Arkeologisk utredning, del av steg 1, avseende befintlig och alternativa ledningssträckningar Tuna Botkyrka

2017-10-18 BILAGA Bilaga 2.7 till komplettering (oktober 2017) av ansökan om förlängd koncession för 220 kv-ledning mellan Tuna och Botkyrka. Arkeologisk utredning, del av steg 1, avseende befintlig och alternativa ledningssträckningar Tuna Botkyrka Projektorganisation Projektledare Uppdragsledare Utredare Kartor, Stigfinnaren, Nektab, Svenska kraftnät, Enetjärn Natur AB Kartmaterial har använts med tillstånd från Lantmäteriet: Lantmäteriet, Affärsverket svenska kraftnät - Geodatasamverkan

Innehållsförteckning 1 Bakgrund och syfte... 4 2 Metodik... 5 2.1 Kulturmiljö... 5 2.2 Fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar... 5 3 Kulturmiljön i området... 6 4 Befintlig ledningssträckning... 21 4.1 Kulturmiljö... 21 4.2 Fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar... 21 5 Alternativa ledningssträckningar... 22 5.1 Alternativ A:... 22 5.2 Alternativ B:... 23 5.3 Alternativ C:... 25 5.4 Alternativ D:... 26 Referens... 27 Bilagor... 30 3/30

1 Bakgrund och syfte Svenska kraftnät har den 2011-03-02 ansökt hos Energimarknadsinspektionen om förlängd koncession för 220 kv-ledningen mellan Tuna och Botkyrka. Energimarknadsinspektionen anger i sin kompletteringsbegäran, daterad 2016-12-14, att ansökan ska kompletteras med en komplett miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken. Av kompletteringsbegäran framgår att det i MKB:n tydligt ska redogöras för vilken eventuell påverkan ledningen och tillkommande underhålls- och reparationsarbete medför på kulturmiljön och fornlämningar och vid behov redogöra för skyddsåtgärder som minskar eller eliminerar eventuella negativa konsekvenser. I syfte att uppfylla ovanstående krav i Energimarknadsinspektionens kompletteringsbegäran har Svenska kraftnät låtit utföra en arkeologisk utredning, del av steg 1 (byråinventering), som underlag till MKB:n. Utredningen omfattar befintlig ledningsgata och fyra alternativa ledningssträckningar. 4/30

2 Metodik 2.1 Kulturmiljö Berörda kulturmiljöer och fornlämningar har identifierats genom att inhämta och analysera tillgänglig geografisk information avseende kulturmiljöer, kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i buffertzonerna, dvs. ca 50 150 meter brett i den befintliga ledningens och alternativens sträckningar. Informationen har inhämtats från Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (FMIS), Länsstyrelsens Stockholm underlag gällande riksintresseområden för kulturmiljö och Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister (BeBR). Historiska kartor från Lantmäteriets kartdatabas på internet har rektifierats och granskats och har givit en bild av områdets historiska utveckling och bakgrund från 1600-talets slut och framåt. Ortnamnsarkivets (SOFI) namnbelägg har granskats och Sveriges Geologiska Undersökningars (SGU) kartdatabas med landhöjningssekvenser har varit till hjälp. Arkeologiska rapporter som berört någon del av området har studerats. Den översiktliga bilden av kulturmiljöns påverkan är således gjord utifrån befintligt underlagsmaterial och något platsbesök har inte genomförts. 2.1.1 Bedömningsgrunder Svenska kraftnät har tagit fram egna bedömningsgrunder avseende konsekvensbedömning av kulturmiljöer, se bilaga 2.7.1. Bedömningen bygger på en trestegsmodell i vilken värdet på de berörda områdena längs sträckan bedöms (steg 1) liksom påverkan på områdena (steg 2). Områdets antagna värde och den påverkan som antas ske på området vägs ihop i en matris i vilken en antagen konsekvens kan utläsas (steg 3). Det finns sex konsekvensnivåer; obetydliga, små, små-måttliga, måttliga, stora och mycket stora konsekvenser. 2.2 Fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar Utredningen omfattar riksintresse för kulturmiljö, kommunala intressen för kulturmiljö, kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. 5/30

2.2.1 Bedömningsgrunder Konsekvensbedömningen är baserad på erfarenheter från ett stort antal koncessionsansökningar för linjer liksom kunskap om förhistorien och historien såsom den avspeglas i fornlämningar och kulturmiljöer. 3 Kulturmiljön i området för befintlig ledning och alternativa sträckningar Nedan beskrivna förhistoriska och historiska sammanfattning gäller för hela området med befintlig ledning och de alternativa sträckningarna. Under respektive alternativ i avsnitten 4 och 5 kan viss komplettering av beskrivning av kulturmiljön finnas. I bilaga 2.7.2 och 2.7.3 finns objektstabell respektive karta över fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i området. I slutet av detta avsnitt 3 finns sju historiska kartor från olika tidsepoker som även de illustrerar textbeskrivningen. Kartorna är från följande år och visar dessa utsnitt av området: Figur 1. År 1806, norra delen. Figur 2. År 1709, norra delen. Figur 3. År 1735, södra delen. Figur 4. År 1779, södra delen Figur 5. År 1697, ett mindre utsnitt i centrala delen. Figur 6. År 1712, västra delen. Figur 7. År 1901-1906, hela området. Den idag synliga kulturmiljön i området är riklig och varierande och sträcker sig över en mångtusenårig period. Befintlig ledningen går över smala sprickdalgångar och på mindre bergspartier vilket skapar avgränsade geografiska rum. På framför allt bergspartierna samsas ledningen med fornlämningar från bronsålder och järnålder. 6/30

Området ligger inom Botkyrka socken i Södermanland, Stockholms län. Området ligger 20 70 meter över havet men fram till för 7000 år sedan låg trakten under vatten, förutom bergspartiet där transformatorstationen ligger som stack upp ur havet som en mindre ö. Det betyder att förutsättningar finns för att hitta även senmesolitiska (jägarstenålderns) boplatsspår i området. För 5000 år sedan hade flera öar bildats, men de lägre liggande områdena var fortsatt havsvikar. Det är först för 3500 4000 år sedan som hela stråket med befintlig ledning hamnat på torra land. Älvestabäcken, som rinner i en sänka under södra delen av ledningen, var fram till för 4000 år sedan en havsvik. 500 år senare hade havsviken torrlagts så pass att endast en å eller bäck återstod. Från kanske 3000 2500 f. Kr. kunde höjdpartierna i området där ledningen går tas i anspråk för bebyggelse och andra verksamheter. Delar av de lägre liggande områdena torrlades från havet ca 2000 f. Kr. men var stundtals fortsatt delvis fuktiga ängar ända in på 1700-talet. Lågpartierna har allra senast i 1700-talets början helt torrlagts, odlats upp och så småningom delvis bebyggts. Det öppna jordbrukslandskapet har delvis rötter i förhistorien. Hela bostadsområdet Alby, i vars västra kant befintlig ledningen går, ligger på ett av dessa lågpartier som fram till 1900-talets början var åkermark och svaljord (skiftesjord i ett cirkulationsbruk). Fortfarande finns en hel del öppen åkermark i den södra delen av ledningens sträckning. Kontrasten mellan å ena sidan stora bostadskomplex som Alby och industriområdet Eriksberg och å andra sidan den öppna åkermarken kring Älvestabäcken speglar på ett tydligt sätt människans olika sätt att nyttja landskapet för skilda ändamål under olika tidsepoker. Det äldre kulturlandskapet angränsar till den moderna stadens utveckling. De äldsta kända beläggen för mänsklig aktivitet i området är troligen de fynd av stenartefakter som hittats på ett femtontal ställen i området med befintlig ledning inklusive alternativstråken (Botkyrka 103:2, 332:3, 572, 574, 578, 582, 607, 608, 609, 610, 611, 612, 613, 614, 616 och 617), se bilaga 2.7.2 och 2.7.3. Fyndplatserna består mestadels av enstaka löpare (mindre malsten), knackstenar, malstenar, kvartsavslag eller flinta. Fyndplatserna ska betraktas som indikationer på boplatser. Dessutom finns flera bekräftade boplatser (Botkyrka 618 och 628) där flera stenartefakter hittats samlade; löpare, knackstenar, brynen och flinta. Fynd- och boplatserna med stenartefakter tycks följa de öppna dalgångarna i områdets södra och nordvästra del. 7/30

De ligger 20 35 meter över havet och kan på landhöjningsmässiga grunder dateras till äldst 2500 f. Kr. och då låg de förmodligen på kanten till havsvikar. En handfull gravar och ett drygt 40-tal stensättningar och rösen, som antingen är ensamliggande eller samlade i mindre grupper, finns i området (Botkyrka 25:1 2, 27:1, 28:1, 97:1, 106:1 3, 107:1, 132:1 5, 135:1 4, 136:1, 137:1 3, 140:1 4, 145:1 2, 148:1 3, 167:1, 241:1, 253:1, 273:1 4, 402:1, 447:1 2, 497:1, 597, 598, 736, 737, 738 och 740), se bilaga 2.7.2 och 2.7.3. Av det fåtal undersökta stensättningarna och rösena har fynden visat på dateringar till bronsålder (ca 1800 500 f. Kr.). Rösena och stensättningarna ligger på varierande nivåer mellan 25 och 70 meter över havet och kan troligen knytas till perioden äldre bronsålder äldre järnålder. Botkyrka 96:1 är en stenkammargrav med hällkista i ett röse som undersöktes 1999. Fynden daterade graven till senneolitikum äldre bronsålder, 2150 1530 f. Kr. Graven ligger 25 30 meter över havet. Det finns rikligt med hällristningar i form av skålgropar på kala bergspartier som finns spritt i området (Botkyrka 262:1, 332:1 4, 400:1 5, 640, 644, 645). Två fornborgar finns i området (Botkyrka 105:1 och 110:1). De ligger på platåberg med utsikt över dalgångarna och den ena tangeras nästan av alternativ A. Kronologiskt knyts fornborgar vanligen till folkvandringstiden men de spänner över en längre tidsperiod, från mitten av bronsåldern in i yngre järnålder. Olika morfologiska drag och borgens placering används för närmare dateringar. I området kan möjligen Botkyrka 570, 571, 629 och 633 vara järnåldersboplatser eftersom där gjorts fynd av lerklining (väggbeklädnad av lera) och ibland keramik. Runstenen Botkyrka 103:1 finns i närheten av Hågelby och stenens text lyder: Sibbe och Jorun och Torgunn och Ingegärd de syskonen läto resa denna sten efter Tjarve sin fader och Gudmod efter sin make Gud hjälpe hans själ. Runstenen har stått på samma plats åtminstone sedan början av 1700-talet vilket man vet eftersom den finns utsatt på en historisk karta. Tre runstenar finns inmurade i kyrkan i Botkyrka (Botkyrka 24:1 3). Var dessa varit placerade ursprungligen är oklart. I området finns sju gravfält (Botkyrka 92:1, 93:1, 104:1, 111:1, 144:1, 165:1, 244:1) med högar, runda stensättningar, kvadratiska stensättningar och resta stenar. Några av gravarna har undersökts under 1960- och 1970-talen, en del är brandgravar andra skelettgravar. Gravarna har mestadels givit fynd som härrör från vikingatiden, det vill säga 800 1000-talen. Enstaka gravar har daterats till romersk järnålder (70 160 e. 8/30

Kr.) och vendeltid (650 950 e. Kr.). Följande gravfält kan troligen knytas till olika medeltida byar och vara respektive medeltida bys föregångare i förhistorisk tid: Gravfält Medeltida by Botkyrka 104:1 Skrävsta by Botkyrka 165:1 Alby by Botkyrka 244:1 Segersby (Botkyrka 331:1) Botkyrka 111:1 och 144:1 Hågelby (Botkyrka 622) Botkyrka 92:1 och 93:1 Kumla (Botkyrka 383:1) En bebyggelsekontinuitet från romersk järnålder till tidigt 1900-tal finns förmodligen i Kumla by där gravar har undersökts och daterats till tiden för Kristi födelse fram till 1000-talet. De förhistoriska lämningarna övergår troligtvis i en medeltida bybildning strax intill. Övriga nämnda förhistoriska gravfält har fynd från vikingatid och övergår antagligen i medeltida bybildningar i närheten av gravfälten. Av de nämnda förhistoriska gravfälten som senare blivit knutna till medeltida byar kan endast Hågelby sägas ha bebyggelsekontinuitet till nutid. Av de övriga nämnda byarna har Segersby övergivits före 1900 medan Alby och Kumla försvunnit under andra halvan av 1900-talet i samband med byggnation av bostäder och industrier när Stockholm vuxit. I området finns flera medeltida bytomter, nämligen Segersby (Botkyrka 331:1), Kumla (Botkyrka 94:1), Hågelby (Botkyrka 622) och Kyrkbyn (Botkyrka 383:1). Bytomterna ligger i nära anslutning till yngre järnåldersgravfält. Till varje medeltida by, förutom till Kyrkbyn, tycks höra ett eller flera gravfält. Kumla omnämns första gången i skrivet material 1331 som in Kumblum. Byn benämns j Kumblum 1453 och Kumbla i jordebok från 1547. Byn tillhörde under delar av medeltiden S:t Botvids prebende vid Strängnäs domkyrka, var landbogård, men vid reformationen drogs marken in till kronan och brukades av bönder. Kumla förlänades 1631 till friherren och riksrådet Johan Adler Salvius men drogs in till kronan igen vid reduktionen 1683. Kumla brukades under en period av anställda på Alby gård. Kumla bytomt har delundersökts flera gånger, varvid många olika byggnadsfaser från 800-talet till 1800-talet har dokumenterats, möjligen med en lucka under högmedeltid. Även en senneolitisk krukdepå och skelett- och brandgravar har framkommit på bytomten. Byn är efter 1960-talet helt borta genom byggande av 9/30

motorväg E4/E20 med trafikplats Hallunda och norra delen av Eriksbergs industriområde. Hågelby benämns in Hugærby och Hoghalby 1331 första gången i skrift. Namnet ska komma av fornsvenska *hoghel i betydelsen kulle. Namnet skrevs hughulby 1423, hughelby 1445, och Hogleby 1592. Under 1600- och 1700-talen hade byn två gårdar. Under Hågelby hörde ett torp vid Korshagen. Hågelby gård, idag en komplett bebyggelsemiljö med herrgårdsanläggning, uppfördes efter idé om en mönstergård av L. M. Ericsson på platsen för Hågelby by. Byn har bebyggelsekontinuitet från åtminstone yngre järnålder och den förhistoriska byn ligger idag kvar under och i anslutning till nuvarande bebyggelse i Hågelby. Segersby kallades under 1500-talet för Sillighetorp men skrivs även Segersböle 1539. Byn var tidvis avhyst bytomt omkring år 1400 men bebyggdes igen. Byn tillhörde under delar av medeltiden S:t Botvids prebende vid Strängnäs domkyrka, men vid reformationen drogs marken in till kronan. Segersby förlänades 1631 till friherren och riksrådet Johan Adler Salvius men drogs in till kronan igen vid reduktionen 1683. På Segersby bytomt syns idag ovan mark sju husgrunder och en källare. På en karta från 1709 tycks Segersby ha två gårdar. Bytomten ligger idag inklämd mellan industribyggnaderna i södra delen av Eriksbergs industriområde. Kyrkbyn omnämns först 1539, dvs. senare än de andra byarna i området, och kanske etablerades byn först under senmedeltiden. Kyrkbyn hade en gård under 1500-talet, som var knuten till kyrkan. Under 1700- och 1800-talen lydde Kyrkbyn under säteriet Elvesta, men var privat mark i början av 1800-talet. Bytomten har delundersökts flera gånger varvid framkommit såväl brons- som järnåldersboplatser i anslutning till den historiska bytomten. Dessutom har en klockgjutningsplats dokumenterats, vilken daterats till tidigt 1600-tal. På själva bytomten har bland annat flera källargrunder, en stiglucka från 1600-talet och en krog eller härbärge från 1500 1700-talen påträffats. Krogen kan ha drivits som bisyssla inom gården Kyrkbyn. Tomten var bebyggd fram till 1990-talet. Fornlämningen ligger mellan motorväg E4/E20 och Botkyrka kyrkogård. Befintlig ledning korsar en del av en gammal landsväg (Botkyrka 451:1) som funnits på samma plats åtminstone sedan tidigt 1700-tal, men troligtvis sedan mycket tidigare. Landsvägen var i bruk fram till 1960-talet men har senare delvis överlagrats av en grusväg. Vägen kan vara en del av den gamla Tingsvägen, som ledde fram till tingsplats (Botkyrka 389) som nu ligger under väg E4/E20 och mellan de båda trafikplatserna 10/30

vid Hallunda. Tingsplatsen hette Svartalöt och omnämns i dokument från 1400- talet. Två kortare delar av samma landsväg, även kallad Göta landsväg, finns även i områdets sydligaste del (Botkyrka 200:1). Landsvägen finns på kartor från 1730-talet och fram till 1900-talet men är troligen mycket äldre. Den väg som av tradition kallas den gamla kyrkvägen är cirka 1,8 kilometer lång och återfinns på kartor från 1630-talet och framåt (Botkyrka 581). Vägen följer stråket mellan inägo- och utmark och leder mellan Hågelby och Botkyrka kyrka. Förmodligen kan vägen/stigen ha använts så länge som kyrkan i Botkyrka funnits, dvs. från 1100- talets början, kanske längre än så. De äldre vägsträckningarna, av vilka endast spridda spår återstår, band samman byarna i området både med socknens centrum vid Botkyrka kyrka och med nämnda tingsplats. Av sentida lämningar i området finns en stenvalvbro (Botkyrka 341:1), två sentida källare (Botkyrka 595 och 621), lämningar efter torpet Korshagen (Botkyrka 591) som etablerats före 1730-talet och som fanns kvar till 1900-talet invid gamla kyrkvägen och ett område med skyttevärn eller stridsvärn (Botkyrka 27:2 och 577) nedgrävda i en sluttning. Botkyrka kyrka byggdes på gården Hammarbys mark under 1100-talet. På kyrkogården finns ett tidigmedeltida gravmonument daterat till 1100-talets första hälft (Botkyrka 24:4). På åkrarna nära Botkyrka kyrka ska ett slag ha stått 1568 då Erik XIV tog hjälp av skotska legosoldater för att slå tillbaka ett danskt angrepp på Stockholm. Erik XIV vann slaget. Området tillhörde tidigare byarna Alby, Kumla, Segersby, Hågelby, Tuna, Nibble och Kyrkbyn. Befintlig ledning går genom tidigare ägor till samtliga nämnda byar förutom Kyrkbyn. Området hade fortfarande under 1950-talet, det vill säga före storstadens omvandling av norra Botkyrka, prägel av ett levande kulturlandskap. Ett för norra Botkyrka speciellt särdrag är att miljonprogramsbebyggelsen ligger i ett fornlämningsrikt kulturlandskap. Tunnelbanestadsdelen Alby började byggas under 1970-talet och har fått namn efter byn Alby. Eriksbergs industriområde växte fram i början av 1970-talet. Området visar genom topografin, kända fornlämningar, historiska kartor och arkeologiska undersökningar på komplexa kulturmiljöer med kontinuitet tillbaka till yngre stenålder. I stort sett alla tidsperioder avspeglas i området. Delar av området kan betraktas som ett sammanhängande fornlämningskomplex där skilda lämningar 11/30

visar på platsbunden kontinuitet och också på små och större förändringar i samhällsorganisation och markutnyttjande över en lång tid. Utifrån den kända fornlämningsbilden och de historiska beläggen görs bedömningen att det kan finnas ytterligare, ännu okända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i befintlig ledningssträckning och i de alternativa korridorerna. Området utgör kärnbygden nära Botkyrka kyrka med de närliggande byarna Alby, Kumla, Segersby, Hågelby, Tuna, Skrävsta och Kyrkbyn. Delar av området ingår i ett riksintresseområde för kulturmiljövården (Bornsjön AB16) och ska som sådant skyddas mot åtgärder som kan innebära påtaglig skada på kulturmiljön, se karta i bilaga 2.7.3. Riksintresseområdets beskrivning sammanställdes 1986. Motiveringen till riksintresset är: Herrgårdslandskap utmed Mälaren och runt Bornsjön och sjön Aspen, som präglas av ett sedan bronsåldern utvecklat jordbruk, kommunikationerna på vatten och till lands, den tidiga medeltidens sockenindelning och de stora herrgårdsanläggningarna. Uttryck för riksintresset är: Stenåldersboplatser och bronsåldersmiljöer, främst det delvis undersökta boplatskomplexet vid Hallunda med husgrundsterrasser, skärvstenshögar och gravar. Fornborgar och stora gravfält från järnåldern, bl a ett gravfält med stora högar vid Norsborg, vilket kan kopplas till de övergivna enheterna Borg och Herrhamra. Botkyrka kyrka med äldsta delar från 1100-talet, samt tillhörande boställen och andra byggnader. Gamla vägsystem samt bryggor och hamnplatser som speglar kommunikationerna på vattnet. Det av storgodsdriften ända sedan förhistorisk tid präglade landskapet med en rad herrgårdsanläggningar, parker och alléer, bl a Norsborgs herrgård och Sturehov med tidiga industriella verksamheter. Äldre lantlig bebyggelse. Botkyrka kommun har en i kulturmiljöinventering från 1988 lyft fram värdefulla kulturmiljöer i kommunen liksom riktlinjer för hur kulturmiljöerna ska värnas. Det ena området, Botkyrka kyrkomiljö, tangeras i den nordvästra delen av ledningsområdet. Dess kulturhistoriska karaktärsdrag beskrivs i fyra punkter: 1) Gårdsbildning med förhistoriska anor där Hammarby prästgård, järnåldersgravfälten och byggandet av Botkyrka kyrka på Hammarbys ägor lyfts fram. 2) Kyrkans visuella funktion i landskapet där kyrkans höga torn är ett landmärke och syns vida omkring i det anslutande låglänta landskapet. Kyrkan har en viktig funktion som markering av det tidigare sockencentrat. 12/30

3) Det öppna landskapet kring kyrka och prästgård lyfts fram. Även om prästgården ligger långt från kyrkan visas ändå det äldre sambandet mellan dessa båda och det öppna kulturlandskapet är en förutsättning för att sambandet ska vara avläsbart. 4) Sockencentrat som innefattar kyrkomiljön invid Göta landsväg, med kyrkan, skola, Klockargård och fattigstuga. En del bevarad bebyggelse finns kvar och tydliggör kyrkans roll i det äldre samhället. I riktlinjerna för bevarandet av det kommunala intresset för kulturmiljövården anges bland annat att: Fornlämningar ska skyddas från närgången bebyggelse eller andra ingrepp i miljön. Kulturlandskapets öppna karaktär ska värnas. Nya byggnader ska inordnas i landskapet på ett medvetet sätt. Kyrkans visuella dominans i landskapet ska respekteras. Siktlinjer mellan kyrka och prästgård ska värnas. Området Skrävsta-Hågelby har tidigare pekats ut som en av kommunens helhetsmiljöer där välbevarade och tydliga fornlämningar från bronsålder till vikingatid visar den långa kontinuiteten. Här visar även odlingslandskapet bevarade 1700-talsstrukturer och den långa hävden är ett bärande och värdefullt drag. Det gamla vägnätet som kan ha rötter i yngre järnålder är delvis fortfarande i bruk. Området ingår numera i riksintresseområdet Bornsjön AB16. 13/30

Fig. 1. Befintlig ledning Tuna Botkyrka och de alternativa ledningsstråken inlagd på gränsbestämningskarta Alby 1806 (A9-2:1). På kartan även kända fornlämningar i närheten av ledningsstråken. 14/30

Fig. 2. Befintlig ledning Tuna Botkyrka och de alternativa ledningsstråken inlagd på geometrisk avmätning Kumla 1709 (A9-16:1). På kartan även kända fornlämningar i närheten av ledningsstråken. 15/30

Fig. 3. Befintlig ledning Tuna Botkyrka och de alternativa ledningsstråken inlagd på ägomätningskarta Hågelby 1735 (A9-14:1). På kartan även kända fornlämningar i närheten av ledningsstråken. 16/30

Fig. 4. Befintlig ledning Tuna Botkyrka och de alternativa ledningsstråken inlagd på storskifteskarta Hågelby 1779 (A9-14:2). På kartan även kända fornlämningar i närheten av ledningsstråken. 17/30

Fig. 5. Befintlig ledning Tuna Botkyrka och de alternativa ledningsstråken inlagd på geometrisk avmätning Nibbletorp 1697 (I14). På kartan även kända fornlämningar i närheten av ledningsstråken. 18/30

Fig. 6. Befintlig ledning Tuna Botkyrka och de alternativa ledningsstråken inlagd på skattläggningsberedningskarta Kyrkbyn 1712 (I19-17:1). På kartan även kända fornlämningar i närheten av ledningsstråken. 19/30

Fig. 7. Befintlig ledning Tuna Botkyrka och de alternativa ledningsstråken inlagd på häradsekonomisk karta 1901 1906 (Nacka J112-75-20). På kartan även kända fornlämningar i närheten av ledningsstråken. 20/30

4 Befintlig ledningssträckning 4.1 Kulturmiljö 4.1.1 Beskrivning Befintlig ledningssträckning följer väg E4/E20 i den norra änden för att sedan i ett kortare avsnitt följa Hågelbyvägens östra sida, se karta i bilaga 2.7.3. Ledningen passerar intill Eriksbergs industriområdes östra kant, passerar Hågelbyvägen och går ut över åkermark och backar fram till ledningsanslutningen i Tuna. Ledningen går genom tidigare ägor till byarna Alby, Segersby, Hågelby, Nibble och Tuna. Markerna bestod tidigare av backmark och svaljord till Alby, backmark till Segersby, åker- och ängsmark till Hågelby respektive back- och åkermark till Nibble. Ledningskorridoren, 50 meter bred, berör i den södra halvan ett riksintresse för kulturmiljövård (Bornsjön AB16). Kulturmiljön i ledningen bedöms ha högt värde. 4.1.2 Konsekvenser Påverkan av befintlig ledning på den kulturmiljö som berörs bedöms som liten till måttlig, genom intrång i riksintresse för kulturmiljövård, och konsekvenserna bedöms som små till måttliga. 4.2 Fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar 4.2.1 Beskrivning Befintlig ledningskorridor, 50 meter bred, berör ett 10-tal fornlämningar (se karta i bilaga 2.7.3 och objektbeskrivningar i bilaga 2.7.2) med stensättningar, tingsplats, gravfält, bytomt, hällristningar, tingsväg, boplatser och fyndplatser. Ledningssträckningen innebär att kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar berörs. 4.2.2 Konsekvenser Kända fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar med högt värde påverkas i liten utsträckning. Sammantaget bedöms därför alternativet ha små konsekvenser för lämningarna. 21/30

5 Alternativa ledningssträckningar Beskrivningarna nedan av alternativa ledningssträckningar avser de aspekter som är alternativskiljande i jämförelse med befintlig ledningssträckning. Se kartor i bilaga 2.7.3 och objektsbeskrivningar för fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i bilaga 2.7.2 som illustration till beskrivningarna i avsnittet. 5.1 Alternativ A 5.1.1 Kulturmiljö Beskrivning Alternativ A följer befintlig ledning de första 500 metrarna och följer sedan södra sidan av väg E4/E20 förbi Botkyrka kyrka. Därefter viker alternativet av i ett stråk mellan ett bergsparti och åkermark längs en mindre kör- och byväg fram till Hågelbyvägen och ledningsanslutningen i Tuna. Alternativ A går genom tidigare ägor till byarna Alby, Kumla, Kyrkbyn, Segersby, Hågelby och Tuna. Markerna bestod tidigare av backmark till Alby, åkermark och bytomt till Kumla, åkermark till Kyrkbyn och åker- och ängsmark till Hågelby och Skrävsta. Den alternativa ledningskorridoren, 50 150 meter bred, berör i stora delar av sträckningen ett riksintresse för kulturmiljövård (Bornsjön AB16). Även ett närliggande kommunalt intresse för kulturmiljövård norr om E4/E20 (Botkyrka kulturmiljö) påverkas. Det kommunala riksintresseområdet berörs inte direkt av utredningskorridoren för alternativ A men påverkas indirekt av den förändring av landskapsbilden som sker om ledningen byggs inom korridoren. Kulturmiljön i alternativ A bedöms ha högt värde. I jämförelse med befintlig ledningssträckning innebär alternativ A stor skillnad i negativ påverkan på kulturmiljön, dvs. alternativ A är sämre för kulturmiljön än befintlig ledning. Konsekvenser Påverkan på den kulturmiljö som berörs bedöms som måttlig till stor genom intrång i riksintresse för kulturmiljövård och genom indirekt påverkan på kommunens intresse för kulturmiljövård och konsekvenserna bedöms som stora. 22/30

Det finns risk att kyrkans visuella dominans i landskapet ringaktas, i motsats till det kommunala kulturminnesvårdsprogrammets riktlinjer, genom ca 45 meter höga ledningsstolpar 130 170 meter från kyrkan. 5.1.2 Fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar Beskrivning Den alternativa ledningskorridoren, 50 150 meter bred, berör ett 40-tal fornlämningar i form av stensättningar, tingsplats, gravfält, bytomt, fyndplatser, terrassering, boplatser, torplämning, källare, hällristningar och härdar. På en lång sträcka följer alternativet den 1,8 kilometer långa gamla kyrkvägen (Botkyrka 581) som är kantad av stora ekar och utpekas ha stora upplevelsevärden genom sin ålderdomliga karaktär. I jämförelse med befintlig ledningssträckning innebär alternativ A att många fler kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar berörs. Konsekvenser Kända fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar med högt värde påverkas måttligt. Sammantaget bedöms därför alternativet ha måttliga konsekvenser för lämningarna. 5.2 Alternativ B 5.2.1 Kulturmiljö Beskrivning Alternativ B följer befintlig ledning de första 500 metrarna men följer sedan södra sidan av väg E4/E20 förbi Botkyrka kyrka för att därefter vika av i ett stråk över bergspartiet Botkyrkabacken mellan Eriksbergs industriområde och åkermark. Slutligen följs en del av en mindre kör- och byväg fram till Hågelbyvägen och ledningsanslutningen i Tuna. Alternativ B går genom tidigare ägor till byarna Alby, Kumla, Kyrkbyn, Segersby, Hågelby och Tuna. Markerna bestod tidigare av backmark till Alby, åkermark och bytomt till Kumla, åkermark till Kyrkbyn respektive åker-, ängs- och backmark till Hågelby och Skrävsta. Den alternativa ledningskorridoren, 50 150 meter bred, berör i stora delar av sträckningen ett riksintresse för kulturmiljövård (Bornsjön AB16). Även ett 23/30

närliggande kommunalt intresse för kulturmiljövård norr om E4/E20 (Botkyrka kulturmiljö) påverkas. Det kommunala riksintresseområdet berörs inte direkt av utredningskorridoren för alternativ B men påverkas indirekt av den förändring av landskapsbilden som sker om ledningen byggs inom korridoren. Kulturmiljön i alternativ B bedöms ha högt värde. I jämförelse med befintlig ledningssträckning innebär alternativ B stor skillnad i negativ påverkan på kulturmiljön, dvs. alternativ B är sämre för kulturmiljön än befintlig ledning. Konsekvenser Påverkan på den kulturmiljö som berörs bedöms som måttlig till stor genom intrång i riksintresse för kulturmiljövård och genom indirekt påverkan på kommunens intresse för kulturmiljövård och konsekvenserna bedöms som stora. Det finns risk att kyrkans visuella dominans i landskapet ringaktas, i motsats till det kommunala kulturminnesvårdsprogrammets riktlinjer, genom ca 45 meter höga ledningsstolpar 130 170 meter från kyrkan. 5.2.2 Fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar Beskrivning Den alternativa ledningskorridoren, 50 150 meter bred, berör ett 30-tal fornlämningar i form av stensättningar, tingsplats, gravfält, bytomt, fyndplatser, rösen, boplatser, terrassering, källare, hällristningar och härdar. Till en mindre del följer alternativet den 1,8 kilometer långa gamla kyrkvägen (Botkyrka 581) som är kantad av stora ekar och utpekas ha stora upplevelsevärden genom sin ålderdomliga karaktär. I jämförelse med befintlig ledningssträckning innebär alternativ B att många fler kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar berörs. Konsekvenser Kända fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar med högt värde påverkas måttligt. Sammantaget bedöms därför alternativet ha måttliga konsekvenser för lämningarna. 24/30

5.3 Alternativ C 5.3.1 Kulturmiljö Beskrivning Alternativ C följer befintlig ledning i halva sträckningen men i södra kanten av Eriksbergs industriområde går det på Hågelbyvägens västra sida där befintlig ledning går på den östra. Ledningsalternativen går ihop de sydligaste 500 metrarna fram till ledningsanslutningen i Tuna. Alternativ C går genom tidigare ägor till byarna Alby, Segersby, Hågelby, Nibble och Tuna. Markerna bestod tidigare av backmark och svaljord till Alby, backmark till Segersby, back-, åker- och ängsmark till Hågelby respektive back- och åkermark till Nibble. Den alternativa ledningskorridoren, 50 100 meter bred, berör i den södra halvan ett riksintresse för kulturmiljövård (Bornsjön AB16). Kulturmiljön i alternativ C bedöms ha högt värde. I jämförelse med befintlig ledningssträckning innebär alternativ C viss skillnad i negativ påverkan på kulturmiljön, dvs. alternativ C är sämre för kulturmiljön än befintlig ledning. Konsekvenser Påverkan på den kulturmiljö som berörs bedöms som liten till måttlig genom intrång i riksintresse för kulturmiljövård och konsekvenserna bedöms som små till måttliga. 5.3.2 Fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar Beskrivning Den alternativa ledningskorridoren, 50 100 meter bred, berör ett 15-tal fornlämningar i form av stensättningar, tingsplats, gravfält, bytomt, hällristningar, tingsväg, gamla kyrkvägen, boplatser och fyndplatser. I jämförelse med befintlig ledningssträckning innebär alternativ C att några fler kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar berörs. Konsekvenser Kända fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar med högt värde påverkas måttligt. Sammantaget bedöms därför alternativet ha måttliga konsekvenser för lämningarna. 25/30

5.4 Alternativ D 5.4.1 Kulturmiljö Beskrivning Alternativ D följer befintlig ledning i halva sträckningen men i södra kanten av Eriksbergs industriområde går den närmare Hågelbyvägens östra sida än befintlig ledning. Ledningsalternativen går ihop de sydligaste 500 metrarna fram till ledningsanslutningen i Tuna. Alternativ D går genom tidigare ägor till byarna Alby, Segersby, Hågelby, Nibble och Tuna. Markerna bestod tidigare av backmark och svaljord till Alby, backmark till Segersby, åker- och ängsmark till Hågelby respektive back- och åkermark till Nibble. Den alternativa ledningskorridoren, 50 100 meter bred, berör i den södra halvan ett riksintresse för kulturmiljövård (Bornsjön AB16). Kulturmiljön i alternativ D bedöms ha högt värde. I jämförelse med befintlig ledningssträckning innebär alternativ D viss skillnad i negativ påverkan på kulturmiljön, dvs. alternativ C är sämre för kulturmiljön än befintlig ledning. Konsekvenser Påverkan på den kulturmiljö som berörs bedöms som liten till måttlig genom intrång i riksintresse för kulturmiljövård och konsekvenserna bedöms som små till måttliga. 5.4.2 Fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar Beskrivning Den alternativa ledningskorridoren, 50 100 meter bred, berör ett 10-tal fornlämningar i form av stensättningar, tingsplats, gravfält, bytomt, hällristningar, tingsväg, boplatser och fyndplatser. I jämförelse med befintlig ledningssträckning innebär alternativ D liten att några fler kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar berörs. Konsekvenser Kända fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar med högt värde påverkas i liten utsträckning. Sammantaget bedöms därför alternativet ha små konsekvenser för lämningarna. 26/30

5.5 Sammanfattande bedömning Utifrån vad som framkommit under utredningen bedöms en lokalisering av ledningen inom befintlig ledningsgata eller i alternativ D medföra minst påverkan på kulturmiljön och fornlämningar. Referenser Litteratur 2005. En hällkista vid Alby. Arkeologisk undersökning av stensättning RAÄ 96 samt delundersökning av Göta landsväg RAÄ 451:4, Eriksberg 2:1, Botkyrka socken och kommun, Södermanland. Rapport 2005:21. Stockholms läns museum.. Boplatser vid Eriksberg. Södermanland, Botkyrka socken, Eriksberg 2:1, RAÄ 93:1 och RAÄ 323:1. UV Mitt, Rapport 2007:5. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 samt arkeologisk förundersökning. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar.. 2008. Från Hammarby till Hågelby. Kulturmiljö öster om sjön Aspen. Arkeologisk utredning, etapp 1. Södermanland, Botkyrka socken, RAÄ 111 (m fl). Riksantikvarieämbetet, UV Mitt, rapport 2008:23. 2010. Gravfält och boplats vid Eriksberg. Arkeologisk för-, del- och slutundersökning av RAÄ 93 och 571, Botkyrka socken och kommun, Södermanland. Stockholms läns museum. Rapport 2009:10. &. 2010. Kumla gård i Botkyrka. Gårdsbebyggelse från vikingatid och medeltid samt gravar från yngre järnålder. Södermanland; Botkyrka socken; Eriksberg 2:1; RAÄ 92 och RAÄ 94. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet UV Mitt Rapport 2010:25.. 2011. Rapport över kompletterande inventering av skålgropar i norra delen av Botkyrka socken, Södermanland. Botarkrapport 2012-08.. 2015. Stiglucka, kyrkokrog och klockgjutning vid Botkyrka kyrka. Arkeologisk förundersökning och undersökning. Stockholms län, Botkyrka kommun, Botkyrka socken, Eriksberg 2:1, 2:9 och 2:27, Botkyrka 383:1, 729 27/30

och 730. Statens Historiska Museum, arkeologiska uppdragsverksamheten, rapport 2015:92. socken, 1961/87.. Bronsåldersboplatsen vid Hågelby. Södermanland, Botkyrka RAÄ 108. Riksantikvarieämbetet, UV rapport i ATA, dnr Forslund, K. 2004. Rapportsammanställning. SÖ, Botkyrka sn, Hågelby-Segersby, RAÄ 241 och 112. Riksantikvarieämbetet.. 2012. Bebyggelse, gjutanläggning och boplats vid Botkyrka kyrkby. Arkeologisk utredning och förundersökning. Södermanland; Botkyrka socken; och Riksantikvarieämbetet UV Mitt. Rapport 2012:199.. 1980. Fornlämning 108, boplatsrester från äldsta järnålder, Segersby, Botkyrka sn, Södermanland. Arkeologisk undersökning 1974 75. 2002. Tören, Svartlösa och Sotholms härader, Södermanland. Det Medeltida Sverige (DMS 2:1). Riksantikvarieämbetet.. 2016. Georadarundersökning vid Botkyrka kyrka. Arkeologisk prospekteringsundersökning. Stockholms län, Södermanland, Botkyrka kommun, Botkyrka socken, RAÄ 383:1. Arkeologerna, Statens Historiska Museum, rapport 2016:52., K. 2007. Kulma. Arkeologisk förundersökning av gravfältet RAÄ 92 och Kumla tomt RAÄ 94, Botkyrka kommun, Södermanland. Rapporter från Arkeologikonsult 2007:2128.. 2007 I utkanten av Kumla gårdstomt. Södermanland, Botkyrka socken, Eriksbergs industriområde (f.d. Alby 9:1), RAÄ 94. Arkeologisk undersökning. UV Mitt, rapport 2007:16.. 1995. Det inneslutna rummet om kultiska hägnader, fornborgar och befästa gårdar i Uppland från 1300 f Kr till Kristi födelse. Studier från UV Stockholm. Arkeologiska undersökningar Skrifter nr 9. 28/30

. 2009. Boplatser i rik kulturmiljö vid Hågelby. Arkeologisk utredning, etapp 2. Södermanland, Botkyrka socken, delar av fastighet, RAÄ, UV Mitt, rapport 2009:15. 1996. Ett boplatsområde från yngre brons- och järnålder vid Eriksbergs industriområde. Riksantikvarieämbetet, UV rapport 1996:87. rapport 1998:4.. 1998. Boplatslämningar vid Segersby. Stockholms läns museum,. 2017. Eriksbergs industriområde. Arkeologisk undersökning (schaktkontroll) inom RAÄ Botkyrka 108:3, Botkyrka kommun, Stockholms län. Arkeologistik rapport 2017:4. 1996. Kumla bytomt. Fosfatkartering och arkeologisk förundersökning. RAÄ, UV Stockholm, rapport 1996:32. 1984. Eriksberg. Botkyrka sn, Södermanland. Otryckt rapport i ATA, dnr 1794D/1984. Arkiv Bebyggelseregistret (BeBR), Riksantikvarieämbetet http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/sok/search Fornminnesregistret (FMIS), Riksantikvarieämbetet http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html Institutet för språk, ortnamn och folkminnen http://www2.sofi.se/sofiu/topo1951/_cdweb/ Sökorden: Alby, Göta landsväg, Hågelby, Kumla, Kyrkbyn, Nibble, Segersby, Svartalöt, Tingsvägen, Tuna Lantmäteristyrelsens arkiv (LSA), Lantmäteriet Akt A9-2:1, gränsbestämning, ägoavmätning 1806, Alby, Botkyrka sn, Stockholms län Akt A9-14:1, ägomätning 1735, Hågelby, Botkyrka sn, Stockholms län Akt A9-14:2, storskifte 1779, Hågelby, Botkyrka sn, Stockholms län Akt A9-16:1, geometrisk avmätning 1709, Kumla, Botkyrka sn, Stockholms län Akt I19-17:1, skattläggningsberedning 1712, Kyrkbyn, Botkyrka sn, Stockholms län Akt I14, geometrisk avmätning 1697, Nibbletorp, Botkyrka sn, Stockholms län 29/30

Rikets Allmänna kartverks arkiv (RAK), Lantmäteriet Akt Nacka J112-75-20, häradsekonomisk karta 1901 1906 Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU), landhöjningskartor http://apps.sgu.se/kartgenerator/maporder_sv.html Bilagor Bilaga 2.7.1. Bedömningsgrunder. Bilaga 2.7.2. Objekttabell fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Bilaga 2.7.3. Karta, kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. 30/30