ID ALeontroi Laboratories

ID ALeontroi Laboratories VEGEÅN2003 V egeåns vattendragsförbund j

VEGEÅN 2003 ALeontroi Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Vegeåns vattendragsförbund utför ALeontroi AB recipientkontrollen i Vegeån. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från 2003. Undersökningarna omfattade fysikaliska och kemiska vattenanalyser samt beräkning av vattenföring (PULS-modellen) och transport. Väderåret 2003 blev relativt varmt och torrt. l Helsingborg var årsmedeltemperaturen 8,4 C, vilket var 0,8 grader varmare än normalt (d.v.s. medeltalet för 1961-90). I Bjuv föll 635 mm regn vilket är 12% mindre än normalt. Vattenföringen var låg 2003 jämfört med tidigare år. Årsmedelvattenföringen var 3,4 mj/s, vilket var 25 % lägre än medelvärdet för 1985-2002 och den lägsta sedan 1997. l januari 2003 var vattenföringen i ån något mindre än normalt (d.v.s. medelvattenföring 1993-02) men ändå relativt hög jämfört med övriga delar av året. Under februari, mars och april låg nivåerna under det normala. P.g.a. de stora nederbördsmängderna i april och maj ökade sedan nivåerna snabbt och vattenföringen i maj var den högsta för året, 7,56 m 3 Is vilket är långt över det normala för månaden. I juni och juli var vattenföringen nära normal. I augusti sjönk flödena en del och fram t.o.m. oktober var avrinningen relativt låg. I november blev vattenföringen ungefår normal efter att flödena ökat mot slutet av månaden. December uppvisade ett liknande mönster. Syrehalter över 5,0 mg/l motsvarar måttligt syrerikt till syrerikt tillstånd. Vid lägre syrehalter kan skador på syrekrävande organismer förekomma. År 2003 uppmättes halter under denna gräns i Vegeån (25A och 9) och Hasslarpsån ( 19) i början av augusti. Risken för dåliga syreförhållanden är störst under sommaren, då den biologiska aktiviteten är hög och syrets löslighet i vattnet är sämre på grund av hög temperatur. Under somrnaren är dessutom vattenföringen ofta låg vilket gör att luftingen (syresättningen) av vattnet är låg. Enligt Vegeåprojektets målsättning får inte 50 % syremättnad underskridas. År 2003 var syremättnaden som lägst 39 % i Hasslarpsån i början av augusti. Vid punkten 25A i huvudfåran, nedströms utsläpp från Findus Sverige AB och Ekeby reningsverk, var syremättnaden vid samrna tillfälle endast 25 % (2,4 mg/l). De senaste åren har årslägsta syrehalt minskat vid denna punkt. Slamhalten var precis som 2002 mycket hög (> 12 mg/l) vid ett tillfälle i februari i nedre delen av huvudfåran (provpunkt 9). Detta inträffade i samband med hög vattenföring då stora mängder partiklar spolades ut i vattendraget. Eftersom ingen mätning av slamhalt gjordes i maj finns ingen uppgift om förhållandena vid denna tidpunkt, då vattenföringen var ännu högre än i februari. I biflödena Tibbarpsbäcken (14) och Humlebäcken (27A, 27B, 15) var slamhalterna mycket höga i februari. I nedre delen av Humlebäcken (provpunkt 15) var den mycket hög även i april och JU n l. Ammoniumkvävehalter över 0,2 mg/l kan påverka känsliga fiskar och halter över l,5 mg/l kan göra vattnet olämpligt för fisk enligt SNV 1969: l. Årsmedelvärden över gränsen 0,2 mg/l noterades år 2003 vid Ströveltorp i huvudfåran (provpunkt 9) och i Humlebäcken nedströms Åstorps reningsverk (27B, 15). Vid flertalet provpunkter, 24A, 24B och 25A i huvudfäran samt 14 i Tibbarpsbäcken och 27 A uppströms Ås torps reningsverk i Humlebäcken, var årsmedelvärdena de lägsta uppmätta sedan 1988. I Humlebäcken nedströms Åstorps reningsverk (27B) var den högsta ammoniumhalten 3,2 mg/l i augusti. Förutom vid detta tillfälle l

) VEGEAN 2003 ALeontroi Sammanfattning uppmättes halter över 0,2 mg/l vid två tillfållen under året. 0,20 Totalfosfor (mg/l) Totalkvävehalterna var mycket eller extremt höga i hela avrinningsområdet Årsmedelvärdet ökade från 2,5 mg/l uppströms Kågeröds reningsverk (24A) till 5,4 mg/l på punkt 9A. Den största ökningen skedde mellan provpunktema 25A och 9 (41 %). Mellan dessa provpunkter tillkommer Humlebäckens vatten som är det kväverikaste i avrinningsområdet Utsläpp av kväve sker också från Ekebro reningsverk samt från diffusa utsläpp som jordbruk och enskilda avlopp. I Humlebäcken nedströmsåstorps reningsverk (27B) syns en tydlig ökning jämfört med uppströms reningsverket (27 A), speciellt vid provtagningen i augusti då totalkvävehalten ökade från l,6 mg/l till 9,8 mg/l I allmänhet var kvävehalterna 2003 högre än 2002 men ändå relativt låga jämfört med tidigare år. Totalfosforhalterna ökade i huvudfåran från 0,033 mg/l uppströms Kågeröds reningsverk till 0,097 mg/l vid punkt 9A, d.v.s. från hög halt till mycket hög halt. Den största ökningen skedde mellan 22C och 25A där utsläppet från Ekeby reningsverk och Findus Sverige AB når vattendraget. Därefter ökade inte haltema speciellt mycket. Ökningen mellan 22C och 25A berodde till stor del på förhöjda fosforhalter i augusti och oktober, då vattenföringen var låg. I Humlebäcken nedströms Åstorps reningsverk (27B) ökade fosforhalten med 27 % jämfört med uppströms reningsverket (27 A). Halten ökade ytterligare ner till provpunkten 15 där den högsta årsmedelhalten i Vegeåns avrinningsområde uppmättes (0, Il mg/l). Fosforhaltema har varierat mycket under perioden 1988-2003, Figur I). Trenden är att haltema generellt minskade i början av 90- talet men ökade igen i vissa områden under senare delen av 90-talet. De senaste tre åren har dock haltema återigen minskat. Transporterna 2003 på punkt 9A var var ca 660 ton TOC, ca 61 O ton kväve, l O ton fosfor och ca 300 ton BOD 7. Under 0,15 0,10...--..."" '.. Il "._... -... 0,05 --24A ---25A Il ---- 15-9A o,00 -l-.--';==;:==;::=;==:::;:=:;:=;:::::;:==;::~~~ o~nc'?'<i"lo<of'--<oo">o~nc'? 0)0)0)0)0)0)0)0)0)0)0000 l l l l l l l l l l l ' l c:omo~nmvlocor--romo~ C:OC:00)0)0)0)0)0)0)0)0)0)00 Figur l. Treårsmedelvärden för totalfosfor 1988-2003 i Vegeån (24A, 25A, 9A) och Humlebäcken ( 15). 1985-2003 har en tydlig minskning skett av fosfortransporten. Anledningar till den generella minskningen är bl.a. en förbättrad rening av avloppsvatten och minskad användning av fosforgödselmedel i jordbruket. Hela perioden 1985-2003 har årstransporten av kväve varit betydligt större än halveringsmålet 5 16 ton (jfr Vegeåprojektet 1992). Kvävetransporten 2003 var dock den lägsta sedan mätningarna startade och en tendens mot minskande kvävehalter och kvävetransporter finns. Halveringsmålet för fosfor är l 0,5 ton. Arealförlustema av kväve och fosfor klassades som höga i Hasslarpsån och V egeån 2003. ALeontroi AB Anders Sköld (ra p portskri vning) Håkan Olofsson (projektledare) 2

VEGEAN 2003 ALeontroi Sammanfattning Fosfor ( årsmedelvärde) Totalfosfor mg/l Tillstånd <0,0125 l åga halter 0,0125-0,025 Måtlligt höga halter 0,025-0,050 Höga halter 0,050-0,100 Mycket höga halter >0, 100 Extremt höga halter >L Utsläpp avlopp Öresund Kväve (årsmedelvärde) Totalkväve mg/l Tillstånd <0,300 låga halter 8 O, 300-0,625 Måttligt höga halter 0,625-1,25 Höga halter 1,25-5,00 Mycket höga halter o >5,00 Extremt höga halter >L Utsläpp avlopp Öresund Figur Il. Tillståndet i Vegeån år 2003 med avseende på totalkväve och totalfosfor. 3

4

VEGEAN 2003 ALeontroi Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Vegeåns vattendragsförbund utför ALeontroi AB recipientkontrollen i Vegeån. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från 2003. Undersökningarna omfattade fysikaliska och kemiska vattenanalyser samt beräkning av vattenföring (PULS-modellen) och transport. Kontrollprogrammet för 2003 finns i Bilaga l. Vattenprovtagningarna har utförts av Lars Göran Karlsson, ALeontroi i Malmö, utom på punktema 24A och 24B, vilka tas av personal vid Kågeröds reningsverk. Medlemmar i Vegeåns vattendragsförbund är: Bjuvs, Helsingborgs, Svalövs, Astorps och Ängelholms kommuner Bjuvsbyggen AB Bjömekulla Fruktindustrier AB Gullfiber AB Höganäs Bjuf AB Mariannes Farm AB Olle Magnussons Partiaffår AB Findus Sverige AB 42 olika vattenregleringsföretag. Undersökningar av vattenkvaliteten och föroreningstransporter i Vegeån har pågått sedan 1970. l "Vegeåprojektet" (Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län, 1992) angavs följande förslag till målsättningar för vattenkvaliteten: uttransporten av kväve och fosfor från Vegeån skulle halveras mellan 1985 och 1995, vilket innebar en årlig uttransport av l 0,5 ton fosfor och ca 516 ton kväve 1995 syremättnaden får ej understiga 50% i Vegeån eller dess biflöden. Målet med recipientkontrollen är, enligt Naturvårdsverket 86:3, att: åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inom ett vattenmnråde relatera tillstånd och utvecklingstendenser med avseende på tillförda föroreningar och andra störningar i vattenmiljön till förväntad bakgrund och/eller bedömningsgrunder för miljökvalitet belysa effekter i recipienten av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. 5

VEGEAN 2003 ALeontroi Avrinningsområdet AVRINNINGSOMRÅDET Uppgifterna i detta kapitel har huvudsakligen hämtats från: Meddelande nr 1992:4, Länsstyrelsen i Malmöhus län Vegeåprojektet, Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län 1992 statistiska meddelanden. statistik för avrinningsomräden 1995, SCB 1998. rad av moränlera (skifferurbergsmorän (Ö) och baltisk nordvästmorän (V)). På Ängelholmsslätten finns sedimentärt berg från juratiden (rät-lias) överlagrat av ishavslera, styv sjölera, sand- och grusavlagringar. Orientering Vegeåns avrinningsområde (Figur l) ligger i nordvästra Skåne och är 489 km2 stort. Ån rinner genom sex kommuner: Svalöv, Bjuv, Åstorp, Klippan (en mycket liten del), Helsingborg och Ängelholm. Huvudfåran rinner upp på Söderåsens sydostliga del och rinner ut i Skälderviken. Följande större billöden finns i systemet: Hallabäcken, som är tämligen opåverkad (punkt 11) Billesholmsbäcken, med Bökebergsbäcken Bjuvsbäcken, med Tibbarpsbäcken och Boserupsbäcken (punkt 14) Humlebäcken (punkt 27 A, 27B, 15) Hasslarpsån (punkt 19) Markanvändning Avrinningsområdet domineras av åkermark, 59 %. De största åkerarealerna ligger omkring Hasslarpsån och nedre delen av huvudfåran. Betesmark utgör 3 % och skogsmark 21 % av avrinningsområdet De största skogsområdena finns vid HaHabäcken. 6 % är tätorter och 11 % är övrig mark. Utbredningen av öppen mark, skogsmark, sankmark och tätorter framgår av Figur l. De största tätorterna inom området är Åstorp, Kågeröd och Bjuv. Avrinningsområdet hade 1995 en befolkning på 43 000 personer. Föroreningsbelastande verksamheter Geologi På Söderåsen består berggrunden av urberg överlagrat med urbergsmorän. Söder och väster om Söderåsen finns sedimentära bergarter (rät-lias, Kågerödslager, silurisk och ordovicisk lerskiffer, kambrisk alunskiffer, underkambrisk sandsten) överlag- I Tabell l anges årsutsläppen för 2003 från de kommunala avloppsreningsverken samt från Mariannes Farm och Findus Sverige AB. I Tabell 2 och Figur l anges var utsläppen sker. Inom avrinningsområdet finns fyra kommunala av loppsreningsverk, nämligen Kågeröd, Ekeby (Skromberga), Ekebro (Bjuv) och Åstorp. Av dessa står Ekebro och Åstorps reningsverk för de största utsläppen. 6

VEGEÅN2003 ALeontroi Avrinningsområdet Markanvändning(%) i olika delavrinningsområden i Vegeån (enl. Vegeåprojektet): Dclavrinningsomr. Åker Äng Skog Övr. Rallabäcken 11 14 66 9 Övre Vegeån 40 15 24 21 Bjuvsbäckama 51 8 13 28 Humlebäcken 51 9 27 13 Hasslarpsån 75 6 4 15 Nedre Vegeån 76 6 8 10 Skäldervi k en Öresund Figur 1. Vegeåns avrinningsområde med provtagningspunkter, markanvändning och utsläppskällor. 7

VEGEAN2003 ALeontroi Avrinningsområdet Mängden utgående vatten från reningsverken år 2003 (3 879 000 m 3 ) var mindre än 1998-2002 men något större än 1997 (Tabell 1). Totala mängden utgående BOD 7 2003 ( 19 ton), totalfosfor (0,66 ton) och ammoniumkväve (12 ton) var de näst lägsta for hela perioden 1997-2003. Utsläppen 2003 av totalkväve (51 ton) var det lägsta under perioden. Ammoniumutsläppen som successivt har minskat de senaste åren utgjorde nästan 114 av totalkvävet Från 1995 till 2002 minskade ammoniumutsläppen från Åstorps reningsverk med ca 85 %, vilket också har gett positiva effekter i recipienten. 2003 var dock utsläppen av ammonium från Åstorp mer än dubbelt så höga som 2002. Produktionen vid Hasslarps sockerbruk, som sedan 1993 inskränkt sig till torkning av betmassa och melass till betfor, är numera helt nedlagd. Sedan 1995 har inga utsläpp av avloppsvatten skett till Hasslarpsån. Utsläppen från Mariannes Farm AB, som producerar grönsaker, var år 2003 större än 2002 med avseende på fosfor och BOD7. Från livsmedelsföretaget Findus Sverige AB var utsläppen 2003 av BOD 7 9,3 ton, kväve 5,7 ton och fosfor 0,36 ton vilket var något mindre än 2002. Tabell 1. Arsutsläpp från kommunala avloppsreningsverk och industrier i Vegeåns avrinningsområde 2003, jämfört med 1997-2002. Flöde 8007 Totalfosfor NH4-N Totalkväve {k}m3tår ton/år ton/år ton/år ton/år Reningsverk: Kågeröd 257 0,73 0,02 0,31 2,2 Ekeby (Skromberga) 271 1,9 0,04 3,7 6,7 Ekebro (Bjuv) 1341 7,1 0,25 3,3 10 As torp 2010 9,0 0,35 4,7 32 SUMMA2003 3879 19 0,66 12 51 SUMMA 2002 4700 17 0.70 9,0 54 SUMMA2001 4260 23 0,91 13 60 SUMMA2000 4499 23 0,96 13 59 SUMMA 1999 4601 31 1,2 14 53 SUMMA 1998 5347 45 1,O 17 68 SUMMA 1997 3742 20 0,65 24 75 Industri: Mariannes Farm 15 7 jto;:.':: '..,. 1,1 0,28 0,15 Findus Sverige AB 1503 9,3 0,36 5,7 SUMMA 2003 1519 10 0,64 5,9 SUMMA 2002 1732 10 0,52 6,8 SUMMA 2001 1665 13 0,55 7,0 SUMMA2000 1728 10 0,83 6,8 SUMMA 1999 1522 6,0 0,56 6,0 SUMMA 1998 1665 9,7 0,38 6,0 SUMMA 1997 1500 14 0,56 4,6 8

VEGEAN2003 ALeontroi Avrinningsområdet Tabell 2. Provtagningspunkter och reningsverk i Vegeån. Nr Benämning Koordinater Läge Huvudfåran 24A Kågeröd 621180/133044 Uppströms Kågeröds ARV 248 Kågeröd 621200/133030 Nedströms Kågeröds ARV 22C Ab ro mölla 621982/132375 Nedströms järnvägsbro vid A bromölla 25A B j uv 622319/131931 Uppströms Bjuvs ARV g Strövelstorp 622987/131511 Vägbro, väg 110 9A Intensivstation 623430/131430 Välingetorp Biflöden 11 H allabäcken 621884/132652 Vägbro vid utflödet 14 Tibbarpsbäcken 622281/131919 Vägbro vid Brogården 27A Astorp 622715/131977 Uppströms Astorps ARV 278 Astorp 622708/131969 NedströmsAstorps ARV 15 Humlebäcken 622693/131656 Vägbro vid Helenedal Y1 Filborna Ödåkrabäcken Y2 Filborna Ödåkrabäcken 19 Hasslarpsan 623162/131422 Vägbro vid Välinge 65YT Rökilie Välabäcken Reningsverk Kågeröd Ekeby (Skromberga) Findus Sverige AB Ekebro (Bjuv) Astorp Huvudfåran Bökebergsbäcken Huvudfåran Huvudfåran Humlebäcken Speciella utlopp Findus Sverige, Kyl Findus Sverige, ox. damm Mariannes Farm Huvudfåran, Bjuv Huvudfåran, Bjuv Huvudfåran, Strövelstorp q

VEGEAN2003 ALeontroi Metodik METODIK Provtagningspunkter Provtagning och analys har utförts enligt kontrollprogrammet (Bilaga l). Provtagningspunkternas läge framgår av Figur l och Tabell 2. Vattenföring Vid de provtagningsstationer i ett vattendrag där transporten av olika ämnen ska beräknas, måste vattenforingen bestämmas noggrant. För detta ändamål har SMHI utvecklat en matematisk modell, PULsmodellen, som ger serier av vattenforingsvärden för lokaler utan vattenforingsstation. Modellen använder nederbörd och lufttemperatur från SMHI:s observationsstationer samt månadsmedelvärden av potentiell avdunstning. Vidare krävs information om arealfördelningen mellan skog, öppen mark och sjö samt höjdfordelningen inom området (Johansson 1986 och 1992). Med hjälp av denna PULS-modell har SMHI beräknat vattenföringen på punkt 9 A i Vegeån och punkt 19 i Hasslarpsån. Fysikaliska och kemiska undersökningar Prov for fysikaliska och kemiska analyser togs en gång varannan månad (februari, april, juni, augusti, oktober och december - provtagningsdatum finns angivna i Bilaga4). Vid vattenprovtagning användes en s.k. Ruttnerhämtare. Den är konstruerad så att den kan stängas på önskat djup, med hjälp av en tyngd som löper på linan. Efter upptagning tappas vattnet i flaskor. I grunda vattendrag monterades flaskorna i en s.k. käpphämtare. Denna består av en metallstav med en cylinder i ena änden, i vilken en provflaska kan monteras med hjälp av gummistroppar. Vattenprovet kan härigenom tas ute i åfåran, antingen från strandkanten eller från en bro. I fält mättes vattentemperaturen, ph, konduktivitet, syrehalt och syremättnad med WTW Multiline P4 och WTW OXI 330i. Vattenproven transporterades och förvarades enligt gällande standard för vattenundersökningar. l samtliga fall utfordes dessutom en normalanalys omfattande suspenderade ämnen, ammoniumkväve, nitrat/nitrit-kväve, totalkväve och totalfosfor. Alkalinitet och ph mättes på punkt 11 i Hallabäcken. På punkterna 9A och 19 togs två dubbla stickprov varje vecka (onsdagar). Det ena provet analyserades direkt med avseende på temperatur, syrehalt, syremättnad, ph och konduktivitet. Det andra frystes. BOD 7 analyserades i stickprovet från forsta onsdagen i varje månad. Analysparametrarnas innebörd förklaras i Bilaga 2 och använda analysmetoder redovisas i Tabell 3. Alla vattenprov togs av utbildad provtagningspersonal och samtliga analyser utfördes vid ackrediterat laboratorium. Vid uträkningar av medelvärden i Bilaga 4 har halter mindre än x (<x) satts lika med x (=x). lo

VEGEAN2003 ALeontroi Metodik Transporter till Skälderviken Från punktema 9A i Vegeån och 19 i Hasslarpsån frystes ett prov från varje veckoprovtagning. Dessa prov blandades sedan till flödesproportionella månadsprov, vilka analyserades med avseende på TOC, ammoniurnkväve, nitrat/nitrit-kväve, totalkväve och totalfosfor. Halterna multiplicerades med månadsmedelvärdena för vattenföringen enligt SMHI:s PULsmodell och omräknades till enheten ton/mån. Månadstransporterna summerades därefter till årstransporter. För bestämning av mängden transporterad BOD 7 användes halterna i stickproven tagna en gång varje månad. Det följande exemplet visar hur transporten räknades fram: Totalfosforhalten på punkt 9A var i december 0,120 mg/l, vilket är detsamma som: 0,120 x 1000 l (1000 x 1000 x 1000) ton/m 3 = 0,120 x 10-6 tonjm 3. Medelvattenföringen för december var 5,67 m 3 Is, vilket är detsamma som: 5,67 x 60 x 60 x 24 x 31 m 3 för hela månaden. Den totala transporten av fosfor på punkt 9A i december var således: 0,120 x 10-6 x 5,67 x 60 x 60 x 24 x 31 = 1,8 ton. Tabell 3. Använda enheter och analysmetoder för de fysikaliska och kemiska parametrar som ingår i recipientkontrollen i Vegeån. PARAMETER ENHET ANALYSMETOD Temperatur o c termometer ±0, 1 o c (fältmätning) Syrehalt, syremättnad mg/l,% Fd. SS 028188-1 (fältmätning) ph SS 028122-2, mod (fältmätning) Alkalinitet mekv/1 Fd. SS 028139-1, mod/titro Konduktivitet ms/m Fd. SS 028123-1, mod (fältmätning) Suspenderad substans mg/t ss 028112-3 TOC mg/l SS-EN1484 BODy mg/l ss 028143-2, mod Ammoniumkväve mg/l TRACCS 800 ST9002 N itratl nitrit -kväve mg/t TRACCS 800 ST8902 Totalkväve mg/l TRACCS 800 ST8902 T otalfosfor mg/l TRACCS 800 ST9003 11

VEGEAN2003 ALeontroi Resultat RESULTAT Lufttemperatur och nederbörd 25 o c Lufttemperatur Uppgifter om lufttemperaturen har hämtats från Helsingborg och om nederbörden från Bjuv. I "Vegeåprojektet" anges hur nederbörden varierar i avrinningsområdet Medan de kustnära områdena i Vegeåns nedre lopp hade en årsmedelnederbörd på ca 700 mm 1952-78, ökade mängden mot sydost till 900 mm vid Söderåsen. Mätstationen Bjuv ligger ungefår mitt i avrinningsområdet Varmare och torrare än normalt Medeltemperaturen 2003 i landet blev l,2 grader högre än normalt. I Helsingborg var årsmedeltemperaturen 8,4 C, vilket var 0,8 grader varmare än normalt (d.v.s. medeltalet for 1961-90). l Bjuv fåll 635 mm regn 2003 viket är 12% mindre än normalt (d.v.s. medeltalet för 1961-1990). Övriga landet som helhet fick nära normal nederbörd. Januari inleddes med dygnsmedeltemperaturer en bra bit under O C, men senare delen blev relativt varm och som helhet uppvisade månaden normal temperatur (Figur 2). Februari blev kallare och mars varmare än normalt. Inledningen av året blev nederbördsfattig. I februari och mars föll totalt endast 26 mm regn (Figur 3). Under perioden mars till september var månadsmedeltemperaturen högre än normalt. April och maj var nederbördsmässigt blötare än normalt. Sommaren 2003 var i stort sett normal beträffande nederbörd. Juni inleddes med värme får att sedan bytas mot något kallare 20-5 o J F M A M J J A S O N D Figur 2. Medeltemperatur år 2003 (staplar) och normal medeltemperatur 1961-1990 (heldragen linje) vid SMHI:s station i Helsingborg. 140 120 100 80 60 40 20 Nederbörd (mm) J F M A M J J A S O N D Figur 3. Månadsnederbörd 2003 (staplar) och normal månadsnederbörd 1961-1990 (linje) vid SMHI:s station i Bjuv. och regnigare förhållanden resten av månaden. Juli inleddes relativt regnigt och kallt men sedan infann sig den riktiga hög- 12

VEGEAN2003 ALeontroi Resultat sommarvärmen, som också fortsatte en bra bit in i augusti. September blev den åttonde månaden i rad med högre medeltemperatur än normalt. Större delen av månaden uppvisade sommartemperaturer men de sista dagarna sjönk temperaturen snabbt. Nederbörden var mindre än normal. Temperaturen i september var samma som 2002, 14,2 C vilket motsvarar 1,5 grader över nonnaltemperatur. Precis som 2002 avbröts en lång period av relativt varma månader när oktober blev klart kallare än normalt, 5,9 grader (normalt är 9 grader). November och december blev vannare än normalt och nederbörden var i stort sett normal. November var faktiskt mildare än oktober. Vattenföring Beräknad vattenföring (PULS) för Vegeån (9A) och Hasslarpsån (19) redovisas i Bilaga 3. Ytavrinning till följd av nederbörd är som regel störst under tidig vår, senhöst och milda vintrar. Under kalla vintrar lagras nederbörden i form av snö och frigörs i samband med snösmältning. Förekommer tjäle i marken kommer andelen ytavrinning (i förhållande till nederbörd) att bli maximalt stor, beroende på att ingen grundvattenbildning sker. Under sommaren avdunstar en del av nederbörden eller tas upp av växterna. I januari 2003 var vattenföringen i ån något mindre än normal (d.v.s. medelvattenföring 1993-02; Figur 4). Under februari och mars låg nivåerna ganska långt under det normala eftersom nederbörden var mycket liten. Ä ven april uppvisade relativt liten vattenföring. P.g.a. de stora neder- bördsmängderna i april och maj ökade sedan nivåerna snabbt och vattenföringen i maj var den högsta för året, 7,56 m 3 /s vilket är långt över det normala för månaden. I juni och juli var nederbörden nära normal och vattenföringen likaså. Augusti uppvisade normal nederbörd men vattenföringen sjönk ändå en del och augusti, september och oktober hade relativt låg avrinning. I november blev vattenföringen ungefår normal efter att flödena ökat mot slutet av månaden. December uppvisade ett liknande mönster. Årsmedelvattenföringen 2003 var 3,4 m3/s, dvs. ca 25 % lägre än medelvärdet för 1985-02 (Figur 5). Vattenföringen 1998 var den hittills högsta och under de därefter följande åren blev årsmedelvattenföringen successivt lägre fram till 2002, då den var relativt hög. Årsmedelvattenföringen 2003 var den lägsta sedan 1997. Fysikaliska och kemiska undersökningar De klassningar av resultaten 2003 som gjorts utifrån "Bedömningsgrunder för miljökvalitet - Sjöar och vattendrag" (Naturvårdsverket 1999), anges kursiverade. I figurerna visas analysresultat för punkter i huvudfåran med mörkt raster och punkter i biflödena med ljust raster. Parametrarnas innebörd förklaras i Bilaga 2 och analysresultat för 2003 finns i Bilagorna 4-6. I Bilaga 7 redovisas årsmedelvärden och treårsmedelvärden (för syrehalt och syremättnad årsminstavärden och treårsmedelvärden av årsminstavärden) för perioden 1988-2003. 13

VEGEAN2003 ALeontroi Resultat - Veckamedelvattenföring 2003 ---Månadsmedelvattenföring 2003 12 - - - - - - Månadsmedelvattenföring 1993-02 10 x x x x x x Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Figur 4. Veckamedelvattenföring samt månadsmedelvattenföring 2002 i relation till medelvärdet för åren 1993-01 på punkt 9A i Vegeån (x markerar vilka veckor provtagning utförts). 8 Arsmedelvattenföring (m 3 /s) 6-4 2 o 85 87 89 91 93 95 97 99 01 03 Vattentemperatur På intensivstationerna 9 A i Vegeån och 19 i Hasslarpsån noterades vattentemperaturer nära oac i början av året. I slutet av januari ökade vattentemperaturen tillfälligt i samband med milt väder. Fr.o.m. mars steg sedan temperaturen succesivt och var högst mellan mitten av juli och mitten av augusti. I vecka 29 uppmättes de högsta temperaturerna under året med 21,9 oc i Vegeån respektive 21,4 C i Hasslarpsån. Vattentemperaturens variation under året på punkt 9A framgår av Figur 6. Figur 5. Arsmedelvattenföring på punkt 9A i Vegeån 1985-2003 (staplar), jämfört med medelvärdet för 1985-2002 (linje). 14

VEGEAN 2003 ALeontroi Resultat 25 Temperatur CC) 25 Syrehalt (mg/l} 20 15 l ' \ ~., ' ' '.. ' '' 10 1 6 11 16 21 26 31 36 41 46 51 6 11 16 21 26 31 36 41 46 51 Figur 6. Vattentemperaturens variation under 2003 på punkt 9A i Vegeån. X-axeln = veckanummer. Syreförhållanden Låg syrehalt i Vegeån vid 25A Syrehalter över 5,0 mg/l motsvarar måttligt syrerikt till syrerikt tillstånd. Vid lägre syrehalter kan skador på syrekrävande organismer förekomma. År 2003 uppmättes halter under denna gräns i Vegeån (25A och 9) och Hasslarpsån ( 19) i början av augusti (Figur 7). Vegeåns huvudf'ara hade bäst syreförhållanden högst upp i vattensystemet vid punkterna 24A, 24B och 22C (Figur 8). I dessa punkter var vattnet syrerikt. Syreförhållandena försämrades mellan 22C och 25A, där bl.a. utsläppen från Ekeby reningsverk och Findus Sverige AB når vattendraget. I augusti 2003 uppmättes endast 2,4 mg/l syre vid 25A, vilket klassas som syrefattigt tillstånd. Det är möjligt att utsläpp av syretärande ämnen fått större gen?mslag eftersom vattenföringen var låg, vilket lett till låg utspädningseffekt och dålig syresättning av vattenmassan. Hög vattentemperatur leder också till att lösligheten av syre i vattnet minskar samtidigt som den biologiska aktiviteten och syrekrävan- Figur 7. Syrehaltens variation 2003 på punkterna 9A (heldragen kurva}, 9 (ofyllda punkter), 25A (fyllda punkter) i Vegeån och 19 i Hasslarpsån (streckad kurva). X-axeln = veckanummer. Under den heldragna linjen råder svagt syretillstånd. de nedbrytningsprocesser ökar. Längre ner i huvudfåran vid punkten 9 var syretills~åndet något bättre men ändå svagt och vid 9A var tillståndet måttligt syrerikt. l Vegeåns biflöden var vattnet syrerikt till _måttligt syrerikt, med undantag av Hasslarpsån där syretillståndet var svagt. Enligt Vegeåprojektets målsättning får inte 50 % syremättnad underskridas. 1999-200 l noterades inget värde under denna gräns och 1998 endast ett. 1997 var syremättnaden lägre än 50 % i ett veckaprov i huvudfåran (9A) samt i elva veckaprov från Hasslarpsån. 2002 var syremättnaden lägre än 50 % vid två tillfållen i huvudfåran (9A) och ett tillfälle i Hasslarpsån (19). År 2003 var syremättnaden som lägst 25 % i Vegeån (25A) i början av augusti. Vid detta tillfälle var syremättnaden under 50 % även i Vegeån vid provpunkten 9 och i Hasslarpsån (19) Vid jämförelser mellan punktema bör noteras att provtagning vid punktema 9 A och 15

VEGEÅN 2003 ALeontroi Resultat 12 Syrehalt (mg/l) ser 2003 representerar de lägsta syrehalterna under året. 10 8 6 4 2 - o l ~. Figur 8. Arslägsta syrehalter i Vegeån 2003. Den streckade linjen visar gränsen mellan svagt syretillstånd och måttligt syrerikt tillstånd. Över den heldragna linjen råder syrerikt tillstånd (pil = utsläppskälla). Syrehalt (mg/l) 12 4 2 o _- -~25Al -9A 1 o~nc'?"<tl[)(or-.c:oolo~nc'? <J)<J)<J)<J)<J)<J)<J)<J)<J)<J)0000 l l l l l l l l l l l l l C:OOlO..-NC'?"<tL[)(Or-.C:OOlO~ C:OC:O<Jl<J)<J)<J)<J)<J)<J)<J)<J)<J)00 Figur 9. Treårsmedelvärden för årslägsta syrehalter 1988-2003 i Vegeån (24A, 25A, 9A) och Humlebäcken (15). 19 utförs varje vecka till skillnad från övriga punkter där provtagning sker var annan månad. De lägsta uppmätta syrehalterna i punkterna 9A och 19 inträffade dock samtidigt som även andra punkter provtogs i början av augusti. Det är därror troligt att resultaten från samtliga provtagningsplat- \ En svag tendens till ökande syrehalter (årslägsta värde) under perioden 1988-2003 kan ses i huvudfåran uppströms Kågeröds reningsverk (24A) och i Humlebäcken (15; Figur 9). I huvudfåran nedströms utsläppen från bl.a. Ekeby reningsverk och Findus Sverige AB (25A) ökande syrehalterna i slutet av 80- och början av 90-talet men har därefter successivt minskat. Sedan 1998 har minskningen blivit än mer tydlig. Inga större förändringar har skett längst ner i huvudfåran (9A) under perioden 1993-2003 men det relativt svaga syretillståndet 2002 har sänkt treårsmedelvärdena de två senaste åren. ph och alkalinitet ph-värden över 6,8 motsvarar nära neutralt tillstånd och värden över 8 klassas som höga. Det är först under ph 6,0 som känsliga organismer kan påverkas. Vid punkt 9A i Vegeån varierade ph-värdena 2003 mellan 7,3 och 8,6. Vid punkt 19 i Hasslarpsån var variationen mellan 7,4 och 8,6. Alkalinitet och ph-värde analyserades vid punkt 11 i Hallabäcken. ph-värdet varierade mellan 7, l och 7, 7. Alkaliniteten var i medeltal 0,96 mekv/1 och motsvarade mycket god buffertkapacitet (>0,2 mekv/1) vid samtliga provtagningstillfållen i Rallabäcken. HaHabäcken har normalt något lägre ph-värden än Hasslarpsån och Vegeån (9A), vilket beror på att detta delavrinningsområde har större andel skog än de övriga. Treårsmedelvärdena för alkalinitet i Rallabäcken perioden 1988-2003 visar att årsmedelvärdena ökat något de senaste sex åren. I Figur l O redovisas treårsmedelvärden för ph-värdet i HaHabäcken (Il), Hasslarpsån 16

VEGEAN 2003 ALeontroi Resultat ph 8,5 140 Konduktivitet (ms/m) 8,0 7,5 7,0 6,5....--... _-. --- -- -- ---~ --11 ----- 19-9A 120 100 80 60 l ' 40 20 o +---r--.--,- l 1 6 11 16 21 26 31 36 41 46 51 Figur 1 O. Treårsmedelvärden för ph 1988-2003 i Vegeån (9A), Hasslarpsån (19) och Hallabäcken (11 ). Figur 11. Konduktiviteten 2003 på punkterna 9A i Vegeån (heldragen kurva) och 19 i Hasslarpsån (streckad kurva). X-axeln = veckanummer. (19) och Vegeån (9A) 1988-2003. Ett generellt mönster är att ph-värdena minskade i början av perioden för att sedan öka igen. Konduktivitet Relativt hög konduktivitet 2003 Konduktiviteten (dvs. vattnets ledningsförmåga som ger ett mått på totala halten lösta salter i vattnet) varierade på punkt 9A i Vegeån mellan 27 och l 06 ms/m (Figur Il). Medelvärdet 61,6 ms/m är i nivå med tidigare år (Figur 12). De lägsta värdena noterades i samband med hög vattenföring i slutet av vintern (hög utspädningseffekt) och den högsta konduktiviteten uppmättes i samband med låg vattenföring augustioktober (låg utspädningseffekt). På punkt 19 i Hasslarpsån varierade konduktiviteten mellan 40 och 75 ms/m. Årsmedelvärdet för konduktivitet i Hasslarpsån, 62,2 ms/m, är något högre än för 2002, men ändå i nivå med tidigare år. Variationen i konduktivitet vid de olika provpunktema i Vegeåns avrinningsområde följde ungefår samma mönster som vid 80 Konduktivitet (ms/m) _:r._ 1 t 70 l i l ~ l: i 60 o :! l o ~ : i :.. j -~ '. '.., 50 ; ; ;! l l 40 T l o l'. i. ;! o l :l 30 l o.l l 20 l: 1! i l l o :l i i 1- : :l 'o 10 i ; l: l l l! o! l ' o.. i!!.~ [ ~ T.l : j : 19 9A Figur 12. Arsmed elvärden för konduktivitet i Vegeån 2003 (pil = utsläppskälla}. För varje punkt anges högsta resp. lägsta årsmedelvärde under perioden 1988-2003 (för 9A 1993-2003). 9A. Konduktiviteten i huvudfåran ökade från 38 ms/m uppströms Kågeröds reningsverk (24A) till 62 ms/m vid punkt 9A (Figur 12). Den största ökningen skedde mellan 22C och 25A, där bl.a. utsläppen från Ekeby reningsverk och Findus Sverige 17

VEGEAN2003 ALeontroi Resultat 80 70 60-50 - 40 30 20 10 o Konduktivitet (ms/m),-... ~-- ~---.,,. ',., "'.. ---~1 ~ -. """--..... ~--.. '... --~/ --24A... - '15 -- -25A -9A l --1 '=r=r-=r==;==-==;==;==;==;=~==;!_~ ---r-1 Figur 13. Treårsmedelvärden för konduktiviteten 1988-2003 i Vegeån (24A, 25A, 9A) och Humlebäcken (15). AB når vattendraget. HaHabäcken (11) hade lägst årsmedelvärde, 20 ms/m. En jämförelse med tidigare år visar att konduktiviteten var som högst i mitten av 90-talet (Figur 13). I Humlebäcken (15) var årets konduktivitetsvärden dock de högsta som uppmätts under tidsperioden. Punkt 24A längst upp i huvudfåran har hela perioden 1988-2003 haft betydligt lägre konduktivitet än lokalerna längre ner i systemet. Variationerna i konduktivitet mellan olika år följer till stor del förändringarna i vattenföringen (hög resp. låg utspädningseffekt). Suspenderad substans (slamhalt) Mycket hög slamhalt i februari Precis som 2002 var slamhalten mycket hög (> 12 mg/l) vid ett tilwille i februari i nedre delen av huvudfåran (9). Detta inträffade i samband med hög vattenföring då stora mängder partiklar spolades ut i vattendraget. Eftersom ingen mätning av slamhalt gjordes i maj finns ingen uppgift om förhållandena vid denna tidpunkt, då vattenföringen var ännu högre än i februari. En förhöjd slamhalt uppmättes dock vid provpunktema 9 och 25A i juni. I bitlödena Tibbarpsbäcken (14) och Humlebäcken (27 A, 27B, 15) var slamhaltema mycket höga i februari. I nedre delen av Humlebäcken (15) var den mycket hög även i april och juni. I Ballabäcken (11) var slamhalten under detektionsgränsen utom i augusti. Det är dock tveksamt om provet från augusti kan anses vara representativt för vattnet i Ballabäcken under hela månaden, sannolikt har slamhalten varit hög endast under en kort tid, t.ex. i samband med kraftigt regn. BOD7, biokemisk syreförbrukning BOD7 analyserades en gång i månaden på punkterna 9 A i huvudfåran och 19 i Hasslarpsån. Vid samtliga provtillfallen var haltema under detektionsgränsen 3 mg/l vilket är förhållandevis lågt jämfört med tidigare år. TOC, totalt organiskt kol Organiskt material kallas även syretärande ä~en, eftersom den bakteriella nedbrytmngen av detta material tär på syreförrådet i vattnet. Risken för syrebrist minskar emellertid om luftningen (omrörningen av vattnet) är god. Låga halter organiskt material TOC analyserades i de flödesproportionellt blandade månadsproven från punktema 9 A i huvudfåran och 19 i Hasslarpsån. På punkt 9A i huvudfåran varierade haltema mellan 4,9 och 7,4 mg/l, vilket motsvarar låga halter. I Hasslarpsån varierade halterna mellan 4,6 och 8,0 mg/l. 8,0 mg/l är precis på gränsen till måttligt hög halt. Årsmedelvärdena i såväl huvudfåran som Hasslarpsån motsvarade således låga halter. 18

VEGEAN2003 ALeontroi Resultat Ammoniumkväve, NH 4 -N Höga ammoniumhalter i Humlebäcken Höga ammoniumhalter kan bl.a. bero på utsläpp från enskilda avlopp, djurhållning och/eller reningsverk. Enligt SNV 1969: l påverkar ammoniumhalter över 0,2 mg/l känsliga fiskar och halter över l,5 mg/l kan göra vattnet olämpligt för fisk. Årsmedelvärden över gränsen 0,2 mg/l noterades år 2003 vid Ströveltorp i huvudfåran (provpunkt 9) och i Humlebäcken nedströms Åstorps reningsverk (27B, 15, Figur 14). Vid flertalet provpunkter, 24A, 24B och 25A i huvudfåran samt 14 i Tibbarpsbäcken och 27 A uppströms Åstorps reningsverk i Humlebäcken, var årsmedelvärdena de lägsta uppmätta sedan 1988. I Humlebäcken nedströms Åstorps reningsverk (27B) var den högsta ammoniumhalten 3,2 mg/l 2003 (Figur 15). Under 1996 togs ett nytt kvävereduktionssteg i bruk vid Astorps reningsverk. Under 1998 och 1999 noterades dock mycket höga ammoniumhalter nedströms reningsverket for att sedan under 2000, 200 l och 2002 sjunka klart under gränsen l,5 mg/l. 2003 uppmättes halter över 0,2 mg/l vid tre tilltallen varav en gång (augusti) över gränsen l,5 mg/l. Nitrit- och nitratkväve, N0213-N I V egeåns huvudfåra uppmättes årsmedelhalter av nitrat- och nitritkväve motsvarande mycket höga halter. De högsta haltema förekorn under vintern och de lägsta i slutet av sommaren. Haltema ökade nedströms i avrinningsområdet (Figur 18) och bitlödena tillförde även stora mängder nitrit- och nitratkväve. De högsta årsmedelhaltema 2003 förekorn i Humlebäcken (27B, 15), Hasslarpsån (19) och den nedre delen av Vegeåns huvudfåra (9, 9A). I Humlebäcken (27B, 15) klassades årsmed- Ammoniumkväve (mg/l) 1,0 0,8. 0,6 0,4 0,2 --- 0,0 l _j --~-r --r-r _ L.el l_[_ l 3,8 24A 248 11 22C 25A 14 27At 278 15 t t t -, 9 J l 19 9A Figur 14. Arsmedelvärden för ammoniumkväve i Vegeån 2003. Under den streckade linjen är halten mycket låg/låg. För varje punkt anges högsta resp. lägsta årsmedelvärde under åren 1990-2003 (för 9A 1993-2003). Ammoniumkväve (mg/l) 61 8,1 5-4 - 3-2 : -.~..l..ji.li..l Lk~~J l. 96 97 98 99 00 01 02 03 Figur 15. Ammoniumkvävehalter i Humlebäcken nedströmsastorps reningsverk (278) 1996-2003. Heldragen linje visar gränsvärdet för vatten olämpliga för fisk, enl. SNV 1969 (mycket hög halt). elhaltema som extremt höga. Anmärkningsvärdahalter uppmättes vid provpunktema 22C, 9 och 27 A i december och i Tibbarpsbäcken (14) i februari. I övriga provpunkter (24A, 24B, 25A och 11, fore kom inga anmärkningsvärt höga halter. 19

VEGEAN2003 ALeontroi Resultat : l Nitratkväve (mg/l) -j. /..., \..., _, ' \..--~..' 5 J ll 4. 3 ~-, '/ --............... ~-...,......_,J O..- N C"l "'<t L!') to m~q~q>q>q> cbmo..-nc"l"'<t cocommmmm r- m l L!') m -- -25A -9A l C()... N (") m m o o o o l l l l l l to r- C()... m m m m o o -~----, Totalkväve (mg/l) 9 8.. - -. 7-6 5 4 3 2. l --24A 1... 15 o h- -- l 1' o... N (") "'<t L!') to m m m m m m m l l l l l l l C() m o... N (") "'<t C() C() m m m m m.-.., =~~] --~ r- C() m o... N (") m m m o l L!') l to l l r- C() o o l l m o o l... m m m m m o o Figur 16. Treårsmedelvärden för nitratkväve 1988-2003 i Vegeån (24A, 25A, 9A) och Humlebäcken (15). Figur 17. Treårsmedelvärden för totalkväve 1988-2003 i Vegeån (24AI 25A, 9A) och Humlebäcken (15). Nitratkvävehalterna har minskat generellt i avrinningsområdet under perioden 1988-2003 (Figur 16). Totalkväve, tot-n Minskande kvävehalter Kvävehalterna i V egeån klassades som mycket höga i den övre delen av huvudfåran (24A, 24B, 22C, 25A), HaHabäcken (Il), Tibbarpsbäcken (14) och Humlebäcken uppströms Åstorps reningsverk. Mycket höga halter av kväve är dock inte ovanligt för vattendrag i jordbruksbygder (Länsstyrelsen i Malmöhus län 1992:4). Årsmedelhalter motsvarande extremt höga kvävehalter noterades i Humlebäcken nedströms Åstorps reningsverk (27B, 15), Hasslarpsbäcken (19) och nedre delen av huvudfåran (9, 9A). De högsta halterna uppmättes i nedre delen av Humlebäcken (27B, 15) där samtliga mätningar visade på resultat över gränsen 5 mg/l De lägsta halterna uppmättes i HaHabäcken (11), som lägst 0,5 mg/l i oktober. Årsmedelvärden 2003 redovisas i Figur 18. Årsmedelvärdet ökade från 2,5 mg/l uppströms Kågeröds reningsverk (24A) till 5,4 mg/l på punkt 9A. Den största ökningen skedde mellan 25A och 9 ( 41 % ). Mellan dessa provpunkter tillkommer Humlebäckens vatten som är det kväverikaste i avrinningsområdet Utsläpp av kväve sker också från Ekebro reningsverk samt från diffusa utsläpp som jordbruk och enskilda avlopp. Ökningen nedströms Kågeröds reningsverk var 18 % jämfört med uppströmsstationen. l Humlebäcken nedströms Åstorps reningsverk (27B) syns en tydlig ökning jämfört med uppströms reningsverket (27 A), speciellt vid provtagningen i augusti då totalkvävehalten ökade från l,6 mg/l till 9,8 mg/l. Ammoniumhalten vid tillfället uppmättes till 3,2 mg/l. I allmänhet var kvävehalterna 2003 högre än 2002 men ändå relativt låga jämfört med tidigare år (Figur 17 och Figur 18). Totalkvävehalterna har under hela undersökningsperioden varit högst i Humlebäcken och Hasslarpsån samt lägst i Hallabäcken. I större delen av avrinningsområdet har kvävehalterna minskat under perioden 1988-2003 (Figur 17). 20

VEGEÅN 2003 ALeontroi Resultat 13 10,5 2 o 11 14 19 9A l Findus, Eke by RV Figur 1 B. Arsmedelvärden för totalkvävehalterna i Vegeån 2003. Den rastrerad e delen av stapeln motsvarar andelen nitratkväve. Den streckade linjen visar gränsen mellan höga och mycket höga kvävehalter. Över den heldragna linjen är halterna extremt höga. För varje punkt anges högsta resp. lägsta årsmedelvärde för totalkväve under perioden 1988-2003 {för 9A 1993-2003). Totalfosfor, tot-p F ortsatt minskande fosforhalter i den övre delen av avrinningsområdet I huvudfåran ökade fosforhaltema från 0,033 mg/l uppströms Kågeröds reningsverk till 0,097 mg/l vid punkt 9A, d.v.s. från hög halt till mycket hög halt (Figur 19). Den största ökningen skedde mellan 22C och 25A där utsläppet från Ekeby reningsverk och Findus Sverige AB når vattendraget. Därefter ökade inte halterna speciellt mycket. Ökningen mellan 22C och 25A berodde till stor del på de förhöjda fosforhalterna i augusti och oktober, då vattenföringen var låg. I Humlebäcken nedströms Åstorps reningsverk (27B) ökade fosforhalten med 27% jämfört med uppströms reningsverket (27 A). Halten ökade ytterligare ner till provpunkten 15 där den högsta årsmedelhalten i V egeåns avrinningsområde uppmättes (0, 11 mg/l). Fosforhalterna var lägst i HaHabäcken (måttligt hög halt), det enda delavrinningsområde där skogsmark dominerar. Vid flera provtagningsplatser var 2003 års medelhalter de lägsta uppmätta sedan 1988. Detta gällde uppströms Kågeröds reningsverk (24A), uppströms och nedströms Åstorps reningsverk (27 A, 27B, jfr max/min-linjer i Figur 19). Fosforhaltema har varierat mycket under perioden 1988-2003 (Figur 20). Trenden är att haltema generellt minskade i början av 90-talet men ökade igen i vissa områden under senare delen av 90-talet. De senaste tre åren har dock haltema återigen minskat. I huvudfåran uppströms Kågeröds reningsverk syns en tydlig trend mot minskande halter. 21

VEGEÅN 2003 ALeontroi Resultat 0,25. Totalfosfor (mg/l) 0,20 O, 15 0,10 0,05 0,00 11 22C t 25A 14 l Fil'\dus, Ekeby RV l Figur 19. Arsmedelvärden för totalfosforhalterna i Vegeån 2003. Den streckade linjen markerar gränsen mellan höga och mycket höga halter. Över den heldragna linjen är halten extremt hög. För varje punkt anges högsta resp. lägsta årsmedelvärde för totalfosfor under perioden 1988-2003 (för 9A 1993-2003 ). Totalfosfor (mg/l) 0,20 -: l Transporter till Skälderviken Låga transporter p.g.a. lågt flöde Årstransporterna 2003 på punkt 9A var ca 660 ton TOC, ca 61 O ton kväve, l O ton fosfor och ca 300 ton BOD 7. I Bilaga 6 redovisas alla transportmängder för punkterna 9A i Vegeån och 19 i Hasslarpsån. I figurerna 21-23 visas månadstransporterna av TOC, kväve och fosfor till skälderviken, med Hasslarpsåns andel i avvikande raster. Figur 20. Treårsmedelvärden för totalfosfor 1988-2003 i Vegeån (24A, 25A, 9A) och Humlebäcken (15). Årstransporten av TOC ut till Skälderviken beräknades till ca 660 ton år 2003, vilket är relativt lågt jämfört med tidigare år. Endast 1996 och 1997 har haft lägre transporter under perioden 1991-2003. De största mängderna 2003 transporterades ut i januari, maj och december, då vattenföringen var relativt hög (Figur 21). TOCtransporten i Hasslarpsån var knappt 200 ton, dvs. ca 30 %av den totala transporten ut till Skälderviken. Vattenföringen var 22

VEGEAN 2003 ALeontroi Resultat TOG-transport (ton/år} 160 140 120 100 80 Vattenföring (m 3 /s) 8 J F M A M J J A S O N D Figur 21. Transporten av organiskt material (TOC) från Vegeån 2003 (staplar) i relation till månadsmedelvattenföringen (linje). Hasslarpsån s andel visas med ljust raster. 7 6 5 4 3 2 o Kvävetransport (ton/år) 140 120 100 80 60 40 20 o Vattenföring (m 3 /s) 8 J F M A M J J A S O N D Figur 22. Transporten av kväve från Vegeån 2003 (staplar) i relation till månadsmedelvattenföringen (linje). Hasslarpsåns andel visas med ljust raster. 7 6 5 4 3 2 o motsvarande ca 30 % av vattenföringen på punkt 9A i Vegeån år 2003. Kvävetransporten 2003 uppgick till ca 61 O ton, vilket är det lägsta som noterats under perioden 1985-2003 (Figur 24). Kvävetransporten var högst i januari, maj och december, då vattenföringen var relativt hög (Figur 22). Kvävetransporten i Hasslat-psån var ca 200 ton, dvs. drygt 30 % av den totala transporten ut till Skälderviken. Fosfortran sport (ton/år) 2,0 1,5 1,0 0,5 Vattenföring (m 3 /s) 8 7 6 5 4 2 Årstransporten av fosfor på punkt 9A var 10 ton år 2003, vilket är relativt lågt jämfört med tidigare år. Endast 1996 och 1997 har haft lägre transporter under perioden 1985-2003 (Figur 24). De största mängderna 2003 transporterades ut i januari, maj och december, då vattenfåringen var relativt hög (Figur 23). Haltema var högst i augusti och september men då var vattenfåringen låg. F rån Hasslarpsån kom 3 ton fosfor, dvs. 30 % av den totala transporten på punkt 9A. Årstransporten av. BOD7 till Skälderviken beräknades till mindre än 304 ton 2003 0,0 J F M A M J J A S O N D Figur 23. Transporten av fosfor från Vegeån 2003 (staplar) i relation till månadsmedelvattenföringen (linje). Hasslarpsåns andel visas med ljust raster. (under året var halten vid alla tillfållen <3 mg/1). De största BOD 7 -transportema under året skedde sannolikt precis som för övriga ämnen när vattenföringen var högst. 23

VEGEAN2003 ALeontroi Resultat En svag tendens till minskning kan ses i kvävetransporten 1985-2003 (se trendlinje i Figur 24). Under 1985-2003 har en tydlig minskning skett av fosfortransporten (se trendlinje i Figur 24). Anledningar till den generella minskningen är bl.a. en rorbättrad rening av avloppsvatten och minskad användning av fosforgödselmedel i jordbruket. Hela perioden 1985-2003 har årstransporten av kväve varit betydligt större än halveringsmålet 516 ton (jfr Vegeåprojektet 1992). Kvävetransporten 2003 var dock den lägsta sedan mätningarna startade och en tendens mot minskande kvävehalter finns. Halveringsmålet for fosfor är l 0,5 ton. Fosfortransporten 1996, 1997 och 2003 låg under denna nivå, men under perioden mellan dessa år har transporten varit betydligt större. Kvävetransport (ton/år) 1600 1400 - r-- 1200 1000 800 600 400 200 o - l ' '. ' ' ',...-;, ', ;:.. -..,... r--... - - ' ':'7.. ~ -.. " V-. l' ' l Vattenföring (m3/s) 8 r-- r ;'\ 7. ' ' ' - 6... ~ '... '. ' '. 5 ' -...-- ' ' '...' ' 4.. ~ ~..- ~ ' ~ ' l - 3 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03.. ' - 2 1 o Fosfortransport (ton/år) 40 35. 30 25 ' Vattenföring (m3/s) 8 7 6 5 20 151 1: l o ~--,..._,..._,,_,---' 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 4 3 2 o Figur 24. Arstransporten av kväve och fosfor (staplar) samt årsmedelvattenföringen (streckad linje) på punkt 9A i Vegeån 1985-2003. Mörk linje visar transporttrenden och ljus linje vattenföringstrenden. 24

VEGEAN 2003 ALeontroi Resultat övrig mark skogsmark åkermark / l i { \ ' ',, -, " \ /.. l l Kväve n diffusa källor reningsverk + industrier l i l \ ' ' ' ' ' ' ' /,' ' Fosfor \ n diffusa källor \ reningsverk + industrier Figur 25. Kväve- och fosfortransporternas urspru ng 2003 på punkt 9A i Vegeån i jämförelse med markanvändningen i avrinningsområdet Utsläppen från punktkällor (reningsverk och industrier, se Tabell l ) utgjorde 9 % av kvävetransporten och 13 % av fosfortransporten ut i Skälderviken 2003 (Figur 25; hänsyn inte tagen till självrening i vattendraget). Andelen var högre än 2002 p.g.a. att att vattenföringen och dänned uttransporten av kväve och fosfor från marken var lägre. Bidraget från punktkällor var dessutom något större 2003 när det gäller fosfor. Åkermarken dominerar i Vegeåns avrinningsområde (59 %) och eftersom det inte finns några sjöytor i vattensystemet kan det direkta luftnedfallet anses vara försumbart. Arealspecifik förlust av kväve och fosfor I "Bedömningsgrunder för miljökvalitet - Sjöar och vattendrag" (Naturvårdsverket 1999) bedöms kväve- och fosfortillståndet i vattendrag utifrån den arealspecifika förlusten (jfr Bilaga 2). Den arealspecifika förlusten av kväve och fosfor (kg/ha,år) har erhållits ur beräknade transportdata och respektive punkts avrinningsområdesareal (Tabell 4). Höga förluster av kväve ( 4-16 kglha,är) och fosfor (0,16-0,32 kglha,år) konstaterades i både Hasslarpsån och Vegeån år 2003 {Tabell 4). Från 1998 minskade de arealspecifika förlustema successivt fram til12001. 1998 till 2000 motsvarade värde- 25

VEGEAN 2003 ALeontroi Resultat na mycket höga förluster av kväve och extremt höga forluster av fosfor, men 2001 var förlustema höga. 2002 var förlustema återigen mycket höga för kväve och extremt höga för fosfor. Arealförlusterna 2003 var de lägsta uppmätta under perioden 1998-2003. Vattenföringen var också den lägsta. Tabell 4. Provtagningspunkter, avrinningsområdesarealer och arealspecifik förlust av kväve och fosfor i Hasslarpsån och Vegeån år 2003. Avrinningsområdesarealer har hämtats från SMHI. Lokal Areal Kväveförlust (ha) (kg/ha,år) Fosforförlust (kg/ha,år) 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Hasslarpsån (19) 15490 34,1 18,8 17,6 15,0 20,0 14,3 Vegeån(9A) 48810 30,3 19,0 17,6 12,8 18,4 12,6 1998 1999 2000 2001 2002 2003 0,54 0,41 0,36 0,24 0,46 O, 19 0,61 0,37 0,39 0,29 0,50 0,20 26

VEGEAN2003 ALeontroi Referenser REFERENSER Byden, S., Larsson, A-M. & Olsson, M. Mäta vatten. Göteborg, 1992. Johansson, B. Vattenföringsberäkningar i Södermanlands län. Ett försöksprojekt SMHI Hydrologi Nr 6, 1986. Statens Naturvårdsverk Publikationer. Bedömningsgrunder för svenska ytvatten, 1969:1. statistiska meddelanden. statistik för avrinningsområden 1995, SCB 1998. Johansson, B. Vattenföringsberäkningar i recipientkontrollpunkter - en utvärdering av PULS-modellen. Vatten 48: 111-116, 1992. Vattendrag i Malmöhus län. Koncentration och transport av fosfor och kväve. Länsstyrelsen i Malmöhus län, Miljövårdsenheten, Meddelande Nr 1992:4. Naturvårdsverket Allmänna Råd 86:3. Recipientkontroll vatten. 1986. Vegeån. Årsrapporter 1988-1992. VBB Viak. Naturvårdsverket Allmänna Råd 90:4. Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. 1990. Naturvårdsverket, 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag. Rapport 4913. Persson, P. & Nihlen, C. Vattenvård i Hasslarpsån. I. Kunskapssammanställning med åtgärdsförslag. 1998. Vegeån Årsrapporter 1993-1998. Vegeåns vattendragsförbund. KM Lab. Vegeån Årsrapporter 1999-2002. Vegeåns vattendragsförbund. ALeontroi AB. Vegeåprojektet. Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län. 1992. 27