Låt oss bli medborgare nu!

2010-04-26 Handikappförbundens kommentarer till skrivelsen om nationella handlingsplanen för handikappolitik (Skr 2009/10:166): Låt oss bli medborgare nu! Handikappförbunden Handikappförbundens samarbetsorgan, nedan kallat Handikappförbunden, är ett partipolitiskt och religiöst obundet samarbetsorgan för rikstäckande handikappförbund. Vårt mål är ett samhälle för alla. Det samhället präglas av solidaritet, jämlikhet och full delaktighet för alla människor. Handikappförbunden representerar 43 medlemsförbund med sammanlagt cirka 480 000 enskilda medlemmar. Inledning Det har gått tio år sedan riksdagen antog den nationella handlingsplanen för handikappolitik Från patient till medborgare. År 2010 har mycket av arbetet inte kommit längre än till kartläggningar, inventeringar och ibland planer. Det saknas genomgående ett barnperspektiv och ett genusperspektiv i redovisningarna. Inte heller de mer konkreta målen om att enkelt avhjälpta hinder skulle vara avhjälpta har uppfyllts. Sverige är ännu inte tillgängligt för många med Ett perspektivskifte från patient till medborgare har inte genomförts. Ändå har en av fem svenskar en En genomgående brist i den nya skrivelsen är att det saknas konkreta åtgärdsförslag och delmål för de kommande fem årens handikappolitiska arbete. Det kan inte vara upp till varje myndighet att själv utarbeta mål utan konkreta mål måste vara kopplade till handlingsplanen för att bli verkningsfulla. Handikappförbunden finner detta ambitionslöst. Det är också ett hån mot alla som idag inte kan delta på samhället på lika villkor som andra. Om kommande femårsperiod fortsätter i samma takt som tidigare kommer samhället inte heller år 2015 vara tillgängligt för personer med

Ett grundproblem är att den enskilde individen saknar rättigheter utifrån ett diskrimineringsperspektiv. Detta förhållande är heller inte förenligt med Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige har antagit. Först när detta är åtgärdat kommer flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning att kunna bli medborgare fullt ut. Regeringen lyfter fram statistik för hur det handikappolitiska arbetet framskridit. Handikappförbunden tycker det är bra att statistik tas fram. Men det är också viktigt att våga vända på siffrorna för att konstatera vad som faktiskt inte har gjorts. Vi kan till exempel konstatera att 56 procent av vallokalerna fortfarande inte gjorts fullt tillgängliga för personer med Det är även viktigt att minnas att bakom varje siffra finns det en personlig erfarenhet: Pelle Kölhed som sitter i Handikappförbundens styrelse kom inte in i vallokalen under EU-valet hösten 2009 utan tvingades rösta ute på gatan. Andra kunde inte rösta alls. Det duger inte. Låt oss bli medborgare med samma rättigheter och skyldigheter som andra nu! Mänskliga Rättigheter Den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, Från patient till medborgare byggde på FN:s standardregler som antogs av FN år 1993. Sedan dess har FN:s Generalförsamling antagit Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Sverige har ratificerat konventionen som formellt trädde i kraft i januari 2009. Vi förutsätter därmed att den nya nationella handlingsplanen kommer att bygga på FN-konventionen och att syftet med handlingsplanen blir i enlighet med artikel 1 i konventionen - att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning. Konventionen innehåller rättigheter och åtgärder som behövs för att rättigheterna ska kunna förverkligas. En stor del av dessa åtgärder ligger inom kommunernas och landstingens ansvarsområden. En grundläggande förutsättning för att rättigheterna ska bli verklighet är därmed att politiker, tjänstemän och personalgrupper inom kommuner, landsting och regioner har kunskap om sina skyldigheter och redskap som gör det möjligt att förverkliga konventionen.

Den nationella handlingsplanen för handikappolitik behöver därför innehåll riktlinjer och förslag till hur konventionen kan genomföras på dessa nivåer. Konventionens artikel 3 beskriver åtta generella principer. Det är särskilt viktigt att dessa principer är vägledande vid alla beslut som rör någon av konventionens rättigheter liksom att principerna skall vara vägledande för beslut som fattas på såväl nationell, regional, landstings- som kommunal nivå. Handikapprörelsen Handikapprörelsen ska enligt Konventionen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Artikel 4 punkt 3) ha rätt att påverka utvecklingen av viktiga frågor som berör dem. Samhället ska samarbeta med handikapprörelsen. I den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter punkter 22 och 23 lyfts vikten av en dialog med handikapprörelsen. För detta krävs ett nära samarbete över lång tid. Handikappförbunden upplever en brist på demokratiska processer när det gäller politiken. Man talar om delaktighet men begreppet urvattnas till att ta del av resultat, vilket är ett passivt begrepp. Vi i handikapprörelsen vill bli inbjudna som aktiv part i en dialog. Vi vill vara med och sätta dagordning, påverka utformning av planer och ta fram åtgärdsförslag. Med hjälp av vår samlade kunskap kan de åtgärder som utformas bli effektiva och ta sin utgångspunkt i de problem kring delaktighet som finns i samhället. Diskriminering Sverige har fått internationell kritik från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter efter Sveriges senaste officiella rapport till kommittén om hur Sverige lever upp till FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. FN:s kommitté konstaterar i sin rapport: It is also concerned that the lack of accessibility to public places is not covered as a ground of discrimination in the new Anti-Discrimination Act. (november 2008). Handikappförbunden instämmer i denna kritik. En nationell handikappolitik där den enskilde individen saknar rättigheter utifrån ett diskrimineringsperspektiv är och kommer att förbli tandlöst. Regeringen har inte inkluderat funktionshinderperspektivet i sitt arbete med värdegrund och demokratifrågor. Arbetet bedrivs inom departementet för Integration och jämställdhet. Handikappolitiken

ligger under Socialdepartementet. För att åstadkomma det perspektivskifte som handlingsplanen signalerade måste även regeringskansliet se till att handikappolitiken inte ligger endast på ett departement. Det är anmärkningsvärt att samma departement som hanterar frågor om medborgarnas insyn och inflytande, genomfört en utredning om diskrimineringslagstiftningen utan en demokratisk process. Vad som händer kring det fortsatta arbetet är ännu oklart. Diskrimineringsombudsmannen (DO) publicerade i april 2010 sin rapport Upplevelser av diskriminering. Där lyfter DO fram att människor med funktionsnedsättning upplever att de blir utestängda och begränsade i vardagslivet. DO påtalar att befintliga lagar och regler som rör tillgänglighet inte efterlevs. Kontrollmekanismer eller sanktioner mot bristande tillgänglighet saknas eller är otillräckliga. Omgivningens attityder och bristande kunskap om olika funktionsnedsättningar leder ofta till problem. Det är vanligt att behöva tjata för att få sina rättigheter tillgodosedda. Det gäller även i kontakterna med exempelvis Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Det är mycket tröttsamt, tycker många i DO:s undersökning. DO påvisar att många med funktionsnedsättningar upplever att de inte blir sedda som människor. Man blir inte tagna på allvar, lyssnade eller trodda på. En del osynliggörs och människor pratar och tar beslut över deras huvud. Samordningen mellan instanser är ofta dålig. Den enskildes rättigheter skiljer sig stort mellan olika kommuner och landsting och därmed också kostnaderna för den enskilde. DO lyfter också fram att några uppger sig trakasserade av exempelvis Försäkringskassan och CSN. De handlar främst om brister i bemötandet från tjänstemän. DO skriver: En person som söker samhällets stöd och inte blir trodd, upplever det som mycket obehagligt och kränkande Det gäller särskilt om personen är beroende av stödet för sitt uppehälle. (s 37). Handikappförbunden vet också att det finns många problem i kontakten med Arbetsförmedlingen, exempelvis när det gäller stöd till hjälpmedel. Den som behöver detta stöd måste gå med på att registreras under vissa villkor som kan uppfattas som ovidkommande och därmed kränkande.

DO hänvisar avslutningsvis till den nationella Folkhälsoenkäten 2005-2007. Enligt den har närmare trettio procent av dem som har en funktionsnedsättning blivit utsatt för kränkande bemötande/behandling under de senaste tre månaderna. Det är cirka tio procentenheter högre jämfört med befolkningen i stort. Den beskrivningen som DO gör av diskriminering av personer med funktionsnedsättning överstämmer med Handikappförbundens syn på problemområden. Listan skulle dock kunna göras betydligt längre utifrån de 43 medlemsförbundens samlade erfarenheter. Brister i genomförandet av nationell handikappolitik Handikappförbundens medlemsorganisationer har sett väldigt lite av såväl perspektivskiftet från patient till medborgare som förändringar för den enskilde individen i Sverige. Bristen på helhetstänk och långsiktighet manifesteras genom bland annat: Snäv definition. Det är fortfarande flera gruppers funktionsnedsättningar som hamnar utanför definitionen och därmed glöms bort i handikappolitiken. Funktionsnedsättning kan delas in i fem områden: Svårt att se, svårt att höra, svårt att röra sig, svårt att tolka och bearbeta information samt svårt att tåla vissa ämnen. Särlösningar. All handikappolitik samlas under Socialdepartementet istället för på det departement som arbetar med respektive fråga. En transportfråga som rör personer med funktionsnedsättning ligger därför på Socialdepartementet istället för på Näringsdepartementet. Ekonomin styr. Medborgarperspektivet får genomslag när det inte kan kopplas till några kostnader. Rädslan för kostnader har varit lika stor i högkonjunktur som i lågkonjunktur. Skillnaden är att man under lågkonjunktur tar detta som intäkt för att skjuta beslut om förändringar på framtiden. Avsaknad av sanktionsmöjligheter. Brister i genomförandet av den nationella handlingsplanen för handikappolitik eller bemötande av en enskild individ är inte kopplat till några sanktionsmöjligheter eller viten. Svårt för den enskilde individen att driva civilrättsliga fall. Det är svårt för den enskilde individen att driva skadeståndstalan vid fall av brott mot de mänskliga rättigheterna såsom de förtydligas i Konventionen om

rättigheter för personer med Detta trots att t ex en möjlighet, via NJA 2009 s 463, nyligen har öppnat sig att driva sak direkt mot kommunala huvudmän. Problemet för individen är att om konventionen feltolkats och det allmänna frias riskerar målsägande att få stå för kostnaderna för rättsprocessen. Samhällsförändring kommer inte ned till individnivå. Produkter och tjänster regleras men mycket lite förändras på individnivå. Många bostäder, skolor och offentliga miljöer är till exempel långt ifrån tillgängliga och användbara för alla. Lämpliga tjänster och produkter finns, men krav på anpassningar till funktionsnedsättningar specificeras sällan i samband med offentliga upphandlingar. Myndigheter föregår inte nödvändigtvis med goda exempel. Försäkringskassan nekade en synskadad kvinna anställning som jurist på grund av hennes funktionsnedsättning som skulle medföra kostnader för att tillgängliggöra de arbetsverktyg (hjälpmedel) kvinnan behövde till Försäkringskassans IT-system. Arbetet i kommunerna trögt. Många kommuner har dålig planering för genomförandet av den handikappolitiska planen. Genomförandet skjuts på framtiden. Den nationella handlingsplanen lades upp på tio år. Först de sista två åren började många berörda arbeta med frågan. Bristande dialog med handikapprörelsen. Handikapprörelsen bjuds ofta in i ett slutskede av exempelvis utredningar istället för att få ett reellt representantskap och en möjlighet att få genomslag för den breda erfarenhet och kunskap vi har. Lagstiftning efterföljs inte i praktiken. På vissa områden finns det lagstiftning för att tillgodose tillgänglighet, till exempel när det gäller byggnader sedan 1966, men det har utvecklats praxis som är annorlunda än den norm som lagen föreskriver. Det saknas uppföljning och kontroll av att lagarna följs. Eftersom lagen finns så är det tillgängligt. Glidande språkbruk, omdefiniering av fakta. Omdefiniering av fakta och ett glidande språkbruk kan leda till att det som

var förbjudet redan 1940, kan vara rumsrent idag. Exempelvis Barnombudsmannens kritik av inlåsta barn. Då kallade man det för isolering. Idag hävdar man att barnen blir inlåsta för sitt eget bästa. Bara under 2009 låstes 300 barn in enligt BO. Försämrade möjligheter att arbeta och försörja sig. Färre personer med funktionsnedsättning har arbete i jämförelse med den övriga befolkningen. Under de senaste åren har sysselsättningen ökat bland befolkningen i stort samtidigt som den har minskat ytterligare bland personer med Möjligheten att arbeta deltid och ha ersättning från sjukförsäkringssystemet vid exempelvis skov har försämrats. Många personer har utförsäkrats när de hamnat mellan stolarna för socialförsäkringssystemet och Arbetsförmedlingen. Socialstyrelsen redovisade nyligen att personer med funktionsnedsättning dessutom har lägre inkomster än genomsnittligt. Brist på helhetssyn. En diskussion finns också inom Handikappförbunden om på vilka grunder Sverige ratificerat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, trots att det saknas en diskrimineringslag när det gäller tillgänglighet. En ratificering innebär att staten uppfyller kraven och inte behöver åtgärda nationell lagstiftning. Politiker och allmänhet tror att verkligheten ser annorlunda ut än den gör. Handikappförbunden var pådrivande för att Sverige skulle ratificera konventionen men trodde då att diskrimineringslagstiftningen skulle komma att infatta tillgänglighet. Staten som föredöme En strategi för handlingsplanen var att staten skulle vara ett föredöme. 14 sektorsmyndigheterna tillsattes. Alla statliga myndigheter fick genom den särskilda förordningen 2001:526 ansvar för genomförandet av handikappolitiken. Begreppet verksamhet har varit otydligt i förordningen. Det borde ha kopplats till att offentliga arbetsplatser ska vara tillgängliga för personer med Samrådsgrupperna i sektorsmyndigheterna har fungerat väldigt olika. Det är viktigt att ställa krav på utvärdering i anslutning till delaktighetsmålet. Mätbara mål

Handikappförbunden lyfte behovet av mätbarhet i den halvtidsutvärdering vi gjorde av handlingsplanen 2005. 1 Handisam fick senare uppdrag att ta fram indikatorer. I skrivelsen står det att Handisam menar att det inte behövs särskilda mätningar för att följa förutsättningar för delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning (s 62). Handikappförbunden tror inte att tiden är mogen för det. Redan den nya skrivelsen om handikappolitiken visar att det är svårt att utvärdera och följa upp resultat utifrån den nationella handlingsplan som antogs år 2000. Detta hör bland annat samman med den otydlighet kring konkreta mål som fanns med i den. Det är säkert möjligt att förbättra existerande mätningar men ska man åstadkomma det perspektivskifte som handlingsplanen signalerar måste betydligt kraftfullare och kreativare lösningar tas fram. FN är oerhört tydliga med det i artikel 8 i konventionen för rättigheter för personer med Omedelbara effektiva och ändamålsenliga åtgärder måste kunna mätas och specifikt utformas för att åstadkomma perspektivskiftet i samhället. När regeringen fokuserar på de övergripande målen mångfald, delaktighet och jämlikhet ser Handikappförbunden att det saknas inriktningsmål för dessa områden. Det saknas även nollmätningar. Ett aktivt förslag om demokratiska processer Inom EU använder man sig av Public Consultations. 2 Det är ett förfrågningsförfarande som oftast används inför nya beslut. I praktiken är det en webbenkät som kan fyllas i av individer och organisationer, som organisation kan man ofta bifoga ett dokument. Den som svarar får ange om han/hon vill vara offentlig eller privat. Offentliga svar publiceras på webben så att alla kan läsa dem. Handikappförbunden föreslår att Regeringen genomför enkätförfrågning kring delaktigheten. En nollmätning genomförs år 2010. Därefter skapar man ett mål för att förbättra siffrorna inför nästa avstämning. Post- och telestyrelsen (PTS) och Hjälpmedelsinstitutet (HI) har tagit fram ett webbenkätverktyg som är tillgängligt för personer med funktionsnedsättningar som kan användas. 3 Detta verktyg, tillsammans med alternativa svarssätt för dem som på grund av sin funktionsnedsättning inte kan använda webbenkäter, skulle kunna användas för att stärka demokratin i 1 Rapporten Vägen mot ett tillgängligare samhälle 2 http://ec.europa.eu/yourvoice/consultations/index_sv.htm http://www.hso.se/global/material/enheten%20f%c3%b6r%20nationella%20ha ndlingplanen/rapporter/v%c3%a4gen%20mot%20ett%20tillg%c3%a4ngligare%2 0samh%c3%a4lle.pdf

många olika sammanhang. Som det är nu är det myndigheter och av regeringen särskilt utsedda personliga rådgivare som påverkar politiken inför beslut. Handikapprörelsen kommer inte in förrän besluten är fattade. Framtid De inriktningsmål som redovisas finns också inom områden som är avgörande för att uppfylla löftet om ett samhälle för alla. Det handlar om: Ökad fysisk tillgänglighet, IT-politiken, Socialpolitiken, Utbildningspolitiken, Kultur, medier och idrott, Arbetsmarknadspolitiken, Rättsväsendet, Transportpolitiken och Folkhälsopolitiken. Inriktningsmålen som de presenteras i skrivelsen är bra men det går inte att värdera hur de kommer att få genomslag i verkligheten, för detta krävs delmål och konkreta förslag. Handikappförbunden har i sin valplattform berört många av de frågor som är viktigast för oss just nu: 1. Investera i hållbar utveckling: Bygg ett tillgängligt Sverige Otillgänglighet som konsekvent utestänger en viss grupp människor är diskriminering. När den lagstadgade tillgänglighetsplaneringen brister måste kraftigare påföljder införas. För att påskynda tillgänglighetsförbättrande åtgärder i offentlig miljö som inte är lagstadgade bör någon form av stimulansbidrag införas. 2. Likhet inför lagen måste råda även i Sverige Människor med funktionsnedsättning måsta få samma skydd i lagen som andra medborgare. Täpp till de ojämlikheter som finns inom brottsbalken och annan lagstiftning. 3. Det fria valet av skola måste även gälla elever med funktionsnedsättning Det fria valet av skola måste gälla alla elever, även de som har en Varken kommunalt drivna skolor eller friskolor ska kunna avböja att ta emot elever av kostnadsskäl. Tillgänglighet gynnar inte bara den sökande eleven, utan även kommande elever, personal eller föräldrar med någon form av 4. Ändra perspektiv från patient till medborgare Sedan 2008 har Sverige ratificerat en ny FN-konvention om mänskliga rättigheter för personer med

Handikappolitik är mer än socialpolitik. Lägg ansvaret för handikappolitiken och den nya konventionen under samma departement som ansvarar för övriga medborgarrättsfrågor. 5. Stärk patientens rätt till hälso- och sjukvård Den enskilde patienten måste få starkare juridiska möjligheter att utkräva den hälso- och sjukvård hon eller han har rätt till. Inför en rättighetslagstiftning för patienter som garanterar vård för alla på lika villkor. Vårdbehovet ska vara avgörande för vem som får vård först. 6. Investera i hälso- och sjukvårdens personal Satsa på utbildningsplatser i tillräcklig utsträckning för framtidens personalbehov. Säkra kompetensutvecklingen och kunskapsspridning inom hälso- och sjukvårdens verksamheter. Upprätta en handlingsplan för att stärka statusen för hälso- och sjukvårdens samtliga personalgrupper. 7. Minska den ekonomiska utsattheten på grund av funktionsnedsättning Många personer med funktionsnedsättning klarar inte sin egen försörjning utan är helt beroende av anhöriga. De merkostnader som uppstår till följd av en funktionsnedsättning ersätts inte. Ett ökat egenansvar för brukaren får inte innebära en successiv övervältning av kostnader på den enskilde. Tillsätt en kommitté, delegation eller statlig utredning med syfte att stävja den ekonomiska utsattheten hos barn, deras föräldrar, ungdomar och vuxna med 8. Stoppa utförsäkringen - utveckla socialförsäkringen Socialförsäkringen måste ge skydd mot ekonomiskt obestånd för den som inte får ett arbete på grund av sin sjukdom eller Den enskildes försörjning ska aldrig äventyras för att arbetstillfällen saknas eller för att rehabiliterande insatser är undermåliga eller uteblir. Den som drabbas av ohälsa ska inte drabbas av fattigdom, därför måste den svenska socialförsäkringen utvecklas. 9. Anställ fler personer med funktionsnedsättning i offentlig sektor

Ställ krav på stat, kommun och landsting att anställa personer med funktionsnedsättning och att erbjuda praktikplatser till personer med 10. Ge arbetsgivare mer målinriktat stöd Skärp kraven på arbetsförmedlingen att ge målinriktad vägledning och stöd till arbetsgivare. Regelbundna undersökningar om hur arbetsgivares inställning till att anställa personer med funktionsnedsättning måste genomföras. Staten har ett ansvar att se till att alla arbetsgivare tar sitt lagliga ansvar. Så att arbetstagaren får den anpassning och de arbetshjälpmedel, som behövs. Detta innefattar även rätten till teckentolk.