Teknisk analys. 2008-01-26.

Teknisk analys. Stoploss-hantering och Money Management. De olika stoplossmetoderna. Återköpsmetoder. Positionsstorlekar vid olika situationer. Slutlig uppdatering av stoplosshanteringen och positionsstorlekarna. 2008-01-26. Disclaimer: All information som tillhandahålls i den här publikationen eller på någon av EWT Investings internetdomäner och hemsidor utgör varken rådgivning eller rekommendationer utan har endast ett upplysande och utbildande syfte. Om någon information som EWT Investing tillhandahåller (i vilket sammanhang som helst) används som grund för ett investeringsbeslut, så sker det investeringsbeslutet och därpå följande handlingar på Läsarens (en person som läser den här publikationen eller besöker hemsidan/-orna) egen risk. Läsaren bör vara medveten om att handel med finansiella instrument alltid innebär ett risktagande. Ditt investeringskapital kan såväl öka som minska i värde och det finns inga som helst garantier för att du får tillbaka det investerade kapitalet. EWT Investing kan inte heller garantera eller ta ansvar för att någon information som vi tillhandahåller är korrekt, finansiella instrument är inte kända för att göra exakt som man själv vill att de ska dock är vår ambition att ge er det absolut bästa vi kan prestera och att öka vår kapacitet och vår kunskap kontinuerligt. Den här analysen får inte distribueras eller säljas vidare utan vårt samtycke. EWT Investing. info@ewtinvesting.se. 1

Förklaring till graferna och diagrammen. Elliott Wave Theory. Alla nummer och bokstavsmarkeringar i graferna visar mina Elliott Wave-beräkningar. För er som inte har läst på hemsidan om Elliott Waves, så rekommenderar jag att ni läser genom guiden på medlemssektionen på hemsidan. Här är en kort sammanställning av vad jag avser med de olika markeringarna i diagrammen. Impulser: Markeras med siffrorna I-V (lägre grad) samt siffrorna 1-5 (högre grad). Korrektioner: Markeras med bokstäverna a-c(-e) (lägre grad) samt bokstäverna A-C(-E) (högre grad). Storleksgrader. Lägsta nivån: a b c I II III IV V A B C 1 2 3 4 5 (a) (b) (c) (I) (II) (III) (IV) (V) (A) (B) (C) (1) (2) (3) (4) (5) [a] [b] [c] [I] [II] [III] [IV] [V] [A] [B] [C] [1] [2] [3] [4] [5] {a} {b} {c} {I} {II} {III} {IV} {V} Högsta nivån: {A} {B} {C} {1} {2} {3} {4} {5} Formationer. Impulsiva: IM = Impuls, vågorna 1-2-3-4-5, ingen överlappning mellan våg 4 och våg 1. LDT = Leading Diagonal Triangle, vågorna 1-2-3-4-5, överlappning mellan våg 1 och våg 4, konvergerande trendlinjer mellan 1-3 samt 2-4 bortom formationen. EDT = Ending Diagonal Triangle, vågorna 1-2-3-4-5 i A-B-C-format, överlappning mellan våg 1 och våg 4, konvergerande trendlinjer mellan 1-3 samt 2-4 bortom formationen. Korrektiva: ZZ = ZigZag, vågorna A (impuls), B (korr.) C (impuls). F = Flat, vågorna A (korr.), B (korr.), C (impuls). EF = Samma som flat men B-vågen passerar A-vågens start. RF = Samma som expanded flat, men C-vågen passerar ej A-vågens slut. ST = Symmetrisk Triangel. Formation i vågorna A-B-C-D-E, samtliga 3-vågs korrektioner. Konvergerande, lutande tak och golv. HT = Samma som ST men med ett horisontellt tak eller golv. RT = Samma som ST, men B-vågen passerar A-vågens start, misstas därför enkelt för en EF initialt. ET = Samma som ST, men triangeln expanderar istället ju längre den fortskrider. CC = Sammansatta komplexa korrektioner, vågorna W-X-Y-Z. Antingen double/triple zigzag DZ/TZ eller double/triple sideways DS/TS. Candlesticks. Vita staplar Dagen stänger högre än vad den öppnar. Svarta staplar Dagen stänger lägre än vad den öppnar. Stapelfärgen indikerar inte om dagen går plus eller minus jämfört med föregående dag. För mer information, se guiden på hemsidan. Fibonacci. Fibonaccis talserie och upptäckt om gyllene snittet är en viktig aspekt av teknisk analys. Finansiella instrument rör sig väldigt ofta i Fibonacci-förhållanden formationerna emellan. De olikfärgade nivåerna som jag ibland projicerar över prisrörelser kallar jag för Fibonacci-projektioner, och jag använder dem för att bättre kunna förutsäga vändningspunkter eller uppehållsområden för en aktie eller ett index. För mer information om Fibonacci, se guiden på hemsidan. Medelvärden. Olivgrön kurva 6 perioders exponentiellt medelvärde (EMA6). Röd kurva 21 perioders glidande medelvärde (MA21). Blå kurva 55 perioders glidande medelvärde (MA55). Grön kurva 89 perioders glidande medelvärde (MA89). Gul kurva 200 perioders glidande medelvärde (MA200). Notera att medelvärdenas perioder beror på inställningen i diagrammet. I veckodiagrammet blir den röda kurvan 21 veckors glidande medelvärde, i dagsdiagrammet blir den röda kurvan 21 dagars glidande medelvärde. Bollinger Band. Gråa kurvorna De gråa kurvorna representerar Bollinger Band. Bollinger Banden visar volatiliteten och kan användas för att bedöma hur stor amplituden blir i pågående rörelser, eller för att bedöma styrkan i trenden. Inställningen jag använder är 15 perioder och breddvärdet 2, dvs. standardinställningen. Trendlinjer samt stöd och motstånd. Trendlinjer utgör ofta stöd-/motståndsnivåer, och om man inte kan dra några andra slutsatser så bör man åtminstone rita ut ett par trendlinjer att bevaka och fundera kring tills läget klarnar. Stödnivåer är alla signifikanta områden som är markerade med linjer och som befinner sig under nuvarande kurs. Motståndsnivåer är markerade ovanför nuvarande kurs. Stödområden skapas ibland då hög omsättning sker i ett begränsat intervall, eller vid psykologiskt viktiga nivåer, samt vid Fibonaccinivåer. Motståndsområden skapas på samma sätt, men då man ska projicera motståndsområden (som ju är ovanför kursen) i ATHområden så behöver man använda Fibonacci samt psykologiskt viktiga nivåer och trendkanaler för att hitta kandidater. Om kursen är i ATH-området har ingen omsättning skett i området, därför finns det inga omsättningsmotstånd att använda sig av. 2

Stoplosshantering och Money Management. Inledning. De som har följt mitt analys och tradingarbete under de senaste 10 månaderna vet troligen att jag har haft svårt att bestämma mig för en enskild stoplosshantering och Money Management-metodik under det senaste året. Under april-maj 2007 förlorade jag för mycket under en kort period på att använda för vida stoplossar. Å andra sidan, innan april-maj har ett antal affärer som hade kunnat ge mycket god avkastning gått om intet för att jag har haft för snäva stoplossar och inte har placerat återköpsordrar på lämpliga ställen. Det har inte blivit bättre av att jag när jag har använt stoplossar vilket är huvuddelen av tiden har missat en del rusningar, och när jag inte har använt stoplossar har jag åkt på lite större förluster än de normala/acceptabla. Typiskt nog, retligt nog. Läsaren kanske undrar varför jag inte har använt någon annans stoploss-metodik rakt av tidigare. Det har att göra med att jag försöker att alltid hitta saker som jag själv trivs med och fungerar med. Jag vill gärna utvärdera saker och ting själv, och hur jag mår när jag använder dem och hur de fungerar för min del. Och jag uppmanar läsaren att göra detsamma. Vi är alla olika och reagerar olika på olika situationer, så emedan det kan vara av värde för läsaren att kopiera min nya strategi, så tror jag det är bra att läsaren själv funderar på om det jag skriver här är rimligt eller inte för läsaren själv. Så, efter 10 månaders funderande och utvärderande av hur saker och ting har gått har jag slutligen bestämt mig för att fastställa hur jag ska agera framöver. Och när jag säger fastställa menar jag faktiskt inte för evigt, eftersom att jag är beredd att använda andra regler längre fram efter nya tester. Men jag kommer inte att lättvindigt ändra de här nya reglerna. I den här analysen tänkte jag alltså gå genom ett par aspekter av Trading och Money Management baserat på erfarenheterna under 2007. Jag hoppas att läsaren kan hitta intressanta saker att förbättra sin egen metodik med. Och slutligen, om läsaren själv vill fundera kring sin metodik och testa den, så rekommenderar jag att läsaren experimenterar med en sak åt gången. Exempelvis, om läsaren själv vill testa utan stoploss eller med en vidare stoploss, se då till att vara noggrann med positionsstorleken och justera ned den för att kompensera för den högre risken. Och om läsaren använder snävare stoplossar, till och med väldigt snäva, testa att höja positionsstorleken. Det kan löna sig rejält att prova sig fram på det här sättet. Men, som sagt, var noggrann med att bara låta en parameter åt gången justeras. Tester med både stora positionsstorlekar och vida stoplossar eller inga stoplossar är inget jag rekommenderar om läsaren inte har tid och ork att köra day trading eller inte är väldigt erfaren och beredd att ta risken i syfte att utvärdera sin metodik och lära sig något nytt. De olika stoplossmetoderna. Jag tänkte gå genom de stoplossmetoderna jag anser vara relevanta och enkla att använda, och de är fixerad stoploss, alltså att stoplossen är densamma från dag till annan, och glidande stoploss ( trailing stoploss på engelska), som ändrar sig varje dag och vanligen följer en trendlinje eller en ekvation som ger en volatilitetsjusterad stoploss (det sistnämnda är nog mest intressant att implementera väldigt strikt om man kör mekaniska tradingsystem, vilket jag inte gör för tillfället). Fixerad stoploss. Först ut är alltså fixerad stoploss. Med den här metoden placerar man en stoploss på ett bestämt ställe, exempelvis straxt under vad man tror är en kritisk nivå enligt EWT eller klassisk TA. Med kritisk nivå avses alltså en nivå där det scenariot man satsade på elimineras av prisutvecklingen, vilket i de flesta fallen alltså tar bort moti- 3

vet för att behålla positionen. Exempel där man använder den här typen av stoploss är då man går in i vad man tror är våg 1, eller också möjligen om man går i det man tror är slutskedet av en 2:a våg. Som grafiken till vänster illustrerar höjer man sedan stoplossen successivt, i takt med att nya kritiska nivåer skapas för det man tror är en uppgång. Då man misstänker att man har en impuls under utveckling är den första kritiska nivån den botten (eller topp om man räknar på en fallande impuls och blankar en aktie eller säljer indexterminer) som man räknar att impulsen startar från. Om nivån underträffas kan man inte längre anse att en impuls kan starta från zonen, då det bryter mot en Elliott Wave regel, nämligen att våg 1:s start inte får passeras av våg 2 under några omständigheter. I illustrationen motsvaras detta av punkt 1 och stoploss-nivå 1. Då impulsen fortsätter stiga får man efterhand en ny botten i våg 2. Det man då tror kan vara fortsättningen på våg 3 får inte passera det man tror är våg 2:s start. Varför inte? Därför att våg 3 består i sig av en mindre impuls (vilket våg 1 och 5 också gör oftast, men de blir oftast inte förlängda och förstorade), och våg 3:s första impuls uppåt, våg 1 av 3 alltså, dess start får då enligt Elliott Wave reglerna inte underträffas av våg 2 av 3. Om läsaren inte hänger med, tänk då att våg 2:s botten är starten för en helt ny impuls, och får alltså inte underträffas av den impulsens interna korrektioner. Således, när man misstänker att våg 2 har bottnat och våg 3 uppåt har startat, då kan man höja stoplossen till den nya kritiska nivån straxt under våg 2:s botten. Tangeringar är tillåtna, men mycket ovanliga i index, därför bör man ha stoplossen straxt under och inte exakt på nivån. Exempelvis kan en aktie med prisintervallet 50 öre ha en botten på 110 SEK och tangera den utan att det räknas som ett brott. Allt eftersom att 3:e vågen fortsätter uppåt kan man alltså justera upp stoplossen efter hand som man misstänker att 3:e vågens mindre komponenter utvecklar sig. Efter varje 2:a våg av allt lägre grader kan man höja stoplossen ytterligare ett snäpp, vilket jag visar med nivå 3 i illustrationen ovanför. Det här anser jag vara det bästa sättet att använda fixerade stoplossar, alltså att man utgår från en kritisk nivå som eliminerar det Elliott Wave-scenario man agerar på, och sedan höjer stoplossen allt eftersom att mönstret fortskrider och nya kritiska nivåer uppstår. Den här stoplossmetoden är en av de jag har använt mest hittills, tillsammans med en manuellt volatilitets-justerad stoploss, vilket jag ska gå genom senare. Fortsättning på nästa sida. 4

Glidande stoploss, trendlinje. Det andra alternativet är att använda en glidande stoploss. Det är relativt få nätmäklartjänster (typ Nordnet, Avanza) som erbjuder den här typen av stoploss, och vad jag vet kan man inte använda det hos någon av storbankernas nättjänster heller. Av de i Skandinavien verksamma nätmäklarna är det vad jag vet bara Saxo Bank som tillhandahåller möjligheten att lägga in en glidande stoploss. Om man inte har det får man varje dag avläsa var på trendlinjen man är och justera upp sin stoploss. Nåväl. Metoden fungerar enligt mig bäst genom att man först använder en fixerad stoploss mot det man anser är botten och starten av en ny impuls (eller X-våg eller B-våg), och därefter använder en trendlinje så snart man kan. Lämpligen sätter man sedan stoplossen en bit under trendlinjen, för att undvika att man blir utstoppad på en spik mot trendkanalsgolvet eller en mindre underträdelse, vilket ibland sker i aktier (det är ovanligare i index, men det beror på hur man drar trendlinjerna man använder). Efter hand som trenden fortskrider uppåt låser man då in mer och mer vinster. Om man följer en stigande impuls löper man dock en risk att bli utstoppad då våg 4 äger rum, i och med att den ofta bryter den preliminära trendkanalen. Därför bör man vara beredd på återköp då 4:e vågen är klar, om man nu vill dra nytta av 5:e vågen också, vill säga. Glidande stoploss, volatilitetsjusterad. I illustrationen till vänster visar jag en volatilitetsjusterad stoploss, i form av indikatorn/signalsystemet Parabolic SAR. Det finns många andra liknande system. Många mekaniska tradingsystem använder en stoploss baserad på Bollinger Banden, och en del använder en stoploss baserad på medelvärden. Det finns många metoder. Parabolic SAR fungerar som så att man använder punkterna som stoploss, och när punkterna är ovanför kursen är tanken att man ska gå kort (alltså sälja ett index eller blanka en aktie) för att sedan stänga de negativa positionerna och skifta till positiva positioner då punkterna byter plats och hamnar under priset istället. Som läsaren ser hade Parabolic SAR i det här fallet (som är en impuls i Nikkei 225 under 2003) givit en trevlig vinst om man tar positiva positioner i maj och sedan går ur först i slutet av juni, då 3 vågor räknat från aprilbotten var klara. Som läsaren ser är signalen dock inte perfekt. Om man hade gått kort i slutet av juni hade man tagit en mindre förlust då Nikkei 225 fortsatte upp den 1:a juli. Signalen är därför precis som i princip alla andra system inte en Helig Graal (tvi vad det uttrycket låter dåligt på svenska :-) ). Om man använder EWT kan man dessutom få signaler från indikatorn som motsätter sig ens EWT-slutsatser, därför måste man göra en avvägning av vad man vill tillmäta störst relevans. Och för min del blir det EWT, för läsarens del kanske avvägningen blir annorlunda. Vi fortsätter på nästa sida med återköpsmetoder. 5

Återköpsmetoder. Återköpsmetoder är något jag har haft tillfälle att fundera mycket på under året, då jag har råkat ut för att både positiva positioner och negativa positioner som hade givit god vinst om det inte vore för stoplossspikar och dylika problem, har gått om intet, och det har sedan varit psykologiskt och analytiskt svårt att ånyo ta sig in i den önskade riktningen, mestadels på grund av att jag efter den triggade stoplossen naturligtvis tvivlar på om jag har rätt grundanalys, och ofta har jag då väntat ända tills en mindre 3:e våg har skett i den riktningen jag ville vara med på ifrån början. Och då är det inte sällan kortsiktigt för sent att gå in, och gör man det ändå så åker man så klart på en resa åt fel håll först, där riskerar man också att bli utstoppad, och därefter kanske det äntligen ännu en gång börjar ta sig i den riktningen man hade i åtanke från början. Och är man med då, eller har man blivit mer förvirrad och irriterad och bortkommen bland vågorna? :-) Illustrationen till vänster visar ett par exempel på hur man kan använda en kombination av trendlinjer och stoplossar för att ta in pengar på scenarion som man först hade i åtanke men som man initialt missbedömde. Som framgår är den här metoden en bra back-up metod för att säkerställa att man tjänar pengar på analyser som var korrekta på lite längre sikt, men kortsiktigt lite för tidiga. Läsaren kanske undrar varför man inte ska använda den här metoden hela tiden, och dessutom då strunta i att köpa eller sälja ända tills ett trendlinjebrott sker. Det är en bra fråga. Svaret är att på kort sikt är det ofta klokt att vänta på ett trendlinjebrott också, och antingen lägga en köporder där ett trendlinjebrott kan väntas ske, eller lägga in en larmsignal i analysprogrammet eller hos den internetbank/nätmäklare man använder. Men på längre sikt är det inte så klokt att använda trendlinjer. Ta OMXS30, som toppade på 1321,56 juli 2007, men inte bröt den första långsiktigare trendlinjen förrän i oktober 2007 kring 1150 punkter. Det är relativt många procent dit, och indexet hade dessutom då redan varit nere på 1127,79 som lägst, och där kanske man sålde om man inte redan var ute. Det är anledningen till att jag inte har använt kriteriet vänta-på-trendlinjebrott så fanatiskt tidigare. Hädanefter kommer jag dock att använda det mer så till vida att jag minst kommer att använda återköpsnivåer där jag anser att grundanalysen kan vara korrekt efter en initial felbedömning. Jag kommer dock inte att använda det varje gång, ibland kommer det inte att vara lönt, antingen på grund av att trendlinjen är för högt upp, eller på grund av att det tekniska läget inte motiverar ett sådant förvarande (exempelvis om alternativet är att en flat - formation pågår, man riskerar då att återköpa in sig på en för låg/hög nivå och sedan råka ut för ett omedelbart rally/fall då flat-formationen är över. Ett annat exempel är om alternativet råkar vara slutskedet av en triangel. Att då ta en position i våg E:s riktning på ett återköp kan leda till en omedelbar och i värsta fall större förlust 6

när det hastiga utbrottet från triangeln (och därmed slutet på våg E) inträffar. Det kan bli särskilt ödesdigert om det som pågår är en diagonell triangel (kallas för kil i klassisk TA), då de ofta ger betydligt starkare utbrott än de horisontella trianglarna. Jag hoppas att läsaren på något sätt kan dra nytta av de här tankarna kring hur återköp kan arrangeras och utföras för att säkerställa att man drar så mycket nytta som möjligt av sina analyser till en så låg risk som möjligt. Positionsstorlekar vid olika situationer. Generellt sett tar jag positionsstorlekar upp till 10% per inköp då OMXS30 är i vad jag bedömer som en stabilt stigande trend, alltså en långsiktigare impuls. Detta gäller då både aktier och XACT-instrumenten, terminshandel kör jag inte med i Aktieportföljen för tillfället (hörs på namnet). När OMXS30 är i fallande trend sänker jag positionsstorleken till maximalt 5% per inköp. Samma sak gäller om en aktie närmar sig en botten, men jag inte anser att jag har tillräckliga indikationer för att ta en position på 10%, då tar jag 5% eller 3% istället. På så vis får jag ett större skydd i de lite mer riskfyllda lägena. Jag uppmanar läsaren att ta högre risker då OMXS30 är i stigande trend, och att var mer aktiv då trenden är uppåt, för då har man oddsen på sin sida. Under november 2006 till februari 2007 tog jag höga risker i Aktieportföljen och tjänade bra under den tidsperioden. Därefter har jag dragit ner på aktiviteten och risken avsevärt. I och för sig, om jag hade haft mer tid, det vill säga inte ett växande analys och tradingföretag att sköta och slutligen bygga färdigt (i och för sig blir det aldrig färdigt men ändå), så hade jag nog lyckats bättre mellan maj 2007 fram till nu. Poängen är hur som helst att det är svårare att misslyckas med större positioner och högre risk då OMXS30 är på väg uppåt och man letar köpvärda kandidater. Inte nog med att det är större sannolikhet att de bottenlägena man hittar är de slutliga bottnarna, utbrotten uppåt kan dessutom bli mycket kraftigare då hela index är på väg uppåt, jämfört med ett utbrott i en enskild aktie då index är på väg neråt. Läsaren kanske frågar sig varför jag inte rekommenderar lika hög aktivitet och risk med blankningar då index är fallande. Jag ska börja med att säga att min självutvärdering (som jag ska publicera senare då den här korrektionen är över) antyder att jag borde varit mer trogen mina långsiktiga mål och blankat och sålt index på längre sikt än vad jag har gjort. Det hade givit mig en högre avkastning än den nära nog noll-procentiga avkastningen jag har hittills i korrektionen, trots att det långsiktiga området alltså har uppnåtts. En bra läxa till nästa större korrektiva formation, således. Men, jag rekommenderar större försiktighet på den negativa sidan mest för att korrektioner tenderar att vara mer emotionella, hastiga och ombytliga jämfört med en stabilt klättrande impuls. Vidare, korrektioner är betydligt svårare att analysera med EWT (och överhuvudtaget), och därför är sannolikheten större att man gör ett misstag eller två. Vändningar från en botten kan också bli hastiga, och orsaka plötsliga förluster. Enligt mig är det därför inte motiverat att ta samma höga risk i negativ riktning då index är ner på sikt som det är motiverat ta risk i positiv riktning då index är på väg uppåt på sikt. Läsaren kanske tycker annorlunda, det är upp till var och en att bestämma sig för hur han/hon vill agera. Slutlig uppdatering av tradingstrategierna. Mina slutsatser efter de gångna 10 månaderna och resultaten jag har uppnått under tiden, är att min analysförmåga kräver fortsatt uppdatering, trots att jag har lärt mig mycket det senaste året och speciellt de senaste veckorna. Vidare har jag bestämt mig för att använda strategin med fixerad stoploss eller glidande stoploss, alltid i 7

kombination med en fixerad stoploss, och även en återköpsnivå om formationerna och alternativen tillåter ett sådant förfarande. Jag kommer att fortsätta använda positionsstorlekar om 10% i stigande marknad och vad jag bedömer som normal risk, och använda 3-5% stora positionsstorlekar i en fallande marknad och vad jag bedömer vara mer riskfyllda lägen. Positionsstorleken har hela tiden fungerat tillfredsställande, förutom ett fåtal positioner jag hade i mars-april 2007 som fick en lite för stor positionsstorlek i förhållande till risken. Vidare kommer jag att fortsätta använda flera inköp i aktier som går starkt, eller i XACT-instrumenten då en positiv trend fortsätter. Emedan jag inte har använt det så mycket, så är det användbart när man inte hittar bättre lägen att sprida ut sig på. Jag kommer att lägga till den här informationen i de meddelanden jag skickar ut då jag genom för köp eller säljaffärer, men det kommer eventuellt att ta några dagar att implementera det på grund av stor arbetsbörda, därför kommer eventuella affärer under måndagen eventuellt inte att ha med den informationen. Jag hoppas att läsaren har fått intressanta idéer att förbättra sin egen hantering av positioner med. Det finns en hel del liknande guider och genomgångar på Internet, så den som vill veta mer eller höra hur andra resonerar rekommenderas göra en Google-sökning på områdena stoploss, money management, trading och position sizing och se vad som dyker upp. Vad är viktigast analysförmåga eller tradingförmåga? Det absolut viktigaste om man ska tjäna pengar på börsen är att man har en tradingförmåga, alltså god money management. Varför är det så? Spelar analyser inte någon roll? Naturligtvis kan man lyckas bättre genom att tajma marknaden väl. Men, tester visar att om man helt randomiserat tar positioner i marknaden så är det avgörande för om man tjänar pengar över tiden ingenting annat än tradingförmågan, alltså money management. Det som är avgörande är hur stora positioner man tar och hur man hanterar stoplossarna. Optimering av mekaniska (alltså automatiska) tradingsystem handlar oftast minst om att hitta rätt entry-signaler, och handlar nästan alltid mest om att anpassa positionsstorlekar och exit-signaler till entry-signalen. Ett tradingsystem som är effektivt med 5%-iga positionsstorlekar kanske inte alls fungerar med säg 7%-iga eller 3%-iga positionsstorlekar. Det är också oftast inom den praktiska trading-biten som man stöter på sina största psykologiska motstånd, de sidor inom en själv som förhindrar en kontinuerligt effektiv och relativt känslolös trading. Nu hör jag till dem som menar att man bör vara uppmärksam på om det känns bra eller dåligt att ta en position, det räknar jag inte direkt som känslomässigt agerande, eftersom att vårt undermedvetna stundtals assisterar oss via de här enkla känslorna när vi håller på att göra ett misstag, som vi egentligen hade kunnat hitta om vi hade närmat oss situationen som mer neutrala, och inte sällan dessutom framkallar en slags omedelbar känsla av glädje när man gör någonting rätt. Det jag syftar på som farligt är när man agerar med för stark girighet eller för stark rädsla. Det är enklare att uttrycka på engelska, där man ju har orden feeling och emotion, vilket är olika saker. Feeling är den assisterande styrningen från ens undermedvetna, och emotion är de mer komplicerade känslointrycken och tankeupplevelserna som tillsammans blir exempelvis girighet eller rädsla. Som jag ser det är det i alla fall olika saker med olika funktion. Man kan också säga att man väljer inte att få en feeling, medan man har större makt att välja att uppleva och kontrollera en emotion. Ha en fortsatt trevlig helg. :-) / Jan Malmberg, 2008-01-26, 23:08. 8