Vägledning till lagstiftning om utsläpp av koldioxid

Vägledning till lagstiftning om utsläpp av koldioxid omfattar lag och förordning om utsläpp av koldioxid och föreskrifter och allmänna råd om tillstånd till utsläpp av koldioxid, tilldelning av utsläppsrätter samt om övervakning och rapportering av koldioxidutsläpp. 18 augusti 2004

Produktion: IdéoLuck AB #40609

Innehållsförteckning Vägledning till paragraftext... 4 Inledande bestämmelser...4 Tillståndsansökan...5 Övervakning av utsläpp...8 Kvalitetssäkring och kvalitetskontroll...15 Årlig utsläppsrapport...16 Vägledning till bilagor i NFS 2004:9...18 Vägledning till bilaga 1 avsnitt 2...19 Vägledning till bilaga 1 avsnitt 2.2...20 Vägledning till bilaga 1 avsnitt 2.2, not 1...20 Om värmevärden...23 1

Inledning Tiden för att genomföra EU:s direktiv och riktlinjer har varit mycket kort och en fullständig handbok har därför inte hunnit tas fram. Denna vägledning är avsedd att ersätta en handbok. Vägledningen kommer endast att finnas tillgänglig på webben och den kan komma att uppdateras efterhand. Vägledningen behandlar i huvudsak frågor som rör tillståndsprövning och övervakning men tar även upp vissa begrepp som är gemensamma för tillstånd och tilldelning, såsom anläggning och verksamhetsutövare. För att underlätta användningen innehåller dokumentet berörda paragrafer samt hela det allmänna rådet, dvs även de delar av allmänna rådet som det saknas vägledning till. Frågor som rör verifiering och tillsyn behandlas inte i NFS 2004:9 och tas därför inte upp i denna vägledning. Naturvårdsverket avser att under hösten 2004 ta fram särskilda föreskrifter om detta. När det i denna vägledning hänvisas till riktliner från EG-kommissionen avses Kommissionens beslut av den 29 januari 2004 om riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp av växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG. Dessa finns tillgängliga på www.utslappshandel.se. Sist i skriften finns en kort beskrivning av teorin om värmevärden.

Om tillämpningsområdet Lagen om utsläpp av koldioxid och övriga föreskrifter omfattar både fossila bränslen och biobränslen. Det krävs tillstånd för utsläpp av koldioxid även för biobränslen och sådana utsläpp skall övervakas. Kraven på övervakning av biobränslen är dock i regel lägre än för fossila bränslen. Biobränslen berättigar däremot inte till tilldelning av utsläppsrätter. Vid anläggningar där både fossila bränslen och biobränslen förbränns tilldelas utsläppsrätter för den fossila andelen. 3

Vägledning till paragraftext Inledande bestämmelser 1 kap. 2 lagen (2004:656) om utsläpp av koldioxid I denna lag förstås med anläggning: en fast teknisk enhet där det bedrivs en verksamhet som ger upphov till utsläpp som kräver tillstånd enligt denna lag, liksom all annan därmed förknippad verksamhet som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som bedrivs på platsen och som kan påverka utsläpp och föroreningar. Denna definition är i huvudsak densamma som i IPPC-direktivet 1. I regeringens proposition 2003/04:132 om utsläpp av koldioxid, avsnitt 11.1 anges att de verksamheter som ingår i en och samma anläggning bör vara belägna inom ett sammanhängande verksamhetsområde och att det i varje fall inte kan vara helt skilda områden inom samma ort. Med begreppet anläggning kan vanligen avses verksamheterna på en site. Anläggningsbegreppet enligt lagen om utsläpp av koldioxid sammanfaller inte alltid med hur begreppet normalt används i miljöbalkssammanhang. Om det vid en industri enbart är förbränningsanläggningen som omfattas av lagen om utsläpp av koldioxid är det denna som utgör anläggningen i lagens mening. I ett stålverk omfattas enligt 12 förordningen om utsläpp av koldioxid endast verksamheterna till och med stränggjutning. En anläggning kan bestå av flera verksamheter och det kan finnas flera källor vid de olika verksamheterna. Kravet på att en verksamhet ska vara tekniskt sett knuten till de verksamheter som bedrivs på platsen medför att förbränningsmotorer som används för transporter inte omfattas av lagen om utsläpp av koldioxid. Detsamma gäller mobila anläggningar, till exempel mobila energianläggningar som tillfälligt kopplas in på ett fjärrvärmenät vid driftsstörningar. 1 kap. 2 lagen (2004:656) om utsläpp av koldioxid forts -- verksamhetsutövare: Varje fysisk eller juridisk person som driver eller innehar en verksamhet eller anläggning eller som på annat sätt har rätt att fatta avgörande ekonomiska beslut om verksamhetens eller anläggningens tekniska drift. 2 kap. 4 lagen (2004:656) om utsläpp av koldioxid Tillstånd till utsläpp av koldioxid skall lämnas, om det för anläggningen finns erforderliga tillstånd enligt miljöbalken eller äldre miljölagstiftning samt om verksamhetsutövare bedöms kunna övervaka och rapportera verksamhetens utsläpp av koldioxid på ett tillförlitligt sätt. 1 Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar 4

18 förordningen (2004:657) om utsläpp av koldioxid Ansökan om tilldelning får göras hos Naturvårdsverket av behörig firmatecknare för verksamheter som bedrivs vid anläggningar som avses i 11-16. För att en fysisk eller juridisk person ska kunna få utsläppsrätter och tillstånd till utsläpp av koldioxid krävs att denne/a både är att betrakta som verksamhetsutövare i lagens mening och kan förväntas övervaka utsläppen enligt NFS 2004:9. Normalt torde det vara den som innehar tillstånd enligt miljöbalken eller motsvarande som kommer att anses vara verksamhetsutövare enligt lagen om utsläpp av koldioxid. Det förekommer att en panna vid en industri ägs av ett energiföretag men att det är industriföretagets personal som sköter den dagliga driften. I ett sådant fall kan sannolikt både den som driver anläggningen och energiföretaget betraktas som verksamhetsutövare Till skillnad från vad som gäller för ett tillstånd enligt miljöbalken är de tilldelade utsläppsrätterna knutna till verksamhetsutövaren, inte till anläggningen. 3 NFS 2004:9 -- I dessa föreskrifter används dessutom följande beteckningar med den betydelse som här anges. -- 9. Källa : En separat identifierbar punkt eller process i en anläggning från vilken koldioxid släpps ut. -- En källa är i många fall en skorsten. Vid användning av massbalans finns det innanför massbalansens gränser en eller flera källor. Tillståndsansökan 5 NFS 2004:9 Ansökan om tillstånd skall göras på av Naturvårdsverket anvisat formulär och undertecknas av behörig firmatecknare. Behörig firmatecknare kan lämna fullmakt till annan att teckna firma. Eventuell fullmakt bifogas ansökan. 5

3 lag (2004:656) om utsläpp av koldioxid En ansökan skall innehålla uppgifter om: 1. anläggningen och de verksamheter som bedrivs, inklusive den teknik som används, 2. råvaror och insatsvaror vars användning sannolikt kommer att ge upphov till utsläpp av koldioxid, 3. anläggningens utsläppskällor av koldioxid, 4. de åtgärder som planeras för övervakning och rapportering och 5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-4. Syftet med den icke-tekniska sammanfattningen av en tillståndsansökan enligt p.5 torde vara att även en person utan tekniska kunskaper ska få möjlighet att förstå ansökan genom att komplicerade tekniska begrepp inte används. Sammanfattningen kan ställas upp så att följande frågor besvaras. 1. Vad som produceras vid anläggningen och hur mycket 2. Bränslen/material som ger upphov till koldioxidutsläpp 3. De viktigaste källorna som omfattas av lagen och som skall övervakas. 4. Hur övervakningen ska gå till : om man avser att tillämpa beräkning och/eller kontinuerlig mätning i rökgaskanal samt om övervakning avses ske med massbalans. 6 NFS 2004:9 Utöver vad som anges i 2 kap 3 lagen (2004:656) om utsläpp av koldioxid skall ansökan innehålla följande uppgifter varav p. 11-15 endast avser övervakning genom beräkning och p. 18 endast avser kontinuerlig mätning i rökgaskanal. -- 1. Anläggningens namn, adress och platsnummer samt fastighetsbeteckning. Krav på att platsnummer skall anges får anses enbart gälla anläggningar som är tillståndspliktiga enligt miljöbalken. Med platsnummer avses det nummer som anges i miljörapporter. 6 NFS 2004:9 forts -- 6. En beskrivning av för verksamheten erforderliga tillstånd enligt miljöbalken eller motsvarande äldre lagstiftning. 6

Allmänt råd till 6 p. 6 Redovisning av erforderliga miljötillstånd bör begränsas till de verksamheter som omfattas av lagen om utsläpp av koldioxid. Beskrivningen bör omfatta datum för beslut, beslutande myndighet, vad tillståndet i korthet innebär samt eventuellt maximalt tillåten produktion. Om verksamheten har dispens eller på annat sätt inte omfattas av kravet på miljötillstånd bör detta anges. 6 NFS 2004:9 forts -- 7. En beskrivning av anläggningen och de verksamheter inom anläggningen som skall övervakas. Allmänt råd till 6 p. 7 Redovisning av anläggningen och de verksamheter som skall övervakas bör fokusera på vad som produceras, produktionskapacitet samt vilka processer som ingår. 6 NFS 2004:9 forts -- 13. Typ, specifikation och exakt placering av den mätutrustning som avses användas för mätning av aktivitetsdata, emissionsfaktorer, oxidations- och omvandlingsfaktorer. Allmänt råd till 6 p. 13 Med typ och specifikation bör avses mätprincip, leverantör eller tillverkare samt instrumentbeteckning eller motsvarande uppgifter. 9 NFS 2004:9 En anmälan om förändrad eller utvidgad verksamhet eller ny verksamhetsutövare skall lämnas till länsstyrelsen i god tid innan åtgärden vidtas alternativt den nye verksamhetsutövaren övertar driften. Allmänt råd till 9 Uttrycket i god tid bör uppfattas som minst sex veckor. 7

13 NFS 2004:9 Ansökan om tilldelning av utsläppsrätter skall göras på av Naturvårdsverket anvisat formulär och undertecknas av behörig firmatecknare. Behörig firmatecknare kan lämna fullmakt till annan att teckna firma. Eventuell fullmakt bifogas ansökan. Övervakning av utsläpp 18 NFS 2004:9 Alla utsläpp av koldioxid skall övervakas. Övervakning skall ske genom beräkning eller genom kontinuerlig mätning i rökgaskanal. En källa får övervakas genom kontinuerlig mätning i rökgaskanal endast om en sådan mätning ger en sammanlagd mindre osäkerhet än vad beräkning skulle ge vid tillämpning av en kombination av de högsta övervakningsnivåerna som anges för källan i fråga i bilagorna 2-11. Övervakning genom kontinuerlig mätning i rökgaskanal skall utföras i enlighet med bilaga 1 avsnitt 1.3. Kravet på att alla utsläpp skall övervakas är begränsat till de källor som är belägna inom en anläggning som omfattas av lagen (2004:656) om utsläpp av koldioxid. För vägledning till begreppet anläggning se ovan, inledande bestämmelser. Verksamhetsutövaren kan för olika delar av en anläggning kombinera: kontinuerlig mätning i rökgaskanal, beräkning och tillämpning av regeln i 21 om källor och flöden mindre än 2500 ton/5% eller 500 ton/1%. Vid användning av kontinuerlig mätning i rökgaskanal som övervakningsmetod kan man vid höga luftöverskott behöva ta hänsyn till den koldioxid som finns i luften. 19 NFS 2004:9 Övervakning genom beräkning skall utföras enligt vad som anges i bilaga 1 avsnitt 1.B samt enligt bilaga 2 avsnitt 1 för utsläpp från sådana förbränningsanläggningar som omfattas av 2 kap 1 första stycket första punkten lagen (2004: 656) om utsläpp av koldioxid och för förbränningsutsläpp från sådana verksamheter som omfattas av samma lagrums första stycket 2-6, bilaga 2 avsnitt 2 samt bilagorna 3-11 för processutsläpp från sådana verksamheter som omfattas av 2 kap 1 första stycket andra till sjätte punkten lagen om utsläpp av koldioxid. Om en verksamhet inrymmer en 8

process som inte finns med i den för verksamheten specifika bilagan 3-11 men omfattas av en annan bilaga skall utsläppen från denna process beräknas i enlighet med den andra bilagan. Om en verksamhet inrymmer en process som inte omfattas av någon av bilagorna 2-11 skall de övervakningsnivåer tillämpas som anges för den tekniskt sett mest liknande processen. Alternativt kan beräkning ske enligt den massbalansmetod som anges i bilaga 3 avsnitt 2 för hela eller delar av verksamheten i enlighet med vad som särskilt anges i bilagorna 3-6. Om denna metod används gäller inte vad som sägs i första stycket för verksamheten i fråga. Av andra punktsatsen i 19 och genom hänvisning i bilaga 4-9 och 11 följer att utsläpp från skrubber skall beräknas enligt bilaga 2 avsnitt 2 för såväl förbränningsanläggningar som för anläggningar i bilaga 4-9 och 11. Utsläpp från skrubber vid anläggning för produktion av kalk (bilaga 8) och anläggning för glas (bilaga 9) får enligt vad som anges i de bilagorna också beräknas som processutsläpp. Utsläpp från förbränning där bränslen inte används som reduktionsmedel eller inte uppstår ur metallurgiska reaktioner övervakas och rapporteras i enlighet med bilaga 2. Hur lagerförändringar bestäms är i flera fall inte reglerat genom angivande av övervakningsnivåer. Orsaken torde vara att om samma siffra används som slutlagervärde år 1 som för inlagervärde år 2 är det endast lagrets storlek den 1 januari 2005 och den 31 december 2007 som påverkar de sammanlagda beräknade utsläppen under första handelsperioden 2005-2007. 20 NFS 2004:9 Övervakning genom beräkning skall ske enligt de högsta övervakningsnivåerna som anges i den för källan relevanta bilagan 2-11 och som är tekniskt genomförbara och inte leder till orimligt höga kostnader. Allmänt råd till 20 Termen tekniskt genomförbar bör innebära kommersiellt tillgänglig. Vid avvägningen av vad som är rimliga eller orimliga kostnader för att uppnå en viss övervakningsnivå bör följande beaktas: eventuell merkostnad för kompletterande investeringar och rutiner samt avskrivningstiden för investeringarna, den totala osäkerheten för anläggningens sammanlagda utsläpp satt i relation till den kostnad som är förknippad med en viss uppsättning övervakningsnivåer, om övervakningsnivån kan uppfyllas genom användning av befintlig utrustning och/eller befintliga rutiner för mätning, insamling och hantering av data, om en större del av utsläppet kan övervakas i ett mindre antal punkter med låg osäkerhet och en mindre del av utsläppet då övervakas med högre osäkerhet och 9

möjligheterna att uppnå vissa övervakningsnivåer på ett eller två års sikt genom att sprida ut investeringar över tiden. När det för aktivitetsdata, emissionsfaktorer, värmevärden eller oxidationsfaktorer anges flera övervakningsnivåer i bilagorna 2-11 bör under perioden 2005-2007 som lägst tillämpas de övervakningsnivåer som anges i tabell 1. I tabellen anges olika verksamheter/processer och olika förmodade framtida utsläpp. Kolumnrubrikerna avser totala koldioxidutsläpp, alltså fossil och biogen koldioxid. För anläggningar med stor biobränsleandel bör dock den kolumn tillämpas som svarar mot anläggningens fossila koldioxidutsläpp. Tabell 1 Förmodat framtida årligt utsläpp från hela anläggningen i tusentals ton Bilaga 2 Förbränning Förbränningsutsläpp / Utsläpp från förbränning - gasformiga eller flytande bränslen Förbränningsutsläpp / Utsläpp från förbränning - fasta bränslen Aktivitetsdata < 50 2a/ 2b 1 50-500 3a/ 3b 2a/ 2b > 500 4a/ 4b 3a/ 3b Effektivt värmevärde < 50 50 - > 500 2 2 3 2 3 3 Emissionsfaktor < 50 2a/ 2b 50-500 Fackling 2 3 3 1 2 2 Bilaga 3 Mineraloljeraffinaderier Regenerering av katalysatorer 1 2 2 Cokers 1 2 2 1 2 2 Produktion av vätgas 1 2 2 1 2 2 Massbalans mineraloljeraffinaderier Bilaga 4 Koksverk 4 4 4 Processutsläpp 2 2 3 2 2 3 1 2 2 Massbalansmetoden 3 3 3 Bilaga 5 Rostning och sintring Processutsläpp från karbonatmaterial och återanvända processrester Massbalansmetoden 2 2 3 2a/ 2b 2a/ 2b > 500 Oxidationsfaktor < 50 50 500 > 500 3 1 1 1 3 3 1 2 2 Omvandlingsfaktor 1 1 2 1 1 1 10

Bilaga 6 Tackjärnsoch ståltillverkning inklusive stränggjutning Aktivitetsdata Effektivt värmevärde Emissionsfaktor Processutsläpp 2 2 3 2 2 3 1 2 2 Oxidationsfaktor Massbalansmetoden 2 2 3 Bilaga 7 Cement Beräkningsmetod A: karbonater i insatsmaterial Beräkningsmetod B: klinkerproduktion Koldioxidutsläpp KLINKER 1 1 2 2 2a / 2b 2a / 2b 1 2 2 Beräkningsmetod B: klinkerproduktion 1 2 2 1 2 2 Koldioxidutsläpp STOFT Bilaga 8 Kalk Beräkningsmetod A: karbonater Beräkningsmetod B: alkaliska jordartsmetalloxider Bilaga 9 Glas Beräkningsmetod A: karbonater Beräkningsmetod B: alkalioxider Bilaga 10 Keramiska metoder Insatsmaterial: Beräkningsmetod A: karbonater Insatsmaterial: Beräkningsmetod B: alkalioxider 1 1 2 1 1 2 1 2 2 1 2 2 1 2 2 1 2 2 Skrubber 1 2 2 Bilaga 11 Pappersmassa och papper Processutsläpp karbonater 1 2 2 11

Val av övervakningsnivåer görs för varje variabel (aktivitetsdata, emissionsfaktor, värmevärde, oxidationsfaktor) för sig. Således erhålles en kombination av övervakningsnivåer för varje övervakningsmetod, t.ex. övervakningsnivå 3a för aktivitetsdata, övervakningsnivå 2b för emissionsfaktor, övervakningsnivå 3 för värmevärde och övervakningsnivå 2 för oxidationsfaktor. Övervakning skall enligt 20 NFS ske med den högsta övervakningsnivå som är tekniskt genomförbar och som inte leder till orimligt höga kostnader. Vid utarbetandet av handelssystemet insåg man att kraven på övervakning skulle behöva skärpas successivt och att man således skulle kunna ställa lägre krav under den första handelsperioden 2005-2007. I normalfallet bör dock de övervakningsnivåer som anges i tabell 1 kunna uppnås. I ansökan om tillstånd skall skälen för att inte använda den högsta övervakningsnivån redovisas (6 p12). Detta gäller således även om övervakning avses ske enligt tabell 1, men i sådana fall torde redovisningen inte behöva vara särskilt omfattande. Om en verksamhetsutövare däremot önskar övervaka sina utsläpp på en nivå lägre än vad som anges i tabell 1 kan det finnas anledning att ställa betydligt högre krav på redovisningen av skälen för detta. Om en aktuell övervakningsnivå innebär att verksamhetsspecifika emissionsfaktorer ska tas fram krävs att dessa bestäms av ackrediterade laboratorier. Om det kan anses vara ekonomiskt orimligt att ställa krav på ackrediterade laboratorier får en lägre övervakningsnivå användas, dvs. vanligen tabellvärden i bilaga 1 avsnitt 2.1. Tabell 2 nedan ger en vägledande översikt över vilken total osäkerhet som enligt avsnitt 4.3.3 i kommissionens riktlinjer är möjlig att uppnå vid olika utsläppsnivåer. Tabell 2 Beskrivning Exempel Koldioxidutsläpp i tusentals ton per år (fossilt och biogent koldioxid) < 100 100 500 > 500 Gasformiga och flytande bränslen av jämn kvalitet naturgas 5 3,5 2,5 Flytande och gasformiga bränslen av varierande sammansättning dieselbrännolja, masugnsgas 10 5 3,5 Fasta bränslen av varierande sammansättning Fasta bränslen av starkt varierande sammansättning kol 10 5 3 avfall 12,5 10 5 Processutsläpp från fasta råmaterial kalksten, dolomit 10 7,5 5 Tabell 3 nedan, som hämtats från kommissionens riktlinjer avsnitt 4.2.2.1.5 ger en översikt över vilka mätosäkerhetsvärden som vid stabila driftsförhållanden kan påträffas i olika typer av mätutrustning som används för att fastställa flöden av bränslen och material. 12

Tabell 3 Mätanordning Medium Typ av bränsle eller material Typiska osäkerhetsområden Differentialtryckmätare Gas olika gaser ± 1-3 % Venturimeter Gas olika gaser ± 1-3 % Ultraljudsflödesmätare Gas naturgas/diverse gaser ± 0,5-1,5 % Rotameter Gas naturgas/diverse gaser ± 1-3 % Turbinmeter Gas naturgas/diverse gaser ± 1-3 % Ultraljudsflödesmätare Flytande flytande bränslen ± 1-2 % Magnetisk-induktiv mätare Flytande Ledande vätskor ± 0,5-2 % Turbinmeter Flytande flytande bränslen ± 0,5-2 % Fordonsvåg Fast diverse material ± 2-7 % Järnvägsvåg (tåg mobil) Fast kol ± 1-3 % Järnvägsvåg (separat vagn) Fast kol ± 0,5-1,0 % Fartyg flodgående (deplacement) Fast kol ± 0,5-1,0 % Fartyg havsgående (deplacement) Fast kol ± 0,5-1,5 % Bandvåg med integrator Fast diverse råmaterial ± 1-4 % Se också den nyskrivna rapporten från SP om principer och kostnader för övervakning av koldioxidutsläpp som finns på www.utslappshandel.se från och med september 2004. 21 NFS 2004:9 För sådana mindre källor och flöden av bränsle eller material som tillsammans utgör eller resulterar i utsläpp som är mindre än 2 500 ton eller mindre än 5 % av anläggningens totala utsläpp får övervakning genom beräkning ske enligt en lägre övervakningsnivå än vad som skulle följa av tillämpning av 20 om övervakningen i övrigt uppfyller kraven i dessa föreskrifter. För sådana mindre källor och flöden av bränsle eller material som tillsammans utgör eller resulterar i utsläpp som är mindre än 500 ton eller mindre än 1 % av anläggningens totala utsläpp får övervakning genom beräkning ske på ett sätt som inte är i enlighet med någon övervakningsnivå om övervakningen i övrigt uppfyller kraven i dessa föreskrifter. Allmänt råd till 21 Reglerna i 21 om källor och flöden mindre än 2500 ton eller 5 % respektive 500 ton eller 1 % kan tillämpas för vissa källor då övervakning av samtliga eller vissa övriga källor sker med massbalans i enlighet med bilaga 2-11. 13

Verksamhetsutövaren kan för olika delar av en anläggning kombinera: tillämpning av regeln i 21 om källor och flöden mindre än 2500 ton/5% eller 500 ton/1%, kontinuerlig mätning i rökgaskanal och beräkning. 22 NFS 2004:9 För rena biobränslen får lägre övervakningsnivåer än vad som skulle följa av tillämpningen av 20 tillämpas. Detta gäller inte om de framräknade värdena skall användas för att subtrahera koldioxidutsläpp från biomassa från koldioxidutsläpp som fastställts genom kontinuerlig mätning i rökgaskanal. Allmänt råd till 22 och bilaga 2 avsnitt 1.1 Att övervakningsnivå 1 för förbrukat bränsle i bilaga 2 avsnitt 1.1.1 kan utföras utan mätutrustning bör innebära att bränsleflöde för biobränslen kan bestämmas genom beräkning baserad på indirekt bestämning av biobränsleflödet, t.ex. ur energiproduktion, förluster och tillfört ickebiobränsle. Ovanstående gäller under förutsättning att kraven enligt 22 och bilaga 2 avsnitt 1.1.1 andra stycket (Metod a) är uppfyllda. Detta innebär att bränsleflöde för biobränslen kan bestämmas på det sätt som redan används på många anläggningar, t.ex. i NO X -avgiftsdatasystemet. 23 NFS 2004:9 Koldioxid som inte släpps ut från anläggningen utan överförs från denna som ett rent ämne eller som en beståndsdel i bränslen eller som används direkt som insatsvara i kemisk industri eller pappersindustri, skall inte medräknas i anläggningens utsläpp. Allmänt råd till 23 Koldioxid som överförs från en anläggning till bland andra följande ändamål är att anse som överförd koldioxid. 1. ren koldioxid som används för kolsyrning av drycker 2. ren koldioxid som används för torris för kylning 3. ren koldioxid som används som brandsläckningsmedel, kylmedel eller laboratoriegas 4. ren koldioxid som används för bekämpning av skadedjursangrepp på spannmål 5. ren koldioxid som används som lösningsmedel i livsmedelsindustrin och den kemiska industrin 14

6. koldioxid som används som insatsvara i den kemiska industrin och massaindustrin (t ex för urea eller karbonater) 7. koldioxid som ingår i ett bränsle som förs ut från anläggningen 30 NFS 2004:9 Om den övervakningsnivå som anges i tillståndsbeslut eller som överenskommits med länsstyrelsen, av tekniska skäl tillfälligt inte kan tillämpas, får en verksamhetsutövare under en övergångsperiod tillämpa en lägre övervakningsnivå. Under övergångsperioden ska dock så hög övervakningsnivå som möjligt tillämpas. Verksamhetsutövaren skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att den ursprungliga övervakningsnivån snabbt skall kunna återställas. Verksamhetsutövaren skall utan dröjsmål anmäla till länsstyrelsen att en sådan nivåändring är nödvändig samt lämna närmare uppgifter om den provisoriska övervakningsmetoden. Av 30 följer vidare att verksamhetsutövaren vid bortfall skall göra en anmälan om provisorisk övervakningsmetod. Hur bortfall kan hanteras framgår nedan i Allmänt råd till bilaga 1 avsnitt 1.1.1 Allmänna krav. Kvalitetssäkring och kvalitetskontroll 34 NFS 2004:9 Ett effektivt system för hantering av data för övervakning och rapportering av utsläpp skall införas innan övervakning startar enligt lagen (2004:656) om utsläpp av koldioxid. Systemet skall omfatta de uppgifter som anges i 38 1 stycket 7-12 samt 2 och 3 stycket. Allmänt råd till 34 Systemet för hantering av data kan utgöras av olika delsystem som är datoriserade eller manuella. Det ställs alltså inget krav på att det ska finnas ett gemensamt datasystem för samtliga data. 15

Årlig utsläppsrapport 37 NFS 2004:9 Utsläppsrapport skall avse kalenderår. Rapporten skall godkännas av kontrollör ackrediterad enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll och lämnas till Naturvårdsverket och länsstyrelsen senast den 31 mars året efter det år som rapporteringen avser. Rapporten skall innehålla en tabelldel och en textdel. Tabelldelen skall redovisas på formulär som Naturvårdsverket anvisar. Kontrollörens huvudsakliga uppgift är att godkänna den årliga utsläppsrapporten. I detta ingår bland annat en bedömning av verksamhetens övervakningsmetoder och kvalitetssäkring och -kontroll. Detta ställer krav på att kontrollören har god kunskap om verksamheten vid anläggningen. En stor del av kontrollörens arbete kan därför förväntas utföras löpande under året. Naturvårdsverket kommer under hösten 2004 att ta fram föreskrifter om kontrollörens uppgifter samt vilka krav som ska ställas på kontrollören. 38 NFS 2004:9 Utsläppsrapportens tabelldel skall innehålla följande uppgifter. -- 11. Mängd biomassa som förbränts [TJ] eller använts i processer [ton eller m 3 ] och som gett upphov till utsläpp av koldioxid. -- Vid tillverkning av pappersmassa rapporteras den mängd vedråvara som förbränts. Den del av vedråvaran som bundits i produkten pappersmassa eller papper ingår inte. 38 NFS 2004:9 andra stycket För samtliga källor för vilka utsläpp beräknas skall, utöver vad som anges i första stycket, tabelldelen innehålla följande uppgifter. 1. Övervakningsnivåer som används. 2. Aktivitetsdata angivet i TJ och ton och i förekommande fall i m 3. 3. Emissionsfaktor uttryckt i ton CO 2 /TJ samt i den enhet som används i övervakningen. 4. Oxidationsfaktorer eller omvandlingsfaktorer, som dimensionslösa fraktioner. 5. Massflöde, kol och energiinnehåll samt ingående respektive utgående lager för varje bränsle- och materialflöde för vilka massbalansberäkning görs. 16

6. Sammanlagda utsläpp av fossil koldioxid avrundat till närmaste hela ton. Om någon övervakningsnivå ändrats under året skall de berörda utsläppen redovisas uppdelat för de perioder de olika övervakningsnivåerna tillämpats. 7. Osäkerhet i procent av värdet uttryckt som värdets 95-procentiga konfidensintervall. Allmänt råd till 38 andra stycket Aktivitetsdata, emissionsfaktorer och oxidations- eller omvandlingsfaktorer bör avrundas så att de endast omfattar siffror av betydelse för både utsläppsberäkningar och rapportering, t.ex. endast fem siffror totalt (t.ex. 1,2369) för ett värde som uppvisar en osäkerhet på +- 0,01 %. 17

Vägledning till bilagor i NFS 2004:9 Allmänt råd till bilaga 1 avsnitt 1.1.1 Allmänna krav Att bortfall ska behandlas enligt god yrkessed bör innebära att Bortfall av data eller driftavbrott i mät/beräkningsdator skall dokumenteras och arkiveras. Uppgifterna lagras antingen i datorn, på papper eller på annat lämpligt sätt. Utsläpp under bortfallstiden beräknas eller uppskattas ur andra parametrar så att ett tillförlitligt resultat erhålls. I många fall innebär ett bortfall att utsläppet beräknas på ett annat sätt än vad som anges i tillståndet. Av 30 följer att verksamhetsutövaren skall anmäla ändringen av övervakningsmetoden till länsstyrelsen. Texten anger att bortfall skall behandlas enligt god yrkessed och enligt Reference Document on the General Principles on Monitoring från juli 2003. Detta dokument finns tillgängligt på http://eippcb.jrc.es/. Dokumentet innehåller ett avsnitt 3.2.2 Exceptional emissions under unforeseeable conditions. Där finns två punkter, punkt 3 och 4, som behandlar bortfall av mätningar. Punkt 3 innebär att vid störningar eller bortfall i mätningen då driftsförhållandena för produktionen/anläggningen är normala kan genomsnittsvärden från tidigare mätningar användas som underlag för framräkning av ersättningsvärden för emissionsfaktorer. Punkt 4 innebär att då driftstörningar i processen påverkar mätningens kvalitet pga. att mätvärdena kommit utanför mätutrustningen mätområde kan bortfallet bestämmas genom expertbedömning grundad på massbalans, lämpliga emissionsfaktorer eller uppgifter om referensanläggningar. Expertbedömningen kan understödjas av information om tidigare liknande situationer på anläggningen eller vid referensanläggningar. Bilaga 1 avsnitt 1.2.1 Osäkerhet vid beräkning --- Vid dessa bedömningar skall tillåten mätosäkerhet utryckas som den kombinerade mätosäkerheten för hela mätsystemet uttryckt som den relativa mätosäkerheten i procent av mätvärdet vid en konfidensnivå av 95 %. Detta gäller också de osäkerhetssiffror som anges i övervakningsnivåer i bilaga 2-11. ---- Mätosäkerheter kan beräknas enligt vad som anges i: Guide to the Uncertainty in Measurements, ofta förkortad GUM, IPCC Good Practice Guidance and Uncertainty Management in National Gas Inventories, som finns tillgänglig på http://www.ipcc.ch/pub/guide.htm., eller Värmeforsks mäthandbok. Kapitel 5 i utgåva 2, år 2000. 18

Den kombinerade osäkerheten för en produkt respektive en summa kan beräknas enligt avsnitt 6.3 i IPCC Good Practice Guidance and Uncertainty Management in National Gas Inventories. Osäkerhetsberäkningar kan vara komplexa. I de enklaste fallen kan osäkerheter beräknas enligt följande, med mätosäkerheter U a, U b, U p, U s angivna vid 95% konfidensintervall: Osäkerheten för en produktfunktion P = A x B beräknas med U a och U b i absoluta tal som U p = (B U a ) 2 +(A U b ) 2 2 och med U a och U b angivna i procent som U p = U a2 +U b I första fallet är Up i absoluta tal dvs. ton CO 2 och i andra fallet i procent (U a, U b och U p är då de relativa osäkerheterna). Dessa formler kan användas, när man önskar uppskatta den kombinerade osäkerheten från en källa vari ingår aktivitetsdata och emissionsfaktor multiplicerade med varandra. Osäkerheten för en summafunktion S = A + B eller en differensfunktion S = A - B 2 beräknas med U a och U b i absoluta tal som U s = U a2 +U b och med U a och U b angivna i procent som U s = (U a A) 2 +(U b B) 2 /S där plustecknen under rottecknen gäller för både summa- och differensfunktionen. Denna formel kan användas, när man önskar uppskatta den totala osäkerheten från flera olika källor. Dessa relativt enkla formler kan också användas för att bedöma olika åtgärders kostnadseffektivitet med avseende på mätosäkerhet: Den andra formeln med U p visar att den största relativa osäkerheten av A eller B är bestämmande för den totala relativa osäkerheten av produkten P, och då är det ofta inte lönt att genom åtgärder förbättra den osäkerhet som har minst inverkan på den totala osäkerheten. De föreskrivna övervakningsnivåerna kan härigenom bättre utvärderas. Man kan också kvantitativt analysera olika åtgärders kostnadseffektivitet med avseende på uppnådda osäkerhetsnivåer. Den andra formeln med U s visar att det är de största källorna som ofta har störst inverkan på den totala relativa osäkerheten i summan av ett antal källor. Vägledning till bilaga 1, avsnitt 2 Antalet värdesiffror för emissionsfaktorer och värmevärden varierar mycket mellan olika bränslen i tabellerna. I flera fall är antalet siffror mättekniskt sett också orimligt stort. Orsaken till variationen är att uppgifterna, i enlighet med vad som föreskrivs i kommissionens riktlinjer, hämtats från olika källor. Vilka källorna är framgår av noterna till tabellerna. Många av de emissionsfaktorer och värmevärden som anges i tabellerna i bilaga 1 avsnitt 2.1.1 och 2.2 är hämtade från, eller från underlagsmaterial till, den svenska nationella inventeringsrapport som den 15 april 2004 lämnades till sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar. Det är appendix 16 som är särskilt intressant i detta sammanhang. Inventeringsrapporten finns tillgänglig via www.utslappshandel.se 19

Vägledning till bilaga 1, avsnitt 2.2 För biobränslen anges inga värmevärden, eftersom det inte behövs för övervakningen. såvida inte de biogena utsläppen ska subtraheras från utsläpp mätta med kontinuerligt mätning i rökgaskanal. Mängden koldioxid från biomassa skall inte rapporteras. Enligt 38 skall i den årliga utsläppsrapporten endast anges den mängd biomassa som förbränts (i TJ) eller som använts i processer (i ton eller m3). Då biogena utsläpp beräknas för att subtraheras från utsläpp mätta med kontinuerligt mätning i rökgaskanal behöver de beräknas med samma säkerhet som fossila utsläpp. Då behövs emissionsfaktorer, oxidationsfaktorer och eventuellt effektiva värmevärden. Eftersom det inte finns några tabellvärden för emissionsfaktorer och värmevärden för biobränslen återstår endast alternativet med verksamhetsspecifik bestämning. När det gäller värmevärden för bränslen som inte finns i tabellen finns enligt kommissionens riktlinjer ingen möjlighet att i likhet med emissionsfaktorer använda sin sakkunskap för att hänföra det aktuella bränslet till en närstående bränslekategori. De alternativ som står till buds torde vara att bestämma verksamhetsspecifikt värde, eller använda beräkning utan värmevärde. Om det gäller beräkning av förbränningsutsläpp enligt bilaga 2 innebär det senare beräkning enligt formel (3) eller (4). Om det värmevärde som anges i tabellen avviker från ett värde fastställt genom analys av det aktuella bränslet får det analyserade värdet användas. Vägledning till bilaga 1, avsnitt 2.2, not 1 Kapitel 2 i Good Practice Guidance and Uncertainty Management in National Greenhouse Gas Inventories finns tillgänglig på http://www.ipcc.ch/pub/guide.htm Allmänt råd till bilaga 1 avsnitt 3 Bestämmelserna i avsnitt 3.1, 3.2, 3.3 och 3.4 med lydelsen: Ett laboratorium som används för att fastställa skall vara ackrediterat enligt EN ISO 17025 bör innebära att kravet skall uppfyllas då det är en extern uppdragstagare eller anläggningens eget laboratorium som fastställer värdena, men att det inte behöver uppfyllas då fastställandet sker on-line, t.ex. på gasledning. Allmänt råd till bilaga 1 avsnitt 3 forts. Den provtagningsfrekvens som verksamhetsutövaren tillämpar bör vara en viktig del av de bevis som verksamhetsutövaren enligt avsnitt 3.1-3.4 skall ange för att visa att värdena är representativa och utan systemetiska fel. Vid bedömning av vad som är rimlig provtagningsfrekvens bör följande beaktas: hur den aktuella parametern (kolhalt, emissionsfaktor, värmevärde, biomassefraktion, oxidationsfaktor) varierar över tiden, mellan olika 20

leverantörer eller på grund av påverkan av omgivningsfaktorer såsom t ex regn hur en parameters osäkerhet bidrar till den totala osäkerheten hos utsläpp från anläggningen. Provtagningsfrekvens, provtagningsförfarande och provberedning är av avgörande betydelse för att verksamhetsspecifika parametrar ska bli tillräckligt exakta. Exaktheten avgörs i hög grad av bränslets/materialets tillstånd och homogenitet. Det krävs ett större antal prover för mycket heterogena material, t.ex. hushållsavfall, och ett mindre för de flesta kommersiella gasformiga eller flytande bränslen. Allmänt råd till Bilaga 2 avsnitt 1.1 Vanliga förbränningsprocesser formel (2) och (4) Om förbrukat bränsle uttrycks i m3 och bränslets effektiva värmevärde uttrycks i TJ/m3 bör det av verksamhetsutövarens dokumentation och i den årliga utsläppsrapporten tydligt framgå vilket standardtillstånd som avses, t.ex. normalkubikmeter, m3(n), vid 0 grader Celsius och 101.3 kp. Allmänt råd till bilaga 2 avsnitt 1.1. Vanliga förbränningsprocesser Att övervakningsnivå 1 för förbrukat bränsle kan utföras utan mätutrustning bör, under förutsättning att kravet på en mätosäkerhet om högst ± 7,5 % uppfylls, innebära att indirekt bestämning av förbrukat bränsle är tillåten, t.ex. ur energiproduktion och förluster. Det allmänna rådet innebär att bränsleflödet kan bestämmas på det sätt som redan används på många anläggningar, t.ex. i NO X -avgiftssystemet. Allmänt råd till bilaga 2 avsnitt 2. Processutsläpp - skrubber I beräkningsmetod A (karbonatbaserad) preciseras inte med vilken tillåten osäkerhet karbonatinnehållet i insatsmaterialet ska bestämmas. Av texten framgår dock att aktivitetsdata, skall mätas av verksamhetsutövaren eller leverantören med en största tillåten osäkerhet på mindre än ± 7,5 % för hela mätsystemet. Det bör tolkas så att detta, i förekommande fall, gäller för hela bestämningen: aktivitetsdata [ton] = insatt karbonat [ton] = insatsmaterial [ton] * karbonatinnehållet i insatsmaterial [uttryckt som dimensionslös faktor] I bilaga 2 avsnitt 2.2.2 anges att emissionsfaktorn 0,2558 ton CO2/ton TS gips skall användas. Detta värde erhålls om molvikterna approximeras till heltal. Det stökiometriska värdet är 0,2556. 21

Bilaga 3 avsnitt 2, massbalansmetoden 2.1 Aktivitetsdata -- Övervakningsnivå 1 För en delmängd av bränslen och material skall massflödena till och från anläggningen fastställas, i ton, med hjälp av mätutrustning som ger en största tillåten mätosäkerhet av ± 7,5 % för hela mätsystemet. Övriga massflöden av bränslen och material till och från anläggningen skall fastställas med hjälp av mätutrustning som ger en största tillåten mätosäkerhet av ± 2,5 % för hela mätsystemet. Detta bör tolkas så att för mindre än hälften av det totala massflödet är det tillräckligt med en mätosäkerhet på ± 7,5 %. För resten av flödet krävs mätosäkerhet på ± 2,5 %. Övervakningsnivå 2 För en delmängd av bränslen och material skall massflödena till och från anläggningen fastställas, i ton, med hjälp av mätutrustning som ger en största tillåten mätosäkerhet av ± 5,0 % för hela mätsystemet. Övriga massflöden av bränslen och material till och från anläggningen skall fastställas med hjälp av mätutrustning som ger en största tillåten mätosäkerhet av ± 2,5 % för hela mätsystemet. Detta bör tolkas så att för mindre än hälften av det totala massflödet är det tillräckligt med en mätosäkerhet på ± 5,0 %. För resten av flödet krävs mätosäkerhet på ± 2,5 % Bilaga 7 1.2.1.1 Aktivitetsdata Aktivitetsdata som är mängden producerad klinker, i ton, under kalenderåret skall bestämmas genom vägning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1 ± 5 % Övervakningsnivå 2a ± 2,5 % Övervakningsnivå 2b ± 1,5 % Vid övervakningsnivå 2b skall mängden producerad klinker beräknas, i ton, ur massbalans enligt följande formel: producerad klinker [ton] = (4) producerad cement [ton cement] * klinker-/cementförhållande [ton klinker/ ton cement] - klinker som förs in [ton] + levererad klinker [ton] + lagerförändringar [ton] Vid användning av Övervakningsnivå 2b bör mängd producerad klinker kunna ersättas med mängd förbrukad klinker i efterföljande processteg/kvarn om verksamhetsutövaren kan visa att detta inte medför ökad osäkerhet. 22

Om värmevärden Texten nedan är en något bearbetad text om värmevärden ursprungligen skriven för Naturvårdsverket av professor Lars Wester vid Mälardalens Högskola. Bränslet energiinnehåll anges av det sk värmevärdet. Inom den tekniska förbränningsläran definieras värmevärdet som den energi som frigörs vid fullständig förbränning av ett kg bränsle och där temperaturen före och efter processen är 25 C. Rökgasen kommer att innehålla vattenånga om bränslet innehåller väte, även om bränslet är torrt. När vattenånga kondenseras frigörs stora energimängder. Därför använder man två olika värmevärden; kalorimetriskt värmevärde H s som innebär att det vatten som finns i rökgasen har kondenserat och avgivit energi och effektivt värmevärde H i som förutsätter att vattnet fortfarande är i ångform. Den vanligaste sorten på värmevärdet är MJ/kg bränsle. Det går att beräkna ett värmevärde med hygglig noggrannhet utgående från bränslets analys (sammansättning). Bestämning av elementaranalys måste dock göras på laboratorium och oftast bestäms även värmevärdet på laboratoriet. Laboratoriet bestämmer det kalorimetriska värmevärdet genom experiment där en liten mängd bränsle förbränns i en stålcylinder nedsänkt i ett vattenbad. Reaktionsprodukterna kyls till nära 25 C och huvuddelen av vattenångan kondenserar. Den av vattenbadet upptagna energin är ett mått på det kalorimetriska värmevärdet och det effektiva värmevärdet beräknas sedan. Laboratoriet anger i regel båda värmevärdena, och båda dessa anges oftast för både torrt bränsle och för bränsle med den fukthalt det hade vid analysen. Ofta kan det se ännu krångligare ut på analysprotokollet eftersom värmevärden kan anges för konstant tryck eller konstant temperatur. Historiskt sett har rökgaserna vid förbränningsanläggningar haft så hög temperatur att vattenångan inte kondenserat. Det har då varit naturligt att basera beräkningar på det effektiva värmevärdet. Att fortsätta att använda det effektiva värmevärdet i processer där en del av vattenångan kondenserar ut (sk rökgaskondensering) är egentligen något ologiskt men allmänt förekommande. Det kalorimetriska värmevärdet kallas ibland övre värmevärde och det effektiva för undre värmevärde. Det kalorimetriska värmevärdet är högre än det effektiva för alla bränslen utom för torra bränslen som inte innehåller väte (t ex koloxid, CO). Då är värmevärdena lika. Är det effektiva värmevärdet för torrt bränsle, H id, känt kan det effektiva värmevärdet H i beräknas för olika fukthalter. Det vanligaste är att man räknar för ett kg total bränsle (fuktigt bränsle) och ekvationer för denna omräkning brukar finnas i de flesta böcker om förbränningsteknik: H i =H id (1-F)-2,443 F MJ/kg Här är H id effektiva värmevärdet för torrt bränsle, uttrycket inom parenteserna anger hur mycket torrt bränsle som finns i ett kg totalt bränsle. 2,443 är förångningsvärmet (ångbildningsvärme) vid 25 C. Omräkning kan förstås också göras mellan kalorimetriskt och effektivt värmevärde och mellan kalorimetriskt värmevärde för torrt prov till kalorimetriskt värmevärde för fuktigt prov (totalbränsle). Även andra omräkningar kan ibland vara aktuella. 23

ISBN: 91-620-8183-7 ISSN: 0282-7298