Den magiska dörren Linn Larsson
1 Hej Hej! Jag heter Alice. Jag är 9 år och går på Haglunda skola i 3c. Jag har långt mörkt hår med ljusbruna ögon. Jag gillar sport och djur särskilt hundar. Jag bor i ett litet skär med min lillasyster, mamma och pappa. Min bästis heter Minna och har blont hår och blåa ögon. Vi är väldigt mycket med varandra och jag tycker väldigt mycket om henne. Alltså som min bästis. Igår kom en ny lärare till skolan. Jag och Minna tycker att han är skum. För att han har massor av nycklar och brukar ibland gå ner i skolans källare. En dag följde vi efter honom ner dit det var mörkt och dammigt. Sen såg vi Peter. Det var så han hette. Han var vid en dörr och bläddrade bland sina nycklar. Helt plötsligt råkade jag att snubbla och han såg oss. Det var så mörkt så han såg inte riktigt vilka vi var men han skrek åt oss att sticka. När vi kom upp så börja vi tänka. Vad kan finnas där bakom? Vad är det som är så speciellt? Jag och Minna kallade den för Den magiska dörren.
2 Brevet När jag går till skolan brukar jag alltid gå med Minna. På väg till skolan så började vi att prata om den där dörren vi hade sett igår och varför har läraren Peter nycklarna till dörren. Vi pratade och pratade hela vägen till skolan. Tillslut sa jag - att vi måste tillbaka dit ner. På rasten när alla gått ut så smög vi ner till källaren. Vi letade efter lampknappen i det mörka rummet. Äntligen hittade jag den. Rummet lyste upp med ett svagt ljus. Vi stod och tittade på den mystiska dörren när Minna sa- titta det ligger ett brev där.
Det stämde. Det låg ett litet brev med ett namn. Det var mitt namn. Vi tog upp brevet och började läsa. Det stod så här- Hej. Bakom denna dörr finns jag. Jag behöver din hjälp. Jag har varit här så så länge och nu måste jag ut Du måste komma och rädda mig från det här stället. Ni måste hämta nycklarna som Peter har runt halsen. Han är farlig så var försiktig. Hälsningar Miranda. Jag och Minna tittade på varandra och bara gapade. Är det här på riktigt eller drömmer vi. Men hur kunde hon veta vad vi heter och måste vi göra det där uppdraget.
3 Nycklarna Nu var jag tvungen att ta nycklarna. Dom nycklarna som leder till den magiska dörren. Jag visste att någon där innanför dörren behövde min hjälp. Men varför jag? Jag kände hur mitt hjärta började slå. Det stod i brevet att han hade nycklarna runt halsen. Alltså måste vi hitta Peter och sen lura av han nycklarna. - Nu går vi. När vi kom upp så gick vi nästan in i Peter. Vi tittade på varandra. Peter sa - Vad gör ni här nere? med en sträng röst. Vi... började Minna. - Vi var nere och letade efter en ny boll att leka med instämde jag. - Jaha ja. - Hittade ni någon boll då? - Nej svarade Minna snabbt.
Sen sprang vi upp för de långa trapporna och in klassrummet. Alla satt vid sina bänkar när vi kom in. På nästa rast kom vi på en plan. - Du går in till personalrummet och säger att du ramlade och slog dig medan går jag in till hans skåp och tar halsbandet med nycklarna. - Ok säger Minna. Jag kände mig jätterädd. Det kände som om någon satte ett spjut rätt i magen. Jag gick långsamt till Peters skåp. Jag öppnada skåpet och såg en bok en mössa och där. Längst upp i skåpet hängde en skimrande nyckel. Jag tog den och sprang ut därifrån. När jag kom ut kände det som om solen sken rakt igenom hela kroppen för att jag var så glad. Jag gick ner i källaren till dörren och stoppade långsamt in nyckeln i nyckel hålet och vred om.
4 En annan värld Jag och Minna skulle gå in igenom dörren. Jag gick först in i den märkliga världen men när Minna skulle gå igenom dörren så stängdes dörren med en hård smäll. Jag försökte öppna men den var låst. Jag förstod att det inte skulle gå att få upp dörren så jag började gå in i den nya världen. Det var väldigt mörkt och grått. Jag gick på en lång stig som sen ledde till en stor skog. Träden var annorlunda och väldigt mörka. När jag kom ut så såg jag en stor äng med några träd och buskar som bredde ut sig så långt som ögat nådde. Plötsligt hörde jag ett märkligt ljud. Det kom närmare och närmare. Jag såg en buske lite längre bort och började springa dit. Jag dök ner och gömde mig. Jag var jätterädd. Men ljudet var borta. Jag satt kvar där bakom busken.
Jag kände hur mina ögonlock lade sig ner över mina ögon. Jag somnade fort. När jag vaknade så var allt så...så vackert. Den stora dystra ängen var nu en vacker äng med färgglada träd och buskar. Stigen jag hade gått på var nu klarstark röd med olika nyanser. Nu när jag var vaken såg jag att mina kläder var utbytta. Jag hade korta byxor med en klar gul färg. Min tröja var knallgrön och kortärmad med en ficka vid sidan. Jag såg nästan ut som en nisse. Jag klev ut från busken jag legat bakom. Jag gick till den stig jag sprang ifrån igår natt när jag hade hört det märkliga ljudet. När jag hade gått en lång stund på den där stigen så såg jag en liten by och längst uppe på en kulle låg ett torn eller snarare ett slott. Jag började att gå mot byn.
5 En annorlunda vän Jag gick tills den långa stigen tog slut. Stigen slutade vid en liten stuga. Jag gick in i stugan. I stugan så fanns det en trappa upp. Jag gick upp för trappan och in i ett rum. I rummet så låg det en säng. Jag gick fram till sängen och la mig i sängen. Jag vaknade av ett läte som kom där nerifrån. Jag smög ner och när jag stod vid gaveln vid trappan så såg jag något som rörde sig inne i köket. Jag gick in i köket. Inne i köket stod en märklig, levande varelse. - He...hej sa jag med en tveksam röst. Varelsen vände sig hastigt om och när den såg mig stelnade den till. - Jag heter Miranda sa den märkliga varelsen. - Vem är du? frågade Miranda. - Jag heter Alice och jag kommer från Sundsvall.
Det var tyst en lång stund tills jag kom på att den jag hade fått brevet av hette ju Miranda. - Har du skickat ett brev till mig? - Jag vet inte sa Miranda och ryckte på axlarna. - Om inte du är Alice bakom den magiska dörren? - Det är faktiskt jag som är den Alice. - Men i ditt brev så sa ju du att du behövde hjälp. - Men nu är ju du här så vad behöver du hjälp med? - Det är inte bara jag det är många som behöver hjälp. Miranda berättade om hela den här världen och till sist så kom problemet. - Det finns en stor stor kung här i landet och den kungen är elak väldigt elak. - Varje eftermiddag så kommer hans vakter och hämtar oss för att göra jobb, arbeten och ska tjäna pengar för det också.
- De som inte har pengar får hamna i ett rum som kallas fäng. - Det jag och dem andra vill är att få han att försvinna eller att någon annan skulle ta över landet Tara. Jag satt och lyssna på hela Mirandas saga. Hon sa att hennes familj också har hamnat i fäng. - Menar du inte fängelset? undrade jag. - Nej sa Miranda med en märklig röst. Jag tyckte att jag kände igen uttrycket när Miranda pratade. Jag kom på det Minna som är bakom den magiska dörren brukade uttala saker och ord så. Jag gick ut från stugan när jag hade hört klart på på allt Miranda hade pratat om. Jag kände hur allt var så så hopplöst. Jag kände att jag aldrig skulle kunna rädda min nya vän.
6 Mitt uppdrag Jag hade fått en idé som kanske skulle hjälpa min nya vän. Men jag måste först gå in i den riktiga världen. Jag gjorde en lista på saker jag behövde men som inte fanns i den här världen. 1. Ett långt rep 2. Två korvar 3. Kläder och skor Jag skulle ha ett rep för att komma ner till fäng som ligger i en gruva. Kläder och skor ifall jag blir blöt. Jag tog farväl av Miranda och började gå mot den magiska dörren. Jag gick långsamt in i dörren.
7 Tillbaka i skolan När jag kom tillbaka till skolan så hade det bara gått en minut. När jag hade gått så var klockan halv 1. Nu är klockan en minut över halv 1. - Hej Alice sa Minna med en snabb och upphetsad röst. - Hej sa jag. - Jag kom på att jag måste hämta några saker sa jag. - Vadå för saker undrade Minna. Jag visste att jag måste hämta sakerna själv. - Du Minna jag måste verkligen gå nu sa jag. När jag gick så såg jag att Minna vart ledsen. Jag visste att det fanns ett rep i ettans klassrum så jag började gå dit. Jag gick ner i källaren och hämtade repet. Nu skulle jag till matsalen och hämta två korvar. Jag stod vid öppningen till matsalen. Jag gick fram till kylen, öppnade den och tog ut två korvar. Nu hade jag avklarat andra punkten.
När jag gick ut så hörde jag inte dörren slå igen. Jag vände mig om och såg MINNA i dörröppningen. - Vad gör du här undrade jag? - Jag... jag ville följa efter dig. Minna sa ordet långsamt och väldigt tyst. Jag kom på att jag behövde hjälp med de sista stegen. - Du Minna vet du vart det finns kläder och skor? - Ja det vet jag. - Det finns bland alla kläder man få låna. - Tack Minna du är bäst! Jag hade alla saker och nu var jag på väg tillbaka till den magiska dörren.
8 Sanningens ögonblick Jag tog mod till mig och gav mig av. Men sen så stannade jag i öppningen och vände mig om. - Hej då viskade jag i mörkret bort till Minna som stod i trappan. - Hej då sa Minna tillbaka. När jag skulle gå igenom dörren hörde jag någon som kom ner för trappan. Jag stelnade till och skyndade fort in i dörren. När jag kom ut till den andra världen så stängde jag dörren och satte örat mot den. Det var alldeles tyst. Efter ett tag så hörde jag Peter sa: Vad gör du här? Jag förstod att han pratade med Minna. Rösten var arg och sur precis som han är för övrigt också. Jag kunde inte gå tillbaka in i min värld för jag visste att det var bråttom. Jag sprang bort till en stor sten som jag satte mig på. Sen hällde jag ut alla saker jag hade packat ner.
Alla saker va nerpackade. Jag satte upp ryggsäcken på ryggen och gav mig iväg bort mot byn. När jag gick in i byn gick jag raka vägen upp i backen och till det lilla rosa huset. Jag knackade men ingen öppnade. Jag förstod vad som hade hänt. Miranda hade blivit fångad och kommit till fäng. Jag sprang allt vad jag kunde ända bort till slottets port. Jag stannade och tänkte vad som skulle hända när jag går in. Så där stod jag och tänkte ett tag. Ett ganska långt tag stod jag där och tänkte tillslut så öppnade jag dem mörka portarna och gick in. När jag kom in var det mörkt, läskigt och väldigt obehagligt. Den svala luften kom i mot mig och jag rös till. Jag hörde några vakter kom. Jag såg en buske och sprang bort till den, slängde mig bakom den och satt kvar. Jag gick bakåt ett steg och kände hur min fot åkte ner några cm. Jag tittade bakåt och såg en sten flytta på sig.
En stor gång öppnade sig. Det var väldigt mörkt och mycket läskigt. När jag kom ut ur grottan så var jag inne i borgen. Det första man såg när man kom ut var en banta stor trappa. Längst upp i trappan står den värsta varelsen man kan tänka sig. Han som är orsaken till att Miranda sitter i fäng. - Vem är du? sa den onde mannen. - Jag är här för att slåss sa jag med en mer fegare röst. - Jasså skrattade han ett litet tag sen så drog han sitt svärd och ställde sig beredd för att slåss. Jag hade tänkt ut en plan för att besegra onde mannen. Han började att springa mot mig. Jag tog upp repet och kastare upp i taket. Det hakade fast vid en stolpe. Jag drog mig upp och mannen sprang förbi. Han vart så arg så han kallade på sin hund. Jag visste att han hade en hund så jag tog fram dem två korvarna och vissla på hunden.
Hunden tyckte om korvarna och han gick in på min sida. Nu var det jag och hunden mot den onde mannen. Mannen stod under mig och var jättejätte arg. Jag tog upp en tröja som jag hade packat ner. Jag slängde ner tröjan rakt i mannens ansikte. Han ramlade bakåt och slog huvudet i det hårda stengolvet. Jag gled ner på repet och när han satte sig upp så mindes han ingenting. Ja berättade väldigt mycket men inte att han var ond. När jag satt och berättade så tyckte jag att på något sätt var han lik någon jag sett tidigare. Han påminde om Peter. Han hade samma hårfärg och samma ögonfärg som Peter. Sen kom jag på att alla människor och djur fortfarande satt fast i fäng. Jag frågade om jag kunde få låna nycklarna till fäng. - Visst sa han. Jag sprang iväg till fäng. När jag kom dit så öppnade jag alla burar. Varje gång jag öppnade en bur så titta jag in. Men i varje bur fanns bara sovande
Den sista buren låg Miranda. Hon var den ända som inte sov. Hon tittade upp och sen så sa hon: Du kom. - Ja vad trodde du? sa jag. Miranda reste sig upp och kramade mig sen. - Nu går vi och väcker dom andra sa jag. När allt var klart så hade vi en fest hos Miranda. Alla hade kommit för att tacka mig. När festen var slut och alla hade gått hem sig så var det dags för mig att säga farväl. Miranda följde mig enda till dörren. - Farväl Alice sa Miranda med en ledsen röst. - Och tack igen för att du räddade mig. Sen öppnade jag dörren och gick in.
9 Tills någon annan öppnar dörren igen Dagen efter så satt jag i klassrummet och tänkte på allt som hade hänt. På rasten så var jag med Minna. Efter ett tag så hörde vi en krasch. Vi sprang bort till parkeringen och när vi kom dit så låg Peter på marken. Han hade ramlat. Han låg på marken och cykeln bredvid sig. Vi sprang fram och hjälpte han upp. - Öh stönar han lättande. - Tack sa han till mig och Minna. Sen kände han på sin ficka. - Nej sa han. - Mina nycklar är borta. Han letade över allt. Jag titta på Minna som tittade på mig. Jag tog upp nycklarna ur fickan och gav dem till Peter. - Har du gått in i den magiska dörren? - Ja sa jag med en väldigt tyst röst.
Det var tyst ett tag men sen började han skratta. - Dödade du pansar? - Vem är Pansar? undrade jag. - Den onda mannen. - Jaha sa jag. - Nej det gjorde jag inte men han tappade minnet. - Ja det var bra. Det var så att Peter hade först samarbetat med Pansar. Men Pansar hade lurat Peter. Pansar hade lovat att han skulle få halva kungariket när Pansar hade tagit över hela landet. - Lova att inte berätta för någon om dörren sa Peter. - Vi lovar sa jag. - Sa du vi lovar? - Ja Minna vet också om dörren. På slutet av dan satt jag och Minna på fiket och åt kakor och en bakelse.