MADDE MIN VÄN av Ann-Luise Bertell
PERSONER: SISSI, 15 och 7 MADDE, 15 och 7 FREPPA 15 PIA, MODERSMÅLSLÄRARE (DRAMA) ERIKA, OFELIAS MAMMA TOBIAS, OFELIAS PAPPA
SCEN 1 MED MADDE OCH SISSI 15 ÅR. DE VÄNTAR PÅ BUSSEN. Visst är Benny korkad. Helt kukku i huvudet. Ful är han också. Och ändå tror han att han är någonting. Alla killar faller för dig, Madde. Det gör de väl inte. Joho. Alla vill vara tillsammans med dig. Äh, bara såna som Benny som ser ut som värsta snusmumriken. Skulle du vilja ha honom? Nej! Men Teo gillar ju dig. Aldrig i livet. Hur vet du det? Han tittar så där konstigt på dig. När har du sett det?
Nå, igår vid maten tex då han kom och sitta bredvid dig. Men det var enda platsen som var ledig. Nästa gång måste du tala med honom. Men vad ska jag säga då? Jag vet inte. Nåt bara. Men vaddå? Du får aldrig nån kille om du inte vågar tala med dem. Men jag har ingenting att säga. Säg att han har fin lippis eller nåt. OFELIA: Jag skulle vilja vara som dig Madde. Du är inte rädd för någonting. Jo, det är jag visst det. Och du har alltid någonting att säga. Du är bara lite blyg. Du får komma över det.
Inte en chans. Här kommer Teo och biter sig fast i din hals och du får det största och fulaste sugmärke som världen någonsin har skådat! Sluta! (skrattar) Lägg av. Vem är du kär i då? Det säger jag inte. Men snälla säg. Du blir den första som får veta det. Nu är jag Teo.(spelar Teo) Okay. Hej. MADDE Tjena, Sissi! Läget? Det är väl bra. Själv då? (som Madde) Du är alldeles för spänd. Du måste slappna av. (försöker slappna av) Fin lippis du har? Är den ny? Han vill tala med dig därför att han tycker du är bra.
Men tänk om han tycker jag är töntig? Nå, men då får du ta någon annan. Men tänk om det inte finns någon annan? Ingen i hela världen? Du har rätt. Tjena Teo. Tjena bruden. Vill du knulla?
SCEN 2 MADDES TRAPPA Jag vet inte vad jag gör här. Madde bor här inne. Jag måste försöka tala med henne, eller helst säga att nu är det slut, men, jag vågar inte. Hon är, eller var, min bästis. Vi har känt varandra hela vårt liv. Jag minns att jag tyckte om hennes hår. Det var så blont. Det liksom flög efter henne då hon sprang. En gång svalde hon en diamant. Vi bodde nära varandra. Husen bredvid. Det fanns ingen som Madde, hon var den roligaste jag visste.
SCEN 3 MED MADDE OCH SISSI DÅ DE ÄR SMÅ Okay. Nu tänder jag lampan. Nej. Inte nu. Spöket! UÄÄÄH! HJÄÄÄLP, HJÄÄÄLP. ERIKA: (utifrån) Kan ni vara lite tystare flickor. Varför sover din mamma på dagarna. Det gör hon inte. Min mamma säger att din mamma är underlig. Det är hon inte alls. Det är hon visst. Det är hon inte alls. Titta Sissi, titta! Gissa vad jag har! Visa!
Gissa! En pippilotta? Nä! En godis? Nä, nä! Gissa nåt annat. En kackaklönt. (De skrattar hejdlöst) Titta! Vad är det? Det är en diamant. Vad den är fin. Var har du hittat den. Den är ur din mammas låda. Det är säkert en äkta diamant. Ta hit den. Vi får inte ha hennes saker. Men vi leker ju bara med den.
Men det får vi inte för mamma. Alla mammor låter sina barn leka. Om de inte är underliga. Jo men Ta hit den nu. Vi kan leka nåt annat. Nähä. Joho. Nähä. (Madde stoppar diamanten i munnen och sväljer den i misstag) Oj. Vad gjorde du? Jag svalde diamanten! (Gråter) Den äckliga diamanten. Jag svalde den. Jag dör! Mamma! Gråt inte. Madde, lilla vännen, gråt inte. UUUUÄÄÄÄH Gråt inte. Det blir nog snart bra. Snart blir den en kackaklönt.
(Madde springer iväg och Sissis mamma Erika kommer in.) ERIKA: Vad är det ni håller på med? Maddes mamma ringde. Jag har sagt tusen gånger att ni ska låta mina saker vara ifred. Madde kunde på riktigt ha dött. Tänkte du inte på det? Men det var Madde. ERIKA: Skyll inte ifrån dig. Då ni är hos oss är det du som har ansvaret. Jag är så trött på dig och dina hemska lekar.
SCEN 4 I TRAPPAN. Mammas diamant kom ut igen efter två veckor. Madde var på sjukhuset och diamanten syntes på röntgenbilden. Madde var så stolt sedan, att hon haft en diamant i sin mage. Jag tyckte det var äckligt. Hur diamanten vandrade genom hennes magsäck och tarmar för att till sist ploppa ut. Madde hittar alltid på en hel massa saker. Jag är mera vanlig. Tänker på vad andra ska tycka om mig. Jag vet nästan vad Madde ska säga innan hon öppnar munnen. Jag ville alltid vara som hon.
SCEN 5 MED MADDE OCH SISSI DÅ DE ÄR SMÅ. (De klär ut sig med Maddes mammas kläder) Tror du att vi kan göra det här? Jo, jo. vi lånar ju dem bara lite. Men tänk om din mamma blir jättearg. Äsch. Pröva den här! Vi städar upp det sen. Jo. Nu är jag kvinna. Och du är man. Jag vill vara kvinna. Så där. Nu går vi ut och gå. (De leker leken) Och nu bjuder jag dig hem till mig på ett glas vin. Kom in. Allt är vitt. Hela lägenheten är alldeles vit. Tavlorna också. Ja. Skål! Skål! Och nu börjar vi hångla.
Det kan vi väl inte. Vi leker ju. (De leker att de hånglar, kysser varandra) Jag vet! Vi måste ha en hemlig klubb. Som bara vi känner till. Jo. Bra idé. Vi klär ut oss och leker att vi är olika personer. Okay. Och så hånglar vi. Ibland och ibland inte. Vi måste ha ett namn på vår klubb och en ramsa. (Hittar på ramsan) Vi är starka, vi är sköna, vi gör vad vi vill. Ingen får störa oss, ingen får röra oss, ingen får oss på fall. (De upprepar ramsan tillsammans) Jätte bra. Och bara vi två. Detta är vår hemlighet. Jag svär. Ingen får veta vem någonting om dethär. Jag svär.
Bara om vi blir angripna. Då visar vi vårt innersta. Jag svär. Nu måste vi byta blod. Hur då? Här. (Tar fram en nål) du måste sticka dig i fingret. Du måste ge mig lite av ditt blod. För att bevisa att du vågar vara med. (Sticker sig i fingret, pressar fram en blodsdroppe. Ger nålen åt Madde som gör likadant) Aj! Bra. Tryck mot min tumme. Tryck fort. (De trycker) Nu är vi förenade för alltid.
SCEN 6 I TRAPPAN Jag fick inte berätta för någon. Allt var hemligt, det vi gjorde. Det var lätt. Om jag skulle berätta vad jag egentligen tänker eller känner skulle folk skratta. Det mesta av tiden går ut på att gömma saker. Jag menar om jag verkligen släppte ut den som jag är inuti, hur skulle det se ut. Jag skulle göra en massa sjuka saker. Jag skulle skratta åt fula och handikappade människor, jag skulle sparka små hundar, jag skulle knuffa ut små barn på gatan då det är röd gubbe, jag skulle slå till en massa folk som är elaka, jag skulle ja vad skulle jag tycka om Madde?
SCEN 7 MED DRAMALÄRAREN OCH SISSI 15 år. PIA: Sissi! Har du hört! Dramaklubben ska ha en modeshow i år! Nu har jag äntligen bestämt mig! Va? En modeshow? PIA: Ja vi ska samarbeta med lokala företagare och ha en modeshow! Vara lite moderna! Det låter väl roligt? Ja säkert. Jag tror inte jag hinner vara med. PIA: Det är många som har sagt att de ska vara med. Och jag har en speciell uppgift åt dig! Okay? Ja, jag ser ju inte ut som nån fotomodell precis. PIA: Det ska vara en alternativ modeshow! Men jag tänkte att du skulle vara konferencier och hålla i programmet. Jag? PIA: Ja du. Du är precis rätt. Men jag passar väl inte. PIA: Du har ju varit med alla år.
Ja, jag måste kolla, det är så mycket att läsa nu och så. PIA: Läxorna är inte det viktigaste. Det är social träning. Social kompetens! Det är ju det allra viktigaste nuförtiden! Du måste lova mig att du tänker på det i alla fall! Jo, jo. PIA: Jag har alltid tänkt att med dig är det någonting speciellt. Det är Freppa och du som ska vara konferencierer! Freppa? Ska han vara med?
SCEN 8 I TRAPPAN. Jag gjorde ingenting, jag försökte vara precis som vanligt, tänka på vad Madde skulle tycka, ligga lågt. Men Pia valde mig. Madde är ju min vän, hon borde väl ha fattat. Inte bara tänka på sig själv, den jävla pissapan. För när jag tänker på det, borde inte en vän stöda en och vara glad för ens skull då det går bra? Ibland bara skiter hon i mig och ibland är hon världens bästa. Jag får vara med så länge jag gör som hon säger. Så länge hon får mata i mig bruna geggiga bananer och sticka mig med knoppnålar. Så länge jag gör slut med hennes pojkvänner och ringer hennes bussamtal.
SCEN 9 DÅ DE ÄR STÖRRE: (Madde och Sissi prövar tex.bh:ar ur Maddes mammas låda, och olika röster och apar sig) Och nu ska the AP-sisters sjunga sin skönhetssång!!! Får jag presentera: Gorillan och Orangutangan! (De sjunger och förevisar sitt nummer) MADDE och Vi är starka, vi är sköna, vi gör vad vi vill. Ingen för störa oss, ingen får röra oss, ingen får oss på fall. Och nu kommer kvällens absoluta höjdpunkt; The Great Madde Striptease Show. Nä, nu orkar jag inte mera. Joho! Du måste sticka snart. Nina skulle komma till mig i kväll. Jaha? Såg du den gröna tröjan hon hade i fredags. MARWIN. En sån skulle jag också vilja ha.
Jag också! Och grön ögonskugga. Tänk va! Du är inte så intresserad av smink som jag är. Jo, det är jag väl. En sak som jag har tänkt fråga dig. Du vet äcklisen Benny, som frågat chans på mig, skulle du kunna säga åt honom att han kan se sig. Jo men borde du inte göra det själv? Det är klart jag kan, men Nä men du vet, jag skulle bara börja spy om jag måste tala med honom. Jag vet inte. Okay. Tack jag visste väl att du var med mig. Puss. I love you. The Great Madde Striptease Show begins. Jag måste nog gå hem nu. Vi har prov imorgon. Va?! Tur du sa. Det har jag helt glömt bort.
SCEN 10 I TRAPPAN. Jag fattar det inte. Att jag gjorde vad som helst för att vara till lags, sa vad som helst. Jag måste hela tiden bevisa att jag var hennes vän. Men ju mer jag försökte desto svårare blev det.
SCEN 11 MED MADDE OCH SISSI 15 ÅR Vet du vad? I år ska dramaklubben ha en modeshow. Och jag ska vara med. Vi är sköna, vi är starka vi gör vad vi vill! Sluta med den där fåniga ramsan. Nån kan höra dig, hur barnslig du är. Du sa ju att du inte vet om du hinner vara med. Jo det är klart att det blir stressigt. Men jag vill ju på riktigt vara med. Jaså. Men vad du är sur. Du har ju slutat i dramaklubben. Jag tål inte hon Pia. Bara därför. Tycker du att du passar i en modeshow? Jag ska vara konferencier. Vaddå? Den som pratar och håller i trådarna. Som ser till att allt blir som planerat. Och så får jag ha jättefina kläder, byta 3 gånger. Jaså. Pia valde mig. Jag vet inte varför. Alltså, vad är det?
Nej, men det kommer ju inte att bli till nåt. Vaddå? Det vet du väl inte? Det kan ju bli hur bra som helst. Vi ska ju samla in pengar till klassresan. Jag skulle i alla fall inte våga vara konferencier. Det är ju jättesvårt. Jo, men Jag skulle säkert snubbla på klänningen, eller rapa och där sitter hela skolan, alla viktiga Det är sant. Tänk att ramla rakt framför alla. Gud så hemskt. SISSI OCH Gud så hemskt.
SCEN 12 I TRAPPAN Ibland vill man faktiskt saker så mycket att det inte går att låta bli. Men Madde ville ju inte att jag skulle vara med. Hon sa det inte men jag visste det. Men jag fattade inte varför. Men jag kände att det var då det började. Sveket. Det var det jag gjorde. Jag svek Madde.
SCEN 13 MED SISSI OCH FREPPA (De övar, snubblar i kläderna och trillar omkull hela tiden) Hej och hjärtligt välkomna till niornas stora modeshow. Den alternativa modeshowen. För freaksen, för fanclubbarna, för monsterdiggarna, för alla som känner sig avvikande på något sätt. Och vem gör inte det? Kanske till och med du? Eller du? Borde vi peka på publiken istället? Nej det blir så övertydligt. Ska vi göra så här? Jag vet inte. Borde vi hitta på nåt annat? Kommer nån att tycka att det här är roligt?
Men vi föreslår det här åt Pia, så ser vi sen. Varför är du med i det här? Pia bad mig. Varför inte? Tänk om de skrattar. Eller tänk om de inte skrattar. Äh skit i dem. Vi gör som vi har sagt. Vi ses.
SCEN 14 I TRAPPAN Skit i dem. Lätt att säga. Det jag undrar över är. Varifrån kommer självförtroende? Jag ville ju men vågade egentligen inte. Alla säger, var dig själv, var dig själv, men hur? Tänk om självförtroendet kunde flyga på en som Karlsson på taket från himlen. Det skulle vara bra. Vissa saker vågar man ju hur lätt som helst, men då det gäller vad andra ska tycka om en är det jättesvårt.
SCEN 15 HEMMA HOS SISSI 15 ÅR Jag går ut då. PAPPAN: (ser på TV) Hmm.. Hejdå alla, jag går nu! PAPPAN: Ja hej hej. När ska jag komma hem? PAPPAN: Ja, vad tycker du själv då? 12? 12? PAPPAN: Ett? Nå minst ett. PAPPAN: Okay. Ett. Ett blir bra. Ja, ja. (Går fram till sovrumsdörren) Mamma! Nu går jag ut. Hejdå. Mamma, du har din kvällsmat på bordet ännu. Ska du inte komma och äta lite? Vill du att jag ska komma in med den? På en bricka? Okay. Jag går då. Hejdå. Jag kommer hem efter ett. (PAUS)
MAMMAN: (I sovrummet) JAG HATAR ER ALLIHOPA! JAG BARA HATAR ER! PAPPAN: HÅLL NU KÄFTEN. BARNEN HÖR DIG. MAMMAN: JAG HATAR ER! Har hon tagit sin medicin? PAPPAN: Jag vet inte. Jag tror den är slut. Hon borde gå till doktorn igen. PAPPAN: Jag vet. Jag ska ringa på måndag. Lova. PAPPAN: Jag lovar. Gå nu. Puss. Puss.
SCEN 16 I TRAPPAN: Den enda som verkligen tyckt om mig var min morfar. Han dog. Han hade massor av smeknamn på mig, blev glad av att se mig. På riktigt. Utan att jag gjorde någonting. På slutet var han så sjuk, kunde inte tala. Men han försökte hela tiden. Det såg hemskt ut. Jag vågade inte säga någonting åt honom, jag var så rädd att göra bort mig. Han frågade och frågade och jag förstod inte vad han ville och jag bara tittade bort. Sen såg jag honom inte mera förrän han var död. Jag vill ju vara en person som folk tycker om. Men tänk om det inte går?
SCEN 17 MED SISSI OCH FREPPA Ja hej. Hej. Jo, det går ju bra med övningarna Jo. Eller vad tycker du? Visst. Jo, jag tänkte om vi kunde ta igenom vårt på eftermiddagen. Och så kunde jag bjuda dig på kaffe eller nåt. Jag dricker inte kaffe. Nä, inte jag heller. Men cokis dricker jag. Och te. Okay. Ska vi säga idag? Okay. Efter 3. Efter 3. Skoj.
SCEN 18 I TRAPPAN Då jag en gång öppnat dörren till sveket mot Madde så gick den inte att stänga, sveket bara vällde fram, tog över hela mig. Det var jätteroligt att öva, att vara galen och hitta på saker. Men jag saknade Madde. Jag ville att allt skulle vara som förut men det gick inte och jag förstod egentligen inte varför. Förrän en dag.
SCEN 19 MED FREPPA OCH SISSI. (PAUS) Är det god cokis? Jo. Som vanligt. Och din? Jo, bra. Ska du på Ninas fest på fredag? Va? Jo, det är klart. Är du arg på mig på nåt sätt? Nej. Det är bara det att Att Madde har frågat chans på mig. Visst är hon din kompis? Har hon? Det har hon inte berättat. Vill du veta vad jag svarade? Jo, om du vill berätta så.
Jag sa nej. Gjorde du? Varför? Hon är inte min typ. Va? Madde tror hon är så cool. Hur är din typ då? 1,80 lång, långt, blont hår, STORA bröst. Du får pussa henne uppåt. Och borra in ansiktet mellan hennes enorma. Du är ju tokig. Hur är din typ då? Muskulösa armar, gröna ögon, skratt runtom. Som jag.
Nähä. Dina ögon är ju blå. I ett visst ljus är de gröna. Fråga min mamma. Och dina armar är inte muskulösa, precis. Det är dem visst. Titta. (Demonstrerar sina armmuskler) Och jag är så här lång. (Demonstrerar sin längd) Kommer du med mig på festen på fredag? Nej. Jo. Det gör jag väl. Vi ses då. Jo. Vi ses då. Hej.
SCEN 21 MED MADDE OCH SISSI (Har fått eller får ett sms) Madde! Vänta! Hej Madde! Vänta. (Madde stannar upp eller Sissi tar fast henne) Aj. Vad är det med dig. Jag måste tala med dig. Jag hinner inte nu, jag måste gå till hälsovårdaren. Jag undrar bara vad du menar med ditt sms. Vad är det som har hänt? Vadå? Säg. Det är ingenting. Men någonting måste det ju vara? DET ÄR INGENTING. Madde Jag måste gå nu.
Kan du inte berätta vad det är? Jag måste ju få veta varför du plötsligt sms:ar att hatar mig? Hej. Det var ju i misstag. Du tar allt så allvarligt. Jag måste sticka nu. Du vill ju själv inte vara med i dramaklubben. Om det är det. Och jag bryr mig inte om Freppa. Du kan ha honom! Säkert. Bryr du dig det minsta i mig? Va? Bryr du dig det minsta i mig? Äh håll käften. Är det så? Du skiter i mig?
SCEN 22 I TRAPPAN Om man gör som man själv vill, blir folk arga på en. Men att göra som man själv vill, det är väl självförtroende. Att inte lyssna på nån annan då man känner att man börjar gråta om man gör som den personen säger. Då man känner att allt bara är fel. Då ska man väl inte lyssna på den personen. Då får man vara osams. Det gäller ju allting. Folk har alltid en massa önskningar om en, en massa tyckningar om hur man ska vara. Men det går ju inte. Jag blir tokig om jag måste göra som Madde eller någon annan säger hela tiden. Det är ju ändå jag som är jag. Som ska vara jag hela livet.
SCEN 23 MED PIA, SISSI OCH MADDE DRAMALÄRAREN PIA: Sissi, hej så bra att du kommer! Jag tänkte att vi skulle ta igenom dina entreér nu på eftermiddagen före alla andra. De är ju inte så många. PIA: Nej, men det kan vara bra att repetera. Så behöver man inte vara så nervös sen då det är dags. Varför valde du mig till konferencier? PIA: Jag tyckte att du passade bäst. Men varför? Det är väl ingenting speciellt med mig. Freppa är ju ändå häftig och säger skojiga saker. PIA: Du är bäst. Mest begåvade skådespelaren. Jag vet inte varför du håller dig själv tillbaka. Du borde ha valt Madde. PIA: Madde är ju inte med i dramaklubben längre. Men hon är ju häftig. Bäst. PIA: Kanske det. Men du är också okay. Ta från före pausen. Jo, men jag måste byta om. Kommer strax.
SCEN 24 I TRAPPAN Madde slutade att prata med mig. Alla hennes häftiga vänner slutade att se på mig. Jag fanns inte längre. Jag såg hur Madde och de andra sneglade på mig och viskade om mig. Men det hemska var att då jag stod där ensam i korridoren kände jag mig stolt, ja, nästan glad över att jag inte lydde henne. Över att jag ändå var någon som gjorde som jag själv ville. Men Madde kunde man inte säga emot hur länge som helst, det visste jag ju nog.
SCEN 25 MADDE OCH SISSI. Sissi, vad du var bra igår! Tyckte du? Jo, ni var riktigt skojiga. Du och Freppa. Tack.. Det var helt rätt att du skulle vara med. Jag hade fel. Aha. Har du tittat i ditt skåp idag? Nej. Hur så. Jag har en liten present åt dig. En present? Jo från mig och från Freppa. Freppa? Förstår du inte svenska längre?
Vad är det? Titta på bottnen. Men.. Ta fram den och titta på den bara! Men, hur Jag kan göra det. (Tar fram en använd kondom ur Ofelias skåp) Det är Freppas. Han var hos mig igår. Du kan sluta fjanta dig för honom. Han är min. Ta bort den. Lukta! Det är Freppas spermier! Du är ju helt sjuk i huvudet. Du ska bara veta din plats. Freppa hatar dig. På riktigt. (MADDE GÅR)
SCEN 26 MED SISSI OCH PIA. PIA! PIA! Jag vill inte längre. Jag vill hoppa av. PIA: Vad menar du? Det går ju jättebra! Ni är toppen! Det riktigt slår gnistor om dig och Freppa. Jag orkar inte längre. Jag orkar inte. PIA: Men Berätta vad som har hänt. Nej. Det går inte. PIA: Snälla, berätta för mig. Nej det är inget. Jag bara vill inte längre vara med. PIA: Har det någonting att göra med Madde? Nej. Jag har scenskräck. PIA: Så då blir det ingen modeshow imorgon? Nej, jag är ledsen Pia men jag klarar det inte. PIA: Du borde lita på dig själv lite mera. Våga vara dig själv! Stå på dig, inte låta dem trycka ner dig!
Sluta. PIA: Du kan inte vara som någon annan vill hur du än försöker. Följ din inre röst. Min inre röst. Hallå? PIA: Den röst som säger att du vill vara med i showen och att det är viktigt för dig och att du inte behöver hoppa av för Maddes skull. Men du fattar inte vad det här handlar om. PIA: Du blir arg för att jag säger som det är. Det är inte sant! Jag har scenskräck! Jag slutar. PIA: Det är okay. Om du känner det så där. Jag får hitta någon annan. Men kom ihåg att jag finns!
SCEN 27 I TRAPPAN: Jag gjorde det för Maddes skull. Eller hon tvingade mig. Och nu är jag här. En feg liten fis som Madde kan knuffa vart som helst. Hon har ju rätt, jag är en nobody. Kan inte ens vara någons vän. (Kommer) Sissi. Vad gör du här? Sitter du i min trappa? Jo. Hej. Vad gör du här? Nej, jag tänkte att du, ja att vi borde prata på nåt sätt. Jag har ingenting att tala med dig om. Men jag har någonting att tala med dig om. Säg snabbt då. Jag vill vara din vän Madde. Jag vill att det ska vara som förut. Det går inte. Du skiter ju i mig.
Det gör jag inte. Du vet inte vad du kastat bort. Kastat bort vadå? Allt roligt vi haft, du och jag liksom. Det är ju roligt bara så länge jag gör som du säger. Hejdå. Stick. Jag skiter i allt nu. Jag har inget att förlora och jag hatar dig och jag hatar allt du har gjort mig. Jag menar. Du är inte min vän och har aldrig varit min vän och jag tänker inte lyda dig längre. Det här kommer du att få ångra. Okay. (Börjar gå) Vi är ju ändå vänner, är vi inte? Det finns ingenting kvar. Du har ju allt, är begåvad, snygg, är med i modeshowen.
Det är ju inte sant. Jag har slutat. Du har ju rätt. Du kan inte bara lämna mig. Jag är så jävla arg på dig för allt helvetes jävla skit som du har vräkt över mig och jag har bara ställt upp och varit snäll. Vad du är arg. Jag är så arg att jag kunde spricka. Jag är så arg att jag kunde slå sönder någonting. Jag fattar inte Det är som om du inte skulle tro att jag finns. Det är som om du inte skulle känna mig alls. Snälla. Jag vet inte om jag kan. Snälla. Jag vet inte hur man gör. Hej. Jag måste gå nu.
Jo det gör vi. Det är vi två Sissi. Det är vi två. Lova mig. Lova mig! (Sissi går)
EFTERÅT Jag vet inte om Madde och jag kommer att vara kompisar. Hennes tid har liksom runnit ut som i ett timglas. Det finns väl andra vänner, hoppas jag. Att få kraft att säga åt henne, det var nog det bästa jag gjort i mitt liv. Jag kände mig ny. Jag vet inte varifrån kraften kom. Om det var Karlsson på taket som hoppade på mig. Eller om det var jag som vågade vara jag. Men det konstigaste är att jag blev någon i Maddes ögon för första gången, då jag äntligen vågade vara arg på henne. Visst är det knäppt. (Freppa ringer på Sissis dörr och hon öppnar) Hej! Är det du? Jo, showen börjar ju om en timme. Vi måste gå. Jaha. Men? Jag kan inte komma. Har inte Pia sagt nåt. Hon sa att jag skulle hämta dig. Jag har ont i halsen. Kan inte prata. Det är ju ingen idé om inte du kan komma. Då får de göra det utan oss. Men då kan jag kanske komma in till dig och se på TV eller nåt. Men det går inte. Förklara. Mina föräldrar är helt störda.
Det är mina också. Det är jag van vid. Men Madde då? Vadå Madde? Jag trodde att ni var Nej. Jag sa ju nej. Det sa jag ju. Hon bara ljög ihop allting. Vad pratar du om nu? Madde bara, nej det var ingenting. Fattar du inte att du är mycket bättre än Madde. På vilket sätt? Du är söt, du säger lustiga saker, du har smilgropar, du är smart. Äh. Ska du inte komma med i alla fall. Jag kan ta några av dina repliker.
Nej. Men va fan. Jo. Men vi har ju bråttom som i helvetet. Jo, skynda dig. Okay. Då går vi. SCEN 28 MODESHOW!!! 5 SEKUNDER, SEDAN. SLUT