Kayakofolkets önskningar

Kayakofolkets önskningar

Denna publikation har tagits fram av GD Miljö. Den är också tillgänglig på GD Miljös webbplats Ungdomar och miljön : http://ec.europa.eu/environment/youth/index_sv.html Manus : Benoît Coppée Bilder : Nicolas Viot Tekniskt utförande : European Service Network Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar på dina frågor om Europeiska unionen. Gratis telefonnummer (*): 00 800 6 7 8 9 10 11 (*) Vissa mobiltelefonoperatörer tillåter inte 00 800-nummer eller avgiftsbelägger dem. En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet via Europa-servern (http://europa.eu). Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2010 ISBN 978-92-79-14321-2 doi 10.2779/9056 Europeiska unionen, 2010 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium TRYCKT PÅ ÅTERVUNNET PAPPER SOM TILLDELATS GEMENSKAPENS MILJÖMÄRKE BLOMMAN FÖR GRAFISKT PAPPER (WWW.ECOLABEL.EU)

Så vacker regnskogen är! Den tropiska grönskan breder ut sig i all oändlighet. Från trädkronorna långt därnere hörs de tropiska fåglarnas läten. Tom och Lisa sitter i en luftballong som har regnbågens alla färger och tittar förundrat på allt de ser. Deras bästa vän Rosa har bjudit med dem för att träffa kayakofolket. Det är avlägsna släktingar till Rosas mamma som bor mitt i regnskogen. 1

Rosa är lycklig och full av förväntan. Snart kommer luftballongen att flyga in över kayakofolkets land. Rosas hjärta slår allt snabbare. Hon har redan varit här en gång med sin pappa och mamma, men det var när hon var riktigt liten. Nu längtar hon efter att få återse sina släktingar. Men oj, vad händer nu? Plötsligt försvinner skogen under dem. Tom blir orolig. Var är skogen, Rosa? Du sa ju att den var oändlig! Jag fattar ingenting. Det borde finnas skog överallt här. Det är förfärligt, mumlar Mori som är ballongförare. 2

Rosa skriker till av förskräckelse. Kayakofolkets by verkar helt ha försvunnit. Enligt min karta ska den ligga precis här. Det är jag säker på. Mori mumlar igen: Den här skövlingen av skogen det är förfärligt Tom blir orolig. Vad menar du? Är det någon som hugger ned alla träden i skogen? Och byarna också? Har de förstört kayakobyn? Är det verkligen så? Mori nickar till svar. 3

Mori landar mellan stubbarna av två nedhuggna träd. Våra vänner hoppar ur korgen. En förfärlig syn möter dem. Tom, Lisa och Rosa vandrar runt bland stubbarna. De går i de djupa spåren efter enorma hjul. Det finns inte längre något liv här. Rosa blir rädd och snyftar: Vart har mina släktingar tagit vägen? Vad är det som har hänt med dem? Var är kayakofolket? Tom försöker lugna Rosa, men det går inte. Hon springer planlöst runt. Hon snubblar. Hon reser sig upp. Och snubblar igen. 4

Rosa faller på knä. Hon pekar på resterna av en eldstad. Kayakofolket lagar sin mat över öppen eld. Hon stryker med fingret över en lerkruka. Hon kväver en snyftning och viskar: Människorna som har huggit ned träden har jagat bort mina släktingar Det är så hemskt! DET ÄR SÅ HEMSKT! Tom lägger handen på Rosas axel. Det hörs ett ljud från Lisa en bit därifrån. Det verkar som hon ropar på Tom och Rosa Har hon upptäckt något? 5

Tom och Rosa skyndar sig fram till Lisa. Hör ni? säger Tom. Det är någon som sjunger. En sorgsen sång. Det är kayakofolkets sång, säger Rosa. De tre vännerna går fram till stubben som ljudet kommer ifrån. Där sitter en gammal man. Det är gamle Naori, utropar Rosa. Han är min mammas allra äldsta släkting. Den gamle mannen slutar sjunga. Är det verkligen du, Rosa? Babounies flicka Vad roligt det är att se dig! Vad gör du här, Naori? Vart har kayakofolket tagit vägen 6

Rosa ger Naori en kram. Kan du berätta vad det är som har hänt? Naori ser sorgsen ut och klappar Rosa på kinden. Kayakofolket fick lov att flytta eftersom de kom hit och förstörde vår skog. Men själv ville jag inte lämna mina förfäders marker. Nu letar vi reda på kayakofolket, säger Tom beslutsamt. Ett bedövande buller skär plötsligt genom tystnaden. 7

8 En lång karavan med skogsmaskiner kommer mot dem. De rycker upp träden. De banar väg. De har enorma hjul. Rosa blir skräckslagen. Tom hoppar ut och ställer sig framför traktorerna. Han sträcker ut armen.

STOPP! Ryck inte upp träden! De är ju våra vänner. Vi behöver dem! Det är träden som tar hand om alla växthusgaser som vi släpper ut! Om det inte längre finns några träd så stannar växthusgaserna kvar i luften runt omkring oss och jorden värms upp. Männen i skogsmaskinerna förstår ingenting. Deras chef ger dem tecken att fortsätta med arbetet. Maskinerna skumpar fram. Tom måste skrika för att överrösta bullret. Om jorden blir varmare ändras vårt klimat! En del platser kommer inte att ha något vatten alls. Där blir det torka. En del platser kommer att få alldeles för mycket vatten! Där blir det översvämningar. Vi kommer att få fler och fler stormar och orkaner. Massor av djur och växter kommer att försvinna för gott. Världen kommer att ödeläggas och vår egen överlevnad står på spel! Männen på traktorerna vägrar fortfarande att fatta. Rosa är alldeles förtvivlad. Hon ber sina vänner att följa med och leta reda på kayakofolket. 9

Rosa, Tom, Lisa och Naori lämnar skogsmaskinerna bakom sig och går mot skogen. Naori rynkar pannan. Tyst! Hörde ni? Tom och Rosa lyssnar. De hör ingenting. Naori lägger örat mot marken. Sedan sticker han ned handen i ett hål. När han drar upp den igen får de se en grön groda med röda tassar, som darrande sitter på Naoris fingertoppar. Stackars liten den är livrädd Då hör Lisa en fågel. Titta det är en tukan och den låter helt utmattad! 10

Naori klappar fågeln och säger: Skövlingen av skogen är en katastrof för både människor och djur. Man hugger ned träden för att bygga jättelika jordbruksanläggningar, för att bryta guld och diamanter i gruvor eller för att hugga virke av tropiska träslag. Fler och fler människor vill ha mer och mer, och därför hugger man ned fler och fler träd Tom suckar. Om alla här i världen konsumerade lika mycket som folket i min hemstad Mörlunda skulle vi behöva flera jordklot för att klara oss Plötsligt försvinner marken under Lisas fötter. Hon faller och gör sig illa. 11

Naori tar Lisa i famnen. Det är inte så farligt, lilla vän. Du ramlade därför att ett hål öppnade sig i marken. Trädens rötter brukar förhindra sådana skred. Det här är alltså också avskogningens fel. Men jag vet vilka växter vi kan använda för att läka dina sår. När de kommer fram till skogen pekar Naori ut ett träd med löv som kan läka såren. Tom tittar förbluffad på när Rosa klättrar upp i trädet. Rosa är väldigt vig. 12

Högt däruppe sitter två små apor och tittar nyfiket på Rosa. Nere på marken står Naori och pratar med Tom. Jag älskar skogen, Tom. Vi är en del av den. Skogen är vårt hem. Den är vår själ. Det är våra förfäders mark. Det är därför den är så viktig för kayakofolket. Det är därför den är så viktig för alla oss människor. Rosa ger upp ett glädjetjut. Titta! Nu har jag plockat löv som kan läka Lisas sår. Vänta, hör ni rösterna? HURRA! Nu kan inte kayakofolkets by vara långt borta. 13

Vännerna vandrar genom skogen. De följer ljuden från byn. Det är så vackert att Tom tappar andan. De små aporna leker kurragömma. Färggranna fåglar kvittrar glatt. Solstrålar tränger igenom grönskan och bildar pelare av ljus. Tom stryker över en blomma. Gamle Naori berättar för dem: I skogen hänger allt samman. Blommorna behöver bin. Fåglarna behöver mat och äter insekter som bin. Insekterna behöver träd. 14

Naori stannar framför ett jättelikt träd. Hans blick glider uppför stammen mot trädets krona. Man kan ana himlen bakom oräkneliga löv. Du förstår Tom, säger han, när människorna har ryckt upp det sista trädet och står framför en skövlad jord, vad har de då kvar? Tom ryser. De går vidare och plötsligt, bakom en ett tusenårigt träd, får de syn på människor. Det är kayakofolket! Rosa börjar springa. 15

Vännerna har hittat kayakofolket! Rosa är ifrån sig av lycka. Tom ställer sig mitt i byn och människorna samlas runt honom. Kära kayakoer, jag heter Tom. Jag kommer från Mörlunda. Det är en stad där man konsumerar alldeles för mycket. Man äter för mycket kött och för mycket grönsaker som har transporterats långa vägar. Man använder en massa tropiska träslag. Jag hade ingen aning om hur hårt regnskogen och ni som lever här drabbas av vårt resursslöseri. Tom slår ned ögonen. En liten flicka kommer fram till honom. 16

Snart åker jag tillbaka till Mörlunda. Då tänker jag förklara det här för mina vänner. Jag tänker visa dem foton på den förstörda skogen och er skövlade by. Jag tänker säga åt dem att äta mindre kött för att hjälpa till att skydda skogen. Jag tänker berätta att turister skulle kunna besöka de vackra skogarna på ett miljövänligt sätt. Jag tänker tala om för dem att vi kan få bra virke från träd som växer nära Mörlunda, som lärkträd, ek och bok. Och jag tänker säga att vi måste ta hand om jordens skogar på ett hållbart och miljövänligt sätt. 17

Solen sjunker ned bakom skogen. Det blir natt. Tom sätter sig. Han fortsätter att tala till människorna i byn. Jag tänker också säga åt dem att vi måste anlägga parker och reservat för att skydda djuren, växterna och vattnet. Jag tänker säga att vi måste börja konsumera mer produkter som är tillverkade eller odlade i närheten av Mörlunda och inte transporteras från andra sidan jordklotet. Gamle Naori går fram till Tom. Du är klok du, Tom. Kayakofolket litar på dig. De vill ge dig en gåva. Alla börjar dansa runt Tom. 18

Naori går fram till Tom, Rosa och Lisa. Han stoppar ner fingret i en lerkruka. När han drar upp fingret är det täckt av färg. Gamle Naori drar fingret över pannan på våra vänner. Tom, Rosa och Lisa, Vi vill ge er en väldigt speciell gåva. Härmed utnämner jag er till hedersmedborgare här i byn. Tom har aldrig varit så rörd i hela sitt liv. Tårarna rinner längs hans kinder. Naori kramar om Tom. Vet du, Tom, vi i kayakofolket lever på det som vi själva kan producera. Vi lever i harmoni med skogen. Och vi vill fortsätta att leva på det sättet. 19

20 Det är tidigt på morgonen. Rosa har bestämt sig för att stanna kvar några dagar till hos sina släktingar. Tom och Lisa går tillbaka till luftballongen. Den lättar och stiger upp i skyn. Från luften vinkar Tom och Lisa ner till sina vänner. I en skogsglänta ser de byfolket dansa. De vill bringa lycka till Tom och Lisa och till det de ska göra. Tukanen virvlar runt luftballongen. Den ger upp ett skri. Tom och Lisa står och lyssnar på fågelsången som för med sig kayakofolkets önskningar.

Europeiska kommissionen Kayakofolkets önskningar Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå 2010 20 s. 16,2 x 22,9 cm ISBN 978-92-79-14321-2 doi 10.2779/9056 Denna publikation kan, så länge upplagan räcker, erhållas gratis från : Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för miljö Informationscenter (BU-9 0/11) B-1049 Bryssel http://bookshop.eu/

KH-31-09-252-SV-C