SÄL Utbildningsmapp för sältoleransstöd
Innehållsförteckning Inledning 2 Bakgrund Sammandrag av förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar 4 Sälskador på yrkesfiskets fångster år 2009 6 Sälskador på fiskodlingar år 2009 10 Forskat Undersökning av sälens födoval i Bottenviken åren 2008-2009 14 Fångst av levande gråsäl i fiskredskap Slutrapport för år 2007:s forskningsprojekt 18 Undervattensfilmande i KANRA II - projektet för att effektivera ryssjefisket i Skärgårds- och Bottenhavet åren 2008 och 2009 23 Bekämpning av sälskador vid fiskodlingar 28 Pågående projekt Satellituppföljning av säl fångade i ryssjor i Bottenviken och på Finska viken (gråsäls-gps) 31 Projekt för riktad jakt på problemsälar 36 Projektplan Sälpingers 37 Lista över sälprojekt och publikationer 39 Skrivet om säl i fiskeribranschens tidningar 2009-2011 42 Bilagor DVD-filmen Harmaahylkeiden elävänäpyynti kalanpyydyksillä - Levandefångst av gråsälar med fiskredskap. VFFI. DVD-filmen Rysähallit satelliittiseurannassa 2009-2010. VFFI. Säljakt-häfte. Jägarnas Centralorganisation. 1
Inledning Sälarna (gråsäl och östersjövikare) förorsakar stora ekonomiska förluster för fiskerinäringen. Eftersom sälarna är en skyddade viltarter, är det inte möjligt att jaga dem i tillräcklig mängd för att undvika skador. Den strategiska planen för fiskerinäringen i Finland 2007-2013 gör det möjligt att utbetala stöd för fiskeriföretagare som förbinder sig till förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar. En av de centralaste linjedragningarna i den strategiska planen är att koncentrera sig på att utveckla fiskerinäringen och säkerställa primärproduktionen. Genom toleransstöd försöker man förbättra fiskeriföretagarnas förutsättningar att förhindra sälskador och fortsätta inom sin näringsgren trots de skador sälarna förorsakar. Stödsystemet förutsätter att de företagare som får kompensation bekantar sig med förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar och bekantar sig med metoder som kan förhindra sälskador för företagaren. Kustfiskaren måste månatligen anmäla fångst- och redskapsskador samt de sälar som drunknat i redskapen. Anmälningarna görs på en separat så kallad sälblankett. Vattenbruksföretagarna förbinder sig att årligen svara på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets sälförfrågan. Som krav på sältoleransstödet är att företagarna har gjort upp en företagsvis utvecklingsplan och deltagit i utbildning för att förbättra sin kunskaper om säl. Av de 1 525 fiskerienheter (fiskare, fiskarmatlag eller fiskefartyg) som år 2009 fiskade yrkesmässigt till havs, svarade 39 % (600) att de led av fångstförluster förorsakade av säl. Två tredjedelar av de som led av sälskador kunde ange skadorna per art och i mängd kilon. De övriga anmälde sina skador verbalt (t.ex. sälarna tog allt ). Mängden fisk som skadats av säl uppskattades till 168 ton och värdet på fångsten, uträknat enligt det genomsnittliga pris fiskarna får för fisken, uppgick till 454 000 euro. Resultaten på skadornas omfattning och värdet på dem är främst en uppskattning på minimivärdet. Skadorna som sälarna förorsakade fiskodlingen till havs uppskattades år 2009 till 250 000 kilo och värdet till sammanlagt 916 000 euro. Förlusterna bestod främst av skador på fisk. I Sverige har man forskat i hur sälarna påverkar fisket inom ramarna för Sälar och fiskeprogrammet sedan 1995. I Finland har Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet sedan 2000-talets början forskat kring sälfrågor och även många rådgivningsorganisationer och privata fiskare har genom olika projekt försökt arbeta fram metoder som skulle förhindra sälskador. Utvecklandet av sälsäkra ryssjor har varit ett stort framsteg, men man har hittills inte lyckats lösa sälproblemen kring nätfisket. Fiskerigruppen Vakka-Suomen kalastuspuisto har på sitt område i ett projekt strävat efter hållbara åtgärder i jakten på säl som förorsakar skador på fisket och fiskodlingen. Ett av projektets viktigaste målsättningar är att föra samman områdets jägare, yrkesfiskare och fiskodlare och få dem att jobba tillsamman för att arbeta fram praxis och verksamhetsmodeller för att organisera jakten, hantera bytet och tillvarata det. I Finland är gråsälen och vikaren viltarter. Jord- och skogsbruksministeriet och Ålands 2
landskapsregering svarar för förvaltningen av sälstammarna. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet svarar för uppföljningen av sälstammarna till havs samt forskningen. Riktlinjerna för skötseln av sälstammarna finns i förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar. Förvaltningsplanen har uppgjorts vid Jord- och skogsbruksministeriet. I ett forskningsprojekt som år 2008 inleddes vid Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet utreder man hur sälar som fångats i pontonryssjor rör sig med hjälp av GPS/GSM uppföljningsteknik. Genom forskningen önskar man få fram ny information om sälarna som äter i ryssjorna har kommit dit av slumpen, eller om vissa sälindivider är specialiserade på att äta i ryssjor. Resultaten kan sedan tillämpas både i förvaltningen av sälstammarna samt i att utveckla fångsttekniska lösningar. (översättning: Malin Lönnroth, CFF) 3
Jord- och skogsbruksministeriet Sammandrag av förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar I vårt land klassificeras gråsälen och östersjövikaren som vilt, och därmed tillkommer ansvaret för förvaltningen av stammarna jord- och skogsbruksministeriet. På landskapsnivån ansvarar jaktvårdsdistrikten för sälförvaltningen, vilka utgör den finländska viltförvaltningens och även den lagstadgade jaktorganisationens regionala administrativa enheter. På Åland ansvarar Landskapsregeringen för sälförvaltningen. Gråsälstammen har vuxit kraftigt under de senaste åren. Även vikarstammen har ökat, men tillväxten har inte varit lika snabb. Sälstammarnas förbättrade hälsotillstånd och därigenom ökande antal är ett positivt fenomen. Även nyttjandet av sälarna som naturresurser och ett mångsidigt utvecklande av sälprodukter ökar. Det ökande antalet sälar har skapat nya krav på en planmässig förvaltning av stammarna. Fångst- och redskapsskador orsakade av säl har ökat kraftigt och också kraven på att reglera stammarna har ökat. Attityden mot sälarna har hårdnat i och med de ekonomiska förluster fiskarna har erfarit, och speciellt gråsälen anses på många håll utgöra ett hot för näringens fortbestånd. Sälarna följer inte de nationella gränserna och gällande förvaltningen av Östersjöns sälstammar råder delvis mycket motstridiga åsikter både på ett nationellt och ett internationellt plan. Förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar i Finland utarbetades genom att tillämpa den Europeiska konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö Nr 59 (1997) och Nr 74 (1999), samt det internationella naturskyddsförbundets (IUCN) principer om tillämpning av hållbart nyttjande och de i EUs habitatdirektiv ställda specialvillkoren så att utkastet beaktar de internationella krav som ställts på Finland i sälförvaltningen. Vid utarbetandet hördes i stor utsträckning den lokala befolkningen, regionala aktörer och nationella intressegrupper. Förvaltningsplanen för vårt lands sälstammar i Östersjön är uppdelad i två delar. Den första delen ger bakgrundsinformation för jord- och skogsbruksministeriets sälpolitik. Vidare klarlägger den första delen sälarnas biologi och stammarnas utveckling baserande på finländsk forskning och hänvisar den finländska situationen till internationell forskning. Den första delen behandlar även nationell lagstiftning, internationella förpliktelser, internationellt samarbete, ekonomiska skador orsakade av säl, människan och sälens gemensamma historia, tidigare målsättningar för sälförvaltningen, genomförda förvaltningsåtgärder, forskning och till sälstammarnas utveckling knutna hot. En del av bakgrunden utgörs av det socioekonomiska materialet som grundar sig på hörandeprocessen. Om detta material har det också publicerats en särskild rapport. Förvaltningsplanen anger den grundläggande linjedragningen, som baseras på sälarnas biologiska egenskaper och på de viktigaste socioekonomiska faktorerna. Vid förverkligandet av denna linjedragning kan Finland fortsätta med en planenlig förvaltning och upprätthållandet av sälarna som en del av den marina miljön och dess mångfaldiga 4
organismsamhälle. Den grundläggande målsättningen för den finländska förvaltningen och skyddet av sälstammarna är att bibehålla vardera sälstammens gynnsamma bevarandestatus. Sälarnas artbiologiska minimikrav utgör grunden för en planmässig förvaltning av stammarna. Då sälstammarnas välbefinnande och livskraft är tryggad på lång sikt, kan även de socioekonomiska faktorerna beaktas i allt högre grad vid sälförvaltningen. Vid förvaltningen av gråsälsstammen strävar man efter att betona synen på gråsälen som en värdefull naturresurs som kan nyttjas på ett hållbart sätt. För vikarens del betonar förvaltningsplanen de skyddsbetonade riktlinjerna, särskilt med hänsyn till de osäkerhetsfaktorer som är förbundna med de sydliga stammarnas utveckling. Förvaltningen av sälstammarna förverkligas genom samverkan av olika åtgärder. Planen innehåller åtgärder som behandlar den regionala förvaltningen av stammarna, skyddet av sälarna och sälskyddsområdena, säljakt och jaktövervakning, nyttjande av säl, förebyggande av sälskador och ersättning av dessa, uppföljning och forskning, utbildning, rådgivning och information, samarbete mellan olika aktörer, uppdateringen av förvaltningsplanen och ansvarsfördelningen vid förvaltningen. Vid förverkligande av åtgärderna beaktas ekonomiska, sociala och kulturella krav samt regionala och lokala särdrag. Genomförandet av förvaltningsplanen följs upp och den uppdateras efter behov. Planen finns i sin helhet på Jord- och skogsbruksministeriets hemsida: www.mmm.fi > Fiske, viltvård och renar > Jakt- och vilthushållning > Förvaltningsplaner > Förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar 5
Pirkko Söderkultalahti och Anssi Ahvonen Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 15.12.2010 Sälskador på yrkesfiskets fångster år 2009 Finska yrkesfiskare fiskade 118 miljoner kilo fisk till havs år 2009. Största delen av fångsten, 90 miljoner kilo, bestod av strömming. Mest näst fiskades vassbuk, 23 miljoner kilo. De därpå följande fångsterna i storleksordning bestod av torsk (0,9 milj. kg), sik (0,7 milj. kg) och abborre (0,6 milj. kg). Fångstens producentvärde var 24 miljoner euro. Av de 1 525 fiskerienheter (fiskare, fiskarmatlag eller fiskefartyg) som bedrev yrkesmässigt fiske till havs uppgav 39 % (600) att de hade lidit av fångstförluster förorsakade av säl. Av de som lidit av skador kunde två tredjedelar uppge skadorna per art och i mängd kilon. De övriga anmälde sina skador verbalt i ord (t.ex. sälarna tog allt ). Dessa verbala uppskattningar har inte i den här granskningen ändrats till numeriska uppskattningar. På det viset är de resultat som presenteras här främst en minimiuppskattning på omfattningen och värdet på skadorna. 168 ton fisk uppskattade ha skadats av säl (tabell 1). Av den fisken var 46 ton sik, 37 ton strömming, 22 ton gös, 21 ton lax, 15 ton abborre, 8 ton öring, 5 ton braxen och 4 ton siklöja, 3 ton gädda och sammanlagt 6 ton övriga fiskarter (bild 1). Mängden fisk som hade skadats av säl var 31 ton mindre än år 2008. Mängden skadade abborrar ökade, för de andra arterna minskade skadorna, eller hölls på samma nivå. Värdet på den förlorade fångsten enligt det genomsnittliga pris fiskarna får för fisken 454 000 euro. Räknat i värde förorsakades sik-, gös- och laxfisket de största skadorna. Värdet på den förlorade sikfångsten räknat enligt genomsnittspris var 183 000 euro och värdet på gösfångsterna var 109 000. Laxfisket orsakades skador till ett värde av 82 000 euro. Jämfört med andelen fisk som kommer ut på marknaden led öringen år 2009 de största förlusterna. Det fanns 8 100 kilo skadade öringar, vilket är 11 procent i jämförelse med fångsten. Nästan hälften av skadorna på öring skedde i Bottenhavet (ICES 30) i statistikruta 32, där bland annat Kaskö och Kristinestad är belägna. Det var också i samma ruta som de största abborrskadorna fanns. Siken skadades mest i Bottenhavet, i statistikruta 23 som är belägen utanför Vasa. Gösskadorna var störst i Finska viken, utanför Ingå och Kyrkslätt, i statistikruta 53. Material och metoder Yrkesfiskestatistiken för fångster till havs baserar sig på yrkesfiskarnas fångstanmälningar. Jord- och skogsbruksministeriets beslut (798/1997 och 259/1998) om tillämpning av lagen om verkställighet av Europeiska gemenskapens gemensamma fiskeripolitik (1139/94) förpliktar alla yrkesfiskare att lämna fångstanmälan. Fiskeuppgifter för minst 10 meter långa fartyg lämnas med EU-fiskeridagbok. Fiske med fartyg kortare än 10 meter anmäls, med undantag för laxfångst, med en månatlig kustfiskeblankett. Laxfiske med fartyg kortare än 10 meter anmäls per fiskegång med kust- 6
fiskarens laxfiskeanmälan. Fångstanmälningsblanketterna behandlas och uppgifterna registreras vid NTM-centralerna längs kusten och vid Ålands landskapsregering. VFFI får ta del av uppgifterna för att föra statistik. Sedan 1999 har man i blanketterna frågat efter andelen bortkastad fisk, t.ex. hur mycket fisk sälen ätit. Man får då på samma sätt statistik för den bortkastade fångsten som för den kommersiella fångsten. År 2009 fick man fiskeuppgifter av alla minst 10 meter långa fartyg. De var 320 stycken till antalet. 1 783 kustfiskeblanketter lämnades in och man fick 1 541 (86 %) fiskeuppgifter av fiskarna/fiskarmatlagen. Saknade uppgifter korrigerades genom att använda poststratifiering. Som stratifieringskriterier användes fiskarens bostadsområde och inkomstklass (RKTL 2010). Resultatens tillförlitlighet Uppskattningar om mängden lax som skadats av säl har gjorts sedan 1999 och sedan 2000 för övriga fiskarter. Problemet har varit att på ett tillförlitligt sätt uppskatta mängden fångst som gått förlorad. De numeriska uppskattningarna på fångsten som fiskarna anmäler baserar sig i princip på de skadade fiskarnas rester. Alltid blir det ändå inte kvar något av fisken eller mängder som kan kvantifieras. Sälen kan äta hela fisken och den kan skrämma bort fisk från fångstredskapen genom sin närvaro. Fiskarna kan också rymma från fångstredskapen genom de hål som sälen lämnat efter sig. På grund av detta beskriver yrkesfiskarna ofta skadorna med ord, så som sälen tog allt. I blanketterna finns också anteckningar, där man berättar att man tagit bort fångstredskapen helt och hållet under pågående fångstsäsong på grund av skador förorsakade av säl: fiske omöjligt på grund av ett stort antal sälar. Dessa faktorer har inte kunnat beaktas då man beräknat resultaten. Eftersom en tredjedel av dem som led av skador inte kunde uppskatta mängder i siffror, kan man anse att uppskattningen om sälskador är ett minimivärde. En uppskattning om antalet fiskerienheter som lider av skador är en pålitligare mätare. Källor VFFI 2010. Yrkesfisket i havet 2009. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Finlands officiella statistik Jord- och skogsbruk samt fiske 4/2010. Finns att läsa på: http://www.rktl.fi/ www/uploads/pdf/uudet%20julkaisut/tilastoja_4_2010.pdf (översättning: Malin Lönnroth, CFF) 7
Tabell 1. Antalet fiskerienheter som anmält skador förorsakade av säl på sina fångster (=fiskare, fiskefartyg, fiskarmatlag) under åren 2000-2009. Tabell 2. Mängd fisk skadad av säl enligt ices-delområden åren 2000-2009, 1000 kg. Bild 1. Mängd skadad fisk enligt art år 2009. 8
Bild 2. Gösfångster skadade av säl och andelen av den gös som kom ut på marknaden år 2001-2009, enligt ices-delområde. Bild 3. Mängden skadad gös åren 2000-2009 samt dess realvärde räknat enligt det genomsnittspris fiskarna får för fisken. Bild 4. Mängden skadad sik åren 2000-2009 samt dess realvärde räknat enligt det genomsnittspris fiskarna får för fisken. 9
Riitta Savolainen, Pentti Moilanen och Anssi Ahvonen Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 20.12.2010 Sälskador på fiskodlingar år 2009 År 2009 odlade man ca 13,6 miljoner kilo matfisk i Finland. Av hela landets matfisk odlades 82 % (11,6 milj. kg) på havsområdena. På havsområdena är fiskodling så gott som enbart nätkassodling. År 2009 odlade man 3,6 miljoner kilo matfisk längs kusterna i Skärgårdshavet och Satakunda och på Åland 6,0 miljoner kilo. På övriga havsområden var produktionen ca 1,6 miljoner kilo (tabell 1). År 2009 fanns det 53 verksamma fiskodlingsföretag på fastlandet. Av dessa hade 39 företag haft problem med sälskador. Företagen hade sammanlagt 103 skilda i bruk varande fiskodlingsanläggning. Skador skedde vid 57 anläggningar. På Åland fanns det år 2009 tio verksamma företag som odlade matfisk, och sammanlagt hade de 29 i bruk varande anläggningar. Av dessa rapporterade sex om sälskador. På hela havsområdet uppskattades sälskadorna på odlad fisk uppgå till 250 000 kg (tabell 2). Ca 72 % av skadorna på havsområdena bestod av fisk som dödats av säl. Skador orsakades också av fisk som skadats av säl (16 %) och fisk som kunnat rymma pga. säl (11 %). Majoriteten av sälskadorna, 48 % skedde på Åland. Både odlingsanläggningar för sik och regnbåge drabbades. Fiskskadorna förorsakade av säl, relaterat till mängden fisk som kom ut på marknaden, varierade beroende på havsområde mellan 2-4 %. Det sammanlagda pengavärdet på skadorna på samtliga havsområden uppgick till 916 000 euro. Förlusten bestod främst av fiskskador, skadade kassar stod för ca 72 000 euro (tabell 3). År 2009 var både mängden fisk som skadat av säl samt värdet på den skadade fisken och skadade kassar betydligt lägre än år 2008. Det ekonomiska värdet på förlusten minskade ändå mindre i förhållande till de skadade kilomängderna (tabell 4 och 5). Material och metoder Uppgifter om de skador som sälarna förorsakar fiskodlingen på havsområdena samlades in på samma gång som VFFI samlade in producentuppgifter för statistikföring (se VFFI 2010). Man strävade efter att samla in uppgifterna per produktionsanläggning. Upp-gifterna för Åland fick man som en sammanställning av Ålands landskapsregering. I den här utredningen består sälskadorna av den fisk som sälen dödat, skadat eller släppt ut samt skador på odlingskassarna. Åland borträknat, var sammanlagt 68 företag på havsområdet med i insamlingen av uppgifter. Av dessa hade 53 företag haft verksamhet på 103 anläggningar under år 2009 och 15 företag hade lagt ner, eller hade ingen verksamhet. Enligt uppgift från Ålands landskapsregering var 10 företag verksamma på Åland och de hade 29 anläggningar i funktion år 2009. Femton företag svarade inte på VFFI:s enkät, så svarsprocenten var 78 %. 10
Av de som svarade på produktionsuppgifter hade tre företag inte angett uppgifter om sälskador. Det här beaktades genom att ersätta de saknade värdena med uppgifter från det insamlade materialet. I övrigt korrigerades saknade uppgifter genom att använda poststratifiering då produktionsuppgifterna räknades ut (se VFFI 2010). Som stratifieringskriterier användes företagets läge, information om företagets verksamhet från vattenbruksregistret samt andelen anläggningar företaget har. Indelningen av havsområden följer NTM-centralernas regionsindelning enligt följande: Finska viken = Sydöstra Finland och Nyland Skärgårdshavet och Satakuda kust = Egentliga Finland Österbottniska kusten och Bottenviken = Österbotten och Kajanaland Åland Resultatens tillförlitlighet Materialet samlades in i samband med etablerad statistisk materialinsamling, så man kände väl till utgångsläget och omständigheterna. Vid den statistiska behandlingen av materialet kunde man utnyttja mångårig erfarenhet och metodisk utveckling, som finns i statistikföring av vattenbruk vid Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Undersökningen täckte fältet rätt så bra, för nästan alla fiskodlingsföretag var med. Svarsbortfallet var ca 22 %, och det kan anses vara en ganska liten mängd, jämfört med företagsförfrågningar i allmänhet. Bortfallet korrigerades med en poststratifieringsmetod. I samband med resultaten (tabell 1-3) ges 95 % konfidensintervall. De beskriver osäkerhetsgraden som beror på bortfallet av material. Konfidensintervallen ska ses som riktgivande. Mätningsfel, det vill säga hur väl svaren motsvarar verkligheten, är alltid svårt att uppskatta i intervjuundersökningar. Utgående från materialet kan man ändå lägga märke till att svaren från de olika förtagen var sinsemellan i balans, även om de saker som undersöktes var svåra att mäta eller sådana faktorer som man inte direkt kan mäta, utan svaren baserar sig på uppskattningar. Källor VFFI 2010. Vattenbruk 2009. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Finlands officiella statistik Jord- och skogsbruk samt fiske 5/2010. Finns att läsa på: http://www.rktl.fi/ www/uploads/pdf/uudet%20julkaisut/tilastoja_5_2010.pdf (översättning Malin Lönnroth, CFF) 11
Tabell 1. Produktion av matfisk till havs (1000 kg orensad fisk) år 2009. k.i.= 95 % konfidensintervall Tabell 2. Fiskskador på havsområdena (1000 kg) förorsakade av säl år 2009. k.i.= 95 % konfidensintervall 12
Tabell 3. Värdet av sälskador (1000 ) på fisk och kassar på havsområdet år 2009. k.i.= 95 % konfidensintervall Tabell 4. Mängden fisk (1000 kg) som i fiskodlingar till havs skadats av säl åren 2003-2009. Tabell 5. Nominellt värde på fisk och kassar som i fiskodlingar till havs skadats av säl åren 2003-2009. 13
Petri Suuronen*, Esa Lehtonen, Raimo Riikonen, Rauno Hokki, Mervi Kunnasranta och Nina Aalto Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, *FAO:s fiskeriavdelning i Rom. Undersökning av sälens födoval i Bottenviken åren 2008-2009 VFFI gjorde åren 2008-2009 en undersökning, där man försökte utvärdera sälarnas betydelse som predatorer, särskilt på lax och öring i norra Bottenviken. I artikeln presenteras de viktigaste iakttagelserna. De kvantitativt mest förekommande arterna i gråsälens föda var strömming, siklöja och sik. Andelen laxfiskar var betydande, särskilt i de vuxna gråsälarnas föda. Gråsälen tycks rikta in sin predation också på utplanterade laxfiskar, i synnerhet öring. Vikarens föda bestod däremot främst av storspigg, men i proverna fanns också nors, strömming och siklöja. Undersökningens bakgrund och material Det har allmänt antagits att Östersjöns snabbt växande sälstammar genom sin predation avsevärt påverkar fiskbestånden och är ett hot mot bland annat utplanterade och naturliga yngel av Östersjölax. Denna undersökning är inriktad på att utreda sälarnas födoval och deras inverkan på fiskfaunan i Bottenvikens norra del, särskilt under sommarmånaderna, då både vuxna laxar och smolt rör sig i området. År 2009 utsträckte man provtagningsperioden ända till slutet av november, för att också få en uppfattning om sälarnas föda på hösten. Sälarna fångades i samarbete med erfarna lokala säljägare, som sköt sälarna vid hällar på grunt vatten. För att ta upp de skjutna sälarna konstruerades en fångstkrok försedd med videokamera. Petri Suuronen Lokalisering av sälar i födovalsundersökningen i Bottenviken. 14
År 2009 sköts sammanlagt 44 gråsälar och 35 vikare. Av gråsälarna sköts 14 individer på den svenska sidan i Norrbottens län med licens från Naturvårdsverket. Sommaren 2008 sköts 19 gråsälar och 12 vikare. Sälarnas magar och tarmar frystes genast efter fångsten. På basen av resterna i matsmältningskanalen kan man bedöma sammansättningen av sälarnas senaste måltider. I de flesta fall var nedbrytningen av födan redan långt framskriden och bestämningarna fick göras från fiskarnas bendelar, oftast från otoliterna. De djur, som sköts för provtagning var bägge år till största delen i god kondition. Siklöja, strömming, sik, öring och lax gråsälens föda i Bottenviken I materialet från år 2009 var gråsälens tre vanligaste födoval, räknat i antal fiskar, siklöja, strömming och sik. Siklöjans stora andel kan åtminstone delvis förklaras av de nuvarande starka årsklasserna. Siklöja är till kvantiteten det vanligaste födovalet, särskilt för unga gråsälar. Strömming förekom allmänt i födan hos gråsälar av alla åldrar. Sik påträffades med säkerhet i minst 7 av gråsälarnas magsäckar. En 115 kg:s gråsäl, som sköts i slutet av september, hade minst 25 sikar i magsäcken. I matsmältningskanalen hos sju gråsälar återfanns rester från sammanlagt 12 laxar och/ eller öringar. Av dessa kunde tre med säkerhet definieras som lax och tre som öring. Rester av lax fanns företrädesvis i matsmältningskanalen hos vuxna gråsälar. Andelen lax och öring i födan var bägge de undersökta åren betydligt större än i de undersökningar som gjorts tidigare i Östersjön och Bottniska viken. År 2009 var andelen gråsälar som ätit lax och/eller öring c. 16 % och år 2008 närmare en tredjedel (32 %). Det är att observera, att proverna i de tidigare undersökningarna, jämfört med vår, ofta samlats in i områden och under tider, med betydligt sämre förutsättningar för ett sammanträffande mellan gråsäl och laxfiskar. Rauno Hokki Innehållet i en gråsälshonas (vikt 136 kg) magsäck. Sälen hade fångats den 30.7.2009 på svenska sidan av Bottenviken (Pärlsten). Carlin-märket kommer från en öring som planterats ut den 16.5.2009 i Ijo älvs mynning. De tre vanligaste arterna i födan hos vikaren var storspigg, nors och siklöja. Andelen strömming var lägre år 2009 jämfört med 2008. I födoproverna påträffades också kräftdjur. Lax och öring påträffades inte i födoproverna från vikarsälarna, men det bör note- 15
ras att provmängden var liten i synnerhet från sommarmånaderna. En stor del av vikarsälarna sköts på vårisarna under april-maj. Dessa sälar kan inte förväntas ha några stora mängder laxfiskar i matsmältningskanalen, eftersom laxfiskarnas smolt då uttryckligen inte förekommer i havet. Gråsälen inriktad på utplanterad fisk Fyra av de gråsälar som sköts år 2009 hade ett Carlin-märke i magen. Tre märken kom ursprungligen från öring, som satts ut i Bottenviken år 2008 och 2009 och ett från en lax, som satts ut i mynningen av Kemi älv i maj 2008 (längd vid utsättningen 17 cm). Då den togs av gråsälen var den aktuella laxen 60 cm lång. Tre av de Carlin- märkta laxarna återfanns i gråsälar som skjutits i slutet av juli. Ett märke återfanns i en gråsäl skjuten norr om Hailuoto i slutet av oktober. I den gråsälens matsmältningskanal fanns dessutom rester av tre laxar eller öringar, 65 siklöjor, 39 sikar eller siklöjor, två norsar och en strömming. I magsäcken hos tre av de 19 gråsälar som sköts år 2008, fanns Carlin-märken, som ju allmänt används för märkning av laxfiskar. En gråsäl hade fyra märken, tre av märkena härstammade från öringar utsatta i Kemi älvs mynning i maj 2008 och ett märke från en öring, som satts ut i mynningen av Ijo älv år 2007. Den aktuella gråsälen hade dessutom benfragment från c. 60 unga öringar i sin matsmältningskanal. Bägge år återfanns betydligt fler Carlin-märken från öring än från lax. Resultatet tyder på det, att gråsälen relativt sett tar fler utplanterade öringar. Enligt den information VFFI samlat in, sätts årligen c. 2 miljoner laxsmolt ut i Bottenvikens älvmynningar. Största delen är olika åläggandeutsättningar. C. 0,6 miljoner havsöringar sätts årligen ut i Bottenviken, därav närmare 0,5 miljoner på den finländska sidan och resten på den svenska. Grovt räknat är antalet utsatta öringar i Bottenviken c. 30 % av antalet utsatta laxar. Beroende på fiskgrupp märks 2-4 % av sättfisken, lax och öring, med Carlin-märken årligen på den finländska sidan (totalt c. 27 000 laxar och 10 000 öringar). Om man antar att det är lika sannolikt att en märkt öring fångas av en säl som en omärkt öring, kan man grovt kalkylera att en säl måste äta 20-40 öringsyngel för att ett yngel med Carlin-märke skall återfinnas i dess mage. Svårt att bedöma sälens inverkan på fiskbestånden Det faktum att en fiskart återfinns i sälarnas matsmältningskanal berättar inte nödvändigtvis något om den inverkan, som sälens predation har på arten i fråga. För att kunna beräkna denna inverkan, krävs information också om mängden födoorganismer och mängden sälar, födoorganismernas storlek och det predationstryck, dessa utsätts för från annat håll, samt uppgifter om fisket. I havet är lax och särskilt havsöring till antalet mycket få jämfört med t.ex. strömming. Man kan därför anta att lax och öring kvantitativt sett inte utgör den centrala födan för sälarna. Man bör ändå beakta, att vikten på en lax eller öring lätt kan vara hundrafalt jämfört med en siklöja eller strömming. Predationen kan därför åtminstone lokalt ha en betydande effekt på dessa fiskbestånd och speciellt på sättfiskynglens överlevnad. 16
Mer material krävs Denna undersökning har gett mycket nytt material om sälarnas födobeteende i Bottenviken. Man kan ändå konstatera, att man på basen av materialet ännu inte tillförlitligt kan avgöra vilken effekt sälarnas predation har på fiskbestånden. Man borde få prov också från Bottenhavet och Kvarken och speciellt under sommarmånaderna. För att noggrannare kunna beräkna sälarnas predationseffekt på sättfisken bör man också veta hur länge Carlin-märken i genomsnitt stannar kvar i matsmältningskanalen. Vi önskar tacka Jouni Heinikoski för att han på ett professionellt sätt arrangerat insamlingen av sälar för proverna. Tack också till alla de personer och organ, som utfärdat fångstlicenser för undersökningen och hjälpt till med hantering av proverna. Ett varmt tack till Jord-och skogsbruksministeriet för hjälp med finansieringen. (Översättning: Folke Halling, VFFI) 17
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Arbetsgrupp: Esa Lehtonen, Petri Suuronen, Tapio Mäkelä, Veli-Pekka Ojala, Åbo yrkeshögskola Resultatenheten för teknik, miljö och ekonomi Fångst av levande gråsäl i fiskredskap Slutrapport för år 2007:s forskningsprojekt Projektets målsättningar Jakt på gråsäl är en av de svåraste jaktformerna i Finland. Att begränsa gråsälsstammen enbart genom jakt, ger högst antagligen inte önskat resultat, för nuförtiden klarar man endast av att nyttja cirka hälften av jakttillstånden. Att fånga sälarna levande i ryssjorna i en skild fångstdel är ett alternativ för att fånga säl och begränsa stammen. Den så kallade Push-up ryssjan för laxfiske har under senare år blivit allmännare längs med kusten. En dylik ryssja erbjuder ett bra skydd mot säl och betydande förbättring då redskapen vittjas. Det har föreslagits att Push-up ryssjan också kunde användas vid säljakt. Erfarenheterna kring att fånga levande gråsäl i ryssjorna är hittills dock begränsade. En svensk utvecklare och tillverkare av Push-up ryssjor, Christer Lundin, har med egen finansiering testat sina redskap, men resultaten är inte offentliga. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har i samarbete med yrkesfiskare längs kusten samt redskapstillverkare testat ett fångstredskap som skulle lämpa sig för att fånga gråsälar levande och som kunde anslutas till Push-up ryssjan. Målsättningen var att utveckla en ryssja som skulle lämpa sig för både fiske och fångst av levande gråsälar. Med den här ryssjan kan fiskaren genom små modifikationer fiska normalt mellan sälfångsperioderna. Ryssjorna testades i praktiken av yrkesfiskare i Bottenhavet, i Björneborg och Sastmola. En del av gråsälarna som fångades med testredskapen sköts för att säkerställa att metoden fungerar och för att få magprov för närmare analys (näringsanalyser, VFFI, Mervi 18
Kunnasranta). Sälarna sköts av yrkesfiskarna, som hade giltiga vapenlicenser och jaktkort samt ett för ändamålet lämpligt jaktgevär. Att skjuta gråsälen i ryssjan var ett pålitligt sätt att på ett etiskt sätt avliva sälen. Den skjutna sälen sjönk till bottnen av ryssjan, varifrån fiskaren flyttade över den till sin båt. Ett sakkunnigt och snabbt hanterande av sälen direkt efter fångsten är ett måste för att garantera en förstaklassig kvalitet. Projektparter och samarbete Projektet planerades och genomfördes i samarbete med yrkesfiskare i Bottenhavet men man beaktade också synpunkter av yrkesfiskare runt kusten och från Åland. För projekthelheten erbjöd Bottenhavet de bästa ramarna för undersökningen. Man gjorde även forskningssamarbete med Fiskeriverket i Sverige (bland annat tillämpning av undervattensvideoteknik). Resultat Undersökningsområde och fångstlicenser Projektet genomfördes år 2007 under tiden maj-november längs kusten i Björneborg och Sastmola i samarbete med två yrkesfiskare. Jord- och skogsbruksministeriet beviljade Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet tillstånd att fånga 30 gråsälar i forskningssyfte (15 gråsälar i Björneborg och 15 gråsälar i Sastmola). En del av testryssjeplatserna fanns på statens allmänna vatten och en del på privata vatten. Tillstånden till de allmänna vattnen under tiden för laxfiskebegränsningar beviljades av Egentliga Finlands TE-central. Testryssjorna och tilläggsdelen för sälfångst Testryssjorna (PU-ryssjorna) hyrdes av fiskarna som deltog i projektet och fiskarna kompenserades för de ändringsarbeten som måste göras. Sammanlagt fyra omarbetade ryssjor sattes ut på fångstställen som fiskarna ansåg lämpliga för ändamålet, två i Björneborg och två i Sastmola. I augusti-november användes endast två omarbetade ryssjor, på grund av svåra väderförhållanden. I projektet testades fångst av gråsäl med två olika metoder; a) fångst i fiskhuset (4 olika modeller av gallerluckor) samt b) en metod där sälen fångades i framryssjan. Målsättningen var att hitta en modell där sälen inte drunknar, utan kan komma upp till ytan för att andas. I experimentet gav man snabbt upp försöken med fångst i fiskhuset för sälen lärde sig snabbt simma ut ur ryssjan igen trots gallerportarna. Fångst i framryssjan visade sig dock vara en fungerande metod. Med en dylik apparatur utlöser sälen en lucka bakokm sig och blir fångad i framryssjan. Då gallerporten har utlöst, får fiskaren genom ett GSM-alarm, ett textmeddelade till sin mobiltelefon. Meddelandet försnabbar borttagandet av sälen från ryssjan. Hur fångstmetoden har utvecklats och de tekniska detaljerna presenteras i detalj i en DVD-film som man gjort inom projektet. Videofilmningsapparatur för undervattensfilmning Undervattenskameror underlättar det att utvecklandet av den rätta uppbyggnaden på ryssjorna. 19
Man följde upp hur sälarna och fiskarna beter sig i testredskapets olika delar genom två parallella undervattensvideokameror. Med apparaturen samlade man in bildmaterial på en hårdskiva (i Björneborg) och genom trådlös bildöverföring (i Sastmola). Videokamerorna (3 st) installerades i båda systemen vid ingången till fiskhuset och till framryssjan. För genomförandet av den trådlösa bildöverföringen svarade Åbo yrkeshögskolas arbetsgrupp för teknik, miljö och ekonomi. Arbetet var ett beställningsarbete. Forskningsresultat Sälobservationer och sälarnas beteende i testryssjorna Hur gråsälarna betedde sig i testryssjan vid Björneborg följdes upp med undervattensvideokameror under tiden 14.5. 28.10.2007, sammanlagt 105 dagar. Man observerade säl i redskapen sammanlagt 149 gånger (30 dagar) och då man analyserade bildmaterialet identifierade man 4 olika sälindivider på basen av färgen och fläckarna på deras päls. Filmningen visar att gråsälarna är aktiva på morgonnatten och morgonen, samt på kvällen (bild 1). Identifieringen var svår i fråga om de nattliga besöken i de olika delarna av ryssjan, samt pga. skilldnader i ljusmängd och tidvis väldigt grumligt vatten. Sälarna simmade även väldigt snabbt, vilket försvårade identifieringen. Under de kolsvarta höstnätterna fick man inget bildmaterial. I ett fortsättningsprojekt kommer man att testa infrarött ljus för att reda ut hur sälarna rör sig i synnerhet i mörker. Bild 1. Gråsälarnas besök vid testryssjan under olika tider på dygnet under perioden 14.5.- 28.10.2007 (Björneborg) Man lade märke till att sälarna som fångats i framryssjan var lugna och de började inte söndra ryssjeväven (dyneema) genom att bita på dem. Stundvis försökte ändå vissa individer ut genom gallerluckan, genom att klösa på den. I undervattensuppföljningen märkte man också att det måste finnas fisk i ryssjan, en tom ryssja lockar ingen säl. 20
Sälarnas storlek, ålder och kön Sammanlagt fångades 13 gråsälar i de två testryssjorna, och de var alla hanar. Största delen av gråsälarna var 5-17 år gamla (vikt 84-135 kg). Antagligen rör sig hanarna aktivare än honorna och de söker sig aktivt till ryssjorna. Man fick inga observationer av sälhonor. Sälens ålder är inte direkt beroende av djurets längd eller vikt (tabell 1). Åldersbestäming gjordes på 8 sälars hörntänder. Tabell 1. Åldersbestäming och storlek på sälar fångade i testryssjorna. Tillvaratagande av sälarna som fångades i testryssjorna Utbildade jägare med vapenlicens, jaktkort och ändamålsenligt jaktvapen svarade för avlivandet av sälarna. Sälarna avlivades med ett dödligt skott i huvudet. Ett sakligt och snabbt hanterande av sälen efter att den avlivats är nödvändigt för att garantera en förstaklassig kvalitet. I det här projektet tillvaratog man sälens skinn, tran, kött och ben och vidareförädlade dessa till produkter. Publikationer Artiklar i tidningarna: Kalastaja 2 / 2008 Fiskarposte 4 / 2008 Ase & Erä 3 / 2008 Merikarvia 17.1.2008 Kymen Sanomat 29.3.2008 Fångstmetoden som utvecklades har också publicerats i en internationell serie: Fisheries Research 102 (2010) 214-216 Technical note, Live-capture of grey seals in a modified salmon trap Esa Lehtonen, Petri Suuronen Finnish Game and Fisheries Research Institute, P.O.Box 2, FI-00791 Helsinki Finland. DVD-filmen som uppgjorts i samband med projektet (längd 14 min) finns som bilaga till den här utbildningsmappen. Det är möjligt att beställa kopior på filmen mot porto från VFFI:s hemsida www.rktl.fi. 21
En skild slutrapport om undervattenskameran finns att få från Åbo yrkeshögskola, från resultatenheten för teknik, miljö och ekonomi. Praktisk tillämpning av resultaten Resultaten kan tillämpas direkt i yrkesfisket. Projektets målsättning var att utveckla ryssjorna så att de möjliggör fångst av levande sälar och på ett etiskt sätt eliminera problemsälar. Fångst av levande säl gör det möjligt att nå rätt målgrupp dvs de problemsälar som använder ryssjorna som matplats, samt tillvarata dessa sälar som resurs. Den ryssja som nu har utvecklats kan användas vid vanligt fiske, utanför sälfångstperioderna. Fördelen är att sälapparaturen inte hindrar fiskarna från att simma in. Det är också viktigt att fiskaren får ett textmeddelande genast då en säl fastnat i ryssjan. Då kan fiskaren genast endera avliva sälen eller släppa ut den. Även om man inte med ryssjefångst i sin helhet kan lösa det växande sälproblemet, kan möjligheten att eliminera problemsälar lokalt ha en effekt i att minska sälskadorna. I projektet kunde man inte med säkerhet få fram om sälskadorna på ryssjorna var förorsakade av vissa så kallade problemsälar eller om det var fråga om sporadiska sälar som hade vägen förbi ryssjan. För att kunna reda ut detta grundligt måste man göra ett märkningsexperiment, där man märker tillräckligt många sälar som fångats i ryssjor med sändare och släpper dem fria. Med den här tekniken skulle man få behövlig ny information om hur sälarna rör sig. Det är meningen att fortsätta forskningen på den här fronten. (översättning: Malin Lönnroth, CFF) 22
Vesa Tschernij, iconex@co.inet.fi Undervattensfilmande i KANRA II - projektet för att effektivera ryssjefisket i Skärgårds- och Bottenhavet åren 2008 och 2009 Utdrag av slutrapporten Sammandrag Målsättningen i projektet var att under två års tid filma den i Skärgårdshavet för gösfångst utvecklade ryssjans ingång, mungarn och selektionsapparatur samt två olika säl-stoppnät utvecklade för laxryssjorna i Bottenhavet. I planeringsskedet för arbetet framkom dock behovet att utveckla en lämplig, batteridriven apparatur för filmande av ankrade fiskeredskap. En av de verkliga utmaningarna var att minimera systemets strömförbrukning. Det enda sättet att minska apparaturens strömförbrukning var att utnyttja digitaltekniken. Åbo Yrkeshögskola svarade för det tekniska utvecklingsarbetet och förverkligandet. På grund av de otaliga problem som framkom i utvecklingsarbetet fick man apparaturen för filmande att fungera tillfredställande först våren 2009. Således erhölls inga filmresultat alls år 2008 och även det andra året försenades inledningen av filmandet nästan med en månad. Undervattensfilmandet av bottenfångande ryssjor som KANRA-projektet inledde år 2009 i Skärgårdshavet är vad vi vet de första i sitt slag. Det absolut viktigaste resultatet av filmandet är kunskapen om hur, när och vad som man i fortsättningen kan och borde filma. I Skärgårdshavet är det största problemet vattnets grumlighet. I närheten av bottnen är vattenskiktet sällan tillräckligt klart på grund av de ständiga strömmar som färjtrafiken orsakar, när åter vattnet i höjd med fiskhuset är relativt klart till slutet av maj. Som ett representativt exempel på filmarbetets betydelse kan nämnas resultatet som rör ingångstrådarna. Ett avstånd mellan trådarna större än de andra verkade utlösa en flyktreaktion hos gösarna. Oftast flydde också den fisk som försökte det ut ur fiskhuset. Lösningen på det här problemet är förmånlig! Noggrannhet i byggnadsskedet, men frågan väcks: Hur många andra problem som inverkar på fångsteffektiviteten finns det i de nuvarande ryssjekonstruktionerna förutom det som vi hittade? Trots att filmandet i Bottenhavet kom i gång först efter laxsäsongen visar de, av våra resultat, kanske mest konkret vad man med kamerauppföljning av fiskarna och redskapen i bästa fall kan uppnå. Nämligen, beträffande stoppnätet i ingången, så har fiskarnas praktiska erfarenheter varit uppmuntrande, så våra resultat kan nu styrka deras uppfattning. Förutom detta kan vi på basen av våra resultat även förstå varför den utvecklade metoden fungerar. Stoppnätet i ingången, fast det i princip var satt i redskapets kanske mest kritiska del i första ingången, visade sig dock överraskande vara det bäst fungerande alternativet för helheten. Laxarna skyggade inte för ingången försedd med 23
stoppnät just mer än den vanliga ingången, och dessutom verkade det som om stoppnätet t.o.m. kunde minska antalet lax som flyr ut ur ryssjan. Det mest betydande problemet med stoppnätet som är fäst i bågen inne i mellanfiskhuset verkar vara att sälarna fortsättningsvis kan ta sig in i redskapet. Sälens regelbundna besök i mellanfiskhuset förorsakade panik hos de laxar som simmade där, varefter de i panik simmade genom nätet även i fel riktning eller rakt in i sälarnas gap. På basen av 109 timmars urval bildmaterial gjordes det 24 observationer av säl i ryssjan där sälarna kunde simma in i mellanfiskhuset, medan endast en säl sågs vända i ryssjan försedd med stoppnät i ingången. Tre ryssjor tre målsättningar Fångst och selekteringseffekt i göspontonryssjorna i Skärgårdshavet Den centrala målsättningen i Skärgårdshavet har varit att hitta problemen som förekommer i konstruktionen av de traditionella fjällfiskryssjornas (gös och abborre) ingångar och ketsor när de tillämpas på PushUp-ryssjan samt att ersätta de bristfälligt fungerande konstruktionerna med lösningar som fungerar bättre. Målen för filmandet var i denna preliminära forskning: 1) fiskhusets ingång, 2) ketsornas/mungarnets underkant och 3) fångstens selektionsanordningar i fiskhuset (=storleks- och artselektion) Säl-stoppnätens funktion i laxryssjorna vid Bottenhavets kust I den ursprungliga PushUp-ryssjan hindrades sälarna att komma in i fiskhuset med hjälp av ett sälgaller som satts i ingången. Slutligen lyckades man hindra sälen att ta sig in i fiskhuset genom att reglera sälgallrets storlek och med hjälp av de tvärstänger och järnpikar som satts fast i det. Det här ledde dock inte till en minskning av sälskador på fångsten, eftersom problemet flyttade från fiskhuset till framryssjan dit sälarna fortfarande hade fritt tillträde. Orsaken till att sälgallret ursprungligen inte sattes i den första, dvs i mellanfiskhusets ingång, var fiskarnas rädsla att ett galler som hindrade sälarna även skulle inverka negativt på fiskarnas lust att simma in i ryssjan. Man söker nu en lösning på problemet med ett stoppnät tillverkat av stål- eller dynemagarn. Målsättningen med filmningen var att utreda vilket av de två stoppnätsalternativen; i) bågstoppnätet eller ii) ingångsstoppnätet som är det bättre alternativet för helheten. Funktionsprincipen för stoppnätet är helt enkelt att tillåta fångstfiskarna men att hindra sälarna att komma in i ryssjan via de stora maskorna. I filmningen har vi strävat efter att iaktta såväl sälarnas som fiskarnas (i huvudsak laxarnas) reaktioner när de närmar sig och senare möter på stoppnätet och fiskarnas reaktioner när de simmar genom det. Ett fungerande sikfiskhus utvecklas i Bottenhavet Allmänt anses siken vara en svårfångad art med ryssja på vår västkust och på Åland. PushUp ryssjan har inte fört med sig någon betydande förändring i detta. Snarare tvärtom. Siken är till sitt beteende mycket försiktig och rör sig sakta i ryssjan och söker en väg ut genom att systematiskt nosa på nästan varje maska. Enligt fiskarna krävs det lätta, ljusa och rymliga konstruktioner för att få siken in i fiskhuset. Å andra sidan är rymliga konstruktioner av tvång samtidigt även öppna, vilket i sin tur kan bidra till att den nyfikna och enträgna siken rymmer. I de undervattensfilmningar som Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet gjort för att iaktta sälarnas beteenden har sikarna emellanåt konstaterats simma nästan hur de vill fram och tillbaka i de vanliga 24
ingångskonstruktionerna (Mäkelä Tapio, Harmaahylkeiden ja saaliskalojen käyttäytymisseuranta vedenalaiskuvausten avulla Selkämerellä 2007, Examensarbete, Åbo Yrkeshögskola, 2009). Granskning av resultaten Laxarna undvek inte de testade stoppnäten Sälarna vaktar de laxar som kommer i ryssjan genom att med jämna mellanrum besöka redskapens ketsor och mungarn. De gör i allmänhet bara korta granskningsrundor och håller på detta sätt koll t.o.m. på flera ryssjor som finns i området. Denna beteendemodell framgick klart i vår filmning. Sälarna besökte ryssjan med ungefär 15-60 min mellanrum ifall det rörde sig lax på området. Om lax inte syntes till syntes inte heller sälar! Således ju längre de laxar som kommer i ryssjorna blir och snurra i mungarnet eller adaptern desto sannolikare blir de sälarnas fångst. Av denna orsak är det ytterst viktigt med tanke på stoppnätets funktion, att det inte bromsar fiskarnas simmande in i ryssjan där de är i skydd för sälarna. I filmningarna konstaterades att laxarna simmade genom båda stoppnäts-modellerna utan större problem. Två av de största laxarna som simmade genom nätet fastnade t.o.m. för en stund i stoppnätets maska, men trots det fortsatte de målmedvetet in i ryssjan. Speciellt gick laxarna genom det tre meter stora stoppnätet (båg-stoppnät) som fästs i mellanfiskhusets båge utan någon märkbar reaktion. Av tiotal observerade genomsimningar var det bara i en som en lax svängde om när den mötte nätet. Laxarna som snurrade i adaptern till stoppnätet som satts i mellanfiskhusets ingång (ingångsstoppnät) gick igenom i medeltal efter 3,4 försök till närmanden. När filmningen koncentrerades till fiskhusets ingång, där det inte fanns något stoppnät (men nog en mindre diameter och betydligt mer ingångstrådar), behövde en lax i medeltal 3,0 närmanden före den simmade in i ingången. Den förlängande effekten för simning genom stoppnätet skulle således i ljuset av våra numeriska resultat vara 0,5 närmanden. Vesa Tschernij Stoppnät. 25
På grund av det lilla observationsmaterialet och i detta förekommande stora variationer är det lönlöst att räkna vad ett halvt närmande i medeltal skulle betyda mätt i tid. I de observerade fallen år 2009 varierade den förbrukade tiden för 0,5 närmanden från några sekunder upp till flera tiotals sekunder. I ljuset av våra resultat ser det ut som om det finns en inverkan av stoppnätet på att skrämma bort laxarna eller att förlänga deras simmande in, men den är sannolikt relativt liten. Stoppnätet bör hålla sälarna borta från laxen Ett betydande problem noterades i det båg-stoppnät som installerats i mellanfiskhuset! Med hjälp av det kan man inte helt hålla sälarna borta från de laxar som simmat in i ryssjan, eftersom laxarna verkade simma genom stoppnätet i båda riktningarna! I själva verket verkade laxarna på basen av observationsmaterialet vistas mera utanför båg-stoppnätet än bakom det i skydd! Dock inverkar det stim på flera laxar (6-8 st) som observerades i mellanfiskhuset på vårt numeriska resultat. Två skilda observationer gjordes på stimmet, av vilka individerna i den senare noterades sannolikt fly genom mellanfiskhusets ingång tillbaka till adaptern. Det finns inga ingångstrådar i mellanfiskhusets ingång såsom i fiskhuset förutom fyra stödtrådar som bär upp ingången, så laxarna kan t.o.m. lätt hitta sin väg ut ur mellanfiskhuset även utan jagande säl! Sälens uppenbarelse i mellanfiskhuset orsakade i allmänhet en kraftig panikreaktion hos laxarna. De laxar som sälen skrämt störtade huvudlöst fram och tillbaka i mellanfiskhuset och kunde hamna även framför stoppnätet i utrymmet oskyddat för säl. I denna bemärkelse fungerade ingångsstoppnätet effektivare än båg-stoppnätet. För det första hindrar det helt att sälarna slipper in i mellanfiskhuset, varför det såg ut som om de laxar som snurrar där inte på samma sätt blir oroliga. För det andra verkade de laxar som rörde sig i mellanfiskhuset inte alls vara intresserade av mellanfiskhusets ingång försedd med stoppnät. I allmänhet hamnade de antingen på sidan av ingången eller ovanför den. I hela provmaterialet påträffades endast en fisk som beslutsamt simmade ut genom stoppnätet, vilken sannolikt var en liten sik. Bara en lax sågs störta mot stoppnätet vid ingången, men även den svängde om alldeles i närheten av nätet. Denna lax hade några sekunder tidigare störtat med en exceptionellt hård fart in i mellanfiskhuset sannolikt jagad av en säl. Orsaken till varför nämnda lax närmade sig stoppnätet vid ingångens öppning var högst sannolikt panik och inte ett avsiktligt flyktförsök! Får stoppnätet sälarna att ge upp? I filmningarna gjordes sammanlagt 25 säkra sälobservationer, av vilka endast en vid filmning av ingångsstoppnätet. De sälar som besökte stoppnätet sågs inte en enda gång ens försöka använda sig av kraft för att bryta sig genom nätet. I själva verket rörde de inte ens vid nätet. Varför gjordes 24 st av sälobservationerna vid filmning av båg-stoppnätet? Den enklaste förklaringen kan vara den, att enbart att simma in i ryssjan (och att se lax på nära håll) kan vara en faktor som upprätthåller intresset hos sälen, men mera sannolikt är orsaken ännu enklare. Båg-stoppnätet utesluter nämligen inte helt möjligheten, att sälen varje gång den besöker ryssjan måste avlägsna sig utan fångst. Som stressade simmar laxarna nämligen lätt även genom stoppnätet rakt i sälarnas gap. Det, att samma situation skulle uppstå i en ryssja försedd med ingångsstoppnät, verkar omöjligt i ljuset av våra resultat! I Sverige har också fiskaren Thomas Innala från Luleå som år 2009 testat stoppnät i 12 ryssjor lagt märke till att om det i närheten finns vanli- 26