Den gemensamma jordbrukspolitiken Ett partnerskap mellan EU och jordbrukarna Europeiska kommissionen Jordbruk och landsbygdsutveckling
Förord Den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar som en brygga mellan en alltmer urban värld och ett alltmer strategiskt jordbruk. Jag har därför föreslagit ett nytt partnerskap mellan EU och dess jordbrukare genom en förnyad gemensam jordbrukspolitik efter 2013. Det nya partnerskapet speglar det historiska perspektivet på denna viktiga gemensamma politik, som nyss har fyllt 50 år och beskrivs på följande sidor. Det är också ett uttryck för viljan att ge en ny grund för förtroendekontraktet mellan EU:s invånare och deras jordbruk genom den gemensamma jordbrukspolitiken. Många av de utmaningar som vårt samhälle står inför berör jordbruket. Den främsta är naturligtvis livsmedelsförsörjningen. En annan utmaning gäller naturresurserna, som måste utnyttjas med respekt och ansvar gentemot kommande generationer. Slutligen har vi den territoriella utmaningen och vikten av att bevara vår jordbrukssektor som är grundläggande för en livskraftig landsbygdsekonomi, för våra rötter och för vårt kulturarv. EU behöver sina jordbrukare. Jordbrukarna behöver EU:s stöd. Det kräver ett mer målinriktat inkomststöd till yrkesverksamma jordbrukare, som utformas objektivt med hänsyn till behoven inom varje typ av jordbruk, i synnerhet de mest utsatta. Det kräver insatser för att öka jordbrukssektorns ekonomiska och ekologiska konkurrenskraft. Det behövs incitament för att hjälpa jordbrukarna att införa hållbara jordbruksmetoder. Dessutom behövs ordentliga och moderna skyddsnät, som är effektiva och ändamålsenliga när det gäller att hantera de allt svårare kriser som inträffar allt oftare. Det kräver, slutligen, en vilja att förnya livet på landsbygden med ökade medel för att hjälpa unga att etablera sig, och med ytterligare medel till forskning, innovation och kunskapsöverföring och till investeringar i privat och offentlig infrastruktur. De närmaste åren blir avgörande för att vi ska kunna lägga grunden för ett starkt jordbruk som kan hantera klimatförändringar och internationell konkurrens och samtidigt uppfylla människors förväntningar. Den gemensamma jordbrukspolitiken är vår försörjning och framtiden för mer än hälften av våra territorier. Dacian Cioloş Kommissionsledamot med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling
Den gemensamma jordbrukspolitiken sjösattes 1962, och är ett partnerskap mellan jordbruk och samhälle, mellan EU och dess jordbrukare. Dess främsta syften är: Att förbättra jordbrukets produktivitet så att konsumenterna har säker tillgång till livsmedel till rimliga priser. Att se till så att EU:s jordbrukare kan försörja sig. Det handlar om vår mat EU:s 500 miljoner konsumenter måste få tillgång till hälsosam och näringsrik mat till ett rimligt pris. Den ekonomiska situationen kommer sannolikt att förbli osäker och svår att förutsäga. Utmaningarna är dessutom många, både i dag och i framtiden global konkurrens, ekonomiska och finansiella kriser, klimatförändringar och stigande kostnader för insatsvaror som bränsle och gödselmedel. För att klara de här utmaningarna har EU utformat och genomfört den gemensamma jordbrukspolitiken. Syftet med den är att åstadkomma de villkor som krävs för att jordbrukarna ska kunna fylla alla sina funktioner i samhället varav den främsta är att producera livsmedel. Tack vare den gemensamma jordbrukspolitiken har människorna i Europa trygg tillgång till livsmedel. Som samhälle kan vi vara säkra på att våra jordbrukare producerar den mat vi behöver. De levererar ett imponerande utbud av rikliga, billiga och säkra produkter av hög kvalitet. EU är känt världen över för sin mat och sina kulinariska traditioner. Tack vare sina unika jordbruksresurser kan och bör EU spela en nyckelroll när det gäller att trygga livsmedelsförsörjningen i världen i stort. istockphoto
Nu, femtio år senare, har EU fler utmaningar att ta itu med: Livsmedelstrygghet den globala livsmedelsproduktionen måste fördubblas till 2050, för att världens då 9 miljarder människor ska ha tillräckligt att äta. Klimatförändringar och hållbar förvaltning av naturresurser. Värna om landsbygden i hela EU och hålla landsbygdsekonomin levande. Det handlar om vår landsbygd Jordbruk handlar inte bara om mat. Det handlar om landsbygdssamhällena och de människor som bor där. Det handlar om vår landsbygd och dess värdefulla naturresurser. Jordbrukare i alla EU:s medlemsländer håller landsbygden levande och bevarar den lantliga livsstilen. Om det inte fanns några lantbruk eller jordbrukare skulle våra byar och marknadsstäder påverkas i grunden till det sämre. Många arbetstillfällen på landsbygden är kopplade till jordbruket. Jordbrukarna behöver maskiner, byggnader, bränsle, gödselmedel och veterinärvård för sina djur. Många människor arbetar i dessa tidigare led. Andra är sysselsatta i senare led t.ex. med beredning, bearbetning och förpackning av livsmedel. Och så finns det de som arbetar med lagring, transport och återförsäljning av livsmedel. Sammantaget är jordbruk och livsmedelsproduktion väsentliga inslag i vår ekonomi och vårt samhälle. I EU:s 27 medlemsländer finns omkring 14 miljoner jordbrukare, och ytterligare 4 miljoner människor arbetar i livsmedelssektorn. Jordbruks- och livsmedelssektorerna står tillsammans för 7 % av alla arbetstillfällen och genererar 6 % av EU:s bruttonationalprodukt. Thinkstock - Hemera
Den gemensamma jordbrukspolitiken är gemensam för alla EU:s medlemsländer. Den förvaltas och finansieras på europeisk nivå genom EU:s årliga budget. istockphoto Det handlar om vår miljö Vår landsbygd ser inte ut som den gjorde från början. Genom århundradena har den formats av jordbruket. Jordbruket har skapat vår skiftande miljö med dess varierande landskap. Vår landsbygd utgör livsmiljö för en mängd olika vilda djur och växter. Denna biologiska mångfald är avgörande för landsbygdens hållbara utveckling. Jordbrukarna förvaltar landsbygden, vilket gynnar oss alla. De levererar kollektiva nyttigheter varav den viktigaste är en god skötsel och ett gott underhåll av marken, landskapet och den biologiska mångfalden. Det här är kollektiva nyttigheter som marknaden inte betalar för. Som ersättning för deras tjänster för samhället som helhet får jordbrukarna inkomststöd av EU. Jordbrukarna kan drabbas negativt av klimatförändringar. Genom den gemensamma jordbrukspolitiken får de ekonomiskt stöd för att kunna anpassa sina jordbruksmetoder och system och hantera klimatförändringarnas effekter. Jordbrukarna är de första att inse behovet av omsorg om våra naturresurser de är ju beroende av dem för sin dagliga försörjning. För att undvika negativa bieffekter av vissa jordbruksmetoder uppmuntrar EU jordbrukarna att arbeta på ett hållbart och miljövänligt sätt. Jordbrukarna står i själva verket inför en dubbel utmaning: att producera livsmedel och samtidigt skydda naturen och bevara den biologiska mångfalden. Ett miljömässigt hållbart jordbruk, med försiktig användning av naturresurser, är grunden för vår livsmedelsproduktion och vår livskvalitet i dag, i morgon och för kommande generationer.
Den europeiska jordbrukspolitikens utveckling 500 1984 Lantbruken blir så produktiva att de producerar mer livsmedel än vad som behövs. Överskotten lagras och blir till livsmedelsberg. Ett antal åtgärder införs för att anpassa produktionen till marknadens behov. 1962 Den gemensamma jordbrukspolitiken föds. Den utformas som en gemensam politik med målen att förse EU:s invånare med livsmedel till rimligt pris och att ge jordbrukarna en hygglig levnadsstandard. 0,06 0,68 0,95 0,80 11,71 6,62 200 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 istockphoto 1981 1982 1983 1984 1985 1986 (penningbelopp i miljarder euro) 9 10 12 Jordbrukets andel av EUbudgeten EU:s befolkning i miljoner Exportbidrag Andra marknadsåtgärder Kopplat stöd Frikopplat stöd Landsbygdsutveckling 2
1992 Från marknadsstöd till producentstöd. Prisstödet avvecklas och ersätts med direktstöd till jordbrukarna. De uppmanas att ta större hänsyn till miljön. Reformen sammanfaller med miljötoppmötet i Rio 1992, där principen om hållbar utveckling lanseras. 2003 Inkomststöd till jordbrukarna. Genom en ny reform avskaffas kopplingen mellan stöd och produktion. Jordbrukarna får nu ett inkomststöd, förutsatt att de tar hand om jordbruksmarken och uppfyller normer som gäller miljö, djurskydd och livsmedelssäkerhet. 2011 Ett nytt reformförslag syftar till att stärka jordbrukssektorns konkurrenskraft, främja innovation, bekämpa klimatförändringar och stödja sysselsättning och tillväxt i landsbygdsområden. 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 0,18 / 2,88 3,05 10,09 5,33 12,30 3,16 5,9 9,47 3,35 1,45 50 % 40 % 30 % 15,91 32,25 36,83 20 % 10 % 0 % 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Fotolia 12 15 25 27 3
istockphoto Den gemensamma jordbrukspolitiken Ett partnerskap mellan EU och jordbrukarna 4
Det handlar om våra jordbrukare.......................................................... 6 Tack vare jordbrukspolitiken producerar jordbrukarna det som efterfrågas.... 7 Jordbrukarna är landsbygdens förvaltare.............................................. 8 Landsbygdens ekonomi och livsstil är beroende av jordbruket.................. 9 Den gemensamma jordbrukspolitiken ger produktivitet och innovation.... 10 Modernisering är en annan prioritering................................................. 11 Inte alltid rättvist för jordbrukarna....................................................... 12 Kvalitetslivsmedel en nyckel till framgång......................................... 13 EU öppnar sin marknad för utvecklingsländer....................................... 14 Europa är en stor exportör av kvalitetslivsmedel.................................. 15 Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: att möta kommande utmaningar........................................................ 16 5
Jordbrukarna är mycket viktiga ekonomiska aktörer i landsbygdsområden, och EU har inte råd att förlora dem. Grundläggande, instinktiva kunskaper om jordbruk går inte att lära sig i en bok utan förs vidare från generation till generation. Det handlar om våra jordbrukare När tio nya medlemsländer anslöt sig 2004 och ytterligare två 2007 ökade antalet jordbrukare i EU till nästan det dubbla, omkring 14 miljoner. Men många unga ser inte längre jordbruk som ett attraktivt yrke, och jordbrukarna blir därför färre. På 1960-talet hade de ursprungliga sex EU-länderna sex miljoner jordbrukare, men nu är de bara knappt hälften så många. Därför hjälper den gemensamma jordbrukspolitiken unga människor att satsa på jordbruk genom att finansiera köp av mark, maskiner och utrustning. Dessutom ges bidrag för utbildning av både nya och etablerade jordbrukare i de senaste tekniska produktionsmetoderna. Att uppmuntra nya jordbrukare och säkra kontinuitet från en generation till nästa är en stor utmaning för landsbygdsutvecklingen i EU. Relativ situation för jordbruksinkomst jämfört med annan inkomst I vissa delar av Europa är det särskilt svårt att bedriva jordbruk t.ex. i kuperade eller avlägsna områden. Det är viktigt att hålla samhället levande i de områdena. Den gemensamma jordbrukspolitiken bidrar till att landsbygdssamhällena i utsatta områden behåller en god ekonomi och inte gradvis försvinner. Antal jordbrukare: miljoner 40 % 100 % Siffrorna är EU-genomsnittet för inkomst av jordbruksfastighet per icke-avlönad årsarbetsenhet i procent av genomsnittliga löner i hela ekonomin per heltidsekvivalent. Siffrorna har räknats fram av kommissionen på grundval av uppgifter från Eurostat. 6 Europeiska kommissionen
Tack vare jordbrukspolitiken producerar jordbrukarna det som efterfrågas Det här producerar våra jordbrukare varje år (genomsnitt för 2008 2010) Spannmål 300 miljoner ton Socker 16 miljoner ton I slutändan är det EU:s invånare som gynnas av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det finns alltid gott om mat i våra butiker och snabbköp till priser som oftast är rimliga. I de flesta EU-länder lägger en genomsnittlig familj i dag omkring 15 % av sin månadsinkomst på mat. Det är hälften jämfört med 1962. Våra jordbrukare ger oss säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet. EU ses som världsledande i sektorer som spannmål, mejeriprodukter, kött, olivolja, vin och sprit. Vi kan också lätt ta reda på hur och var vår mat produceras eftersom EU:s regler om märkning och spårbarhet ger konsumenterna den information de behöver för att kunna göra ett genomtänkt val när de köper sin mat. Många konsumenter i EU vill helst ha lokala eller regionala produkter när sådana finns. Traditionella specialiteter efterfrågas alltmer. Allt fler jordbrukare säljer därför direkt till konsumenterna på jordbruksmarknader och bearbetar sina egna produkter för att ge dem ett lokalt mervärde. Oljeväxter 21 miljoner ton Olivolja 2 miljoner ton Äpplen 10 miljoner ton Päron 3 miljoner ton Citrusfrukt 10 miljoner ton Vin 170 miljoner hektoliter Nötkött 8 miljoner ton Griskött 20 miljoner ton Fjäderfäkött 12 miljoner ton Ägg 7 miljoner ton Mjölk 140 miljoner ton Tipik 7
Jordbrukarna är landsbygdens förvaltare Omkring hälften av marken i EU brukas. Jordbruket är därför oerhört viktigt för vår naturmiljö. Genom århundradena har det bidragit till att skapa och bevara en mängd värdefulla kulturformade livsmiljöer. De formar i dag de många landskapen runtom i EU och är hem för en rik mångfald vilda djur och växter. Jordbruket och naturen påverkar varandra. Tack vare de olika reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken blir våra jordbruksmetoder miljövänligare. Dagens jordbrukare har därför två roller att producera vår mat och att förvalta landsbygden. Den andra rollen innebär att de ger oss kollektiva nyttigheter. Hela samhället i dag och i framtiden gynnas av en landsbygd som förvaltas med omsorg och sköts om väl. Det är bara rättvist att den gemensamma jordbrukspolitiken ersätter jordbrukarna för att de ger oss denna värdefulla kollektiva nyttighet. En allt större del av inkomststödet från den gemensamma jordbrukspolitiken används av jordbrukarna för att införa miljömässigt hållbara jordbruksmetoder. Det gör t.ex. att de kan dra ned på de kemiska gödselmedlen och bekämpningsmedlen. De kan också minska djurtätheten antalet produktionsdjur per hektar mark. Andra anpassningar är att inte odla på åkerkanter, att anlägga dammar och andra inslag i landskapet och att plantera träd och häckar. Det här ligger utanför det som brukar betraktas som konventionella odlingsmetoder och god lantbrukspraxis. Dessutom gynnar den gemensamma jordbrukspolitiken jordbruksmetoder som går ut på att bevara permanent gräsmark och skydda landskapets skönhetsvärde och det är också vad allmänheten önskar. Att skydda biologisk mångfald och livsmiljöer för vilda djur och växter, förvalta vattenresurser och hantera klimatförändringar är andra prioriteringar som jordbrukarna måste respektera. Här är EU:s program Natura 2000 betydelsefullt. Det är ett nät av ungefär 25 000 områden som täcker omkring en femtedel av EU:s territorium. Syftet är att skydda Europas biologiska mångfald. Områdena är inte inhägnade utan öppna och ofta beroende av den hållbara mänskliga verksamhet och markanvändning som har format och bevarat dem genom åren. Många områden ligger på jordbruksmark, och jordbrukarna åtar sig att förvalta marken på ett särskilt sätt så att den biologiska mångfalden bevaras. istockphoto 8
Landsbygdens ekonomi och livsstil är beroende av jordbruket Jordbruk är den huvudsakliga ekonomiska verksamheten i de flesta landsbygdsområden i EU. Många jordbrukare driver också annan verksamhet, t.ex. livsmedelsbearbetning och logi för turister. Denna diversifiering av landsbygdsekonomin är en styrka som EU stöder och uppmuntrar genom sina landsbygdsutvecklingsprogram. Jordbrukarna blir äldre Under 35 Omkring hälften av EU:s befolkning bor på landsbygden. Jordbruket är det som håller samman många samhällen och håller dem levande. Om jordbruket skulle försvinna skulle det uppstå problem med marknedläggning på många håll. Därför får jordbrukarna ekonomiskt stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken för att de ska kunna fortsätta att arbeta med marken och skapa fler jobb genom förnyelse av byarna, naturvård eller kulturarvsprojekt och många andra uppgifter som direkt eller indirekt hänger samman med jordbruket och landsbygdsekonomin. Detta bidrar till att förhindra utflyttning från landsbygden när arbetstillfällena blir färre och arbetslösheten ökar. Offentliga tjänster som skolor och sjukvård bevaras och förbättras, och därmed får människor ett bra skäl att stanna kvar på landsbygden och låta sina barn växa upp där. 65 eller över 55 64 Källa: Eurostat Farm Structure Survey (undersökning om jordbrukets struktur), siffrorna gäller 2007. 35 44 De små familjejordbruken måste bli mer dynamiska. Många jordbrukare är över 55 år och kommer så småningom att dra sig tillbaka. EU inser att åldersstrukturen bland jordbrukarna har blivit ett problem. Att hjälpa unga jordbrukare att komma i gång är ett måste för att EU:s landsbygdsområden ska klara de många utmaningar de står inför. 45 54 istockphoto 9
Den gemensamma jordbrukspolitiken ger produktivitet och innovation Den gemensamma jordbrukspolitiken hjälper jordbrukarna att bli mer produktiva och förbättra sin tekniska kompetens. Tidigare uppmuntrades jordbrukarna att använda moderna maskiner och ny teknik, bl.a. kemiska gödselmedel och växtskyddsprodukter. Det var nödvändigt eftersom det viktigaste då var att producera mer livsmedel åt befolkningen. Strategin var mycket effektiv. Produktiviteten steg kraftigt. Skördarna ökade dramatiskt men har varit stabila sedan 2000. Under kommande år kommer forskning och innovation att vara avgörande för att jordbrukarna ska kunna producera mer av mindre. Veteskördar i de sex ursprungliga medlemsländerna (t/ha) 1962 1980 1990 2000 2008 Källa: Agriculture in the European Union: statistical and economic information (Jordbruket i Europeiska unionen statistisk och ekonomisk information), en årlig publikation från Europeiska kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling, olika år. Det livsmedelsöverskott som blev resultatet ledde till en ändrad inriktning. I dag hjälper den gemensamma jordbrukspolitiken jordbrukarna att: Odla på ett sätt som minskar utsläppen av växthusgaser Använda miljövänliga jordbruksmetoder Uppfylla normer som gäller folkhälsa, miljö och djurskydd Producera och marknadsföra sin regions livsmedelsspecialiteter Utnyttja skogar och skogsmark mer produktivt Utveckla nya användningsområden för jordbruksprodukter i sektorer som kosmetika, läkemedel och hantverk 7 6 5 4 3 EU:s forskningsmedel ägnas åt att utveckla nya driftssystem så att jordbrukarna kan hantera de många utmaningar de har framför sig inte minst klimatförändringarna och det ökande trycket på naturresurserna. I framtiden måste våra jordbrukare producera mer med mindre. Det kan åstadkommas genom att utveckla instrument, t.ex. partnerskap för innovation, för att främja innovation inom jordbruket genom att överbrygga klyftan mellan forskning och jordbrukspraxis och underlätta kommunikation och samarbete mellan intressenter (jordbrukare, rådgivare, jordbruksföretag, forskare, förvaltningar osv.). 10 istockphoto
Modernisering är en annan prioritering Modernisering av jordbruket har alltid varit och är fortfarande ett viktigt mål för den gemensamma jordbrukspolitiken. Många jordbrukare i EU har fått bidrag för att modernisera sina jordbruksbyggnader och maskiner. Andra har använt bidrag för att förbättra kvaliteten på sina djurbesättningar och uppfödningsförhållandena. Utmaningen är att se till att moderniseringen hjälper jordbrukarna att bli ekonomiskt konkurrenskraftiga och tillämpa miljömässigt hållbara metoder. I linje med Europa 2020, EU:s tillväxtstrategi för det kommande årtiondet, kommer våra jordbrukare att bli mer effektiva och konkurrenskraftiga. Bidrag och lån spelar en viktig roll, men det finns även andra sätt att hjälpa jordbrukarna. Utbildningsprogram och rådgivningstjänster tillhör de mindre synliga sätten att ge jordbrukare i hela EU värdefullt stöd. Landsbygdsutvecklingsprogrammet inom den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att fortsätta att bidra till förändring och framsteg: jordbrukarna ges möjligheter att förbättra sina anläggningar och, mer generellt, landsbygden där de lever. Det franska jordbruksministeriets samlingar istockphoto 11
Koncentration längs livsmedelskedjan: antal företag Många återförsäljare, t.ex. stormarknader och butiker, ingår i ett litet antal storföretag med en stark förhandlingsposition. Inte alltid rättvist för jordbrukarna De allra flesta gårdar är relativt små. Den genomsnittliga jordbrukaren i EU har bara 12 hektar mark (vilket motsvarar ungefär 20 fotbollsplaner), och 70 % av gårdarna är på mindre än 5 hektar. Jordbrukare med små gårdar kan ha svårt att få det bästa marknadspriset för sina produkter. Deras insatser för att förbättra kvaliteten och öka mervärdet belönas inte alltid genom marknadspriset. Den gemensamma jordbrukspolitiken hjälper jordbrukarna att stärka sitt förhandlingsläge gentemot andra aktörer i livsmedelskedjan. Jordbrukare 14 000 000 Livsmedelstillverkare 250 000 Grossister 200 000 Återförsäljare 500 000 Källa: Eurostat Structural Business Statistics (statistik rörande företagsstrukturer) och Structure of Agricultural Holdings (jordbruksföretagens struktur), siffrorna gäller 2007 (jordbruk) och 2009 (andra sektorer). Beräkningar av L2. EU hjälper jordbrukarna genom att stödja: Bildande av producentorganisationer: de ger jordbrukarna möjlighet att bilda grupper så att de kan sälja sina produkter kollektivt och öka sin marknadsstyrka inom livsmedelskedjan Andra samarbetsformer för att ge jordbrukarna mer inflytande på marknaden och öka vinstmarginaler och konkurrenskraft Specialiserad produktion, t.ex. ekologiskt jordbruk Avtalsförbindelser genom hela livsmedelskedjan Bildande av gemensamma fonder och försäkringssystem för att jordbrukarna bättre ska kunna hantera instabila marknader eller snabbt sjunkande priser Genom att använda moderna verktyg för information, riskhantering och marknadsföring kan jordbrukarna dessutom få ökad kunskap och förhandlingsstyrka genom livsmedelskedjan. Gettyimages 12 Comstock
Kvalitetslivsmedel en nyckel till framgång SKYDDAD URSPRUNGSBETECKNING SKYDDAD GEOGRAFISK BETECKNING Mångfald Europa är känt för sitt enorma utbud av högkvalitativa livsmedel, viner och ölsorter, något som återspeglas i våra fina kulinariska traditioner Kvalitetsgarantier Märkningar och logotyper garanterar traditionella livsmedels äkthet. Över 1 000 olika livsmedel bär EU:s kvalitetslogotyp. Konsumenterna kan köpa lokala och traditionella livsmedel och vara säkra på att beskrivningen på förpackningen stämmer Handelsnormer Livsmedel måste uppfylla vissa minimikvalitetsnormer. Enhetliga normer för vissa produkter gör att konsumenterna kan jämföra olika producenters priser Ekologiska produkter Ekologiska produktionsmetoder måste uppfylla stränga krav i EU:s lagstiftning. Ekologiskt jordbruk tar hänsyn till växters och djurs naturliga livscykler. I EU märks ekologiska livsmedel med en särskild logotyp Etisk garanti Den gemensamma jordbrukspolitiken uppmuntrar certifieringssystem som garanterar miljö- och djurskyddsförhållandena vid livsmedelsproduktion. Djurskyddsstandarderna i EU tillhör världens högsta Hygiennormer EU-reglerna gäller från jord till bord. Importerade produkter måste uppfylla samma normer som livsmedel som produceras av jordbrukare i EU. Normerna syftar till att upprätthålla livsmedelssäkerheten när produkterna passerar genom livsmedelskedjan 13 Age Fotostock Thinkstock - Comstock
EU öppnar sin marknad för utvecklingsländer istockphoto EU är världens största livsmedelsimportör med bred marginal. Genom sin utvecklingspolitik hjälper EU utvecklingsländer att sälja sina jordbruksprodukter i EU. Det gör man genom att ge förmånstillträde till EU-marknaden. Varje år importerar EU jordbruksprodukter till ett värde av nästan 60 miljarder euro från utvecklingsländer. Det är mer än de andra fem största importörerna tillsammans (USA, Japan, Kanada, Australien och Nya Zeeland). EU har långtgående handels- och samarbetsförbindelser med tredjeländer och regionala handelsblock. Dessutom har man ingått (eller förhandlar om) bilaterala handelsavtal med sina närmaste grannar och andra tredjeländer, och ekonomiska partnerskapsavtal med utvecklingsländer. Jordbruksimport från utvecklingsländer (miljoner euro) EU-27 60 000 Nya Zeeland 600 Australien 2 000 Kanada 4 000 Japan 13 000 Förenta staterna 30 000 Källa: Dokument från GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, International aspects of agricultural policy (internationella aspekter av jordbrukspolitik), siffrorna är genomsnitt för 2008 2010. 14
Europa är en stor exportör av kvalitetslivsmedel Tack vare sitt gynnsamma klimat, sina bördiga jordar och jordbrukarnas tekniska kompetens är Europa en av världens största producenter av jordbruksprodukter. På global nivå måste livsmedelsproduktionen fördubblas för att 9 miljarder människor ska ha tillräckligt att äta den uppskattade folkmängden i världen 2050. Genom den gemensamma jordbrukspolitiken spelar EU en viktig roll när det gäller att klara den utmaningen. EU måste därför fortsätta att investera i sin jordbrukssektor. EU:S HANDEL MED JORDBRUKSPRODUKTER (MILJONER EURO) Volymen, mångfalden och produkternas kvalitet gör EU till en viktig exportör. EU är i själva verket den ledande exportören av jordbruksprodukter (främst bearbetade produkter och produkter med högt mervärde). Export från EU per sektor Övriga maskiner och apparater 21 % Kemikalier 11 % Läkemedel 8 % Jordbruk 7 % Fordon och delar 6 % Textilier 3 % Byggutrustning 2 % Nordamerika Import till EU: 9 000 Export från EU: 15 000 Central- och Sydamerika samt Västindien & Mercosur Import till EU: 50 000 Export från EU: 7 000 AVS + Sydafrika Import till EU: 13 000 Export från EU: 7 000 Nordafrika och Mellanöstern Import till EU: 4 000 Export från EU: 8 000 Ukraina & Ryssland Import till EU: 3 000 Export från EU: 9 500 Asean & Kina & Indien Import till EU: 15 000 Export från EU: 8 400 Sydkorea & Japan Import till EU: 300 Export från EU: 5 200 Australien och Nya Zeeland Import till EU: 3 500 Export från EU: 1 800 Siffrorna gäller 2010, uppgifter från kommissionen EU är en av de viktigaste och mest aktiva medlemmarna i Världshandelsorganisationen (WTO) och är med och utformar innovativa och framsynta gemensamma regler för världshandeln, bl.a. med jordbruksprodukter. Genom att stödja WTO hjälper EU till att bevara ett fritt, rättvist och öppet handelssystem för världens alla länder. Importen och exporten av jordbruksprodukter till och från EU visas till vänster. Källa: Dokument från GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, International aspects of agricultural policy (internationella aspekter av jordbrukspolitik), siffrorna är avrundade genomsnitt för 2008 2010. 15
Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: att möta kommande utmaningar Den gemensamma jordbrukspolitiken ger oss mat på våra bord sunda och säkra produkter av hög kvalitet till rimliga och rättvisa priser. Genom åren har politiken utvecklats för att möta nya ekonomiska förhållanden och tillgodose allmänhetens krav. De allra flesta stöder denna politik och inser att den har stora fördelar. Nu omformas den gemensamma jordbrukspolitiken för de utmaningar som väntar. Under kommande år kommer den att bli rättvisare, effektivare och mer miljöanpassad. Och dessutom mer innovativ. Precis som under de senaste 50 åren kommer den att fortsätta att ge alla EU:s invånare stora fördelar. Den gemensamma jordbrukspolitiken och du Dreamstime Reformprocessen har redan väckt stort intresse bland allmänheten. Läs mer på http://ec.europa.eu/agriculture/cap-post-2013 16
Europeiska kommissionen Den gemensamma jordbrukspolitiken Ett partnerskap mellan EU och jordbrukarna Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå 2012 16 s. 21 x 21 cm Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar på dina frågor om Europeiska unionen. Gratis telefonnummer (*): 00 800 6 7 8 9 10 11 (*) Vissa mobiltelefonoperatörer tillåter inte 00 800-nummer eller avgiftsbelägger dem. En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu). Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2012 ISBN 978-92-79-22083-8 doi:10.2762/3391 Europeiska unionen, 2012 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium Tryckt på papper som blekts utan elementärt klor (ECF)
KF-30-11-341-SV-C Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling http://ec.europa.eu/agriculture/50-years-of-cap doi:10.2762/3391