Vilka immateriella tillgångar identifierades vid rörelseförvärv?

Linköpings universitet Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Kandidatuppsats i Företagsekonomi, 15 hp Företagsekonomi 3 - Redovisning Vårterminen 2018 ISRN-nummer: LIU-IEI-FIL-G--18/01882--SE Vilka immateriella tillgångar identifierades vid rörelseförvärv? Studie av börsnoterade företags rörelseförvärv år 2016 Kheraifia, Emin Lind, Viktor Handledare: Sven-Arne Nilsson Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se

Förord Denna uppsats hade ej varit möjlig att genomföra utan vår handledare Sven-Arne Nilsson. Vi vill rikta ett stort tack för alla visa kommentarer och råd under arbetets gång. Avslutningsvis vill vi även tacka opponenterna som tagit sig tid att bistå med kommentarer och råd som hjälpt oss förbättra uppsatsen. Linköping 2018-05-31 Emin Kheraifia och Viktor Lind 1

Sammanfattning Titel: Vilka immateriella tillgångar identifierades vid rörelseförvärv? Studie av börsnoterade företags rörelseförvärv år 2016 Författare: Emin Kheraifia och Viktor Lind Handledare: Sven-Arne Nilsson Problemställning: År 2005 trädde IFRS 3 Rörelseförvärv, vars syfte är att reglera rapporteringen av rörelseförvärv, ikraft. Denna standard innehöll även nya regler om identifiering av immateriella tillgångar som innebär att sådana i större utsträckning ska särskiljas från goodwill. Trots detta visar tidigare studier att beloppet av goodwill i genomsnitt motsvarar mer än hälften av köpeskillingen. Det var även så att av 92 förvärvande bolag år 2016 saknade 52 specifikationer av identifierade immateriella tillgångar. Dessa två förhållanden leder till informationsasymmetri som får konsekvenser för kapitalmarknaden. Syfte: Syftet är att undersöka branschmässiga skillnader mellan företag i olika branscher på den svenska börsen gällande fördelning av köpeskilling på tillgångsslagen finansiella och materiella, immateriella samt goodwill vid rörelseförvärv. Studien syftar även till att undersöka om det finns skillnader gällande vilka typer av immateriella tillgångar som presenteras. Forskningsfrågor: Skiljer sig branscherna åt gällande fördelningen av köpeskilling på finansiella och materiella tillgångar, immateriella tillgångar och goodwill? Vid rörelseförvärv, vilka olika typer av immateriella tillgångar identifierar företagen i de olika branscherna? Metod: Studien är av kvantitativ karaktär och bygger på en sammanställning av samtliga rörelseförvärv år 2016, genomförd av Björn Gauffin. Det empiriska materialet har statistiskt bearbetats med en variansanalys och sedermera analyserats med hjälp av den teoretiska referensramen. Resultat: I samtliga branscher, förutom i materialbranschen, hänfördes cirka 50 % av köpeskillingen till goodwill. Det finns signifikanta skillnader mellan branschen Material och branscherna Hälsovård, Informationsteknologi och Telekomoperatörer gällande fördelning av köpeskillingen på finansiella och materiella tillgångar, immateriella tillgångar och goodwill. Kundrelaterade immateriella tillgångar var den typ som förekom mest frekvent i samtliga branscher förutom materialbranschen. Kunskapsbidrag: Resultatet överensstämmer med tidigare studier: det går ej att bekräfta branschpraxis gällande fördelning av köpeskillingen vid rörelseförvärv. Nyckelord: Rörelseförvärv, IFRS 3, Immateriella tillgångar, Goodwill 2

Abstract Title: What intangible assets were identified in business combinations? Study of listed companies acquisitions in 2016 Authors: Emin Kheraifia and Viktor Lind Supervisor: Sven-Arne Nilsson Presentation of the problem: In 2005, IFRS 3 Business Combinations, which aims to regulate the reporting of business combinations, became effective. This standard also included rules on the identification of intangible assets, to be more comprehensively distinguished from goodwill. Nevertheless, previous studies show that the amount of goodwill on average equals more than half of the purchase price. It was also the case that 52, of the 92 acquiring companies in 2016, lacked specifications of identified intangible assets. These two conditions lead to information asymmetry that has consequences for the capital market. Purpose: The purpose is to examine whether there are differences between Swedish listed companies in different industries regarding Purchase Price Allocations. The purpose is also to examine whether there are differences regarding identifications of intangible assets. Research questions: Do the companies in different industries differ regarding allocation of purchase price on financial and tangible assets, intangible assets and goodwill? What different types of intangible assets do companies in different industries identify? Methodology: The study has a quantitative research strategy and is based on a compilation of acquisitions made by listed Swedish companies during 2016. The empirical data have been statistically processed using a variance analysis and subsequently analyzed using the theoretical reference frame. Results: In all industries except one, approximately 50 % of the purchase price was attributed to goodwill. There are only significant differences between a limited number of industries regarding the allocation of the purchase price of financial and tangible assets, intangible assets and goodwill. Customer-related intangible assets were the most frequently occurring in all industries except in the materials industry. Contributions to knowledge: The results of the study are consistent with previous studies: it is not possible to confirm that there are industry practices regarding the allocation of the purchase price for business combinations. Keywords: Acquisitions, IFRS 3, Intangible assets, Goodwill 3

Förkortningslista IASB International Accounting Standards Board IFRS International Financial Reporting Standard ICB Industry Classification Benchmark IAS International Accounting Standard Gkr Gigakronor M&A Mergers and Acquisitions 4

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 7 1.1 BAKGRUND... 7 1.2 PROBLEMDISKUSSION... 8 1.3 FORSKNINGSFRÅGOR... 9 1.4 SYFTE... 10 1.5 AVGRÄNSNING... 10 1.6 DISPOSITION... 10 2. METOD... 12 2.1 VAL AV DATA... 12 2.2 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT KVANTITATIV METOD... 12 2.3 STATISTISK METOD... 14 2.4 METODKRITIK... 15 2.4.1 Reliabilitet... 15 2.4.2 Validitet... 16 3. REFERENSRAM... 18 3.1 IASB:S FÖRESTÄLLNINGSRAM... 18 3.2 IFRS 3 RÖRELSEFÖRVÄRV... 19 3.3 IAS 38 IMMATERIELLA TILLGÅNGAR... 19 3.4 AGENTTEORIN... 20 3.5 VINSTMANIPULERING... 21 4. TIDIGARE STUDIER... 23 4.1 DEFINING GOODWILL A PRACTICE PERSPECTIVE... 23 4.2 RÖRELSEFÖRVÄRV ENLIGT IFRS 3, TOLFTE ÅRET - ETT DUSSIN ÅR UTAN INLÄRNINGSEFFEKT... 25 5. EMPIRI... 27 5.1 KVANTITATIV UNDERSÖKNING... 27 5.1.1 Dagligvaror och konsumenttjänster... 27 5.1.2 Hälsovård... 29 5.1.3 Industrivaror och tjänster... 31 5.1.4 Telekomoperatör... 32 5.1.5 Finans och fastighet... 34 5.1.6 Informationsteknik... 36 5.1.7 Sällanköpsvaror- och tjänster... 37 5.1.8 Material... 38 5.2 RESULTAT STATISTISK METOD... 39 5.2.1 Finansiella och materiella tillgångar... 39 5.2.2 Immateriella tillgångar... 40 5.2.3 Goodwill... 40 6. ANALYS OCH DISKUSSION... 42 6.1 BRANSCHJÄMFÖRELSER... 42 6.2 ORSAKER TILL VARIATION I IDENTIFIERING... 46 7. SLUTSATSER OCH VIDARE FORSKNING... 48 7.1 SLUTSATSER... 48 5

7.2 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING... 49 KÄLLFÖRTECKNING... 50 BILAGA 1 SAMTLIGA FÖRVÄRVANDE FÖRETAG... 52 BILAGA 2 TUKEY-TEST... 53 6

1. Inledning I detta kapitel ges bakgrunden till studiens ämne och förs en problemdiskussion. Senare presenteras studiens forskningsfrågor, syfte, avgränsningar, och avslutningsvis uppsatsens disposition. 1.1 Bakgrund IASB införde år 2005 IFRS 3 Rörelseförvärv, vars syfte är att reglera rapporteringen av rörelseförvärv. Denna standard innehöll även nya regler om identifiering av immateriella tillgångar som innebär att sådana i större utsträckning ska särskiljas från goodwill. Förvärvande företag ska även beskriva de faktorer som utgör redovisad goodwill. I och med IFRS 3 så ökade kraven på företagen att vid rörelseförvärv separerat identifiera och värdera immateriella tillgångar. Effekten av att dessa ska redovisas separat blir reducerad goodwill. Bakgrunden till IFRS 3 var att företag vid förvärv avstod från att separera de immateriella tillgångarna i så stor utsträckning som möjligt, vilket då resulterade i större goodwillbelopp istället (Brännström & Giuliani 2011). Att företagen redovisar större goodwillbelopp kan även vara ett aktivt val, vilket bland annat har uppmärksammats av Rehnberg (2012). Hon benämner det som vinstmanipulering, att företagen således aktivt minskar resultatpåverkan. Företagen som nämnt ge en kvalitativ beskrivning av de faktorer som enligt IFRS 3 utgör goodwill. Dessa beskrivningar har genomgående varit mycket bristfälliga. Ett exempel på en bristfällig beskrivning är Net Insights beskrivning: Den goodwill som redovisas för förvärvet återspeglar framförallt framtida merförsäljning (Not 24, Net Insight årsredovisning 2016). Företagens begränsade beskrivning av goodwill får stora konsekvenser, inte minst för investerare som är en av de främsta användarna av de finansiella rapporter som bolagen ger ut. De bristfälliga beskrivningarna kan exempelvis försvåra för investerare att förutspå värdenedgångar av goodwill. De finansiella rapporternas syfte är att ge finansiell information som är användbar för nuvarande och framtida investerare (IASB 2015, p 7.2). För att informationen i de finansiella rapporterna ska vara användbar för beslut, behöver den vara relevant och en trogen presentation av vad företaget utger sig för att presentera. (Scott 2012, s. 95) 7

Att företagen skiljer sig åt gällande identifieringen av immateriella tillgångar och specificeringen av dessa har påvisats av tidigare studier. Dahlgren och Nilsson (2012) sammanställde ett flertal undersökningar rörande identifieringen av immateriella tillgångar vid första redovisningstillfället. De menade att IFRS 3 lämnar ett stort utrymme för företagen att göra egna bedömningar vilket kan förklara skillnaderna mellan företagen. 1.2 Problemdiskussion En annan sak som IFRS 3 Rörelseförvärv fört med sig är att inte samtliga immateriella tillgångar längre skrivs av utan, sådana tillgångar delas upp i de med bestämbar samt de med obestämbar nyttjandeperiod. De immateriella tillgångar som har en bestämbar nyttjandeperiod skrivs av som tidigare, medan de med obestämbar nyttjandeperiod testas minst en gång per år i en värdenedgångsprövning. Det är något som starkt kritiseras av bland annat finansmannen Peter Gyllenhammar (Dagens industri 19 feb 2018, s. 10). Hans kritik landar främst på de återkommande värderingarna av goodwill, som han anser är onödigt kostsamma, både ekonomiskt och tidsmässigt. Han är starkt kritisk till redovisningen, överlag, i företag som ägnar stor del av sin verksamhet till rörelseförvärv, så kallade förvärvsmaskiner. Han menar på att redovisningen, baserad på IFRS, vilseleder investerare, långivare och leverantörer. Ändamålet med IFRS 3 var att förbättra de finansiella rapporterna gällande rörelseförvärv med hänsyn till de kvalitativa egenskaperna relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet. I IFRS 3 anges det att företagen vid förvärv ska lämna upplysningar om rörelseförvärvet för att underlätta för externa användare att bedöma förvärvet och dess finansiella effekter (IFRS 3, p. 59). Upplysningar ska vara en kvalitativ beskrivning av de faktorer som utgör goodwill. Upplysningar kan även vara att specificera olika typer av immateriella tillgångar, eller inte alls, i och med att IFRS lämnar så pass stort utrymme för olika bedömningar. Det stora utrymmet ter sig problematiskt då dessa specifikationer ofta är bristfälliga och således försvårar investerarens inblick i förvärven. Huruvida det finns branschmässiga skillnader gällande företagens redovisning vid första redovisningstillfället studerade Schilling, Altmann och Fiedler (2012), i schweiziska 8

företagsförvärv och redovisningen av immateriella tillgångar i dem, med förvärvarna fördelade efter bransch. Denna studie fann inga större branschskillnader gällande fördelning av köpeskilling vid förvärv. Barhanko, Lindholm och Örtenvik (2013) undersökte branschskillnaderna i Sverige gällande fördelning av köpeskilling samt företags kategorisering av immateriella tillgångar, under perioden 2005 2011. Kategorisering av immateriella tillgångar syftar till att företagen identifierar olika typer av immateriella tillgångar såsom kund- eller marknadrelaterade. Denna studie visade stora skillnader mellan företag i branscherna, gällande fördelning av köpeskillingen. Den visade även att företagen till största del inte specificerade sina immateriella tillgångar. Då den studien påvisade en skillnad mellan företag i olika branscherna, kan det vara av intresse att undersöka hur förhållandet ser ut för år 2016, drygt tio år efter införandet av IFRS 3 och fem år efter Barhanko et als undersökta period. Björn Gauffin och Sven-Arne Nilsson har, sedan införandet av IFRS 3, årligen studerat hur fördelningen av köpeskillingen sett ut vid rörelseförvärv. Studien av 2016 visar att goodwill i genomsnitt utgör 56 % av köpeskillingen, följt av immateriella tillgångar 24 % och slutligen finansiella och materiella tillgångar 20 %. Huruvida detta genomsnitt är representativt för samtliga branscher eller ej, finner vi intressant att undersöka. Studien påvisar även att av 92 förvärvande bolag med identifierade immateriella tillgångar saknade 52 en specifikation av dessa tillgångar. Trots det som står angivet i IFRS 3 om upplysningar finns det alltså ett problem då 55 % av förvärvande bolag (år 2016) inte specificerade sina immateriella tillgångar. 1.3 Forskningsfrågor Efter att ha läst tidigare forskning finner vi det intressant att undersöka om det finns en branschpraxis gällande fördelningen av köpeskillingen vid rörelseförvärv. Vi finner det även intressant att undersöka vilka olika typer av immateriella tillgångar som identifieras. Utifrån detta har vi formulerat följande forskningsfrågor: Skiljer sig branscherna åt gällande fördelningen av köpeskilling på finansiella och materiella tillgångar, immateriella tillgångar och goodwill? 9

Vid rörelseförvärv, vilka olika typer av immateriella tillgångar identifierar företagen i de olika branscherna? 1.4 Syfte Syftet är att undersöka branschmässiga skillnader gällande fördelning av köpeskilling på tillgångsslagen finansiella och materiella, immateriella samt goodwill vid rörelseförvärv. Studien syftar även till att undersöka om det finns skillnader mellan företag i olika branscher på den svenska börsen gällande vilka typer av immateriella tillgångar som presenteras. 1.5 Avgränsning Vi avgränsar oss till de svenska bolag som är noterade på Small, Mid eller Large Cap på Stockholm Nasdaq OMX och koncernredovisar enligt EU:s godkända IFRS samt genomförde rörelseförvärv under år 2016. Denna studie inkluderar alltså inte bolag noterade på Nordic Growth Market. Denna avgränsning väljs då det material av Gauffin (2018) som studien bygger på, just avgränsas till svenska bolag noterade på Small, Mid eller Large Cap. 1.6 Disposition 2. Metod Detta kapitel innehåller en redogörelse för hur undersökningen har genomförts. Kapitlet innehåller även en diskussion om konsekvenser av metodvalet samt de etiska aspekterna av studien. 3. Referensram I detta kapitel presenteras de teorier och redovisningsnormer som använts för att analysera materialet i denna studie. 4. Tidigare studier Här sammanfattas tidigare studier som gjorts i detta ämne och som har använts som stöd i analysdelen i detta arbete. 10

5. Empiri Här redovisas resultatet från den kvantitativa undersökning som genomförts. 6. Analys och diskussion I detta kapitel analyseras och diskuteras empirin med hjälp av den teoretiska referensramen. 7. Slutsatser och vidare forskning Här redogörs för slutsatser som baseras på den genomförda undersökningen och analysen av den. Här presenteras även förslag på vidare forskning. 11

2. Metod I följande kapitel beskrivs hur studien har utformats och genomförts. Först presenteras val av metod sedan en diskussion om konsekvenser av metodvalet samt de etiska aspekterna av studien. Kvantitativ och kvalitativ metod är de två mest förekommande metoderna vid företagsekonomiska studier. Den kvantitativa metoden är till sin grund en deduktiv ansats medan den kvalitativa grundar sig i en induktiv metod. Skillnaden mellan deduktiv och induktiv kan lättast förklaras med att deduktiv utgår från teori och tillämpas på empirin medan induktiv utgår från empirin och genererar en teori. (Bryman och Bell 2017, s.58) Detta arbete baseras på en datasammanställning av Gauffin (2018) och således faller valet på en kvantitativ metod med en sekundäranalys. Enligt Bryman och Bell (2017, s. 314) finns det många fördelar med sekundäranalys, bland annat att den uppsättning av data som kommer till användning är av mycket god kvalitet och att det avsätter mer tid till analysen av data istället för insamlingen. Bryman och Bell (2017, s. 316) poängterar även att det finns vissa begränsningar med sekundäranalys. Begränsningarna kan bland annat vara att man vid sekundärdata har en sämre kännedom om de data och dess struktur. Det kan ta lång tid att bekanta sig med en stor, komplex mängd data. 2.1 Val av data Denna kvantitativa studie baseras på sekundärdata, sammanställda av Björn Gauffin ur årsredovisningar, av 280 företag hade 111 genomfört rörelseförvärv under år 2016. Gauffin ser varje förvärvsnot som ett förvärv, alltså om ett företag genomförde flera förvärv slås de samman och tolkas som ett förvärv. 2.2 Tillvägagångssätt kvantitativ metod Vi har använt samma uppdelning som tidigare studier gjort gällande hur köpeskillingen fördelats. Tillgångssätten i Gauffins (2018) undersökning är: Finansiella och materiella tillgångar, Immateriella tillgångar samt goodwill. För denna uppsats har företagens fördelning av finansiella 12

och materiella tillgångar, immateriella tillgångar och goodwill dividerats med köpeskillingen vid förvärv. En definition på vad de innebär lyder enligt följande: Finansiella och materiella tillgångar: Samtliga finansiella och materiella tillgångar som identifieras i förvärvsanalyserna (Gauffin & Nilsson 2018) Immateriell tillgång: En identifierbar, icke-monetär tillgång utan fysisk form. (IAS 38, p. 8) Goodwill: Immateriella tillgångar som ej går att identifiera och redovisa separat. Alltså, skillnaden mellan köpeskillingen och nettot av summan av materiella tillgångar och identifierade immateriella tillgångar och skulder. För att möjliggöra branschjämförelser måste undersökningsmaterialet från Gauffin (2018) kompletteras med en branschindelning, och branschindelningen Industry Classification Benchmark (ICB) valdes då den är en global standard för branschindelning, som tillhandahålls och förvaltas av FTSE Russell (2018). Den består av fyra nivåer: Branscher, Supersektorer, Sektorer samt Subsektorer. ICB är samma indelning som Stockholmsbörsen använder, vilket underlättar denna studie. Stockholmsbörsen använder sig endast av nivån supersektorer, vilket även vi gör. Dessa supersektorer benämns i denna uppsats som branscher, och de är: Dagligvaror och konsumenttjänster Industrivaror och tjänster Telekomoperatörer Finans och fastigheter Sällanköpsvaror och tjänster Material Hälsovård Informationsteknik 13

För att besvara den första forskningsfrågan krävs även en kategorisering av de immateriella tillgångarna, och vi valde samma kategorier som Gauffin (2018). Vi sammanställer även de 22 kategorierna till följande sex mer omfattande kategorier för en mer lättöverskådlig bild: Kundrelaterat (kund: -relationer, -kontrakt, -listor, -baser, -avtal, -värden, operatörsrelationer) Marknadsrelaterat (varumärken) Teknologirelaterat (Teknologi, Utvecklad teknologi, Produktionsteknologi, Patent, Programvaror, Egenutvecklad programvara) Kontraktbaserat (Rättigheter, Produkträttigheter, Licenser) Balanserade utgifter för utvecklingsarbeten Övriga immateriella tillgångar 2.3 Statistisk metod Statistisk variansanalys (ANOVA) för att jämföra branscherna visar om det finns några skillnader branscherna emellan. Signifikansnivån för testet sattes till 0,05 vilket innebär att det fortfarande finns fem procents chans att testet visar fel (Wahlin 2015, s.155). Vi har genomfört variansanalysen i Excel med tilläggsprogrammet XLSTAT, där vi gjorde ett test för varje tillgångsslag. Då variansanalys visar om det finns skillnader men inte visar vilka branscher som skiljer sig från varandra, givet att skillnader finns. Därför behövs ytterligare ett test göras med de resultaten, nämligen ett Tukey-test. Tukey-testet är ett så kallat post-hoc test (eftertest), vilket betyder att testet används efter i de fall variansanalysen visat på skillnader. Testet visar sedan vilka branscher det finns signifikanta skillnader emellan. Därför kallas testet också för ett ärligt signifikant skillnadstest. (Kutner et. al 2005, s.752). 14

För de olika tillgångslagen har vi valt en nollhypotes och en hypotes som bekräftas om nollhypotesen förkastas: Ha0 = Det finns inga skillnader mellan branscherna gällande andel fördelad på Finansiella och materiella tillgångar Ha1 = Det finns minst en bransch som skiljer sig från övriga gällande andel fördelad på Finansiella och materiella tillgångar Hb0 = Det finns inga skillnader mellan branscherna gällande andel fördelad på immateriella tillgångar Hb1 = Det finns minst en bransch som skiljer sig från övriga gällande andel fördelad på immateriella tillgångar Hc0 = Det finns inga skillnader mellan branscherna gällande andel fördelad på goodwill Hc1 = Det finns minst en bransch som skiljer sig från övriga gällande andel fördelad på goodwill 2.4 Metodkritik Huruvida utfallen som analyserna resulterat i är reliabla, och om utfallen är representativt för det som undersökts, så har Bryman & Bell (2017, s.173) beskrivit både reliabilitet och validitet med ett antal underbegrepp till de båda termerna. 2.4.1 Reliabilitet Reliabilitet handlar om huruvida undersökningarna vid upprepning skulle ge, om inte samma så, väldigt närliggande utfall. Undersökningen ska också vara pålitlig, till exempel fri från personliga åsikter eller styrda av känslor. (Bryman och Bell 2017, s.174) Bryman & Bell har delat upp reliabilitet i två olika nyckelbegrepp, där de beskriver saker som pålitlighet och konsistens. Stabilitet är det första begreppet och innebär att resultatet ska ha minimal, om någon, volatilitet. Detta kan till exempel undersökas, som beskrivet i litteraturen, genom att göra två olika test utav samma undersökning. Stabilitet skulle då innebära att de två 15

testen ger samma, eller snarlika resultat som vid det första testtillfället. Låg stabilitet, det vill säga om resultaten avviker avsevärt från varandra, är oftast en indikation på att resultat inte är pålitligt. Problemet med denna teori är att tiden mellan de två testen kan olika faktorer komma att påverka hur man svarar. Sådana kan vara psykologiska faktorer, exempelvis att man svarar likadant eftersom man redan gett ett visst svar vid första tillfället, eller att ekonomin hos respondenterna har ändrats och man kanske har en högre eller lägre priselasticitet. De menar att det inte finns någon riktig lösning på detta problem och det är ofta därför många nöjer sig med att endast det första resultatet och inte följer upp med en ny undersökning eller ett test. Internbedömarreliabilitet kallar Bryman & Bell den situation då flera jobbar med att tolka samma data men deras tolkningar inte överensstämmer tillräckligt mycket för att det ska anses vara tillförlitligt. Internbedömningsreliabiliteten handlar om att de som observerar ska vara överens till en viss grad om de data som samlats in och tolkats. 2.4.2 Validitet Validitet handlar om att de metoder man utvecklat för att undersöka eller mäta något faktiskt mäter det man vill mäta. I litteraturen beskrivs flera olika sätt att se på validitet, varpå följande definitioner anser vi vara relevanta för vår studie. Samtidig validitet, även kallat concurrent validity, handlar om att forskaren (eller i vårt fall, författarna) vet om att det finns en skillnad mellan till exempel människor. Bryman & Bell (2017, s. 176) skriver Forskaren använder sig av ett kriterium, utifrån vilket han/hon vet att olika fall (till exempel människor) skiljer sig åt och att detta är relevant för begreppet i fråga. I vårt fall så skiljer sig det från företag till företag när det kommer till hur man väljer att specificera de immateriella tillgångarna. Ekologisk validitet är ett ytterligare relevant begrepp för denna undersökning. Bryman och Bell (2017, s.69) skriver att den ekologiska validiteten handlar om att låta det man undersöker formas naturligt, det vill säga, den som undersöker eller forskar ska inte ingripa i den naturliga utvecklingen av data. Detta anser vi vara uppfyllt till stor del i och med att den data vi hämtar 16

ifrån Gauffins (2018) studie är baserad på företagens egna årsredovisningar där de själva valt hur de definierar och i hur pass stor utsträckning de väljer att identifiera immateriella tillgångar. Extern validitet innebär att studiens resultat ska kunna generaliseras i andra undersökningar. Dock används extern validitet oftast i samband med att man gjort urval i undersökningen vilket är tveksamt i vårt fall. Urvalet blir trots allt alla företag på stockholmsbörsen (som genomfört rörelseförvärv) trots att det egentligen skulle kunna ses som att man innefattar alla, vilket ger en totalinkludering snarare än ett urval. (Bryman och Bell 2017, s.69 17

3. Referensram Detta kapitel inleds med en presentation av de normer som ligger till grund för redovisningen som är aktuell för denna studie. Vidare presenteras även relevanta teorier som är aktuella för studien. 3.1 IASB:s föreställningsram International Accounting Standards Board (IASB) har givit ut ett vägledande konceptuellt ramverk som ska ligga till grund för hur redovisningsnormerna ska utformas. Det konceptuella ramverket uppmärksammar flertalet kvalitativa egenskaper varav de viktigaste är Begriplighet, Relevans, Tillförlitlighet samt Jämförbarhet. Begriplighet - De finansiella rapporterna ska kunna förstås utav en extern användare. Detta givet att användaren har rimliga kunskaper inom ämnet och har ansträngt sig för att försöka förstå rapporten. Företaget har heller inte rätt att utesluta information som de tror är komplex för externa användare att förstå, om denna information kan vara av avgörande karaktär för beslutsfattande. Relevans - Finansiella rapporter ska ges ut inom rimlig tid efter bokslut. De ska också kunna användas som underlag för att förstå händelser som inträffat och framtida förväntningar. Tillförlitlighet - Upprättandet av de finansiella rapporterna ska göras med ett neutralt synsätt, vilket innebär att redovisningen ska spegla den faktiska uppfattningen av verkligheten. Redovisningen ska heller inte innehålla några fel av väsentlighet och den ska var fullständig. Jämförbarhet Användarna av de finansiella rapporterna ska ha möjlighet att använda sig av informationen för att bilda sig uppfattning om företagets finansiella ställning. De finansiella rapporterna ska vara utformade så att användaren kan jämföra företagets utveckling över tid med andra företag. 18

3.2 IFRS 3 Rörelseförvärv 2004 infördes den nya IFRS standarden IFRS 3 som tillämpas för redovisning vid förvärv av företag. Meningen med standarden när den implementerades var att vid förvärv ge en utökad och förbättrad vägledning för företag vid rörelseförvärv. Denna standard fokuserar på relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet bland annat som företaget ska tillhandahålla. (IFRS 3, p. 1). IFRS 3 definierar ett rörelseförvärv som ett övertagande av tillgångar och skulder som utgör en verksamhet eller rörelse. Vid ett sådant förvärv ska också förvärvaren lämna upplysningar om förvärvare, förvärvstidpunkt samt redovisning och värdering utav identifierbara tillgångar samt goodwill. (IFRS 3, p. 4-9) IFRS 3 anger även att företagen ska värdera de övertagna tillgångarna och skulderna till deras verkliga värden. Goodwill ska värderas genom att verkligt värde på det som betalats till säljaren subtraherat med nettot per förvärvstidpunkten av beloppen för de identifierbara förvärvade tillgångarna och övertagna skulderna värderade enligt denna standard. (IFRS 3, p. 32). Förvärvaren ska lämna upplysningar om rörelseförvärvet för att underlätta bedömningen av den finansiella effekten av det förvärvet. (IFRS 3, p. 59) En mer utförlig förklaring av den värderingen finns i bilaga 64 där man beskriver vilka upplysningar som ska lämnas i samband med ett rörelseförvärv. I bilaga 64 står det skrivet att förvärvande företag i sin finansiella rapport ska bistå med en kvalitativ beskrivning av de faktorer som utgör den redovisade goodwill, som till exempel förväntade synergieffekter av att slå samman företagets verksamhet med det förvärvade företagets verksamhet. Det kan även gälla immateriella tillgångar som inte uppfyller villkoren för separat redovisning. 3.3 IAS 38 Immateriella tillgångar Redovisningsnormen IAS 38 ger företagen vägledning i redovisning gällande hur de ska rapportera immateriella tillgångar som inte omfattas av andra standarder. (IAS 38, p. 1) En immateriell tillgång definieras som en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk form. I vissa fall kan dock en immateriell tillgång finnas i fysisk form, detta i form av program på en cd-skiva eller en dokumentation på ett eller flera patent. (IAS 38, p. 4) IAS 38 anger även hur de immateriella tillgångarna ska värderas samt vilka upplysningar som ska lämnas om dem. För att 19

en immateriell tillgång ska få redovisas ska vissa kriterier vara uppfyllda. Det ska vara sannolikt att framtida ekonomiska fördelar tillfaller företaget, tillgången ska motsvara definitionen av en immateriell tillgång samt att mätningen av tillgången ska vara tillförlitlig. (IAS 38, p. 11-17). När det gäller en immateriell tillgång vid rörelseförvärv ska dess värde anses vara det verkliga värdet vi förvärvstidpunkten. (IAS 38, p. 33) Det verkliga värdet i IAS 38 är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid en eventuell försäljning, eller betalas vid en överlåtelse av skuld. (IAS 38, p. 34) De immateriella tillgångarna ska även särskiljas från goodwill. Detta innebär att om en immateriell tillgång kan redovisas, oavsett om den varit redovisad hos det tidigare företaget, ska den redovisas skilt från goodwill om den uppfyller definitionen av en immateriell tillgång. (IAS 38, p. 34) Företagen ska även göra en bedömning av nyttjandeperioden hos den immateriella tillgången. Tillgångens nyttjandeperiod kan vara bestämbar eller obestämbar. Goodwill är vanligtvis en sådan immateriell tillgång med en obestämbar nyttjandeperiod, men i vissa fall kan även andra tillgångar värderas med en obestämbar nyttjandeperiod. (IAS 38, p. 88) För de tillgångar med obestämbar nyttjandeperiod ska nedskrivningstest göras vid varje bokslut, i enlighet med IAS 36 Nedskrivningar. 3.4 Agentteorin Agentteorin är en teori som grundar sig i att relationen mellan agenten och principalen ska återspegla en informationseffektiv och även en kostnadseffektiv organisation. Syftet med teorin är att belysa och försöka lösa de problem som uppstår mellan principalen och agenten. Teorin tar upp två olika problem som anses vara centrala. Det första är Moral Hazard och det andra Adverse selection. Moral Hazard och Adverse selection uppkommer då principalen inte kan kontrollera det agenten gör och således uppkommer informationsasymmetrin. Det andra problemet som belyses utav teorin är risk. Problemet är att principalen och agenten kan ha olika syn på risk vilket leder till olika handlingar dem emellan. (Eisenhardt, 1989) Ett exempel är att värderingen av immateriella tillgångar vid förvärv kan göras på olika sätt, beroende på vems synsätt man utgår ifrån. Genom att istället slå samman så mycket som möjligt till goodwill undgår företaget att behöva göra avskrivningar för varje enskild tillgång som identifierats. 20

Scott menar att principal agent-förhållandet kan jämföras med till exempel jurist och klient eller ägare och fotbollsspelare. I samtliga fall är det principalen som vill att agenten ska jobba för denne. Det är också i detta arbetsförhållande som deras intressen krockar då principalen kan kräva mer av agenten trots att agentens arbete kan vara för komplext för principalen att observera. Det är också då problemet med moral hazard uppstår menar Scott, eftersom agenten kan underprestera då principalen inte kan observera prestationerna. I många fall kan agenten lockas till att prestera med morötter så som prestationsbonusar eller liknande. (Scott 2015, s. 357) Dock menar Scott att det är just moral hazard som gör att agenten kan anstränga sig mindre men ändå uppnå sina mål, detta genom vinstmanipulering som följer i nästa avsnitt. (Scott 2015, s.370). 3.5 Vinstmanipulering Vinstmanipulering (eng Earnings management) är användandet av redovisningstekniker för att få de finansiella rapporterna att visa önskvärda resultat samt finansiell ställning för företaget. En central roll i vinstmanipuleringen är att redovisningen i många fall kräver att företaget ska göra en bedömning. Dessa redovisningsprinciper används av företagen för att manipulera intäkter och/eller tillgångar. (Investopedia, 2018). Scott (2015) definierar earnings management som: Earnings management is the choice by a manager of accounting policies, or real actions, affecting earnings so as to achieve some specific reported earnings objective. (Scott, 2015, s. 445) Scott menar att chefer kan vara pressade till att leverera bra resultat vilket gör att vinstmanipulering blir ett verktyg för att rädda företaget från att rapportera förluster och en dip i företagets aktiepriser. Vinstmanipulering sker när chefen på ett företag har tillgång till information som ingen annan har, exempelvis kan sådan information vara gällande företagets nettoomsättning innan den blivit manipulerad. Sådan information kommer heller inte att komma ut till allmänheten, också kallat adverse selection och moral hazard, vilket ökar incitamentet för manipulering. (Scott 2015, s.448) Chefer väljer att strategiskt tolka redovisningsprinciper med fokus på inkomstmål, minimering av förluster och andra önskvärda resultat. 21

Chefer och företag kommer därför också att motsätta sig ändringar och regleringar som medför att deras handlingsutrymme begränsas. Standardsättarnas problem blir då att identifiera de verkliga behoven som företag och investerare har, samtidigt som man är uppmärksam på vilka möjligheter de rådande standards ger företag att manipulera. (Scott 2015, s.472). I vårt fall är detta extra viktigt då företag i samband med rörelseförvärv tillämpar IFRS 3, som i sig lämnar stort utrymme för företag att göra egna bedömningar gällande de immateriella tillgångarna som förvärvats. Även Nilsson och Dahlgren lyfter problematiken i att IFRS 3 lämnar stora, om inte för stora, utrymmen för företag att göra egna bedömningar, gällande ekonomisk livslängd bland annat. (Nilsson & Dahlgren 2012, s.25) Agentteorin som tidigare nämnts kan hjälpa till att förstå varför manipulationen görs, bland annat genom att förklara chefers självintresse av olika slag, exempelvis på grund av prestationsbonusar eller prestationsmål. På samma sätt menar vi att en sådan typ av earnings management kan användas för att manipulera hur man väljer att skriva av och nedskrivningspröva immateriella tillgångar. Som Giuliani och Brännström nämner så nöjer sig ofta företag med att goodwill är skillnaden mellan priset och tillgångarnas nettovärden, vilket innebär att en rad olika immateriella tillgångar kan bakas ihop till goodwill trots att de skulle kunna identifieras separat och skrivas ned. Att hänföra så mycket som möjligt till goodwill i kombination med att använda IFRS 3 menar vi kan vara ett utmärkt verktyg för att ge resultatet en skjuts genom att inte ha några nedskrivningar. 22

4. Tidigare studier I detta kapitel presenteras tidigare studier, som kommer att fungera som hjälpmedel i studiens analys. 4.1 Defining Goodwill a practice perspective Giuliani och Brännström (2011) har i sin artikel Defining goodwill a practice perspective försökt att hitta en entydig definition utav goodwill, kopplat till hur företag väljer att beskriva förvärvad goodwill. De menar att goodwill är svårt att fastställa i praktiken, varför flera olika definitioner av goodwill är vanligt förekommande. Flera definitioner av goodwill skapar även tröghet i redovisningen menar de. I försök till att göra goodwill mer begripligt införde IASB i IFRS 3 att företag ska mer utförligt beskriva de immateriella tillgångarna, till exempel goodwill. Giuliani och Brännström kallar också goodwill för en black box där de menar att IFRS 3:s syfte är att öppna upp lådan. Definitionen av goodwill är ett problem inte bara i teorin, utan även i praktiken. De menar att goodwill i praktiken är problematiskt eftersom goodwill måste värderas samt prövas för nedskrivning. Till det hör också att goodwill påverkar resultatet när det skrivs ner, vilket skapar problem för utomstående intressenter så som investerare. Giuliani och Brännström beskriver två olika perspektiv på immateriella tillgångar: Top-down och Bottomup. Det förstnämnda perspektivet argumenterar för att goodwill är något som uppstår på grund av oförmågan att identifiera och mäta alla immateriella tillgångar på ett korrekt sätt. Därför blir goodwill också något som passar företagen bra när de inte lyckas, eftersom man hänför allt till goodwill. Topdown-perspektivet har även ett andra synsätt på goodwill, nämligen att det endast är en residual utan några särskilda egenskaper. Bottom-up perspektivet å andra sidan menar att goodwill är summan av alla icke-aktiverade men potentiellt identifierade immateriella tillgångar. Sådana tillgångar kan vara till exempel humankapital eller ett positivt rykte på marknaden. Detta har också lett till frågan ifall goodwill faktiskt är en tillgång med tanke på alla olika saker goodwill kan bestå av. I enlighet med Top-down så är goodwill en tillgång i och med att den är en del av en större tillgång, medan den i Bottom-up kan vara en tillgång eller inte vara det beroende på vad goodwill består av. 23

Giuliani och Brännström menar att IFRS 3 är en blandning utav de båda perspektiven eftersom goodwill är den del av köpeskillingen som inte kan hänföras till någon utav de förvärvade tillgångarna. Goodwill definieras enligt IFRS 3 punkt 32 på följande sätt: Förvärvaren ska redovisa goodwill från och med förvärvstidpunkten, beräknad som summan av (a) minus (b) (a) Summan av: i. Den överförda ersättningen värderad enligt denna standard, som normalt kräver verkligt värde per förvärvstidpunkten (se p.37) ii. beloppet för eventuella innehav utan bestämmande inflytande i det förvärvade företaget värderade enligt denna standard, och iii. ett rörelseförvärv som genomförs i steg (se p.41, 42), det verkliga värdet per förvärvstidpunkten på förvärvarens tidigare egetkapitalandel i det förvärvade företaget. (b) nettot per förvärvstidpunkten av beloppen för de identifierbara förvärvade tillgångarna och övertagna skulderna värderade enligt denna standard. Giuliani och Brännström menar att företagen helt enkelt nöjer sig med att goodwill är skillnaden mellan priset och nettovärdet på de förvärvade tillgångarna och övertagna skulderna. Därför avstår de från att noga ange komponenterna i goodwill eller försöka identifiera fler immateriella tillgångar. Dock lyfter Giuliani och Brännström också fram att det är otroligt viktigt att utförligt beskriva vilka tillgångar som förvärvats för att göra nedskrivningar årligen. Vidare så kallar Giuliani och Brännström goodwill för en hybrid av tillgångar och icke-tillgångar, där en sådan icke-tillgång till exempel kan vara en synergieffekt. Problemet med dessa hybrider blir då att företagen inte förklarar hur stor andel som kan hänföras till respektive del. Ett annat problem är att de olika beståndsdelarna kan vara av olika karaktärer, till exempel så är en synergi något som kommer att gynna företaget i framtiden, det vill säga framtidsperspektiv, medan de immateriella tillgångarna är resultat utav historiska investeringar. Denna mix menar författarna kan vara förvirrande och otydlig för externa parter, även om de immateriella tillgångarna beskrivs på ett bra sätt. Giuliani och Brännströms slutsats blir således att redovisningen utav de immateriella tillgångarna fortfarande domineras utav det tidigare beskrivna Top-down perspektivet, det vill säga att 24

goodwill ses som en residual och fortsätter att vara det författarna kallar en black box. Goodwill är också fortfarande något som inte är helt självklart i praktiken. De menar också att goodwill i praktiken inte speglar IFRS ovan nämnda definition utav goodwill, utan att ett gap finns emellan teori och praktik. Att goodwill inte speglar IFRS definition är ett problem med flera infallsvinklar, till exempel kan företag vara ovilliga att avslöja vilka immateriella tillgångar de har i besittning och väljer därför att hänföra det till goodwill för att undvika komplikationer. 4.2 Rörelseförvärv enligt IFRS 3, tolfte året - Ett dussin år utan inlärningseffekt Gauffin och Nilsson har studerat redovisningen av rörelseförvärv sedan införandet av IFRS 3 och publicerat detta i tidningen Balans. Gauffin och Nilsson fann år 2016 att det var 119 företag som genomförde minst ett rörelseförvärv varav författarna har analyserat 111 utav dessa. De fann att företagen i snitt hänförde 56 % av köpeskillingen till goodwill, 24% till immateriella tillgångar och 20 % till finansiella och materiella tillgångar. Författarna visar också en sammanställning på fördelning mellan goodwill och immateriella tillgångar under perioden 2005 2016. I snitt har 70% hänförts till goodwill över de senaste tolv åren. Gauffin och Nilsson skriver också att 2016 var ett år där immateriella tillgångar hade en ganska låg nivå av identifiering. Detta illustreras sedan då de visar hur 107 av de 111 företagen har delat upp köpeskillingen mellan goodwill och immateriella tillgångar. Fyra företag uteslöts på grund av negativ goodwill samt inga identifierade tillgångar. I deras sammanställning kan man utläsa att endast 17 företag redovisade högst 50 % som goodwill, medan 90 företag hade 50 % och över fördelat på goodwill. Antalet företag med 100 % hänfört till goodwill var 17 stycken. Flest företag, 21 stycken, låg i intervallet 90 100 %. Något som tål att förtydligas är att 100 % goodwill inte korrelerar med noll antal immateriella tillgångar, det innebär att företagen inte identifierar de tillgångar som finns, utan hänför dem till goodwill istället. Över de senaste tolv åren så har gruppen med 100 % goodwill i snitt utgjort ungefär en femtedel, 19 % närmare bestämt. Författarna menar att en förklaring till att det ser ut på det sättet är att företagen inte anstränger sig för att göra förvärvsanalyser vid köp av mindre företag. Gauffin och Nilsson menar att IFRS 3 egentligen inte har några undantag när de gäller mindre förvärv, utan att företagen istället väljer att göra en snäv tolkning utav IFRS 3 punkt B 64 i. 25

Vidare menar författarna att det finns ett mönster i försämrade specificeringar av immateriella tillgångar de senaste åren. Siffran var 2014 och 2015 uppe på 66 % medan 2016 dock var en aning avvikande med 62 %. En liten förbättring men dock inget märkbart trendbrott. En illustration visar hur det legat kring 50 % från 2009, med en dipp till 32 % 2011, för att sen nästan fördubblas till 61 % 2012 för att sedan ligga mellan 60 66 % fram till 2016. Samtidigt som specificeringar av immateriella tillgångar försämras så ökar den totala summan av goodwill år efter år. På bara två år, mellan 2014 och 2016 så hade goodwill, före nedskrivningar, ökat med 51,4 Gkr. Gauffin och Nilsson adresserar nedskrivningarna som problematiska i och med att så pass lite skrivs ner. År 2016 var det endast 17 stycken företag som gjorde en nedskrivning utav goodwill. Dessa 17 skrev tillsammans ner 6,4 Gkr utav goodwill, eller uttryckt i procent, 0,9 % av total goodwill. Författarna menar på att det kommer ta långt mer än 100 år innan all redovisad goodwill är nedskriven. De visar också problematiken i att goodwill ökar betydligt mer varje år än vad det skrivs ner. Vidare så hänvisar Nilsson och Gauffin till en annan studie som påvisat att antalet företag med goodwill som överstiger eget kapital, sedan 2008, ökat starkt. Vilket är ännu en indikation på att goodwill ökar mer än vad det skrivs ner. Sammanfattat kan Gauffin och Nilsson ur sin studie utläsa att företagen fortsatt väljer att ha en låg nivå på antal identifierade tillgångar. De enda åren som var avvikande var 2008 och 2013 då det låg på 37 % respektive 36 %. Sedan har det åter igen återgått till att vara mellan 25 30 %. Antal företag som valde att inte specificera sina immateriella tillgångar var 2016 en förbättring jämfört med tidigare år, men fortfarande en betydande försämring jämfört med tidigare år. Goodwill fortsatte att, som Gauffin och Nilsson kallar det, fyllas på samtidigt som nedskrivningarna inte ens har nått 1 % av total goodwill under de senaste åren. Goodwill ökade med 23,5 Gkr mellan 2015 och 2016 samtidigt som nedskrivningarna sjönk från 6,4 Gkr, eller 0,9 %, till 4,8 Gkr eller 0,6 % av total goodwill. 26

5. Empiri I kapitlet presenteras branschernas fördelning av köpeskilling vid förvärv samt vilka typer av immateriella tillgångar som branscherna identifierat. 5.1 Kvantitativ undersökning I detta avsnitt kommer vi att presentera empirin vi fått ifrån de sekundärdata vi arbetat med. Branscherna presenteras i avsnitt som innehåller branschens fördelning av köpeskilling samt klassificering och kategorisering av immateriella tillgångar. 5.1.1 Dagligvaror och konsumenttjänster Dagligvaror är den bransch där företagen som är verksamma säljer allt ifrån livsmedel till tobak och andra typer av förbrukningsvaror. Exempel på sådana svenska företag som är aktiva inom denna bransch är ICA, Cloetta och Axfood. Dagligvaror kan vara tobak, hygienartiklar eller livsmedel. (Avanza, 2018a). Antal förvärvande företag inom dagligvarubranschen under år 2016 var 15 stycken och bland dessa fanns bland annat Cloetta och Mekonomen. Dock var det endast fem företag som gjorde identifieringar av immateriella tillgångar, varav ett utav företagen, Bilia, gjorde en mycket bristfällig identifiering då endast 8 % av deras immateriella tillgångar specificerades. I branschen Dagligvaror, precis som de andra, så finns ett mönster av att identifiera mycket av de immateriella tillgångarna under kategorin marknadsrelaterade immateriella tillgångar. Total köpeskilling inom branschen landade under 2016 på hela 4 606 MSEK mellan de femton företagen. Värt att notera är också att köpeskilling från företag till företag skilde sig något enormt mellan vissa där VBG Group var de med den högsta summan på 1373 MSEK och Axfood var lägst med sina 9 MSEK. 27

DAGLIGVAROR Finansiella & materiella tillgångar 30% Goodwill 55% Immateriella tillgångar 15% Figur 1 Fördelning av köpeskilling för branschen Dagligvaror Vi har valt att räkna ut ett genomsnitt för varje bransch där vi gått tillväga på så sätt att vi för varje företag räknat ut hur de fördelat köpeskillingen mellan goodwill, immateriella tillgångar och finansiella och materiella tillgångar, varpå vi räknat ut ett snitt för hela branschen. I diagrammet syns det tydligt att en majoritet (55 %) utav den totala köpeskillingen har hänförts till goodwill, ett mönster som också finns i flera utav resterande branscher. 100% 80% 60% 40% 20% DAGLIGVAROR 0% Betsson Bilia Byggmax Group MQ Holding Swedol Kundrelaterade Övriga immateriella Marknadsrelaterat Teknologirelaterade Kontraktsbaserade Bal.Utg. För utv.arbeten Figur 2 Identifierade immateriella tillgångar för branschen Dagligvaror 28

När det kommer till de fem företag som lämnade specifikationer för sina immateriella tillgångar så såg fördelningen ut som följande. Inget företag hänförde någon immateriell tillgång till kategorin kontraktsbaserade, teknologirelaterade eller balanserade utgifter för utvecklingsarbeten. Bilia valde att endast lämna uppgifter för 8 % av sina totala immateriella tillgångar, som de hänförde till kundrelaterade. 5.1.2 Hälsovård Branschen Hälsovård innehåller företag som är verksamma inom bland annat tillverkning av vårdutrustning, leverans av vårdtjänster samt företag som är operativt ansvariga för vårdanläggningar. Hälsovård som bransch inkluderar även företag som ägnar sig åt forskning och utveckling av läkemedel. (Avanza, 2018b) Inom denna bransch var det sammanlagt tolv företag som under år 2016 genomförde rörelseförvärv till en total köpeskilling på 5 806 MSEK. Inom Hälsovårdsbranschen fanns också stora skillnader företagen emellan, precis som i branschen för Dagligvaror. HÄLSOVÅRD Finansiella & materiella tillgångar 17% Goodwill 50% Immateriella tillgångar 33% Figur 3 Fördelning av köpeskilling för branschen Hälsovård Recipharm stod för 34 % av den totala summan inom branschen med 1990 MSEK i utbetalad köpeskilling medan Hansa Medical stod för 0,03 % eller 2 MSEK. Av tolv förvärvande företag lämnade endast fem företag uppgifter om hur de fördelat de immateriella tillgångarna. Denna 29

bransch var dock den som stack ut då fördelningen var ganska olik företagen emellan eftersom endast ett utav företagen redovisade majoriteten (98 %) under kundrelaterade tillgångar. 120% 100% 80% 60% 40% 20% HÄLSOVÅRD 0% Attendo GHP Speciality care Karo Pharma Vitrolife Xvivo Perfusion Kundrelaterade Övriga immateriella Marknadsrelaterade Teknologirelaterade Kontraktsbaserade Bal. Utg för utv.arbeten Figur 4 Identifierade immateriella tillgångar för branschen Hälsovård Häften köpeskillingen hänfördes, även här, till goodwill. Sju företag valde att inte lämna några specifikationer alls kring fördelning av immateriella tillgångar. Även här har vi räknat ut ett sammanlagt snitt för alla företag med förvärvsnot inom branschen. Inom Hälsovården fann vi att företagen var mycket differenta gällande klassificeringen av de immateriella tillgångarna. Differensen kan bero på att de företagen som faller inom samma branschkategori skiljer sig mycket åt gällande verksamhetsområden. Attendo är ett välkänt företag vars verksamhet drivs av äldrevård, och de hänförde 98 % av sina immateriella tillgångar till gruppen kundrelaterade. Xvivo Perfusion å andra sidan är ett företag som arbetar för att hålla organ i gott skick i samband med transplantationer och de har 99 % av sina immateriella tillgångar som balanserade utgifter för utvecklingsarbeten. (Xvivo Perfusion, 2018). 30

5.1.3 Industrivaror och tjänster Branschen Industrivaror och tjänster innefattar företag som är verksamma inom tillverkning och distribution av bland annat kapitalvaror, byggnadsprodukter samt maskinell utrustning till industrin. Branschen inkluderar även företag som distribuerar kommersiella tjänster och produkter såsom tryckning och bemanning för att nämna några få. (Avanza, 2018c) År 2016 var antalet förvärvande företag inom denna bransch 37 stycken med en total köpeskilling på 38 601 MSEK. Trelleborg AB var det företag som stod ut med branschens största köpeskilling som uppgick till 10 887 MSEK, dryga 28 % av branschtotalen. INDUSTRIVAROR OCH TJÄNSTER Finansiella & materiella tillgångar Goodwill Immateriella tillgångar Figur 5 Fördelning av köpeskilling för branschen Industrivaror och tjänster Likt tidigare branscher, ser vi även här en tydlig trend där drygt hälften av köpeskillingen hänfördes till goodwill. Av 37 företag valde en majoritet, 27 stycken till antalet, att inte lämna några specifikationer rörande immateriella tillgångar. 31

INDUSTRIVAROR OCH TJÄNSTER 120% 100% 80% 60% 40% 20% 0% Kundrelaterade Övriga immateriella Marknadsrelaterade Teknologirelaterade Kontraktsbaserade Bal. Utg för utv.arbeten Figur 6 Identifierade immateriella tillgångar för branschen Industrivaror och tjänster Inom branschen för Industri och tjänster ser vi också en tydlig trend där man hänför majoriteten till gruppen kundrelaterade immateriella tillgångar. Detta kan förklaras av att företagen som är verksamma inom branschen har långvariga kontrakt med kunder och breda kundbaser. Avvikande i denna bransch är Lagercrantz Group som istället väljer att värdera sina immateriella tillgångar under kategorin övriga immateriella samt marknadsrelaterade, trots att deras verksamhetsområde inte skiljer sig avsevärt mycket från övriga företag i samma bransch. Inom Industri och tjänster väljer heller inte något företag att identifiera någon immateriell tillgång som teknologirelaterad, kontraktsbaserad eller utgifter för utvecklingsarbete. 5.1.4 Telekomoperatör Branschen omfattar företag som tillhandahåller tjänster gällande kommunikation såsom mobilnätverk, fast lina, bredbandsnätverk samt trådlösa nätverk. Exempel på svenska bolag verksamma inom denna bransch är Telia Company och Com Hem Holding AB. (Avanza, 2018d) Inom denna bransch var det, under år 2016, fyra förvärvande företag med en sammanlagd 32

köpeskilling om 5 536 MSEK. Tele2 och Com Hem Holding var de som bidrog till majoriteten av branschköpeskillingen, där de stod för 64 % respektive 29 % av den totala summan. Hälften av den totala köpeskillingen hänfördes, även i denna bransch, till goodwill. I denna bransch valde tre av fyra företag att specificera sina immateriella tillgångar. Endast Telia Company valde att ej specificera sina immateriella tillgångar. TELEKOMOPERATÖRER Finansiella & materiella tillgångar Goodwill Immateriella tillgångar Figur 7 Fördelning av köpeskilling för branschen Telekomoperatörer Även i Telekombranschen valde de företag som redogjorde för sina immateriella tillgångar att lägga störst vikt vid de kundrelaterade tillgångarna. Detta är dock inte helt oväntat för Telekombranschen då samtliga mobiloperatörers verksamhet till störst del, om inte all del, går ut på kundnöjdhet. Tele2 skriver till exempel på sin hemsida att: Tele2 shall be the operator of choice for service and value for money. As a result, customers will reward us with their loyalty (Tele2, 2018). 33

Även Com Hem har liknande vision kring sin verksamhet där de på sin hemsida skriver att deras mål är att: Vårt mål är att ha Sveriges nöjdaste kunder och vi tror att investeringar som ökar kundnöjdhet skapar långsiktig tillväxt och värde för våra aktieägare.. Vilka typer av immateriella tillgångar som företagen inom branschen identifierat framgår av diagrammet nedan. 100% 80% 60% 40% 20% TELEKOMOPERATÖRER 0% AllTele Com Hem Tele2 Kundrelaterade Övriga immateriella Marknadsrelaterade Teknologirelaterade Kontraktsbaserade Bal. Utg för utv.arbeten Figur 8 Identifierade immateriella tillgångar för branschen Telekomoperatörer Com Hem och AllTele hade båda 92 % utav de immateriella tillgångarna specificerade som kundrelaterade tillgångar medan Tele2 valde att hänföra 75 % utav dem till de kundrelaterade. Tele2 valde även att specificera teknologirelaterade samt kontraktsbaserade immateriella tillgångar, något som de andra två inte valde att göra. 5.1.5 Finans och fastighet Branschen finans och fastighet omfattas av företag som ägnar sig åt bankverksamhet, finanstjänster till privatkunder, tillgångsförvaltning och depåverksamhet, försäkring samt fastigheter för att nämna ett urval av verksamhetsområden som omfattas av denna bransch. (Avanza, 2018e) Den totala köpeskillingen för branschen finans och fastighet uppgick till 28 256 MSEK år 2016, där fastighetsbolaget Castellum stod för 48 % av summan. 34

FINANS OCH FASTIGHET Goodwill Finansiella & materiella tillgångar Immateriella tillgångar Figur 9 Fördelning av köpeskilling för branschen Finans och fastighet Det uträknade branschgenomsnittet för fördelningen av köpeskillingen resulterade i 35 % för finansiella och materiella tillgångar, 19 % för immateriella tillgångar samt 46 % för goodwill. Denna bransch följer den tidigare påtalade trenden om att drygt hälften av köpeskillingen hänförs till goodwill. Av tolv förvärvande företag valde endast tre företag att specificera sina immateriella tillgångar. FINANS OCH FASTIGHET 120% 100% 80% 60% 40% 20% 0% Creades Ratos Swedbank Kundrelaterade Övriga immateriella Marknadsrelaterade Teknologirelaterade Kontraktsbaserade Bal. Utg för utv.arbete Figur 10 Identifierade immateriella tillgångar för branschen Finans och fastighet 35

Inom finans och fastighet var det endast tre företag som valde att specificera sina immateriella tillgångar. Dessa företag var Swedbank, Creades och Ratos. Vi kan också urskilja tydliga skillnader mellan de tre om hur de valt att redogöra för de immateriella tillgångarna. Swedbank, som är en välkänd svensk bank med en bred kundbas, valde att lägga 100 % av sina identifierade immateriella tillgångar under kategorin kundrelaterade. Ratos valde kategorin marknadsrelaterade dit de hänförde 88 % av de immateriella tillgångarna vilket kan förklaras av att deras verksamhet beskrivs som entreprenöriell och en viktig byggsten i företaget är att: attrahera och utveckla engagerade medarbetare och bygga viktiga relationer.. (Ratos, 2018) 5.1.6 Informationsteknik Informationsteknik som bransch innefattar bland annat IT-konsulter som exempelvis HiQ International, producenten av telekomprodukter Doro samt storbolaget Ericsson. Totalt genomförde 16 bolag företagsförvärv varpå den totala köpeskillingen för branschen var 5 335 MSEK under den undersökta perioden. Den genomsnittliga fördelningen av köpeskillingen för branschen var 25 % för finansiella materiella tillgångar, 28 % för immateriella tillgångar samt 47 % för goodwill. Denna fördelning går att utläsa av diagrammet nedan. Goodwill 48% Finansiella & materiella tillgångar 25% INFORMATIONSTEKNIK Immateriella tillgångar 27% Figur 11 Fördelning av köpeskilling för branschen Informationsteknik Endast fyra utav 16 företag med förvärvsnot inom branschen informationsteknik valde att lämna en beskrivning för sina immateriella tillgångar. Av dessa fyra företag var det tre som specificerade majoriteten utav de förvärvade immateriella tillgångarna som kundrelaterade. HMS Networks valde att specificera 33 % (32,59) utav sina tillgångar som marknadsrelaterade. Detta 36

kan delvis förklaras av att HMS själva på sin hemsida skriver att: En bred marknadstäckning och en stor kundbas gör oss till den obestridda marknadsledaren inom industriell kommunikation (HMS, 2018). INFORMATIONSTEKNIK 120% 100% 80% 60% 40% 20% 0% Enea HiQ HMS Network Stockwik Kundrelaterade Övriga immateriella Marknadsrelaterade Teknologirelaterade Kontraktsbaserade Bal. Utg för utv.arbete Figur 12 Identifierade immateriella tillgångar för branschen Informationsteknik 5.1.7 Sällanköpsvaror- och tjänster Branschen Sällanköpsvaror- och tjänster omfattar företag som är verksamma inom detaljhandeln, med inriktning på försäljning för privat konsumtion. Branschen inkluderar bolag såsom bilhandelskedjan Mekonomen och Duni som designar, tillverkar och marknadsför bordsartiklar för engångsbruk. Total köpeskilling under år 2016 var 14 511 MSEK varav Svensk Cellulosa AB stod för dryga 30 % av totala summan. 37

SÄLLANKÖPSVAROR- OCH TJÄNSTER Goodwill 49% Finansiella och materiella tillgångar 36% Immateriella tillgångar 15% Figur 13 Fördelning av köpeskilling för branschen Sällanköpsvaror- och tjänster Den genomsnittliga fördelningen av köpeskillingen för branschen visade sig vara snarlik tidigare presenterade branscher gällande goodwill. Inom branschen hänfördes 36 % av köpeskillingen till finansiella och materiella tillgångar, 15 % till immateriella tillgångar samt 49 % till goodwill. Antalet förvärvande bolag inom branschen var tolv stycken varav samtliga av dessa valde att ej specificera sina immateriella tillgångar. 5.1.8 Material Branschen Material består av råvarurelaterade industrier. Exempel på företag inom branschen är Bergs timber som producerar och säljer sågade trävaror. Ett ytterligare exempel på företag verksamma inom branschen är Holmen som bland annat tillverkar tryckpapper, kartonger och trävaror. (Avanza, 2018f) Inom denna bransch var det endast tre förvärvande företag med en total köpeskilling på 6 411 MSEK. Vid beräkning av genomsnittsvärde inom Materialbranschen blev fördelningen 83 % för finansiella materiella tillgångar, 2 % för immateriella tillgångar samt 15 % för goodwill. Denna bransch sticker ut något jämförelsevis med tidigare undersökta branscher, då endast 15 % av köpeskillingen hänfördes till goodwill. Inom branschen valde samtliga förvärvande bolag att ej specificera sina immateriella tillgångar. 38

MATERIAL Immateriella tillgångar Goodwill Finansiella & materiella tillgångar Figur 14 Fördelning av köpeskilling för branschen Material 5.2 Resultat Statistisk metod Variansanalys har genomförts i Excel för att undersöka skillnader mellan branscher gällande fördelning av köpeskilling. Om p-värdet understigit 0,05 har nollhypotesen förkastats (H1 kan ej förkastas). 5.2.1 Finansiella och materiella tillgångar Variansanalysen för finansiella och materiella tillgångar visade ett p-värde på 0,00649265 vilket understiger signifikansnivån. I och med detta kan nollhypotesen förkastas och Ha0 accepteras. Detta innebär att det finns signifikanta skillnader mellan minst två branscher gällande andel som fördelats på finansiella och materiella tillgångar vid rörelseförvärv. 39

Tabell 1 Variansanalys för Finansiella och materiella tillgångar Tukey-testet visade att det fanns signifikanta mellan följande branschers andel som fördelats på finansiella och materiella tillgångar: - Material Telekom - Material Hälsovård - Material Informationsteknik 5.2.2 Immateriella tillgångar Variansanalysen för immateriella tillgångar visade ett p-värde som översteg 0,05 och således kan nollhypotesen ej förkastas. Vi kan därmed, med 95 % säkerhet, konstatera att det inte finns några signifikanta skillnaderna mellan branscherna gällande fördelad andel av köpeskilling på immateriella tillgångar. Tabell 2 Variansanalys för Immateriella tillgångar 5.2.3 Goodwill Resultatet av variansanalysen gav ett p-värde som översteg signifikansnivån och således kan Hc0 ej förkastas. Detta resultat innebär att vi med 95 % säkerhet kan fastställa att det inte finns några signifikanta skillnader mellan branscherna gällande andel av köpeskilling som fördelas på goodwill. Resultatet från variansanalysen går att utläsa från tabellen nedan. 40

Tabell 3 Variansanalys för goodwill 41