Svenska språket, fortsättningskurs, nätdistans, VT 2008 Textanalys och textproduktion II Uppgift 5, Textanalys och textbeskrivning, alternativ 3b Joseph Sverker (790220-6676) 15360 tecken
Inledning I översättning av texter blir en texts komplexitet och mångtydighet extra tydlig. Jakobson visar (s. 138f) hur man förstår ett ord utifrån dess lingvistiska kontext och att the meaning of any linguistic sign is its translation into some further alternative sign. Detta betyder att ett ord, eller en mening, som ska översättas från ett källspråk till ett målspråk mer liknar en jättemanet med tusentals tentakler än en glaskula som har en ren och glansig yta där det kan vara väldigt svårt att fånga in alla konnotationer och referenser i en mening. Ser vi till källtexten, kapitlet Eeyore loses a tail i A.A. Milne, Winnie-the-Pooh (1926), blir det extra komplext då vi har att göra med en väldigt lekfull text. Milne experimenterar med ord och gör medvetna felstavningar för att spegla karaktärernas ovetskap, eller språkliga oförmåga. En intressant aspekt är då om översättaren har lyckats fånga dubbeltydigheten i Milnes text. Winnie-the-Pooh uppskattas av alla åldrar antagligen på grund av dess lekfullhet och djup. Att Nalle Puh har tolkats som att den har en underliggande filosofisk substans blir tydligt med böcker som The Tao of Pooh (Benjamin Hoff, 1982) och Pooh and the Philosophers (John Tyerman Williams, 1996). Översättaren har därför en svår roll där den å ena sidan måste behålla den lättsamma nivån främst riktad till barn (i alla åldrar?) och å andra sidan behålla den mer filosofiska nivån främst riktad till vuxna läsare. Denna dubbeltydighet i kombination med anglicismer, språklig lekfullhet och felstavningar gör att det är extra intressant att analysera hur Brita af Geijerstam har översatt Winnie-the- Pooh. Kommer det gå att urskilja om hon t.ex. har prioriterat lekfullheten över djupet? Eller om hon, enligt Mestertons lista (Erik Mesterton, Om omöjligheten och möjligheten att översätta, Radix, 1979:1, 121-144, s. 123) låter översättningen låta som ett original eller som en kopia med tanke på de många anglicismerna? Genomgång och jämförelse mellan källtext och måltext En genomgång av detta slag kan göras på olika sätt. Man kan dels dela upp den tematiskt genom att t.ex. undersöka en viss grammatisk konstruktion för att se hur översättaren har hanterat den genom texten. Man kan även göra en genomgång där man går igenom stycke för stycke och sedan kommenterar på det som är av intresse. Det är den senare metoden vi håller oss till i den här analysen för att avsluta med några summerande och sammanfattande kommentarer. I allra första meningen möter översättaren en svårighet. Milne har ett specifikt användande av versaler, som om det vore egennamn det handlade om, The Old Grey Donkey i
källtexten blir den gamla grå åsnan, vilket är helt korrekt översatt, men där Geijerstam har valt att avstå från versaler. Detta är mer korrekt svenska, där versaler enbart används vid just egennamn. Det må vara ett onödigt detaljfokus att fokusera på något som versaler, men ser man till Hannesdóttirs artikel (Hannesdóttirs, Skimmer, chimärer och chimairor, 1996) om Tunströms roman Skimmer märker man vilken skillnad det kan vara på mottagandet av en text enbart beroende på om accenttecken är korrekta (sid. 69). I Geijerstams översättning försvinner något av intrycket att det bara finns en gammal grå åsna i och med avsaknaden av versaler. Går vi vidare ser vi att I-or när han tänker använder sig av typiska akademiska fraser. Eller är det vuxenord? Måltexten fungerar bra här med Varför?, Därför? och Således?. I-or med sitt melankoliska filosofiska tänkande är en dyster varelse och detta förstärks av att han tänker sorgset och säger sitt God dag dystert. När Puh frågar hur det står till så skakar I-or även sorgset på huvudet. Vi kan se källtexten framför oss shook his head sadly, men så står det inte. I-or skakar bara sitt huvud från sida till sida i källtexten. Här har alltså översättaren lagt till något för ytterligare emfas på I-ors sorgsenhet. När Puh och I-or sedan hälsar på varandra visar Milne på att hälsningsfraser egentligen är innehållslösa, de syftar inte till något. I-or svara Not very how som om how betydde något i sig själv. Detta översätts Det står inget vidare till vilket missar något av innehållslösheten eller meningslösheten i källtexten. Puh vill sen se hur det står till med I-or. Här behåller Geijerstam mycket av den engelska syntaxen med några tillägg, Let s have a look at you blir Det är bäst jag får titta på dig ett slag. Men, Let s have a look at you är snarast ett idiomatiskt uttryck som läkaren använder när patienten kommer in. Så är inte fallet med måltexten, kanske bäst jag tar en titt vore en bättre översättning, även om det indirekta objektet försvinner. Puh upptäcker att I-or har tappat sin svans och I-or blir ytterligare övertygad om det när han själv ser det. Men i översättningen blir det här ett syftningsfel. I-or kan först inte se sin ända när han vänder sig om för att man som åsna inte kan fånga sin svans. Milne syftar just på svansen, eller stället där svansen satt. I översättningen så vänder I-or på sig, men I-or kan inte nå till det stället där svansen hade befunnit sig förut. I översättningen syftas det på platsen i luften medan det i källtexten syftar på platsen på I-or. Vad det gäller dialog visar Gellerstam (Gellerstam, Om svenskan i översättningar från engelskan, i: Allén, Gellerstam & Malmgren, Orden speglar samhället, 1989, s. 111) att det finns en svårighet med engelskans förkärlek till fraser typ she said smiling. En direktöversättning, med omvänd ordföljd, kan upplevas banal enligt honom. I det utvalda kapitlet finns
det gott om exempel på detta fenomen inom engelskan och Geijerstam har löst det på olika sätt. Milne skriver said Eeyore gloomily, men här har Geijerstam helt enkelt valt att inte ta med adverbet. Lite senare i dialogen inkluderas dock adverbet så att he [Puh] said solemnly blir sa han högtidligt. Där väljer alltså Geijerstam att följa den engelska syntaxen så nära som möjligt, vilket leder till en syntaktisk styrning. Det finns åtskilliga exempel i texten på detta sätt att översätta. Ett är t.ex. sa Puh förebrående. Här låter med andra ord Geijerstams översättning just som en översättning. Gellerstam hävdar att den här sortens dialog är väldigt vanligt i översatta texter (s. 111) vilket bekräftas av vår exempeltext. Går vi vidare i texten får vi följa med Puh när han ger sig iväg för att leta efter svansen. I ett väldigt poetiskt stycke förmänskligar Milne molnen och solen. Molnen leker med solen som om de ville släcka den, men de försvinner sedan. Hos Milne är det tydligt att denna lek pågår kontinuerligt genom bisatsen so that the next [cloud] might have his turn. Denna fras utesluter Geijerstam och avslutar meningen men gled sedan lika hastigt sin kos igen. Detta gör att man som läsare gärna tror att Puh nu går under klar himmel, medan man i källtexten tänker sig att Puh går under en himmel där molnen leker med solen. Detta exempelierar att Geijerstam anser att en översättare kan lägga till dra ifrån originalet (Mestertons punkt 9). Puh är på väg mot Ugglas bostad Kastanjevillan och här har Geijerstam behållit versalen vilket visar på kännedom om att villor i England ofta har namn likt The Chestnuts som Ugglans hus heter. På vägen dit får vi reda på att Puh söker upp Uggla för att han söker någon som vet nånting om nånting och Uggla vet en hel del om en hel del. Detta låter helt logiskt på svenska, men i källtexten är det inte lika logiskt uppställt. I källtexten kontrasteras anything med something. Puh letar efter någon som knows anything about anything, alltså vet väldigt mycket, men han går till Uggla som knows something about something, vilket kan vara hur lite som helst. Kanske en mer lyckad översättning skulle vara att byta plats på fraserna nånting om nånting och en hel del om en hel del. Det ska dessutom leda till ett logiskt resonemang. Puhs mening blir nämligen i källtexten uppställd som en syllogism enligt den aristoteliska logiken med två premisser. inte P så inte Q Q därför P Puh hävdar att om Uggla inte vet något om något så heter Puh inte Puh, men Puh heter Puh därför bör Uggla veta något om något, helt enligt logikens lagar (även om man kan ifrågasätta kopplingen mellan Ugglas kunskap om I-ors svans och Puhs kunskap om sitt eget namn och därför syllogismens giltighet). Detta försvinner till viss del i måltexten. I måltexten finns inte
negationen kvar utan Puh bekräftar enbart sitt namn, så sant som jag heter Nalle Puh. Detta gör att premisserna blir: P så Q inte Q därför inte P Detta är dock ett logiskt felslut enligt den aristoteliska logiken. Frågan är om Milne tänkte på den aristoteliska logiken när han skrev meningen. Det är troligt att han inte gjorde det, men om vi hänvisar till frågan i början av uppsatsen om djupet i Nalle Puh har behållits i översättningen kan vi bekräfta att i det här fallet har i varje fall den filosofiska stringensen fått lida. Den andra frågan var om lekfullheten är intakt i översättningen och intressant nog kan vi se exempel på det när Puh väl kommer fram till Uggla och ska ringa på och knacka på hos Uggla. Puh förundras över att Uggla har både klocksträng och portklapp tillsammans med instruktioner för de båda. Dessa är skrivna med versaler och är felstavade i källtexten. Även i måltexten är dessa skrivna i versaler och felstavade, dock ej till samma grad som i måltexten. Detta kan bero på att frasen Var god ring om ni önskar svar har färre möjligheter till felstavningar än engelskans Please ring if an answer is required. Men om man ska räkna felstavningar kommer Milne upp i sex stycken och måltexten har bara två. I nästa fras stavar Geijerstam fel tre gånger, men behåller felstavningen ÖNNSKAR SVR, vilket tyder på en konsekvent stavning från Christoffer Robin. I källtexten är inte stavningen konsekvent utan IS REQIRD första gången blir IS NOT REQID och i andra frasen stavar Milne fel tio gånger. Med andra ord finns det utrymme för fler felstavning i måltexten om den ska mäta sig med måltexten. Något som behålls av lekfullheten med ord är när Uggla (eller GUGLA som han själv skulle skriva) öppnar dörren och Puh har förklarat att I-or har förlorat sin svans. Då säger Uggla att de brukliga förfaringssätten är följande. Puh, som har svårt för långa ord, hör det som gruvliga chokladrätten. I källtexten blir Puhs hörselmiss Crustimoney Proseedcake från customary procedures. Geijerstam har här lyckats med att översätta customary procedures med en dynamisk ekvivalent, vilka Nida påpekar vikten av när det gäller att översätta (Landqvist, Översatta texter, 2008, s. 11). Geijerstam lyckas även med att relatera Puhs missförtånd till något ätbart, Proseedcake blir chokladrätten. Och efter det märker vi att Puh inte kan släppa tanken på mat. Det är med andra ord viktigt att behålla konnotationerna till mat som finns i källtexten med tanke på den fortsatta dialogen (och fortsatta missförstånd). Innan vi går vidare bör ytterligare ett idiomatisk uttryck omnämnas. Puh säger att I-o är a
friend of mine som översätts är en av mina vänner. Detta är en korrekt översättning och har korrekt svensk syntax, men ändå har det inte riktigt samma betydelse. Det är inte riktigt ett exempel på det som Gellerstam kallar falska vänner (Gellerstam, s. 114), men idiomatiska uttryck borde nog ändå sorteras under samma paraply. Uttrycket a friend of mine uttrycker inte att min vän bara är en av många på samma sätt som en av mina vänner. Frågan blir dock om ett idiomatiskt uttryck ska översättas med ett idiomatiskt uttryck även i målspråket. Risken är då att man förlorar likheten i ordval mellan källspråket och målspråket, t.ex. between a fire and a hot place (att behöva välja eller vara mellan två lika dåliga alternativ) blir kanske mellan pest och kolera. I det här fallet behöver det inte bli så utan a friend of mine kan översättas en god vän till mig, även om det uttrycket kan vara något gammaldags. En ytterligare språklig svårighet visar sig när Uggla ska ge ett förslag om vad de ska göra. I engelskan kan issue onomatopoetiskt låta som en nysning. Geijerstam har översatt detta med skissera vilket är nog så bra, men man får ändå anstränga sig för att man naturligt ska missta det för en nysning. En ytterligare lek med ord kommer i slutet av kapitlet när I-or har fått tillbaka sin svans och hoppar runt och viftar förtjust med den. I måltexten råkar I-or knuffa till Puh så att han behöver gå hem och trösta sig med lite mat. Detta finns inte alls med i källtexten utan där utgår allting ifrån dubbeltydigheten i ordet funny. Funny kan dels betyda att något är roligt, men också att man inte mår riktigt som man ska. När I-or får tillbaka sin svans så viftar han den happily och eftersom glädje smittar så påverkar den även Puh, men här kommer dubbeltydigheten in eftersom Milne väljer ordet funny istället för happy. Came over all funny betyder då inte att Puh blev glad utan att han började må lite konstigt. Geijerstam istället för att tackla detta mer eller mindre omöjliga problem väljer att ändra handlingens gång och låter I-or hoppa in i Puh istället. Mindre elegant, men kanske oundvikligt (och det kan säkert vara nog svårt att undvika an lycklig hoppande åsna). I och med denna genomgång kan vi konstatera att Geijerstam väljer att lägga till och dra ifrån originalet samtidigt som hon behåller en del av den engelska syntaxen. Översättningen går då en balansgång mellan att låta som en översättning och att låta som ett original. Utifrån frågeställningen om både djupet och lekfullheten i Nalle Puh behålls i en översättning får man konstatera att det finns vissa brister när det gäller att behålla det filosofiska djupet intakt, men att mycket av den språkliga och konceptuella lekfullheten behålls berömvärt av Geijerstam. Det är dock otroligt svårt att värdera en översättning med tanke på att det jag har valt att kommentera lika gärna kan spegla olikheter i synen på översättning mellan mig och
översättaren. Hursom, när man gör en närläsning av en översättningen på det här sättet kommer man aldrig ifrån att traduttore, traditore, även om Geijerstam med god marginal undviker den nionde kretsen.
Kommentar till skrivandet Vill gå in mer på grammatiska detaljer som användning av adverb och engelskan bruk av presensparticip i jämförelse med svenskan, speciellt när participen kommer före substantivet. Vore dessutom intressant att undersöka vad det finns mer för syntaktiska styrningar. Jag kunde gå in på vissa exempel, men detta kan beläggas mer. Tycker dock att det var intressant att ställa sig fråga om vad som eventuellt går förlorat i en översättning och detta tycker jag att jag kunde belägga relativt väl. Det kanske blev lite väl specifikt vad det gäller den aristoteliska logiken, men samtidigt tycker jag det fungerade som ett belysande exempel. Refererandet till litteraturen kunde även vara mer tydlig och kanske mer utförlig, men jag anser ändå att analysen i sin befintliga form visar på att jag har rätt god kännedom om de viktigaste frågorna i översättningsteori. Utifrån kommentarer från gruppen har jag varit tvungen att skriva än mer koncentrerat för att hålla mig till teckengränsen. Detta visade sig vara väldigt svårt då jag inte har radat upp åtskilliga exempel på ett och samma fenomen.