Juridiska institutionen Vårterminen 2017 Examensarbete i offentlig rätt 30 högskolepoäng Lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. Dags för en förändring? Law of Arrest for Drunkenness Time for a Change? Författare: Sara Resander Handledare: Universitetslektor Ingrid Helmius
2
Innehållsförteckning 1 Inledning... 5 1.1 Ämnet... 5 1.2 Syfte... 6 1.3 Avgränsningar... 7 1.4 Metod och material... 7 1.5 Disposition... 8 2 Bakgrund... 9 2.1 Bakgrund till lagen om omhändertagande av berusade personer... 9 3 Rättsliga förutsättningar för omhändertagandet enligt LOB... 11 3.1 Inledning... 11 3.2 Hur går en LOB:ning till enligt gällande rätt?... 11 3.3 Vad krävs för att en person ska kunna bli omhändertagen enligt LOB?... 13 3.3.1 Inledning... 13 3.3.2 Berusningsgrad och tillstånd på personen... 13 3.3.3 Platsen för omhändertagandet... 15 3.3.4 Beslutsfattaren... 16 3.4 Förvaring och behovs- och proportionalitetsprincipen... 17 3.5 Legalitetsprincipen... 18 3.6 Sammanfattning... 19 4 Förmansprövning och förmansprövning på distans... 20 4.1 Inledning... 20 4.2 Förmansprövning... 21 4.3 Förmansprövning på distans... 21 4.4 Kritik av JO vad gäller förmansprövning på distans... 22 4.5 Intervjuer med poliser angående förmansprövning... 26 4.6 Fungerar förmansprövningen som det var tänkt?... 29 5 Rättsliga konsekvenser... 31 5.1 Inledning... 31 5.2 Ett historiskt perspektiv... 31 5.3 Körkort... 32 5.4 Vapentillstånd och vapenansökan... 33 5.5 Övriga konsekvenser... 34 5.6 Identifiering är en förutsättning för rättsliga konsekvenser... 35 5.7 Tjänstefel för felaktig LOB:ning... 37 5.8 Slutord... 38 6 Grundläggande fri och rättigheter enligt regeringsformen och EKMR... 40 6.1 Inledning... 40 6.2 Bakgrund... 40 6.3 Skyddet mot frihetsberövanden enligt 2:8 RF... 40 6.4 Begreppet frihetsberövande enligt artikel 5 EKMR... 42 6.5 Frihetsberövande av berusade personer i Europakonventionens mening... 43 6.6 Slutsats... 44 7 Alkoholtest... 45 3
7.1 Inledning... 45 7.2 Departementspromemorian angående förutsättningarna för alkoholtest... 45 7.3 Regeringsformens andra kapitel... 46 7.4 Tidigare utredningsarbete angående alkoholtest... 48 7.4.1 Fylleristraffutredningen... 48 7.4.2 LTO/LOB-utredningen... 49 7.5 Tekniska hjälpmedel för fastställandet av alkoholhalt... 49 7.5.1 Instrument för att ta alkoholutandningsprov... 49 7.5.2 Andra metoder än alkoholutandningsprov... 50 7.6 Undersökning bland polismyndigheter angående alkoholtest... 51 7.7 Departementspromemorians sammanfattning och reflektioner... 51 7.8 Motioner efter DS 2001:31 angående införande av alkoholtest... 55 7.9 Slutsats... 57 8 Avslutande ord... 58 Källförteckning... 60 4
1 Inledning 1.1 Ämnet Du är hemma hos några vänner en fredag kväll och äter god middag och dricker några glas vin. Ni pratar om livet, skrattar och har trevligt. Du känner dig lite extra lycklig idag, efter en tuff arbetsvecka är det äntligen helg och du får omringas med så fina människor. Det har äntligen blivit försommar och ni bestämmer er för att ta cykeln ner på stan för att ta ett glas vin på erat favoritställe. Lite varma om kinderna sätter ni er på cyklarna och börjar cykla mot staden. Efter cirka 4 minuter möter ni en polisbil. De vänder om och kör ifatt er och stannar bredvid. God kväll damer säger poliserna. Du vet om att du inte har lysen på din cykel, va? säger en polisman och pekar på dig. Det uppstår en diskussion och du försöker skämta bort boten som polismannen håller på att skriva till dig. Till slut blir du lite smått irriterad och säger på ett sånt där kaxigt vis som du kan göra efter något glas vin Men har ni inte bättre för er en fredag kväll än att ge böter till cyklister? Fyfan. Detta leder till att polismannen blir förbannad på dig och väljer att omhänderta dig med stöd av lag (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB) Det finns ingen rättslig grund, men det händer ändå. Tyvärr är du inte den enda som blir LOB:ad (omhändertagen enligt LOB) på detta sätt. Det är bara och följa med polismännen, du har ingenting att säga till om. Absolut inte där och då, och knappt efteråt heller. Det är i dagsläget väldigt svårt att i efterhand kunna överklaga en LOB. Det finns oftast ingen bevisning för att i efterhand visa att du inte var tillräckligt berusad genom ett alkoholtest eller liknande och det skapar konsekvenser för den enskilde. Det är inte bara det att du blir kränkt och blir frihetsberövad, om du har blivit identifierad följer rättsliga konsekvenser. Bland annat kan ditt körkort och din vapenlicens bli. Du kan även få svårt att få jobb inom vissa branscher. Årligen omhändertas cirka 62 000 personer enligt lagen om vård av berusade 5
personer. 1 Detta ställer stora krav på att tillvägagångssättet är så rättssäkert som möjligt då varje LOB:ning sker genom subjektiva avväganden från varje enskild polisman och därefter en förman, som är vakthavande befäl på polisstationen. Det som jag i detta sammanhang menar med rättssäkerhet är att maktutövningen följer rättsreglerna och att den uppvisar tydlig förutsebarhet. 2 Det är ingen domstol eller åklagare som prövar ditt frihetsberövande, utan endast polisman med en utbildning på fem terminer, 3 erfarenhet och personliga åsikter. Trots att lagen och dess tillämpning gång på gång utsatts för mycket stark kritik av bland annat Justitieombudsmannen (JO), allmänheten, statliga utredningar och riksdagsledamöter har inga drastiska ändringar gjorts på nästan 20 år. Jag tycker därför att det är dags för en förändring. Det måste finnas ett mer rättssäkert tillvägagångsätt för att kunna garantera allmänheten en så korrekt LOB:ning som möjligt. Jag undersöker därför möjligheterna till att stärka rättssäkerheten av lagen, framförallt om ett alkoholtest skulle kunna vara ett tänkbart alternativ, inte bara för den omhändertagnes rättssäkerhet utan även för polisens skull då personer som är alltför berusade olyckligtvis har dött i fylleceller på grund av felbedömning. 4 1.2 Syfte Syftet med min uppsats är att undersöka om alkoholtest skulle kunna göra lagen om omhändertagande av berusade personer och dess tillämpning mer rättssäker. Jag ger läsaren förståelse för vad ett omhändertagande enligt LOB faktiskt är, utifrån lagmotiven och vilka rättsliga konsekvenser som följer av ett sådant, hur rättssäkerheten ser ut och om den kan stärkas. 1 SOU 2011:35 s 658 2 Peczenik, A, s 51 3 Förordning (2014:1105) om utbildning till polisman 4 4 Hovrätten för övre Norrland Mål nr B 300 12 6
1.3 Avgränsningar Det finns många intressanta frågeställningar vad det gäller LOB. Jag riktar mitt fokus på att undersöka om alkoholtest skulle kunna vara en väg till en mer rättssäker tillämpning av lagen eller om förmansprövningen som sker idag räcker. Anledningen till att mittpunkten i denna uppsats ligger där är för att det är en viktig fråga eftersom ett omhändertagande dels inte kan överprövas av någon åklagare eller domstol. dels på grund av de rättsliga konsekvenser som kan följa av en LOB:ning. 1.4 Metod och material Jag använder mig av den rättsdogmatiska metoden för att uppfylla syftet med uppsatsen. Utgångspunkten i arbetet är att använda mig av primärkällor, främst förarbeten och lagtext. Angående materialet i övrigt är det värt att poängtera att det knappt finns någon doktrin eller praxis gällande lagen om berusade personer. Jag är medveten om att viss doktrin som används i arbetet är sekundärkällor, men dessa källor har varit det bästa alternativet då primärkällan just i dessa fall har varit otillgänglig. Denna doktrin uppnår ändå så pass hög nivå av tillförlitlighet och de används i en mycket begränsad omfattning. Utöver de vanliga rättskällorna har jag intervjuat poliser för att ge en bild av hur lagen fungerar i praktiken angående förmansprövningen. Jag använder mig även av statistik för att belysa hur verkligheten ser ut och hur många som omhändertas enligt lagen årligen. En stor utgångspunkt i min uppsats är departementspromemorian 2001:31 angående förutsättningarna för alkoholutandningsprov. Det är också angeläget att redogöra för den historiska utvecklingen av lagen för att få en förståelse för ämnet. 7
1.5 Disposition Uppsatsen är indelad i 8 kapitel. Efter det inledande kapitlet redogörs för LOB:s bakgrund där framkomsten av LOB som vårdlag är i fokus. Kapitel tre till sju innehåller alla en kortare inledning och en avslutning med kortare diskussion och slutsats. I kapitel tre behandlas de rättsliga förutsättningarna för omhändertagandet enligt lagen, dels genom hur en LOB:ning går till, dels genom en grundläggande genomgång av rekvisiten i 1 LOB. I detta kapitel tas även några viktiga grundläggande principer upp. I kapitel fyra behandlas förmansprövningen och förmansprövning på distans utifrån förarbetenas intentioner. Sedan följer den kritik som JO uttalat angående förmansprövning på distans. För att ge uppsatsen ett mer praktiskt perspektiv har jag valt att intervjua poliser angående förmansprövningen och behandlar även det i kapitel fyra. Nästa kapitel redogör för de rättsliga konsekvenser som kan följa av ett omhändertagande. Här beskrivs även identifieringen av den omhändertagne, som är en förutsättning för att det ska kunna följa rättsliga konsekvenser av ett omhändertagande, men är inget krav. I samma kapitel tas det enda rättsfall upp, som jag har hittat, där en polisman dömts för tjänstefel p.g.a. felaktig LOB:ning. För att få en överblick över vilka fri- och rättigheter som berör LOB belyser sjätte kapitlet skyddet i regeringsformen och EKMR samt om svensk rätt är förenlig med Europakonventionen. Det näst sista kapitlet av uppsatsen behandlar den departementspromemoria som kom 2001 angående förutsättningen för att kunna ta alkoholutandningsprov på omhändertagna personer. I det åttonde och sista kapitlet redogörs en kort avslutande del. 8
2 Bakgrund 2.1 Bakgrund till lagen om omhändertagande av berusade personer Om en person påträffades berusad på offentlig plats före 1977 kunde denne omhändertas med stöd av 1841 års fylleriförordning. 5 Enligt den bestämmelsen kunde polisen förvara personer som anträffades överlastad av starka drycker på väg eller gata i häkte till dess att hen hade återvunnit sitt sinnes bruk. Fylleriet var även straffbelagt enligt dåvarande 16:15 st 1 brottsbalken. (BrB) Enligt den lagen kunde en person som uppträdde berusad av starka drycker på allmän plats dömas till böter. År 1963 tillsattes fylleristraffutredningen som påbörjade en utveckling mot ett mer vårdinriktat synsätt vad det gäller det offentliga fylleriet. 1968 föreslog utredningen i två betänkanden att fylleristraffet skulle avskaffas och att en ny lag skulle införas om omhändertagande av berusade personer. En stor del av fylleristraffutredningsförslaget handlade om hur förvaringen av omhändertagna i polisarrest skulle ersättas med akutvård på medicinska kliniker. 6 1976 kom en proposition med förslag till lag om omhändertagande av berusade personer och förslag till avkriminalisering av fylleri. 7 Till skillnad från fylleristraffutredningens förslag om klinikvård för de akut berusade, lades inte något sådant förslag fram i propositionen. Departementschefen uttalade att polisen fortsättningsvis måste ha en befogenhet att verkställa omhändertaganden och ansvara om för omhändertagnas förvaring. 8 Med ett fåtal ändringar av riksdagen 9 godtogs lagförslaget och LOB trädde i kraft den 1 januari 1977. Försöksverksamheter dels med så kallade tillnyktringsenheter dit de omhändertagna kunde föras istället för att tas in i arresten, dels med sjukvårdspersonal som fanns på plats i anslutning till polisarrester 5 Förordningen (1841:58) emot fylleri och dryckenskap 6 SOU 1968:55 och SOU 1968:56 7 Prop 1975/76:113 8 Prop 1975/76:113 s 81 f 9 JuU 1975/76:37 9
inleddes i anslutning till lagens ikraftträdande. 10 Lagstiftningen var tänkt att ingå som ett led i en utveckling mot mer adekvata vårdformer för akut berusade personer. Regeringen bemyndigade Rikspolisstyrelsen (RPS) (nuvarande Polismyndigheten) att meddela om närmare föreskrifter som behövs för verkställighet av LOB. Föreskrifter angående sociala och medicinska frågor ska meddelas efter samråd med Socialstyrelsen. 11 Polismyndigheten har efter samråd med Socialstyrelsen utfärdat föreskrifter och allmänna råd, FAP 023 1, om omhändertagande av berusade personer. Ett år efter att lagen trädde i kraft tillsattes en särskild utredning, LTO/LOButredningen, med uppdrag att göra en utvärdering av tillämpningen av LOB. Utredningens betänkande kom tre år senare, 1982. 12 Den kom fram till att LOB skulle finnas kvar som särskild lag, men några förändringar föreslogs, bland annat en utvidgning av lagens tillämpningsområde vad det gäller platser. Utredningen menade att omhändertagande av berusade personer borde kunna ske på både allmänna och enskilda platser. I samband med en proposition med förslag till polislag föreslogs även vissa ändringar i LOB. 13 Dessa mindre lagändringar trädde i kraft den 1 oktober 1984. 1998 ändrades LOB igen genom att i 4 infördes en bestämmelse om att en omhändertagen får tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet. 14 10 DS 2001:31 s 90 ff 11 Förordning (1976:518) om föreskrifter för verkställighet av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m 12 SOU 1982:64 13 Prop 1983/84:111 s 210 ff 14 Prop 1996/97:175 s 78 f 10
3 Rättsliga förutsättningar för omhändertagandet enligt LOB 3.1 Inledning Inledningsvis i detta kapitel får läsaren en genomgång hur en LOB:ning går till rent juridiskt från polismannens första kontakt med dig till dess att du blir frisläppt. Sedan följer en beskrivning av de fyra rekvisit som finns i 1 LOB som måste vara uppfyllda för ett omhändertagande ska vara lagenligt. Därefter övergår kapitlet till att behandla grundläggande principer för polisiärt arbete, för att slutligen diskutera de krav som ställs på polisens arbete utifrån dels de rekvisit som finns i lagen, dels de rättsprinciper som polisen måste följa i varje ingripande. 3.2 Hur går en LOB:ning till enligt gällande rätt? När du blir omhändertagen av en polisman måste rekvisiten i 1 lagen om berusade personer vara uppfyllda. 1 ger en polisman rätt att omhänderta en person som är så pass berusad att hen inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller för någon annan. Dock får inte ett omhändertagande av berusade personer ske i någons bostad enligt andra stycket. 2 i samma lag ger uttryck för behovs- och proportionalitetsprincipen som gäller för all polisiär verksamhet. Åtgärden får inte orsaka större olägenhet än vad som är oundvikligt med hänsyn till syftet. Omhändertagandet får heller inte väcka onödig uppmärksamhet. Du ska även underrättas om anledningen till omhändertagandet så snart det är lämpligt och möjligt enligt 7 i LOB. Innan du kliver in i polisbilen kan du bli kroppsvisiterad av säkerhetsskäl, för att hitta farliga föremål, vapen eller berusningsmedel enligt 19 i polislagen (1984:387) (PL). Vid misstanke om sjukdom, skallskador, inre skador eller inte obetydlig kroppsskada ska en läkarundersökning ske av dig enligt 3 i LOB. Detsamma gäller om berusningen påverkar andningen, närmar sig medvetslöshet eller medför motorisk 11
oro, svettningar eller svårförståeliga psykiska symptom. 15 När ett omhändertagande har verkställts blir du transporterad till den enhet som bäst svarar för dina behov. Det är i sista hand som du ska föras till polisarresten. Först måste polisen se om du kan föras till en tillnyktringsenhet eller till socialtjänsten. 16 Ett annat alternativ är att föra dig till en anhörig om denne är villig och kapabel att ta hand om dig. Om poliserna hade ansett att du hade behövt sjukhusvård hade omhändertagandet upphört i samband med överlämnandet till sjukhuset. 17 Om polispatrullen åker till polisstationen ska de anmäla omhändertagandet till sin förman så fort de kan. Förmannen, som oftast är vakthavande befäl, utreder om rekvisiten för en LOB:ning är uppfyllda och väljer om omhändertagandet ska hävas eller bestå. 18 Vidare undersöker förmannen hälsotillståndet hos dig innan du tas i förvar, om inte omhändertagandet hävs. 19 En kroppsvisitation genomförs där du får lämna in dina tillhörigheter innan du sätts in i arresten. 20 Tvångsåtgärden dokumenteras genom protokoll tillsammans med grunderna för omhändertagandet. 21 Om identitet kan fastställas ska en anmälan skickas till Transportstyrelsen. 22 Om du saknar exempelvis plånbok och identitetshandlingar har polisen i realiteten ingen möjlighet att identifiera dig om du inte självmant uppger din identitet. 23 Enligt polisens allmänna råd bör även en underrättelse skickas till socialnämnden i din hemkommun. 24 15 Prop 1975/76:113 s 20 f 16 Föreskrifter och anvisningar för polisväsendet 023 1 (FAP) 4 kap 1 17 FAP 023 1 2 kap 3 18 5 LOB 19 4 LOB 20 Häkteslag (2010:611) 4 kap 2 21 Polislag (1984:387) 27 och FAP 023 1 6 kap 1 22 Körkortsförordning (1998:980) 7 kap 9 3 p och FAP 023 1 6 kap 2 23 Prop 1983/84:111 s 39 f och SOU 1982:64 s 230 243 24 FAP 023-1 6 kap 2 12
Enligt 6 i LOB måste du fortlöpande ses till under den tid som du sitter i arresten. Normalt släpps du från arresten efter fyra till sex timmar men ett omhändertagande får bestå i upp till åtta timmar. 25 Innan du får åka hem görs en bedömning om du är i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida. 26 3.3 Vad krävs för att en person ska kunna bli omhändertagen enligt LOB? 3.3.1 Inledning I 1 LOB finns det fyra rekvisit som måste vara uppfyllda för att ett lagligen grundat omhändertagande ska kunna fullbordas. Dessa rekvisit är: 1. En person ska anträffas berusad 2. Personen är så pass berusad att hen - inte kan ta hand om sig själv, eller - utgör fara för sig själv, eller - utgör fara för någon annan och 3. Personen får inte vara i sin eller någon annans bostad 4. En polisman får omhänderta personen. Dessa rekvisit kommer att redogöras mer ingående i följande avsnitt. 3.3.2 Berusningsgrad och tillstånd på personen Det första rekvisitet är att en person ska anträffas berusad. Det diskuterades mycket i förarbetena vad det gäller rekvisiten berusningsgrad och beteende då det är viktigt att 25 7 st 3 LOB och FAP 023 1 5 kap 1 26 7 st 1 LOB 13
lagen inte utsträcks längre än vad lagstiftaren har avsett. I propositionen om ändring i brottsbalken är frågan om förutsättningar för ett omhändertagande av central betydelse. Det understryks att bestämmelserna måste ha ett sådant innehåll att de ger så klara anvisningar som möjligt om när en LOB:ning får ske. Enligt propositionen är grunden för ett omhändertagande att en person är så pass berusad att hen är i behov av omedelbar vård. Detta har kritiserats av olika remissinstanser. 27 Flera av remissinstanserna menar att utredningsförslaget inte tillräckligt beskriver den situation där ett omhändertagande får ske. 28 En förutsättning för ett omhändertagande är att berusningsgraden är sådan att personen inte kan ta hand om sig eller annars utgöra fara för sig själv eller annan. Det markeras att ett omhändertagande kräver en tämligen höggradig berusning. Om personen inte är s.k. redlöst berusad krävs det att hen annars kan utgöra fara för sig själv eller annan i t.ex. trafiksammanhang. För att kunna konstatera att någon är så pass berusad måste det framgå på ett påtagligt sätt såsom att personen saknar förmåga att behärska sina kroppsrörelser. 29 Det primära syftet med ett omhändertagande av en berusad person måste vara att alltid tillgodose dennes egna intressen, vilket innebär att hen hindras från att förvärra sitt tillstånd och får möjlighet till adekvat vård. 30 I propositionen har det även framkommit diskussioner huruvida en person kan omhändertas i samband med att den berusade uppträtt ordningsstörande. Dock framkommer det att det är i princip enbart berusningen som ska vara avgörande om ett omhändertagande får ske enligt LOB. 31 Vidare framkommer det i förarbetena att polisen inte bör vara skyldig att ta hand om personer som enbart är någorlunda märkbart berusade. Det måste finnas något mer än att personen uppträder på ett sätt som ger anledning att misstänka berusning eller luktar sprit. Det bör vara ett krav att personen till följd av berusningen uppträder på ett sådant sätt att polisen inte kan 27 Prop 1975/76:113 s 84 28 A prop s 85 29 Prop 1975/76:113 s 123 30 A prop s 84 31 A prop s 84 14
blunda för hens beteende. Om personen däremot uppträder störande genom att antasta andra människor eller är gapig bör polisen ta hand om den. Emellertid måste det i dessa fall tillkomma något klart ordningsstörande moment som äger direkt samband med berusningen. 32 Slutsatsen i propositionen är dock att LOB är en vårdlag vilket innebär att det är vårdbehovet som ska bedömas och därför ska frågan om ordningsstörande inte ha någon betydelse i beslutet. 33 Det betyder att om en berusad person uppträder provocerande mot polisen eller är otrevlig innebär det inte i sig att personen uppfyller rekvisiten i 1 LOB. 34 Om en person som inte är så pass påverkad av berusningsmedel att hen behöver vård av den anledningen, men annars behöver omhändertas för att hen stör allmän ordning eller utgör en omedelbar fara för denna bör ett tillfälligt omhändertagande ske enligt 13 polislagen. En genomgång av 13 PL görs ingående i avsnitt 4.5. 3.3.3 Platsen för omhändertagandet Ursprungligen fick ett omhändertagande av berusade personer endast ske på allmän plats och i trappgångar och dylikt som gränsar till allmän plats. 35 Efter ett visst antal granskningsfall av JO åren efter införandet av den nya lagen konstaterades att begränsningen i den ursprungliga lydelsen ledde till praktiska problem. Ett exempel var om en person var redlöst berusad i en taxibil var det tveksamt om detta hörde till allmän plats. Därför menade JO att vårdbehovet måste vara det avgörande i om ett omhändertagande får ske enligt lagen och ansåg att platsen borde utsträckas. 36 Denna granskning låg till grund till den lagändring som skedde 1984. Platsbegreppet utvidgades i lagändringen till att avse samtliga enskilda och allmänna platser, men med undantag från att en person inte skulle kunna bli LOB:ad om den befann sig i 32 Prop 1975/76:113 s 37 33 A prop s 84 34 Se t ex JO 2009/10 s 64 dnr 274 2007 35 Prop 1975/76:113 s 122 f 36 JO 1978/79 s 72 jfr även JO 1979/80 s 132 se även JO 1979/80 s 64 15
bostad. 37 I 2 FAP 023 1 om allmänna råd om omhändertagande av berusade personer ska omhändertaganden ske med försiktighet i privata lokaler och endast ske när det är nödvändigt. I förarbetena till lagändringen ska bostad tolkas på samma sätt som i bestämmelsen hemfridsbrott 38 i 4:6 Brottsbalken (1962:700). Det som avses med bostad är inte bara en plats där en person bor stadigvarande utan också en tillfällig bostad så som ett hotellrum, en hytt eller ett tält. Gårdar och trädgårdar i anslutning till bostäder avses med detta rekvisit. 39 Anledningen till att ett omhändertagande av berusade personer inte får ske i någons bostad är främst att lagen finns i syfte att skydda och berusade personer är mer utsatta och utsätter andra för faror och risker på andra platser än i hemmet och därför saknas det skäl att tillåta polisen att LOB:a någon i en bostad. 40 Om det skulle behövas att polisen behöver ingripa på grund av att personen är så pass berusad att det föreligger en fara för dennes liv används istället ansvarsfrihetsbestämmelsen i 24 kap 4 BrB. Detta möjliggör även frihetsberövanden i bostäder då paragrafen säger att om en polisman agerar och ingripandet är berättigat ska denne vara fri från ansvar. 3.3.4 Beslutsfattaren I första hand är det en polisman som har rätten att omhänderta en person med stöd av LOB. Begreppet polisman avser inte bara en särskilt utpekad personal utan även polisaspiranter, militärpoliser och beredskapspoliser. 41 Polisprogrammets grundutbildning omfattar fyra terminer teoretiskt och en aspirantutbildning vid Polismyndigheten som uppgår till sex månader. 42 Även förordnade ordningsvakter har rätt att genomföra ett omhändertagande av 37 Prop 1983/84:111 s 35 ff och 143 f och SOU 1982:64 s 157 162 38 Prop 1983/84:111 s 144 39 DS 2002:25 s 14 40 Prop 1975/76:113 s 88 f 41 Polisförordning (1998:1558) 1 kap 4 42 Polisutbildningsförordningen (1990:740) 4 16
berusade personer under den förutsättning att det står i deras förordnande. Om en ordningsvakt omhändertar någon enligt LOB gäller motsvarande bestämmelser som i 10 LOB, dvs att överlämnandet till en förman som ska pröva legaliteten ska ske skyndsamt. 43 3.4 Förvaring och behovs- och proportionalitetsprincipen Utöver frihetsberövandet i sig är förvarsintagningen en första möjlig konsekvens. Enligt lagen om omhändertagande av berusade personer får polisen befogenhet att hålla kvar personer i polisarrest eller annan lokal som står till polisens förfogande. 44 Dock ska andra möjligheter än förvaring hos polisen tillgripas i första hand och en förutsättning för förvaring är att personen inte måste föras till exempelvis sjukhus. Det kan istället vara att personen kan föras till vårdinrättning, lämnas till anhörig eller till och med köras hem om inte personens hälsa äventyras. 45 Trots att det finns höga krav på att förvaring är ett sistahandsval förvaras en stor majoritet av alla som blivit LOB:ade i arresten. Av de 62 000 som LOB:ades 2009 hölls 87 % kvar på polisstationen och förvarades i polisarrest. 9 % överfördes till vård och resterande är inte dokumenterade. 46 Den som verkställer en LOB:ning är skyldig att tillse att den inte orsakar större olägenhet än nödvändigt i förhållande till åtgärdens syfte. Bestämmelsen finns i både LOB och i polislagen. 47 Trots att endast proportionalitetsprincipen har fått sin direkta motsvarighet i LOB gäller även behovsprincipen för ingripande med stöd av LOB, eftersom 8 PL är allmänn för alla polisingripanden oavsett om de har sin rättsliga grund i polislagen eller i annan lag. Det innebär att en viss restriktivitet måste beaktas 43 Prop 1975/76:113 s 128 44 4 LOB 45 Prop 1975/76:113 s 124 f 46 SOU 2011:35, volym 1 av 2, s 330 f 47 2 LOB och 8 polislagen 17
när ingripanden ska genomföras mot enskilda. 48 Polismannen måste vid ett tilltänkt omhändertagande av en berusad person se till att ingripandet är förenligt med principerna och att omhändertagandet är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte. Behovsprincipen innebär enligt förarbetena vidare att ett omhändertagande måste vara nödvändigt. 49 En polisman har enligt polislagen rätt att använda nödvändigt våld för att kunna fullgöra sin uppgift. Detta gäller även vid omhändertaganden enligt lagen om omhändertagande av berusade personer dock måste polisen alltid beakta de krav som ställs upp i dels 8 PL och 2 LOB, vilket innebär att våldet som används måste stå i rimlig proportion till det syfte som ska uppnås och måste vara nödvändigt. 50 3.5 Legalitetsprincipen Legalitetsprincipen kommer i uttryck i 1:1 stycke 3 regeringsformen (1974:152) (RF) som säger att all offentlig makt ska utövas under lagarna. Det innebär att enskilda ska kunna förutse när de kan bli föremål för ett ingripande från statens sida och därmed skyddas mot maktmissbruk och godtycklig maktutövning. Legalitetsprincipen bygger på att de lagar som stiftas ska vara klara och tydliga eller i vart fall tillämpas på ett förutsebart sätt. Tillämpningen av lagen ska inte kunna sträckas utanför det område som förarbetena avsåg. Det kallas för all maktutövnings lagbundenhet. I propositionen till lagen står det att grundsatsen om all maktutövnings lagbundenhet är så viktigt att den bör slås fast i regeringsformens inledningsparagraf. Denna lagbundenhet kommer då gälla alla offentliga organ, inklusive riksdagen. 51 48 Prop 1983/84:111 s 78 och Berggren & Munck, Polislagen en kommentar, s 56 ff 49 Prop 1983/84:111 s 93 f 50 A prop s 93 f 51 Prop 1973:90 s 228 och KU 1973:26 s 59 18
3.6 Sammanfattning I propositionen understryks det att lagen måste ha så klara anvisningar som möjligt om när en LOB:ning kan ske. I lagmotiven sägs det att ett omhändertagande kräver en tämligen höggradig berusning såsom att personen inte har förmåga att behärska sina kroppsrörelser. Det ska enbart vara personens berusningsgrad som ska vara avgörande. Propositionen anger att om en person uppträder störande genom att antasta andra människor eller är gapig bör polisen omhänderta dessa. Dock måste det alltid vara något klart ordningsstörande moment som sker i samband med berusningen. Slutsatsen i lagmotivet är att LOB är en vårdlag och det är vårdbehovet som ska bedömas. Därför ska frågan om ordningsstörande inte ha någon betydelse i beslutet. Lagstiftaren menar att när en person som uppträder provocerande mot polisen eller är otrevligt, räcker det inte för att rekvisiten i lagen är uppfyllda. Som det går att utläsa från detta kapitel är det höga krav utifrån lagmotiven att omhänderta någon enligt LOB. Polismannen ska även alltid ha dels behovsprincipen, dels proportionalitetsprincipen i åtanke när hen utför sitt arbete. Att ta in någon i förvaring ska alltid vara ett sista alternativ. Frågan blir därför om dessa hårda krav efterföljs i praktiken och om det finns något bättre sätt att uppfylla lagstiftarens intentioner. Detta kommer diskuteras mer ingående under hela uppsatsen, vilken betydelse ett alkoholtest skulle ha för både polisen och den enskilde. Som statistiken visar är det 54 000 av 62 000 omhändertagna enligt lagen som sätts in i förvaring vilket är anmärkningsvärt då lagen är en uttalad vårdlag. Legalitetsprincipen är en viktig grundprincip i svensk rätt och det är viktigt för den enskilde att kunna förutse när hen kan bli föremål för ett ingripande från statens sida. Frågan är huruvida första paragrafen i LOB lever upp till denna princip. Redan utifrån lagmotivens uttalande angående syftet bakom lagen, anser jag, att rekvisiten i LOB är alltför vaga och odetaljerade. Trots att Polismyndigheten har utfärdat föreskrifter för att vägleda poliserna hur lagen ska tillämpas i praktiken, finns utrymme för en väldigt godtycklig tolkning av 1 LOB. Eftersom det i efterhand kan vara svårt, eller rent av 19
omöjligt i dagens läge, att bevisa vilken berusningsnivå som förelegat är det extremt viktigt att den enskilde kan förutse när ett omhändertagande får ske. Majoriteten av alla beslut som lämnas in till Justitieombudsmannen har standardmotivering att den berusningsnivå som krävs inte varit uppfylld hos den omhändertagne, vilket är ett tecken på dels att den enskilde inte kan förutse när hen är föremål för LOB:ning, dels att polismannen har svårt att fylla syftet med lagen. I och med att det nästan aldrig följer konsekvenser för polismän som omhändertar någon felaktigt enligt lagen skapar det tillfälle för godtycklig tolkning och tillämpning. Det finns endast ett rättsfall i Sverige där en polisman fällts för tjänstefel p.g.a. felaktig LOB:ning. Detta redogörs för i avsnitt 5.7. 4 Förmansprövning och förmansprövning på distans 4.1 Inledning Idag är det förmansprövningen som skapar ett rättsskydd för den enskilde. Det är viktigt att en förmansprövning går till på ett sånt korrekt sätt som möjligt. Från början var det förmansprövning med förmannen och den berusade på samma plats som var tanken. Med praktiska svårigheter har förmansprövning på distans blivit vanligare och detta har fått stark kritik av JO. I det här kapitlet tas förmansprövning, förmansprövning på distans och JO:s kritik upp, men i detta kapitel redovisas även intervjuer med poliser angående förmansprövning och polislagen 13, som är ett tillfälligt omhändertagande, för att avsluta med en diskussion om förmansprövningen faktiskt fungerar som det var tänkt från början. 20
4.2 Förmansprövning Som tidigare nämnts finns regler om förmansprövning i 5 LOB. Det innebär att en polisman som omhändertagit någon ska så skyndsamt som möjligt anmäla det till sin förman, som i sin tur ska pröva om åtgärden ska upphöra eller bestå. Sent 1960-tal kom ett betänkande som föreslog att den omhändertagne skulle kunna, i efterhand, få omhändertagandet överprövat i en domstol. Förslaget innebar att den omhändertagne skulle kunna få en förklaring av allmän domstol huruvida omhändertagandet varit lagligen grundat. 52 Dock avisades dessa förslag, utan vidare förklaring, av regeringen i en proposition sju år senare. Regeringen menade istället att en efterprövning endast kan göras av en förman. Det innebär att först är det polismannen i tjänst som gör det första primära beslutet om en LOB:ning. Sedan görs en överprövning av beslutet av en förman som är i tjänst. Detta motiveras av bland annat rättssäkerhetsskäl för den enskilde. 53 Detta kommer i uttryck i Polismyndighetens allmänna råd där det står att vid all förmansprövning ska frågan om ett fortsatt omhändertagande alltid bedömas av annan än den som verkställt åtgärden. 54 I lagmotiven till LOB lämnades inte någon vägledning hur förmansprövningen ska gå till. Frågan kom dock upp i ett senare ärende som gällde polislagen. Där framkom det att ett omhändertagande grundas på polismannens uppgifter, på vad som framkom vid en kortare utfrågning av den omhändertagne och på förmannens egna iakttagelser på polisstationen samt hur den berusade personen uppför sig och dennes tillstånd. 55 4.3 Förmansprövning på distans En förmansprövning kan även ske genom en s.k. distansprövning. Det innebär att förmannens prövning sker via telefon efter föredragning av den polisman som har omhändertagit den berusade. Förmannen är alltså inte fysiskt på samma plats som den 52 SOU 1968:55 s 352 f 53 Prop 1975/76:113 s 92 54 FAP 255 1 55 Prop 1983/84:111 s 105 21
omhändertagne. 56 I ett uttalande i förarbeten till polislagen framkommer det att när en förman är vakthavande befäl för två eller flera polisstationer leder det till svårigheter. Personer som omhändertagits ska transporteras till förmannen så denne kan göra ett ställningstagande på plats. Dock finns det ibland praktiska svårigheter så som långa avstånd mellan polisman som gjort det primära beslutet på ett omhändertagande och vakthavande befäl. För att lösa detta problem får förmannen fatta nödvändiga beslut om den omhändertagande efter föredragning per telefon för att leva upp till kravet på skyndsam anmälan till förman 5 LOB. Det finns redan exempelvis åklagarberedskap som bygger på att beslut fattas efter föredragning per telefon. Varken riksdagen eller justitieutskottet lämnade någon invändning mot förmannens beslutsfunktioner. 57 RPS beslutade istället att utföra allmänna råd angående distansprövning av omhändertaganden. I FAP 255 1 finns rekommendationer hur förmansprövningen bör gå till. Omhändertagandet bör anmälas direkt till förmannen. Uppgifter om den omhändertagnes tillstånd och uppförande innan ingripandet och efter införandet till polisstationen är av stor betydelse för förmannen när någon har omhändertagits med stöd av LOB. Förmannen bör om möjligt ställa kompletterande frågor genom telefonen till den omhändertagne för att försäkra sig om att samtliga omständigheter för prövningen blir klarlagda. Förmannen bör även ställa kompletterande frågor till den polisman som har verkställt åtgärden. Det är även viktigt att förmannen hålls underrättad om den omhändertagnes tillstånd och förutsättningar för frigivning. 58 4.4 Kritik av JO vad gäller förmansprövning på distans JO har flertalet gånger kritiserat förmansprövning på distans. Efter en granskning av Polismyndigheten i Linköping uppmärksammades tre fall av omhändertagande med LOB. Ett omhändertagande hade skett via bl.a. föredragning per telefon och ett annat 56 FAP 255 1 57 Prop 1989/90:155 s 58 f 58 FAP 255 1 22
omhändertagande hade förmansprövningen verkställts av den polisman som också hade beslutat om omhändertagandena från början. JO beslutade att inhämta upplysningar från Polismyndigheten i Östergötlands län dels om tillämpningen vid myndigheten av förmansprövning på distans, dels yttrande angående det reella innehållet i en förmansprövning och dels yttrande över företeelsen att en viss polisman både beslutat om omhändertaganden enligt LOB och utför förmansprövning på det beslutet. Polismyndigheten menade att en polisman enligt 5 LOB ska anmäla åtgärden till sin förman så skyndsamt som möjligt. Traditionellt sett har detta skett genom att den berusade förs till förmannen, men i förarbeten om förnyelse inom polisen konstaterades det att det i många fall finns praktiska svårigheter med bl.a. långa avstånd mellan förmannen och den berusade. En lösning på detta problem är att vakthavande befälet kan fatta de nödvändiga besluten efter föredragning per telefon. 59 Polismyndigheten i Linköping såg inga avgörande principiella hinder mot att låta förmannen pröva sådana frågor per telefon. 60 1995 utfärdade även RPS, som tidigare nämnts, allmänna råd angående förmansprövning på distans. 61 Enligt JO är det föredragandens och förmannens noggrannhet som är avgörande när det gäller frågan om det faktiska innehållet i en förmansprövning per telefon. Noggrannheten är även ytterst viktig i dokumentationen av beslutet. Polismyndigheten menar att om föredragning och dokumentation sker med noggrannhet kan inte förmansprövning på distans per automatik bli sämre ur rättssäkerhetssynpunkt jämfört med den traditionella. En av grundtankarna med förmansprövningen är att det är någon annan än den som omhändertog den berusade som ska pröva åtgärden, vilket polismyndigheten håller med om. 62 RPS menar att en förman har goda förutsättningar att göra en rättssäker och självständig prövning av vad som ska ske med den omhändertagne om FAP 255 1 efterföljs. Det är snarare noggrannheten av föredragande polisman och uppgifter som förmannen får ta del av som är av betydelse. 59 Prop 1989/90:155 s 58 f 60 JO 1998/99:JO1 s 116 61 FAP 255 1 62 JO 1998/99:JO1 s 117 23
Förmannen kan även ställa frågor själv på telefon till den omhändertagne. Rikspolisstyrelsen menar att de allmänna råden om förmansprövning ligger väl i linje med hur verksamheten ska bedrivas utifrån förarbeten och lagar. 63 I förarbetena diskuterades frågan om en omhändertagen borde kunna påkalla domstolsprövning av ett omhändertagande i efterhand. Dock ansågs detta olämpligt för att det skulle medföra tillämpningssvårigheter och få en egenartad konstruktion. Vidare menade föredragande att det högst troligt skulle utnyttjas i mycket ringa omfattning. 64 I stället ska ett omhändertagande av en berusad person så skyndsamt som möjligt anmälas till den omhändertagande polismannens förman. 65 Av rättssäkerhetsskäl bör en överprövning ske så snart som möjligt av en förman i tjänsten. JO menar att de uttalanden som görs i förarbetena endast tyder på att lagstiftaren har utgått från att förmansprövningen ska ske genom att förmannen på grund av egna iakttagelser bedömer om omhändertagandet ska bestå eller hävas. 66 I ett ärende uttalade JO att det är vakthavande befäls uppgift att omedelbart pröva om någon som blivit omhändertagen enligt LOB, har blivit det under lagliga förutsättningar och om omhändertagandet ska bestå eller upphävas. JO menade att sådana beslut kräver att förmannen finns på polisstationen och själv bildar sig en uppfattning om den berusade personen. 67 I ett annat ärende har JO uttalat att det är förmannens skyldighet att tala med den berusade, om det går. Det är mycket viktigt att vakthavande befälet gör en noggrann undersökning. 68 JO menade dock att det är värt att notera att i propositionen till förslag till vissa ändringar i polislagen har föredragande statsråd anfört att vakthavande befäl ibland måste upprätthålla sin funktion för flera polismyndigheter och det leder till 63 JO 1998/99:JO1 s 118 64 Prop 1975/76:113 s 109 65 A prop s 92 66 JO 1998/99:JO1 s 119 67 JO 1982/83 s 79 68 JO 1987/88 s 97 24
komplikationer i förmansprövningen. Detta är fallet på grund av de praktiska svårigheter som finns med bl.a. långa avstånd. Detta problem kan lösas genom att låta vakthavande befäl fatta de nödvändiga besluten efter föredragning per telefon. Föredragande menar att denna ordning redan tillämpas vid flera polismyndigheter där avstånden är långa. Vidare hävdar föredragande att det inte fanns några principiella hinder mot att låta förmannen pröva dessa frågor på motsvarande sätt. 69 Detta synsätt föranledde inte någon kommentar från justitieutskottets sida och lämnades utan erinran av riksdagen. 70 JO menade att bedömningen av vilken betydelse i rättsligt hänseende som uttalandet kan tillmätas måste ta i sin utgångspunkt att det inte har gjorts i anslutning till någon lagändring. Det är ofta förekommande att en person som blivit LOB:ad i efterhand gör gällande att hen inte var påverkad på det sätt som krävs enligt lagen utan åtgärden istället vidtogs i hämnd- eller trakasserisyfte. JO menar att det är uppenbart att en ordning som innebär att en förman får göra en självständig bedömning av egna iakttagelser innebär det ett starkare skydd mot oriktiga frihetsberövanden än om beslut grundas på uppgifter av den polisman som har gjort själva omhändertagandet. En förmansprövning som sker genom ett vakthavande befäl på plats är av stort värde ur rättssäkerhetssynpunkt och även för allmänhetens förtroende för polisen. 71 Det finns även en risk för felbedömningar i de fall där den omhändertagne lider av någon sjukdom som kräver omedelbar sjukhusvård men alkohollukt och omständigheter runt om ger stöd för en bedömning att personens tillstånd beror på alkoholpåverkan. Denna bedömning blir mycket svårare att göra via föredragning per telefon. 72 Om en föredragning sker via telefon blir det enbart polismannens erfarenhet, iakttagelseförmåga och förmåga att förmedla sina iakttagelser som är hela grunden till beslutet. Detta kan vid en felbedömning få allvarliga konsekvenser. En risk finns alltid 69 Prop 1989/90:155 s 58 f och JO 1998/99:JO1 s 120 70 1990/91:JuU1 71 JO 1998/99:JO1 s 121 f 72 Jfr RH 1995:144 25
att en polisman som är mindre erfaren missar att uppmärksamma förhållanden och omständigheter som en mera erfaren person skulle ha observerat. JO menade att den distansprövning som Polismyndighetens allmänna råd om förmansprövning utgår ifrån inte tillgodoser den enskildes rättssäkerhet på det sätt som lagstiftaren har menat vid tillkomsten av lagen om omhändertagande av berusade personer. Det innebär att JO ansåg att de riktlinjer som finns för förmansprövning på distans innebär ett avsteg från vad som är gällande rätt. 73 4.5 Intervjuer med poliser angående förmansprövning Jag har intervjuat fyra polismän angående förmansprövningen. Av dessa poliser har den som varit längst i tjänst både varit förman och vanlig polisman. Den som hade tjänstgjort kortast har varit polis i 8 år och den som hade tjänstgjort längst har varit polis i nästan 20 år. Det som framgick av intervjuerna var att oftast är det poliser som precis blivit klara med utbildningen som jobbar med att omhänderta berusade personer. Då jag inte har hittat statistik på området angående hur ofta en förman nekar en polismans beslut om omhändertagande, ville jag genom intervjuerna utreda hur ofta dessa polismän varit med om att förmannen nekat polismannens primära beslut att omhänderta någon enligt LOB. Svaret var aldrig. Eftersom de polismän jag pratat med menar att de aldrig har varit med om att förmannen avvisar ens beslut, utan i så fall kan det bli ett tillfälligt omhändertagande enligt 13 polislagen istället för LOB går jag därför mer ingående på 13 polislagen för att redogöra för dess rekvisit. Alltså hur ett omhändertagande kan övergå från en LOB:ning som första beslut till ett omhändertagande enligt 13 polislagen. 73 JO 1998/99:JO1 s 122 f 26
Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får en polisman, avvisa eller avlägsna honom från visst område eller utrymme. Är detta otillräckligt för att det avsedda resultatet ska uppnås, får personen tillfälligt omhändertas enligt 13 polislagen. Denna paragraf reglerar förutsättningarna för avvisande, avlägsnande och omhändertagande av personer som beter sig på ett sådant sätt att det föreligger fara för att hen ska begå brott eller gör sig skyldig till ordningsstörning. Bestämmelsen klarlägger uttryckligen att de mindre ingripande åtgärderna ska ha företräde framför ett regelrätt omhändertagande. Ingripande kan ske i fyra olika situationer 1) ordningsstörning, 2) omedelbar fara för ordningsstörning, 3) vid brott och 4) vid fara för brott. Förutsättningarna för att använda 13 PL när det gäller 1) ordningsstörning är att hen genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen. Det innebär ett uppträdande som innefattar angrepp på ett ordningsintresse av betydelse för allmänheten eller från allmän synpunkt. Denna fråga får inte avgöras utifrån vad den enskilde polismannen finner olämpligt eller obekvämt. Det innebär att en person inte stör den allmänna ordningen om t.ex. personen vägrar lyda en polismans tillsägelse. Det som är avgörande är vilka följder en bristande lydnad kan antas medföra utifrån ordningssynpunkt. 74 JO har bl.a. uttalat sig om att det inte är en tillräcklig grund för avlägsnande om en person är allmänt otrevlig mot polisen. 75 En ytterligare förutsättning för ingripande är att detta verkligen är nödvändigt för ordningens upprätthållande. Polismannen ska ingripa på ett sätt som är försvarligt med 74 Berggren & Munck, Polislagen en kommentar, s 106 f 75 JO dnr 5266 2007 27
hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. I första hand bör alltid möjligheten att ingripa med anmaningar och tillsägelser övervägas. 76 13 polislagen kan även användas på en person som utgör 2) omedelbar fara för den allmänna ordningen. En grundförutsättning med detta rekvisit är att faran måste vara konkret, dvs, att den är bestämd till tid och rum. Ett ingripande får alltså inte ske för att en abstrakt, ännu inte konkretiserad, fara ska förhindras. Vidare ska faran ha uppkommit genom ett särskilt uppträdande från den som omhändertas. Det är knappast en konkret fara att en persons blotta närvaro befinner sig på en plats, även om det är känt att personen i fråga brukar bråka och uppträda ordningsstörande. När det kommer till ett ingripande 3) vid brott krävs det att ingripandet behövs för att en straffbelagd handling ska kunna avvärjas. Det krävs inte att personen kan dömas till straff, vilket innebär att 13 PL kan rikta sig mot barn under 15 år. Ingripandet kan göras mot alla olika typer av brott. Det har uttalats i förarbetena att det ligger i sakens natur att det för en så kraftig åtgärd som ett omhändertagande bör vara en absolut förutsättning att det är frågan om ett pågående brott eller en omedelbar fara för brott. Ett exempel är när någon försöker att starta en bil i ett väldigt berusat tillstånd. 77 Enligt 9 andra stycket LOB ska lagen om omhändertagande av berusade personer tillämpas när det finns skäl till ingripanden enligt både 13 st 2 PL och enligt LOB. 76 Berggren & Munck, Polislagen en kommentar, s 108 77 Prop 1983/84:111 s 98 f och 30 ff 28
4.6 Fungerar förmansprövningen som det var tänkt? Förmansprövningen är idag det led inom omhändertagande av berusade personer som ska skapa rättssäkerhet eftersom det inte går att överpröva en polismans beslut inför exempelvis en domstol. Min första tanke var hur ofta en förman nekar en polismans första beslut? Jag har försökt att hitta statistik på området, dock utan resultat. Jag bestämde mig därför för att intervjua olika poliser som jag kommer i kontakt med på jobbet. Ingen av dessa har varit med om att en förman nekat en polismans primära beslut. Jag tycker därför att det kan ifrågasättas om en förmansprövning ens har blivit något rättsskydd för den enskilde med tanke på att jag tror att det i många fall är som poliserna jag intervjuat säger, förmannen nekar aldrig den första polismannens beslut. En av poliserna sa till mig med handen på hjärtat har jag aldrig LOB:at någon felaktigt, men med handen på hjärtat har jag sett poliskollegor till mig göra det. Som det ser ut idag tycker jag att en förmansprövning enligt 5 LOB är något som ser snyggt ut på papper men ger med största sannolikhet inget bättre rättssäkerhetsskydd för den enskilde, dels med tanke på att en förmansprövning kan ske utan ens kontakt med den berusade personen, dels med tanke på att poliser har den kåranda mellan varandra som förmodligen leder till att en förman inte väljer att släppa en LOB:ad person, trots att omhändertagandet inte är lagenlig. Jag anser att dessa faktorer påverkar den enskildes möjlighet att få sitt omhändertagande objektivt överprövat. Frågan blir om vi kan framförallt ändra förmansprövningen på distans något sätt med tanke på att det för det första inte var lagstiftarens intentioner att en sådan prövning ska kunna ske och för det andra att förmansprövning på distans har blivit så pass kritiserat av JO. Rättssäkerhet är a och o i en rättsstat. Det är viktigt att myndighetsutövning kan ske med förutsebarhet för den enskilde samt att personer kan lita på att myndigheterna i Sverige är enhetlig och bedrivs med hög kvalitet. Idag har tekniken kommit så pass långt att det finns många hjälpmedel för polisen. Därför skulle en förmansprövning 29
på distans med enkelhet kunna ske genom videolänk så att förmannen får se hur den berusade personen beter sig och även kunna samtala direkt med personen över bild. Dock kan det skapa praktiska svårigheter som till exempel utrymme för rum med videolänk och kamera, den extra tid det tar för både polismannen och förmannen att samtala via videolänk i ett rum istället för att polismannen ringer direkt över telefonen. Om många blir omhändertagna samtidigt kan det skapa väntetid och ineffektivitet. Jag tror inte att det är praktiskt möjligt att en LOB:ad person skulle kunna få ett domstols- eller åklagarbeslut på sitt omhändertagande eftersom att det är så pass många personer som blir omhändertagna och det skulle skapa stora problem dels ekonomiskt, dels resursmässigt. För att förmansprövningen som sker av polis ska kunna fungera måste det därför ställas höga krav från polisens sida. Eftersom poliser förmodligen inte har den juridiska kunskap som krävs inom detta område öppnar det upp för upp för möjlighet till godtycklighet och felbedömningar. Idag finns det så pass avancerad teknik som alkoholtest som skulle kunna vara ett hjälpmedel för polisen och skapa mer rättssäkerhet för den enskilde. Polismannen skulle med enkelhet kunna avgöra om en person uppträder berusad av alkohol, men personen egentligen har blandmissbruk eller sjukdom. Den enskilde som inte tycker att polisen har en grund för ett omhändertagande kan i alla fall få någon stödbevisning som senare skulle kunna överprövas av domstol i efterhand för felaktigt omhändertagande. Frågan blir dock om det blir några praktiska svårigheter med att införa alkoholtest och om utövandet av att en person ska ta ett alkoholtest är en rättighet i grundlagen som ens går att inskränka. Detta diskuteras vidare under kapitel 7. 30