Underrubrik: Duracelldan började med en låda skrot. Bagarens Buick 57 Bilmärket är det äldsta i USA. David Dunbar Buick startade serietillverkningen 1903. 106 år senare började Dan Holmgren, Trundön bygga upp sin 57:a ur bågnade kartonger. Bagare brukar vara trötta på kvällarna men inte alla. AV LARS-ÅKE KRANTZ (TEXT&FOTO) Trundön ligger mellan Piteå och Luleå. Där driver Dan ett eget bageri. Vi snackar uppstigning fyra på morgonen, mjöl upp till armbågarna i timtal och färdiga vetekransar när vanligt folk slår till väckarklockan och somnar om. Bagare brukar hänga med ögonen sex på kvällen och behöver släcka lampan halv nio. När man ser bilderna från inköpet av bilen är det svårt att fatta att Dan Holmgren dessutom hunnit detta på ett och ett halvt år. -Duracelldan, muttrar kompisen och glosan rinner ner på anteckningsblocket som en tacksam hjälp. -Bilen är från Kalifornien och är en blackplatebil, sade ägaren i Luleå. Den kom in redan 1977 men har bara blivit stående. -Waow en orörd Kalifornienbil, vilket fynd tänkte Dan och åkte till Luleå. Det hade nog tidigare ägare tänkt också för han hade plockat ner den i delar och lagt i kartonger. Sen hade det stannat. Förståeligt. Här krävdes mer än skruvning. Här krävdes ekonomi och tid men mest krävdes galenskap. Bilen hade fler hål än ett durkslag. -Fin modell, sade Dan, slantade och brottade hem Buicken till kallgaraget(!) i Trundön. Det är kallt i kallgarage. Står kallgaraget i Norrbotten är det ännu kallare. Dan gick från degblandare och ugnar på förmiddagarna till svets och rondellsprut på kvällarna. Hur en Kaliforniabil kan vara så rostig är en intressant fråga. Golvbrunnarna föll ur av sig själva. Idag är allt nytt under, utom torped och golvtunnel. När karossen började hitta tillbaka till sin ursprungliga stadga var det dags för drivpaketet. Maskinellt satt ursprungsgrejerna där så Dan började med att försöka mejsla fram motorn. -Jag köpte det kraftigaste avfettningsmedlet jag hittade. Det hände ingenting,
berättar han. -Hela motorn var som en klump underredsmassa. Det tog flera dagar enbart att få isär motorn. När den låg i delar på bänken såg den likadan ut inuti. Nu är allt nytt i originalsnurran och ja, förresten i hela bilen. -Jag fick kroma om allt och då menar jag allt, varenda del, säger Dan. Kallgaraget hade fått en rejäl panna så det kunde värmas upp på en timme. Månaderna gick. Dan blev trött. Duktigt trött men vägrade slå av på takten. Full gas från tre på morgonen till sent på kvällen gällde. Med nyrenoverad motor och växellåda fick bakaxeln sig en översyn liksom, bromsar, elsystem och ja, rubbet fick bli nytt. -Bilen har jag byggt för att åka med, säger Dan. Han sköljde ur kylaren minutiöst. Både vattendelen och oljedelen, tittade på den nya växellådan, sköljde igen och med tanke på hur allt sett ut inuti ställde han ner den och lyfte luren. Det fick bli nytt igen. En omcellad kylare och en ny oljekylare införskaffades. 2011 kom. Inga delar hade fattats i kartongerna men det mesta hade köpts ändå. -Karossdelarna var väl okey förutom dörrar, huv och bagagelucka då, säger Dan. När det var dags för målning gjordes det i delar i garaget hemma. Dan såg ljuset. -Det var en läcker bil, nog såg jag att den var dålig men jag trodde aldrig den skulle vara så dålig, sade han för sig själv där han, ändå förnöjt, pillade med listklammer och lampglas. Den sjunde juli 1957 hade Buick sålt nio miljoner bilar. Nytt för året var en lägre och bredare kaross vars vingar fick accenter i krom. Tanklocket fanns i bakre kofångaren och i dess ändar fanns enkelt eller dubbelt avgasutsläpp. Alla Buickar fick en större motor 1957 när 364:an på 250 hästar presenterades. Den kortare serien hette Special och Century och delade kaross med Oldsmobile. De större, Super Riviera och Roadmaster baserades på samma kaross som Cadillac. Dans Buick gick direkt till final i Krantz Challenge Haparanda i juli 2011. Folkets röst sållade ut den nybyggda bilen. Få visste om det men det liksom kändes rakt ut i publiken när allt var vrålnytt. Dan vann inte men belönades med en
välförtjänt andraplats i Norrbottens största träff. Idag åker han i en bil som är ny efter 55 års brukande och dessutom med samma drivlina som den hade då den lämnade tillverkningsbandet att möta köparna 1957. Bildtexter Trött men glad efter ett och ett halvt år med dubbelskift. Bilen är en Buick Super Riviera i ett skick som inte skämts för sig bland nybilarna i butiken våren 1957. Vacker kromsarg runt strålkastaren. Allt är nytt.
Inte tredelad bakruta. Super Riviera och Roadmaster hade tillgång till panoramarutans hela vidsträckthet även bak. Century och Special hade tredelad ruta. Golvet hade börjat ta ur sig själv inför renoveringen. En hjälpsamhet Dan kunde ha varit utan.
Orörd blackplatebil från Kalifornien. Den måste jag ringa på, tänkte Dan och vips försvann två år. Klumpen av underredsmassa utan och innan tog tre dagar att bara få isär. Idag rullar fläktremmarna tyst på den vackra 364:an. Listen i taket anpassar sig efter rutans och dörrens öppning eller stängning för minimalt vindbrus. Buick var en lyxbil.
Molnfritt och juli i almanackan. Stig på i härligheten. Bilen heter Super Riviera i statistiken. Kostade 1957, 3.536 dollar och såldes i 26.529 exemplar.
Det som var kvar av originalinredningen hade färgerna grått och vitt. Dan tog sig friheten att välja Buicks rödvita inredning istället. Rost i instrumentbrädan och sprickor i ratten helt nyligen? Känns overkligt. Kofångaren köptes av en kompis och är inte omkromad. Kofångaren som satt på är på omkromning i Borlänge och skall monteras.
Fotograferingen skedde Dans tid. Klockan åtta på morgonen. Seminole Red och Dover White hette färgerna 1957. Designen med sidolistens nerdragna midja, sweepspear, och bakre hjulhusets höga utskärning gav bilen elegans och samtidigt ett mått av sportighet. Fyra portholes på framskärmen indikerade den större karossen.
.. och gruset knastrade. Asfalt i all ära men svensk byväg en het sommardag och en tvåfärgad femtiotalare himmelskt. -Hej, stopp! Bagaget är inte klart, jag ska bara, sade Dan Holmgren.