Lovisa stad. Natur- och landskapsutredning för Lovisa stranddelgeneralplan

Lovisa stad Natur- och landskapsutredning för Lovisa stranddelgeneralplan

Lovisa stad Natur- och landskapsutredning för Lovisa stranddelgeneralplan 14.9.2007 Referens 82116269 Kontrollerad av Skriven av Tarja Ojala Milja Nuppula och Kaisa Torri Ramboll Terveystie 2 FI-15870 Hollola Finland Puhelin: 02075 7800 www.ramboll.fi 1

1. INLEDNING... 3 2. PLANOMRÅDETS NUVARANDE TILLSTÅND... 4 2.1 Berggrundens och markens beskaffenhet... 4 2.2 Topografi... 4 2.3 Vattendrag... 4 2.4 Grundvattenområden... 4 2.5 Naturens allmänna karaktär... 5 2.6 Fauna... 5 3. MARKANVÄNDNING OCH LANDSKAP... 7 3.1 Nuvarande markanvändning... 7 3.1.1 Detaljplanerade områden... 7 3.2 Landskap... 7 3.2.1 Allmänt... 7 3.2.2 Landskapsbild... 7 3.2.3 Landskapsmässiga rekommendationer för markanvändningen...10 4. NATUROBJEKT...11 4.1 Naturskyddsområden...11 4.1.1 Natura 2000-områden (SL)...11 4.1.2 Privata skyddsområden (SL)...12 4.1.3 Områden som ingår i de landsomfattande skyddsprogrammen...12 4.2 Värdefulla små vattendrag...12 4.3 Tidigare observationer av utrotningshotade arter...13 4.4 Små objekt av lokalt värde...13 5. PLANERADE BYGGNADSOMRÅDEN...18 5.1 AO-1 småhusområden...18 5.1.1 Källvikens bostadsområde...18 5.1.2 Stennäsuddens bostadsområde...18 5.1.3 Bostadsområde söder om Päronbotten...19 5.2 Område för energiförsörjning...20 5.3 Områden för småbåtsplatser...22 6. SLUTSATSER...24 KÄLLOR...25 Innehåll Bilagor 1. Natura 2000-områden 2. Naturskyddsområden och områden som ingår i de riksomfattande skyddsprogrammen 3. Små objekt av lokalt värde 4. Områden som är viktiga för fladdermöss 2

1. INLEDNING Målet för den naturutredning som uppgjorts för planområdet är att ge en tillräcklig helhetsbild av områdets naturmiljö samt utreda de särdrag i naturen och de värdefulla livsmiljöer som ska beaktas då planen utarbetas. Ett mål är också att främja en ekologiskt hållbar utveckling (MBL 1 ) samt att bevara naturens mångfald och andra naturvärden (MBL 5 ). Hästholmen i Lovisa är ett område där naturförhållandena har blivit noggrant undersökta (bl.a. utredningar i anslutning till slutförvaring av kärnavfall och Naturaområden). I samband med det här arbetet har följande särdrag i naturmiljön och den byggda miljön utretts på delgeneralplaneområdet: Naturaområden Privata naturskyddsområden Avgränsningsbeslut enligt 29 i naturskyddslagen och eventuella nya objekt Objekt enligt 15a och 17a i vattenlagen Kända livsmiljöer för utrotningshotade organismarter Värdefulla bergsområden Grundvattenområden Landskap I arbetet har existerande utredningar (bl.a. Siitonen et.al. 1997) utnyttjats och dessutom kompletterats med besök i terrängen. För naturutredningens terrängarbeten har miljöplanerare Milja Nuppula och biolog Kaisa Torri svarat. Landskapsutredningen har gjorts av Milja Nuppula. 3

2. PLANOMRÅDETS NUVARANDE TILLSTÅND 2.1 Berggrundens och markens beskaffenhet Det område som ska planläggas ligger på ett rapakiviområde som har mycket rikligt med stenar och stenblock. Lovisas berggrund består av viborgit och förekomsten är en del av ett större rapakiviområde kring Viborg. Rapakivigraniten i Finland förekommer som djupbergartsmassor som tvärt skär igenom det svekofenniska urberget. Den dominerande jordarten är morän. På området finns också ett åsavsnitt, som delvis ligger under havsytan. Åsen består huvudsakligen av sand och fint grus. Åsholmarna och uddarna bildar en rad vid kusten från Källa till Hattom. På planområdet förekommer också i mindre grad myrmarker, även om myrarna är små och torvskikten tunna. På hela planområdet finns små områden, där berget kommer i dagen, och speciellt holmarna har mycket klippor. På planområdet finns inga värdefulla bergsområden av riksintresse. Sydost om Märlax finns bergsområdet Råberget, som klassificeras som lokalt värdefullt. Bergen är flacka och där finns ett blockmarksområde, en s.k. djävulsåker. Bergsområdets värdeklass är fyra (Inventerade lokalt värdefulla bergsområden i Nylands län 1994). 2.2 Topografi Terrängens ytformationer är huvudsakligen flacka och småskaliga. Området består av morän med låg backighet. Också de små områden där berget kommer i dagen är flacka. Typiskt för området är allmänt förekommande steniga fält och stenblock samt även blockfält. Figur 2-1 Stenig mo som är typisk för området. 2.3 Vattendrag Det område som ska planläggas ligger vid kusten i Finska vikens havsområde. Mängden små vattendrag är obetydlig. Diken från de utdikade myrarna leder ut till havet. På planområdet finns flera källor, men deras naturtillstånd har ändrats till följd av mänsklig verksamhet. I sydvästra delen av planområdet finns en liten flada, Källaviken. Till följd av landhöjningen håller Källaviken på att bli en glosjö. 2.4 Grundvattenområden På stranddelgeneralplanens område finns inga klassificerade grundvattenområden. 4

2.5 Naturens allmänna karaktär Det område som ska planläggas ligger inom det sydboreala sippbältet nära den hemiboreala zonens gräns. Området utgör skogs-, kust- och skärgårdsnatur i Östra Nyland. Artsammansättningen är präglad av närheten till havet. Områdets skärgårdsnatur är känslig för slitage och är värdefull för landskapet. Skogarna på det område som ska planläggas består av steniga moskogar med små sumpmarker i de fuktiga sänkorna. Största delen av skogarna i området används som ekonomiskog. Skogar i naturtillstånd och naturtillståndsliknande skogar förekommer främst i strandområdena, där skogspartierna kring fritidsbosättningen har besparats från avverkningar. I närheten av stränderna är skogarna ofta grandominerade med inslag av björk, tall och asp. I närheten av de vassbevuxna stränderna förekommer också allmänt dungar av klibbal. Utanför strandområdena används skogarna till stor del som ekonomiskog. Det finns rikligt med tallbestånd av olika ålder, likaså skogsföryngringsarealer. På många skogsföryngringsytor har förutom fröträd också stora klibbalar och aspar lämnats kvar som sparträd. Också flacka, kala klippor med sparsamt trädbestånd förekommer allmänt på planområdet. I den steniga moskogens sänkor förekommer försumpade ställen allmänt. Där finns både talldominerade ris-tallmossar och lummigare kärr. De flesta både småskaliga och större myrmarkerna är utdikade och har tagits i användning för skogsbruk. På strandområdena finns småskaliga strandängar. I kustområdet förekommer både skyddade vassbevuxna vikar och steniga stränder med blockfält. På Hästholmen finns också klippstränder och åsöarna och -uddarna har sandstränder. På många klippstränder växer gamla tallar som är representativa för landskapet. Figur 2-2 En vassbevuxen strand. Figur 2-3 En klippstrand och lösa stenblock. Inga förekomster av växtarter som är utrotningshotade på riksnivå är kända på området. Floran är i alla fall rik och på området förekommer många arter som är sällsynta i Östra Nyland (Siitonen et.al. 1997). På det område som ska planläggas finns två naturskyddsområden på privatägd mark (Harudds skyddsområde YSA013470 och Kuggens skyddsområde YSA010131) samt Natura 2000-områden (Källaudden-Virstholmen SCI, FI0100080 samt områden som hör till Pernåvikarnas och Pernå skärgårds havsskyddsområde SCI/SPA, FI0100078). 2.6 Fauna Faunan på området består av vanliga arter som är anpassade till ekonomiskog. I samband med terrängarbetena observerades vissa tecken på älg och på området rör sig också rävar, fältharar och vitsvanshjortar. 5

På Lovisa stads område har förekomsten av fladdermöss kartlagts (Fladdermuskartläggning i Lovisa 2005). Alla fladdermöss som påträffas i Finland hör till EU:s naturdirektivs bilaga IV (a) och enligt 49 1 momentet i naturskyddslagen är det förbjudet att förstöra och försämra fortplantnings- och viloplatser för dessa djurarter. I Siivonens (2005) fladdermusutredning har de områden som är viktiga för fladdermössen avgränsats och de är värderade till klass I-III. På stranddelgeneralplanens område finns 12 platser där fladdermöss trivs. Av dessa hör endast förekomsten på Harudds naturskyddsområde till värdeklass I. De områden som i fladdermuskartläggningen i Lovisa noterades vara viktiga för fladdermössen är utmärkta på bifogade karta 4. En utredning om utrotningshotade insekter och fjärilar i Lovisa har slutförts (Sundell et.al. 2007). Gassiga miljöer i naturtillstånd har nästan helt försvunnit i Finland, men många av jordvallarna vid befästningar har visat sig vara viktiga livsmiljöer för utrotningshotade arter. I Lovisa finns flera öppna befästningsområden, som på basis av förutredningen är lämpliga livsmiljöer för beaktansvärda arter. Beträffande det område som ska planläggas finns de här platserna på Naturaområde. Fågelbestånd På planområdet har en undersökning av fågelbeståndet gjorts 1997 (Yrjölä, Birdlife Finland rf). På det område som ska planläggas påträffades då sammanlagt sex av de arter som upptas i bilaga I till EU:s fågeldirektiv. Beträffande landfåglar konstaterades att Lovisaområdet representerar typiska skogsområden i den södra kustregionen. Beståndet av landfåglar i Lovisa är rikt, men antalet ovanliga arter är litet. Den mest anmärkningsvärda art som observerats är den fåtaliga sparvugglan. Beståndet av sjöfåglar är däremot rikt. Den ovanligaste av de fåglar som observerats på strandområdena är skräntärna. De exemplar som setts i Lovisa häckar sannolikt i Pernå skärgård. Värdefulla fågelområden i Lovisa är bland annat strandområdet på östra sidan av Hästholmens udde. Av det området ingår bara uddens spets i det område som nu ska planläggas. Värdefulla häckningsplatser för sjöfåglar är också de vassbevuxna vikarna vid uddens västra strand. Området med öppet vatten utanför Lovisa kraftverk på Hästholmen är dessutom en samlingsplats för en stor mängd sjöfåglar på vintern. Området utanför Gäddbergsö hålls öppet på grund av kondensvattnet från kraftverket. Det är en av de få platserna med öppet vatten i östra Nyland på vintern och där övervintrar bl.a. sothöns, salskrake samt knölsvan. Figur 2-4 Området utanför Hästholmen på sommaren. (kuva 150) De grunda, sandiga havsbottenområdena på Källaudden-Virstholmens Naturaområde (FI0100080) utgör viktiga platser där fåglar kan söka sig föda. De trädlösa sandbankarna har rikt fågelliv. Där förekommer bl.a. tärnkolonier. Av arterna i bilaga I till fågeldirektivet förekommer silvertärna och fisktärna på området. 6

3. MARKANVÄNDNING OCH LANDSKAP 3.1 Nuvarande markanvändning Stranddelgeneralplanens totala areal är cirka 5 140 hektar. Av arealen utgör cirka 3 640 hektar vattenområden, cirka 80 hektar holmar och cirka 1 420 hektar fastland. Planområdets norra del består av skogsområden som används som ekonomiskog. Genom skogsområdet leder några skogsbilvägar samt utdikade myrsänkor. På fastlandet består strandområdena av ett mycket tätt område med fritidsbostäder, där bara några vassbevuxna vikar har lämnats obebyggda. Inlandet används för skogsbruk. På fastlandet, i södra delen av udden, finns ett stort område för de funktioner som kärnkraftverken på Hästholmen behöver. I östra delen av planområdet finns den landsväg som leder till kärnkraftverken samt kraftledningslinjer. Västra delen av planområdet utgörs av Lovisavikens havsområde, där ön med Svartholms sjöfästning finns. Svartholm är en värdefull kulturmiljö av riksintresse. Havsområdet i södra delen av planområdet genomskärs av en front av holmar. En del av holmarna har tätt byggd fritidsbosättning. En del av holmarna har dock lämnats helt utan fritidsbosättning. 3.1.1 Detaljplanerade områden På delgeneralplaneområdet finns gällande detaljplaner på området där kärnkraftverken finns på Hästholmen (fastställda 1972, 1974 och 1993). 3.2 Landskap 3.2.1 Allmänt Planområdet ligger i fråga om landskap i Det södra kustområdet, närmare bestämt i Finska vikens kustregion. Vid Finska vikens kust är andelen kala och skogbevuxna bergsmarker anmärkningsvärt stor. Områdets landskap är mångskiftande på grund av markens och berggrundens oenhetlighet samt havsvikarna som gör landskapet fragmentariskt. Planområdet ligger på ett rapakiviområde med riklig förekomst av stenblock och stora flyttblock. Holmarna i området har kantiga former på grund av rapakivin. På den kungliga kartan, som visar markanvändningen vid sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talet är de enda bebyggda platserna på planområdet Svartholms fästning och en plats för vårdkasar på Lekarberget. Strandområdet norr om Päronbotten har varit äng. På planområdet fanns då inte något vägnät eller några åkrar. På den kungliga kartan gick en stig norr om Päronbotten från Märlax in på nuvarande Strömfors kommuns område. Enligt Senatens karta från 1873 finns ett torp på planområdet i Källaviken (Källa) och på Fallholmen, samt en bebyggd plats på Småholmen. Största delen av bosättningen på området har uppkommit senare. Cirka 40 av byggnaderna på planområdet är byggda före 1940 och cirka 70 under åren 1940 70. Kärnkraftverken på Hästholmen och byggandet av därtill hörande stödfunktioner har haft en stor inverkan på områdets byggda landskapsmiljö. År 2006 fanns det 189 byggplatser på planområdet, av vilka 49 fanns på holmar och 140 på fastlandet. 3.2.2 Landskapsbild På planområdet finns inga värdefulla landskapsområden eller vårdbiotoper av riksintresse. Synpunkter i anslutning till kulturhistoriska objekt har behandlats i den kulturhistoriska utredningen. 7

Ett typiskt drag i landskapsbilden på planområdet är koncentrationen av fritidsbosättning till strandområdena, ställvis mycket nära strandlinjen. Fritidsbyggnader som är byggda nära standlinjen syns tydligt som enskilda objekt i fjärrlandskapet, då man ser på området t.ex. från Valkom. På de områden där trädbeståndet vid stranden har bevarats mellan fritidsbostäderna och stranden smälter byggnaderna in som en del av det skogiga landskapet, varvid enskilda fritidshus inte urskiljs i fjärrlandskapet. De vikar som är fria från strandbebyggelse är vassbevuxna. Inlandsområdena på fastlandet har förblivit obebyggda och utnyttjas effektivt i skogsbruket. Stora kalhyggen splittrar landskapsbilden. Kala klippor, sumpiga sänkor och stugvägar skapar detaljer i skogsområdet på fastlandet. Det stora bergsområdet Lekarberget med sina rundhällar och branta stup har bevarats som ett nästan orört skogbevuxet krönområde. 400 kv kraftledningsgatan dominerar fastlandsområdets närlandskap och kraftledningarnas stolpkonstruktioner syns också i fjärrlandskapet bl.a. från havet. Svartholms fästning i planområdets mellersta del skapar en central fast punkt i Lovisavikens landskap. Kärnkraftverksområdet på Hästholmen dominerar landskapsbilden i planområdets mellersta del. De höga masterna (120 m), skorstenarna (90 m) och kraftverksbyggnaderna skapar ett industriellt, byggt landskapselement i området. De storskaliga kraftverksbyggnaderna syns över ett stort område i det annars småskaliga kust- och skärgårdslandskapet. Södra delen av planområdet genomskärs av en front av holmar. I fronten av holmar ingår små skär, tätt bebyggda holmar samt holmar som bevarats obebyggda. Holmarna och skären bildar en helhet i naturtillstånd, när man betraktar området från Finska viken och från fartygsfarlederna. På västra delen av Björkholmen och södra delen av Stora Täktarn finns öppna, trädlösa strandområden med rundhällar, som utgör landskapsmässigt natursköna platser. Figur 3-1 Landskapet på fastlandet domineras av skogsbruk och kraftledningsgator. Figur 3-2 Flygfoto av Hästholmens kärnkraftverk och det södra skärgårdsområdet. 8

Figur 3-3 Foto av kraftledninglinjen och fritidsbosättning på stranden, fotot taget i riktning österut från Valkom. Figur 3-4 Klippstrand på Björkholmen. Figur 3-5 Strand med rundhällar på Stora Täktarn. 9

3.2.3 Landskapsmässiga rekommendationer för markanvändningen I zonen mellan strandlinjen och fritidsbostäderna och den fasta bebyggelsen på strandområdet borde trädbeståndet och annan vegetation bevaras i naturtillstånd så långt som möjligt. På strandzonens skogsbruksområden ska trädbeståndet på stranden behandlas enligt skogsvårdsrekommendationer. Det skogbevuxna krönområdet Lekarberget, som är värdefullt för landskapet och som inte hör till några naturskyddsprogram och/eller -strategier, borde få beteckningen MY som område med särskilda miljövärden. För att trygga landskapsvärdena kan man vid behov på MY-område kräva tillstånd för miljöåtgärder för åtgärder som påtagligt förändrar landskapet. Områdena med rundhällar på Stora Täktarn och Björkholmen i södra delen av planområdet borde lämnas obebyggda och märkas ut som landskapsmässigt värdefulla områden (ma) i planen. På de här områdena borde jordbyggnadsarbete, trädfällning eller annan därmed jämförbar åtgärd tillåtas endast med tillstånd för miljöåtgärder. Den landskapsmässiga helhet som de små holmarna i södra och mellersta delen av planområdet utgör borde bevaras. På de här områdena borde därför inga nya byggen placeras. De här områdena borde i planen utmärkas som skogsbruksdominerade områden med särskilda miljövärden (MY). På de här områdena borde åtgärder som förändrar landskapet tillåtas endast med tillstånd för miljöåtgärder. 10

4. NATUROBJEKT De Naturaområden som finns på planområdet är utmärkta på bifogade karta 1. Andra skyddsområden anges på bifogade karta 2 och små objekt av lokalt värde på karta 3. På planområdet finns inga fredade naturminnesmärken. 4.1 Naturskyddsområden 4.1.1 Natura 2000-områden (SL) Källaudden Virstholmen (SCI, FI0100080) är ett Naturaområde i östra delen av Lovisa i havsområdet och vid kusten. Största delen av området är vattenområde, men ett åsavsnitt i kustens riktning ingår också i området. De högsta topparna av åsen stiger över vattenytan som små sandöar. I områdets södra del finns dessutom två åsuddar och en flada mellan dem. Den mest dominerande av naturdirektivets naturtyper i området Källaudden-Virstholmen är rullstensåsöar i Östersjön med litoral vegetation på sand-, klipp- och stenstränder och sublitoral vegetation. Andra naturtyper som förekommer i området är laguner, annuell vegetation på driftvallar, lövsumpskogar av fennoskandisk typ samt sandstränder med perenn vegetation vid Östersjön. Figur 4-1 Sandholme som hör till nätverket Natura. Vid sydvästra kanten av planområdet finns områden som hör till Pernåvikarnas och Pernå skärgårds havsskyddsområde (SCI/SPA, FI0100078). Det är fråga om ett vidsträckt Naturaområde, varav bara en del ligger inom Lovisa. I det här Naturaområdet ingår i regel havsområden. På Naturaområdets vattenområden skyddas havsbottnen, undervattensnaturen och vattenkvaliteten med stöd av vattenlagen. Av de landområden som ligger inom avgränsningen av Naturaområdet hör endast särskilt nämnda områden till skyddsområdena. Av planområdet i Lovisa ingår Kuggens skyddsområde på privatägd mark samt de objekt som hör till strandskyddsprogrammet (Yttre Täktarn och Yttre Täktarnören) i den här helheten. Naturtyper som ingår i naturdirektivet och som förekommer i havsskyddsområdet är smala vikar i Östersjön, laguner, rev, annuell vegetation på driftvallar, perenn vegetation på steniga stränder, vegetationsklädda havsklippor vid Atlant- och Östersjökust, boreala skär och holmar av Östersjötyp, havsstrandängar av Östersjötyp, högörtsängar, boreonemorala äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med rik epifytflora, sandstränder med perenn vegetation vid Östersjön samt rullstensåsöar i Östersjön med litoral och sublitoral vegetation. 11

4.1.2 Privata skyddsområden (SL) I norra delen av planområdet finns Harudds naturskyddsområde (YSA013470). Trädbeståndet på skyddsområdet består av gammal barrblandskog i naturtillstånd och områdets areal är cirka 5 hektar. Trädbeståndet har karaktären av urskog och dess ålder är cirka 160 år. Figur 4-2 Harudds naturskyddsområde. På planområdet finns också en del av Kuggens naturskyddsområde (YSA010131). Kuggens fågelskyddsområde ligger i havsområdet på gränsen mellan Lovisa och Pernå vid planområdets sydvästra kant. Kuggen är en grusholme, vars skyddsområde också omfattar vattenområdet kring skäret. Skyddsområdets totalareal är 11,35 hektar och ungefär hälften av det ligger inom Lovisa på planområdet. Det här skyddsområdet på privat mark ingår också i Pernå Naturaområden (Pernåvikarnas och Pernå skärgårds havsskyddsområde). 4.1.3 Områden som ingår i de landsomfattande skyddsprogrammen Åsskyddsprogrammet Åsavsnittet Källa och Hamnholmen (HSO010010) har konstaterats vara av landsomfattande värde i åsskyddsprogrammet. Det är representativt beträffande vegetation, landskap och geomorfologi samt sin utveckling till följd av landhöjningen. Det område som hör till åsskyddsprogrammet ingår i Naturaområdet Källaudden- Virstholmen. Strandskyddsprogrammet I södra delen av planområdet i havsområdet finns områden som hör till strandskyddsprogrammet för Pernåvikens kust (RSO010003). De landområden på Lovisasidan som ingår i det här skyddsprogrammet är Yttre Täktarn och Yttre Täktarnören. 4.2 Värdefulla små vattendrag Som små vattendrag räknas bäckar, små träsk och sjöar samt källor. Ett litet vattendrag kan vara värdefullt inte bara för sitt naturtillstånd utan också på grund av något särdrag i anslutning till geologi, topografi, vegetation eller fauna. På planområdet finns flera källor, men deras naturtillstånd har försämrats till följd av mänsklig verksamhet. Från källan på Monäsområdet har vatten letts för användning som hushållsvatten. Vid källan vid Blikuviken finns en byggd konstruktion. Källan vid Blikumbotten är den källa som är mest i naturtillstånd. 12

Blikumbottens källa ligger vid stranden av Blikumbotten (bifogade karta 3, objekt 9). Från källan rinner en liten bäck ut i havsviken. Kring den lilla källan har avverkningar gjorts, men i näromgivningen kring källan och bäcken ned till havsviken har trädbeståndet bevarats. I vegetationen i närheten av källan förekommer bl.a. iris, videört, älggräs och kärrtistel. Källan i naturtillstånd och bäcken är möjliga objekt enligt vattenlagen (vattenlagen 17 a). Figur 4-3 Källan vid Blikumbotten. 4.3 Tidigare observationer av utrotningshotade arter På planområdet förekommer enligt Finlands miljöcentrals UHEX-register en utrotningshotad växtart (bunge). Observationen är dock gammal och uppgifterna om läget osäkra, så det finns ingen säkerhet om förekomstens nuvarande situation. Den eventuella förekomsten finns på det detaljplanerade området på Hästholmen. Väster om Vrålanmossen på det avverkade området som gränsar till mossens kant har en larv av asknätfjäril hittats (MKB för 400 kv kraftledning Lovisa Hikiä). Asknätfjärilen är en art som är upptagen i bilaga IV (a) till naturdirektivet. 4.4 Små objekt av lokalt värde Bergsområdet vid Lekarbergen och Råberget är ett objekt som är av lokalt värde (bifogade karta 3, objekt 1). Området består av separata bergshöjder samt ett blockfält, en s.k. djävulsåker, på flera ar. Djävulsåkrarna är stora stenfält som ligger vid forna stränder. Trädbeståndet på området består av tallar och landskapet på platsen är vackert. Planbeteckning: luo (område som är speciellt viktigt för naturens mångfald). Figur 4-4 Blockfält på området vid Lekarbergen. 13

Bergsområdet Lekarberget är representativt för ett lavbeklätt bergsområde som gränsar till en strand (bifogade karta 3, objekt 2). Tallbeståndet på Lekarberget är gammalt och från bergets topp har man vid utsikt över Lovisaviken. Lavtäcket är väl bevarat och i vegetationen på bergsområdet förekommer dessutom mjölon, styvmorsviol och kärleksört. Planbeteckning: MY-1 (jord- och skogsbruksdominerat område med särskilda miljövärden). Figur 4-5 Utsikt från toppen av Lekarberget. Den steniga udden på Bergholmen är ett naturskönt bergigt område, som också är ett populärt utflyktsmål (bifogade karta 3, objekt 3). Bergholmen utgör en helhet som lämpar sig för utflykter och friluftsliv tillsammans med rekreationsområdet på Stennäsudden intill. Planbeteckning: MY-1. Figur 4-6 Bergholmen. Vrålanmossen. Vrålanmossen är en mosse som delvis är i naturtillstånd (bifogade karta 3, objekt 4). Dess östra delar är utdikade, men den del som ligger på planområdet är odikad. En kraftledning är dragen över Vrålanmossen. Trots kraftledningen och att mossen delvis är utdikad har den ändå representativ natur. Vegetationen på Vrålanmossen är starrkärr och starrmyr. I vegetationen förekommer rikligt med bl.a. sjöfräken och vattenklöver. Även norr om Vrålanmossen finns en frodig, odikad myrmark (bifogade karta 3, objekt 5). Planbeteckning: luo. 14

Figur 4-7 Vrålanmossen Figur 4-8 Myrmarken norr om Vrålanmossen (kuva suo1) Norra delen av Kaklommossen (bifogade karta 3, objekt 6). Kaklommossen är utdikad, förutom i den norra delen. Den odikade norra delen är ett frodigt örtkärr av liten areal. I vegetationen förekommer bl.a. missne och skogssäv. Trädbeståndet består främst av klibbal och björk. Väster om Kaklommossen finns också ett odikat och frodigt kärr (bifogade karta 3, objekt 7). I vegetationen där förekommer bl.a. iris och missne. Planbeteckning: luo. Figur 4-9 Norra delen av Kaklommossen. Figur 4-10 Kärret väster om Kaklommossen. (kuva suo4) 15

Mjölkanängens ormbunkslund (bifogade karta 3, objekt 8). Intill bäcken, som rinner ned till stranden, finns en representativ ormbunkslund med riklig förekomst av strutbräken. På området växer rikligt med stora klibbalar. På de torrare områdena vid kanten av lunden förekommer bl.a. lungört, storrams och trolldruva. På den närliggande sluttningen växer stora aspar och dessutom några skogslindar. Planbeteckning: luo. Figur 4-11 Mjölkanängens ormbunkslund. (Kuva 067) Filttossans lund (bifogade karta 3, objekt 10). Ett objekt med representativ vegetation i närheten av mossområdet Filttossan. På området finns både ormbunkslund och lundartat kärr. Arter som förekommer är bl.a. strutbräken, olvon och besksöta. Planbeteckning: luo. Figur 4-12 Filttossans lundartade kärr. (Kuva 063). Hattommalmens tallmosse (bifogade karta 3, objekt 11). Ris-tallmosse i naturtillstånd. Trädbeståndet utgörs främst av tall och glasbjörk. I undervegetationen förekommer rikligt med getpors och hjortron. På delgeneralplaneområdet finns flera små tallmyrar, men Hattommalmens tallmosse i naturtillstånd nämns också i Lovisas skogsbruksplan. Planbeteckning: luo. Figur 4-13 Hattommalmens tallmosse. (kuva rame1) Figur 4-14 Askplanta i ett björkbestånd. Blikumalmens förekomst av ask (bifogade karta 3, objekt 12). Blikumalmens förekomst av ask finns i ett lundartat kärr som behandlats genom avverkning. Det växer rikligt med askar på området i några meter hög plantskog tillsammans med andra trädslag. Förekomsten borde beaktas i skogsvården och noggrannare planering på området. Planbeteckning: MY-1. 16

Källa ormbunkslund (bifogade karta 3, objekt 13). Ormbunkslund mellan två skogsbilvägar i närheten av Källaviken. En frodig plats där bottnen är täckt av stora ormbunkar. Det lövträdsdominerade beståndet i lunden är gammalt. Planbeteckning: MY-1. Figur 4-15 Källa ormbunkslund. Ryssvikens klibbalslund (bifogade karta 3, objekt 14). I inkvarteringsområdets omedelbara närhet längst inne i Ryssviken finns en representativ klibbalslund. Lunden är liten och i naturtillstånd och trädbeståndet, som domineras av klibbalar, är storvuxet. Strandlunden har drag av strandäng och i vegetationen förekommer bl.a. kärrsilja och humle. Planbeteckning: luo. Figur 4-16 Klibbalslund längst inne i Ryssviken. I Lovisas kustområde förekommer ett rikt och mångsidigt fågelbestånd. För fåglarna är de vassbevuxna vikarna gynnsamma häckningsplatser. På bifogade karta 3 finns viktiga fågelområden utmärkta. Där är störande åtgärder förbjudna under häckningstiden. Av de här skyddade vikarna är i synnerhet Källviken en gynnsam bukt också för fladdermöss. 17

5. PLANERADE BYGGNADSOMRÅDEN De planerade byggnadsområdenas naturförhållanden har utretts på en allmän nivå i samband med generalplaneringen. Noggrannare inventeringar behövs i samband med detaljplaneringen och den mera ingående planeringen av områdena. 5.1 AO-1 småhusområden 5.1.1 Källvikens bostadsområde I de södra delarna av det planerade bostadsområdet i Källviken finns gallringsbestånd av tall. Ställvis finns små områden med kala lavbeklädda klippor. I den mellersta delen av området finns ett kalhugget område. Kalhygget har blivit gräsbevuxet och det växer också rikligt med hallon och mjölkört där. Det nordöstra hörnet av det planerade småhusområdet är också en skogsföryngringsyta. I den mellersta delen av småhusområdet vid skogsbilvägarnas korsning har en dikning gjorts. På den här torvmon finns ett tätt granbestånd, där undervegetation nästan helt saknas. Vid kanten av granbeståndet finns också stora lövträd, bl.a. klibbal och björk. De norra delarna av det planerade bostadsområdet utgörs av granbestånd av blåbärstyp, ställvis finns också aspar. Blåbär och ekorrbär är de dominerande arterna. På området växer det också rikligt med skogskovall och örnbräken. Figur 5-1 Tallbestånd på Källvikens område. Figur 5-2 Skogsföryngringsyta mitt på Källvikens område. 5.1.2 Stennäsuddens bostadsområde Väster om vägen finns ett jämnt bergsområde, där det växer bl.a. styvmorsviol längs kanterna. Skogen är talldominerad ganska torr mo, ställvis frisk mo och med ett inslag av gran. Norr om området finns Lekarbergens bergsområde, som beträffande landskapet är värdefullt, och söder om området finns forngravar. Figur 5-3 Bergsområde väster om landsvägen. 18

Öster om landsvägen i en sänka finns ett litet försumpat ställe. I tallmyrens vegetation ingår bl.a. getpors, på tuvorna blåbär. Trädbeståndet domineras av tall med inslag av klibbal och björk. Figur 5-4 Tallmyr i närheten av vägen. Även i norra delen av det planerade bostadsområdet, bakom Råberget, finns en försumpad sänka. Vegetationen utgör ris-tallmosse. På området finns bl.a. odon, getpors och hjortron. Trädbeståndet domineras av tall med inslag av björk och vide. Figur 5-5 Ris-tallmosse. Den del av bostadsområdet som finns på östra sidan av vägen är till största delen mycket bergig. På området finns både tallbestånd på berg och gallringsbestånd av tall på ganska torr mo. Undervegetationen består av rikligt med blåbär, lingon och ljung. 5.1.3 Bostadsområde söder om Päronbotten På området har ett stort område kalhuggits. Som sparträd har stora klibbalar lämnats kvar. Genom den mellersta delen av det avverkade området går ett dike. Kring diket har trädbeståndet också lämnats kvar. Kring diket i våtmarkens vegetation förekommer bl.a. skogssäv och kråkklöver. Områdets värdefullaste naturobjekt är en ormbunkslund (figur 4-11), som föreslås få planbeteckningen luo (objekt som är särskilt värdefullt för naturens mångfald). I ormbunkslunden kring diket växer strutbräken samt andra stora ormbunkar. I lunden växer också stora klibbalar. Väster om ormbunkslunden på sluttningen finns frisk lund, där det växer rikligt av bl.a. lungört och blåsippa. På sluttningen växer stora aspar och granar. Även små skogslindar samt lönnar förekommer. Lundsluttningen med sina aspar är en lämplig livsmiljö för flygekorrar, men vid kartläggningen våren 2007 observerades inga tecken på flygekorre. Figur 5-6 Frisk lund. 19

På bostadsområdet finns också en källa, som dock inte är i naturtillstånd. I källan finns en anordning och i närheten av källan har träd fällts. Kring bäcken finns dock en representativ fuktig lund. Figur 5-7 Källans omgivning. Figur 5-8 Vegetation i källans omgivning i maj. (pict0005) I södra delen av det planerade småhusområdet finns ekonomiskog. På Nybondsmalmens krönområde växer tallbestånd och på den steniga sluttningen finns granbestånd. Undervegetationen domineras av blåbär. 5.2 Område för energiförsörjning I samband med naturutredningen för delgeneralplanen gick man igenom den del av energiförsörjningsområdet som inte är detaljplanerad (det nordligaste EN-1 -området). Områdets södra kant gränsar till de detaljplanerade områdena för energiförsörjning. Det nu inventerade området består främst av ekonomiskog. Genom området går Atomvägen och området genomskärs också av kraftledningslinjer. En del av utredningsområdets västra kant gränsar till havet; även på det här strandområdet finns fritidsbostäder. Figur 5-13 Försumpat ställe intill Kvarnviksvägen. (kuva en1) Området väster om Atomvägen Väster om Atomvägen i norra delen av utredningsområdet är skogen talldominerad mo. I områdets nordvästra hörn finns granplantskog och söder om den finns unga björkbestånd. På det dikade Brännkärret finns grandominerad blandskog. I närheten av diket finns också bl.a. en askplanta. På torvmon öster om Brännkärret finns granbestånd. På båda sidor om Kvarnviksvägen finns ekonomiskog med tall på mo av Myrtillustyp. I sänkan ungefär vid mitten av Kvarnviksvägen finns ett litet försumpat ställe. Söder om Kvarnviksvägen på gränsen till Atomvägen finns en torvmo. Förutom gran växer det också björk och klibbal på området. Sydväst om torvmon finns en outdikad tallmyr, där trädbeståndet huvudsakligen består av tallar. I undervegetationen förekommer rikligt med getpors och hjortron. 20

Figur 5-14 Tallmyr på EN-1-område. Ungefär vid mitten av Djupviksvägen på vägens norra sida växer gran, björk och klibbal på torvmo. Väster om dem finns en föryngringsyta med björkplantskog. På båda sidor om Djupviksvägen är största delen av området tallmo. Också norr om vägen är det torvmo (Hjortronmossen). På den här torvmon är det dominerande trädslaget tall, med inslag av björk. I undervegetationen förekommer rikligt med getpors och blåbär. Söder om Djupviksvägen finns också en liten, outdikad myr, en liten tallmyr i hörnet mellan Djupviksvägen och Atomvägen. Söder om Djupviksvägen, där vägen delar sig, finns ett område där berget kommer i dagen. Bergsområdet med litet trädbestånd är eventuellt ett objekt enligt skogslagen. Området öster om Atomvägen Atomvägen kantas av en remsa med frisk mo där det växer främst björk och gran. Under kraftledningen utgörs trädbeståndet av björkplantbestånd som måste hållas lågt. Ställvis finns också områden där berget kommer i dagen. Figur 5-15 Kal klippa. Figur 5-16 Bergsområde vid kraftledningslinjen. 21

Öster om kraftledningen utgörs största delen av området av gallringsbestånd av tall på frisk mo (figur 5-18). I norra delen av utredningsområdet finns också grövre bestånd av gran på lundartad mo. På utredningsområdet finns dessutom ett litet försumpat ställe, som visas i figur 5-19. Figur 5-18 Gallringsbestånd av tall. Sammandrag och slutsatser om det EN-1-område som inte är detaljplanerat På det område som är planlagt som område för energiförsörjning finns inga skyddsområden eller naturtyper som är skyddade enligt 29 i naturskyddslagen. På området förekommer inga sådana livsmiljöer som flygekorrar föredrar. Skogarna i området används som ekonomiskog och största delen av mossarna i området har dikats. Det område som är mest i naturtillstånd är den odikade tallmyren väster om Atomvägen. På området finns också ett eventuellt objekt enligt skogslagen, ett kalt berg med sparsamt trädbestånd i områdets sydvästra hörn. Områdets skogar är vanliga vad naturvärdena beträffar. Vid planeringen av området ska dess läge i omedelbar närhet av Källaudden Virstholmens Naturaområde dock beaktas. 5.3 Områden för småbåtsplatser Genom planen vill man öka möjligheterna för båtfolk att använda området för rekreation. I planen finns tre småbåtsplatser (LV-1) utmärkta. En av dem är en redan byggd båtplats utanför Svartholm. Dessutom finns en båtplats utmärkt på östra sidan av udden och en på västra sidan. Figur 5-19 Försumpat ställe. 22

Den småbåtsplats som är planlagd på Lovisas västra strand i Hattommalmen är placerad vid en stenig sandstrand. I närheten av båtplatsen på båda sidorna om den finns fritidsbosättning. I närheten av stranden finns klibbalar. Längre bort från strandzonen finns grov talldominerad skog. Figur 5-20 Stranden vid Hattommalmens båtplats. Den båtplats som planlagts för uddens östra strand placeras i en vassbevuxen vik. Även i närheten av den här småbåtsplatsen finns det fritidsbosättning. Vegetationen vid stranden är frodig. Figur 5-21 Vegetation vid den planerade småbåtsplatsen vid östra stranden. 23

6. SLUTSATSER Det område som ska planläggas är någorlunda vanlig kust- och skärgårdsnatur. Den sönderskurna strandlinjen gör det undersökta områdets strandvegetation varierande och mångsidig. Strandområdena är dock fullt bebyggda och en enhetlig obebyggd strandlinje förekommer bara på Hästholmens kraftverksområde. Största delen av skogarna är steniga tallmoar. Skogsnaturen är dock mångsidig och varierar från karga, lavbeklädda klippor till lummiga lundar. De beaktansvärda naturobjekten i området är ganska jämnt fördelade över hela planområdet. Det finns inga vidsträckta och enhetliga skogsområden i naturtillstånd. Äldre skog påträffas endast på mindre områden här och där på planområdet. Som objekt för naturens mångfald har därför några områden valts, främst områden som är lummigare än den övriga omgivningen och med representativ vegetation. Hollola 14 september RAMBOLL FINLAND OY Tarja Ojala biolog, skogsbruksingenjör Kaisa Torri biolog 24

KÄLLOR Koivula, M., Juvonen, A., Savelainen, M., Södersved, J. ja Virta, K. (toim.) Uudenmaan lintupaikkaopas. Tringa ry, 2000. Lehtinen, M., Nurmi, P. ja Rämö, T. (toim.). Suomen kallioperä 3000 vuosimiljoonaa. Suomen Geologinen Seura, 1998. Loviisa Hikiä (Hausjärvi) ympäristövaikutusten arviointiselostus 400 kv johtohankkeesta. Sito konsultit Oy. Fingrid Oyj, 2003. Lovisas skogsbruksplan. Naturskyddsförordningen 160/1997. Naturskyddslagen 1096/1996. Lonka (Metsästysyhdistys Diana). Telefonsamtal om viltet på planområdet. Lovisas generalplan 1987. Skogslagen 1093/1996. Siivonen, Yrjö. Loviisan lepakkokartoitus 2005. Kartoitusraportti, Batcon Group. 21 s. Siitonen, M., Sipari, J. ja Ranta, P. 1997. Loviisan Hästholmenin luontoselvitys 1997. Ympäristötutkimus Oy Metsätähti. Posivan työraportti 97-64. Sundell, R., Nieminen, M. ja Nupponen, K. 2006. Uhanalaisten perhosten ja kovakuoriaisten esiselvitys Loviisassa 2006. Faunatica Oy, 2007. Finlands miljöcentrals databas Hertta. Suomen ympäristökeskuksen uhanalaisrekisteri (UHEX). Rekisteripoiminta 14.6.2007. Söderman, T. 2003: Luontoselvitykset ja luontovaikutusten arviointi kaavoituksessa, YVA-menettelyssä ja Natura-arvioinnissa. Ympäristöopas 109. Suomen ympäristökeskus, Vammala. 196 s. Punkari, Raunio, Viita ja Yrjölä. Uudenmaan läänin inventoidut paikallisesti arvokkaat kallioalueet. Vesi- ja ympäristöhallitus, 1994. Miljöförvaltningens webbsidor. Yrjölä, Rauno 1997. Eurajoen Olkiluodon, Kuhmon Romuvaaran, Loviisan Hästholmenin ja Äänekosken Kivetyn linnustotutkimus 1997. Birdlifen Suomi ry, Ympäristötutkimus metsätähti Oy. Posivan työraportti 97-44. Vattenlagen 264/1961. Östman, Maud. Puhelinkeskustelu Loviisan ympäristönsuojelusihteerin kanssa liittyen Loviisan alueen rauhoitettuihin luonnonmuistomerkkeihin. 25

KONTAKTUPPGIFTER Lovisa stad Stadsarkitekt Maaria Mäntysaari tel. 0440-55403 e-post maaria.mantysaari@loviisa.fi Ramboll Finland Oy enhetschef, byggn.ark. Matti Kautto tel. 020 7557841 e-post matti.kautto@ramboll.fi