EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor 2003/0022(CNS) 6 november 2003 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor till utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi över förslaget till rådets direktiv om hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (KOM(2003) 32 C5-0229/2003 2003/0022(CNS)) Föredragande: Bart Staes AD\512308.doc PE 331.688
PA_Leg PE 331.688 2/14 AD\512308.doc
ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den 16 juni 2003 utsåg utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor Bart Staes till föredragande. Vid utskottssammanträdena den 7 oktober och 4 november 2003 behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid det senare sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående ändringsförslag. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Caroline F. Jackson (ordförande), Mauro Nobilia, Alexander de Roo och Guido Sacconi (vice ordförande), Bart Staes (föredragande), María Luisa Bergaz Conesa, Hans Blokland, John Bowis, Hiltrud Breyer, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Anne Ferreira, Marialiese Flemming, Karl-Heinz Florenz, Cristina Gutiérrez Cortines, Christa Klaß, Eija-Riitta Anneli Korhola, Hans Kronberger, Bernd Lange, Torben Lund, Minerva Melpomeni Malliori, Rosemarie Müller, Riitta Myller, Marit Paulsen, Frédérique Ries, Dagmar Roth-Behrendt, Ursula Schleicher, Inger Schörling, Jonas Sjöstedt, Renate Sommer, María Sornosa Martínez, Antonios Trakatellis, Elena Valenciano Martínez-Orozco, Peder Wachtmeister och Phillip Whitehead. AD\512308.doc 3/14 PE 331.688
KORTFATTAD MOTIVERING Övergripande frågor Offentliggörandet av de båda förslagen till direktiv i det så kallade kärnkraftspaketet har aktualiserat ett par centrala frågor. Parlamentet bör inte gå vidare med sin granskning innan kommissionen svarat på medlemsstaternas frågor som ställts genom Atomic Questions Working Group, (rådets dokument 11046/03 av den 30 juni 2003), rättstjänsten inom både parlamentet och rådet har kontrollerat de rättsliga grunder som bägge direktiven vilar på. Det senare är av central vikt eftersom hänvisningen till artiklarna 30, 31 och 32 i Euratomfördraget som rättsliga grunder för införande av direktiven inte är relevant. Dessa artiklar handlar om arbetstagares och allmänhetens hälsa och säkerhet, inte om säkerhetsnormer för kärntekniska anläggningar, avvecklingsfonder eller avfallshantering, för vilka man i stället bör åberopa artikel 203 i Euratomfördraget. Avfallsdirektivet Huvudtemat i avfallsdirektivet är upprättandet av enhetliga tidsplaner för uppförande och drift av kärnavfallsanläggningar. Sådana tidsplaner kommer inte att gagna industrin, miljön eller samhället. I direktivet bör dessutom vissa metoder för slutförvaring av radioaktivt avfall, som slutförvaring till sjöss eller i rymden, uteslutas och export av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle till tredje länder förbjudas. Slutligen måste möjligheten att kontrollera och vid behov kräva tillbaka avfall från lagrings- eller slutförvaringsanläggningar inte uteslutas. Valmöjligheter när det gäller slutförvaring eller lagring: I förslaget till direktiv sägs att det råder bred enighet om att geologiskt slutförvar är det lämpligaste alternativet för hantering av farligt avfall. Det finns emellertid ingen internationell enighet bland tekniska experter. Geologiska förhållanden och markanvändning varierar inom Europeiska unionen. Detta kommer inte att beaktas om bara en slutförvaringsmetod kan väljas. I förslaget till direktiv nämns inte behovet av långtidsövervakning för att skaffa fram information om mängden radioaktivt avfall som läcker ut från en slutförvaringsanläggning. Förslaget till direktiv förefaller utesluta behovet av att avfallet eventuellt måste kunna krävas tillbaka, vilket är grundläggande om man skall kunna garantera slutförvaringsanläggningarnas säkerhet på lång sikt. I några medlemsstater, däribland Frankrike, föreskriver den nationella lagstiftningen att flera olika alternativ obligatoriskt måste prövas. Värdering av olika möjligheter när det gäller slutförvaring eller hantering utgör en viktig del av bedömningsprogrammet. PE 331.688 4/14 AD\512308.doc
Upprättande av tidsplaner: En central punkt i direktivet är förslaget om EU-övergripande tidsplaner för tillstånd för och drift av slutförvaringsanläggningar. Ingen kommer emellertid att under nuvarande omständigheter kunna uppfylla tidsplanerna för slutförvaring av högaktivt radioaktivt avfall, och många kan inte uppfylla tidsplanen för lågaktivt radioaktivt avfall. Finland, som är den enda medlemsstat där en anläggning valts ut för slutförvaring av högaktivt radioaktivt avfall, räknar med att anläggningen inte kommer att tas i bruk förrän 2020, två år efter den tidsfrist som anges i direktivet. Det är varken försvarbart eller logiskt att ha ett gemensamt datum för alla medlemsstater, med tanke på de stora variationerna när det gäller kärnkraftsprogrammens omfattning och bakgrund och det aktuella läget för medlemsstaternas forsknings- och utvecklingsprogram kring hantering av radioaktivt avfall. En fast tidsplan för slutförvaring skulle innebära att besluten skulle komma att styras av kravet på att uppfylla tidsplanen snarare än av långsiktiga säkerhetsaspekter. Export av avfall: Enligt artikel 4 i förslaget till direktiv kan avfallet transporteras till en annan medlemsstat eller ett tredje land om mottagarlandet har samma normer som ursprungslandet. Radioaktivt avfall som producerats inom EU bör inte exporteras till tredje länder, med tanke på de miljömässiga risker och säkerhetsrisker som transporter och lagring av radioaktivt avfall innebär. Radioaktivt avfall kommer dessutom enbart att exporteras när export är billigare än hantering i ursprungslandet. Billigare lagring kommer med största sannolikhet att leda till lägre miljöskyddsnormer. I direktivet bör därför export av avfall uteslutas. Riktlinjer för framtiden: I stället för att behålla den föreslagna texten bör man se över direktivet för att säkerställa att 1. kommissionen redovisar de nuvarande planerna för hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall i varje enskild medlemsstat och ger möjlighet till kommentarer, 2. kommissionen tar fram riktlinjer för sådana metoder för slutförvaring som är oacceptabla, t.ex. dumpning till havs eller i rymden, bearbetning samt export till länder utanför EU, 3. kommissionen utarbetar ett direktiv om riktlinjer för samråd med allmänheten inför uppförandet av anläggningar för slutförvaring av radioaktivt avfall. Dessa riktlinjer kan utgå från befintliga internationella avtal som Århuskonventionen och befintliga direktiv, som direktivet om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan och innebära att de som påverkas av en myndighets eller lagstiftares beslut skall ges ställning som part under förfarandena och ha rätt att göra invändningar oberoende av nationella gränser. AD\512308.doc 5/14 PE 331.688
ÄNDRINGSFÖRSLAG Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor uppmanar utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande: Kommissionens förslag 1 Parlamentets ändringar Ändringsförslag 1 Skäl 3a (nytt) (3a) I artikel 203 i Euratomfördraget fastställs att om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nödvändig för att förverkliga något av gemenskapens mål och om Euratomfördraget inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, skall rådet genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta de åtgärder som behövs. Artikel 203 i Euratomfördraget bör föras fram som den mest lämpliga grunden för antagandet av dessa nya befogenheter. Ändringsförslag 2 Skäl 15 (15) De flesta tekniska experter är överens om att geologiskt slutförvar är det lämpligaste alternativet på nuvarande kunskapsnivå för långsiktig hantering av de farligaste formerna av fast eller inkapslat radioaktivt avfall. (15) Flera alternativa metoder för lagring, hantering eller slutförvaring av radioaktivt avfall bör bli föremål för fortsatt utvärdering på gemenskaps- och medlemsstatsnivå. Ingen medlemsstat har ännu anlagt en djupförvarsanläggning för geologiskt slutförvar. Det har därför inte gjorts någon bedömning av om en sådan hantering av använt kärnbränsle skulle fungera på längre sikt. Det är dessutom felaktigt att säga att de flesta är överens om att 1 Ännu ej offentliggjort i EUT. PE 331.688 6/14 AD\512308.doc
geologiskt slutförvar för närvarande är den lämpligaste metoden. Man bör därför även i fortsättningen utvärdera flera alternativa metoder. Medlemsstaternas val av förvaring måste styras av vilka alternativ som är minst miljöskadliga i dag och i framtiden. Vid detta val måste man också ta hänsyn till att kärnavfallet måste kunna övervakas och hämtas upp igen så att framtida generationer själva får möjlighet att bestämma hur denna typ av avfall skall hanteras. Ändringsförslag 3 Skäl 16 (16) Genom att på gemenskapsnivå fastställa tidsgränser för genomförandet av lämpliga slutförvaringssystem kan man se till att inga orimliga bördor lämnas över till kommande generationer samtidigt som man både i dag och framtiden följer de grundläggande principer för strålskydd som fastställs i avdelning 1 i direktiv 96/29/Euratom. (16) Man bör göra allt för att se till att de miljöproblem som läggs på kommande generationer begränsas till ett absolut minimum samtidigt som man både i dag och framtiden följer de grundläggande principer för strålskydd som fastställs i avdelning 1 i direktiv 96/29/Euratom. Att genomdriva mål på gemenskapsnivå för hur slutförvaring av radioaktivt avfall skall genomföras, oavsett kärnkraftsprogrammens omfattning och bakgrund och utan att man känner till aktuella forsknings- och utvecklingsprogram, innebär att framtida generationer sätts i fara. Anläggningar för förvaring av högaktivt radioaktivt avfall måste kunna förbli intakta under hundratusentals år. Man måste därför vara extremt försiktig vid utformningen och placeringen av sådana anläggningar. Artificiella tidsplaner innebär ett avsteg från denna grundprincip och bör frångås. Möjligheten att välja metod för avfallshantering är vårt enda sätt att minska bördan för kommande generationer. Detta innebär att inget oåterkalleligt beslut bör fattas i dag. Ändringsförslag 4 Skäl 18a (nytt) (18a) Medborgare som inte dragit nytta av produktionen av radioaktivt avfall bör inte belastas med de eventuella miljöproblem som detta leder till. Radioaktivt avfall, däribland plutonium och använt kärnbränsle, bör därför inte exporteras till tredje länder för avfallsförvaring, upparbetning, MOX-tillverkning eller avfallshantering. Tillämpliga bestämmelser i rådets direktiv 92/3/Euratom om övervakning AD\512308.doc 7/14 PE 331.688
och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen bör ändras i enlighet med detta. Export av radioaktivt avfall till tredje länder måste förbjudas för att förhindra att avfall dumpas i länder med lägre miljökrav och mindre långtgående krav på offentligt samråd. Transport av radioaktivt avfall innebär dessutom stora miljö-, hälso- och säkerhetsrisker. Ändringsförslag 5 Artikel 1, punkt 1, led b b. uppnå och upprätthålla en hög säkerhetsnivå för hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall för att skydda miljön och människors hälsa, genom nödvändiga försiktighets- och skyddsåtgärder och med sikte på att en erforderlig säkerhetsnivå uppnås i hela gemenskapen på ett verkningsfullt och enhetligt sätt, b. uppnå och upprätthålla högsta säkerhetsnivå för hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall för att skydda miljön och människors hälsa, genom nödvändiga försiktighets- och skyddsåtgärder och med sikte på att den högsta säkerhetsnivå som är tekniskt möjlig uppnås i hela gemenskapen på ett verkningsfullt och enhetligt sätt, Kravet på höga säkerhetsnormer vid hanteringen av avfall är otillräckligt och vagt. Detta lagstiftningsförslag måste leda till ökad kärnsäkerhet. Högsta möjliga tekniska normer måste alltså tillämpas inom EU. Med tanke på att radioaktivt avfall är långlivat och därför kommer att innebära en belastning för kommande generationer måste man också kräva fortlöpande förbättringar av säkerhetsnormer och teknisk hantering. Ändringsförslag 6 Artikel 1, punkt 1, led c c. informera allmänheten på ett effektivare sätt och i tillämpliga fall engagera den mer i frågorna för att säkerställa den nödvändiga öppenheten i beslutsprocessen. c. informera allmänheten på ett effektivare sätt och engagera den mer i frågorna för att säkerställa den nödvändiga öppenheten i beslutsprocessen. Effektivare information till allmänheten är aktuell bara i tillämpliga fall. Uttrycket i tillämpliga fall kan därför strykas. PE 331.688 8/14 AD\512308.doc
Ändringsförslag 7 Artikel 3, punkt 1 1. Medlemsstaterna skall vidta alla erforderliga åtgärder för att se till att använt kärnbränsle och radioaktivt avfall hanteras på ett sådant sätt att människor, samhälle och miljö skyddas i tillräcklig grad mot strålningsrisker. 1. Medlemsstaterna skall vidta alla erforderliga åtgärder för att se till att använt kärnbränsle och radioaktivt avfall hanteras utan att människors hälsa eller miljön utsätts för fara, framför allt genom att undvika processer eller metoder som kan leda till radioaktiv kontamination av vatten, jord eller luft. Det är viktigt att ramen för direktiven ger hög prioritet åt samhälls- och miljöskyddet. Den föreslagna formuleringen godkändes av kommissionen i dess utkast från november 2002 och bör återinföras i direktivet. Ändringsförslag 8 Artikel 3, punkt 2 2. Medlemsstaterna skall se till att det uppstår så litet radioaktivt avfall som möjligt. 2. Medlemsstaterna skall se till att det uppstår så litet radioaktivt avfall som möjligt och att tekniska metoder som leder till högre mängder av radioaktivt avfall än jämförbara metoder förbjuds. Man bör vidta åtgärder för att utesluta metoder som leder till större mängder radioaktivt avfall än nödvändigt eller som gör att hanteringen av radioaktivt avfall blir mer komplicerad. Vid upparbetning av ett ton använt kärnbränsle produceras till exempel mellan sex och 80 ton låg- eller medelaktivt radioaktivt avfall i många olika former däribland avfall som härrör från avvecklingen av upparbetningsanläggningen, vilket ger liten eller ingen minskning av det slutliga lagringsutrymme som krävs för högaktivt avfall. Ändringsförslag 9 Artikel 3, punkt 3 3. Medlemsstaterna skall vidta alla de lagstiftande, föreskrivande och förvaltningsmässiga mått och steg som är nödvändiga för att garantera en säker 3. Medlemsstaterna skall vidta alla de lagstiftande, föreskrivande och förvaltningsmässiga mått och steg som är nödvändiga för att garantera en säker AD\512308.doc 9/14 PE 331.688
hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. övervakning och hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, däribland möjligheten att vid behov ta tillbaka avfallet för ompackning eller använda alternativa metoder för säker slutförvaring. Det är viktigt att det finns möjlighet att övervaka och vid behov ta tillbaka och ompacka avfall för att begränsa risken för att radionuklider sprids i miljön. I lagstiftningen bör det uttryckligen krävas att slutförvaringsanläggningar är tillgängliga och kan kontrolleras. Ändringsförslag 10 Artikel 3, punkt 6 6. För att garantera en öppen redovisning i frågor som rör hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall på sitt territorium skall respektive medlemsstat se till att information sprids till allmänheten på ett verkningsfullt sätt och att allmänheten i tilllämpliga fall ges möjlighet att delta i hanteringen av frågorna. 6. För att garantera högsta möjliga öppenhet i frågor som rör hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall på sitt territorium skall respektive medlemsstat se till att information sprids till allmänheten på ett verkningsfullt sätt och att allmänheten ges möjlighet att delta i hanteringen av frågorna. Personer som berörs av beslut som fattats av en myndighet eller ett tillsynsorgan skall oberoende av nationella gränser betraktas som parter under förfarandena. Bästa möjliga praxis bör tillämpas för att hålla allmänheten fullständigt informerad om utvecklingen på området radioaktiv avfallshantering. Med tanke på folktätheten i Europa och de tidsperioder det handlar om när det gäller att isolera högaktivt radioaktivt avfall från miljön är det dessutom viktigt med breda gränsöverskridande samråd. Detta bör avspeglas i direktivet. Ändringsförslag 11 Artikel 3, punkt 6a (ny) 6a. Vissa metoder för slutförvaring av radioaktivt avfall skall uteslutas av miljöskäl. Till dessa hör: - Dumpning till havs. PE 331.688 10/14 AD\512308.doc
- Slutförvaring i utrymmen under havsytan. - Slutförvaring i rymden. Lagring eller slutförvaring av radioaktivt avfall måste ske på ett sätt som bidrar till att förvaringssystemet förblir intakt och som förhindrar spridning av radioaktivt material. Slutförvaring i rymden eller nära vatten kan inte garantera att detta kriterium uppfylls och måste generellt uteslutas som en möjlig lösning. Ändringsförslag 12 Artikel 4, punkt 3 3. Om det inte finns något lämpligt alternativ till slutförvaring, och slutförvaring ännu inte är möjlig, skall medlemsstaterna ta med följande punkter i sina program: a. Tillstånd för anläggning av en eller flera ändamålsenliga förvaringsplatser skall ges senast år 2008; när det gäller geologisk slutförvaring av högaktivt långlivat radioaktivt avfall kan tillståndet villkoras av att utförliga underjordiska undersökningar görs under ytterligare en period. b. När det gäller kortlivat låg- och medelaktivt avfall, om detta inte skall slutförvaras tillsammans med det långlivade högaktiva avfallet, skall tillstånd för drift av slutförvaringsanläggningen ges senast år 2013. c. När det gäller högaktivt långlivat radioaktivt avfall som skall läggas i geologiskt slutförvar skall tillstånd för drift av slutförvarsanläggningen ges senast år 2018. utgår Ingen medlemsstat kommer under nuvarande omständigheter att kunna uppfylla tidsplanerna för slutförvaring av högaktivt radioaktivt avfall, och många kan inte uppfylla tidsplanen för lågaktivt radioaktivt avfall. Inte ens i Finland, där man i princip valt ut en anläggning för AD\512308.doc 11/14 PE 331.688
slutförvaring av högaktivt radioaktivt avfall den enda medlemsstat som gjort så räknar man med att anläggningen kommer att tas i bruk förrän 2020, två år efter det att direktivet kräver det. Då har man dessutom inte tagit hänsyn till de förseningar som vanligtvis hänger samman med stora byggnadsprojekt. Det är varken försvarbart eller logiskt att fastställa ett gemensamt datum för alla medlemsstater med tanke på de stora variationerna när det gäller kärnkraftsprogrammens omfattning och bakgrund samt läget för medlemsstaternas nuvarande forsknings- och utvecklingsprogram om hantering av radioaktivt avfall. Om man fastställer ett datum för när en anläggning skall tas i bruk endera för hela EU eller inom en enskild medlemsstat kommer detta att undergräva allmänhetens förtroende för valet av anläggning och analysen av slutförvaringsanläggningen. Det kan också påverka den vetenskapliga stringensen och det politiska beslutsfattandet på följande sätt: Samhällen som eventuellt berörs av en avfallsanläggning kan uppleva att de valts ut på grund av en snäv tidsplan, inte på grund av att de erbjuder den lämpligaste platsen för en anläggning. Beslut kommer att styras av behovet av att följa tidsplanen, snarare än av kravet på att finna lämpligast möjliga lösning utifrån miljö- och säkerhetskriterier. En artificiell tidsplan kan leda till att samrådet med allmänheten, dialogen med berörda parter och den vetenskapliga kontrollen rent faktiskt eller enligt människors uppfattning begränsas. Möjligheten att överge en olämplig eventuell förvaringsplats minskar något som inträffade i Storbritannien 1997 om fasta tidsplaner för uppbyggnad och drift måste följas. Fastställda datum tar inte hänsyn till framtida verksamhet, som behovet av nya anläggningar. Ändringsförslag 13 Artikel 4, punkt 4 4. Utifrån de rapporter som medlemsstaterna och kommissionen enligt artikel 7 skall lämna med jämna mellanrum får rådet på kommissionens förslag besluta att ändra de tidpunkter som anges i punkt 3 för att förbättra kärnsäkerheten i Europeiska unionen. utgår Om punkt 3 utgår måste även punkt 4 utgå. PE 331.688 12/14 AD\512308.doc
Ändringsförslag 14 Artikel 4, punkt 4a (ny) 4a. Transport av radioaktivt avfall, däribland plutonium, eller använt kärnbränsle för upparbetning eller slutförvaring är förbjuden om inte den lokala myndigheten på den ort genom vilken avfallet skall transporterats informerats i förväg och givit sitt tillstånd. Det är farligt att transportera kärnavfall. Lokala myndigheter bör därför informeras om sådana transporter så att de kan vidta lämpliga säkerhetsåtgärder för att skydda lokalbefolkningen. Ändringsförslag 15 Artikel 4, punkt 5 5. I programmet skall man särskilt ta hänsyn till de allmänna kraven i artikel 3 och de olika skeden i slutförvaringsprocessen som anges i bilagan till detta direktiv. I detta sammanhang räknas inte förvaring på obestämd tid av använt kärnbränsle, som inte är avsett att upparbetas, i anläggningar på eller nära markytan som ett godtagbart och långsiktigt alternativ till slutförvaring. utgår Eftersom det saknas erfarenhet av slutförvaring eller långtida hantering av använt kärnbränsle är det för tidigt att i direktivet föreslå att vissa alternativ stryks. Anläggningar på eller nära markytan bör därför inte uteslutas på detta stadium. Ändringsförslag 16 Artikel 4, punkt 6 6. Programmet kan innefatta transport av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle till en annan medlemsstat eller ett tredje land om transporten är fullt förenlig med befintliga EU-bestämmelser särskilt direktiv 92/3/Euratom och internationella åtaganden, omfattas av bindande avtal och 6. Export av radioaktivt avfall, däribland plutonium, eller använt kärnbränsle till tredje länder eller medlemsstater för upparbetning eller slutförvaring är förbjuden. Tillämpliga bestämmelser i rådets direktiv 92/3/Euratom om övervakning och kontroll av transport av AD\512308.doc 13/14 PE 331.688
bara sker till länder med lämpliga anläggningar som uppfyller normer, som är vedertagna i ursprungslandet, och när det gäller transport av material som omfattas av artikel 197 i fördraget transporten är underkastad erforderliga åtgärder för kärnämneskontroll. radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen bör ändras i enlighet med detta. Radioaktivt avfall som producerats i Europeiska unionen bör inte exporteras till tredje länder. Kravet att anläggningar skall uppfylla samma normer som i ursprungslandet är för vagt. Faktorer som placering, konstruktion och drift av kärnavfallsanläggningar kräver var för sig offentlig inblandning och kontroll samt starka regelsystem och oberoende vetenskaplig granskning. Samtliga dessa villkor förutsätter strikta normer under anläggningens hela drifttid, inte bara under uppbyggnadsfasen. Avfall kommer bara att exporteras om export är billigare än hantering i ursprungslandet. Billigare lagring kommer med största sannolikhet att leda till lägre miljöskyddsnormer och därför bör export uteslutas i direktivet av säkerhetsskäl. Export av farliga ämnen för dumpning i tredje länder är förbjuden enligt internationella avtal. EU måste vidta liknande åtgärder för radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. Ändringsförslag 17 Artikel 7a (ny) Artikel 7a Tillgång till information och allmänhetens deltagande Medlemsstaterna skall när det gäller de åtgärder som fastställs i detta direktiv tillämpa direktiven 2003/4/EG 1 och 2003/35/EG 2 om tillgång till information och allmänhetens deltagande. 1 EUT L 41, 14.2.2003, s. 26-32. 2 EUT L 156, 25.6.2003, s. 17-25. Den information som produceras och de rapporter som sammanställs bör vara tillgängliga för allmänheten i enlighet med direktivet om allmänhetens tillgång till miljöinformation (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26-32) och allmänheten bör kunna delta i beslutsfattandet i enlighet med direktivet om allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön (EUT L 156, 25.6.2003, s. 17-25). Dessa två direktiv innehåller dels föreskrifter om en rad övergripande rättigheter, dels välavvägda undantag. PE 331.688 14/14 AD\512308.doc