Stockholm den 18 december 2014

R-2014/2076 Stockholm den 18 december 2014 Till Finansdepartementet Fi2014/4044 Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 19 november 2014 beretts tillfälle att avge yttrande över Utkast till lagrådsremiss Dubbelprövningsförbudet och andra rättssäkerhetsfrågor i skatteförfarandet. Advokatsamfundet vidhåller de synpunkter som förts fram inom ramen för samfundets yttrande över betänkandet Förbudet mot dubbla förfaranden och andra rättssäkerhetsfrågor i skatteförfarandet (SOU 2013:62). 1. Allmänt om förslaget Regeringen förordar att skattetilläggsfrågan ska prövas i samband med brottmål i allmän domstol. Skattetillägget ska prövas i allmän domstol endast då det är aktuellt med en prövning för skattebrott avseende samma person och samma felaktighet eller passivitet. Sakbegreppet ska inte följa varken straffprocessen eller skatteprocessen utan konventionens kriterier för samma brott ska tillämpas. Uttrycket felaktighet och passivitet ska användas för att avgränsa vad som utgör hinder för ett andra förfarande. Regeringen anser inte att den omständigheten att praxis kan komma att utvecklas i olika domstolsslag är skäl nog att frångå förslaget. Inte heller det faktum att åklagare och domstolar får nya frågor att hantera medför att förslaget inte bör genomföras. Samma brott prövas i ett sammanhang och den enskilde får endast en sanktionsprövning på det felaktiga agerandet och en väl sammanvägd påföljdsbörda garanteras. Lika fall

2 kommer att behandlas lika i största möjliga utsträckning. Tulltillägg kommer inte omfattas av den nya regleringen. Vidare föreslås att reglerna i skattebrottslagen om särskild åtalsprövning för skattebrott ändras med innebörd att de fall där det undandragna skattebeloppet understiger ett visst belopp, som huvudregel inte ska leda till åtal. Vidare ska reglerna om Skatteverkets anmälningsplikt i samma lag justeras, med innebörd att Skatteverket ska göra en noggrannare prövning innan en anmälan lämnas till åklagare. Skattetillägget ska fortfarande vara en administrativ sanktion, som omfattas av det administrativa förfarandet. 2. Beviskrav i brottmål Advokatsamfundet har i sitt remissyttrande den 21 januari 2014 (R-2013/1777) över betänkandet Förbudet mot dubbla förfaranden och andra rättssäkerhetsfrågor i skatteförfarandet (SOU 2013:62) avstyrkt de förslag som däri lämnades. Enligt samfundet var lagförslaget bristfälligt. För det fall regeringen ändå övervägde att lägga förslagen till grund för lagstiftning instämde Advokatsamfundet i de synpunkter som framfördes i de särskilda yttrandena och då särskilt i det yttrande som lämnades av advokaten Börje Leidhammar. Särskilt kan noteras synpunkten att beviskravet för att påföra skattetillägg, mot bakgrund av att skattetillägget ses som en straffrättslig sanktion, bör vara detsamma som i brottmål (särskilt yttrande SOU 2013:62 s. 515). I nu remitterat förslag (s. 78 f.) anges följande. Som framgår av utredningens direktiv (dir. 2012:14) är utgångspunkten att uttaget av skattetillägg även fortsättningsvis ska vara baserat på objektiva kriterier, dvs. det ska inte krävas subjektiva rekvisit såsom uppsåt eller oaktsamhet vid påförande av skattetillägg. Det konstateras att denna fråga inte har utretts av utredningen och att regeringen anser att förutsättningarna för uttag av skattetillägg inte bör förändras i detta lagstiftningsärende. Regeringen bedömer vidare att åklagare och allmän domstol ska pröva skattetillägg enligt de regler som Skatteverket och allmänna förvaltningsdomstolar tillämpar. Regeringen hänvisar i denna del till att åklagaren redan i dag i samband med talan om brott för andra sorters talan där ett lägre beviskrav gäller än för själva åtalet, se 22 kap. rättegångsbalken (RB). Förslaget innebär således enligt Advokatsamfundet att det även fortsättningsvis kommer att finnas grund för att ta ut skattetillägg oavsett om den tilltalade fälls för skattebrott eller inte. Trots att skattetillägget är att betrakta som ett brott, tillämpas inte samma beviskrav som i brottmål. Dessutom vill Advokatsamfundet erinra om bestämmelsen i 1 kap. 1 brottsbalken där brott definieras. Det framstår som oklart huruvida den administrativa

3 termen oriktig uppgift i skatteförfarandelagens (2011:1244) mening uppfyller de kriterier som brottsbalken förskriver för vad som ska anses vara ett brott. Risken är uppenbar för att skattetillägg kommer att påföras i fall där beviskravet inte når upp till vad som gäller i brottmål, vilket inte är acceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt mot bakgrund av att fråga är om en straffrättslig sanktion. Det framstår dessutom som mycket egendomligt att merparten av skattetillägg även fortsättningsvis ska handläggas som en administrativ sanktion hos Skatteverket, trots att den enskilde kan anses vara föremål för brottsmisstanke redan när en underrättelse om ett övervägande om påförande av skattetillägg når den enskilde. Det framstår som en egendomlig ordning att ett administrativt förfarande gällande skattetillägg ska hanteras av allmän domstol samtidigt som en straffrättslig sanktion i flertalet fall även fortsättningsvis ska hanteras av Skatteverket. Advokatsamfundet föreslår därför att det vägvalssystem som tillämpas i Norge och som redovisas i betänkandet, bör övervägas ytterligare, se betänkandet s. 177 ff. Enligt Advokatsamfundet betonar detta vikten av att ytterligare på ett mer övergripande sätt se över och analysera de till stor del komplexa frågor som innefattas i, och kan väntas bli resultatet av ett genomförande av, föreslagen reglering. 3. Generella tredjemansrevisioner I det särskilda yttrande som Advokatsamfundet instämde i inom ramen för sitt yttrande över betänkandet, ifrågasattes behovet av generella tredjemansrevisioner. Vidare uttalades att i de fall sådana aktualiseras bör beslut härom i vart fall föregås av en prövning i domstol. Advokatsamfundet kan inte se att denna fråga eller synpunkt har utretts närmare eller beaktats i utkastet till lagrådsremiss. Regeringen behandlar däremot samarbete och uppgiftslämnande mellan berörda myndigheter (dvs. Skatteverket och åklagare etc.). Advokatsamfundet efterlyser alltjämt ytterligare utredning såväl kring behovet av generella tredjemansrevisioner som förfarandet som sådant och dess tillämpning i ljuset av bland annat skyddet för den personliga integriteten och proportionalitetsprincipen. 4. Prövningstillstånd i hovrätt i mål om skattetillägg Regeringens förslag innebär att brottmålsreglerna om prövningstillstånd i RB ska gälla, och dessa regler ska även gälla när skattetillägget prövas med brottmålet. Om enbart skattetillägget prövas av domstol ska reglerna i skatte-förfarandelagen gälla. Regeringen anser att beslutet om skattetillägg ska kunna överklagas tillsammans med avgörandet i den straffrättsliga delen eller ensamt inom tre veckor. Även om endast skattetillägget överklagas ska målet handläggas enligt RB:s regler om brottmål i hovrätten. RB:s regler ska således gälla vid överklagande av allmän domstols beslut om skattetillägg.

4 Avseende prövningstillståndet framförs i betänkandet (s. 164 ff.), att vid överklagande av allmän domstols beslut om skattetillägg ska gälla vad som är föreskrivet om överklagande av dom i brottmål i 49, 51, 54 och 55 kap. RB. Regeringen föreslår en lösning som i huvudsak överensstämmer med 49 kap. 13 RB. Det innebär således att prövningstillstånd krävs i hovrätt vid överklagande av tingsrätts dom om den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader. Prövningstillstånd ska inte krävas om endast avgörandet om skattetillägg överklagas i hovrätten. Det innebär att prövningstillstånd fortfarande kommer att krävas när skattetillägget överklagas tillsammans med skattebrottet. Det föreligger därmed fortfarande en omotiverad skillnad ur rättssäkerhetssynpunkt jämfört med om skattetillägget följer reglerna i skatteförfarandet i förhållande till vad som gäller i brottmålsprocessen. 5. Offentlig försvarare i mål om skattetillägg i allmän domstol I expertutlåtandet anfördes att offentlig försvarare bör kunna utses i mål om skattetillägg i allmän domstol. Regeringen anser att vikten av en enhetlig process väger tyngre än målsättningen att skattetillägg ska behandlas lika var det än prövas. Regeringen anser därför att reglerna om offentlig försvarare ska gälla för skattetilläggsdelen i brottmålet, se 21 kap. RB. Det kan dock inträffa att endast skattetilläggsfrågan är föremål för prövning, t.ex. om endast skattetilläggsdelen överklagas till hovrätten. Eftersom rätten i skattetilläggsfrågan ska följa vad som gäller i brottmålsförfarandet, är det sannolikt att förordnandet, i de fall då brottmålet inte längre är aktuellt, kan komma att återkallas (21 kap. 6 RB). Det innebär att det inte kommer att föreligga någon rätt till försvarare om endast skattetilläggsfrågan överklagas. Regeringen framför dock att reglerna i 31 kap. RB även kommer bli aktuella i detta hänseende. I detta fall kan då den enskilde som överklagar endast skattetilläggsfrågan under de förutsättningar som anges i 32 kap. 2 RB få rätt till ersättning. En fördel med förslaget är enligt Advokatsamfundet att den offentliga försvararen i brottmålsdelen förmodligen kommer att vara ombud även i den del som avser fråga om skattetillägg. I detta hänseende kommer skattetillägg som har samband med ett brottmål att tillämpas mer rättssäkert än skattetillägg som prövas i förvaltningsdomstol, även om den medförda skillnaden mellan de olika förfarandena i sig är en olycklig konsekvens. Olika ersättningsregler kommer gälla beroende av om skattetillägget har samband med ett brottmål eller inte. I förvaltningsdomstol kommer 43 kap. skatteförfarandelagen att tillämpas och i allmän domstol kommer 21 kap. RB att tillämpas. 21 kap. RB kommer dock enbart att tillämpas till den del brottmålet och skattetilläggsfrågan prövas

5 tillsammans. Om enbart skattetilläggsfrågan överklagas till hovrätt, kommer emellertid ersättningsreglerna i 31 kap. RB att gälla. Advokatsamfundet anser att dessa olikheter bör elimineras och att lika ersättningsregler således ska gälla i samma domstol. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg