Upplands Väsby kommuns handikappolitiska program. Delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande

Upplands Väsby kommuns handikappolitiska program Delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande Antaget av kommunstyrelsen den 1 december 2008 1

2

Innehållsförteckning Förord 4 Program för delaktighet, tillgänglighet och bemötande 5 Inledning 5 Synsätt 5 Definitioner Funktionsnedsättning 5 Funktionshinder 6 Delaktighet 6 Tillgänglighet 6 Syfte Avgränsningar 6 Genomförande och uppföljning Alla nämnders och styrelsers ansvar 7 Utgångspunkter för programmet FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet för personer med 7 funktionsnedsättning Förutsättningar 7 Huvudområden 7 Genomförande 7 Den nationella handikappolitiken 8 Bemötandeutredningen 8 FN:s barnkonvention 8 Grundförutsättningar för att uppnå delaktighet och jämlikhet Ökad medvetenhet och kunskap 9 Medicinsk vård och behandling, rehabilitering samt stöd och service 10 Viktiga huvudområden för delaktighet Tillgänglighet 11 Utbildning 12 Arbete samt ekonomisk och social trygghet 13 Familjeliv och personlig integritet 14 Kultur, rekreation och idrott samt religion 15 Redskap för genomförandet och hur reglerna kan omsättas i praktisk handling Kunskap och forskning 16 Policy och planering 17 Lagstiftning 18 Ekonomisk politik 18 Samordning 19 Handikapporganisationer 20 Personalutbildning 20 Nationell granskning och utvärdering 21 Tekniskt och ekonomiskt samarbete samt internationellt samarbete 21 Litteraturförteckning 22 3

Förord En stor andel av invånarna i Upplands Väsby har någon form av funktionsnedsättning. Mycket har gjorts under årens lopp för att förbättra situationen för personer med funktionsnedsättning inom kommunen, men fortfarande återstår mycket att göra. Upplands Väsby kommun har ett stort ansvar i att vara ett föredöme i arbetet med att underlätta för personer med funktionsnedsättning att leva ett normalt liv i gemenskap med andra. Upplands Väsby kommun vill med programmet Delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande omsätta såväl FN:s standardregler som de nationella handikappolitiska målen till verklighet. Kommunen ska öka sina ansträngningar för att förbättra livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning och göra Upplands Väsby till en kommun för alla. Jan Holmberg Kommunstyrelsens ordförande Ett bra bemötande kan ibland i någon mån temporärt kompensera brister i tillgängligheten. Ett dåligt bemötande kan aldrig vägas upp av god tillgänglighet. Dåligt bemötande är detsamma som diskriminering och brist på respekt. 4

Program för delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande Inledning Program för delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande ersätter handikapplanen från 1998 och fastslår Upplands Väsby kommuns mål och inriktning för att uppnå tillgänglighet, delaktighet och gott bemötande. Utgångspunkten är FN:s 22 standardregler, barnkonventionen, bemötandeutredningen samt den nationella handlingsplanen för handikappolitiken Från patient till medborgare. Upplands Väsby kommun ska med detta program förstärka sina insatser för att göra samhället tillgängligt för alla medborgare1). Programmet ger en översikt över vad som ska göras för att uppnå delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande för personer med funktionsnedsättning. Det handlar om generella och individanpassade insatser för att stärka självständighet och oberoende. Alla insatser ska bygga på respekt och förståelse för varje individs behov och på en helhetssyn över förvaltningsgränserna samt insikt om att stöd behövs över hela livscykeln. De åtgärder som genomförs ska bygga på adekvat kunskap och erfarenhet om situationen för personer med funktionsnedsättning. Detta kräver särskild kompetens och kunskap. Synsätt Upplands Väsby kommuns grundinställning är att alla människor är olika men att alla har lika värde. Alla kommuninvånare ska därför ges lika möjligheter. Det är vår övertygelse att det som är bra för personer med funktionsnedsättning är bra för alla, en tillgänglig kommun ger bättre livskvalitet för samtliga medborgare. Upplands Väsby kommuns program för delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande har de mänskliga rättigheterna som utgångspunkt. Definitioner Funktionsnedsättning Nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Funktionsnedsättningen kan vara övergående eller bestående. Funktionsnedsättning är en av flera naturliga variationer i en befolkning och finns i alla grupper, i alla åldrar. 1) Prop. 1999/2000:79 5

Funktionshinder Funktionshinder är den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. När en miljö eller en verksamhet inte är utformad efter människornas behov uppstår ett funktionshinder. Medan en situation kan medföra funktionshinder, så behöver inte en annan göra det. Funktionshinder är med andra ord inte något som en person har utan det är miljön som är funktionshindrande. Delaktighet För att delaktighet ur alla aspekter ska uppnås krävs att miljön är utformad på ett sätt som gör att hela samhället blir tillgängligt för alla medborgare. Likabehandling Alla personer ska behandlas lika oavsett kön, ålder, etniskt eller kulturellt ursprung, religions- eller trosuppfattning, sexuell läggning, könsidentitet, fysisk eller psykisk funktionsnedsättning. Tillgänglighet Begreppet tillgänglighet ska i detta dokument tolkas mycket brett. Det är inte bara fysisk tillgänglighet utan även den kommunikativa/informativa samt den psykosociala tillgängligheten som åsyftas. För att personer med funktionsnedsättning fullt ut ska kunna bli delaktiga, tillgodogöra sig sina rättigheter och kunna fullgöra sina skyldigheter som medborgare måste de mentala hinder som idag finns avlägsnas. Det kan gälla negativa attityder, dåligt bemötande eller brist på empati. Stora hinder kan också vara okunskap och tidsbrist. I den nationella handlingsplanen framhålls att de anställdas bemötande och arbetssätt är lika viktiga för ökad tillgänglighet som den fysiska miljön och anpassad information. Syfte Programmet ska stödja nämnder, styrelser och av kommunen ägda bolag i deras arbete för delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande inom sina områden genom att vara en del av verksamhetsplanen. Målet är att undanröja hinder så att det blir möjligt för personer med funktionsnedsättningar att bli fullt delaktiga i samhällslivet och få samma möjligheter som andra till delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkoren. Detta ska uppnås genom att förtroendevalda och alla i kommunen anställda och i av kommunen ägda bolag får en ökad förståelse och kunskap om de hinder och svårigheter som personer med funktionsnedsättning möter i vardagen och hur dessa kan undanröjas. Programmets inriktningsmål visar vilka områden som ska prioriteras och vad arbetet för delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande ska uppnå inom dessa områden. Avgränsningar Programmet beskriver inte de omfattande insatser som redan görs och har gjorts i kommunen och inte heller de individuella insatser som personer med funktionsnedsättning får via lagstiftningen på området. En utgångspunkt är att kommunens nämnder lever upp till de skyldigheter som följer av speciallagstiftningen. Programmet har som ambition att tolka och precisera kommunens skyldigheter i arbetet för delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande för personer med funktionsnedsättning. Programmet handlar om de åtgärder som Upplands Väsby kommun själv kan fatta beslut om. Det finns en rad frågor av stor betydelse för personer med funktionsnedsättning som beslutas av staten, landstinget, företag eller av privata personer. Sådana frågor berörs inte i programmet. Programmet gör inte anspråk på att precisera enskilda diagnosgruppers särskilda behov. 6

Genomförande och uppföljning Alla nämnders och styrelsers ansvar Detta handikappolitiska program ska utgöra en del av kommunfullmäktiges målformulering till nämnder och styrelser genom budget och flerårsplan. Utförda åtgärder och måluppfyllelse enligt programmet ska årligen rapporteras till kommunfullmäktige i samband med kommunens bokslutsarbete. Frågor om delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande berör kommunens alla verksamheter. Varje nämnd och styrelse har ett helhetsansvar inom sitt verksamhetsområde. Handikappaspekten ska vara en naturlig och integrerad del av det vardagliga arbetet. Utgångspunkten ska vara att man söker generella lösningar så att alla kommuninvånare kan ta del av verksamheten. I vissa fall måste generella lösningar kompletteras med speciallösningar för att tillgodose individuella behov. Programmet för delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande ska integreras i nämnders och styrelsers arbete tillsammans med andra styrdokument. Nämndspecifika mål för folkhälsoarbetet ska även omfatta personer med funktionsnedsättning och ska redovisas i verksamhetsplan och verksamhetsuppföljning. Uppföljning och översyn av programmet ska ske under giltighetstiden. Dessa uppföljningar bör fokusera på hur långt nämnder och styrelser kommit i arbetet mot inriktningsmålen och genomföras tillsammans med berörda intresseorganisationer. Resultatet av uppföljningen bör utmynna i en handlingsplan för det fortsatta arbetet. Kommunstyrelsen har ett övergripande ansvar för att samordna det handikappolitiska arbetet. Utgångspunkter för programmet FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning Förutsättningar Ökad medvetenhet och kunskap Medicinsk vård och behandling, rehabilitering, stöd och service Huvudområden Tillgänglighet Utbildning Arbete, ekonomisk och social trygghet Familjeliv och personling integritet Kultur, rekreation och idrott samt religion Genomförande Kunskap och forskning Policy och planering Lagstiftning Ekonomisk politik Samordning Handikapporganisationer Personalutbildning Nationell granskning och värdering Tekniskt och ekonomiskt samarbete samt internationellt samarbete 7

Den nationella handikappolitiken Riksdagen antog år 2000 den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, Från patient till medborgare 2). för handikappolitiken utgår från FN:s 22 standardregler. Sverige har förbundit sig att följa dessa regler. tar fram de tre viktigaste målen för den svenska handikappolitiken: En samhällsgemenskap med mångfald som grund. Att samhället utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet. Jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning. Det handikappolitiska arbetet ska särskilt inriktas på att: identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionsnedsätt ning. förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionsnedsättning. ge barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning förutsättningar för självständighet och själv bestämmande. berör myndigheter, kommuner, organisationer, transportörer, butiker, byggare och många andra. Det är ett gemensamt ansvar att skapa ett samhälle för alla, där människor med funktionsnedsättning har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som andra. Bemötandeutredningen Bengt Lindqvist FN:s tidigare specielle rapportör i handikappfrågor har i sitt slutbetänkande av Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder 3) Lindqvists Nia, visat att det finns stora brister vad gäller bemötandet av personer med funktionsnedsättning. Många känner sig kränkta och ifrågasatta, vilket redovisas i utredningens delrapport Kontrollerad och ifrågasatt 4). De nio vägar som föreslås för att utveckla bemötandet avser såväl det individuella som det kollektiva bemötandet. Sisus, Statens institut för särskilt utbildningsstöd, har ett regeringsuppdrag att verka för ökad kompetens om bemötande av personer med funktionsnedsättning. Uppdraget, som har sin grund i den nationella handlingsplanen, utgår från förslagen i Bemötandeutredningen och har genom utarbetande av ett nationellt program 5) angett mål och inriktning för kompetensutveckling för förtroendevalda, chefer, personal och andra som i sitt arbete möter personer med funktionsnedsättning. FN:s barnkonvention FN:s barnkonvention föreskriver att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. Barnet ska ha rätt till särskild omvårdnad och berättigas till bistånd som är lämpligt med hänsyn till barnets tillstånd och föräldrarnas (eller andra som tar hand om barnet) förhållanden. Biståndet bör, om så är möjligt, vara kostnadsfritt och säkerställa att barnet har effektiv tillgång till och får undervisning och utbildning, hälso- och sjukvård, habilitering, förberedelser inför arbetslivet och möjlighet till rekreation på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling 6). 2) Prop. 1999/2000:79 3) SOU 1999:21 4) SOU 1998:48 5) Ett nationellt program för att öka kompetnsen om bemötande, SISUS 2003 6) Utdrag ur konventon om banets rättigheter, artikel 23 8

Grundförutsättningar för att uppnå delaktighet och jämlikhet Ökad medvetenhet och kunskap FN:s standardregel nr 1: Staterna bör aktivt öka medvetenheten i samhället om människor med funktionsnedsättning, om deras rättigheter, behov och möjligheter och om vad de kan bidra med. Dessa arbetsområden ska prioriteras under de närmaste åren: Att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer Att skapa ett tillgängligt samhälle Att förbättra bemötandet Nämnder och styrelser ska aktivt verka för att skapa ett tillgängligt Upplands Väsby. De anställda ska ges en ökad medvetenhet och kunskap om personer med funktionsnedsättning i syfte att förbättra bemötandet och möjliggöra delaktighet och tillgänglighet. Nämnder och styrelser ska aktivt verka för att medborgare, näringsliv och organisationer m.fl. får ökad kunskap och medvetenhet om levnadsförhållanden för personer med funktionsnedsättning. Syftet är att förbättra bemötandet och att möjliggöra delaktighet och tillgänglighet. 9

Medicinsk vård och behandling, rehabilitering samt stöd och service FN:s standardregel nr 2: Staterna bör ansvara för att effektiv medicinsk vård och behandling finns tillgänglig för människor med funktionsnedsättning. FN:s standardregel nr 3: Staterna bör se till att rehabilitering erbjuds för människor med funktionsnedsättning för att kunna uppnå och behålla största möjliga självständighet och funktionsförmåga. FN:s standardregel nr 4: Staterna bör garantera utvecklingen av och tillgången till stöd och service, inbegripet sådana hjälpmedel som bidrar till att personer med funktionsnedsättning kan bli mer oberoende i det dagliga livet och utöva sina rättigheter. Nationella handlingsplanen För att personer med funktionsnedsättning ska ha lika rättigheter och skyldigheter krävs stöd och service efter behov, lika möjligheter till utbildning och arbete, tillgänglighet till lokaler, verksamhet och samhällsinformation samt möjlighet att kommunicera med andra. Hälso- och sjukvård, hemtjänst, färdtjänst och olika stöd från socialförsäkringssystemet är insatser som är nödvändiga för många personer med funktionsnedsättningar. Genom habilitering (att öka förmågan) och rehabilitering (att återställa förmågan) ska den enskilde kunna återvinna och utveckla bästa möjliga funktionsförmåga och välbefinnande. Personer med omfattande funktionsnedsättningar och föräldrar till barn med funktionsnedsättning måste få information om sina rättigheter och få de insatser man har behov av. Nämnder och styrelser ska inom sitt ansvarsområde erbjuda människor med funktionsnedsättning stöd och service så att de kan uppnå och behålla sin självständighet och en så god funktionsförmåga som möjligt. För frågor där flera huvudmän är inblandade ska samverkan ske enligt gjorda överenskommelser och på ett sätt som för den enskilde är enkelt och smidigt. Kommunen ska vidare sträva mot att utveckla samverkansformerna. Varje nämnd och styrelse ska se till att berörd personal har god kunskap om och följer aktuella lagar, förordningar samt kommunens beslutade principer och överenskommelser för att personer med funktionsnedsättning ska få den hjälp som de är berättigade till. Medarbetare i kommunen och i kommunens bolag ska aktivt informera den enskilde om dennes rättigheter enligt lag och vid behov samordna olika huvudmäns insatser. Barn och ungdomar ska ha möjlighet att framföra sin vilja och sina önskemål i ärenden som rör dem. Kommunen ska bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete för att förebygga arbetsskador. Nämnder och styrelser har ett ansvar att aktivt rehabilitera personal som har råkat ut för en arbetsskada, så att de i möjligaste mån kan återgå till verksamheten. Kommunens arbetsplatser och arbetsredskap ska anpassas efter den anställdes behov. 10

Viktiga huvudområden för delaktighet Tillgänglighet FN:s standardregel nr 5: Staterna bör inse tillgänglighetens betydelse på alla områden i utvecklingen mot full delaktighet. Full tillgänglighet är en viktig demokratifråga och leder till bättre förutsättningar för människor med funktionsnedsättning att studera, arbeta och klara det dagliga livet. Enligt Plan- och bygglagen (PBL) ska enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga undanröjas i byggnader som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser. Kraven på tillgänglighet bör preciseras i samband med nybyggnad och ändring av allmänna platser. Tillgängligheten till transportsystemet bör fortlöpande förbättras och beaktas vid all planering och upphandling av infrastruktur, färdmedel, trafik och övriga tjänster. Målet för kollektivtrafiken är att den ska vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning senast år 2010. Enkelt avhjälpta hinder för tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga ska vara eliminerade i publika lokaler och på allmänna platser senast år 2010. Som ett led i detta arbete ska tillgänglighetsplaner för den yttre miljön och för publika lokaler i kommunen upprättas med inventeringar som grund och med åtgärdsplaner för att nå målet år 2010. Som ägare av AB Väsbyhem ska kommunen agera som ett föredöme gällande tillgänglighet för hyresgäster och allmänhet. Kommunens lokaler för möten ska vara tillgängliga för personer med rörelsehinder, utrustade med fungerande hörselslingor och anpassade för personer med synnedsättning och allergier. Kommunen ska aktivt, utifrån sin skyldighet som tillsynsmyndighet, verka för att fastighetsägare, näringsidkare, myndigheter och organisationer senast år 2010 eliminerar hinder för tillgänglighet till och användbarhet av lokaler till vilka allmänheten har tillträde. Personer med funktionsnedsättning ska senast år 2010 ha möjlighet att tillgodogöra sig information och kunna kommunicera med kommunens nämnder och styrelser. Informationen ska vara tydlig och begriplig samt ges i önskade former och på de medier som är tillämpliga. För att informationen som ges till kommuninvånarna ska vara tillgänglig ska det finnas en övergripande handlingsplan för hur detta ska ske. Det ska t.ex. finnas en strategi för att informera på lättläst svenska. 11

Utbildning FN:s standardregel nr 6: Staterna bör erkänna principen om lika möjligheter till utbildning på grundskole-,gymnasie- och högskolenivå för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning. De bör se till att sådan utbildning är en integrerad del av den ordinarie utbildningen. s mål överförda till utbildningssektorn Delaktighet för barn, unga och vuxna i förskolan, skolan eller annan utbildning handlar om: tillgänglighet till information, verksamhet och lokaler. att ha kamrater och vara med i ett socialt samspel. Jämlika villkor inom förskolan, skolan eller annan utbildning för barn, unga och vuxna i handlar om: att läromedel, materiel, hjälpmedel, undervisning och annan verksamhet anpassas till elevens behov. att bli bemött med respekt för såväl sina styrkor som sina svårigheter med krav och höga förväntningar jämsides med förståelse och stöd. att insatser samordnas med andra samhällssektorers. Alla barn, ungdomar och vuxna har, oavsett funktionsförmåga, rätt till en likvärdig utbildning. Alla som har behov av särskilt stöd skall få de insatser och hjälpmedel som behövs för att kunna delta i verksamhet och undervisning. Alla barn har rätt till en trygg och stimulerande verksamhet. Detta ska ges inom ramen för den ordinarie verksamheten om inte särskilda skäl talar för annat. Barn och ungdomar med funktionsnedsättning ska ha samma möjlighet att välja barnomsorg och skola som övriga barn och ungdomar. Kommunen ska aktivt verka för att alternativa utförare ska ge alla oavsett funktionsförmåga en likvärdig barnomsorg och utbildning. 12

Arbete samt ekonomisk och social trygghet FN:s standardregel nr 7: Staterna bör erkänna principen att förutsättningar skapas för människor med funktionsnedsättning så att de skall kunna utnyttja sina mänskliga rättigheter, särskilt rätten till arbete. Såväl på landsbygden som i städerna måste de ha lika möjligheter till produktivt och inkomstbringande arbete. FN:s standardregel nr 8: Staterna är ansvariga för att människor med funktionsnedsättning har social trygghet och tillräckliga inkomster. Att kunna delta i arbetslivet och få sin försörjning genom eget arbete har stor betydelse för människors delaktighet och självbestämmande. Personer med funktionsnedsättning har ett lägre arbetskraftsdeltagande än befolkningen totalt. Hinder ska undanröjas eller minskas och kompensatoriska insatser vidtas för att minska ojämlikheter. Nämnder och styrelser ska arbeta för likabehandlingsprinciper i sin personalpolitik och beakta dessa vid rekryteringar. Nämnder och styrelser ska möjliggöra och underlätta anställning av och praktik för personer med funktionsnedsättning. Kommunen ska utgöra ett föredöme när det gäller möjligheter för människor med funktionsnedsättning att få eller kunna behålla ett arbete. Nämnder och styrelser ska i sina kontakter med det privata näringslivet uppmuntra företag att erbjuda praktik eller anställning till personer med funktionsnedsättning. En anställd med funktionsnedsättning ska för övriga anställda ses som en tillgång utöver utbildning och yrkeskompetens. 13

Familjeliv och personlig integritet FN:s standardregel nr 9: Staterna bör främja möjligheten för människor med funktionsnedsättning att leva familjeliv. De bör främja deras rätt till personlig integritet och se till att lagar inte diskriminerar människor med funktionsnedsättning när det gäller sexuella relationer, äktenskap och föräldraskap. Nationella handlingsplanen Det behövs en tydlig markering om det svenska samhällets syn på människor med funktionsnedsättning. Innebörden i att eftersträva delaktighet och jämlikhet i samhället är att lagar och föreskrifter ska utformas på ett sådant sätt att alla medborgare oavsett kön, ålder, funktionsnedsättning, ras, sexuell läggning, etnisk, språklig eller religiös tillhörighet kan uppnå full jämlikhet och delaktighet. Nämnder och styrelser ska tillse att den personliga integriteten och möjligheten till familjeliv beaktas och värnas för människor med funktionsnedsättning. Kommunen ska aktivt utveckla kunskap hos de anställda så att personer med funktionsnedsättning möter professionell, intresserad och engagerad personal. En person med funktionsnedsättning kan påverka situationen för de närstående/anhöriga och kommunen ska då erbjuda stöd i olika former. Barn till personer med funktionsnedsättning ska vid behov få stöd. 14

Kultur, rekreation och idrott samt religion FN:s standardregel nr 10: Staterna skall se till att människor med funktionsnedsättning kan delta i kulturlivet på lika villkor. FN:s standardregel nr 11: Staterna skall vidta åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning samma möjligheter till rekreation och idrott som andra. Kulturella uttrycksformer som teater, litteratur, film, musik och konst kan minska fördomar, påverka attityder och tydliggöra hur personer med funktionsnedsättning bemöts. Statens kulturråd har tagit fram ett handlingsprogram Funktionshindrades tillgång till kultur, 1998:3. Målet för programmet är att förbättra kunskapen om behov hos personer som har funktionsnedsättning, stärka samarbete och samverkan mellan kulturområdet och handikappområdet, utveckla nya verksamhetsformer samt se över tekniken. Exempel på förbättringar är syntolkning, textning och uppläsning av texter bl.a. på biografer och teatrar samt utbildning av personal i bemötandefrågor. De statliga kulturinstitutionerna och de institutioner som får statsbidrag har ett särskilt ansvar att söka nya vägar att nå fram till de grupper som idag inte är delaktiga i landets kulturutbud. Undersökningar visar att tillgängligheten ökat under senare år, men att målet är långt ifrån uppfyllt. Nämnder och styrelser har ansvar för att kommunens verksamheter och anläggningar senast vid utgången av år 2010 är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning så att de har möjlighet att såväl besöka som aktivt utöva sina kulturella, fritids- och idrottsintressen. Nämnder och styrelser ska verka för att detta genomförs även av annan verksamhetsutövare. Nämnder och styrelser bör i största möjliga utsträckning förlägga sina evenemang, konferenser m.m. till lokaler som uppfyller kraven på tillgänglighet. Nämnder och styrelser har ansvar för att information om kommunens aktiviteter är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Kommunen ska aktivt verka för att andra arrangörers såväl aktiviteter som information är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Kommunen ska ge ekonomiskt och vid behov annat stöd till studieförbund och föreningar/organisationer som bedriver verksamhet för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning eller som inkluderar personer med funktionsnedsättning i den reguljära verksamheten. FN:s standardregel nr 12: Staterna ska uppmuntra åtgärder för att skapa jämlika möjligheter för människor med funktionsnedsättning att utöva sin religion. Kommunen ska verka för att kyrkorum, kyrkogårdsinrättningar och andra lokaler för religiös verksamhet är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. 15

Redskap för genomförandet och hur reglerna kan omsättas i praktisk handling Kunskap och forskning FN:s standardregel nr 13: Staterna tar det yttersta ansvaret för att kunskap om levnadsvillkoren för människor med funktionsnedsättning samlas in och sprids och också för att stöd ges till forskning på alla områden, inklusive det som är till hinder i deras liv. Forskning om funktionsnedsättning har intresserat svenska forskare inom beteende- och samhällsvetenskap endast i liten utsträckning. Den har ingen framträdande plats i vetenskapssamhället och är ett förhållandevis nytt forskningsfält. Mycket sällan finns forskning som utgår från de personer som har någon funktionsnedsättning eller som tar utgångspunkt i medborgarrätten. Kommunens nämnder och styrelser ska skaffa sig kunskap om levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning. Inventering och kartläggning om verksamheternas tillgänglighet och kvalitet ska ligga till grund för nämndernas och styrelsernas verksamhetsplanering. Nämnder och styrelser ska följa upp effekter av genomförda förändringar och på vilket sätt dessa påverkar levnadsförhållanden för människor med funktionsnedsättning. Nämnder och styrelser ska informera sig om det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs på nationell och kommunal nivå samt omsätta positiva resultat i den egna verksamheten. 16

Policy och planering FN:s standardregel nr 14: Staterna skall se till att handikappaspekterna beaktas i alla relevanta policysammanhang och i all planering på riksnivå. För att förverkliga FN:s standardregler måste handikapperspektivet finnas med på alla nivåer i samhället och i alla verksamheter. Standardreglerna bör finnas med som ett aktivt instrument vid planering, beslutsfattande och genomförande. Eftersom många av de viktigaste besluten som berör människor med funktionsnedsättning fattas på lokal nivå är det viktigt att alla kommuner för in handikapperspektivet i verksamheten. Nämnder och styrelser ska i sin verksamhetsplan kostnadsberäkna och beskriva åtgärder som ska genomföras på lång och kort sikt för att nå kommunens mål på handikappområdet. Åtgärderna ska följas upp i samband med verksamhetsberättelsen och bokslut. Kommunens insatser enligt Program för delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande ska i före- kommande fall samordnas med verksamhet och planering hos andra huvudmän som t.ex. landstinget, SL, Vägverket m.fl. Handikappaspekterna ska beaktas i kommunens upphandlingspolicy. 17

Lagstiftning FN:s standardregel nr 15: Staterna har ansvaret för att det skapas en rättslig grund för åtgärder som leder till delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning. Enligt Handikappombudsmannen, HO, har Sverige varit ett föregångsland avseende lagstiftning för det individuella stödet. Sverige kan däremot inte redovisa lika omfattande generell rättighetslagstiftning som vissa andra länder. Inte heller uppfyller Sverige helt FN:s standardregler. Det gäller t.ex. så kallat domstolstrots med icke verkställda domar. Den enskilde får inte de stödinsatser som hon eller han har rätt till. Det finns brister i kunskap om barn med funktionsnedsättning. Det leder till svag rättssäkerhet i skolan. Nämnder och styrelser ska aktivt informera personer med funktionsnedsättning om de lagar, bestäm melser och av fullmäktige beslutade styrdokument som reglerar rättigheter och skyldigheter. Kommunen ska vid behov aktualisera framställning om ändrad lagstiftning vad gäller handikappaspekter. Personer med funktionsnedsättning ska medverka vid utvärdering och uppföljning av hur kommunen uppfyller lagstiftningens intentioner. Ekonomisk politik FN:s standardregel nr 16: Staterna har det ekonomiska ansvaret för nationella handlingsprogram och åtgärder som skall tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. En av de grundläggande principerna inom svensk handikappolitik är den så kallade ansvars- och finansieringsprincipen. Den innebär att varje sektor i samhället ska utforma och bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig för alla medborgare, inklusive personer med funktionsnedsättning. Kostnaderna för de nödvändiga anpassningsåtgärderna ska finansieras inom ramen för den ordinarie verksamheten. Ofta används även begreppet mainstreaming för att tydliggöra allas ansvar. Kommunens nämnder och styrelser ska enligt ansvars- och finansieringsprincipen beakta handikappaspekter i sin verksamhetsplanering. 18

Samordning FN:s standardregel nr 17: Staterna är ansvariga för att nationella samordningskommittéer eller liknande organ inrättas, som säkerställer att handikappfrågor samordnas. Handikappombudsmannen, HO, har i uppgift att bevaka efterlevnaden i Sverige av FN:s standardregler och rapportera till regeringen. På det nationella planet finns samordningsformer inom regeringskansliet för beredning och samordning av handikappfrågor samt för att utgöra ett forum för departementens övergripande dialog med representanter för handikapporganisationer. Kommunstyrelsen har det övergripande ansvaret för samordning av det handikappolitiska arbetet. Förslag ska utarbetas om hur samarbetsformerna mellan de kommunala förvaltningarna och ägda bolag kan utvecklas avseende handikappfrågor. Nämnder och styrelser ska upprätta en inbördes ansvarsfördelning avseende insatser för att förbättra samordning av handikappfrågor mellan kommunen och landstinget, näringslivet, organisationer m.m. 19

Handikapporganisationer FN:s standardregel nr 18: Staterna bör erkänna handikapporganisationernas rådgivande roll när det gäller att fatta beslut i handikappfrågor. Handikapprörelsen gör en viktig samhällsinsats bl.a. genom att följa och rapportera om livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning, peka på behov och brister, föreslå lösningar och medverka både i debatten och i det konkreta arbetet för att bygga ett samhälle för alla. Nämnder och styrelser ska iaktta den lagstadgade skyldigheten att samverka med handikapporganisationer. Kommunstyrelsens samverkansavtal med HSO ska utvärderas och revideras i enlighet med avtalet. I nämnders och styrelsers årliga verksamhetsberättelser ska ingå belysning om hur samverkan med HSO har genomförts i enlighet med kommunstyrelsens samverkansavtal med HSO. Personalutbildning FN:s standardregel nr 19: Staterna är ansvariga för att det på alla nivåer finns lämplig utbildning för all personal som deltar i planeringen och genomförandet av program och service för människor med funktionsnedsättning. Bemötande är en fråga som angår oss alla. Olika perspektiv och förväntningar på mötet behöver synliggöras och uppmärksammas av såväl den enskilde som de professionella så att hinder och konflikter som försvårar kommunikation och möten kan undvikas. Levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning som har utländsk bakgrund bör uppmärksammas särskilt. Nämnder och styrelser ansvarar för att anställda som i sitt arbete har kontakt med personer med funktionsnedsättning har den utbildning, kompetens och erfarenhet som behövs för att säkerställa delaktighet, tillgänglighet och gott bemötande. Nämnder och styrelser har ansvar för att de kontrakterade uppdragstagarna i form av t.ex. kontaktpersoner och kontaktfamiljer får den introduktion och kompetensförstärkning som behövs för att kunna fullgöra uppdraget. 20

Nationell granskning och utvärdering FN:s standardregel nr 20: Staterna är ansvariga för fortlöpande granskning och utvärdering av nationella program och tjänster för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Handikappombudsmannen, HO, har i uppgift att bevaka efterlevnaden av FN:s standardregler i Sverige. HO rapporterar till regeringen. Uppföljning och utvärdering ska årligen göras av nämnders och styrelsers åtagande enligt verksamhetsplan och budget. Rapport ska lämnas i samband med kommunens bokslutsarbete. Översyn av programmet ska ske under giltighetstiden och i samarbete med berörda intresseorganisationer. Tekniskt och ekonomiskt samt internationellt samarbete FN:s standardregel nr 21: Stater, både industri- och utvecklingsländer, har ett ansvar för att tillsammans förbättra levnadsförhållandena för personer med funktionsnedsättning i utvecklingsländerna. FN:s standardregler, regel nr 22: Staterna skall delta aktivt i internationellt samarbete när det gäller åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Handikappaspekter ska vara en given del i allt internationellt arbete. Nämnder och styrelser ska sträva efter att delta i internationella samarbetsprojekt inom handikappområdet. Nämnder och styrelser ska lyfta fram frågor om tillgänglighet och andra handikappaspekter samt ta del av kunskap och gjorda erfarenheter i andra länder. 21

Litteraturförteckning Boverkets föreskrifter och allmänna råd om undanröjande av enkelt avhjälpta hinder till och i befintliga lokaler dit allmänheten har tillträde och på befintliga allmänna platser (BFS 2003:19 HIN) Ett nationellt program för att öka kompetensen om bemötande, SISUS 2003 FN:s standardregler, 1993 Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken, Regeringens proposition 1999/2000:79 Kontrollerad och ifrågasatt, Statens offentliga utredningar (SOU) 1998:48 Regeringskansliet (2006). Mänskliga rättigheter konventionen om barnets rättigheter. Stockholm: Regeringskansliet. Plan- och bygglagen 21 a Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder, Statens offentliga utredningar (SOU) 1999:21 22

23

Upplands Väsby kommun, september 2009. Bilder: Bildarkivet Upplands Väsby kommun 194 80 Upplands Väsby Tel. vxl 08-590 970 00 www.upplandsvasby.se 24