Om psykiska sjukdomar Psykiska sjukdomar gör så att sättet att tänka och känna förändras och man upplever saker annorlunda än när man mår bra. Den som blir sjuk förändras i sitt sätt att vara. Man kan må psykiskt dåligt på olika sätt. Ibland förstår man inte själv att man är sjuk. Det finns många olika psykiska sjukdomar. En diagnos är ett namn på en speciell sjukdom. En diagnos kan man få efter kontakt med sjukvården. Exempel på olika diagnoser som du kan läsa om här är psykos, depression och mani, personlighetsstörning och ångest. Vi har även valt att skriva om självmord som inte är en diagnos. Symtom visar att en person är sjuk. Snuva är symtom på förkylning. När någon tror att man är avlyssnad av grannarna eller är ledsen och trött flera veckor kan det vara symtom på att man mår psykiskt dåligt. Behandling kallas den hjälp man får mot olika sjukdomar. Här kan du alltså läsa om några av de mest vanliga diagnoserna, men det finns många fler diagnoser. Vi har inte kunnat berätta om alla. Det vi beskriver täcker inte allt om psykiska sjukdomar. Ärftlighet Man ärver inte psykisk sjukdom direkt. Det finns inget som bevisar att man som barn till en psykiskt sjuk förälder ska bli sjuk själv. Men man kan ha en större risk att få psykiska problem som vuxen, när man har en förälder som haft psykisk sjukdom. Chansen att man blir frisk är störst! Skydd mot psykisk sjukdom Man kan ha en större risk att själv få psykiska problem när man har en förälder som är psykiskt sjuk, även fast man inte ärver psykiska sjukdomar direkt. De flesta barn till psykiskt sjuka klarar sig utan att själva få en psykisk sjukdom. Det finns många olika saker som bidrar till att skydda mot psykisk sjukdom. Bra kontakter med andra människor, barnet egen styrka och omgivningen runt barnet är saker som kan skydda. Trots att en förälder i perioder är psykisk sjuk har man ändå för det mesta en varm och kärleksfull kontakt med sina barn. Under perioder när föräldern mår dåligt kan den andra förälder finnas som stöd eller någon annan vuxen, en mormor, en fosterfamilj eller god vän. Det går att reparera en period när man haft dålig kontakt och stöd från föräldern. Syskon och kompisar och en bra skola utan mobbing är också viktigt stöd när man har det jobbigt hemma. Barn som får kunskap om psykiska sjukdomar har lättare att förstå vad som händer när föräldern blir sjuk. Om man har kunskap behöver man inte hitta på egna förklaringar som till exempel att någon i familjen har gjort fel. På flera ställen i landet finns det grupper för barn och ungdomar där man kan få kunskap och prata om psykiska sjukdomar Det är alltid viktigt att sköta om sin egen person. Det kan man göra genom att äta och sova ordentligt, leka och idrotta. Droger kan utlösa psykiska sjukdomar så det ska man undvika. Man kan återhämta sig från psykisk sjukdom De flesta återhämtar sig från svåra psykiska sjukdomar. Även de som har haft psykisk sjukdom länge kan med rätt stöd och behandling utvecklas och få ett bra liv. Den som har en svår psykisk sjukdom är inte bara sjuk, utan har också en frisk del av sin person. Det friska utvecklas och påverkas inte av sjukdomen. Många lär sig att leva med sin sjukdom. De har hittat olika knep för att klara av symtom som röster och ångest. När man lärt sig det kan man trots en del symtom leva ett bra och meningsfullt liv.
Återhämtning från svåra psykiska sjukdomar tar ofta lång tid, ibland flera år. Under tiden får man försöka komma ihåg att det går att bli frisk igen. Hjälp att få vid psykiska sjukdomar Det finns många bra behandlingar att få vid psykisk sjukdom. Här berättar vi om några. Psykoterapi är en psykologisk behandling. Psykoterapi sker genom samtal med en utbildad psykoterapeut. Det finns olika former av psykoterapi. Psykodynamisk insiktsterapi och kognitiv beteendeterapi och är två av dessa. I en insiktsterapi arbetar man med att förstå sig själv och att få bli fri att uttrycka sina känslor. Under en kognitiv terapi arbetar man mycket med att hitta bra sätt att hantera svårigheter i livet. Med terapin försöker man stärka personen att klara situationer som man känt sig hindrad att göra. En kontaktperson inom psykiatrin kan genom samtal eller med praktisk hjälp ge stöd vid psykiska besvär. Om man har långvariga besvär är det viktigt att ha en trygg relation att stödja sig på, exempelvis en kontaktperson. Det finns olika mediciner för olika psykiska besvär. Mediciner tar bort symtom, men botar inte. Man behöver oftast använda medicinerna under en lång tid och varje dag. Mediciner ger bäst hjälp om man samtidigt får samtalsbehandling och stöd i att anpassa sin vardag efter sjukdomen. Efter att ha insjuknat i en psykisk sjukdom kan man behöva särskild hjälp att komma tillbaka till sitt arbete, sina studier eller till att fungera i sitt hem. Det kallas rehabilitering. Hos en sjukgymnast kan man få träna avslappning och kroppskännedom. Tillsammans med arbetsterapeuten tränar man på att åter göra det man gjort innan sjukdomen. En sjukdomsperiod kan leda till att man behöver göra förändringar i tillvaron. Det kan också vara ett mål med rehabiliteringen. Både den som blivit sjuk och de anhöriga behöver få kunskap om sjukdomen. På en del sjukhus finns undervisningsgrupper för anhöriga och patienter där man får kunskap om orsaker, symtom och behandling. Enskilt stöd i familjen ges för att hantera svårigheter som hänger samman med sjukdomen. I grupp för barn och ungdom får man träffa andra barn som också har en förälder med psykisk sjukdom. Genom olika teman, lekar och övningar får man på ett lätt sätt lära sig mer om psykiska sjukdomar och får stöd i sin egen situation. I en anhörigförening kan man få stöd och hjälp av andra som är i en liknande situation. Föreningen arbetar också för att ta tillvara psykiskt funktionshindrades intressen. Här kan du läsa mer om några av de vanligaste psykiska sjukdomarna. Affektiva störningar (depression och mani) "Ebba är tretton år och bor med sin mamma. Så länge hon kan minnas har hennes mamma haft perioder när hon legat i sängen hela dagarna och inte orkat jobba. Vissa dagar orkar hon inte laga mat åt Ebba. Då säger hon högst tio ord till Ebba eller "jag vet inte". Efter en sådan period vill hon plötsligt börja göra allt. Hon vill köpa allt, pratar i telefon med alla eller får idéer om att lämna bort alla deras kläder till någon klädinsamling. Sedan kommer det för det mesta månader när allt är lugnt och som vanligt igen. Ebbas pappa och mamma skildes när hon var fem år. Hennes pappa bor i närheten med en ny fru. Ebba trivs inte där men när hennes mamma mår riktigt dåligt brukar hon bo hos sin pappa."
Det finns två typer av affektiva störningar, depression och mani. När man är deprimerad är känslorna mycket tunga och ledsna. Man får svårt att göra saker. Är man manisk är det tvärtom, man blir väldigt uppåt och överaktiv. Om man får en depression och sedan blir manisk eller tvärtom kallas det för att man har en manodepressiv sjukdom. Varför får man en depression eller manodepressiv sjukdom? Vi vet inte säkert vad som gör att man får depression eller manodepressiv sjukdom. Det verkar ofta bero på flera orsaker. Som personer är vi olika känsliga psykiskt. Vi upplever svåra händelser i livet på olika sätt. Har vi varit med om svåra upplevelser när vi växt upp så har det betydelse för hur vi senare i livet klarar svårigheter. Forskarna har sett att det är en förändring av viktiga ämnen i hjärnan vid depression och manodepressiv sjukdom. Det är större risk att få sjukdomarna om de finns i släkten. Men man ärver den inte direkt. I en familj där flera barn vuxit upp tillsammans kan ett syskon få sjukdomen men inte de andra. Och de flesta får inte sjukdomarna alls. Fysisk sjukdom eller missbruk av droger kan sätta igång sjukdomen. Många är känsliga för att få för lite ljus och mår sämre den mörka årstiden. En stressande händelse kan vara det som sätter igång ett maniskt skov eller en depression. Det kan handla om att byta jobb, att flytta eller att någon kär person dör. Men man kan också få depression utan att det verkar finnas någon speciell yttre orsak. Hur vanligt är depression och manodepressiv sjukdom? Depression hos vuxna är en vanlig sjukdom fast man kanske inte pratar så mycket om den. Nästan varannan kvinna och var fjärde man får en depression någon gång i livet. Manodepressiv sjukdom är mindre vanligt. Ungefär en procent av befolkningen får det. Hur skyddar man sig mot depression och mani? Har man varit deprimerad eller manisk kan man på olika sätt försöka skydda sig från att bli sjuk igen. Det kan man till exempel göra genom att lära sig så mycket som möjligt om sin sjukdom. Man kanske behöver ha ett arbete som inte är så stressigt eller kanske inte arbeta heltid. Bra matvanor, god sömn och mycket motion och på alla sätt sköta om sig själv, gör att man mår bättre psykiskt. Många lär sig avslappning. Det är viktigt att undvika droger. Hjälp efteråt Familjen kan få samtal med någon på sjukhuset och tillsammans prata om vad som hänt. På en del sjukhus finns utbildningar för patienter och anhöriga. Där får man lära sig mer om sjukdomen och hur man kan göra för att inte bli sjuk igen. Det finns föreningar för anhöriga och de sjuka där de kan få stöd. Det kan också vara en bra hjälp att läsa om sjukdomen. Antisocial personlighetsstörning En person med antisocial personlighetsstörning har svårt att ta hänsyn till andra människor. Det gör att man har svårt att ta hänsyn till sin familj och sina barn. Ofta har man svårt att kontrollera sin ilska och det finns risk för misshandel och andra övergrepp i familjen. Personer med en sådan diagnos kan ha svårt att ta ansvar för vad de gjort. Istället skyller man på andra och känner inte egna skuldkänslor. Ibland lyder man inte de regler som finns i samhället. Borderlinepersonlighetsstörning Det som är typiskt för personer som fått diagnosen borderline personlighetsstörning är att man är mycket impulsiv och att de ser tillvaron i "svart eller vitt". Impulsiv är man när man gör saker fort och
utan att tänka sig för. Att se allt i "svart eller vitt", betyder att man antingen tycker allt är "jättebra" eller så är allting "jättedåligt". Det finns inget "mittemellan". Man växlar fort mellan starka känslor. Att lätt bli väldigt arg eller ledsen är vanligt. Det kan vara svårt för personer i omgivningen och också för dem själva att förstå varför de känner på ett visst sätt. De kommer ofta i bråk med andra människor. För personerna själva är det ett problem att humöret svänger som det gör. De kan ha svårt att komma ihåg att det finns andra sätt att känna på än det som de upplever just för tillfället. Har man en känsla lägger man ofta den på personer runt omkring sig, man säger man att det är personen intill som är till exempel arg. Det här kan vara förvirrande i en familj, när man lever tillsammans. Personer med borderlinepersonlighetsstörning är mycket känsliga för kritik och för att bli lämnade av någon. Trots det är skilsmässor vanliga, man brukar ha svårt att leva ihop med någon under en längre tid. Att impulsivt göra sig själv illa eller försöka ta sitt eget liv är vanligt när man har diagnosen borderlinepersonlighetsstörning. Man har svårigheter med att hitta ett bra sätt att lösa problem. Att göra självmordförsök kan vara ett dåligt sätt att bli fri från ångest. Man utsätter även sig själv många gånger för farliga situationer. Många dricker för mycket alkohol eller tar för mycket tabletter. Ångest som när man är mycket rädd och orolig är vanligt. Man får lätt depressioner. Ätstörningar är också ett vanligt problem. Eftersom man har svårt att vara med andra människor kan man istället hitta andra sammanhang där man fungerar bra. Man kan ägna sig åt konst, djur och natur eller åt saker. En del kan ägna sig mycket åt religion. Borderlinepersonlighetsstörning är en vanlig diagnos bland dem som får psykiatrisk vård. De flesta med diagnosen är kvinnor. Mani Den som är manisk är mycket uppe i varv och gör mycket hela tiden. Ingenting verkar omöjligt att göra för den som är manisk. Man kan tro att man är bäst i världen och kan bli mycket arg på andra om de inte hänger med på alla idéer som man har. Saker händer alldeles för fort Känslorna svänger fort. Ena stunden kan man vara jätteglad och den andra stunden kan man gråta häftigt. Det är svårt för alla runt omkring att hänga med och förstå vad som händer. Man kanske inte känner att man behöver sova eller äta. Sättet att prata på kan ändra sig, så man pratar fort och ibland helt obegripligt. Man kan bli så sjuk så man helt tappar uppfattningen om vad som är riktigt och få symtom som vid psykos. En manisk person gör ofta av med mycket pengar. Man kanske handlar ovanligt mycket kläder, köper dyra apparater eller bjuder familjen på en dyr resa. För familjen är det svårt när den maniska föräldern "gjort bort sig" eller handlat upp alla pengar. Det är viktigt att man vet att personen gör så här för att den är sjuk. Symtom på mani Att göra mycket mer än man brukar och inte kunna vila.
Att inte tänka på följderna av det man gör. Att vara onormalt glad, arg eller irriterad. Att prata mycket mer än man brukar. Rösten är kraftigare och man pratar fortare än vanligt. Att sova och äta mycket mindre än man brukar. Att klä sig helt annorlunda än vanligt och i fräcka kläder. Att tycker att man själv är bäst, vackrast och smartast på ett sätt som man inte brukar göra. Att inte själv märka att man bär sig konstigt åt och att andra störs av det. Att slösa med pengar. Hjälp att få vid mani Det finns bra mediciner som hjälper vid mani. En manisk person behöver få hjälp med att varva ner och att sova och äta. Man kan behöva sömnmediciner för att kunna sova normalt igen. Ibland behöver man läggas in på sjukhus för att få hjälp att varva ned där. Ekonomin kan ha förstörts under en manisk period och man kan få hjälp att reda ut sin ekonomi. Många lider efteråt, av det som hänt under den maniska perioden. I psykoterapi kan man få hjälp med att få prata om det som har hänt. Det kan ge stöd i att förhindra ett ny manisk period. Narcissistisk personlighetsstörning Alla människor behöver bli älskade och uppskattade för det de är. Det är ett behov vi har som precis som vi behöver mat och sömn. För en person som fått diagnosen narcissistisk personlighetsstörnings har det blivit ett problem att man har ett för stort behov av att andra människor ska visa dem uppskattning. Utan att andra ser och ständigt bekräftar dem känner de sig tomma och värdelösa. I kontakter med andra blir det i första hand viktigt att andra människor ska finnas till för dem. Barn till narcissistiskt störda blir mer till för föräldrarnas skull än för sin egen. Barnen får inte kärlek och uppskattning för sin egen skull. För att få uppskattning måste barnet göra något som föräldern mår bra av. Föräldern har svårt att se barnets egna behov. Panikångest Panikångest kommer som attacker. Första gången man får en attack brukar den komma mycket plötsligt och oförberett. Ofta har man haft en period med stress. Man kan ha arbetat mycket, dödsfall inom familjen, sjukdom, olycksfall, barnfödsel, skilsmässa eller något annat kan ha varit orsak till stressen. Attackerna kan också "dyka upp" när man börjat varva ner efter en pressad period. En panikattack är en jättejobbig upplevelse där hjärtat slår så man tror att man ska dö. Har man en gång fått en panikattack kan man bli rädd att få en igen. Då kanske man slutar att göra saker man gjorde när man fick den första attacken. Till slut kan det bli många saker som man inte vågar göra. Ångesten har gjort personen handikappad. Psykos Ahmed är 14 år. Han bor med båda sina föräldrar och sina 7 syskon. Ahmed ska snart börja 9:an och han har mycket att göra i skolan. Ahmed tycker själv att han hänger med ganska bra i skolan, utom de dagar eller veckor hans mamma mår dåligt. Ahmeds mamma har en psykossjukdom. Det vet Ahmed, för det har en läkare berättat för honom och hans familj. När Ahmeds mamma mår dåligt, brukar hon höra röster och tro att militären från hemlandet är ute efter att kidnappa Ahmed och hans
syskon. Då låser hon in alla barnen i lägenheten och de får inte gå till skolan. Ahmed och hans syskon får inte äta lagad mat, eftersom Ahmeds mamma säger att den är förgiftad. När det blir som mest jobbigt, blir Ahmeds mamma inlagd på en psykiatrisk avdelning. Där får hon stanna tills hon mår bättre". En psykotisk person upplever att den hör och ser saker som andra människor säger att de inte gör. Man kan ha tankar och känslor om att man är förföljd. Man kan ha svårt att skilja på sina egna tankar och när andra talar till en. Det den psykotiske upplever är verkligt för honom/henne men vi andra kan inte förstå det. Psykosen kan göra att man drar sig undan från familj och vänner och slutar att intressera sig för att sköta om sig själv eller sin bostad och sitt arbete. En psykotisk person kan bli mycket förändrad i sitt sätt att vara. En långvarig psykos medför ofta att förmågan att göra det man har kunnat tidigare blir sämre. Att vara psykotisk är oftast väldigt skrämmande både för en själv och för andra. Den som är psykotisk kan ha svårt att berätta för andra om sina upplevelser. En person som drabbas av en psykossjukdom, märker ofta inte själv att den är sjuk. När man själv inte anser att man är sjuk, kallas det för att man inte har sjukdomsinsikt. En psykos kan gå över efter några veckor eller månader. En del psykoser varar under längre tid. Det finns olika typer av psykos. Paranoid psykos och Schizofreni är två av dem. Schizofreni är en långvarig psykos. Symtom på psykos Symtom vid psykos brukar delas in i negativa och positiva symtom. Med positiva och negativa menas inte att de är bra eller dåliga. En psykos är oftast en skrämmande upplevelse. De positiva symtomen är upplevelser som läggs till personen som till exempel rösthallucinationer. Negativa symtom är egenskaper som tas ifrån personen till exempel att man drar sig undan kontakter med andra och slutar att bry sig om det som var viktigt tidigare. Vanföreställningar kan vara att man upplever att man är förföljd, att någon avlyssnar ens lägenhet eller att någon eller några har kommit till den som är sjuk under sömnen och opererat in sändare i hans/hennes tänder eller i hjärnan. Den som har vanföreställningar kan också uppleva att ens kropp är förgiftad. Det här är idéer och tankar som bara den sjuke ser och upplever, men som omgivningen inte kan se eller uppleva. Vanföreställningar är svårt för andra att förstå och det kan vara skrämmande, framförallt för ett barn att vara med om. Att ha rösthallucinationer innebär att den som är sjuk, hör röster som talar till en. En röst kan upplevas både som snäll och elak. Ibland säger rösten dumma saker, som sedan den som är sjuk säger högt. Det här är konstigt för andra som inte hör rösten som pratar med den som är sjuk. Man kan även "se" saker som andra inte ser. Det kallas för synhallucinationer. Exempel på det kan vara att man ser att någon är i rummet, fastän man är ensam. Den som är psykotisk kanske pratar till den här osynlige personen och det kan upplevas som "konstigt", eftersom ingen annan ser det man ser. Kroppsliga hallucinationer är upplevelser man har i kroppen som till exempel att elektrisk ström går genom dem eller att man har en kroppslig sjukdom. Upplevelser av att något kryper på kroppen eller av att känna sig bestrålad förekommer även. För den som upplever detta kan det vara mycket smärtsamt.
Negativa symtom är en förlust av förmågor man tidigare haft. De kommer ofta samtidigt med de positiva symtomen. Personen drar sig undan kontakt och isolerar sig alltmer. Intresset för omgivningen, både för familj och för vänner minskar. Förmågan att sköta arbete och hem minskar. Man får svårt att laga mat, att tvätta sig och klä sig rätt. Familjen kan uppleva det som att personen inte vill eller är slö. Men detta är en del av de symtom man kan ha vid psykoser. Negativa symptom är svårt att behandla med de mediciner som finns tillgängliga idag. Varför får man en psykossjukdom? Det sker idag mycket forskning om schizofreni och andra psykossjukdomar och deras orsaker och det finns idag inga säkra svar på varför man blir psykotisk. De flesta är idag överens om att om man insjuknar i en psykossjukdom kan det bero både på biologiska och psykologiska orsaker. Människor är olika, vissa är mer känsliga för stress och andra tål större påfrestningar. En biologisk orsak tror man idag, kan bero på störningar i hjärnans signalsystem. Är man med om allvarliga problem och svåra upplevelser i uppväxten, kan detta också bidra till att man utvecklar en psykossjukdom om man har en större känslighet. Även droger kan utlösa psykossjukdom. Att använda droger innebär alltid en risk för att få psykiska besvär och hjärnskador. Det finns forskning som visar att det finns en viss ärftlighet för att få psykossjukdom. Det är viktigt att komma ihåg att även om man har en förälder som har en psykossjukdom eller om man har varit med om svåra saker i sin uppväxt, är det inte alls säkert att man själv utvecklar en psykos. En psykos är en reaktion på att kroppen inte orkar att "ta hand om" det man har varit med om. Tidiga tecken på psykos Innan en person blir psykotisk brukar den långsamt förändras, det kan pågå några veckor innan psykosen bryter ut. Till exempel kan personen börja vända på dygnet, bli arg för ingenting och börja dra sig undan folk. För de som har haft flera psykoser brukar det vara samma förändringar varje gång. Den som lever ihop med personen brukar bli bra på att se de här förändringarna. När man ser förändringarna behöver man snabbt få hjälp från psykiatrin. Familjen ska inte ensam behöva klara av att hjälpa personen. Barn ska inte behöva ta ansvar för sin förälder, men de behöver ha en vuxen att vända sig till. En kontaktperson för föräldern inom psykiatrin kan vara den personen. Hjälp att få Psykos är en allvarlig psykisk sjukdom som kan vara svår att bota. Det finns medicin som används vid psykossjukdom. Medicinen botar inte sjukdomen, men den tar bort och lindrar symtomen. För vissa personer med psykos kan en del i behandlingen vara att gå i psykoterapi. Gemensamt för olika typer av terapier är att den drabbade ska kunna förstå sig själv och sin situation bättre och lära sig att hantera sina problem. Andra former av träning, både när det gäller tankeförmågan och när det gäller praktiska saker kan också vara till stor hjälp för att man skall kunna tillfriskna. Träningen kan ske enskilt eller i grupp. Ibland kan det vara nödvändigt att man får hjälp på sjukhus. På sjukhuset får man medicin som dämpar psykosen. En kontaktperson utses som genom samtal och omvårdnad stöder personen. En person som inte själv förstår att den behöver hjälp kan vårdas mot sin vilja på sjukhus. Det finns en lag om det som heter LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård). Hjälp efteråt Även när psykosen gått över, mår många dåligt av de upplevelser som den medfört. Man skäms över konstiga saker man gjorde under psykosen eller minns hur skrämmande de psykotiska
föreställningarna var. Om man får hjälp med att prata igenom det man upplevt under psykosen med någon, blir det lättare att leva ett normalt liv igen. Det är också viktigt att den som har varit psykotisk, får lära sig att känna igen tecknen på hur psykosen en gång började, så att man kan förhindra att bli psykotisk igen. Det här kan man få hjälp med av professionell personal inom psykiatrin. Det är även viktigt att anhöriga får stöd. De kan behöva information och kunskap om sjukdomen, för att på ett bättre sätt, förstå den som varit sjuk, men också behöva någon att prata med om egna känslor. På många psykiatriska kliniker arbetar man på detta sätt med familjestöd. I anhörigföreningar får man stöd av andra i samma situation. Föreningen arbetar för att ta tillvara de sjukas intressen. Efter en psykos kan man ha en del symtom kvar. Det kan göra att den som varit inte längre kan klara av att sköta hem och arbete på samma sätt som tidigare. Hemkommunen ger stöd i hemmet och med sysselsättning för den gruppen som behöver det. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) PTSD kan en person få efter hemska upplevelser som krig, våldtäkt, rån och misshandel. Det är många flyktingar som får det och det är ofta svårt att behandla. Alla som är med om en mycket hemsk upplevelse kan drabbas av PTSD. Man kan få många olika symtom vid PTSD: Mardrömmar Svårt att koncentrera sig Lättirriterad Svårt att känna kärlek, glädje eller sorg Huvudvärk Ont i magen Ont i leder Hjälp att få vid PTSD Man behandlar med mediciner och samtalsterapi. Barn som har varit med om svåra händelser behöver få leka lekar om det och berätta det de varit med om på det sättet. Det är viktigt att få hjälp så fort som möjligt. Schizofreni Schizofreni är en form av långvarig psykos som pågår i mer än ett halvt år och som kan bestå hela livet. Det är en allvarlig och långvarig psykisk sjukdom. När man lider av schizofreni har man en allvarligt störd verklighetsuppfattning med inslag av vanföreställningar, hallucinationer, negativa symtom och förändrat beteende. För att få diagnosen schizofreni ska man ha haft symtom under minst sex månader. För den som drabbas kan det bli svårt att leva ett vanligt liv. Schizofreni medför ofta psykiska funktionshinder som kan göra att personen får handikapp i olika situationer. Hur vanligt är schizofreni? Av 100 000 invånare blir cirka 15 20 personer sjuka för första gången i en akut psykos. Av dessa personer, kommer kanske fem till tio att få diagnosen schizofreni. Man får oftast schizofreni i åldrarna 20 45 år. Det är lika vanligt att pojkar som flickor drabbas.
Forskning visar att ungefär en tredjedel av dem som drabbas av schizofreni tillfrisknar eller återställs så att de kan leva ett normalt liv. Det är inte ovanligt att den som har en psykisk sjukdom har tankar på att ta sitt liv och det händer att man gör försök till att ta sitt liv. Social fobi Social fobi är en stark rädsla för olika sociala situationer där man tror att man kommer att dra uppmärksamheten till sig. Det är vanligt att känna sig nervös för att framträda inför många människor. Om man får diagnosen social fobi är rädslan så stark att man inte längre kan göra det man behöver. Man är otroligt rädd för att "göra bort sig" och därmed rodna, stamma, tappa tråden och då bli uppfattad som misslyckad. Bara tanken på att man måste göra något där man kan få uppmärksamhet kan sätta igång ångestreaktionerna. Några typiska reaktioner är att rodna, att svettas, att darra och få hjärtklappning. Man kan vara rädd för att sitta i smågrupper, göra redovisning, prata, äta och dricka i sällskap med andra. Att köra bil när någon sitter med, skriva på papper när någon ser på eller att gå på ett föräldramöte kan också vara svårt. Social fobi kan göra att man får svårt att leva tillsammans med någon. Det inte ovanligt att tacka nej till bättre arbeten om det krävs mer eller nya kontakt med andra människor. Social fobi är den vanligaste typen av ångest. Det beror dels på en medfödd sårbarhet och dels på erfarenheter. Det är vanligt att man har haft stora krav på sig under uppväxten. Man har ansträngt sig utan att bli godkänd. Det har gett dåligt självförtroende och osäkerhet. I en del familjer är man överdrivet blyga och kanske lever isolerat. Då får man inte vana i att umgås med andra. Självmord Ett självmordsförsök gör man för att man har en outhärdligt psykisk smärta. Man står inte står ut med den längre. Känslorna är jättejobbiga och man kan inte komma på något sätt att komma ifrån dem. Tankarna fastnar bara i att ta sitt liv. De bra stunderna i livet kan man inte komma ihåg och man har slutat hoppas på något bättre. Det kan kännas som att vara i en mörk tunnel som aldrig tar slut. I det läget kan man inte tänka på hur ledsna ens anhöriga och vänner kommer att bli om man tar sitt liv. Egentligen är det inte att dö som är det man helst vill med självmordet utan att bli fri från de svåra känslorna. Ett självmordsförsök är alltid ett rop på hjälp. De flesta vill inte dö, de vill få slut på sitt lidande. Berätta för någon vuxen om du förstår att Din förälder eller någon som du känner har självmordstankar. Det kan hända att de inte vill att Du ska berätta, men gör det ändå. Livet är viktigt och kom ihåg att det flesta faktiskt inte vill dö om de får hjälp. Det är aldrig ditt fel om någon gör ett självmordsförsök eller faktiskt dör genom självmord. Det här kan vara tecken på att man har tankar på att ta sitt liv hos någon som mår psykiskt dåligt: Att prata om eller att hota med att ta sitt liv Att isolera sig Att säger saker som att "det spelar ingen roll jag kommer inte att vara här längre i alla fall", "jag önskar att jag försvann"
Att ge bort viktiga saker som bästa boken eller cd:n Att samla tabletter Att ta farväl Att skada sig själv på olika sätt genom att dricka för mycket eller på andra sätt utsätta sig för faror. Att förbereda sig på döden genom att städa, ordna upp saker, skriva testamente m.m. Hjälp att få vid självmordstankar och självmordsförsök: Man behöver få hjälp att prata om sin psykiska smärta med någon som är utbildad till det. I samtalen försöker man få ordning på alla tankar som blivit fel. Man behöver hjälp att hitta på andra lösningar på problemen än att ta sitt liv. Det finns mediciner som kan hjälpa till att må bättre. Tvångstankar och tvångshandlingar Tvångshandlingar har man, när man känner sig tvungen att upprepa handlingar om och om igen för att lindra ångesten, ofta handlar det om ett visst antal gånger. Man kan till exempel behöva tvätta händerna flera gånger efter varje toalettbesök. Det kan också vara att kontrollera att dörren är låst eller att spisen är avstängd om och om igen. Det blir jobbigt och tar mycket tid för den som måste göra det och för dem som får vänta under tiden. Tvångstankar kan visa sig genom att personen inte tror att den gjort rätt fast man egentligen vet att man gjort det. Det kan också vara ett onödigt grubblande kring små eller stora problem. Vid tvång vill man inte tänka eller göra som man gör. Om man försöker låta bli kommer ångesten. Ångesten minskar om man gör eller tänker det som tvånget uppmanar till. De flesta tvångssymtom blir bättre om man får medicin tillsammans med samtalsterapi. Tvång kan förekomma tillsammans med andra typer av ångest. Paranoid psykos Paranoid psykos eller vanföreställningssyndrom betyder att en person känner sig förföljd utan att det stämmer med verkligheten. Den känslan är så stark att man ofta inrättar hela sitt liv efter denna upplevelse. Exempelvis kanske man plockar isär alla hushållsmaskiner i smådelar om man tror att man är avlyssnad, eller spikar för alla dörrar och fönster för att förhindra förgiftad gas att tränga in. Den paranoida psykosen får man ofta senare än andra psykossjukdomar. Oftast drabbas man i 30 40 årsåldern. Några av de psykiska funktionshinder man kan få vid schizofreni och annan långvarig psykos är: Svårigheter att planera och att komma igång med aktiviteter. Att tankarna blir till ett virrvarr eller att man blir tom på tankar. Svårigheter att se helheter, när man ska göra något fastnar man lätt i detaljer och kan inte avsluta en aktivitet. Svårt att klara av stress, när man varit utsatt för stress tar det längre tid än normalt för personen att komma tillbaka i vila. Överkänslighet mot syn, lukt, hörsel och känselintryck Sömnrubbningar, man sover för mycket eller får en ojämn sömnrytm.
Minnet försämrats; mellanminnet det som hjälper oss att komma ihåg saker som hände för 30 sekunder och upp till några minuter tidigare försämras. Psykiska funktionshinder leder nästan alltid till man att får olika handikapp. Ett handikapp hindrar personen att göra något. En person som är mycket känslig för stress och ljud kan vara hindrad att gå ut på stan där det är mycket buller och rörelse. Den som har sömnrubbningar är hindrad att delta i olika aktiviteter för man att sover vid olika tidpunkter och får svårt att passa tider. Ångest "Klas är nio år och bor med sin mamma och pappa. Hans pappa är alltid orolig och ängslig. För några år sedan slutade han arbeta. Pappa är alltid hemma och vill aldrig följa med när de ska åka bort någonstans. Klas mamma handlar och går på alla föräldramöten. Klas pappa tycker att det är jobbigt med folk han inte känner så Klas tar aldrig hem några kompisar. När Klas pappa blir stressad eller orolig för något har det hänt att han fått panikattacker. Han andas fort, blivit svettig, yr och fått hjärtklappning. Då blir Klas pappa jätterädd och tror att han ska dö. Klas vet att det inte är så men han tycker ändå att det är otäckt." Ångest är att vara rädd. När man är rädd känns det i kroppen. Ångest är kroppens sätt att tala om att man tror något farligt är på gång. Det som händer vid ångest är att kroppen gör sig beredd att fly eller att attackera. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och energin ökar i kroppen. Om man inte gör något aktivt då, blir spänningarna i kroppen kvar. Då kan man få det som kallas ångestattack. Vid en ångestattack reagerar kroppen med hjärtklappning, svårighet att andas, yrsel och känsla av att man ska svimma, svettningar eller frysningar, illamående och dödsrädsla. Alla människor har ångest någon gång ibland. En del kan få ångest väldigt lätt utan att det egentligen finns någon riktig fara. Ångest är en väldigt obehaglig känsla. När man börjar undvika saker man skulle vilja göra för att man är rädd för att få ångest behöver man få hjälp. Man kan också få svår ångest av de flesta psykiska sjukdomar. Depression och ångest hör ihop. Mycket ångest kan göra att man blir deprimerad och man har nästan alltid ångest vid depression. Man kan reagera med ångest på olika situationer eller ha olika typer av ångest. De vanligaste typerna av ångest är panikångest, tvångssymtom, social fobi och post traumatiskt stressyndrom. Hjälp att få vid ångest Det finns olika mediciner som hjälper vid ångest. De hjälper bäst om man också får samtalsterapi. I terapin får man prata om det som är svårt. Man får kunskap om sin ångest och hur och när den kommer. Sedan kan man öva sig på att göra det som är jobbigt. Det brukar vara bra att ha terapier i grupp med andra som har samma problem.