FÖRSLAG TILL VATTENSKYDDSOMRÅDE FÖR KÄLARNES VATTENTÄKT, BRÄCKE KOMMUN

FÖRSLAG TILL VATTENSKYDDSOMRÅDE FÖR KÄLARNES VATTENTÄKT, BRÄCKE KOMMUN 2017-06-16 Johan Kjellgren

Innehåll 1 Inledning... 3 1.1 Syfte... 3 1.2 Skyddsvärde/skyddsbehov... 3 2 Teknisk beskrivning... 4 2.1 Vattentäkt behandling - distributionsområde... 4 2.2 Vattenkvalitet... 4 2.3 Framtida vattenförbrukning... 5 2.4 Gällande tillstånd och ägoförhållanden... 5 2.5 Planbestämmelser... 5 3 Geologiska förutsättningar... 5 3.1 Jord- och bergarter... 5 3.2 Hydrologi och hydrogeologi... 8 4 Förslag till skyddsområde... 15 4.1 Relevansen i det befintliga skyddsområdets avgränsning... 15 4.2 Vattentäktszon... 15 4.3 Förslag till primär skyddszon... 15 4.4 Förslag till sekundär skyddszon... 15 4.5 Tertiär skyddszon... 16 5 Risker... 17 5.1 Risker relaterat till klimatförändringar... 18 6 Referenser... 20 Bilagor: 1. Karta över skyddsområdet 2. Förslag till föreskrifter med motiveringar 3. Vattenanalyser 4. Utdrag ur fastighetsregistret Rapport 2017-06-16 2(20)

1 Inledning Målet med att skydda vårt viktigaste livsmedel, dricksvattnet, är att säkerställa att nuvarande och kommande generationer skall kunna dricka ett rent och hälsosamt vatten. För att uppnå detta mål krävs det insikt om att naturen och dricksvattnet har ett högt skyddsvärde och att människans nyttjande och påverkan av naturen förutsätter ett hållbart flergenerationsperspektiv. Kälarnes skyddsområde med tillhörande föreskrifter har sin grund i Miljöbalken och har utformats med stöd av Naturvårdsverkets handbok 2010:5 om vattenskyddsområden och med stöd av Naturvårdsverkets allmänna råd NFS 2003:16. Miljöbalken reglerar egentligen redan skyddet av dricksvattnet, men är mer generellt skriven för att kunna tillämpas för en rad olika verksamheter. Arbetet med vattenskyddsområden innebär att Miljöbalkens krav tydliggörs, och specificeras för just dricksvatten. Underlaget för avgränsningen är relativt magert. Utgångsläget för avgränsningen är att om möjligt bibehålla det befintliga skyddsområdets utsträckning, om detta går att motivera utifrån kontrollberäkningar av uppehållstider och bedömningar utifrån kända data och tabellvärden. 1.1 Syfte Utredningen utgör underlag för beslut om skyddsområde och föreskrifter. Syftet med förslaget till skyddsområde och skyddsföreskrifter för Kälarnes vattentäkt, är att minimera risken för påverkan, så att vattnet efter normalt beredningsförfarande kan användas för dricksvattenförsörjning. Vattentäktens befintliga skyddsområde är upprättat före miljöbalkens ikraftträdande. Det nya förslaget till skyddsområde syftar till att skapa ett skydd som harmoniserar med nu gällande lagstiftning. 1.2 Skyddsvärde/skyddsbehov Kälarnes grundvattentäkt är den allmänna huvudvattentäkten för Kälarne- och Västanedes samhällen, se figur 1. Vattenkvaliteten är hög. Reservvattentäkt saknas. Grundvattenförekomsten uppnår enligt 2009 års beslut av vattenmyndigheten god kemisk- och kvantitativ status. Vattenförekomstens id är SE698815-151405. I enlighet med Naturvårdsverkets handbok om vattenskyddsområden bedöms skyddsvärdet vara mycket högt. Vid en jämförelse med de värderingar som gjorts för andra täkter i landet kan man anta att kostnaden för en ny likvärdig grundvattentäkt är cirka 25.000-50.000 per person. För Kälarne och Västanedes del, med cirka 500 invånare, skulle det innebära ett värde på den befintliga täkten på cirka 12-25 miljoner kronor. Rapport 2017-06-16 3(20)

Vattenverk 2 Teknisk beskrivning Figur 1. Bilden visar Kälarne och Västanedes samhällen i förhållande till vattentäkten. 2.1 Vattentäkt behandling - distributionsområde Vattentäkten som försörjer Kälarne och Västanede togs i drift under 1950-talet. Uttagsbrunnen är utförd med betongringar med en diameter på 1,8 meter, brunnens djup är 6 meter. Grundvattnet tränger upp genom brunnens botten. Vattenverket har utrustning för behovsdesinficering. Årsmedelförbrukningen är cirka 65.700 m 3. Dygnsmedelförbrukningen blir då cirka 180 m 3. De flesta anslutna abonnenterna utgörs av enskilda hushåll men även flerfamiljshus, äldreboende, skolor och förskolor är anslutna. 2.2 Vattenkvalitet Vattenkvaliteten är hög och stabil och distribueras normalt sett som dricksvatten utan behandling. Provtagningen av råvatten och utgående vatten från vattenverket visar på en jämn kvalitet där ph är stabilt och järn- och manganhalterna är låga (ett prov från 2011-10-06 avviker). Fysikaliskt och Rapport 2017-06-16 4(20)

bakteriologiskt är kvaliteten hög, vattnet är kristallklart och förekomsten av mikroorganismer är i det närmaste obefintlig. Se bilaga 3 för vattenanalyser. Vid en jämförelse mellan de vattenanalyser som togs under 1949/1950 och mer nutida analyser verkar vattenkvaliteten vara densamma. Fysikaliskt sett är kvaliteten densamma. De analyserade kemiska parametrarna är relativt få och även om tillförlitligheten och detektionsgränserna har förfinats sedan 1950-talet, uppvisar ph och konduktivitet i stort sett samma värden. Vattnet är då som nu medelhårt 1949 angavs hårdheten till 6,1-6,3 (endast två värden) och nu anges hårdheten till 5,4 tyska grader. På grund av att detektionsgränserna förfinats för enskilda ämnen i nyare analyser går det endast, då det gäller mangan och järn, att dra slutsatsen att halterna inte ökat sedan 1949. Troligen har halten järn och mangan varit stabil. Se bilaga 3 för vattenanalyser. Poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) är syntetiskt framställda kemikalier som används i bland annat i brandskum. Dess nedbrytningsprodukter är i regel mycket stabila och tenderar att ackumuleras i kroppen. PFAS har detekterats i vattenprover tagna samma dag från råvattenbrunnen och vattenverket. Halterna mäts i nanogram per liter (10-9 gram/liter eller gram per miljard liter vatten). Då det i praktiken är omöjligt att erhålla exakt samma resultat från två olika vattenprover med den extremt låga detektionsgränsen har analysresultaten bedömts vara felaktiga, vilket stöds av att andra kommuner i länet har haft liknande analysavvikelser från laboratoriet vid samma tidpunkt. Den felaktigt detekterade halten är mycket låg och är långt under den halt som enligt Livsmedelsverket är problematisk, se bilaga 3 för vattenanalyser. 2.3 Framtida vattenförbrukning Vattenförbrukningen i Kälarnes vattentäkt bedöms bli oförändrad de närmaste 20-25 åren, någon större expansion av Västanede eller Kälarne samhällen är inte trolig. Med anledning av att arbeten med ledningssaneringar pågår kommer troligen vattenförbrukningen att minska något. 2.4 Gällande tillstånd och ägoförhållanden Vattentäkten är belägen på fastigheten Västanede 2:93 som ägs av. Vattentäkten saknar vattendom. Vattentäkten har ett skyddsområde som är upprättat 1967, innan miljöbalkens ikraftträdande. 2.5 Planbestämmelser Kälarnes vattentäkt ligger utanför detaljplanelagt område. Det områdesskydd som finns utgörs av det redan befintliga vattenskyddsområdet. 3 Geologiska förutsättningar 3.1 Jord- och bergarter I området Mellan Kälarne och Västanede förekommer i huvudsak normalblockig siltig morän i ytan. I området där vattentäkten är utförd redovisas enligt jordartskartan sand avsatt som sjösediment, se figur 2 för utdrag ur jordartskartan. Rapport 2017-06-16 5(20)

Figur 2. Kartan visar ett utdrag från SGU:s jordartskarta Ca nr 45 från 1969. Blåa fält utgörs av siltig morän, bruna av torv. Turkos markering i den högra delen av figuren utgör grusig eller svallad morän. Där dricksvattentäkten är belägen utgörs ytjordarten av grövre avsättningar, på jordartskartan markerat som sand med svarta prickar på orange botten. Röda fält är områden med berg i dagen. Jorddjupet är betydande, SGU:s bedömer att jorddjupet i området varierar mellan 30-50 meter, se figur 3. Vid en jämförelse av 27 brunnar i området kring Västanede och Kälarne fås ett medeljorddjup på cirka 30 meter. Avsmältningen av inlandsisen i området har varit komplex, det stora jorddjupet medför att geologin i dalgången är komplicerad med varierande jordarter avsatta ovanpå varandra. Morän avsatt på grövre isälvsmaterial förekommer. Berggrunden utgörs av den för området typiska Revsundsgraniten och är i området även granatförande, se figur 4. Rapport 2017-06-16 6(20)

Vattentäkt Figur 3. Kartan visar ett utdrag från SGU:s nätbaserade jorddjupskarta (2016-12-05). Vattentäkt Figur 4. Kartan visar ett utdrag från SGU:s nätbaserade berggrundskarta (2016-12-05). Vita prickar på röd botten motsvarar Revsundsgranit och gröna fält utgörs av olivindiabas. Svarta linjer redovisar deformationszoner eller förkastningar. Rapport 2017-06-16 7(20)

3.2 Hydrologi och hydrogeologi 3.2.1 Tidigare undersökningar Området där grundvattentäkten ligger undersöktes första gången 1949 i samband med en inledande grundvattenprospektering. Ett område med ytligt förekommande grus valdes för undersökningarna. Området var beläget mellan Kälarne och Västanede och utifrån fältobservationer bedömdes bildningen löpa i en nord-sydlig riktning. Grusförekomstens utsträckning gick inte att klargöra då den täcktes av finsediment närmare Västanede och Kälarne. Två rördrivningar utfördes i kanten av en grusgrop i det område som bedömdes vara lämpligt för etableringen av en grundvattentäkt. Rören drevs ned cirka fem meter och hela jordprofilen utgjordes av stenblandat grovt grus. Grundvattenytan var vid tillfället cirka 1,5 meter under markytan. Då platsen var så gynnsam för vattenuttag etablerades den 1 september 1949 ett 3 pumprör för provpumpning. Först skedde pumpningen med ett flöde på 11 l/s med en resulterande grundvattensänkning på 0,7 meter. Efter ett dygn minskades pumpflödet till 5 l/s, grundvattenytan steg då omedelbart 0,25 meter och ett pseudostationärt tillstånd bedömdes inträffa. Provpumpningen pågick under två dygn varefter det konstaterades att kapaciteten avsevärt överskred det framtida vattenbehovet för Kälarne och Västanede. Under januari 1950 utfördes en brunn av betongringar med diametern 1,8 meter. Brunnen är 6 meter djup. Denna brunn används fortfarande. Brunnen provpumpades under tre dygn med 14 l/s varvid ett pseudostationärt tillstånd bedömdes inträffa vid en 0,4 meters avsänkning av grundvattenytan (nuvarande medeluttag är ca 2 liter per sekund). Under 1964 utfördes undersökningar för att möjliggöra ett framtagande av ett vattenskyddsområde. Skyddsområdet delades in i brunnsområde, inre skyddszon och yttre skyddszon. Den inre skyddszonen avgränsades genom att det omfattade det område där man genom provgropsgrävningar konstaterat att gruset förekom i markytan. Den yttre skyddszonens gräns förlades på ett avstånd från dricksvattenbrunnen på 800-1000 meter och anpassades till fastighetsgränser eller andra naturliga avgränsningar. I figuren 5 nedan redovisas det äldre skyddsområdet i relation till den av SGU utförda jordartskarteringen i området. Rapport 2017-06-16 8(20)

Figur 5. Kartan visar ett utdrag från SGU:s jordartskarta Ca nr45 i relation till det befintliga skyddsområdet. Jordartskarteringen är relativt övergripande varför de provgropsgrävningar som utfördes vid inrättandet av vattenskyddsområdet får ses som mer rättvisande. Det rödrastrerade området utgör inre skyddszon där jordarten i ytan i stort sett utgörs av sand/grus (gul-orange bakgrund). Ytjordarten i den yttre skyddszonen utgörs enligt tidigare undersökningar av morän (blå bakgrund). Genom att väga av sjöytor och brunnar 1964, konstaterades att det fanns en grundvattengradient som med viss osäkerhet, medför att en storskalig grundvattenströmning sannolikt sker från Ansjön vid Kälarne mot Västanede i norr. Avvägningen visade på en grundvattengradient på cirka 0,5%. 3.2.2 Antaganden och övriga förutsättningar för avgränsningen av skyddsområdet Underlaget för avgränsningen är relativt magert. Utgångsläget för avgränsningen är att om möjligt bibehålla det befintliga skyddsområdets utsträckning om detta går att motivera utifrån kontrollberäkningar av uppehållstider och bedömningar utifrån kända data och tabellvärden. Rapport 2017-06-16 9(20)

Enligt SGU:s grundvattenkarta över Jämtlands län kan grundvattenbildningen i området förväntas variera mellan 300-400 mm per år. Utifrån topografin och hur dikena avrinner ligger grundvattentäkten nära en ytvattendelare som delar ytvattenavrinningen till den nordligare Hemsjön vid Västanede och Ansjön vid Kälarne. Någon uppskattning av tillrinningsområdet för ytvatten till vattentäkten har inte gjorts, med hänsyn till att vattentäkten ligger i det närmaste på en ytvattendelare kan en sådan bedömning bli missvisande. I SGU:s grundvattenkarta har den aktuella formationen bedömts klara ett vattenuttag på 2-5 l/s. Ansjön vid Kälarne är belägen 292 meter över havet och avvattnas mot öster. Hemsjön är belägen norr om Kälarne vid Västanede. Hemsjön är belägen 277 meter över havet. Avståndet mellan sjöarna är knappt 4 kilometer. Vid undersökningar för grundvattentäkten på 1950-talet bedömdes en grundvattenströmning ske i jorden från Ansjön mot Hemsjön i norr, bedömningen grundade sig på inmätning av grundvattenytor i dricksvattenbrunnar i området. Under mars 2017 gjordes en kontroll av vattennivån i dricksvattenbrunnen. Då vattenproduktionen pågick låg vattennivån stabilt 3,4 meter under markytan. Vid pumpavstängning steg vattenytan snabbt 30 centimeter för att därefter vara stabil. Intagsröret från brunnen är placerad 3,8 meter under markytan. Då brunnen är 6 meter djup och har ett uppstick på 30 centimeter över markytan var avståndet mellan brunnsbotten och vattenytan vid den aktuella observationen 3,6 meter. Grundvattenströmningen mellan de båda sjöarna får ses som osäker då området är flackt och geologin komplicerad, se figur 6. Rapport 2017-06-16 10(20)

Vattentäkt Figur 6. Kartan visar tolkade storskaliga grundvattenströmningen i området med blå pil. Svarta pilar visar mer lokal grundvattenströmning. Rött horisontellt streck visar ungefärligt läge för ytvattendelaren i dalen mellan Västanede och Kälarne. Rapport 2017-06-16 11(20)

Figur 7. Kartan visar tolkade grundvattenströmningar i anslutning till vattentäkten. De korta pilarna runt vattentäkten visar grundvattenströmningens riktning i direkt anslutning till vattentäkten vid vattenuttag. Övriga pilar visar tolkade generella strömningsriktningar i området, där pilarna i syd-nordlig riktning visar grundvattenströmningen från Ansjön mot Hemsjön. 3.2.3 Beräkningar av uppehållstider Det finns olika sätt att beräkna ett skyddsområdes storlek. Eftersom kunskapen om de hydrogeologiska förutsättningarna är begränsade kan resultaten från de tidigare undersökningarna kombineras med tabellvärden för att göra uppskattningar om en rimlig storlek på vattenskyddsområdet. Uppskattning av tillrinningsområdets minsta storlek Ett vattenskyddsområde delas normalt sett in i olika skyddszoner beroende på grundvattnets uppehållstid. Zonernas area måste minst ha den yta som krävs för att grundvattenbildningen skall balansera uttaget. Den primära zonen bör omfatta minst 100 dygns uppehållstid och den sekundära minst ett år. För den aktuella vattentäkten är en sådan uppskattning behäftat med osäkerheter med hänsyn till Rapport 2017-06-16 12(20)

att vattentäktens förmodade närhet till en ytvattendelare och att yt- och grundvattendelaren inte sammanfaller. Tillrinningsområdets minsta storlek kan beräknas enligt: A = Q x dygn /GVB x 0,001 Där Q är dygnsuttaget 180 m 3 GVB är grundvattenbildningen i mm. I området är den enligt SGU:s grundvattenkarta 300-400 mm per år. Således krävs för 100 dygns vattenuttag en area för grundvattenbildning på 60.000 m 2. För ett år krävs en area på 219.000 m 2 Eftersom de undersökningar som utfördes under 50- och 60- tal skedde med god kvalitet bedöms den ytliga jordartskarteringen som rimlig. Det område som kom att omfatta den inre skyddszonen har en area på cirka 700.000 m 2 och utgjordes av det område i vilket ytligt förekommande sand/grus påträffades vid provgropsgrävningar. Sett till den area som krävs för att balansera grundvattenuttaget är de befintliga ytorna inom de yttre och inre skyddszonerna tillräckligt stora. Ovanstående beräkningar har gjorts utifrån en förenkling av verkligheten och förutsätter egentligen en likartad geologi i alla riktningar. Genom en kontinuitetsbetraktelse kan man kontrollera att grundvattenmagasinets aktiva volym minst motsvarar det uttag som görs under en viss tid. Dessa konvektiva transporttider kan beräknas för 100 dygn respektive ett år enligt: Qt = πr 2 bne Där Q är dygnsuttaget 180 m 3 t = tiden r = avståndet runt brunnen som krävs för att balansera uttaget b = grundvattenmagasinets mäktighet n e = effektiv porositet Eftersom b inte är känt antas b vara lika med brunnsdjupet under vattenytan, dvs cirka 3,6 meter enligt observationer beskrivna i kapitlet 3.2.2. Om n e antas till 0,20 vilket är typiskt för sand kan r för 100 respektive 365 dagar beräknas till: r 100= 90 m r 365 = 170 m Rapport 2017-06-16 13(20)

För att bedöma hur snabbt en förorening kan transporteras måste grundvattnets strömningshastighete bestämmas. Denna kan beräknas med Darcy s lag kombinerat med tabellvärden antagna från empiririska erfarenheter av Chalmers tekniska högskola 1 och Trafikverket 2. Grundvattnets nettohastighet kan teoretiskt sett beräknas enligt Darcy s lag: v = (K x i)/n e där v = nettohastighet [m/s] K = hydraulisk konduktivitet [m/s] i = gradient [dimensionslös] n e = effektiv porositet Tabellvärden K = 1 x 10-3 m/s i= 0,5 % med stöd av topografi i syd-nordlig riktning och observationer under 50-talet. n e = 0,25 Detta ger en hastighet på 2 x 10-5 m/s Vilket för 100 dagar motsvarar en sträcka på cirka 200 meter och cirka 700 meter för 365 dagar. Om motsvarande beräkningar görs för morän som utifrån provgropsgrävningarna under 1950-talet antas vara den rådande jordarten i den nuvarande yttre skyddszonen, blir transportsträckan betydligt kortare. Tabellvärden 2 för sandig morän: k h = 1 x 10-6 till 1 x 10-7 m/s i = 0,03 (från höjdkurvor i väst-östlig riktning) n e = 0,08 Detta ger en horisontell transport på cirka 2 till 15 meter under ett år. De angivna sträckorna är i medeltal. De verkliga transportsträckorna är i många fall betydligt högre eller lägre beroende på moränens heterogenitet. 1 Provpumpning som geohydrologisk undersökningsmetodik. CTH Publ C62 1997 2 Förorening av vattentäkt vid trafikolycka. Vägverket publikation 98:064 1998 Rapport 2017-06-16 14(20)

4 Förslag till skyddsområde Vid bestämning av ett skyddsområdes olika zongränser bör den primära zonens yttre gräns omfatta minst 100 dygns uppehållstid. Den sekundära skyddszonens yttre gräns bör motsvara minst ett års uppehållstid. 4.1 Relevansen i det befintliga skyddsområdets avgränsning Det befintliga skyddsområdet avgränsning har tagit fasta på att i de områden där grövre jordarter som sand/grus förekommer i ytan är mest sårbart och därmed av störst skyddsbehov och bör således utgöra den inre skyddszonen. Detta är ett rimligt sätt att avgränsa en skyddszon. De utförda överslagsberäkningarna i kapitlen ovan visar att den area som krävs för grundvattenbildningen under ett år relaterat till nuvarande vattenuttag kan antas rymmas redan inom den nuvarande inre skyddszonen. Vid beräkningarna av transporthastigheterna i det sand/grus som finns inom den nuvarande inre skyddszonen fås en transportsträcka under 100 dagar som ryms inom avståndet från vattenbrunnarna till den inre skyddszonens yttre gräns. Beräkningarna av transporttiden förutsätter likartade geologiska förhållanden, eftersom detta inte förekommer i verkligheten kommer transporthastigheten variera inom skyddszonen. Om man förenklat antar att jordarten succesivt övergår till morän i utkanterna av det befintliga inre skyddsområdet kommer transporthastigheten i grundvattnet att bromsas kraftigt. I verkligheten kan det i det aktuella området förekomma grövre material under moränen. Sett till transporter i grundvattnet kommer transporttiderna i moränen i den yttre skyddszonen att vida överskrida ett år från zonens yttre gräns till vattentäkten. 4.2 Vattentäktszon Vattentäktszonen utgörs av området närmast råvattenbrunnarna. Vattentäktszonen får endast disponeras av vattentäktsinnehavaren. 4.3 Förslag till primär skyddszon I enlighet med beräkningar och resonemang i tidigare kapitel föreslås att den primära skyddszonen överensstämmer med den tidigare inre skyddszonen. 4.4 Förslag till sekundär skyddszon Enligt de beräkningar och resonemang som förts i tidigare kapitel framgår att nuvarande omfattning av den yttre skyddszonen är rimlig och väl tilltagen i förhållande till det minimiavstånd som anges för den sekundära skyddszonens yttre gräns enligt naturvårdsverkets nuvarande rekommendationer. Den del av skyddszonen som sträcker norr om vattentäkten föreslås få en något mindre omfattning än den nuvarande yttre skyddszonen. Avståndet är större än de avstånd från vattentäkten till den sekundära zonens yttre gräns som räknats fram enligt tidigare kapitel. Även om det skulle förekomma grövre material i ytan i det som föreslås ingå i den sekundära zonen norr om vattentäkten bedöms även den Rapport 2017-06-16 15(20)

storskaliga grundvattenströmningen motivera en något mindre utsträckning norr om vattentäkten. Avgränsningen är anpassad till fastighetsgränser. Då områdets geologi är komplex är det fullt rimligt att grövre sediment förekommer i ytan eller i lager under en täckande morän. Den sekundära skyddszonen föreslås därför i de södra delarna överensstämma med den tidigare yttre skyddszonen. 4.5 Tertiär skyddszon Någon tertiär skyddszon föreslås inte. Ett bra grundvattenskydd kan uppnås med de föreslagna primära och sekundära skyddszonerna, speciellt då den sekundära är väl tilltagen. Rapport 2017-06-16 16(20)

5 Risker Vattentäktens uttagsbrunnar är belägna utanför Kälarne, markanvändningen i närområdet utgörs av skogsbruk. Riskbedömningen/värderingen är ett sätt att tydliggöra reella risker och utgör ett stöd i utformning av skyddsföreskrifter samt eventuella skyddsåtgärder. De huvudsakliga riskobjekten finns redovisade i följande kapitel. Med hänsyn till vattentäktens läge förekommer relativt få risker. Nedan listas förekommande risker av betydelse: Två vägar, 729 och 323, passerar genom det föreslagna skyddsområdet båda transportleder för farligt gods. Inlandsbanan Skogsbruk Bostadsbebyggelse Före detta mindre stolpupplag Transformatorstation Se figur 8. Risken för olyckor längs järnvägar är generellt sett liten. De olyckor som sker sker företrädesvis i anslutning vid växling till stickspår. Den största risken för påverkan är skogsbruket i området. Risker från skogsbruk är störst vid slutavverkning med risk för läckage från fordon eller drivmedelstankar och blottläggande av mineraljord. Större läckage från skogsbruksmaskiner eller farmartankar kan påverka vattenkvaliteten. Bruk av bekämpningsmedel kan utgöra risk för vattenkvaliteten. Inga bostäder förekommer för närvarande i den föreslagna primära skyddszonen. De hushåll som är belägna i den sekundära skyddszonen bedöms med hänsyn avstånd till vattentäkterna inte utgöra någon betydande risk för vattenkvaliteten i råvattenbrunnarna. Den transformatorstation som finns i skyddsområdets sydöstra del är invallad och kommer att förses med tak. Vid ett haveri kommer transformatoroljan att samlas inom invallningen. Risken för påverkan på vattentäkten är därmed liten. Ytvatten från träindustrin öster om vattentäkten avvattnas via diken mot syd-ost. Grundvattenavrinningen från samma område bedöms ske mot syd. Med rätt villkor för de olika verksamheterna och med en väl fungerande tillsyn där verksamhetsutövarna har förståelse för konsekvenserna för vattenförsörjningen bör förekommande risker vara acceptabla. Rapport 2017-06-16 17(20)

Före detta mindre stolpupplag Träindustri utanför influensområde Transformatorstation Figur 8. I kartan framgår lägen för olika riskobjekt. 5.1 Risker relaterat till klimatförändringar I de klimatmodeller som upprättats av spås området få en ökad nederbörd med mellan 10%-15% under perioden 2011-2040 jämfört med referensperioden 1971-2000. Nederbörden spås därefter fortsatt öka, se figur 9 nedan. Med ökad nederbörd ökar även grundvattenbildningen. Detta får till följd att grundvattenhastigheten ökar och därmed minskar uppehållstiden för det grundvatten som influerar grundvattentäkten. Detta medför sannolikt en något förändrad dricksvattenkemi med ett lägre innehåll av metaller och spårämnen. Detta beror på att det infiltrerande vattnet får kortare tid att lösa ut ämnen som finns bundet i jordlagren. Risken för mikrobiologisk påverkan kan komma att öka på grund av att den ökande grundvattennivån gör att infiltrationen genom den omättade zonen förkortas. Den förkortade Rapport 2017-06-16 18(20)

uppehållstiden kan bidra till ett jonsvagare vatten vilket påverkar förmågan för fastläggning av tex virus negativt. Förväntad ökning av kraftiga skyfall driver på infiltrationshastigheten och ökar risken för tillfälliga översvämningar vilket kan ge motsvarande effekter som beskrivits ovan. Däremot kan ökade grundvattentemperaturer ha en riskminskande effekt. Slutsatsen är att de klimatrelaterade riskerna och eventuell negativ påverkan är svåra att förutspå och påverkar inte förslaget till nytt skyddsområde. Figur9. Kartorna ovan visar hur årsnederbörden kan förändras med tiden enligt scenario RCP8,5.Klimatscenarierna är framtagna med den regionala klimatmodellen RCA4, som har använts med ingångsvärden från nio olika globala klimatmodeller, data från SMHI datafångst 2017-04-07. Rapport 2017-06-16 19(20)

6 Referenser Angående grundvattentäkt för Kälarne stationssamhälle med omnejd inom Kälarne kommun, Jämtlands län. Allmänna ingeniörsbyrån AB 12/11 1964 Jämtlands läns allmänna kungörelser nr 113 1967 Handbok om vattenskyddsområde Naturvårdsverket 2010:5 2011. NFS 2003:16 Jordartskartan över Jämtlands län med beskrivning. SGU Ca nr 45 Jan Lundqvist 1969. Grundvattenkartan över Jämtlands län SGU Ah 21 2003 Kartgeneratorn: Jordarter, Jorddjup, Berggrund, Grundvatten, geofysik. www.sgu.se 2016-09-07 Vattenkartan. Länsstyrelsernas webbgis. Förorening av vattentäkt vid vägtrafikolycka. Vägverket och Räddningsverket publ 98:064 1998. Rapport 2017-06-16 20(20)