EUROPEISKA KOMMISSIONEN

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Stavros DIMAS Kommissionsledamot Bryssel den 24/3 2004. Theodorus J.J. BOUWMAN, Ordförande för utskottet för sysselsättning och sociala frågor Europaparlamentet 08G301 Rue Wiertz, 60 B-1047 BRYSSEL Till Theodorus Bouwman Inför mitt möte med utskottet för sysselsättning och sociala frågor den 30 mars 2004 skulle jag vilja passa på tillfället att försäkra er om mitt oberoende och min tillförlitlighet och min syn på den framtida europeiska integrationen och kommissionens kommande roll i ett utvidgat Europa. Jag skulle också vilja förmedla min uppfattning om den socialpolitiska agendan och dess fortsatta genomförande under min tid som kommissionsledamot med ansvar för sysselsättning och social frågor. För det första har jag inga affärsförbindelser eller finansiella intressen eller andra åtaganden som kan krocka med mina skyldigheter som kommissionsledamot. För det andra godtar jag helt och fullt skyldigheten att vara oberoende i min verksamhet. Mer konkret kommer jag aldrig att tillåta att regering eller andra myndigheter talar om för mig vad jag ska göra. Jag kommer heller inte att delta i någon verksamhet som är oförenlig med mina arbetsuppgifter. I samband med detta kommer jag att vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder för att undvika eventuella intressekonflikter då jag sköter mina arbetsuppgifter. Jag innehar inte längre någon befattning eller post i något politiskt parti. För det tredje inser jag till fullo när det gäller den demokratiska legitimiteten att kommissionsledamoten och kommissionen som helhet är ansvarig inför Europaparlamentet. Jag kommer aktivt att uppmuntra och utveckla ett samarbete med parlamentet och börjar nu med detta brev och den diskussion som är planerad till nästa vecka. Jag kommer också att hålla dörrarna öppna för parlamentsledamöterna under min tid som ledamot, närvara regelbundet på parlamentet och sträva efter en hög grad av öppenhet och informationsutbyte. Under lagstiftningsförfarandet avser jag att ta hänsyn till parlamentets ändringsförslag, vederbörligen rättfärdiga de fall då kommissionen inte kan godta dem och förespråka de ställningstaganden i rådet där kommissionen har nått en överenskommelse med parlamentet. För det fjärde lovar jag att regelbundet hålla parlamentet informerat om det uppstår problem med att tillämpa den befintliga lagstiftningen i medlemsstaterna, och då förmedla kommissionens nyckelbeslut till parlamentet skyndsamt som rör frågor om kränkningar i någon medlemsstat. Jag är beredd att överväga andra lämpliga former att hålla parlamentet informerat på detta område. DV\530204SV.doc PE 341.860

För det femte skulle jag vilja belysa de viktigaste frågorna för den kommande europeiska integrationen och kommissionens uppgift. Med tanke på allmänhetens rättmätiga förväntningar när det gäller ekonomisk och social utveckling, säkerhet, frihet och rättvisa och Europas ansikte utåt är det självklart att EU måste stärka sin roll på alla tre områden. Då vi gör det måste vi stå fast vid det som unionen har uppnått hittills och vi måste anpassa metoden som har låtit oss utvecklas på ett demokratiskt och riktigt sätt: Gemenskapsmetoden. En flexibel och öppen integration kan vara bra i ett EU med 25 stater, särskilt som en förtroendestärkande åtgärd, men vi måste se till att värna om det regelverk vi har uppnått och se till att alla flexibla arrangemang är öppna för alla medlemsstaterna. Kommissionens uppgift är och kommer att fortsätta vara att borga för det allmänna europeiska intresset. I ett utvidgat EU kommer kommissionens roll att vara större än någonsin. Skillnaderna mellan medlemsstaternas socioekonomiska förhållanden kommer att vara större, vilket kräver en högre grad av solidaritet för att överbrygga klyftan. Kommissionen kommer att få konfronteras med behovet att ta hänsyn till mer skilda intressen och problem än förut. Kommissionen kommer att behöva leva upp till de europeiska medborgarnas förväntningar om en större öppenhet och riktig information om EU-politiken. Kommissionens självständighet, kollegiala sammansättning och trovärdighet kommer att testas hårt och kommissionen måste klara den utmaningen. För det sjätte skulle jag vilja informera er om min uppfattning om den del av den socialpolitiska agendan som jag kommer att ansvara för under kommissionens återstående tid. Jag kommer att få den äran att arbeta i nära samarbete med Europaparlamentet för att driva den socialpolitiska agendan framåt. Jag är väl medveten om de engagemang som kommissionen har åtagit sig när det gäller sysselsättning och socialpolitik och att förverkliga Lissabonmålen. Jag skulle vilja framhålla att min ambition är att hedra detta engagemang så mycket jag förmår under de kommande månaderna. Det är viktigt att vi står fast vid Lissabonstrategin och dess mål och fortsätter att rikta in oss på de övergripande målen med en dynamisk och innovativ ekonomi, med fler och bättre arbetstillfällen och starkare social sammanhållning. Det går bara att göra genom att utnyttja det positiva samspelet mellan ekonomisk politik och social-, sysselsättnings- och miljöpolitik. Det är ju uppenbart att fler och bättre arbetstillfällen och starkare social sammanhållning är sådant som kan stärka konkurrenskraften och de ekonomiska resultaten. Jag menar att de viktigaste verktygen för att uppnå de konkreta Lissabonmålen redan har införts. Den europeiska sysselsättningsstrategin, de öppna metoderna för samordning av social integrering, modernisering av pensionssystemen och nu snart av hälsovården spelar en viktig roll. Jag anser också att dessa mekanismer för samordning mellan medlemsstaterna, tillsammans med en effektiv lagstiftning, en högkvalitativ social dialog och tilldelning av adekvata resurser genom den europeiska socialfonden, kan föra oss långt närmare Lissabonmålen. Det stämmer visserligen att de senaste årens långsamma ekonomiska tillväxt har hindrat oss. Det är vårt gemensamma ansvar att fortsätta att sträva efter konkreta åtgärder som hjälper oss att frigöra och utveckla Europas ekonomiska möjligheter och sysselsättningsmöjligheter. En modernisering av vår Europeiska sociala modell är en stor uppgift, som vi försöker klara med hjälp av den socialpolitiska agendan. Den europeiska sociala modellen står för en parallell utveckling av ekonomisk och social välfärd och vilar på en sammanvägning av ekonomisk effektivitet och sociala framsteg. Trots våra nationella systems mångfald finns det faktiskt en distinkt europeisk social modell där den europeiska socialpolitiken också bidrar till att bygga upp Europas ekonomiska styrka. Jag stöder slutsatserna vid Europeiska rådet i Barcelona PE 341.860 2/8 DV\530204SV.doc

fullständigt, vilka beskriver den europeiska sociala modellen som en modell som stöder sig på goda ekonomiska resultat, en hög social skyddsnivå, utbildning och social dialog. Då Europeiska unionen konfronteras med ett demografiskt åldrande, ekonomisk globalisering och har det politiska ansvaret att effektivt integrera tio nya medlemsstater i EU:s nya funktionssätt, kommer vårt arbete att täcka många områden och innebära många aktörers deltagande, både på europeisk och på nationell nivå. Jag tror att den allmänna politiska inställningen kan förvandla dessa utmaningar till sanna möjligheter och föra oss närmare målen dynamisk och hållbar ekonomi med fler och bättre arbetstillfällen och en starkare sammanhållning. Sysselsättning och socialpolitik är inte bara ett komplement till den ekonomiska politiken. Det är kärnan i moderniseringens agenda som syftar till ekonomisk och social förnyelse. Jag är fullt medveten om att globaliseringen, liksom den inre marknaden, påverkar sysselsättningssituationen i Europa. Arbetstillfällen försvinner och nya skapas. Ett fritt marknadssystem bör vara dynamiskt till sin natur. Denna dynamik gäller också arbetsmarknaden. Det finns inget sådant som ett statiskt antal arbetstillfällen. Den totala sysselsättningsvolymen och antalet tillkommande arbetstillfällen är ett resultat av marknadskrafterna, som förstås också påverkas av regeringspolitiken. Förändring, och hur man hanterar förändring och omstrukturering, bör inriktas på att skapa nya arbetstillfällen, samtidigt som behoven tillgodoses för dem som har drabbats av ekonomiska förändringar. Vi måste ha ett horisontellt synsätt på socialpolitiken. Det sker redan då kommissionen utformar eventuellt nya policyförslag. De konsekvensbedömningar som kommission nyligen har infört, som avsåg att återspegla både dimensionen hållbar utveckling och bättre lagstiftningskrav för nya politiska riktlinjer, är viktiga i detta sammanhang. I praktiken innebär det att effekterna på sysselsättningen och de sociala förhållandena bör bedömas vid alla nya större förslag från kommissionen. Jag är personligen inställd på att främja det horisontella synsättet inom kommissionen och kollegiet genom att delta aktivt i de politiska besluten som påverkar sysselsättningen och de sociala förhållandena. Om vi går vidare till sysselsättningspolitiken har kommissionen och Europaparlamentet gemensamma intressen i att se till att den europeiska sysselsättningsstrategin behåller sin ledande roll vid införandet av Lissabonstrategins sysselsättnings- och arbetsmarknadsmål. Viktiga framsteg har skett, med sex miljoner nya arbetstillfällen sedan 1999 och en mer flexibel arbetsmarknad. Samtidigt har ansträngningar gjorts för att anpassa de stora ekonomiska politiska riktlinjerna och sysselsättningsstrategin till varandra och att öka den politiska samstämmigheten vid samordningen av ekonomiska och sysselsättningspolitiska skeden. Den befintliga allmänna politiska ramen är därför lämplig och passande för att möta dagens sysselsättningsutmaningar i ett EU med 25 medlemsstater. Större betoning behöver dock, i linje med slutsatserna från specialgruppen för sysselsättningsfrågor under ledning av Wim Kok och den gemensamma rapporten om sysselsättning, läggas på medlemsstaternas effektiva införande av sysselsättningsstrategin. För detta ändamål förespråkar kommissionen stabila sysselsättningspolitiska riktlinjer i år, tillsammans med kraftfullare och distinktare länderspecifika sysselsättningsrekommendationer. I kombination med ett förstärkt utbyte av god praxis och ömsesidigt lärande och en bättre koppling till användningen av EU:s finansiella resurser kan starkare EU-rekommendationer ge en ny fart åt den europeiska sysselsättningsstrategin. DV\530204SV.doc 3/8 PE 341.860

Förutom ett högt deltagande från Europaparlamentets sida måste vi se till att sysselsättningsstrategin engagerar de nationella parlamenten, arbetsmarknadens parter och andra aktörer. De nationella myndigheterna har naturligtvis huvudansvaret för att se till att alla nivåer blir delaktiga och att den regionala eller lokala dimensionen blir helt tillgodosedd. Sådana förbättringar borde kunna ge en mer kraftfull och effektiv europeisk sysselsättningsstrategi som kan bidra till att driva Lissabonprocessen framåt med fler och bättre arbetstillfällen. Ett av huvudmålen med sysselsättningsstrategin är att främja fler och bättre arbetstillfällen och vi måste fortsätta med denna positiva metod. Det innebär att bekämpa arbetslöshet och angripa problemet med ungdomsarbetslöshet, som är en särskilt viktig fråga. Det kräver att nya arbetstillfällen skapas och att en aktiv arbetsmarknadspolitik drivs effektivt, vilket är en del av sysselsättningsstrategin, för att se till att de som är arbetslösa får faktiska möjligheter att hitta ett nytt arbete igen. Samtidigt är det viktigt att vi investerar i humankapital eftersom det i synnerhet är de med sämre utbildning som har avsevärda svårigheter att hitta ett arbete. Den europeiska socialfondens ekonomiska stöd kan spela en viktig roll med att hjälpa till att genomföra sysselsättningsmålen. Särskilt på de områden som drabbats hårt av arbetslöshet kan strukturfonderna spela en avgörande roll med att investera i ordentliga möjligheter för alla. Det är också därför som jag tror starkt på en metod som kopplar samman sysselsättning, socialpolitik och ekonomisk politik. Tillgång till utbildade personer är väsentlig för att tillsätta nya arbeten då ekonomin går upp. Tillgången på arbetskraft hjälper till att underbygga den ekonomiska tillväxten. Samtidigt har ekonomisk tillväxt betydelse för att skapa arbetstillfällen. Den öppna samordningsmetoden har visat sig vara ett effektivt verktyg på sysselsättningsområdet. Den har nyligen kompletterats med en öppen samordningsmetod på området social integrering och på pensionsområdet. Dessa två strategier har spelat och fortsätter att spela en viktig roll för att få igång en utformning av politiska riktlinjer i medlemsstaterna och stimulera ett intensivt utbyte av god praxis mellan dem. Som sådana tjänar de som verktyg för att modernisera sociala skyddsnät, samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras. Europas befolknings demografiska åldrande är en viktig utmaning. Ålderssammansättningen betydelse för arbetsmarknaden kräver till exempel större investeringar i humankapital i förhållande till de som redan är sysselsatta. Att uppmana människor att stanna kvar längre på arbetsmarknaden kommer att spela en viktig roll för att få pensionerna att räcka längre. På grund av det demografiska åldrandet kommer hälso- och sjukvården att vara en av de viktigaste utmaningarna, om inte den viktigaste, för medlemsstaternas sociala skyddsnät under de kommande åren. Alla medlemsstater kommer att få anta den allmänna utmaningen att garantera högkvalitativ hälso- och sjukvård och långtidssystem som är tillgängliga för alla, samtidigt som en finansiell hållbarhet garanteras. Att utvidga den öppna samordningsmetoden från det sociala skyddsområdet till att modernisera hälso- och sjukvården och långtidssjukvården kommer enligt vårrapporten 2004 att omfatta stöd till policyutveckling, utbyte av god praxis och förbättrade hälsovårdssystem när det gäller tillgänglighet, kvalitet och finansiell gångbarhet. På så vis kommer den sociala dimensionen i Lissabonstrategin att stärkas. Ett av de viktigaste målen för mig under min tid som kommissionsledamot kommer att vara att uppnå framsteg på området lagstiftning. Under de kommande månaderna kommer viktiga framsteg att ske i följande frågor: Översyn av arbetstidsdirektivet, samråd med arbetsmarknadens parter vid översynen av direktivet om ett europeiskt företagsråd och genomförande av strategin om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. PE 341.860 4/8 DV\530204SV.doc

Europaparlamentets betänkande om kommissionens meddelande är ett viktigt bidrag i rätt tid till debatten om översynen av arbetstidsdirektivet. Apropå tid inväntar kommissionen svar från arbetsmarknadens parter i det första skedet av samråd om en översyn av arbetstidsdirektivet. Samrådsförfarandet löper ut den 31 mars. Då avser kommissionen enligt unionsfördraget att samråda med dem om innehållet i de förslag som planeras. Om arbetsmarknadens parter väljer att inte förhandla kommer vi att lägga fram ett lagförslag så snart som möjligt. Vad framtiden än erbjuder får vi inte glömma direktivets huvudsakliga syfte: Att skydda arbetstagarna från de negativa effekterna på deras hälsa och säkerhet som beror på för långa arbetstider, otillräcklig vila eller en oregelbunden förläggning av arbetstiden. Detta måste fortsätta att vara vårt mål. Kommissionen tittar enligt direktivet inte bara efter hur resultatet har använts utan omprövar också den referensperiod som har föreskrivits i direktivet och studerar betydelsen för domstolens avgöranden i målen SIMAP och Jaeger. Under tiden undersöker förstås kommissionen tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna och det pågår flera förfaranden om kränkning av direktivet. Vi kommer att fortsätta med detta arbete. När det gäller Europeiska företagsråd avser kommissionen att inleda ett samråd med arbetsmarknadens parter om en översyn av direktivet i april/maj. Imponerande framsteg har skett. De europeiska företagsråden har visat sig vara värdefulla, inte bara för att de garanterar information och samråd för arbetstagarna, utan också, även det betydelsefullt, för att de erbjuder en mekanism genom vilken ett effektivt engagemang hos ledning och arbetstagare på en överstatlig nivå kan innebära ett betydande positivt bidrag till företagsutveckling, särskilt till ett framgångsrikt förändringsarbete. Min uppfattning är den att företag kan anta kommande utmaningar på ett bra sätt om arbetstagarna är helt delaktiga i verksamheten på det företag där de arbetar. De europeiska företagsråden konstaterade värde som ett medel för att garantera en sådan delaktighet måste utvecklas och tillvaratas. Nu ankommer det på arbetsmarknadens parter att uttrycka in uppfattning om en eventuell omarbetning. Det faktum att arbetsmarknadens parter tillsammans lämnade in en skrivelse om de sociala följderna vid omstruktureringar av företag till kommissionen i oktober 2003 kan ha betydelse för deras uppfattning i frågan om europeiska företagsråd. Om vi går vidare till förbättring av arbetstagares hälsa och säkerhet så är det en av den socialpolitiska agendans huvudfrågor. Många framsteg har gjort under senare år, särskilt i samband med direktivet om fysikaliska agenser (buller, vibrationer och elektromagnetiska fält). Nu inleds arbetet med den sista delen av detta förslag optisk strålning. Flera nya viktiga initiativ är på gång. Kommissionen inledde det första steget med samråd med arbetsmarknadens parter om stress på arbetsplatsen årsskiftet 2002. Arbetsmarknadens parter beslutade att inleda förhandlingar i syfte att nå en europeisk överenskommelse. Resultatet av dessa förhandlingar förväntas delges kommissionen i slutet av första halvåret 2004. När det gäller våld och trakasserier på arbetsplatsen håller kommissionens avdelningar för närvarande på med att samla in och analysera det material som är relevant på detta område. Denna analys tar bland annat hänsyn till de lagstiftningsinitiativ som har införts eller planerar att införas i varje medlemsstat. I detta sammanhang är Europaparlamentets resolution om trakasserier på arbetsplatsen (september 2001) mycket relevant och den beaktas noga. I ett DV\530204SV.doc 5/8 PE 341.860

nästa steg avser kommissionen att inleda samråd med arbetsmarknadens parter om möjliga riktlinjer för gemenskapsåtgärder på detta område, i enlighet med artikel 138 i fördraget. Jag hoppas på ett positivt gensvar från arbetsmarknadens parter, då denna fråga ingår i deras arbetsprogram. Den ingår också i kommissionens arbetsprogram för 2004. När det gäller den alltmer problematiska frågan om förebyggande av arbetsrelaterade muskel- och skelettbesvär håller kommissionen på att utvärdera om den befintliga lagstiftningsramen, nämligen ramdirektivet och särdirektiven om tunga lyft, skärmutrustning och vibrationer, behöver kompletteras. Kommissionen planerar att inleda det första steget med samråd med arbetsmarknadens parter om denna fråga under 2004. Vi kommer då att tänka över vilket slags åtgärder som kan vara lämpliga, både ur ergonomisk och ur organisatorisk synvinkel, för att se till att sådana besvär förebyggs. Gemenskapens strategi om hälsa och säkerhet i arbetet 2002-2006 är inte helt och hållet en kommissionsstrategi. Den kräver inte bara en ständig kombination av alla socialpolitiska instrument lagstiftning, social dialog, företags sociala ansvar samt praktiska riktlinjer utan också att alla relevanta aktörer gör vad de ska. Kommissionen tar sitt ansvar som drivkraft för strategins genomförande. Kommissionen föreslår lagstiftning, anslår medel och utformar praktiska riktlinjer. Arbetsmarknadens parter rådfrågas om lagstiftning, men de är också själva engagerade inom ramen för sin egen sociala dialog om viktiga frågor, som till exempel stress eller trakasserier på arbetsplatsen, i syfte att uppnå överenskommelser. Jag skulle vilja komma med ett sista påpekande om lagstiftningen. Trots våra gemensamma ansträngningar ligger det föreslagna direktivet om bemanningsföretag fortfarande kvar i rådet. Kommissionen kommer att fortsätta att göra sitt bästa för att övertyga ordförandeskapet och andra medlemsstaters delegationer att driva igenom förhandlingar om tillfälligt arbete och avancera i denna svåra fråga. Om vi går vidare till jämställdhet erbjuder en ansenlig samling EU-lagstiftning en stark reglerande ram för jämställdhet mellan kvinnor och män. Samtidigt som en solid rad rättsfall i Europeiska gemenskapernas domstol har hjälpt till att utveckla och förtydliga begreppet jämställdhet har flera meddelanden och andra finansiella program främjat jämställdhet mellan kvinnor och män på mer varierande politikområden. Men jag tror att vi alla är överens om att fortsatta framsteg är nödvändiga. Antagandet av kommissionens förslag till direktiv om jämställdhet mellan kvinnor och män vid tillhandahållande av varor och tjänster, som för närvarande håller på att diskuteras i Europaparlamentet och rådet, skulle innebära ett stort steg mot att förbättra jämställdheten mellan kvinnor och män. Kommissionen kommer dessutom att lägga fram ett nytt förslag om att ändra formen på den befintliga jämställdhetslagstiftningen inom kort. När det gäller mainstreaming godkände kommissionen sin första årsrapport 2004 om jämställdhet mellan kvinnor och män den 19 februari 2004. Det framgår av rapporten att det finns betydande könsskillnader på de flesta verksamhetsområden, även om den också visar prov på långsamma framsteg som minskar dessa skillnader på vissa områden. Det står klart att vi alla måste samarbeta för att minska könsskillnaderna ännu mer på livets alla områden och använda hela den europeiska arbetskraftens produktiva potential för att uppnå Lissabonstrategins mål före 2010. Att kunna förena arbets-, familje- och privatliv är en nyckelfråga för Europeiska unionen. Tillsammans med den europeiska sysselsättningsstrategin och främjandet av jämställdhet PE 341.860 6/8 DV\530204SV.doc

påverkar det alla EU:s politikområden. Frågan handlar både om att arbeta för fler och bättre arbetstillfällen och lika rättigheter för kvinnor och män. Insamlade uppgifter om föreningen av dessa liv visar på väsentliga könsskillnader. Kvinnor gör fortfarande det mesta av hushållsarbetet och det som rör familjen. Detta påverkar deras arbetsmönster och begränsar deras möjligheter att ha tjänster och beslutsfattande befattningar jämfört med männens. En stor utmaning är att ändra traditionella inställningar, särskilt bland arbetsgivare, och att uppmuntra män att ta ansvar för familjen. Europeiska unionen angriper frågan om förening av arbets- och familjeliv ur många olika vinklar med hjälp av flera instrument som till exempel lagstiftning, den öppna metoden för samordning mellan medlemsstater och finansiella verktyg. Kommissionens meddelande Lika möjligheter för personer med funktionshinder: En europeisk handlingsplan som godkändes den 30 oktober 2003 beskriver hur vi planerar att följa upp det europeiska handikappåret. Handlingsplanen är fokuserad på fyra nyckelområden: Tillgång till sysselsättning och möjlighet att behålla ett arbete, samt kampen mot diskriminering med utgångspunkt från direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet. Livslångt lärande för att upprätthålla och öka anställbarheten, anpassningsförmågan, den personliga utvecklingen och deltagandet i samhället. Ny teknik som ger funktionshindrade ökad egenmakt och därmed underlättar deras tillgång till sysselsättning. Offentliga byggnaders tillgänglighet för att förbättra funktionshindrades delaktighet på arbetsplatsen och integration i ekonomin och i samhället. Att integrera handikapperspektivet i all EU-politik i alla skeden i det politiska arbetet är ett av huvudmålen i meddelandet. Detta kommer att vara en viktig utmaning att anta under de kommande åren. Detta bör innebära stora skillnader för de funktionshindrade liv. Förutom handlingsplanen kommer kommissionen att lägga fram en rapport vartannat år om den allmänna situationen för funktionshindrade i det utvidgade EU till stöd för integreringen av handikappaspekterna på EU-nivå med en politisk belysning av kommissionens åtgärder gentemot EU-medborgare med funktionshinder. Jag vet att ett antal ledamöter i Europaparlamentet har förespråkat ett separat direktiv om artikel 13 för att bekämpa diskriminering på grund av funktionshinder. Jag förstår ert engagemang. Men som ni vet skall medlemsstaterna ha infört sysselsättningsdirektivet under 2003 detta direktiv kommer att innebära större ändringar av existerande bestämmelser i vissa medlemsstater och då det har blivit helt infört kommer det att förse personer med funktionshinder med en mycket tydlig lagstiftningsram som skyddar dem mot orättvis behandling. Vissa medlemsstater har tydligen haft svårigheter med att överföra detta direktiv och vi måste prioritera ett ordentligt genomförande. Snarare än att lägga till mer lagstiftning, med utgångspunkt från artikel 13, borde vi först försöka maximera utfallet med de instrument som finns. Jag skulle också vilja påpeka att kommissionen kommer att anta en grönbok under de närmaste månaderna om den framtida strategin för att bekämpa diskriminering. DV\530204SV.doc 7/8 PE 341.860

Den europeiska sociala dialogen är en hörnsten i den europeiska sociala modellen och en av EU:s viktigaste medel för att anta den dubbla utmaningen från Lissabonagendan om ekonomiska och sociala reformer och utvidgningen. Arbetsmarknadens parter anses vara de bäst lämpade aktörerna för de största utmaningarna som rör positivt förändringsarbete och förening av flexibilitet och säkerhet. Det finns en trend mot en starkare social dialog, som bland annat kan illustreras med de gemensamma arbetsprogram som arbetsmarknadsparter som tillhör olika branscher och sektorer har antagit. Genom arbetsprogrammen visar arbetsmarknadsparterna sitt intresse för Lissabonstrategins mål och sin förmåga och sitt ansvar att bidra till dessa mål. Trepartstoppmötet är ett viktigt verktyg för arbetsmarknadsparternas bidrag till Lissabonstrategin. Mötet fungerar som en bro mellan olika förhandlingsprocesser (om makroekonomi, sysselsättning, socialt skyddsnät, utbildning och yrkesutbildning). Nästa möte skall hållas den 25 mars 2004, före Europeiska rådets möte, med det överbryggande temat Mot ett europeiskt partnerskap för förändring". Kommission följer utvecklingen noggrant när det gäller representativitet, och sammansättningen av den sociala dialogens kommittéer uppdateras vid behov. I detta sammanhang uppmuntrar kommissionen en effektiv och bred integrering av organisationer från anslutningsländerna i den europeiska sociala dialogen struktur, både från olika branscher och från olika sektorer. Kommissionen uppmärksammar också hur representativa organisationerna från de nya länderna är. Det är viktigt att kommission och Europaparlamentet samarbetar tätt på detta område och jag välkomnar det starka stöd som Europaparlamentet alltid har gett till utvecklingen av den sociala dialogen. Då en överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna skall genomföras enligt beslut från rådet med stöd av artikel 139 i fördraget samråder kommissionen med parlamentet innan något beslut fattas. Senare i vår kommer kommissionen att rapportera om utvecklingen av den europeiska sociala dialogen, bland annat i sitt planerade meddelande om den europeiska sociala dialogens öppenhet och betydelse i ett utvidgat Europeiska unionen, så som angetts i den lista över vilka punkter av den socialpolitiska agendan som skall genomföras under 2004. Parlamentet kommer att informeras om utvecklingen på detta område. Förutom den viktiga roll den sociala dialogen har på området sysselsättning och sociala frågor skulle jag vilja understryka att jag avser att fortsätta det framgångsrika samarbetet med den civila dialogen, i samband med en strukturerad dialog med civilsamhället på EU-nivå på detta område, med plattformen europeiska sociala icke statliga organisationer som huvudpartner. Möten med plattformen har och bör fortsätta att erbjuda icke statliga organisationer en viktig möjlighet att diskutera aktuella frågor och nya initiativ. Med vänliga hälsningar Stavros DIMAS PE 341.860 8/8 DV\530204SV.doc