Sammanställning för åtgärdsområde 30. Stensån Denna sammanställning på allmän information om åtgärdsområdet som varje länsstyrelse har tagit fram samt information som fanns i VISS i september 2014. Det kan finnas ytterligare förbättringsbehov och krävas ytterligare åtgärder för att nå god status i åtgärdsområdets vattenförekomster än de som anges här. I det fortsatta vattenförvaltningsarbetet är en prioritering av angivna åtgärdsförslag viktig. Länsstyrelserna kommer fortsätta arbeta i VISS även under samrådsperioden, och kommer där det behövs komplettera med exempelvis mer data eller fler åtgärder. Det kommer då att synas i VISS och kan skilja sig från informationen i detta dokument. Stensåns vattenråd har gjort kompletteringar, korrigerat felaktigheter och tagit bort irrelevanta inaktuella uppgifter i denna sammanställning. Inledning Stensån är det sydligaste av de fem vattendragen i Laholmsbuktens tillrinningsområde. Den största delen består av skog, men närmast kusten tar slättlandskapet över där jordbruksmark dominerar. Sjöarealen i området är liten. I Stensån finns genuina stammar av lax och öring, hotade sötvattensmusslor och en rik bottenfauna. Ån är sedan några år i princip oreglerad, vilket är ovanligt för regionen, men huvudfåran har rätats och invallats i den nedre delen. Vattenuttag för bevattning sker i stor omfattning i de nedre delarna. Stensån upp till Sjöaltesjön omfattas av fiskvattendirektivet. Översvämning är ett problem i Stensån, accenturerat av en mycket snabb tillrinning från Hallandsås branta nordsluttning. De stora problemen i de nedre delarna är övergödning och olika hot mot den biologiska mångfalden p g a spridning av invasiva arter och sjukdomsangrepp på framförallt alar. Det antropogena bidraget av näringsämnen från jordbruket är betydande, men några industriella eller kommunala utsläpp av betydelse finns inte. Inom Stensåns åtgärdsområde finns endast ett mindre privatägt vattenkraftverk med en effekt på 80 kw/ årsproduktion xx vid Kärramölla med en minimal damm. Vattenintaget är försett med ett skyddsgaller som hindrar utvandrande ål och smolt att dras in i turbinen. Fri fåra i ån förbi kraftverket. Stensåns åtgärdsområde är påverkat av försurning, i synnerhet gäller det skogs- och mellanbygden. Större delen av området har en dålig eller måttlig motståndskraft mot försurning. I de nedre delarna av åtgärdsområdet är dock motståndskraften mot försurning god på grund av rikare jordlager. I övriga delar av området krävs omfattande kalkning för att motverka försurningen. F n sker båtkalkning i Svarta sjö med 11 ton och helikopterkalkning vid Klippebäcken med 100 ton årligen. Därutöver finns en kalkdoserare vid Drakabyggget vid Sjöaltssjön. I flera av grundvatten-förekomsterna har det konstaterats problem med framför allt förhöjda halter av tungmetaller och bekämpningsmedel. Förhöjda halter av kvicksilver i fisk har uppmätts eller beräknas förekomma i alla ytvattenförekomster i avrinningsområdet. I Stensåns vattensystem har främmande fisk- och djurarter påträffats i både sjöar och vattendrag. Förrymda odlade regnbågar och signalkräftor (Pacifastacus leniusculus), samt mink är vanligt förekommande i Stensåns sjöar och vattendrag. Laxparasit, Gyrodactilus salaris är ett gisssel för laxartad yngel och smolt. Av främmande träd och växter är knäckepilen, Salix fragilis, inklusive underarter, en invasiv art som orsakar omfattande erosion och uppdämning, när träden regelmässigt faller ut i Stensån och hindrar avrinningen. Sjögull (Nymphoides peltata), som har påträffats i Vita sjö och Gårdsjön vid Vemmentorp, är en främmande invasiv art som påverkar växt- och djurliv
och fritidsaktiviteter negativt. Flera andra arter är stadda i snabb spridning t ex jättebalsamin, Även mindre bestånd av jättebjörnloka, parkslide, Fallopia japonica m fl arter har lokaliserats. När det gäller grundvatten är uttagsmöjligheterna i berg goda, liksom i de ytliga jordlagren med mäktiga isälvsavlagringar nära kusten. Ett antal större grundvattenmagasin (Dömestorp och Eskilstorp) med stora uttag, finns inom de västliga delarna av avrinningsområdet vid Hallandsås nordsluttning. Vattentäkterna försörjer främst Laholms och Båstads kommuner med vatten.
Stensåns Vattenråds yttrande angående Samråd över Förvaltningsplan, Miljökvalitetsnormer och Åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning för Västerhavets vattendistrikt SAMMANFATTNING Samrådshandlingarna som tagits fram och distribuerats till vattenråden är i stora drag en ren skrivbordsprodukt. Tyvärr har mycket av den lokalkännedom som funnits på länstyrelsen gått förlorad p g a personalbyten och man har inte kontaktat vattenrådet, där lokalkännedomen finns, innan det digra materialet tryckts upp och distribuerats. Många av uppgifterna är inaktuella och irrelevanta och i en del fall direkt felaktiga. Materialet som finns samlat i VISS är mycket omfattande och till stor nytta och en värdefull dokumentation. För den som ej regelbundet arbetar med programmet, är det dock mycket tidsödande och då kan man dra sig för att använda det det är en sak att göra det på betald arbetstid en annan att göra det på ideell basis. Finansiering? Om de föreslagna åtgärderna för Stensåns avrinningsområde (åtgärdsområdet) redovisade i tabellerna 2, 3 och 5 skall kunna genomföras krävs stora ekonomiska insatser, närmare räknat en årlig schablonberäknad kostnad på 37 miljoner (36 811 000 kr ). Vem sitter på den kassakistan kan man fråga sig? Mycket av klassningen och förslagen till åtgärdsprogram baserar sig i stor utsträckning på scabloner och antaganden och ej på konkreta mätningar eller vetenskapliga fakta. Sträckindelning i VISS och därmed även klassningen är inte anpassad för mindre åar och bäckar den lämpar sig bättre för större vattendrag som älvar och floder. Riktlinjen att delsträckor skall vara 15 km eller mer, passar ej in på Stensån med biflöden. Detta ger helt absurda nedklassningar av långa sträckor och felaktiga beslutsunderlag för förbättringsåtgärder. Vid klassningen har man fällt hellre än friat, där man inte haft faktaunderlag. Sammantaget med sammanslagning av sträckor med helt skilda förhållanden, resulterar detta i nedklassning av långa sträckor med god status till måttlig eller dålig status. Detta ger en överdrivet negativ bild av tillståndet i vattendragen. Undertecknad tvivlar på att andra EUländer klassar sina vattendrag på ett sådant sätt! Stensåns vattenråd reagerar på detta stelbenta upplägg. Istället för att klassa ned hela långa sträckor, bör man göra en detaljerad klassning av det faktiska tillståndet och rödlista endast de delar som behöver åtgärdas för att höja statusen till godkänd. Med hjälp av GPS och digital kartteknik är detta inget problem. Det kräver förstås lokalkännedom att skilja ur delar med god eller bättre status på sträckor som är klassade med sämre status. Omfattande kunskaper finns i vattenrådets krets men även här krävs extern finansiering - förslagsvis från Länsstyrelsen Man får då ett relevant underlag för att enklare prioritera var kostnadseffektiva åtgärder kan sättas in för att höja statusen till godkänd. Vi anser därför att uppdelning av sträckan från Mynningen till Åstarps bro måste ske. Detta påtalades redan vid förra åtgärdsprogrammet 2009, men vi fick då beskedet att det inte var möjligt att förändra detta förrän 2015. Nu är vi där och det optimala är, att man gör om sträckindelningen enligt följande:
Delsträcka 1-Mynningen till Järnvägsbron, där Stensån redan har en naturlig meandring. En omgrävning ( enl Miljödomstolens tillstånd) och mindre meandring görs på en sträcka av 360 m redan under 2015. Det sker i samband med att Trafikverket bygger en ny landsvägsbro till den nya järnvägsstationen i Båstad för Hallandsås-tunneln. Klart i dec 2015. Detta motiverar en höjning till god status. Delsträcka 2 - Järnvägsbron Hasslövs bro - 8,8 km. Större delen av sträckan är omgrävd, rätad och delvis invallad som en kanal vissa delar redan på 1700-talet andra delar på 1920-talet, varefter rensningar skedde fram till 1950-talet. Ingen fysisk åtgärd planerad - fortsatt dålig status. Delsträcka 3 - Hasslövs bro Åstarps bro (Kärramölla). Sträckan har rensats fram till 1950-talet, men har kvar sin naturliga meandring. Detta motiverar en höjning till god status. Flygbilder, som bifogas, ger en tydlig bild av skillnaden mellan de föreslagna sträckorna, här kallade 2 och 3. Denna sträcka på 6,5 km kan med nuvarande modell inte klassas med god status med mindre att 8,8 km av ån återmeandras nedströms Hasslövs bro till Järnvägsbron vid Båstad!!!!! Stensåns vattenråd kan tänka sig att göra en förundersökning av de fysiska, biologiska, juridiska och ekonomiska konsekvenserna av en sådan åtgärd högst prioritet har sträckan E6 Hasslövs bro. Extern finansiering av förundersökningen ett måste. Ett annat flagrant exempel är sträckan vid Stackarp, där huvudfåran av Stensån är i stort sett opåverkad och borde ha klassningen god status. Där finns bl a en Stensåns största lekplats för lax och havsöring, dit människor vallfärdar för att se leken i okt-nov. Därutöver helt opåverkade uppväxtområden för lax- och öringsyngel. Trots detta är området nedklassat till sämre status p g a av några vägtrummor i ett mindre biflöde flera km uppströms! En tidigare översvämnings-våtmark väster om E6 - Igla sjö efter omgrävning en konstlad våtmark omdöpt till Klarningen - finns ej redovisad i åtgärdsunderlaget. Samma gäller Östra Karupsbäcken, som rinner parallellt med E6 på Hallandsås nordsluttning och avvattnar E6:ans vägområde. Vid byggnationen av E6 omformades denna öringsbäck i sprängsten! Allt vatten från vägområdet som omfattar drygt 30 ha hårdgjorda ytor och vägslänter med alla föroreningar från tung lastbilstrafik, som segar sig upp för åsen - inklusive vägsalt - leds rakt ut i Stensån utan någon som helst rening eller fördröjning! Ansvarig är Trafikverket. Örebäcken, Båstad ev påverkan från en nedlagd soptipp ej redovisad Främmande invasiva arter Tyvärr har både Naturvårdsverket och HAV sovit en törnrosasömn när det gäller faran med främmande invasiva arters och trädsjukdomars påverkan på den inhemska biologiska mångfalden. 2008 offentliggjorde EU-kommissionen meddelandet En EU-strategi mot invaderande arter med en beskrivning av varför det behövs åtgärder mot invasiva främmande arter. 2008 utkom Naturvårdsverket med Förslag på nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper- 251 sidor. 2010 utgav man Naturvården&främmande arter x sidor. Fram till dags dato har det i praktiken hänt väldigt lite. 2014 presenterade EU ett Förslag till förordning om invasiva främmande arter, som var ute på remiss till den 10 dec 2014. Enligt detta skall i korta drag medlemsländerna
dokumentera och utrota eller förhindra spridningen av främmande invasiva arter. Varje land skall själv bekosta åtgärderna. Om det skall bli verkstad av det senaste förslaget vill det till att det skapas ekonomiska resurser. I den lista på främmande invasiva arter som I EU-projektet Nobanis listas alla växt- och djurarter som invaderat EU. Av dem är det cirka 2000 arter som har nått Sverige. Av dessa har Naturvårdsverket hittills valt ut 179 arter som av ekonomiska eller hälsoskäl utgör ett problem i Sverige. Märkligt nog finns knäckepil inte med där vilket vi kommer att kräva! Oftast är det jordbruket och andra markägare och fisket som får ta konsekvenserna och kostnaderna för något man inte är orsaken till. Stensån har sedan slutet av 90-talet drabbats av stigande översvämningar och ersosion, som förorsakats av knäckepilar som faller ut i ån och hindrar avrinningen. På 1950-talet fanns inte en enda knäckepil i området, men i slutet på 90-talet gjorde undertecknad en inventering och då fanns det ca 2 000 träd. Stensåns mellersta Fiskevårdsområde började då avlägsna de träd som fallit ut i ån. Därefter har Stensåns regleringsföretag, som har långtgående åtagande att hålla ån fri från hinder, har avverkat ca 2/3 -delar av träden till en kostnad av ca 800 000 kr. Bränsleflis har gett en intäkt på ca 200 000 kr, vilket innebär att 600 000 kr utdebiterats på jordbruken, som är i ett pressat ekonomiskt läge. En liten bildsvit med de värsta hoten inom Stensåns avrinningsområde bifogas separat - förhoppningsvis kan den bidra till att sätta problemet under luppen! Följande åtgärder kommer att prioriteras under perioden 2015-2021: 1. Fortsatt avverkning av knäckepil med målet att den skall vara utrotad under åtgärdsperioden. A: Avverkning med stubbehandling. B: Först Eco-pluggning av stammen sedan avverkning. Det senare alternativet har fördelen att inga levande grenar knäcks och flyter iväg som sticklingar. Att avverka knäckepilar utan behandling förvärrar bara problemet, eftersom en mängd stubbskott skjuter iväg 2 m årligen! Knäckepilar är ett stort problevi delar gärna med oss av 15-åriga erfarenheter 2. Åtgärder i de jordbruks-dominerade delarna för att hindra erosion och näringsläckage och så långt möjligt återskapa de ridåer och grupper av al som dött på grund av omfattande angrepp av alsjuka. 3. Plantering, sådd / självsådd av al genom markberedning utbredningen av jättebalsamin försvårar dock uppkomsten. 4. Stoppa erosion som uppkommer genom kreaturstramp under den numera förlängda betes-säsongen, vilken kompletteras med stödutfodring i månaderna april och nov. då betet inte räcker till. Djurkoncentrationen vid foderplatserna medför stort markslitage med djuren trampande runt i det gyttjeträsk som bildas med betydande utflöde av näringsämnen. Uppsättning av stängsel mot skyddszoner hindrar nedtrampning av å-brinken. 5. Skapande av ändamålsenliga, anpassade skyddszoner ( vi avser då zoner med varierande bredd på 1 tlll 10-15 m beroende på topografi och utflöde. Man tillåter en biologisk mångfald av träd framförallt alar, som är oerhört betydelsefulla för vattendraget samt buskar, örter, blommor och gräs. Forskning visar att den utformningen är mycket kostnadseffektiv för att hindra läckage av både kväve, fosfor och bekämpningsmedel. Många gånger effektivare än att lägga 50-100 000 kr på enskilda avlopp (se Laholms kommuns yttrande ang enskilda avlopp). Skyddszonerna gynnar bin o humlor och andra insekter samt fågel och djurliv.
Allöven är en viktig näringsbas för alla vatten-organismer, som i sin tur är föda åt fisken i vattnet! Alträd skuggar dubbelt så effektivt som knäckepil och håller ner vattentemperaturen, vilket är viktigt för de laxartade fiskarna. En vattenvandring med markägarna i regleringsföretaget planeras till sommaren 2015, där den tänkta modellen på zonerna diskuteras. Målet är att bilda en arbetsgrupp med några markägare och på begränsad sträcka skapa en modell som ger erfarenheter för det fortsatta arbetet. Området kan sen tjäna som förebild även för andra vattenråd. Många vattendrag i Västerhavets vattendistrikt har liknande problem. Extern finansiering är nödvändig för att föreslagna åtgärder skall kunna genomföras. Vi saknar dock konkreta besked om hur åtgärder för att förbättra statusen skall finansieras. Det är vår förhoppning att det skjuts till tillräckligt med ekonomiska resurser för genomförandet. Om inte får en hel del av åtgärderna skrivas om i ljusblått och det vill vi inte vi föredrar den klargröna texten! Vindrarp den 6 april 2015 Enligt uppdrag Leif Filipsson Ordförande, Stensåns vattenråd