Projekt Burfiske efter Valthornssnäckor Halländskt Skaldjursutveckling Viking Bengtsson, Patrick Ingemarsson, Joakim Ingemarsson, Thomas Nilsson och Sara Königson Finansierat av Region Halland, Hallands Fiskeområde och Europeiska fiskerifonden 1
Introduktion Det finns ett behov att hitta nya arter att fiska kommersiellt på delvis på grund av att våra kommersiella fiskbestånd exploaterats hårt och bestånden har minskat. Ett fiske efter nya kommersiellt gångbara arter kan också vara en utveckling som gynnar det småskaliga kustfisket. Valthornssnäckan (Buccinum undatum) är en evertebrat som det idag fiskas kommersiellt på i flera europeiska länder. Valthornssnäckan är en kallvattenart som hittas i Nordatlantiska vatten från Nordnorge ner till Biscaya bukten. I svenska vatten lever den på mjuka bottnar i Skagerak, Kattegatt, Öresund och sydliga delar av Östersjön med en salthalt runt 18. Omfattande studier där valthornssnäckans biologi, beståndsuppskattning och genetik undersöktes för att ge stöd till en framtida förvaltning av valthornssnäckan genomfördes i slutet av 1990 talet. Men ett kommersiellt fiske efter Valthornssnäckor på västkusten har inte bedrivits trots att det finns möjligheter. Ett småskaligt kommersiellt fiske efter valthornssnäckor skulle kunna utveckla det kustnära kustfisket. Under år 2012 har ett testfiske efter valthornssnäckor utförts i områden runt Göteborgs södra skärgård samt i områden runt Falkenberg. Målet med denna studie är att se om det finns potential för ett kommersiellt småskaligt fiske efter valthornssnäckor. Vi vill därmed titta på hur fångsterna ser ut i olika områden längs den halländska kusten och i den mån det är möjligt jämföra de fångsterna med de fångster som erhölls under tidigare studier från samma områden i slutet av 1990 talet. Valthornssnäckans biologi Valthornsnäckan är en marin neogastropod och tillhör famlijen Buccinadae. Den blir ca 150mm hög över skalet och lever på runt 50 m djup. De är fördelade ca 1 snäcka per kvadratmeter och de finns på båda sidor av Atlanten, längs Nordamerikas Östkust och i Europa från Spanien till Svalbard och Grönland (Golikov 1968). Valthornssäckan är en predator och asätare och dess föda är havsborstmaskar, musslor, tagghudingar och småräkor. Snäckorna trivs både på olika substrat som lera, sand, grus och stenbotten. (Nielsen 1975; Jalbert et al. 1989; Himmelman and Hamel 1993). Valthornnsäckor är gonochoristiska och har inre befruktning. Honorna fäster sina äggkapslar på hårda bottnar men också på ålgräs, sjögräs eller andra hårda substrat. De har inte något pelagiskt larvstadie utan när äggen kläcks kryper en liten valthornssnäcka ut. Detta gör att det tar lång tid för snäckorna att spridas över större områden och vid utfiskning av områden så tar återkolonisering lång tid. Fiske efter Valthornssnäckor Valthornssäckor har sedan 1940-talet fiskats kommersiellt för konsumtion i England och Canada (Hancock 1963). I slutet på 90 talet ökade efterfrågan och mer än 30000 ton snäckor landades i Frankrike, England, Irland och Island. Detta gjorde detta fiske till ett av de största evertebratfiskena i världen (Valentinsson, 2002). I Canada där ett kustfiske efter valthornssäckor pågått sedan 40-talet har lokala populationer blivit utfiskade och dessa har inte återhämtat sig. Snäckorna låga rörlighet och deras avsaknad av pelagiska larvstadier gör att det ofta bildar små lokala populationer (Behrens Yamada 1989) 2
med lågt genutbyte. Om dessa lokala populationer fiskas ut kan detta leda till att man förlorar populationens genetiska struktur vilket gör att det tar lång tid för en population som fiskats ut att återkolonisera utfiskade områden. Det är därmed viktigt att ta i beaktande valthornssnäckornas biologi i en framtida förvaltning. I Canada och Shetland har man begränsat minimala landningsstorleken till 70 och 75 mm till skillnad från i EU där landningsstorleken är 45 mm. (DFO 2009). Valthornssnäckor fiskas med burar tillverkade av plast med tyngd i botten och en öppning uppe på (figur 1a.) Burarna betas med färsk fisk eller krabba och sätts i länkar med upp till 50 burar i varje länk. I det kommersiella fisket hanterar en båt ett par hundra till över tusen burar. Metod Fisket efter valthornssnäcka har pågått från slutet av April 2012 till slutet februari 2014 i området 1 runt Kungsbacka fjorden och från slutet av mars 2012 till slutet av Augusti 2012 till november 2014 i området 2 runt Falkenberg (figur 1a.). Fisket i område 1 bedrevs med 6 länkar med burar. Varje länk inkluderade 8 burar satta med ett mellanrum på 25 meter och kopplade längs en bottengående lina. Burarna vittjade i genomsnitt var 24 dag och betades med fiskrens vilket ibland var saltat. I område 2 bedrevs fisket 2012 med i länk i varje område. Varje länk bestod av 50 burar som sattes med ett mellanrum på 22 meter. Under 2013 fiskades det i område 2 med 6 länkar med 8 burar i varje länk. Alla burar betades med färskt fiskrens. De burar som använts vid båda lokalerna är specialtillverkade för syftet att fånga Valthornssnäckor (Portzic pots, UK). Burarna består av en plastbehållare med en järnring i burens botten så att buren står stadigt på botten. På burens sidor finns hål för dränage av vatten med en diameter på 25 mm (Figur 1b.) Figur 1a. Bild på valthornssnäckebur. 3
Figur 1b. Område 1 och 2 där testfisket utförts är inkluderade i utmarkerade rektanglar. I område 1 har vid varje fisketillfälle valthornssnäckor mätts från toppen på snäckans skal till änden där sifonens mynnar ut. De snäckor större samt mindre än 8 cm vägdes för sig och fångsten noterades i kg. Även fångst av neptunsnäckor vägdes och noterades. Fiskelokalens djup, position och bottentyp noterades vid varje fisketillfälle samt fiskedatum. Även i fiskeområde 2 togs dessa uppgifter under fisket 2013. Under fisket 2012 i område 2 mättes inte valthornssnäckorna utan all fångst av neptunsnäckor och valthornssnäckor vägdes för sig och noterades i kg. Figur 2. Mätning av Valthornssnäckor. Vikten valthornssnäckor över och under 8 cm noteras i protokoll. Resultat och Diskussion Under det fiske som bedrivits under 2012 har totalt 864 burar vittjats och medelfångsten per bur ligger på 1,85 kg. Resultaten visar att i det södra området (2) har fångsten per bur varit avsevärt högre än i område 1 (tabell 1.). Under 2013 och 2014 vittjades totalt 888 burar. Fångsterna minskade avsevärt i båda områden med en medelfångst på 0,4 kg per bur. Tabell 1. Antal fisketillfällen och antal vittjade burar i de två fiskeområdena. Fångsten av valthornssnäckor över eller under 8 cm finns redovisat från område 1 år 2012 till 2014 och från område 2 år 2013. Den totala fångsten av Neptunsnäckor och Valthornssnäckor från område 1 och 2 redovisas från 2012 till 2014. Område År Antal fiskedagar Antal vittjade burar Neptunsnäckor (kg) Valthornssnäckor (kg) Valthornssnäckor > 8cm (kg) Valthornssnäckor > 8cm (kg)/bur Valthornssnäckor (kg)/bur 1 2012 12 600 129,5 1379 - - 2,30 1 2013 12 528 20 98 77 0,15 0,19 2 2012 8 264 30,9 219,7 140,4 0,53 0,83 2 2013 7 280 7 40,5 2,3 0,01 0,14 2 2014 2 80 51,6 61,4 58,2 0,73 0,77 4
Figur 3a. Varje fiskeplats är markerad med en svart prick. 3b. De fiskeplatser där bottentyp registrerats. Svart står för svartbotten vilket innebär syrefattig botten. Storleken på pricken visar storlek på fångsten. Alla fiskeplatser är utmärkta i figur 3a. Fisket utfördes över två stora områden och i flera områden med olika bottentyper (figur 3b). I Område 2 har fisket framförallt skett på lerbotten. I område 1 däremot har bottentypen varierat. Registrering av bottentyp har dock inte skett systematiskt så det är svårt att uttala sig om hur typ av botten kan påverka fångsterna. Men vi ser att det fisket som skedde i norra delen av område 1 under 2013 i många fall skedde på hård eller svartbotten. Svartbotten innebär att det är syrefattiga bottnar. I detta område har fångsterna varit små och troligtvis är anledning till detta burarnas placering på syrefattiga bottnar. a. b. 5
Figur 4a och b. Ringarna visar fiskeplatsen, storleken på ringarna hur stora fångster varit och färgen på ringarna vilket år fisket utförts. De stora ringarna i 4a visar områden där krabbfångster varit stora. Fångsterna av Valthornssnäckor varierar både temporärt och spatialt. I område 1 ser vi bra fångster i området södra delar under 2012. Under 2013 är fångsterna obefintliga i det norra området. Fångsterna ökade under 2014 i områdets södra delar (de svarta ringarna i figur 4a). Däremot ser vi att i det området som vi 2012 har fått bra med fångster får vi i 2014 obetydliga fångster. Detta tyder på att just detta område utfiskades under 2012 och inte återkoloniserades under 2013. I figur 4a ser vi två områden som markerat med svarta ringar. I dessa områden har fiskaren haft mycket goda fångster av krabba i ett inriktat krabbfiske. En stor täthet av krabbor kan vara förklaringen till de minskade fångsterna av valthornssnäckor. Kanske har valthornssnäckorna konkurrerats ut av krabborna, I område 2 skedde fisket i ett område längre ut från kusten under 2012 och närmare kusten under 2013. De har inga överlappande fiskeplatser mellan fisket 2012 och 2013. Det är stor skillnad i fångsterna från dessa två områden med små fångster ju närmare kusten. I flera av de områden som ingått i detta testfiske har det även bedrivits ett testfiske tidigare åren 1996 och 1999. Involverade fiskare har under provfisket sett minskad fångst i dessa områden jämfört med andra områden de fiskat i. Dock är tidsspannet på 1ca15 år mellan provfiskeperioderna för stort för att kunna koppla ihop resultaten från de bägge provfiskena. Men om vi däremot jämför fångstsiffrorna ser vi att fångsterna från område 2 under 2012 är i samma storleksordning som provfisket från detta område 1999 (1996 fick i genomsnitt 2,1 kg valthornssnäckor per bur jämfört med 2,3 kg per bur 2012). Enligt Haamer (1996) var detta kommersiellt gångbara fångster. Sumpning av valthornssnäckor i nätkassar placerade på visade sig inte vara en alternativ sumpningsmetod. Ungefär 50 % av fångsten dog. En alternativ sumpningsmetod är att bygga sumpar i trä med hyllor där valthornssnäckorna kan fästa. I detta projekt har dock inte dessa sumpar prövats. Valthornssnäckans marknadsvärde Valthornssnäckor anses vara en delikatess i många länder runt om i världen. Fångsten i detta projekt har inte sålts till aktuella fiskhandlare alternativt restauranger. Däremot försökte vi att ge bort 40 kg fryst valthornssnäcka. De restauranger vi var i kontakt med kunde inte ta emot enstaka leveranser av fryst valthornssnäcka. Däremot fanns ett intresse för en leverering av färska snäckor till restaurangerna. På Göteborgs fiskauktion erbjuds idag endast 5 kr per kg för valthornssnäckor. Med färska råvaror och direktleverans till restaurang trodde sig köksmästaren vid en av Göteborgs finaste fiskrestauranger att priset skulle kunna uppgå till 5 kr per snäcka. Valthornssnäckor serveras även på en av Skånes finaste restauranger där en fiskare fiskar dem i Öresund och direktlevererar dem. Slutsatsen blir att det finns möjligheter att Valthornssnäckan kan få ett kommersiellt värde även in Sverige. 6
Figur 5. Tillagning av Valthornssnäckor. Snäckor kokas först därefter tar man ut snigeln ur snäckan och fräser dem tillsammans med smör, persilja, vitlök. De frästa snäckorna kan serveras som en förrätt. Förvaltning Det är viktigt att ta Valthornssnäckans biologi i beaktande vid en förvaltning. Snäckorna bildar små lokala populationer och har ett lågt genutbyte mellan populationerna och det tar lång tid för utfiskade områden att få tillbaka snäckorna. Även våra resultat visade att vid endast ett fisketillfälle, då ca 48 burar användes, fiskades områdes ut och att det under kommande året inte fanns några snäckor kvar. Ett förslag på förvaltning är en individuell lokal samförvaltning baserad på fiskeområden. Fisket bedrivs då i mindre områden, där varje litet område exploateras försiktigt av en eller några få fiskare. Detta bör även kombineras med en roterande spatial förvaltning, ett område som exploaterats under en tid, till exempel tills dess att fångsten per bur sjunkit under en viss nivå, får därefter vila och då flyttas fisket till ett annat område. Referenser Behrens Yamada S (1989) Are direct developers more locally adapted than planktonic developers? Mar Biol 103: 403-411 DFO. 2009. Assessment of Quebec coastal waters whelk stocks in 2008. DFO Can Sci Advis Sec Sci Advis Rep 2009/028 Golikov AN (1968) Distribution and variability of long-lived benthic animals as indicators of currents and hydrological conditions. Sarsia 34: 199-208 7
Haamer J (1996) Försöksfiske efter valthornssnäcka med burar vid svenska västkusten. Rapport Kustlaboratoriet, Fiskeriverket Hancock DA (1963) Marking experiments with the commercial whelk (Buccinum undatum). ICNAF Special Communication 4: 176-187 Himmelman JH, Hamel, J R (1993) Diet, behaviour and reproduction of the whelk Buccinum undatum in the northern Gulf of St. Lawrence, eastern Canada. Mar Biol 116: 423-430 Jalbert P, Himmelman JH, Béland P, Thomas B (1989) Whelks (Buccinum undatum) and other subtidal invertebrate predators in the northern Gulf of St. Lawrence. Nat Can 116: 1-15 Nielsen C (1975) Observations on Buccinum undatum L. attacking bivalves and on prey responses with a short review on attack methods of other prosobranchs. Ophelia 13: 87-108 Valentinsson D (2002) Fisheries biology of the whelk (Buccinum undatum): Population biology, estimation uncertainty and consequences of management alternatives. Phd thesis at Göteborg University 8