Gift med datorn! Hur livet kanske klaras av, om man måste lämna sin allra käraste ägodel.

1

Värstingar! Kåserier av Bernhard "Berra" Rubinsztajn Förord...sida 4 Liksom alla andra halvtaskiga författare, börjar jag denna utgåva med ett betydelselöst förord. Hoppa över skiten o dyk direkt på värstingarna! Släkten är värst! (I familjens sköte är allt lugnt o värst.) Gift med datorn! Hur livet kanske klaras av, om man måste lämna sin allra käraste ägodel. Mac ÄR sexigast! Efter lång forskning är det äntligen bevisat. En trilogi i högtidlig släktforskning, på fyra delar: Farsans dilemma Barn, fru och dator, en omöjlig kombination?! Smita från Jul-Stressen via modemporten. Ett klart bevis på att släkten är värst. Smita från NyårsLöften via modemporten. Julens knas blir bara värre på nyåret. Byta blöja...på datorn Barnsliga burkar bland dagens underligaste tekniska under..? 2

Andra värstingar, chefer, moral, idrott, trafik o sånt skit... Stress!!! Så kan det gå när stress-haspen är å Stresshantering Om konsten att tukta en överordnad. Trafikrapporten Hur det kan låta i radion om satiren fick härja fritt. Datorisera en pratkvarn Eller...Så tuktas en arbigga! Skitsnack!!! Om konsten att köra burken på en mugg. DubbelMoralKaka Om konsten att både äta upp och behålla kakan Jul ur Macens synvinkel Läs om hur din burk ser på julens elände För gammal...aldrig! eller om kosten att spöa ungdomar i pingis. 3

Värsta(?) värstingen: teknikens underligheter LäsMejFörHelvete!!! Kåseri i form av en ReadMeFil. Läs om programmet MacShit. Du har torskat! Ett av mina mest uppskattad kåserier är detta plattformsoberoende kåseri om dator/internetberoende. Varför är Macen så överlägsen!? Sensationell nyhet! Nu vet vi äntligen varför... Nybörjarguide i datorteknik: (Även om du aldrig annars läser instruktionsböcker, är denna nybörjarguide ett måste för varje datorförare.) Berras Nybörjarguide Del 1, Starten Vi börjar med lite kartongbrottning. Berras Nybörjarguide Del 2, Internet Vi forsätter med sladda ut på Nätet. Berras Nybörjarguide Del 3, den bärbara datorn Ute bland folk och fä. Berras Nybörjarguide Del 4, Krångel Grundrecept mot busiga burkar. De fantastiska illustrationerna är gjorda av konstnären Margareta Gaik. 4

Förord Äntligen har jag fått tummarna loss ur sketan, för att göra det som jag själv och några av mina läsare begärt. Jag har gjort en sammanställning av mina värsta kåserier. Även om tummarna blev en aning smutsiga o illaluktande där bak, så är det inget mot vad dessa kåserier blivit. Det är de värsta som någonsin lockat till gapskratt. En del av dem har publicerats tidigare i diverse blaskor, både i e-form o i pappersform. Förhoppningsvis känner du igen något... Annars är det bara att läsa vidare o låta mungiporna lyftas med en smula eftertanke. Kåserierna är indelade i tre delar. Indelningen är sporadisk o nästan totalt betydelselös. Du kan läsa kåserierna i vilken ordning du vill, hur du vill och var du vill. Utskrift för läsning på skithuset rekommenderas. Redan efter att ha läst några rader i valfritt kåseri, kommer du att förstå varför. Om du skulle garva läppen av dej, så anklaga inte mej. Annars går det dock bra att kontakta mej med epost till brz@webbjobb.nu. Trevlig läsning! Berra Vad väntar du på? Tiderna blir inte bättre, om du inte läser vidare, förstås. 5

Gift med datorn!? Det finns visst några tillfällen i livet, då man helt enkelt är tvungen att lyfta arslet från den där stolen vid datorn. T.ex. när frugan kommer o rufsar en i nacken o säger: "Kom, så går vi o lägger oss nu...", med just den där rösten, ni vet...då har man liksom inget val. Det är, helt enkelt, bara att ställa upp. Fimpa nedladdningarna, förbindelsen, ner i bingen o gör din äktenskapliga plikt, bara. Burken får vara i gång, så länge. Den kan ju komma till nytta när man är klar med leveransen av de små livgivande vita dropparna. För ett så gott syfte kan ju vända ryggen åt datorn en liten stund. (Enligt Magnus Uggla så ska det ju inte ta mer än fyra sekunder.) För så kort tid kan man ju avstå från Internet. Sex är ju iaf. en trevlig sysselsättning. Nästan lika kul som att surfa. Nåväl. Burken fick stå o susa hela natten lång, utan att man orkade göra nåt åt saken. Skärmsläckarens brödrostar fick flyga natten lång. Man låg ju o snarkade som en gris. Och nio månader senare, var det dags igen. Att bli avbruten från sitt nattliv med burken...vad trodde du att det var dags för...? "Jag har fått värkar.", säger hon mitt i natten. Ja, där sitter man o surfar som bäst. 5 program, 13 filhämtningar och 3 sökningar i gång. Ovanligt bra flyt på Nätet, denna natt. Och då får man lämna allt för att Nytillskottet valt just denna natt, för att komma till världen. Kan inte någon stifta en lag, så att alla ungar kommer ut under kontorstid! Då är man ju ändå på jobbet och det är definitivt inte lika viktigt som fritiden på Nätet. Det skulle bara vara skönt att slippa från kneget. För att inte tala om alla OB-tillägg som Landstinget slipper betala ut. De kan väl ta pengarna för att betala fallskärmar o höga pensioner åt lite vanligt folk. Hjälp den hjälpsamme farsan! Väl inne på förlossningen hade man glömt allt vad Internet heter. Det fanns ju ett par trevliga burkar där oxå. Deras röda små siffror höll reda på Nytillskottets puls och värkarnas effektivitet m.m. Inga skärmar, förvisso, och ingen uppkoppling varken till Nätet, så det blev ju lite tråkigt. Under tiden så fick frugan det allt jobbigare. Vit- o grönrockarna började att springa in och ut. Och där satt man... Ville ju vara så lite i vägen som möjligt, men ändå hjälpa till så mycket som möjligt. En otroligt svår kombination. Lika svårt som att köra ett macprogram på en PC, om inte värre, ändå. Det finns ju emulatorer för sånt. Dock så fanns det ingen emulator för att kunna torka frugan om pannan samtidigt som lustgasmasken skulle på, några tröstande ord skulle sägas, andningen skulle stämma och någon vänlig vitrock skulle göra nåt arbete just precis där man stod. 6

För att inte tala om hur det kändes inom en när den man älskar mest här på jorden (förutom sin dator, förstås) har så jäkla ont att hon skriker rakt ut i natten. Underligt att inte det där vattenglaset på sängbordet sprack i tusen bitar. Vrålen måste iaf ha väckt folk i Casablanca. Nåt jag kan hjälpa till med?, var väl den vanligaste frågan från en blivande fader i nöd. Man måste ha varit en riktig plåga för de otroligt skickliga barnmorskorna, sköterskorna o läkarna. De slet som djur för att förlossningen skulle bli så bra som möjligt. Och så sprang en nervös farsa hit o dit, framför o bakom och framför allt i vägen med sin hjälpsamhet. En skitsak Ingen av personalen vågade tydligen säga till på skarpen, så man bara fortsatta att pina dem. Och sen när man väl fick hjälpa till, så gjorde man bort sej också. (Fast jämfört med vad frugan var med om, så var det egentligen bara ett litet skitproblem) Jo, det var den där brakfisen som man satt o höll inne hela natten. När man skulle till för att hjälpa med ett lyft, så spraka det till ordentligt. "BRAAAAAAAKK!", hördes det in i från mina brallor. Och så tappade man ner frugan, förstås. Som om hon inte hade det tillräckligt jobbigt utan mina klantigheter. Grönrockarnas skarpa, men förstående blickar talade om hur illa de tyckte om min busiga mages lilla påhitt. Det var bara att ta nya tag o lyfta igen. Till sist fick vi frugan på rätt plats för att få se ett litet huvud och en liten kropp komma ut. Denna syn var så underbart härlig att man nästan inte alls saknade sin dator där hemma. Plågan var över och lyckan tog vid. En underbart vackert, fult litet skrynkligt ansikte, tittade undrande på oss. Liksom undrande var musen fanns nånstans. Ett perfekt ansiktsuttryck för en son till en datatorsk. :-) Farsan (Även publicerad på macpower.com. R.I.P.) 7

Nu är det bevisligen konstaterat Mac ÄR Sexigare än PC "MacBojan" av Margareta Gaik 15 års studier av mänskligt beteende vid datorer har givit vid handen att Macintosh är den sexigaste datorn. Alla forskare på området är ense om detta. Orsakerna till macens överlägsna sexighet är flera; många fler än vad denna artikel någonsin kan innefatta. Namnet Macintosh och den färgglada äppelsymbolen på datorns chassi, har under ett drygt decennium attraherat användarna till stordåd, inte enbart inom datorns egna användningsområden. En uppdelning av ordet Mac-In-Tosh talar egentligen för sig själv. Dock kan historiker bekräfta att den ursprungliga neandertalmannen kallade sin hustrus älskogsgrotta för "Tosh" el. möjligen "Toss" (jämför med dagens "Tussen"). Grottmålningar från Syrien indikerar även på detta. Fastän det inte fanns många neadertalare i Skottland, så kan man väl ändå utgå ifrån att det alltid funnits någon som kallades "Mac", eller benämde någon kroppsdel vid detta namn. Äppel-symbolen kan (med lite god vilja) liknas vid både det manliga och kvinnliga könsorganet, beroende på betraktarens synvinkel. Som jämförelse kan logotypen för Windows 95 nämnas. Denna flaggliknande varusymbol indikerar, enligt beteendeforskarna på vind och blåst. I sexuella samband ses detta enligt gammal sed som mycket negativt. "Känn dej blåst, pysen!", är det budskap som uppfattas. Om detta även stämmer in på Windows operativsystem förtäljer varken historie- eller beteendeforskningen. Det är en erfarenhet som alla PC-ägare gör förr eller senare. 8

Första intrycket Starten av en PC och en Mac är en avgörande faktor, som kan jämföras med det s.k. "första intrycket" av en sexualpartner. En PC startar upp med ett motbjudande bräk och ett barnsligt pip, vilket knappast inbjuder till sexuella eftertankar. En Mac, däremot, startar upp med ett plong och en leende symbol på skärmen. Ett mycket gladare bemötande. Glädje är, enligt sexprofessor James Snoppensson, en helt avgörande sexuell faktor. Samma professor, en världsledande auktoritet på området, säger även att en av de viktigaste faktorerna för om en dator kan vara sexig eller ej är funktionaliteten och smidigheten vid det s.k. "Plug & Play". Om en ny enhet kopplas till, liknas detta vid den sexuella akten. Samt att om det är så, som fallet ofta är med PC-datorer, att hårdvaran inte fungerar vid första försöket, så kommer den eventuella första glädjen med datoranvändandet och den dubbelbottnade sexualiteten att helt försvinna. Helt jämförbart med det verkliga livet. Men den, kanske allra mest sexuellt avgörande detaljen är musen. Att musen för en Macintosh bara har en knapp istället för PC:ns två knappar har en stor och riktig liknelse med "the real thing". Den lilla fyrkantiga knapp som man måste trycka på för att en diskett ska ploppa ut från en PC, är - enligt Snoppensson - en annan faktor som gör att sexuellt aktiva människor bör välja Mac i stället för PC. Denna lilla knapp kan, med en massa god vilja, liknas vid en penis. Och som penis är denna lilla knapp totalt försumbar. Alla andra liknelser mellan diskettinkastet och det kvinnliga könsorganet är totalt felaktiga, eftersom formen mer påminner om ett brevinkast än ett penisinkast. Inget att försöka sej på, ens om du har en Mac. Enligt Dr. Ruth Slidenstierna, berömd specialist på detta område, så är felmeddelande vid maskinernas/systemen eventuella kraschande den klart avgörande faktorn som gör macen till den sexigaste datorn. Om en Mac "går ner", ger den ifrån sej ett meddelande om feltyp och en bomb. Inget trevligt tillfälle om man håller på med nåt viktigt arbete, men kan dock betraktas ganska sexigt i mångas ögon. En bomb har faktiskt en viss sexuell dragning p.g.a. kraften i sitt uttryck, menar Sliden-stierna. Den "förbjudna åtgärd" som PC-programmen påstås utföra i liknande situationer har naturligtvis motsatt effekt. Slutsats Så om du råkar vara en Mac-änka, d.v.s har en make/maka som ägnar väldigt mycket tid framför sin burk, då vet du nu varför detta är fallet. Du har alltså mycket stor anledning till svartsjuka på din makes/makas dator, om det är en Mac. Skulle det råka vara så illa att det är en osexig PC, som tar all uppmärksamhet från din sexualpartner, då är det snarare dej själv du bör undersöka. Risken är i så fall mycket stor att du inte alls har den sexuella attraktionskraft, som du trodde dej besitta. Med Macen som rival är det annorlunda. Där har du en verklig konkurrent om din partners sexuella uppmärksamhet. Du bör helt enkelt övertyga denne person, som nätterna igenom kör sin Mac istället för att vara behaglig i din säng, att ägna sej en stund åt familjen istället. Varför då inte i den stora dubbelsängen? Argumentet att en stund i sängen med sin älskade kan vara väl så ljuvlig som att sitta vid sin Mac och arbeta, brukar hjälpa en liten stund åtminstone. Fast om din partner har en powerbook, som tas med i sängen. Då är det kört!!! Det enda du då kan göra är att ge upp, och lämna över dina eventuella förlovningsringar och andra kärleksbevis till Macen. 9

Du är då helt enkelt brädad av världens sexigaste burk! :-) Berra (Även publicerad den eminenta blaskan MacGarvet 1.0) 10

Pappans dilemma Det är en grå-mulen söndag eftermiddag. Lillen sover sött och frugan är på jobbet. Där sitter man då alldeles själv i en lite spöklik tystnad. Man är inte van vid att det är lugnt o tyst, inte. Det ska gudarna veta. Lätt åtgärdat. Bara att sätta på radions sportextra. Då blir det lite liv i luckan. "Den här stunden ska jag utnyttja till att få nåt vettigt gjort!", tänker man högt för sej själv. Ute i köket står disken man nästan lovade att ta hand om. Lägenheten ser ut som om en tvååring fått härja runt precis som han ville. (Det var väl det han gjorde, innan han beslöt sej för att sova middag.) Nej. Jag gitter bara inte diska eller städa. Ja, ja, jag vet att min fru skulle uppskatta det, men...var det inte ett par filer som jag skulle ladda ner från Min BBS? Jo! Det hade kommit en ny version av programmet "JättebraAttHa" 50-11.3.1 och på svenska! Visst fixar man engelskan någorlunda, men svenska är ju mitt modersmål. (Well, skånska iaf.) Sagt och gjort. Fingret på "Mackans" strömbrytare. Ut på Nätet. Och en stund senare så är man på sitt skrivbord hos Min BBS. Där nånstans i virrvarret av alias hittar man rätt forum. Klickar till och ser sina drömmars fil. Det är bara att dubbelklicka hem den. 1,3 MB, tja... det finns väl mer att ha... Jodå! Ett par nya filer till verkar intressanta och klickas omgående för hemladdning. Hoppla! Det blev en massa meg... tur att det finns lite HD-plats här hemma. Ja, nu kan man hitta på lite annat kul. Det tar en stund att ladda hem allt det som man klickat igång. Så, släng dej över nyhetsgrupperna och de andra forumen, här på IDG\Online. Då kanske man slipper använda offline-läsaren i dag. Det är ändå en viss känsla att vara med "live". Det Där!!! Börjar med mina "egna" forum. Radio... (Usch, va lång tid det tar att öppna när man laddar hem) Jo där finns ett nytt meddelande. Ett kort svar på tidigare inlägg. Inget att göra där. Då vidare till Sporten. Ingenting på flera dagar! Att inte folk har fattat att idrott i allmänhet och pingis i synnerhet är det mest intressanta som finns på den här planeten! Nåväl, de får väl skylla sej själva. Kollar nedladdningen lite snabbt. Mycket kvar. Knallar vidare till fler intressanta forum. Intresseklubben Noterar ger ett par goa skratt och Reginas är trevligt. Alltid nåt kul i gång. Moderatorhörnan, lite trist idag. DÅ! Nånstans i nåt forum eller nyhetsgrupp dyker det upp. "Det där"! Ja just "Det där" påståendet med jättestort P. Ett heltokigt påstående som bara står där, obesvarat! Det går helt enkelt inte att motstå. Innan man hunnit fatta, så var man igång o skrev skiten ur den där stackarn, som råkade kläcka ur sej "Det där". Man blir tvungen att ta sej i 11

kragen för att inte såga "Det där"-killen jäms med fotknölarna. Så lite lugnare formulering och...nej! Det blev alldeles för töntigt. Skriv om på nytt igen! Nedladdningen är för länge sen färdigploppad, när man äntligen kommer på de rätta formuleringarna. Rakt på sak, utan krussiduller och med ett litet stänk ironi. Tangenterna står som spön i backen. Vilket skriv-flyt! Plång! och Plång igen! Två svar på "Det där" slank in i forumet. Järnvägars! Man ville ju vara först. Och nu måste jag ju kolla dessa två innan jag lägger ut mitt svar. Dessa öppnas och ögnas snabbt igenom. Väl! De tar inte alls upp min synvinkel på "Det där". Så det är bara att skriva vidare. Vad var det nu jag skulle säga...? När man sen äntligen kommit upp i flytet igen. Då hörs ett tilltagande litet skrik från barnkammaren. Snart ökar volymen till öronbedövande. Nej! Lillgrabben vaknar! Han brukar ju sova längre... Jaså är klockan redan... Två händer är alldeles för få Linjen får stå och ticka av Telias elvaoetthalvtöringar/minut. Grabben måste ju tröstas. Han är ju jätteledsen. Dyker in i hans rum och tar upp honom. Han har en min som skulle kunna släcka solar. Lite mindre ledsen blev han väl av att jag tog upp honom. - Nää. Mamma är inte hemma. Du får nöja dej med pappa. Och så ut i köket. Blanda välling med en hand. Den andra håller man grabben med. Och så lagom varmt i flaskan. Äntligen är lille Micke nöjd igen. Han bara står där och suger på sin nappflaska. Då så var det dags att slänga sej tillbaka framför datorn och hoppas på att lille Micke nöjer sej med sin välling. Nej då, han vill sitta i knäet och äta sin välling. Det ska väl gå. Lite omständigt att skriva samtidigt, bara. Men vad kvittar det. Man blev nedkopplad p.g.a. inaktivitet. Ingen kris i sikte. Allt var ju sparat. fin gammal vana, att spara sitt jobb i tid o otid. Det har sparat in många svordomar. Grabben har käkat färdigt. Har blivit sitt vanliga glada jag igen. Det är nog inte lätt att vara liten o hungrig, inte. Nu kan man koppla upp sej igen och fortsätta där man tappade tråden. Bara det att det kommit in ett svar till på "Det där" påståendet. Jaha. Öppna och läs. Men det var som... Där står det ju! Någon annan har gett precis det svar som jag skulle ge. Visserligen med egna ord, men ändå...! Man blir både glad o ledsen och jag vet inte vad... En massa god online-tid har gått åt till ingen nytta. Eller; nåja. Man fick ju hem den senaste versionen av JätteBraAttHa-programmet och så har man en glad o go liten son. Och kanske, kanske, kanske man hinner att åtminstone städa undan lite innan fru'n kommer hem... :-) Berra (Tidigare publicerat i Destination OnLine, IDG\Onlines onlineblaska.) 12

Att smita från julstressen... via modemorten Då var det snart jul igen. Julen står för dörren. Ja, just det julen står *för* dörren. Jag kommer inte ut!! Även modemporten har förstått att julen närmar sig. Knappt varken en etta eller nolla har flutit ut till mitt modem på flera dagar. Man har helt enkelt drabbats av den alltför vanliga svenska folksjukdomen; "J U L" (Julus Olustus Stressapåbara på latin) Redan i oktober börjar affärerna att julskylta med tomtar, renar och snödrivor. Inte konstigt att man är less på alltihop när det väl är dags för Kalle Anka och självaste dopparedagen. Man kan undra om folk i allmänhet blir tokiga i december månad, eller bara får lite fnatt i största allmänhet. En kompis till mej, som arbetar på hispan (=dårhuset, för den som ev. inte hajar tugget i Storstan), han berättade att de har som allra mest att göra strax före jul. Om folk är lite tokiga övrigt om året, så blir de totalknäppa i december. Nåväl, lite tossig måste man väl vara annars så är man väl inte riktigt klok!? (Ett bevingat ord?!) Men, sa kompisen, när klockan slagit 15:00 på Beckomberga (Bäckis, heter det väl på riktig svenska?), då är det som om friden slagit alla knäppiga patienter på käften med en rak sömnig högerkrok. Det blir så lugnt på psykhusets värsta avdelning, att man kan höra en spruta falla. Men är det inte så för oss alla? Före julen ska det julklappas, storstädas, jobbas över, julpyntas och julskinkas mm... Tiden börjar plötsligt att bara försvinna. Man sover för lite och jobbar för mycket. Fuck Jesus! Och så kan man undra över orsaken till denna så omhuldade helg. Ja, de säger att Jesus föddes den 25 dec. Men forskare har fått det till något helt annat datum. Men vad har det för betydelse egentligen. Man tror ju varken på Jesus, Gud, Allah, Buddha, Oden, Satan eller Mammon. Varför "firar" man jul, då? En del säger tradition, en del andra säger ingenting alls. Jag tror mer på den amerikanska versionen, som en klok affärsman i leksaksbranschen en gång yttrade när han fick se fakta om Jesus verkliga födelsedag. "Fuck Jesus! X-mas is biiiiiig business!" Men julafton vore hemskt trevlig om det inte vore för släkten...! Nej, inte hela släkten. Onkel Rune heter julens stora levande mardröm. Han är ju inte någon riktig onkel. Bara en riktig knöl. Fastän man undrar hur det kan komma sej att en så underbar människa som min kära moder, kan ha fått en så hispig och tillgjord syster. Blått hår och Lidingömelitta (=En typiskt gumma-kapsyl, som sitter på de flesta tanter, om de bor på 13

Lidingö, Östermalm, Djursholm eller nåt sånt skumt ställe). Hon har en sån där skränig högljudd skrapig röst, som enbart mostrar kan kan ha. Den rösten kan utan tvekan höras på flera mils avstånd. Släkten ÄR värst Men detta skulle man kunna stå ut med. Det värsta som moster Ester någonsin gjort var att gifta sej med Onkel Rune. Detta formidabla monster till människa ska man stå ut med varje jul. Vilken tur att det inte är julafton varje dag. Då hade nog Bäckis fått in ytterligare en patient. Det är bara en gång om året som hela släkten träffas. Många av mina släktingar är trevligt folk och det skulle vara ett nöje att fira jul om det inte vore för Onkel Rune. Det är en man som är 190 cm och troligen lika bred. Om han väger under 200 kilo så ska jag äta upp min svettiga strumpa. Han har en förmåga att så totalt dominera julfesterna, att ingen annan knappt ens säger ett ord under hela tillställningen, förutom moster Ester, förstås. Hennes röst klarar inte ens Rune av att tysta ner. Onkel Rune är dessutom rik som ett troll. Och det är alltid till hans villa på Lidingö (=Gnidingö i folkmun), som vi styr våra darriga steg på julafton. Onkel Rune är mycket noga med att ingen kommer undan hans trakasserier. Förra året så var det en av släktingarna som vågade yttra sej. Onkel Rune hade nämligen frågat varför han inte öppnat sin julklapp. Kusin John, som bara var 15 år hade fått en scanner i julklapp. Han hade tagit av det glättiga julpapperet, studerat förpackningen mycket noga, men inte öppnat den. John hade svarat helt ärligt att han inte ville bryta förpackningen, så att det blir lättare att byta varan. Då hade Onkel Rune dundrat till. - Jaså! Du gillar inte vad du får i julklapp av mej, vräkte han ur sej så att det ekade i hela den stora villan. Att sen den skiträdde grabben försökte få ur sej att han ville byta den till en mac-scanner, så att den passade till datorn som han fick av Rune föra året, det brydde sej inte Rune om. - Här lägger man ut 10 lakan på en present till dej och så ska du byta den, dundrade den store knösen vidare. Om den stackars grabben hade haft blöjor på sej, så hade de oxå behövt bytas. Men han var inte ensam om att vara rädd för denne store knöl till man. Det fanns ingen i släkten som inte var skraj för honom. Men å andra sidan, så kan man inte klaga på julbordet. Där brukar finnas tillräckligt med mat för att mätta en stam i Afrika under de närmaste tre decennierna. Och så mycket sprit att en hembrännare skulle svimmat av avundsjuka. Och stressade servitriser från nån cateringfirma som jämt och ständigt sprang omkring för att fylla på faten, skära upp den stackars grisen eller fylla i glasen. (Undrar vad Jesus skulle tyckt om detta överdådiga frosseri?) Och så kan man ju alltid hoppas att det som hände för tre år sen upprepas. Då hade Onkel Rune druckit så mycket att han somnat lutande över bordet med grogglaset som kudde. Han hade inte ens hunnit att spela tomte innan han svimmade av. Tack o lov för det! 14

Julen är barnens helg...inte det..? Att barnen skulle tro på tomten efter att ha sett Onkel Rune i tomtedräkt är lika svårt att tro som att snövit skulle strejka. Han enorma kroppshydda avslöjade honom nästan lika snabbt som hans nedlåtande kommentarer,stjärtklappande på och försök till närmanden med samtliga kvinnor, utom moster Ester. Inte ens sjuttioåriga mormor Olga får gå ifred för Onkel Runes tafsande jättehänder. De minsta barnen brukar bli ledsna och gråta så fort den skrockande Tomte-onkeln börjar närma sej med julklappsäcken och sina påståenden om dålig uppfostran. Det har iaf en stor fördel med sej. Man slipper inbilla sina barn att det verkligen finns en tomte. Så kan det ju hända att man kan lära sina barn att inte ljuga och att vara ärliga, om man inte själv har ljugit för sina ungar. Då är det väl bara att stressa vidare, så att allt ogjort blir till ett enda stort kaos. Och fortsätta att undra vart freden på jorden tog vägen. Näää! Nog får vara nog! Nu så kopplar jag av, eller rättare sagt kopplar på... modemet alltså, ger mej ut på Nätet och bara skiter i allt som måste göras. Det finns alltid nån att chatta med eller nåt annat skoj att göra. :-) Berra (Tidigare publicerat i Destination OnLine,IDG\Onlines onlineblaska.) 15

Smita från nyårslöften... via modemporten Läkaren sade, enligt Moster Ester, att Onkel Rune måste äta vettigare och motionera regelbundet, för att fortsätta leva. "Då kan man lika gärna lägga näsan i vädret o dö, när man inte längre kan njuta av livet." hade Rune svarat, med gråten i halsen. Där ser man - svinhugg går igen. Är det inte så att man kanske börjar tro på att det finns nån där uppe som gillar oss i alla fall. En julafton utan Onkel Rune blir ju som en stund i himmelen, trodde vi. Jo nog var det lite lugnare. Men Onkel Runes ande vilade över hela jultillställningen. Inte nog med att han ringde från sjukhuset femton gånger under kvällen och försökte snacka med oss alla i högtalartelefonen, så var ett stort porträtt av honom uppsatt över den öppna spisen. Hans illmariga, falska leende bevakade oss fortfarande. Att sen 10-årige nästkusin Adam använde Runes porträtt som piltavla när han skulle prova sin nyfådda julklapp i form av dartpilar, det fick den stackars Moster Ester att bryta ihop totalt. Med det resultatet att vi kunde fira jul i lugn och ro. Kusin John vågade tydligen inte dyka upp på denna julfest. Han sades vara sjuk. Förra året gjorde han i brallorna av ren förskräckelse när Onkel Rune gav sej på honom med en hejdundrande utskällning, fylld med den sedvanliga blandningen av fördomar, arrogans, okunnighet och förakt. Nåväl, ont krut förgås inte så lätt. Så, vi fick passa på att njuta medan tid var. I fyllan, men inte villan Och sen var det då nyår, med den sedvanliga fyllan. En del av släkten träffas även till nyår. I största officiella hemlighet så ringer, emailar vi och bjuder in varandra till nyårsfest. Onkel Rune och Moster Ester får absolut inget veta. Om det skulle hända att de fick veta om att släkten träffas utan deras närvaro, då skulle himmel och helvete bryta loss. Ingen av oss kunde med vår vildaste fantasi föreställa oss vad som skulle hända då. Atombomber och världskrig skulle vara som ett-öres-smällare i jämförelse. Detta nyår träffades vi hemma hos Kusin John, Faster Elsa och Farbror Knut i Bandhagen. En helt vanlig hyreslägenhet, med sin trängsel och toalettkö, kändes som en befrielse jämfört med Onkel Runes jättevilla. Enkel mat, och så igång med fyllan. Fyllan är liksom det viktigaste med nyårsafton. Ju mer på snusen vi blev på Farbror Knuts hemkörda brännvin, ju mer sluddriga blev vi. 16

Barnen som ännu inte fick dricka sprit hade roligt även de. Vi som gjorde bort oss på vingliga ben, var tämligen skrattretande. Och när man är som mest packad, då ska man ge sej ut o skjuta upp livsfarliga fyrverkeripjäser. Ja, med undantag av kusin John, som smygsupit så mycket att han låg avsvimmad på muggen (=toalett, för de som inte hajar klyket). Jo, han hade fixat ett byte till en mac-scanner, som han stolt visade upp för alla, så snart vi hade stuckit in våra näsor i lägenheten. Det var en otrolig tur att han spydde ner Knuts kostym och inte mina kläder, när vi bar in honom till sängen. Eller rättare sagt försökte. Grabben kvicknade till, för att sen ge sej ut i vintermörkret. Han lär visst ha hamnat under bordet hos en kompis i stället, fick vi höra senare. Eld i berget! "Tänt va det här!", skrek Farbror Knut, strax innan det small till under söta Annas kjol. Hon var dock så packad att hon knappt märkte av det. Lika lite som hon märkte av Svenne, en avlägsen släkting som inte gjorde annat än att kladda på henne och försökte på alla sätt komma med närmanden. Dessa närmanden slutade ganska raskt, när Svenne råkade som råkade få en dagsedel av Annas make. En riktig tjotablängare mellan lysmaskarna (= betyder väl stjärnsmäll el. dyl. på lantiska). Han fick liksom annat att tänka på, kan man säga. Både han och söta Annas make fick åka saftblandartaxi till SöderSlakthuset för att bli några stygn rikare och en erfarenhet fattigare. Eller om det var tvärtom. Det får framtiden utvisa. Ingen av oss andra tog egentligen någon notis om det inträffade. Allra minst Anna, som bara fortsatte att skratta, skratta och vingla fram mellan raketsmällarna. Vi andra hade fullt sjå med att hålla balansen, titta upp och samtidigt skrika Åhh, för varje nattförstörande ljusglimt som vi såg på Bandhagens kalla himmel. "Eld i berget!" skrek 11-årige Syssling Stefan, och sprängde sin hemmagjorda bomb så att hela kvarteret skakade. "Inte fan tar man sånt som står skrivet på Internet", sa Stefan om sin bomb. "Den här är tagen direkt ur kemiboken, hehehe", skrockade han som en vilsen tomte. Han var helt ovetande om att han hade varit lika tursam som en lottovinnare. Hans händer satt ju kvar på armarna, och hans hus fortfarande stod kvar, efter att han blandat ihop till denna formidabla smäll. Med lite frostskador, skrubb- o brännsår här och var överlevde vi detta nyårsfyrverkeri. Och begav oss in igen till den värmande fyllan och nykterist-bryllingen Bengt, som hade stått på balkongen och skrattat åt oss. Denne man, som var den klart klokaste av oss, hade stannat kvar när vi andra gav oss ut i 12-gradig kyla med alldeles för lite kläder. Bengt var påpälsad som en isbjörn och på ett strålande humör, när han mötte oss i dörren. Bengt hade en gång i tiden avgivit ett nyårslöfte om att han aldrig mer skulle ta en droppe sprit. Och under av alla under, så höll han det löftet. Det är troligen första gången i världshistorien som ett nyårslöfte har infriats. Jo med ett enda undantag. Mitt 17

eget nyårslöfte att inte ge några nyårslöften har hittills hållit. Men för min egen del vet man aldrig. När fan blir gammal, så blir han ju religiös, sägs det... "Jag har inte haft så roligt sen min kapten i lumpen dratta i sjön", skrattade den nyktre retstickan åt oss. Bengt var - denna natt - säkerligen den ende nyktre personen i hela Bandhagen. Då var det nytt år igen, eller...? Allt medan de andra kastade oss över groggar, chips, jordnötter, nyårslöften och liknande nyttigheter, så smög jag mej in på Kusin Johns rum för att spionera på hans dator. Just hade jag fått igång underverket, kopplat upp mej på nätet och satt och undra vad ända in i Hälsingland jag hade för lösenord till min internetleverantör, så kom Faster Elsa och ett grogglas gående in i rummet. "Jaså! Är det här du sitter? Och smyger...?", sa hon med en vänlig, men sluddrig stämma. Och just när jag skulle försöka få fram lite "åh, öh öh" som ursäkt, då fortsatte Elsa att orera: "Du ska inte tro att detta är Johns dator. Även om det var han som fick den av Rune, så får han knappt använda den. Nej, det är jag som kör den mest. Lto.pans 18

Byta blöja...på datorn!? Tiden läker alla sår är ju ett uttryck som är lika gammalt som det är falskt. Inte har väl släktens mentala sår efter alla år med Onkel Runes Jultrakasserier läkts ännu. Även om såren vid det här laget har fallit i glömska, så vet man att det kommer en jul i år oxå... Men vad nyårets skavanker i den alkohol-osande och raket-sprängande svinkylan beträffar, så stämmer det. Alla sår är läkta o gömda i minnenas dimbankar. Bakfyllan oxå, faktiskt! Nästa nyår kommer vi säkert att bli lika fulla o vilda, med nya frostskador, blåmärken och brännsår som följd. Människan är dock mänsklig, även när det är vinter. Vintern är väl den årstid, då man sitter längst tid vid sin dator? Då vill det ju till att den fungerar bra, och utan problem. Fast man kan ju egentligen undra lite...finns det någon dator i denna värld som fungerar helt perfekt? Och om den nu fungerar helt utan strul, så är den inte riktigt helt oberoende av vad för skit man stoppar in i den i form av mjukvaror. Jag tror då inte att den perfekta burken finns, och kommer troligen inte att finnas under den närmaste framtiden. Denna brist på teknisk perfektion, kan få de där fyrkantiga burkarna av plast o metall att nästa verka mänskliga. Många t.o.m. döper sina datorer, som om de vore nåt husdjur, eller en liten unge. (Det är ju för väl att datorena inte behöver blöja iaf., eller kan man verkligen vara säker på att de är rumsrena?) Husdjuret Potemkin regerar Nåväl, jag är inte ett spår bättre själv. Mina två "husdjur" heter förresten "Mackan" och "Potemkin". "Potemkin", (eller "Pottan", när han är på det humöret) blev döpt efter en recension i MacWorld, där den fantasifulle skribenten jämförde denna dator med den ryska pansarkryssaren Potemkin, vad gällde hanterbarhet o smidighet. Det är ju en gammal, nätt o jämt bärbar burk på så där en c:a sex kilo. Den gamla reliken släpar man med sej i ur o skur för att kunna skriva denna krönika o en massa annan dynga.;-) Man minns speciellt en gång en solfattig vår-vinter-vårdag på tåget...ja det där X2000...som går så tyst, smidigt o dyrt. Man hade fått tag på en budget-biljett, som bara kostade halva skjortan. Och så satt man där bland alla högdjuren o svinpälsarna. Herrarna, och en o annan dam, i den rullande församlingen började att plocka fram sina små, smidiga, bärbara datorer. Dessa syndigt mörka burkar startade knäpptyst. Det enda som kunde höra var en liten svag vårfis i det dollardoftande sällskapet. Inte ett ord sades. Och så kommer skäggige jag då, med min käre Potemkin i släptåg. Dänger upp den på bordet med en duns. Lyfter på locket och avslöjar den lilla svartvita skärmen, mitt bland 19

alla tjusiga färgskärmar. När, sen burken har fått sej en liten smäll med flat näve, så startar också hårddisken minsann. Och så tjong in med disketten. Den felande länken Ilskna blickar ovanför slipsarna. Skrap, skrap, skrap från disketten och väs, väs från hårddisken. "Pottan" har sagt ifrån: "Här är det jag som bestämmer!", och då får man vackert lyda. Man säger ju att det är mänskligt att fela. (Åtminstone violinisten!) Eller att felen beror på den mänskliga faktorn. Ett ack så sant påstående. (Se bara alla svenskliga fel här;)) Så vad ska man skylla på när en dator gör fel? Att det är datoriskt att fela (vad säger den fiolhärmande samplern om det?), eller att det beror på den datoriska faktorn? Därom tvista de lärde, kunde man väl säga. Så "Let s twist again", enl. Chubby Checker... Och ju nyare, kraftfullare och mer imponerande de nya maskinerna och systemen är, ju mer tycks dessa racer-burkar orsaka gråa hår på sin användare. Så då undrar man hur det kan komma sej, och framför allt vart är vi på väg? Kanske blir detta en stående replik år 2000: "Du...jag fick faktiskt igång datorn idag! Den gick ju oavbrutet i en hel halvtimme!" Och dataexperterna...dessa underbart kunniga människor...deras kunskaper...kommer de att begränsas till "konsten att sparka igång en krånglande burk", eller är vi där redan? Nåväl, min gamle käre Potemkin krånglar iaf inte. Inte en bomb så långt ögat når. Den startar på ett kick. Det är en makalös manick, som det heter i sången. Men ungefär lika omodern som en Korea-duffel eller en Volvo Duett. Men, med en minst sagt en stor personlighet, med tyngd och pondus (= läs blybatteri) innanför sitt fula plastiga skal. :-) Berra 20