umgicks nästan inte med någon. Du hade inget jobb heller, och struligt med ekonomin och socialtjänsten, säger Jessica Rydqvist, vänd till Adrian. Han nickar. Jag tänkte så mycket. På hur jag kunde göra det där misstaget. Jag som verkligen behöver mitt körkort. Nu har mycket ordnat sig bättre för Adrian. Det jobb han drömde om då på ett lager har han fått, även om det än så länge bara är en provanställning. Och han säger att han inte tänker lika mycket på körkortet längre. OMKRIM 2/2018 Fast nog skulle han vilja ha det tillbaka. Jag saknar att köra bil. I många jobb behöver man körkort. Arbetet ligger några mil bort också. Nu pendlar jag till jobbet med en jobbarkompis och det går bra, men... Nu på slutet av verkställigheten väljer frivårdshandläggaren Teresia Gustavsson att fokusera på de positiva delarna. Adrian mår helt klart bättre än när han påbörjade påföljden. Och sedan sista gången i övervakningsnämnden har han skött sina möten. Hon frågar om Adrian kommer ihåg vad de pratade om i början, var han var då och var han är nu. Vad han tar med sig för erfarenheter efter det här året. Jag tänkte inte så långsiktigt förut. Jag har insett nu att jag inte kan göra om samma misstag, säger Adrian. Teresia Gustavsson förklarar hur frivården arbetar. Vi jobbar mycket med tankar, attityder och problemlösning. Många klienter behöver hjälp med att resonera och formulera sig, istället för att fatta snabba beslut. Det gäller att få klienten att själv få ur sig tankarna. Vi kan säga en massa kloka saker, men det är när en person själv har formulerat en tanke som den verkligen har möjlighet att gå in. O»Jag tänkte så mycket. På hur jag kunde göra det där misstaget. Jag som verkligen behöver mitt körkort.«35

HISTORISKT Viktor Englund, som tidigare arbetat på anstalten Västervik, skriver en avhandling om fängelsehistoria. Här ger han en skildring om bombdåd, smugglingsanklagelser och en hård fängelsedirektör från början av förra seklet. Sprängaren fick en tuff tid på Långholmen VIKTOR ENGLUND / TEXT Amalthea skrevs av Algot Rosberg efter frigivningen. En sommarnatt år 1908 sprängdes en bomb i Malmö hamn. Den var placerad på fartyget Amalthea som huserade engelska strejkbrytare. Även om syftet med explosionen endast varit att skrämma de som bodde på båten kom en man att mista livet och 23 stycken att skadas. Det tog inte lång tid innan polisen var de tre gärningsmännen på spåren. Socialisterna Anton Nilsson, Alfred Stern och Algot Rosberg fick alla hårda domar och några förmildrande omständigheter som exempelvis gällande deras uppsåt verkar inte ha beaktats. Resultat blev att Anton Nilsson och Algot Rosberg dömdes till döden medan Alfred Stern fick livstids straffarbete. Ingen avrättades dock utan dödsstraffen omvandlades av högre instanser till straffarbete på livstid. De tre Amaltheamännen hamnade vid centralfängelset på Långholmen. Chefen för anstalten var vid denna tid fängelsedirektör Axel Wollin. Direktören hade en lång erfarenhet av att vakta frihetsberövade. Hans karriär som fängelsedirektör på Långholmen började 1903 och varade till 1914. Wollin var känd för att vara sträng och hård. Bland fångarna var han allt annat än populär. I en fångmemoar står det exempelvis att [e]n icke fånge skulle aldrig trott denna lilla figur med sitt fint tecknade ansikte, sina milda blå ögon, kunna vara den tyrann han i verkligheten var, ej blott mot fångarna utan fullt ut lika mycket mot fångknektarna. Även om bilden från fångarnas håll verkar ha varit entydigt negativ ska det framhållas att så inte var fallet från fångvårdsstyrelsens sida. Hans överordnade Sigfrid Wieselgren som var chef för hela det svenska fängelseväsendet har framhållit att Wollin hade utmärkta egenskaper både såsom styresman och menniska. Denna beskrivning skulle knappast Algot Rosberg hålla med om. Han var den av de tre Amaltheamännen som kom att ha mest stridigheter med Wollin. Algot Rosberg kom till Långholmen som livstidsfånge 24 februari 1909. Benådningen från dödsstraffet hade han fått månaden innan. Trots detta försökte han smuggla med sig vad som beskrivits som en mindre sågklinga. Wollin kom att göra ett stort nummer av Anton Nilsson och Algot Rosberg. Båda först dömda till döden, ett straff som blev omvandlat till straffarbete på livstid. Båda blev benådade 1917. denna upptäckt. Amaltheamännen var kändisfångar i samtiden och tidningarnas intresse innebar en möjlighet att övertyga allmänheten om att fängelset drevs på ett professionellt sätt och genomsyrades av en hög säkerhet. Fredagen 28 maj 1909 publicerades en intervju med Wollin i tidningen Dalpilen. Under rubriken Bombmannen Rosbergs sågklinga berättade direktören om hur fångens smugglingsförsök hade avslöjats. Klingan som var runt en decimeter lång hade varit gömd i det matsäcksbröd som fången medförde. Rosberg visiterades enligt gällande rutiner vilket innebar att han fick klä av sig och att hans kropp synades noggrant. Wollin menar sig vid detta tillfälle ha märkt att fången varit blek vilket gjort honom misstänksam. Han ska då observerat att det i ytterkanten av brödet [fanns] en liten, liten utstående del. Även om han inte sett detta hade sannolikt inte sågklingan kommit in på anstalten eftersom de alltid kontrollerade brödet genom att skära med en kniv i det. Under intervjun ställdes frågan om det lilla föremålet hade kunnat göra 36 OMKRIM 2/2018

Fängelsekyrkan vid centralfängelset på Långholmen. Centralfängelset och kronohäktet på Långholmen. någon skada. Wollin försäkrade att så var fallet: Säkert, jag har pröfvat den på järn och den biter. Rosberg själv nekade till anklagelserna och menade sig inte veta något om sågbladet i brödet. För de läsare som eventuellt oroade sig för att Rosberg eller andra fångar skulle rymma kunde intervjun ha en lugnande inverkan. Direktören framhöll nämligen det osannolika i att klingan hade kunnat användas för att ta sig ut ur fängelset. Gallren i cellen kontrollerades varje kväll genom att en vakt slog på dem med en klubba. Rosbergs cell var också belägen på tredje våningen och kunde han ta sig ner från denna fanns det fortfarande en hög mur och beväpnade vakter som hindrade honom från att fly. Så Wollin menade att Rosbergs meningsfränder kunna godt uppge hoppet att befria honom. Det senare var något som människor var rädda för. Rosbergs tid på Långholmen hade alltså kommit att börja på ett dåligt sätt. Förseelserna och disciplinstraffen kom inte heller att upphöra med det första smugglingsförsöket. I hans fångrulla kan vi läsa om fem domar och ett beslut från fångvårdsstyrelsen. Med tanke på att han kom att föras över till centralfängelset i Härlanda 1913 är detta ganska mycket. Förutom försöket att smuggla in en sågklinga dömdes Rosberg för obefogad klagan på proviant, opassande uppförande mot vaktkonstapel, otillåten förbindelse med personer utom fängelset samt insmuggling i fängelset af tidningar och böcker m.m. och olydnad och opassande uppförande. I fångrullan tas också en tidigare dom upp från Karlskronafängelset där han satt en kortare tid innan Långholmen. Här hade han smugglat in bland annat tobak till en annan fånge. Straffen som Rosberg utsattes för bestod av att han sattes i cell och blev av med arbetet och sina sängkläder. Den maximala straffsatsen var 30 dygn i cell utan arbete med 8 dagars förlust av sängkläder, vilket i Rosbergs fall dömdes ut vid två tillfällen. Som nämnts innan kom Rosberg inte att sitta längre på Långholmen än till 1913 då han flyttades till centralfängelset i Härlanda. Något livstidsstraff blev det inte heller. Precis som när det gäller Anton Nilsson och Alfred Stern blev han år 1917 benådad. Väl i frihet skrev de tre Amaltheamännen om sina erfarenheter av att ha suttit i fängelse. De tre memoarerna var starkt kritiska till vad de hade upplevt vid Långholmen varav en hel del av ansvaret tillmättes direktör Wollin. O»Rosbergs meningsfränder kunna godt uppge hoppet att befria honom.«den hårde fängelsedirektören Axel Wollin om hur rymningssäkert Långholmen var.»en tid då cellsystemet tillämpades hårdast«viktor Englund doktorerar i historia på Uppsala universitet. Han kommer ursprungligen från Västervik. Vad handlar din forskning om? Den handlar om fängelsehistoria under perioden 1890 1920. Den tid då det så kallade cellsystemet tillämpades som hårdast. Det innebar att fångarna skulle vara totalt isolerade från andra fångar under flera år. Jag undersöker detta utifrån fångens upplevelser och handlingar. Tidigare forskning har framförallt närmat sig ämnet från ett övergripande perspektiv, studerar man istället praktiken framstår många saker på ett annat sätt. Hur kom du på den idén? Idén till att hålla på med fängelseforskning kommer dels från att jag arbetade som vikarie vid anstalten Viktor Englund. Västervik Norra under flera somrar då jag studerade, dels att jag var med och gjorde en utställning om Kriminalvården och dess historia vid Västerviks museum. När kommer din avhandling? Jag planerar att ha den färdig inom ett år, så den som fick mersmak för fängelsehistoria i och med denna artikel får gärna hålla utkik efter den! O Foto: Olov Simonsson OMKRIM 2/2018 37

»Spektakulära hän inte Kriminalvården VÄGEN HIT/PER BJÖRKGREN OM REFORMER, SKANDALER OCH LÅNGSIKTIGHET KATARINA LUKSEPP / TEXT RENATO TAN / FOTO Vad är kärnan i ditt avsnitt av boken? Kärnan är att man är slarvig om man säger att Kriminalvården är händelsestyrd. För det är vi inte - om man tittar historiskt på hur Kriminalvården har utvecklats. Vi styrs av kriminalpolitiska reformer, politiska beslut och ekonomiska förutsättningar mycket mer än av enstaka, exceptionella händelser. Kapitlet heter Om reformer, skandaler och långsiktighet. Vi börjar med reformer. Du skriver att 1974-års lagstiftning fortfarande präglar Kriminalvården. På vilket sätt? Det är Kriminalvårdens grundläggande plattform och som vi utgår ifrån i arbetet med att återföra människor till samhället. Den bygger på en humanistisk människosyn med tron på att människor kan förändras. Lagstiftningen är positiv och optimistisk i förhållande till vårt uppdrag. Den var väldigt modig när den kom. Om man jämför med senare tids revideringar och reformer är dagens förändringar krusningar på vattenytan jämfört med den omvälvande reformen. Sedan dess har vi utvecklat massor av delar i Kriminalvården, som säkerhet, behandling och att försöka jobba mer enhetligt. Men vi hanterar fortfarande samma uppdrag: att lyckas med utsluss och att få människor på bättre tankar. Har någon annan lagstiftning hållit i så många år? Jag kan tänka mig att Socialtjänstlagen fungerar på liknande sätt. Den kom ju ungefär samtidigt och är sprungen ur samma tidsanda. De reformerna utgör grunden för vår välfärd och våra välfärdsinstitutioner. Per Björkgren, regionchef i Syd: Vi verkar i en bransch där samhällets mest utsatta och mest föraktade människor befinner sig. Det gäller att peka på att även de är människor. 1974-års lagstiftning slår fast normaliseringsprincipen, alltså att intagna har samma rätt till bostad, arbete, hälso- och sjukvård som övriga befolkningen. Är det viktigt? Jag har försökt definiera normaliseringsprincipen i en annan bok: i senaste upplagan av Människan, brottet och följderna. Det som är lite lustigt är att normaliseringsprincipen och närhetsprincipen (alltså att intagna skulle ges möjlighet att verkställa sin påföljd på hemorten) kom samtidigt. De är tvillingar, där den ena förutsatte den andra. Så ser det inte ut i dag. Någon närhetsprincip finns inte kvar i lagstiftningen, medan man har kvar normaliseringsprincipen. Det är klart att det är svårare att åberopa normaliseringen idag, vid exempelvis utsluss från anstalt, när inte klienterna sitter i närområdet. Principen har idag en starkare koppling till frivårdens uppdrag. Att våra klienter har rätt till det som samhället erbjuder alla medborgare. Finns det några avgörande reformer i pipeline idag? Många försök man gjort under senare år har varit 38 OMKRIM 2/2018

delser förändrar i grunden«vägen HIT EN ANTOLOGI OM SVENSK KRIMINALVÅRD Antologin Vägen hit innehåller tretton kapitel som behandlar modern kriminalvårdshistoria ur olika perspektiv. Här beskrivs bland annat yrkesrollernas omdaning, straffsystemets historia, narkotikans utbredning och framväxten av organiserad brottslighet. Boken finns i bokhandeln. väldigt försiktiga. Om man tar Missbruksutredningen så var den stor och omfattande, men det som kom ut var en tummetott. Sen kan jag ju tycka att man inte ska ändra saker i onödan. Har man en bra grund för verksamheten varför ska man då ändra den? Det finns förändringsivrare som inte bara är av godo. Ibland kan vi drivas av en för stor förändringsvilja och av personer som vill göra egna avtryck. De kriminalpolitiska frågorna som är aktuella idag handlar mer om att man vill skärpa lagstiftningen, ha strängare straff, och att man vill ta bort villkorlig frigivning. Det råder en motsatt trend idag, om trenden på 1970-talet var släpp fångarna loss så är trenden idag lås in dem. År 2004 är ett avgörande år för Kriminalvården. Flera dramatiska händelser ledde fram till att allmänheten miste förtroendet för myndigheten och den dåvarande generaldirektören fick avgå. Hur kunde det hända? Det som hände 2004 var inget konstigt utifrån den trend vi då hade haft alltsedan 1994. Vi hade inte prioriterat säkerheten, utan istället sparat pengar. Så sent som 2003 lades det ut ett sparpaket, som också fick återverkning på säkerheten. Att spara var generaldirektör Lena Häll Erikssons uppdrag, och då sparade man även in på säkerheten. Redan 1999 stängdes bunkrarna på Tidaholm och Kumla. Samtidigt skedde Malexandermorden. Parallellt med en händelseutveckling som blev allt allvarligare plockade vi bort den säkerhet vi hade. Det är lite märkligt. Å andra sidan införde Kriminalvården under 1990-talet en egen insatsstyrka och vi började på försök få igång en underrättelseverksamhet. Det pågick ju saker, men resurserna var inte tillräckliga för att hantera säkerhetsfrågorna på allvar. Vi hade mycket incidenter, mycket hot och våld, men vi hade inte en kriminalvård som kunde hantera orosmomenten. Från fackligt håll lyftes att incidentläget hade förvärrats och Kriminalvården försökte åtgärda det på olika sätt, men man hade inte tillräckligt med muskler. Man brukar säga att Kriminalvården är händelsestyrd. Det stämmer alltså inte? Nej. Inte i den meningen att händelser i grunden förändrar Kriminalvården. För den enskilde kriminalvårdaren är vardagen händelsestyrd, det händer oförutsedda händelser varje dag. Men Kriminalvårdens uppdrag förändras inte av enstaka händelser. Det som sker är att vi får personalförändringar. En ny ledning får ett annat uppdrag, kanske en större budget och som prioriterar annorlunda. Vi kan till exempel lättare få pengar för att bygga en ny anstalt. Men när den är klar vet vi inte längre varför vi byggde den. För det tar såpass lång tid att bygga en anstalt, och saker och ting har hunnits förändrats under tiden. OMKRIM 2/2018 Vi borde bli lite bättre på att förutse säkerhetsfrågor. Både ute i samhället och på våra anstalter. Man måste lära sig. Hur ser den grova brottsligheten ut? Vilka är våra intagna framöver? Vi behöver bli mer förutseende i de delarna. Är det viktigt att Kriminalvården driver sina egna frågor? Absolut behöver Kriminalvården vara en expertmyndighet, gentemot departementet och omgivningen. Det är ju Kriminalvården som är bäst på att tyda signalerna och se vad som är på gång i myndigheten. Det är viktigt att man förbereder sig, och tar ansvar för uppdraget som experter, och det tycker jag att vi gör. Vår generaldirektör har flaggat för den utveckling han ser framöver. Vi ser att vi delvis får in andra klienter. Vi ser också en tillströmning av klienter. Det behövs fler platser och vi behöver bygga fort. Det är viktigt att vi ger tydliga signaler, för att inte hamna i situationer där vi riskerar eskalerande händelser. Vi skriver om platsbristen på annan plats i denna tidning. Vilka andra frågor är viktiga för framtiden? En balans mellan behandling och säkerhet är viktigt. Vi behöver ha ett bra innehåll för att det påverkar säkerheten och vi behöver en bra säkerhet för det påverkar möjligheten att jobba med ett bra innehåll. Säkerhet kostar pengar, det handlar om byggnader, teknik och andra investeringar. Men det är en förutsättning för att kunna bedriva en bra kriminalvård. Det svåra är att vi kan uppfattas som att vi ropar Vargen kommer! hela tiden. Varnar vi för framtidsbilder som inte slår in tappar vi i trovärdighet. Det blir lätt att man satsar på en rad innehållsfrågor. Men min erfarenhet är att de bara kan prioriteras i en säker miljö. Det är exempelvis svårt att jobba med innehållsfrågor om vi har hot och våld på arbetsplatsen. Tidigare har vi skilt mellan institutionsvård och frivård. Idag har vi många fler verkställigheter i frivården, samtidigt är klienterna desamma i frivården som på anstalt. Vi behöver arbeta med att förebygga oönskade händelser i frivården och balansera uppdraget. Säkerhetsfrågan måste tas på större allvar, även i frivården. Du började som vårdare och är idag regionchef. Vad har du lärt dig av den resan? Att ha fokus på klienten. Om jag har beslutsvåndor eller kommer till en frågeställning som jag inte reder ut brukar jag ofta gå tillbaka till klientperspektivet. Annars är det lätt att gå vilse. Våra klienter är inte en homogen grupp, så uppdraget blir komplext. Men i botten handlar det om att vara nyfiken och intresserad av människor. Vi är ju en myndighet som ska ta hand om människor. Jag är glad och hedrad över att få göra den här personliga betraktelsen som mitt kapitel och alla andra kapitel i boken är. Det gav mig möjlighet att fundera på frågorna. O 39

KULTIKRIM Jessica Nettelbladt har samlat in berättelser från landets alla fängelser för kvinnor. Stoff som nu blivit en antologi. Till höger har hon en workshop på anstalten Hinseberg. ELISABET JÖNSSON / TEXT»Det finns så otroligt många berättelser som inte blivit lyssnade på. Jag ville samla in dessa kvinnors röster, och jag ville göra det med kvinnorna i fokus.«40 RÖSTER SOM FÖRTJÄNAR ATT BLI HÖRDA K vart i sju på kvällen blir vi instängda på våra rum. Vi får bara röka 2 cigaretter om dagen. Vem vill sova 18.45? God natt. Det enda jag gör på rummet är att gråta och tänka. Tänka, tänka, tänka. Det är inget liv. I boken Röster innanför murarna delar intagna kvinnor med sig av sina historier, tankar och drömmar. Konstnären och filmaren Jessica Nettelbladt har samlat in berättelser från landets alla fängelser för kvinnor. Det finns så otroligt många berättelser som inte blivit lyssnade på. Jag ville samla in dessa kvinnors röster, och jag ville göra det med kvinnorna i fokus, så att de själva skulle få ut något av det. Jessica Nettelbladt har under många år arbetat med filmen Monalisa story, om en heroinmissbrukande kvinna, som också suttit i fängelse. Det var när hon visade sin film för en samling kriminalvårdschefer i region Syd, som idén att visa filmen på anstalt föddes. Samarbetet med en dokumentärfilmsförening och ett par artister gjorde att det blev stämningsfulla biostunder runt om i landet. Efter filmvisningarna höll Jessica Nettelbladt en kreativ workshop med de intagna kvinnorna. Det är deras texter och bilder som samlats i boken. Jag visste från början att jag ville samla berättelserna och tankarna, för att sprida historierna till fler, och för att kvinnorna själva skulle kunna ta del av varandras tankar. Min första idé var att dela dem på en digital plattform, men då förklarade personalen att de intagna kvinnorna inte skulle kunna ta del av dem. Så då blev det en bok. Under workshopen fick kvinnorna skriva, rita eller berätta om tankar de fått efter filmen. Jessica Nettelbladt har hittat översättare till texter på andra språk. Hon ville att alla som deltagit skulle vara med i boken. Det var frivilligt att vara med, men väldigt många deltog. Därför blev det stora grupper. Och trots att det är tunga ämnen, som rör upp mycket känslor, blev det fin stämning. Kvinnorna sa att det kändes bra att de själva var huvudpersonerna. Många är glada att tankarna kan leva vidare, för andra i samma situation, för anhöriga eller anställda i exempelvis kriminalvård eller socialtjänst. När boken skulle sättas ihop satt Jessica Nettelbladt i ett hav av texter. Hur skulle hon få ihop allt på ett fint sätt? Jag jobbade med det i tre månader. Men det var väldigt roligt, nästan som att göra en film, med små, små pusselbitar. Jag slås av att en del historier är så lika, och en del helt olika. Alla blir mänskliggjorda. Det är vad det handlar om: att vara människa och att vara kvinna. OMKRIM 2/2018

I den kreativa workshopen stod kvinnornas livserfarenhet i fokus. De skrev och illustrerade sin längtan, sorg, ilska, oro och kärlek. De delade med sig av tankar kring frihet, missbruk, våld och hjälp, kvinnokraft och utanförskap. Jessica Nettelbladt, konstnärlig ledare och regissör, höll i sessionerna. Foto: Nicklas Ekbladh Vad längtar man efter, vad tänker man, vad drömmer man om? Åsa Jansson är kriminalvårdsinspektör på anstalten Ringsjön, i Skåne. Hon tyckte att arrangemanget var lyckat. Kvinnorna var delaktiga från början till slut. Många blev berörda, och det kom en och annan tår. De Åsa Jansson, Ringsjön. fick uttrycka sina personliga känslor. Det fångades upp bra under dagen, men vi pratade också vidare under kvällen. Trots att en del blev ledsna, kände de sig nöjda och upplyfta av att ha blivit sedda. När boken kom ut, den 8 mars i år, var de medverkande kvinnorna de första som fick böckerna. De som lämnat anstalten fick dem skickade till sig, och de som var kvar fick dem utdelade. Det var också väldigt positivt. Kvinnorna fick ett kvitto på att de varit delaktiga, de blev bekräftade, säger Åsa Jansson. Återkommande teman på texterna och bilderna är rädslan för vad som ska hända när tiden i fängelset är över. Många har inget att falla tillbaka på. Andra skriver att de fått ro på anstalten, och om vänskap som uppstått i fängelset. Allra mest handlar det om sorg och längtan efter barn, mamma, djur, närhet och frihet. O OMKRIM 2/2018 41

VETENSKAP Hur kan samhället förhindra partnervåld? Några som borde ha tankar kring detta är förövarna själva, en grupp som inte tillfrågas så ofta. Men det har Shilan Caman gjort i en intervjuundersökning. ELISABET JÖNSSON / TEXT STÄNDIG KAMP MOT VÅLDET K riminalvårdens generaldirektör Nils Öberg ansvarar för ett regeringsuppdrag kring insatser för utövare av våld mot närstående. En del av underlaget till redovisningen är intervjuer med män som utövat våld mot sin partner. Forskaren Shilan Caman och professor Marianne Kristiansson från Karolinska institutet har genomfört intervjuerna. Ofta när man planerar på samhällsnivå pratar man över huvudet på personerna som saken gäller. Den här gången har man valt att prata direkt med dem, och det tycker jag är bra, säger Shilan Caman. Hon har genomfört djupintervjuer med 19 män. En del av männen befinner sig i frivård eller på anstalt medan andra är ickedömda som själva sökt hjälp via en mansmottagning. Intervjuerna ska inte ligga till grund för statistik, utan i stället problematisera och analysera enskilda fall. Jag ville dels få en inblick i hur de beskriver och förklarar sitt våldsutövande, dels höra hur de beskriver behoven av insatser mot partnervåld. Shilan Caman lyfter fram att männen sinsemellan är väldigt olika. Man kan tycka att utfallet blivit lika, nämligen att de utövat våld mot sin partner, men drivkrafterna bakom skiljer sig åt. Det innebär att det kan behövas olika typer av prevention och interventionsinsatser mot de här våldshandlingarna. Det kan verka självklart, men det finns en tendens att prata om dem som en homogen grupp. En olikhet mellan dömda och ickedömda, var att de som inte dömts för sitt partnervåld ofta försökt söka hjälp för sitt våldsamma beteende inom hälso- och sjukvården. De upplevde att de varken på vårdcentralen eller inom psykiatrin kunde få något stöd. De upplevde också en motvilja från sjukvårdspersonalen att ta emot dem. Det fåtal som till slut blivit bemötta, upplevde att sjukvården hade stor brist på kompetens. De män som jag talat med hade sedan på olika sätt, själva, via egna kontakter eller tips från sjukvården, fått kontakt med mansmottagningen, där de fått hjälp. Men det är väldigt skört. Det bygger på att man råkar träffa rätt personer, och det finns få av den här sortens mottagningar. Klienterna på mansmottagningen fick gruppbehandling, och klienterna inom Kriminalvården genomgick Idap, ett program som också görs i grupp. Många var extremt tacksamma och gav mycket beröm till programledarna. De tyckte att gruppbehandling var bra för att nå insikt och för behandling. Men också för att lära sig avbrytandetekniker för att inte, som de beskrev det, komma upp i affekt och tappa kontrollen. En sak som berör Kriminalvården är att klienterna, Shilan Camans undersökning handlar om individer som har utövat partnervåld och deras upplevelser av våldsutövande och hjälpbehov. Undersökningen presenteras på Kriminalvårdens FOU-dagar 30 31 maj. trots att de berömmer Idap, inte tycker att deras individuella behov blir tillgodosedda. Flera upplever att våldsutövningen hänger ihop med missbruk, något som inte diskuteras i behandlingen. Klienterna önskade individuella sessioner mellan gruppträffarna. De intervjuade tar också upp att de har behov av fortsatt stöd, för att upprätthålla det de fått ut av behandlingen. Det blir tydligt i studien att det inte räcker med ett program. Femton träffar, sedan ska de klara sig själva. Många upplever att de inte är klara. De beskriver en ständig kamp, att det är så lätt att återfalla. Shilan Caman efterlyser fler insatser ute i samhället. En klient på anstalt önskade frivillig Idap på utsidan, en annan intervjuad frågade inom hälsooch sjukvården om det fanns något liknande Idap, ute i samhället. Men det är brist på det. Jag tror att kunskapen inom hälsooch sjukvården behöver bli bättre, och att det behövs fler specialmottagningar. Männen själva kom med förslag som mentorstöd, eller en stödlinje att ringa till. O 42 OMKRIM 2/2018

RUNTiKRIM I avdelningen Runtikrim kan du läsa om stora och små händelser från hela landet. Tipsa gärna om vad som är på gång just på din arbetsplats! omkrim@kriminalvarden.se Nord Sthlm Mitt Väst Öst Syd Hk NYA BÖCKER MARIA RASHIDI ARBETAR MED kvinno- och jämställdhetsfrågor. I sin självbiografi Bränd frihet berättar hon om förtryck, misshandel och frigörelse. Maria Rashidi menar att hederskulturen kan ta sig olika uttryck och många gånger är våldet osynligt. Boken är skriven av frilansjournalisten Elisabet Omsén som också arbetar i Kriminalvården och tidigare skrivit boken Pappa bor på fängelset. Samarbete mellan stjärnkockar och kastrullhäxor i köket på Ljustadalen. Träningstillfällen och god mat på Ljustadalen Friskis och svettis- Nord pass, yoga, styrketräning, morgonpromenad och boxning i grupp. Under en intensiv vecka fick personal och intagna på anstalten Ljustadalen prova på aktiviteter som främjar hälsan. För att hämta nya krafter fanns nyttiga och goda ingredienser i köket. I självförvaltningen var målet att servera näringsrik mat utan att tumma på vare sig budget eller smakupplevelse. Kriminalvårdare Camilla Risberg tyckte det var kul att vara delaktig i köket. Ansträngande promenad i meterdjup snö. Att planera och laga hälsosam mat och samtidigt hålla budget behöver inte vara svårt. Men för att kunna hitta bättre alternativ är det viktigt med övning för att komma in i tänket. Många intagna har problem med sin hälsa, medan andra redan har goda vanor. Det är meningsfullt att inspirera dem som behöver komma i gång med bättre rutiner, men också att ta tillvara på kunskap och erfarenheter som redan finns bland kvinnorna, säger Camilla Risberg. Hälsoveckan har väckt diskussioner i personalen om hur de kan jobba mer stukturerat kring hälsofrämjande aktiviteter. För att lindra redan infunnen ohälsa, men framför allt för att förebygga fysisk och psykisk ohälsa. Det finns så många vinster med att göra fler saker tillsammans med våra intagna. Det skapar förutsättningar för värdefulla möten i vårt arbete. Att faktiskt ha kul tillsammans är meningsfullt i sig då många har mycket som oroar dem. KAMRATFÖRENINGENS BERÄTTARFEST NU SOM BOK! Nu finns 37 berättelser från Kriminalvårdens arbetsplatser nedskrivna och samlade i en bok. Antologin där kriminalvårdspersonal minns gångna tider släpps den 18 maj, på Kamratföreningens årsmöte i Norrköping. Redan 2012 ordnade föreningen en berättartävling för att samla minnesbilder från anställda som gör eller har gjort en livsresa inom kriminalvården. Bidragen samlades i boken Knalltransporten och andra berättelser. Tidigt stod det klart att vi bara skrapat lite på ytan och att det finns otaliga berättelser kvar. Händelser, situationer, möten, öden, människor, bilder och upplevelser som man bär med sig säger Gunnar Warren, från Kamratföreningen. Nu är alltså den andra antologin om medarbetarnas minnen utgiven. Den har titeln: Bland direktörer och dynamitarder nya berättelser från Kriminalvårdens kamratförening. Den drygt hundra sidor långa boken säljs till självkostnadspris 110 kronor. Porto tillkommer. Mer info på krimkamrat.se eller mejla krimkamrat@telia.com OMKRIM 2/2018 43

RUNTiKRIM SALTVIK SÄKRAR KVALITETEN Genom ett starkt engagemang från produktionsledarna har arbetsdriften på anstalten Saltvik klarat omcertifieringen av kvalitetsledningssystemet till en ny standard. Saltvik är därmed den första och hittills enda verksamheten inom Kriminalvården som är certifierad mot standarden ISO 9001 2015. Drottning i växthuset Tummen upp för lågaffektiv satsning Produktionsledare Carina Sthlm Eriksson visar upp drottningen bland Färingsös pelargoner. Den storväxande Mårbacka är en tålig, gammal pelargonsort med rosa blommor. Merparten av sommarblommorna hamnar på anstalter inom VO Stockholm Väst. Asptuna är en av anstalterna som hämtar växter här för att pryda sina urnor och rabatter. Även grönsaksfrön och kryddor har grott i växthuset. I värmen kommer basilika, dill, persilja, gurka, chili, pumpa och kronärtskockor i rader. En del grönsaker sätts ut i pallkragar när risken för nattfrost försvunnit, för att användas av intagna i självförvaltningen och av den närliggande anstalten Svartsjö. Carina Eriksson visar hur knubbig Mårbackapelargonen är efter att ha beskurits och skötts om av intagna. En av många sysslor i ett växthus. En utvärdering visar Väst att personalen på anstalten Norrtälje är nöjd med utbildningen i lågaffektivt bemötande. 134 medarbetare svarade på enkäten och de flesta anser att de har nytta av den i sitt arbete, berättar initiativtagarna Göran Jonsson och Helena Blomqvist. De har också märkt att personalen tagit till sig förhållningssättet. Personalen har börjat reflektera mer över situationer med klienter och kan säga: jag var inte lågaffektiv. Vi har kommit långt när vi börjar reflektera över hur vårt beteende kan påverka klienterna. Att vi utvärderar oss själva i arbetet gör det mer troligt att vi förändrar det som fungerar mindre bra, säger Göran Jonsson. Helena Blomqvist berättar att de även har fått respons från klienter som upplever att de inte går upp i affekt i kontakt med personal som tidigare. De hoppas nu att metoden sprids till fler verksamhetsställen. Så gick äventyret på Grönland Minns ni danskfödde kvinspen Thomas Fredhøj, vars familj lämnade Sverige för Grönland? Thomas fick jobb som anstaltschef i byn Tasiilaq på sydöstkusten, där familjens fritid spenderades utomhus, ofta på snöskoter. En upplevelse man kunde ta del av i Familjer på äventyr i SVT och läsa om i Omkrim. Sedan dess har mycket hänt. Thomas ingår nu i kriminalvårdens ledning. Han och familjen bor i huvudstaden Nuuk där huvudkontoret ligger. Jag är biträdande chef, med ansvar för säkerhet och anstalter. Mitt huvuduppdrag är att se till att kriminalvården lever upp till lagstiftning och säkerhet, berättar han. Thomas jobbar nu hårt inför att Grönlands första slutna anstalt ska öppna nästa år. Samtidigt har trebarnsfamiljen beslutat att det är dags att återvända hem till Sverige inför nästa läsår. Öns skola höll inte måttet. Thomas planerar dock att pendla mellan Skåne och Nuuk en period, för att få till ett bra avslut. Jag kan återvända till dansk kriminalvård om jag vill. Men jag har länge haft lust att jobba inom svensk kriminalvård, så jag ska undersöka möjligheten nu i höst. Äventyret handlade om att få perspektiv på tillvaron. Vi kommer hem klokare, alla på var sitt sätt, säger Thomas Fredhøj, här med barnen Filippa, Elliott och Viggo. 44 OMKRIM 2/2018

HALVVÄGSHUS I NY REGI Halvvägshus är en av Kriminalvårdens fyra utslussningsåtgärder. Organisationen Skyddsvärnet har i år tagit över driften av halvvägshuset i Malmö. Skyddsvärnet driver därmed samtliga halvvägshus i landet. Halvvägshuset i Malmö är bemannat dygnet runt. Verksamheten bedrivs i tätt samarbete med frivården. Lyckat på öppna huset Tipsar om arbetssätt I förra Omkrim Väst skrev vi om insatsstyrkorna i Mariestad och Karlstad. Och om satsningen i region Väst för att rekrytera kvinnor till insatsstyrkan och utbildningen till vakthavande befäl, allt för att få en jämnare könsfördelning. Instruktör Per Eklund, från anstalten Johannesberg, berättar att Mariestadskollegorna har fått respons efter publiceringen. Vi har fått mycket positivt i kölvattnet av denna artikel. Andra insatsstyrkor runt om i landet har kontaktat oss och vill veta mer om vårt tänk och hur vi gått tillväga för att komma hit, säger han. Vi är väldigt glada över att så många ville komma hit, säger Jaana Salo på frivården Norrköping. Drygt 100 personer Öst kom på besök när frivården Norrköping öppnade sina dörrar 17 april. Inbjudna var representanter från arbetsförmedlingen, polisen, kommunens socialkontor, Åklagarmyndigheten, med flera. Vi vill visa upp vår verksamhet eftersom samarbetet med de här aktörerna är väldigt viktigt för oss, säger Jaana Salo, kriminalvårdsinspektör på frivården. Förberedelserna startade i höstas. Det har varit mycket planering, men det tillhör också det roliga, säger hon. 35 personer arbetar här och hela styrkan fanns på plats för att berätta om sina uppgifter, om personutredningar, behandlingsprogram och de många andra aspekterna av frivårdens uppdrag. Även medierna kom för att lyssna, och P4 Östergötland rapporterade direkt i sin förmiddagssändning. Per Eklund under en övning i Mariestad. Däckbyte säkert vårtecken på anstalten Sagsjön På Sagsjön får de Väst intagna lära sig hur man byter däck. Håkan Gedda, arbetsledare för anstaltens montering, rullade in en Volvo från 1979 och började bilkursen med att låta deltagarna jämföra en av sina Volvomodeller med Kriminalvårdens mer moderna bilar. För vissa intagna var däckbyte en helt ny upplevelse, medan andra klarade av det galant under Håkans vakande ögon. Vi förenar nytta med nöje! Att byta däck är värdefull kunskap att ha med sig. Inte minst om man råkar ut för en punktering, men även så här års när vinterdäcken ska skiftas, säger Ia Johansson, klienthandläggare på anstalten Sagsjön. Håkan Gedda lär ut hur ett däckbyte går till. OMKRIM 2/2018 45

SPORT & FRITID Hur går det med motionen? Gd gillar motion, kunde vi läsa på sidan 6. Hur går det då för våra medarbetare med att röra sig i vardagen? Foto: Josefin Darebäck Jonna Strandberg, anstalten Kalmar Jag går till gymmet och styrketränar nästan varje dag. Det är roligt och jag känner att jag mår bra av det. Niclas Johansson, häktet Växjö Tja, inte så mycket just nu. Men på vintern spelar jag hockey i ett korplag och på sommaren blir det lite fotboll. GENOM ELD OCH LERA. 40 deltagare från Kriminalvården tog sig genom lervälling, hoppade över eld och forcerade en massa andra hinder för att genomföra en Tough viking i Slottsskogen i Göteborg 23 april. På väg genom eldhavet syns kriminalvårdschef Mikael Wallin från Tidaholm. Lärorik resa till Halden Moa Lundén, anstalten Västervik Norra Poledance gills det? Jag har börjat träna det regelbundet. Det är smärtsamt men kul. Det är träning för hela kroppen, med mycket spänst. Simon Salwi, häktet Sollentuna Jag går grundutbildningen nu, och nödvärnsträningen är ganska tuff. Ett tag har det varit två, tre gånger i veckan, två, tre timmar varje gång. Man blir helt slut. Annars springer jag en del i skogen, och cyklar. Medlemmar i Kamratföreningen besökte Halden fengsel. De blev väl mottagna av den engagerade anstaltschefen Are Höidal, längst till höger. KRIMINALVÅRDENS KAMRATFÖRENING ordnade i april en resa till det norska fängelset i Halden. Fängelset lockar till sig besökare från hela världen. Medier har beskrivit den kriminalvård som bedrivs här som av toppklass. Inte minst har den amerikanska filmaren Michael Moore genom sin film om Halden Fengsel skapat ett internationellt intresse kring den norska kriminalvården. Moore vill själv importera de norska kriminalvårdstankarna till sitt eget hemland USA. Vi kommer att göra ett bildspel och en film om resan. Dessa kommer att visas på Kamratföreningens årsmöte, som i år hålls i Norrköping den 18 maj, säger ordförande Sten-Åke Lövdahl. O Maria Hellgren, VO Visby Jag går också grundutbildningen. Det finns gym och pingisbord och innebandyplan på personalboendet. Jag tränar mer här än hemma, jag blir taggad av att andra tränar, då vill inte jag vara sämre. 46 OMKRIM 2/2018

HEDERVÄRT Årets arbetsbibliotek finns på häktet Örebro På häktet i Örebro lånar både intagna och personal böcker. Nu har häktets bokutlåning utsetts till Årets arbetsbibliotek av ABF och LO. Att få de intagna att börja läsa och prata om böcker är ett bra sätt att bryta isoleringen, säger kriminalvårdare Elisabeth Nettan Johansson. Det är hon och dåvarande kollegan Christina Eriksson som nu prisas för sitt arbete. Deras arbete började redan år 2002 när de två kriminalvårdarna fick 3 500 kronor och uppdraget att köpa nya böcker på bokrean. Först rensade de ut skräp och en massa bokklubbsböcker. Sedan skapade de ett system för att kategorisera böckerna efter färgkoder: deckare svart plupp, roman orange plupp och så vidare. Allt för att underlätta för låntagare att hitta böcker de ville läsa. De tog också reda på vilka språk som talades av de aktuella intagna och lånade in böcker på andra språk från stadsbiblioteket. Bland de intagna är självbiografier populära. Det finns de som aldrig har läst en bok, men kan tänka sig att låna en ljudbok. Att prata om böcker kan bli givande och bra samtal. Det är ett sätt att komma varandra närmare, kanske visar det sig att man har gemensamma intressen. Vissa sitter ensamma 23 timmar om dygnet. Att använda den tiden att förkovra sig, lära sig nya saker eller fly in i böckernas värld kan vara ett sätt att hålla sig i gott skick inför en rättegång. Idag har Elisabeth Nettan Johansson biblioteket som funktionsuppdrag i sin tjänst. Häktesbiblioteket har fått mer pengar, sedan 2017 finns 30 000 kronor om året. Merparten används till att köpa en bibliotekstjänst av stadsbiblioteket två gånger i veckan, där utbildade bibliotekarier går runt med bokvagn, pratar om böcker och tar upp beställningar. Kriminalvårdare Elisabeth Nettan Johansson prisades av ABF och LO-förbunden, med motiveringen att biblioteket lyckats peppa såväl intagna som personal att läsa. I pension Följande anställda har gått eller kommer inom kort att gå i pension: Region Nord Mirja Jaula lokalvårdare, anstalten Saltvik. Region Syd Tomas Åkerman kriminalvårdare, anstalten Fosie. Gert Andersson produktionsledare, anstalten Fosie. Bertil Ringström förrådsadministratör, anstalten Kristianstad. Christina Resell kock, häktet Helsingborg. Anne Stenbom frivårdsinspektör, frivården Malmö. HK Ylva Levén administratör, huvudkontoret placeringssektionen. Marie Dahlgren rättsvårdsexpert, huvudkontoret placeringssektionen. Region Sthlm Kari Rae kriminalvårdare, häktet Kronoberg. Ros-Marie Sandberg kriminalvårdare, häktet Kronoberg. Anders Nodén kriminalvårdsinspektör, anstalten Asptuna. Jojje Lidén kriminalvårdare, häktet Kronoberg. Region Mitt Louise Ornell kriminalvårdsinspektör, anstalten Kumla. Eva-Brita Andersson kriminalvårdsinspektör, anstalten Salberga. Hans Nylander kriminalvårdare, häktet Nyköping. Stefan Larsson kriminalvårdare, anstalten Hällby. Region Öst Anna-Karin Hallström kriminalvårdare, häktet Kalmar. Leif Eriksson kriminalvårdare, häktet Norrköping. Urban Sanfridson frivårdsinspektör, frivården Jönköping. Region Väst Bo Astvik handläggare, anstalten Skogome. Ann-Sofi Angel kock, anstalten Östragård. Nicklas Monat kock, anstalten Högsbo. Inger Meldegren administratör, frivården Halmstad. Nit och redlighet Följande har erhållit eller kommer att erhålla utmärkelse för nit och redlighet i rikets tjänst: Honkuri Orvokki kock, anstalten Haparanda. Elvi Hasseldal lokalvårdare, anstalten Haparanda. Greger Wikström kriminalvårdare, häktet Östersund. Christer Arvidsson kriminalvårdsinspektör, häktet Östersund. Richard Göransson kriminalvårdsinspektör, anstalten Västervik Norra. Inger Klintlöf frivårdsinspektör, frivården Visby. OMKRIM 2/2018 47

Posttidning B Returadress: Kriminalvården, 601 80 Norrköping