KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

Transkript

1 L 52/12 Europeiska unionens officiella tidning BESLUT KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT av den 10 februari 2012 om fastställande av regler för de nationella övergångsplaner som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp [delgivet med nr K(2012) 612] (Text av betydelse för EES) (2012/115/EU) EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) ( 1 ), särskilt artikel 41 b, och Artikel 1 Förbränningsanläggningar som ska ingå i de nationella övergångsplanerna I enlighet med de detaljerade bestämmelser som fastställs i avsnitt 1 i bilagan till detta beslut ska en nationell övergångsplan bara omfatta hela förbränningsanläggningar som omfattas av kapitel III i direktiv 2010/75/EU, med iakttagande av bestämmelserna i artikel 32.1 och reglerna om sammansatta utsläpp i artikel 29 i direktiv 2010/75/EU. av följande skäl: (1) I artikel 32 i direktiv 2010/75/EU fastställs att medlemsstaterna under perioden från och med den 1 januari 2016 till och med den 30 juni 2020 får fastställa och genomföra en nationell övergångsplan som omfattar specifika förbränningsanläggningar, där planen ska omfatta utsläpp av en eller flera av följande föroreningar: kväveoxider, svaveldioxid och stoft. För gasturbiner ska endast utsläpp av kväveoxider omfattas av planen. Artikel 2 De nationella övergångsplanernas innehåll 1. Alla nationella övergångsplaner ska innehålla följande information i enlighet med avsnitt 2 i bilagan till detta beslut: a) En förteckning över alla förbränningsanläggningar som omfattas av planen, inklusive all relevant information om deras driftsegenskaper. (2) Förbränningsanläggningar som omfattas av den nationella övergångsplanen får undantas från skyldigheten att iaktta de utsläppsgränsvärden som avses i artikel 30.2 i direktiv 2010/75/EU för de föroreningar som omfattas av planen eller, i tillämpliga fall, de avsvavlingsgrader som avses i artikel 31 i direktiv 2010/75/EU. b) De beräknade bidragen från varje enskild förbränningsanläggning till utsläppstaken för 2016 och c) En tabell som fastställer utsläppstaken för var och en av de föroreningar som planen omfattar för åren 2016, 2017, 2018, 2019 och första planeringsterminen (3) För att säkerställa en enhetlig tillämpning av artikel 32 i direktiv 2010/75/EU bör genomförandebestämmelser antas. d) Detaljerad information om beräkningarna för dessa utsläppstak. (4) De åtgärder som fastställs i detta beslut överensstämmer med yttrandet från den kommitté som har inrättats i enlighet med artikel 75.1 i direktiv 2010/75/EU. ( 1 ) EUT L 334, , s. 17. Dessutom ska den nationella övergångsplanen innehålla följande information: a) En beskrivning av hur genomförandet av planen ska övervakas och rapporteras till kommissionen.

2 Europeiska unionens officiella tidning L 52/13 b) En förteckning över de åtgärder som ska vidtas för att säkerställa att alla förbränningsanläggningar som omfattas av planen senast den 1 juli 2020 uppfyller alla tillämpliga utsläppsgränsvärden som fastställs i bilaga V till direktiv 2010/75/EU. 2. Vid tillämpningen av punkt 1 första stycket a ska medlemsstaterna använda mallen i tabell A.1 i tillägg A till bilagan till detta beslut. Vid tillämpningen av punkt 1 första stycket c ska medlemsstaterna använda mallen i tabell B.3 i tillägg B till bilagan till detta beslut. Artikel 3 Fastställande av utsläppstak i de nationella övergångsplanerna 1. Vid tillämpningen av artikel 32.3 i direktiv 2010/75/EU ska utsläppstaken beräknas i enlighet med de metoder som fastställs i avsnitt 3 i bilagan till detta beslut. 2. Medlemsstaterna ska använda mallen i tabell B.1 i tillägg B till bilagan till detta beslut för att presentera de relevanta utsläppsgränsvärdena och minimikraven på avsvavlingsgrad, de beräknade bidragen från var och en av förbränningsanläggningarna till utsläppstaken för 2016 och de totala utsläppstaken för I följande fall ska medlemsstaterna, i kolumnen kommentarer i mallen, tillhandahålla ytterligare information om utsläppsgränsvärdena som använts för beräkningen: a) När utsläppsgränsvärdena i anmärkningarna till tabellerna C.1 och C.2 i tillägg C till bilagan till detta beslut har använts. b) När anläggningar använder flera olika bränsletyper eller består av en kombination av flera olika typer av anläggningar. 3. Medlemsstaterna ska använda mallen i tabell B.2 i tillägg B till bilagan till detta beslut för att presentera de relevanta utsläppsgränsvärdena och minimikraven på avsvavlingsgrad, de beräknade bidragen från var och en av förbränningsanläggningarna till utsläppstaken för 2019 och de totala utsläppstaken för I följande fall ska medlemsstaterna, i kolumnen kommentarer i mallen, tillhandahålla ytterligare information om utsläppsgränsvärdena som använts för beräkningen: a) När utsläppsgränsvärdena i anmärkningarna till tabellerna D.1 och D.2 i tillägg D till bilagan till detta beslut har använts. b) När anläggningar använder flera olika bränsletyper eller består av en kombination av flera olika typer av anläggningar. Artikel 4 Genomförande av de nationella övergångsplanerna I enlighet med artikel 32.5 andra och tredje stycket i direktiv 2010/75/EU får en medlemsstat inte genomföra sin nationella övergångsplan förrän den godkänts av kommissionen. Artikel 5 Senare ändringar av de nationella övergångsplanerna 1. Medlemsstaterna ska inrätta en mekanism som gör det möjligt att identifiera alla relevanta förändringar av förbränningsanläggningarna som omfattas av den nationella övergångsplanen som kan påverka de aktuella utsläppstaken. 2. Enligt artikel 32.6 i direktiv 2010/75/EU ska medlemsstaterna informera kommissionen om alla senare ändringar av planen som påverkar de aktuella utsläppstaken, i enlighet med avsnitt 4 i bilagan till detta beslut. Artikel 6 Kontroll av att bestämmelserna följs, åtgärder och rapportering till kommissionen 1. I enlighet med artikel 32.4 i direktiv 2010/75/EU ska behöriga myndigheter kontrollera utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid och stoft från alla förbränningsanläggningar som omfattas av den nationella övergångsplanen, genom att verifiera den kontroll eller de beräkningsdata som förbränningsanläggningarnas verksamhetsutövare använder sig av. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid och stoft från de förbränningsanläggningar som omfattas av den nationella övergångsplanen begränsas i tillräckligt hög grad för att utsläppstaken ska klaras. Om det finns risk för att utsläppstaken inte kommer att klaras ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att det sker några utsläpp som överskrider dessa tak. 3. Medlemsstater som genomför en nationell övergångsplan ska varje år inom 12 månader till kommissionen rapportera de uppgifter på anläggningsnivå som anges i artikel 72.3 i direktiv 2010/75/EU för alla förbränningsanläggningar som omfattas av planen. Artikel 7 Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den 10 februari På kommissionens vägnar Janez POTOČNIK Ledamot av kommissionen

3 L 52/14 Europeiska unionens officiella tidning BILAGA 1. Förbränningsanläggningar som ska omfattas av den nationella övergångsplanen Delar av förbränningsanläggningar (t.ex. en eller flera individuella förbränningsenheter som delar en gemensam skorsten med andra enheter, eller som är i en sådan situation som anges i artikel 29.2 i direktiv 2010/75/EU) ska inte omfattas av en nationell övergångsplan ( 1 ). Vid tillämpningen av artikel 32.1 andra stycket b i direktiv 2010/75/EU hör även anläggningar som inte drivs av raffinaderiets verksamhetsutövare men som befinner sig inom raffinaderiet och använder de bränslen som avses i det ledet till de förbränningsanläggningar som omfattas av denna bestämmelse. Förbränningsanläggningar som vid någon tidpunkt under genomförandet av den nationella övergångsplanen kommer att omfattas av bestämmelserna i kapitel IV i direktiv 2010/75/EU rörande avfallsförbränningsanläggningar och samförbränningsanläggningar ska inte ingå i den nationella övergångsplanen. 2. Uppgifter om förbränningsanläggningar som ska ingå i den nationella övergångsplanen Den nationella övergångsplanen ska innehålla en förteckning över alla förbränningsanläggningar som planen omfattar och alla uppgifter rörande dessa anläggningar som använts för att beräkna utsläppstaken. De uppgifter som ska finnas med för varje anläggning är den sammanlagda installerade tillförda effekten, de bränslen som används och driftsegenskaperna för varje förbränningsanläggning under den tidsperiod då den nationella övergångsplanen genomförs. Som ett minimikrav ska följande uppgifter finnas med i den nationella övergångsplanen för var och en av förbränningsanläggningarna som den omfattar: 1. Namn och plats för förbränningsanläggningen ( 2 ). 2. Datumet då förbränningsanläggningens första tillstånd utfärdades. 3. Datumet då ansökan om förbränningsanläggningens första tillstånd skickades in, tillsammans med datumet då förbränningsanläggningen togs i drift för första gången. Observera: Denna information krävs bara om förbränningsanläggningen erhöll sitt första tillstånd efter den 27 november 2002 men togs i bruk senast den 27 november Alla utbyggnader av förbränningsanläggningens sammanlagda installerade tillförda effekt på minst 50 MW som ägde rum mellan den 27 november 2002 och den 31 december 2010 (med angivande av effektökningen i MW) ( 3 ). 5. Den sammanlagda installerade tillförda effekten (MW) för varje förbränningsanläggning den 31 december Antalet drifttimmar per år ( 4 ) för varje förbränningsanläggning, räknat som ett genomsnitt för perioden Anmärkning: Denna information krävs bara om särskilda utsläppsgränsvärden för förbränningsanläggningar som är i drift mindre än timmar per år används för att beräkna förbränningsanläggningens bidrag till utsläppstaket (eller utsläppstaken). 7. Föroreningar för vilka den berörda förbränningsanläggningen inte omfattas av den nationella övergångsplanen (om sådana finns) ( 5 ). ( 1 ) Samma regel gäller för artiklarna 33, 34 och 35 i direktiv 2010/75/EU. Som en följd av detta kan det hända att en del av en förbränningsanläggning inte omfattas av bestämmelserna i artiklarna 33, 34 eller 35, samtidigt som en annan del (eller flera delar) av samma anläggning omfattas av den nationella övergångsplanen. ( 2 ) Enligt rapporteringen i de utsläppsinventeringar som har tagits fram i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (EGT L 309, , s. 1). ( 3 ) Denna information behövs för att fastställa de relevanta utsläppsgränsvärdena för den 1 januari 2016, i enlighet med artikel 10 i direktiv 2001/80/EG. ( 4 ) Med drifttimmar menas den tid uttryckt i timmar då hela anläggningen eller delar av den är i drift och orsakar utsläpp till luften, exklusive start- och stopperioder. ( 5 ) Gasturbiner kan till exempel bara omfattas av den nationella övergångsplanen när det gäller deras utsläpp av kväveoxider. Andra anläggningar kan omfattas av den nationella övergångsplanen för vissa föroreningar, samtidigt som de måste följa utsläppsgränsvärdena i bilaga V till direktiv 2010/75/EU för andra föroreningar.

4 Europeiska unionens officiella tidning L 52/15 8. Mängden bränsle som används per år (TJ/år), räknat som ett genomsnitt för perioden , uppdelat på följande sex bränsletyper: stenkol, brunkol, biomassa, andra fasta bränslen, flytande bränslen och gasformiga bränslen ( 1 ). 9. Årligt rökgasflöde (Nm 3 /år), räknat som ett genomsnitt för perioden ( 2 ). Anmärkning 1: För förbränningsanläggningar som förbränner flera olika bränsletyper och/eller består av flera olika typer av anläggningar, måste rökgasflödet anges separat för var och en av dessa bränsletyper och/eller typer av förbränningsanläggningar ( 3 ). Anmärkning 2: Om rökgasflödet beräknas utifrån mängden bränsle som används (och inte baseras på en faktisk övervakning av rökgasflödet) måste faktorn (eller faktorerna om det rör sig om flera olika bränsletyper eller typer av förbränningsanläggningar) som användes för beräkningen (Nm 3 /GJ) rapporteras. 10. Mängden svavel från inhemska fasta bränslen ( 4 ) (ton S/år), räknat som ett genomsnitt för perioden Anmärkning: Denna information krävs bara när förbränningsanläggningen använder inhemska fasta bränslen och när minimikravet på avsvavlingsgrad används för att beräkna förbränningsanläggningens bidrag till utsläppstaket för svaveldioxid (för 2016 och/eller 2019). När förbränningsanläggningar som omfattas av den nationella övergångsplanen består av gasturbiner eller gasmotorer måste den nationella övergångsplanen ange detta. 3. Fastställande av utsläppstak 3.1 Beräkningsmetod för de enskilda anläggningarnas bidrag till utsläppstaken för 2016 och Allmänt fall För att fastställa de tillämpliga utsläppstaken för en förorening för åren 2016 och 2019 ska bidragen från varje enskild förbränningsanläggning uttryckt i ton per år (ton/år) beräknas med hjälp av följande ekvation: Bidrag till utsläppstak (ton/år) = Rökgasflöde (Nm 3 /år) ELV (mg/nm 3 ) 1, där följande gäller: Rökgasflödet är det volumetriska rökgasflödet uttryckt i kubikmeter per år (Nm 3 /år), räknat som ett genomsnitt för perioden Det beräknas vid standardtemperatur (273 K) och standardtryck (101,3 kpa) och med gällande referensinnehåll av syre (dvs. samma innehåll som används för utsläppsgränsvärdet [ELV]) och efter korrigering för innehållet av vattenånga. ELV (Emission Limit Value) är utsläppsgränsvärdet för den aktuella föroreningen uttryckt i mg/nm 3, under antagande av ett syreinnehåll i rökgasen på 6 volymprocent för fasta bränslen, 3 volymprocent för flytande eller gasformiga bränslen (för förbränningsanläggningar som inte består av gasturbiner eller gasmotorer) och 15 volymprocent för gasturbiner och gasmotorer. Närmare information om hur man bestämmer utsläppsgränsvärden för beräkning av utsläppstaken för 2016 och 2019 finns i avsnitten 3.2 och Specifikt fall med anläggningar som förbränner flera olika bränsletyper och/eller består av flera olika typer av anläggningar Ekvationen i avsnitt kan inte användas för förbränningsanläggningar som förbrände flera olika bränsletyper under perioden (oavsett om det skedde samtidigt eller ej) eller består av flera olika typer av anläggningar. ( 1 ) För förbränningsanläggningar som vid någon tidpunkt under perioden har haft samförbränning av avfall (förutom avfall som räknas som biomassa enligt definitionen i artikel 3.31 b i direktiv 2010/75/EU, och följaktligen omfattades av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall (EGT L 332, , s. 91)), ska den mängd avfall som förbrändes under denna period inte tas med under denna punkt. ( 2 ) Se avsnitt i denna bilaga för tillämpliga referensförhållanden. ( 3 ) Se avsnitt i denna bilaga. ( 4 ) Med ett inhemskt fast bränsle menas ett naturligt förekommande fast bränsle som utvinns lokalt och förbränns i en förbränningsanläggning som är speciellt framtagen för detta bränsle.

5 L 52/16 Europeiska unionens officiella tidning Dessa förbränningsanläggningar kräver användning av andra utsläppsgränsvärden och/eller referensbetingelser för beräkningen av deras bidrag till utsläppstaken. Därför ska följande metod användas: Bidrag till utsläppstak (ton/år) = Σ [Rökgasflöde (Nm 3 /år) ELV (mg/nm 3 ) 1, ] Denna ekvation anger att för varje bränsletyp som användes under perioden ska den genomsnittliga rökgasvolymen per år (Nm 3 /år) multipliceras med det relevanta utsläppsgränsvärdet (motsvarande den sammanlagda installerade tillförda effekten för hela förbränningsanläggningen). Produkterna av dessa multiplikationer läggs sedan samman för alla bränsletyper som användes. Det måste för varje bränsletyp säkerställas att rökgasvolymen och utsläppsgränsvärdet som multipliceras ihop anges vid samma referensinnehåll av syre. Samma metod används i de fall då en förbränningsanläggning under perioden , med hänsyn tagen till artiklarna 29.1 och 29.2 i direktiv 2010/75/EU, bestod av en kombination av olika typer av anläggningar. Exempel på detta är en eller flera gasturbiner i kombination med en eller flera andra typer av förbränningsanläggningar, en eller flera gasmotorer i kombination med en eller flera andra typer av förbränningsanläggningar Minimikrav på avsvavlingsgrad (MDR) Ekvationen i avsnitt kan inte användas för förbränningsanläggningar som förbränner inhemska fasta bränslen ( 1 ) och inte klarar att uppfylla de relevanta utsläppsgränsvärdena för svaveldioxid som fastställs i direktiv 2010/75/EU på grund av bränslets egenskaper. För sådana anläggningar får beräkningen av deras bidrag till utsläppstaket för svaveldioxid baseras på de relevanta minimikraven på avsvavlingsgrad ( 2 ) istället för på utsläppsgränsvärdena för svaveldioxid. I detta fall ska förbränningsanläggningens bidrag till utsläppstaket för svaveldioxid uttryckt i ton per år (ton/år) beräknas med hjälp av följande ekvation: Bidrag till utsläppstak för svaveldioxid = Tillfört svavel (ton/år) (1 (MDR/100)) 2 där följande gäller: Tillfört svavel är den årliga mängden svavel (S) i det inhemska fasta bränslet som användes i förbränningsanläggningen, uttryckt i ton per år (ton/år), räknat som ett genomsnitt för perioden MDR är det relevanta minimikravet på avsvavlingsgrad, uttryckt i procent. Närmare information om hur man fastställer minimikravet på avsvavlingsgrad för beräkning av utsläppstaken för svaveldioxid för 2016 och 2019 finns i avsnitten 3.2 och Relevanta utsläppsgränsvärden och minimikrav på avsvavlingsgrad för beräkning av utsläppstaken för 2016 Enligt artikel 32.3 i direktiv 2010/75/EU ska utsläppstaket (eller utsläppstaken) för 2016 beräknas på grundval av de relevanta utsläppsgränsvärden som fastställs i bilagorna III VII till direktiv 2001/80/EG eller, i tillämpliga fall, på grundval av det minimikrav på avsvavlingsgrad som fastställs i bilaga III till direktiv 2001/80/EG. Beräkningen av utsläppstaken för 2016 ska följaktligen baseras på de relevanta utsläppsgränsvärden och den relevanta MDR som beräknas gälla för den berörda förbränningsanläggningen den 1 januari 2016 enligt direktiv 2001/80/EG, med hänsyn till följande bestämmelser ( 3 ). ( 1 ) Detta gäller för förbränningsanläggningar som har förbränt inhemskt fast bränsle under perioden ( 2 ) Med avsvavlingsgrad menas förhållandet under en bestämd tidsperiod mellan mängden svavel som inte släpps ut till luften vid en förbränningsanläggning och svavelmängden i det fasta bränsle som tillförs förbränningsanläggningen och förbrukas i förbränningsanläggningen under samma tidsperiod. ( 3 ) De relevanta utsläppsgränsvärdena för beräkning av utsläppstaken påverkas inte av att en anläggning omfattas av en nationell plan för utsläppsminskning enligt artikel 4.6 i direktiv 2001/80/EG.

6 Europeiska unionens officiella tidning L 52/17 Utsläppsgränsvärden och MDR ska fastställas utifrån den sammanlagda installerade tillförda effekten för hela förbränningsanläggningen den 31 december 2010, bränsletypen (eller bränsletyperna) som används och det genomsnittliga antalet drifttimmar per år under perioden I de fall då förbränningsanläggningar har byggts ut med minst 50 MW under perioden mellan den 27 november 2002 och den 31 december 2010 ska reglerna för beräkning av relevanta utsläppsgränsvärden som fastställs i artikel 10 i direktiv 2001/80/EG gälla. För alla gasturbiner som ingår i den nationella övergångsplanen är det relevanta utsläppsgränsvärdet för kväveoxider det som fastställs i del B i bilaga VI till direktiv 2001/80/EG, utan hänsyn till artikel 2.7 j i direktiv 2001/80/EG. Eftersom inga utsläppsgränsvärden har fastställts för gasmotorer i direktiv 2001/80/EG är det relevanta utsläppsgränsvärdet för kväveoxider det som fastställs i del 1 i bilaga V till direktiv 2010/75/EU. För förbränningsanläggningar som har använt olika bränsletyper under perioden ska de relevanta utsläppsgränsvärdena anges för varje enskilt bränsle. I avsnitt finns närmare information om den metod som ska användas för att beräkna bidraget från var och en av dessa anläggningar till utsläppstaken. I direktiv 2001/80/EG tillåts vissa förbränningsanläggningar som är i drift mindre än timmar per år (som ett rullande genomsnitt över en femårsperiod) uppfylla mindre stränga utsläppsgränsvärden. Dessa utsläppsgränsvärden kan bara användas för att beräkna bidraget från en enskild anläggning till utsläppstaket för 2016 om det genomsnittliga antalet drifttimmar för anläggningen under åren var lägre än timmar per år. En översikt över de relevanta utsläppsgränsvärden som fastställs i bilagorna III VII till direktiv 2001/80/EG och relevant MDR som fastställs i bilaga III till direktiv 2001/80/EG finns i tabellerna C.1, C.2 och C.3 i tillägg C till denna bilaga ( 1 ). 3.3 Relevanta utsläppsgränsvärden och minimikrav på avsvavlingsgrad för beräkning av utsläppstaken för 2019 Enligt artikel 32.3 i direktiv 2010/75/EU ska utsläppstaken för 2019 beräknas på grundval av de relevanta utsläppsgränsvärden som fastställs i del 1 i bilaga V till direktiv 2010/75/EU eller, i tillämpliga fall, på grundval av de relevanta minimikraven på avsvavlingsgrad som fastställs i del 5 i bilaga V till direktiv 2010/75/EU. Därigenom baseras beräkningen av utsläppstaken för 2019 på de relevanta utsläppsgränsvärden och den relevanta MDR som beräknas gälla för den berörda förbränningsanläggningen den 1 januari 2019 enligt direktiv 2010/75/EU. Utsläppsgränsvärden och MDR ska fastställas utifrån den sammanlagda installerade tillförda effekten för hela förbränningsanläggningen den 31 december 2010, bränsletypen (eller bränsletyperna) som används och det genomsnittliga antalet drifttimmar per år under perioden En översikt över de relevanta utsläppsgränsvärden som fastställs i del 1 i bilaga V till direktiv 2010/75/EU och relevant MDR som fastställs i del 5 i bilaga V till direktiv 2010/75/EU finns i tabellerna D.1, D.2 och D.3 i tillägg D till denna bilaga. För förbränningsanläggningar som har använt olika bränsletyper under perioden ska de relevanta utsläppsgränsvärdena anges för varje enskilt bränsle. I avsnitt finns närmare information om den metod som ska användas för att beräkna bidraget från var och en av dessa anläggningar till utsläppstaken. I direktiv 2010/75/EU tillåts vissa förbränningsanläggningar som är i drift mindre än timmar per år (som ett rullande genomsnitt över en femårsperiod) uppfylla mindre stränga utsläppsgränsvärden. Dessa utsläppsgränsvärden kan bara användas för att beräkna bidraget från en enskild anläggning till utsläppstaket för 2019 om det genomsnittliga antalet drifttimmar för anläggningen under åren var lägre än timmar per år. 3.4 Beräkning av utsläppstaken Beräkning av utsläppstaken för 2016 och 2019 För åren 2016 och 2019 ska de totala utsläppstaken per förorening fastställas genom att lägga samman bidragen från varje enskild anläggning till respektive utsläppstak. tak2016 (ton/år) = Σ [den enskilda anläggningens bidrag till utsläppstaket för 2016] tak2019 (ton/år) = Σ [den enskilda anläggningens bidrag till utsläppstaket för 2019] ( 1 ) Denna översikt är inte helt uttömmande. I synnerhet omfattar den inte situationer där en förbränningsanläggning har byggts ut med minst 50 MW mellan den 27 november 2002 och den 31 december 2010, då även utsläppsgränsvärdena som listas i B-delarna av bilagorna III till VII i direktiv 2001/80/EG är av relevans (genom tillämpning av artikel 10 i direktiv 2001/80/EG).

7 L 52/18 Europeiska unionens officiella tidning Beräkning av utsläppstaken för 2017, 2018 och 2020 Utsläppstaken för 2017 (tak2017) ska beräknas med hjälp av följande ekvation: tak2017 ¼ tak2016 ðtak2016 tak2019þ 3 Utsläppstaken för 2018 (tak2018) ska beräknas med hjälp av följande ekvation: tak2018 ¼ tak ä ðtak2016 tak2019þ 3 Utsläppstaken för den första planeringsterminen 2020 (tak2020) är hälften av utsläppstaken för 2019: 4. Senare ändringar i de nationella övergångsplanerna tak2020 ¼ tak Medlemsstaterna ska som minimikrav informera kommissionen om följande: a) Förbränningsanläggningar som väljer att utnyttja möjligheten till undantag för anläggningar med begränsad livstid enligt artikel 33 i direktiv 2010/75/EU. Anmärkning: Samtidigt som medlemsstaterna ska meddela sina nationella övergångsplaner till kommissionen senast den 1 januari 2013, har verksamhetsutövarna till den 1 januari 2014 på sig att meddela den behöriga myndigheten om de önskar utnyttja möjligheten till undantag för anläggningar med begränsad livstid. Därigenom kan en förbränningsanläggning i startskedet ingå i den nationella övergångsplan som skickas in till kommissionen innan möjligheten till undantag för anläggningar med begränsad livstid utnyttjas för anläggningen. Så snart förbränningsanläggningens verksamhetsutövare har underrättat den behöriga myndigheten om beslutet att utnyttja möjligheten till undantag för anläggningar med begränsad livstid måste förbränningsanläggningen tas bort från den nationella övergångsplanen. Bidragen till det tillämpliga utsläppstaket (eller de tillämpliga utsläppstaken) från var och en av de förbränningsanläggningar som genom detta omfattas av artikel 33 i direktiv 2010/75/EU måste då dras av från utsläppstaket (eller utsläppstaken) enligt beräkningen i den senast godkända versionen av den nationella övergångsplanen (eller, om ingen sådan plan godkänts, enligt beräkningen i den senaste versionen av den nationella övergångsplan som lämnats in till kommissionen). b) Förbränningsanläggningar som har lagts ned (dvs. de anläggningar som har tagits ur bruk för gott) eller där den sammanlagda installerade tillförda effekten är minskad till mindre än 50 MW. c) Förbränningsanläggningar som börjar samförbränna avfall efter den 31 december 2015 och därigenom omfattas av kapitel IV i direktiv 2010/75/EU. Anmärkning: Som nämns i artikel 32.3 i direktiv 2010/75/EU ska, om en anläggning som omfattas av den nationella övergångsplanen läggs ned eller inte längre faller inom tillämpningsområdet för kapitel III i direktiv 2010/75/EU, detta inte leda till en höjning av de totala årliga utsläppen från de övriga anläggningarna som omfattas av den nationella övergångsplanen. Vid tillämpningen av artikel 32.6 i direktiv 2010/75/EU är medlemsstaterna inte skyldiga att meddela kommissionen följande information, eftersom dessa förändringar inte bör påverka det tillämpliga utsläppstaket (eller de tillämpliga utsläppstaken): Minskningar eller höjningar av den sammanlagda installerade tillförda effekten efter den 31 december 2010 (förutom en minskning till mindre än 50 MW). Minskningar eller höjningar av antalet årliga drifttimmar efter Förändringar i bränsleanvändningen (typ/kvantitet) som skett efter 2010 (förutom byte till avfallsförbränning som skulle göra anläggningen till en samförbränningsanläggning, vilket i sin tur skulle utesluta den ur den nationella övergångsplanen). Ändringar som påverkar anläggningen namn (t.ex. på grund av byte av verksamhetsutövare) ska rapporteras via de utsläppsinventeringar som ska tillhandahållas av medlemsstaterna i enlighet med artikel 6.3 i detta beslut och artikel 72.3 i direktiv 2010/75/EU.

8 Tillägg A Tabell A.1 Mall för förteckningen över förbränningsanläggningar som ska finnas med i den nationella övergångsplanen A B C D E F G H Nummer namn plats (adress) Datum då ansökan om anläggningens första tillstånd skickades in och datum då anläggningen togs i drift för första gången ELLER Datum då anläggningens första tillstånd utfärdades Alla utbyggnader av förbränningsanläggningens sammanlagda installerade tillförda effekt om minst 50 MW, som ägde rum mellan den 27 november 2002 och den 31 december 2010 (total utbyggnad i MW) Sammanlagd installerad tillförd effekt (MW) Antal drifttimmar per år (genomsnitt ) A I J K L M Nummer Ange om anläggningen är en gasturbin eller gasmotor stenkol brunkol biomassa Bränslemängd som används per år (genomsnitt ) Genomsnittligt rökgasflöde per år (genomsnitt ) Svavelmängd per år i inhemska fasta bränslen som tillförts förbränningsanläggningen (genomsnitt ) Föroreningar (SO 2, NO x, stoft) för vilka den berörda anläggningen INTE omfattas av den nationella övergångsplanen Omvandlingsfaktor (eller omvandlingsfaktorer) som använts om rökgasflödet beräknats utifrån bränsletillförseln (per bränsletyp) (TJ/år) (Nm 3 /år) (ton/år) (Nm 3 /GJ) andra fasta bränslen flytande bränslen gasformiga bränslen Europeiska unionens officiella tidning L 52/19

9 Tillägg B Tabell B.1 Mall för beräkning av utsläppstak 2016 A B C D E F G H I J K Nummer Namn (enskilda anläggningsdata) SUMMA Referensinnehåll av syre Relevant ELV för SO 2 (%) (mg/nm 3 ) Relevant avsvavlingsgrad (när detta är tillämpligt) bidrag till utsläppstaket för SO Relevant ELV för NO x bidrag till utsläppstaket för NO x 2016 Relevant ELV för stoft bidrag till utsläppstaket för stoft 2016 (ton/år) (mg/nm 3 ) (ton/år) (mg/nm 3 ) (ton/år) TOTALT UTSLÄPPSTAK FÖR SO 2 Tabell B.2 Mall för beräkning av utsläppstak 2019 TOTALT UTSLÄPPSTAK FÖR NO x TOTALT UTSLÄPPSTAK FÖR STOFT A B C D E F G H I J K Nummer Namn (enskilda anläggningsdata) SUMMA Referensinnehåll av syre Relevant ELV för SO 2 (%) (mg/nm 3 ) Relevant avsvavlingsgrad (när detta är tillämpligt) bidrag till utsläppstaket för SO Relevant ELV för NO x bidrag till utsläppstaket för NO x 2019 Relevant ELV för stoft bidrag till utsläppstaket för stoft 2019 (ton/år) (mg/nm 3 ) (ton/år) (mg/nm 3 ) (ton/år) TOTALT UTSLÄPPSTAK FÖR SO 2 TOTALT UTSLÄPPSTAK FÖR NO x TOTALT UTSLÄPPSTAK FÖR STOFT Kommentarer Kommentarer L 52/20 Europeiska unionens officiella tidning

10 Europeiska unionens officiella tidning L 52/21 Tabell B.3 Översikt over utsläppstak (ton per år) (1 januari 30 juni) SO 2 NO x Stoft

11 L 52/22 Europeiska unionens officiella tidning Tillägg C Tabell C.1 Utsläppsgränsvärden som är relevanta för beräkningen av de enskilda bidragen till utsläppstaken för 2016 för andra förbränningsanläggningar än gasturbiner och gasmotorer För-orening Bränsletyp ELV (mg/nm 3 ) MW > MW > MW > 500 MW SO 2 Fast bränsle till 400 (linjär skala) (Anmärkning 1) Flytande bränsle till (linjär skala) Gasformigt bränsle 35 i allmänhet 5 för flytande gas NO x Fast bränsle 800 för koksugnsgas och masugnsgas (Anmärkning 6) (Anmärkning 2) (Anmärkning 3) Flytande bränsle Gasformigt bränsle Stoft Fast bränsle (Anmärkning 4) Flytande bränsle 50 (Anmärkning 5) Gasformigt bränsle 5 i allmänhet 10 för masugnsgas 50 för gaser från stålindustrin som kan användas på annat ställe Referensinnehållet för syre är 6 procent för fasta bränslen och 3 procent för flytande bränslen och bränslen i gasform. Anmärkningar: mg/nm 3 för anläggningar med en installerad tillförd effekt på minst 400 MW som inte är i drift mer än timmar per år mg/nm 3 för anläggningar som under den 12-månadersperiod som slutade den 1 januari 2001 använde, och fortfarande använder, fasta bränslen med ett flyktigt innehåll på mindre än 10 procent mg/nm 3 för anläggningar som inte är drift mer än timmar per år mg/nm 3 för anläggningar för vilka det ursprungliga tillståndet till uppförande eller, i avsaknad av sådant förfarande, det ursprungliga drifttillståndet utfärdades innan den 1 juli 1987 och som förbränner fast bränsle med ett värmeinnehåll på mindre än kj/kg, ett fuktinnehåll på mer än 45 viktprocent, ett kombinerat fukt- och askinnehåll på mer än 60 volymprocent och ett kalciumoxidinnehåll på mer än 10 procent mg/nm 3 för anläggningar med en installerad tillförd effekt på mindre än 500 MW som förbränner flytande bränsle med ett askinnehåll på mer än 0,06 procent. 6. För anläggningar i de franska utomeuropeiska departementen, Azorerna, Madeira eller Kanarieöarna gäller följande ELV: fasta bränslen i allmänhet: 650 mg/nm 3 ; fasta bränslen med mindre än 10 procent flyktigt innehåll: mg/ Nm 3 ; flytande bränslen: 450 mg/nm 3 ; bränslen i gasform: 350 mg/nm 3.

12 Europeiska unionens officiella tidning L 52/23 Tabell C.2 Utsläppsgränsvärden som är relevanta för beräkningen av de enskilda bidragen till utsläppstaket för 2016 för NO x för gasturbiner och gasmotorer ELV för NO x (mg/nm 3 ) Gasmotorer (som drivs med bränsle i gasform) 100 Gasturbiner (inklusive CCGT) som drivs med följande bränslen: Naturgas (Anmärkning 1) 50 (Anmärkning 2 och 3) Andra gasformiga bränslen än naturgas 120 Lätta och medeltunga destillat 120 Referensinnehållet för syre är 15 procent. Anmärkningar: 1. Naturligt förekommande metan med högst 20 volymprocent inerta gaser och andra beståndsdelar mg/nm 3 i följande fall (där gasturbinens verkningsgrad är fastställd vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO): Gasturbiner som används i kraftvärmesystem med en total verkningsgrad på mer än 75 procent. Gasturbiner som används i kombikraftverk med en genomsnittlig total elektrisk verkningsgrad, räknat över hela året, på mer än 55 procent. Gasturbiner för mekaniska drivanordningar. 3. För gasturbiner med enkel process som inte tillhör någon av kategorierna i anmärkning 2, men som har en verkningsgrad på mer än 35 procent (fastställd vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO), ska ELV vara 50 η/35 där η är gasturbinens verkningsgrad uttryckt i procent (vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO). Tabell C.3 Minimikrav på avsvavlingsgrad som är relevanta för beräkningen av de enskilda bidragen till utsläppstaket för 2016 för SO 2 för förbränningsanläggningar som förbränner inhemska fasta bränslen som inte kan uppfylla utsläppsgränsvärdena för SO 2 som avses i artiklarna 30.2 och 30.3 i direktiv 2010/75/EU på grund av bränslets egenskaper Sammanlagd installerad tillförd effekt Minimikrav på avsvavlingsgrad MW 60 % > MW 75 % > MW 90 % > 500 MW 94 % i allmänhet 92 % för anläggningar där ett avtal om installation av utrustning för avsvavling av rökgaser eller kalkinjektering har ingåtts och monteringsarbetet har påbörjats före den 1 januari 2001

13 L 52/24 Europeiska unionens officiella tidning Bilaga D Tabell D.1 Utsläppsgränsvärden som är relevanta för beräkningen av de enskilda bidragen till utsläppstaken för 2019 för andra förbränningsanläggningar än gasturbiner och gasmotorer Förorening Bränsletyp ELV (mg/nm 3 ) MW > MW > MW > 500 MW SO 2 Stenkol, brunkol och andra fasta bränslen (Anmärkning 1) (Anmärk Biomassa ning 1) 200 Torv 1) (Anmärkning Flytande bränsle 350 (Anmärkning 2) 250 (Anmärkning 2) 200 (Anmärkning 3) Gasformigt bränsle 35 i allmänhet 5 för flytande gas 400 för gaser med lågt värmevärde från koksugnar 200 för gaser med lågt värmevärde från masugnar NO x Stenkol, brunkol och andra fasta bränslen 300 (Anmärkning 4 och 5) 200 (Anmärkning 5) 200 (Anmärkning 6) Biomassa och torv (Anmärkning 5) (Anmärkning 5) (Anmärkning 5) (Anmärkning 6) Flytande bränsle (Anmärkning 5 och 7) 150 (Anmärkning 5 och 7) 150 (Anmärkning 3) (Anmärk Naturgas ning 8) 100 Andra gaser Stoft Stenkol, brunkol och andra fasta bränslen Biomassa och torv Flytande bränsle Gasformigt bränsle 5 i allmänhet 10 för masugnsgas 30 för gaser som produceras av stålindustrin och som kan användas på annat ställe Referensinnehållet för syre är 6 procent för fasta bränslen och 3 procent för flytande bränslen och bränslen i gasform. Anmärkningar: mg/nm 3 för anläggningar som inte är drift mer än timmar per år mg/nm 3 för anläggningar som inte är drift mer än timmar per år mg/nm 3 för anläggningar som inte är drift mer än timmar per år mg/nm 3 vid pulvereldning av brunkol mg/nm 3 för anläggningar som inte är drift mer än timmar per år.

14 Europeiska unionens officiella tidning L 52/ mg/nm 3 för anläggningar som erhöll tillstånd före den 1 juli 1987 och inte är i drift mer än timmar per år mg/nm 3 för förbränningsanläggningar i kemiska anläggningar som för egen förbrukning använder flytande produktionsrester som ett icke-kommersiellt bränsle. 8. Naturligt förekommande metan med högst 20 volymprocent inerta gaser och andra beståndsdelar. Tabell D.2 Utsläppsgränsvärden som är relevanta för beräkningen av de enskilda bidragen till utsläppstaket för 2019 för NO x för gasturbiner och gasmotorer ELV för NO x (mg/nm 3 ) Gasmotorer (som drivs med bränsle i gasform) 100 Gasturbiner (inklusive CCGT) som drivs med följande bränslen: Naturgas (Anmärkning 1) 50 (Anmärkning 2, 3 och 4) Andra gasformiga bränslen än naturgas 120 (Anmärkning 5) Lätta och medeltunga destillat 90 (Anmärkning 5) Referensinnehållet för syre är 15 procent. Anmärkningar: 1. Naturgas är naturligt förekommande metan med högst 20 volymprocent inerta gaser och andra beståndsdelar mg/nm 3 i följande fall (där gasturbinens verkningsgrad är fastställd vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO): Gasturbiner som används i kraftvärmesystem med en total verkningsgrad på mer än 75 procent. Gasturbiner som används i kombikraftverk med en genomsnittlig total elektrisk verkningsgrad, räknat över hela året, på mer än 55 procent. Gasturbiner för mekaniska drivanordningar. 3. För gasturbiner med enkel process som inte tillhör någon av kategorierna i anmärkning 2, men som har en verkningsgrad på mer än 35 procent (fastställd vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO), ska ELV vara 50 η/35 där η är gasturbinens verkningsgrad uttryckt i procent (vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO) mg/nm 3 för anläggningar som inte är drift mer än timmar per år mg/nm 3 för anläggningar som inte är drift mer än timmar per år. Tabell D.3 Minimikrav på avsvavlingsgrad som är relevanta för beräkningen av de enskilda bidragen till utsläppstaket för 2019 för SO 2 för förbränningsanläggningar som förbränner inhemska fasta bränslen som inte kan uppfylla utsläppsgränsvärdena för SO 2 som avses i artiklarna 30.2 och 30.3 i direktiv 2010/75/EU på grund av bränslets egenskaper Sammanlagd installerad tillförd effekt Minimikrav på avsvavlingsgrad MW 80 % > MW 90 % > 300 MW 96 % i allmänhet 95 % för anläggningar som förbränner oljeskiffer