2011-09-05 N2011/3104/MK Näringsdepartementet Marknad och konkurrens Christian Berger Telefon 08-405 39 60 Mobil 070-565 74 05 E-post christian.berger@enterprise.ministry.se Svar på frågeformulär om översynen av gemenskapens riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät 1. Allmänna frågor En effektiv och kompetent förvaltning är en förutsättning för att det bredbandsnät som finansierats med offentliga stödmedel ska kunna användas långsiktigt. Vid offentlig finansiering av bredbandsutbyggnad är det också rimligt att den passiva infrastrukturen (kanalisation och svartfiber) anläggs på ett sådant sätt att den är robust samt följer vedertagna standarder på området. Med robusthet avses att den passiva IT-infrastrukturen är uthållig, tillgänglig och driftssäker (fysiskt skydd av infrastrukturen). Genom att följa de standarder som finns minimeras risken för skador på den IT-infrastruktur som anläggs och anslutning till andra nät underlättas. Det är mycket viktigt att reglerna för offentligt stöd till bredbandsutbyggnad är entydiga så att inte konkurrenssituationen på marknaden undermineras. Alla operatörer som är villiga att bygga bredbandsnät i vita eller gråa områden måste ha samma villkor för sin utbyggnad. Principerna om grossisttillträde och icke-diskriminering är därför viktiga förutsättningar för att upprätthålla en sund konkurrens samt undvika en oacceptabel snedvridning av konkurrensen. En förenkling av reglerna avseende begreppens betydelse kan vara önskvärt. Exempelvis kan förtydligas under vilka förutsättningar en claw-back -mekanism kan bli aktuell. Samtidigt bör dock beaktas att medlemsstaterna vid tillämpningen av nuvarande regler valt olika tillvägagångssätt för att uppfylla riktlinjernas krav. Ett förtydligande av regelverket bör därför inte bli så pass detaljerat att medlemsstaternas i framtiden måste omarbeta av kommissionen redan godkända stödordningar. Det är Sveriges uppfattning att också trådlös teknik måste beaktas i aktuell översyn, då den tekniska utvecklingen gått så snabbt framåt. Frågan bör beaktas ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Sverige är
2 ett geografiskt stort och glest befolkat land. Det är viktigt att vi har möjlighet att ge hela befolkningen någon form av bredband, även om denna i glesbygd kan vara mer basal till sin natur. Utvecklingen på mobilmarknaden vad gäller nätutbyggnad, teknik, terminaler och efterfrågan kan och bör också påverka innehållet i de reviderade riktlinjerna. 2. Föremålen för stödet Dagens riktlinjer kan sägas vara mer teknikneutrala i teorin än i praktiken. Vid definitionen av NGA är det Sveriges mening att fokus snarare bör ligga på hur investeringen bäst kan komma till stånd, dvs. kapacitetsmöjligheten, och inte en på en viss teknisk lösning. Den centrala frågan bör vara hur en given nivå (x Mbit/s) kan uppnås på effektivast sätt. Det innebär att även trådlösa tekniker, eller andra fasta lösningar än fiber, bör inkluderas i definitionen av NGA. 3. Områden för offentligt ingripande Idag framstår kriteriet 2 Mbit/s för vitt område som en relativt låg nivå, vilken bör justeras uppåt. Skarpa kvantitativa gränser är förvisso bra mellan vita, gråa och svarta områden, men tröskelvärdena måste knytas upp mot relevanta tjänster. 2 Mbit/s i enbart nedlänk är exempelvis inte lämpligt. Den lägsta hastigheten borde kunna täcka videokonferenser på en normalstor skärm vilket innebär kapacitetskrav för både upp- och nedlänk. Vad som är ett överkomligt pris varierar mellan olika medlemsstater beroende på bl.a. prisnivå, disponibel inkomst och demografiska faktorer. Vad som bedöms vara ett överkomligt pris vid en viss tidpunkt kan dessutom komma att ändras beroende på hur väl konkurrensen utvecklas och vilka andra förhållanden som gäller för anläggning av infrastruktur som medger överföring av elektroniska kommunikationstjänster med hög överföringshastighet. Det kan med andra ord bli olika bedömningar beroende på om perspektivet är statiskt eller dynamiskt. Begreppet överkomligt pris bör därför tillåtas att variera beroende på nationella förutsättningar. Enligt riktlinjerna ska privata aktörers investeringsplaner för de närmaste tre åren beaktas när målområdena för offentliga ingripanden fastställs. Sverige bedömer att 3 år är en lämplig period. En längre tidsperiod är inte motiverat mot bakgrund av bl.a. teknikutvecklingen. 4. Allmänna förenlighetskriterier Även om det kan förekomma problem med att uppfylla villkoren i punkt 51 i riktlinjerna är det från ett konkurrensperspektiv principiellt viktigt med krav på bl.a. öppenhet och icke-diskriminering för att undvika situationen med lokala monopol.
5. Stöd till nästa generations accessnät En förutsättning för att aktörer ska ha fått statligt stöd för utbyggnad av bredbandsnät är att det bedömts att lämpliga privata infrastrukturer inte i tillräcklig omfattning kan tillgodose efterfrågan på bredbandstjänster under en viss tidsperiod, för närvarande tre år. Det är viktigt att de aktörer som fått statligt stöd ger tillträde till kabelrör och svartfiber om andra aktörer skulle efterfråga detta. Det är dock inte proportionerligt att kräva en utökad marknadsanalys i enlighet med telekomdirektivet. Enligt punkt 79 bör skyldigheten för stödmottagaren att tillhandahålla grossistaccess gälla under minst sju år. Det är dock Sveriges syn att det är mindre lämpligt med en 7-årsgräns. Öppenhetskravet bör tvärtom gälla under hela livslängden. Avseende frågan om multifiber är kostnaden för att lägga ännu en fiber försumbar. Detta är således från svenskt perspektiv en icke-fråga. På den glest befolkade svenska landsbygden med långa avstånd mellan slutkunderna ligger den stora kostnaden i grävningen och det har ingen betydelse hur många fiberkablar som läggs ner. I Sverige bygger man dessutom från punkt till punkt, och inte från punkt till multipunkt. Sverige anser inte heller att andra krav än de som redan finns i riktlinjerna bör införas. De krav som finns räcker och bör snarare förtydligas där det är möjligt. 3 6. De nationella tillsynsmyndigheternas roll. Sverige är tillfreds med formuleringen i de nuvarande riktlinjerna: Genom att kräva att accessvillkoren ska godkännas eller fastställas av den nationella tillsynsmyndigheten i enlighet med tillämpliga gemenskapsbestämmelser säkerställer medlemsstaterna således att de accessvillkor som gäller på alla de bredbandsmarknader som den berörda nationella tillsynsmyndigheten har identifierat, i hög grad liknar varandra även om de inte är helt enhetliga. [Vår kursivering] I Sverige har den nationella tillsynsmyndigheten, Post- och telestyrelsen, PTS, sedan den 16 oktober 2010 medfinansierat projekt via Landsbygdsprogrammet för Sverige 2007-2013 och via kanalisationsförordningen. PTS har utfärdat riktlinjer med villkor som projektansökande ska uppfylla när PTS beviljar medfinansiering. PTS riktlinjer innehåller bl.a. krav på att stödmottagaren ska tillse att tredjepart beviljas grossisttillträde till den bredbandsinfrastruktur som finansieras med offentliga medel, samt att grossisttillträdet ska beviljas på icke-diskriminerande grunder. PTS riktlinjer följer och är direkt förenliga med de principer som fastställs i EU-kommissionens riktlinjer för bredband. Riktlinjerna är styrande för de stöd PTS beviljar medfinansiering.
4 Också i övriga ärenden som notifierats till kommissionen har stödgivande regionala myndigheter åtagit sig att tillämpa tillsynsmyndighetens riktlinjer i stödgivningen. Det är Sveriges bestämda uppfattning att medlemsstaten genom att låta den nationella tillsynsmyndigheten fastställa nationella riktlinjer uppnår en högre grad av nationell enhetlighet än om varje stöd eller stödprograms förenlighet skulle godkännas av tillsyndmyndigheten i varje enskilt fall. Sverige motsätter sig varje förändring av riktlinjerna som innebär att medlemsstatens skön att själv låta accessvillkoren fastställas av den nationella tillsynsmyndigheten enligt ovan försämras. Angående frågan om tvister kan konstateras att det så här långt inte förekommit några sådana i Sverige. Det är ännu en tämligen liten del av de planerade anläggningarna som är avslutade. 7. Öppenhet kring statliga stödåtgärder Den information som för närvarande ska tillhandahållas räcker för att garantera tillräcklig öppenhet. 8. Övriga frågor Sverige anser att krav på vertikal separation är en alltför långtgående åtgärd. Krav på öppenhet och att stödmottagaren verkar på en oförädlad nivå bör vara tillräckligt. Det är inte rimligt att ställa fler krav. Avseende frågan om offentligt ägande av näten kan konstateras att staten och kommunerna har viktiga uppgifter genom att se till att marknaden fungerar effektivt och att marknadsaktörerna ges förutsättningar för sin verksamhet genom lämplig reglering. Det kan gälla förenklingar av administrativa rutiner och formerna för att få t.ex. grävtillstånd och teckna markavtal. Vem som äger nätet är således inte ett problem utan snarare hur denne agerar som ägare. Visst agerande kan även vara oförenligt med nationella konkurrenslag och EUF-fördraget. I de riktlinjer som PTS har tagit fram finns regler för hur näten ska skötas. 9. Åtgärder utan stödinslag: finansiering på marknadsvillkor och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Se svar på frågor 5 och 8. 10 Avslutande anmärkningar Ett förtydligande av vissa av kraven i riktlinjerna kan vara önskvärt för att underlätta användningen utan att ge avkall på de grundläggande principerna. Det är dock viktigt att eventuella förtydliganden inte
5 försvårar medlemsstaternas möjligheter att anpassa riktlinjerna till nationella förhållanden. Den svenska modellen med ett underifrånperspektiv bygger på att inte direkt stödja företagen som levererar bredbandstjänster. Stödet går i stor omfattningen till enskilda kommuner eller lokala byalagsgrupper. Stödmottagarna, dvs. kommuner och/eller lokala byalagsgrupper genomför offentliga upphandlingar och agerar som beställare av tjänsterna (grävning, kabeldragning, anslutning av infrastruktur, underhåll etc). Riktlinjerna tycks däremot vara utformade så att det är bredbandsföretagen som får stödet direkt från myndigheterna (som agerar som beställare). Sverige anser därför att riktlinjerna bör ta hänsyn till att olika stödmodeller används i olika länder.