Demokratiskt klarspråk



Relevanta dokument
Klarspråk som politik och praktik

Svensk invandringspolitik

SVENSKA SOM ANDRASPRÅK

Klarspråk ett begripligt offentligt språk

Handledning och checklista för klarspråk

Språket, individen och samhället HT Introduktion till sociolingvistik. Några sociolingvistiska frågor. Några sociolingvistiska frågor, forts.

Svenska som andraspråk

Teckenspråk för döva och hörselskadade

DET MODERNA SPRÅKSAMHÄLLET, 714G47 (1 30 HP). DELKURS 1. SPRÅK, SPRÅKANDE, SPRÅKVETENSKAP (7.5 hp)

Bedömning av Examensarbete (30 hp) vid Logopedprogrammet Fylls i av examinerande lärare och lämnas i signerad slutversion till examinator

Skolverkets förslag till reviderade kursplaner i svenska och svenska som andraspråk (arbetsmaterial 25 september 2019).

MODERSMÅL. Ämnets syfte. Undervisningen i ämnet modersmål ska ge eleverna förutsättningar att utveckla följande: Kurser i ämnet

Centralt innehåll årskurs 7-9

Riktlinjer för bedömning av examensarbeten

SVENSKA SOM ANDRASPRÅK

Nadia Bednarek Politices Kandidat programmet LIU. Metod PM

Väl godkänt (VG) Godkänt (G) Icke Godkänt (IG) Betyg

Vem är den ideala invånaren?

Litteraturstudie. Utarbetat av Johan Korhonen, Kajsa Lindström, Tanja Östman och Anna Widlund

Checklista. Hur du enkelt skriver din uppsats

Undervisningen i ämnet modersmål ska ge eleverna förutsättningar att utveckla följande:

Tid Lokalerna finns i Time Edit. ti 23 jan KMB CL LA. ons 24 jan Läsa:

K U R S P L A N. Språkrådgivning och textvård. Language counselling and corpus planning. Svenska. Nordiska språk. Grundnivå. G2, fortsättningskurs

Del ur Läroplanen för specialskolan 2011: kursplan i teckenspråk för döva och hörselskadade

MODERSMÅL FINSKA 1. Syfte

Begriplig EU-svenska?

Metoduppgift 4: Metod-PM

KOPPLING TILL KURS- OCH ÄMNESPLANER

3.7.3 Modersmål - jiddisch som nationellt minoritetsspråk

KLARSPRÅK PÅ WEBBEN riktlinjer för webbskribenter

Tal Språkpolitikens dag 2014

Myndighetsundersökningen 2011 Om lättläst information på svenska myndigheters webbplatser

Att skriva vetenskapliga rapporter och uppsatser

SVENSKA 3.17 SVENSKA

Business research methods, Bryman & Bell 2007

Kursplan ENGELSKA. Ämnets syfte. Mål. Innehåll. Insikt med utsikt

Statligt stöd för miljö- och sociala frågor till små och medelstora företag - en jämförande studie mellan Sverige och Storbritannien

LPP, Reflektion och krönika åk 9

Bedömning av Examensarbete (30 hp) vid Logopedprogrammet Fylls i av examinerande lärare och lämnas till examinator

Skriv! Hur du enkelt skriver din uppsats

SVENSKA. Lokal kursplan för ämnet Svenska. Kungsmarksskolan Strävansmål år 9

TECKENSPRÅK FÖR DÖVA OCH HÖRSELSKADADE

Stegen och kuben vad döljer sig bakom medborgardialogen?

Kapitel 6. Att ge respons. Therése Granwald

Introduktion till argumentationsanalys

Skriva för webb: Klarspråk och jämlik kommunikation. Ht 2016

Bilaga 18: Ämnesplan svenska för döva Skolverkets förslag till förändringar - Nationella it-strategier (U2015/04666/S) Dnr 6.1.

Modersmål - jiddisch som nationellt minoritetsspråk

Centralt innehåll. Läsa och skriva. Tala, lyssna och samtala. Berättande texter och sakprosatexter. Språkbruk. Kultur och samhälle.

Svenska som andraspråk

Kommittédirektiv. Språklag. Dir. 2007:17. Beslut vid regeringssammanträde den 8 februari 2007

Examinerade språkkonsulter i svenska Protokoll för styrelsemöte 15 april 2015

Ramkursplan i teckenspråk som modersmål för hörande barn till döva och hörselskadade föräldrar (CODA)

Hemtenta Vad är egentligen demokrati?

Anvisningar till rapporter i psykologi på B-nivå

3.7.4 Modersmål - meänkieli som nationellt minoritetsspråk

KUNSKAPSKRAV I ÄMNET SVENSKA

Socialnämndens beslut

SVENSKA. Ämnets syfte

Undervisningen i ämnet engelska ska ge eleverna förutsättningar att utveckla följande:

Att skriva uppsats. Uppsatsens delar

Metoduppgift 4- PM. Inledning: Syfte och frågeställningar:

Betygskriterier för Examensarbete, 15hp Franska C1/C3, Italienska C, Spanska C/C3

GYMNASIEARBETET - ATT SKRIVA VETENSKAPLIGT

Delkurs 1. Nordiska språk och svensk språkhistoria, 7,5 hp

KANDIDATUPPSATS. Klara relationer? En analys av relationer och maktförhållanden i svenska myndighetstexter. Astrid Lilja. Språkvetarprogrammet 180 hp

1. En oreglerad marknad involverar frihet. 2. Frihet är ett fundamentalt värde. 3. Därav att en fri marknad är moraliskt nödvändigt 1

Betygskriterier. NS2019, Svenska II, 30 hp. Förväntade studieresultat För godkänt resultat på delkursen ska studenten kunna visa:

Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik SOU 2017:60

svenska Syfte Kurskod: GRNSVE2 Verksamhetspoäng: KuRSplanER FöR KoMMunal VuxEnutBildninG på GRundläGGandE nivå 75

Remissvar på Att förstå och bli förstådd ett reformerat regelverk för tolkar i talade språk (SOU 2018:83)

Det krävs tio gånger mer energi för att producera kött än vad det krävs för att producera grönsaker.

Textforskningen och dess metoder idag

ENGELSKA. Ämnets syfte. Kurser i ämnet

Lärarguide till textkommentering

SVENSKA. Ämnets syfte. Kurser i ämnet

Pedagogisk planering tidningstexter. Syfte

REV Dnr: 1-563/ Sid: 1 / 8

Undervisningen ska även bidra till att eleverna får möta och bekanta sig med såväl de nordiska grannspråken som de nationella minoritetsspråken.

Förslag den 25 september Engelska

Ämne - Engelska. Ämnets syfte

Kopplingar till kursplaner för grundskolan

Undervisning om nationella minoritetsspråk

Använd mindre plast för havens och hälsans skull

Kursplan för SH Samhällskunskap A

Kopplingar till kursplaner för grundskolan

Hur skriver man en vetenskaplig uppsats?

Syfte och mål med kursen

Läsårsplanering i Svenska som andraspråk årskurs 9 Ärentunaskolan

SPRÅKKONSULTPROGRAMMET

Svenska som andraspråk poäng

Svenska Läsa

ENGELSKA FÖR DÖVA. Ämnets syfte

Akademiskt skrivande: några goda råd Skrivarverkstaden Mia Mårdberg

Loke-modellen. Systematisk uppföljning och utvärdering inom socialtjänstens område

Kursplan i svenska grundläggande kurs GRNSVE2

Kursplan - Grundläggande svenska

KOMMUNIKATIVT LEDARSKAP

Genrekoden svarar mot kursplanen i svenska i Lgr 11

Transkript:

Demokratiskt klarspråk Demokratidiskursen i förarbetena till språklagens 11 paragraf Malin Bornhöft Institutionen för svenska och flerspråkighet Examensarbete 15 hp Svenska Magisterkurs 15 hp Vårterminen 2015 Handledare: Mona Blåsjö English title: Democratic plain language

Demokratiskt klarspråk Demokratidiskursen i förarbetena till språklagens 11 paragraf Malin Bornhöft Sammanfattning Den här uppsatsen analyserar demokratidiskursen i de parlamentariska dokument som från och med 2002 ledde fram till språklagens stiftande 2009. Den gör detta utifrån teorifälten kritisk diskursanalys och systemisk-funktionell grammatik. Materialet består av utdrag ur de parlamentariska dokumenten. Utdragen består av de tillfällen då vissa nyckelord knutna till demokrati används gällande området klarspråk. Metoderna ringar tillsammans in hur demokratidiskursen realiseras. De analytiska kategorierna är intertextualitet, rekontextualisering, auktorisering, värderingar, presuppositioner och satsrelationer. Resultatet visar att demokratidiskursens roll är att verka legitimerande genom att ge tyngd och auktoritet åt klarspråksidealet. Den framställs vara något självklart gott som läsaren ska acceptera och den är så abstrakt att den inte hamnar i fokus. Demokrati framställs som på en skala där det svenska samhället kan bli mer demokratiskt. Nyckelord Klarspråk, språkvård, demokrati, kritisk diskursanalys, systemisk-funktionell grammatik, intertextualitet, rekontextualisering.

Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1 Syfte & frågeställningar... 2 1.2 Disposition... 2 2 Demokratidiskursen... 3 2.1 Demokratiska värden... 3 3 Språkvård... 4 3.1 Termen språkvård... 4 3.2 Språkvårdsforskningsforskning... 5 4 Teori... 7 4.1 Kritisk diskursanalys... 7 4.1.1 Dialogism... 8 4.1.2 Auktoritet... 9 4.1.3 Kritik... 9 4.2 Systemisk-funktionell grammatik (SFG)... 10 4.2.1 Kritik... 12 5 Tidigare forskning... 12 5.1 Klarspråkets historia... 12 5.2 Forskning om språkpolitik behövs... 13 5.3 Hur klarspråk motiveras i Sverige respektive Mexiko... 14 5.4 Demokratiargumentet försvinner i förmån för skrivknep... 14 6 Material... 15 6.1 Dokumenten: Förarbetena till språklagen... 15 6.1.1 Avgränsning: Sökord och grafiska stycken... 16 6.1.2 Motionerna och språklagen... 17 6.1.3 De grafiska styckenas roll i texterna... 18 6.2 Intervjumaterial... 18 7 Analysmetoder... 19 7.1 Intertextualitet... 19 7.2 Rekontextualisering... 20 7.3 Intertextualitets- och rekontextualiseringsanalys i samspel... 21 7.4 Auktorisering... 22 7.5 Värderingar... 22 7.6 Presuppositioner... 23 7.7 Satsrelationer... 24 7.8 Intervju... 25

7.9 Tillvägagångssätt... 25 8 Resultat... 26 8.1 Manifest intertextualitet och auktoriseringar... 26 8.2 Interdiskursivitet och värderingar... 30 8.3 Utvidgningar... 34 8.4 Borttagningar och tillägg... 36 8.5 Slutsatser av resultaten... 38 9 Diskussion... 38 9.1 Att identifiera de förtryckta... 38 9.2 Beskriva, förutsäga, förklara och abstrahera... 39 9.3 Metodreflektion... 40 10 Slutord... 41 Litteratur... 42 Materialförteckning... 43 Bilagor... 1 Bilaga 1 Frågor till intervjun... 1 Bilaga 2 Rekontextualiseringstyper... 3 Bilaga 3 Auktoriteter... 4

1 Inledning Sedan 2009 har Sverige en språklag som innehåller bestämmelser om det offentliga språket. Språklagen omfattar det svenska språket, de nationella minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska), det svenska teckenspråket, det allmännas ansvar för att den enskilda ges tillgång till språk, samt om språkanvändning i offentlig verksamhet och i internationella sammanhang (2009:600). Paragraf 11 reglerar det offentliga språket: Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Denna paragraf kallas av branschfolk såsom jag själv och andra språkkonsulter för klarspråksparagrafen. Språkrådet, del av myndigheten Institutet för språk och folkminnen, skriver: Klarspråk är myndighetstexter skrivna på ett vårdat, enkelt och begripligt språk. Det handlar ytterst om demokrati: att alla ska ha tillgång till och rätt att förstå vad som står i texter som skrivs av myndigheterna. (Språkrådets webbplats om klarspråk 2015-03-19) Ordet klarspråk står inte i lagen men arbetet med klarspråk brukar legitimeras med att det är lagstadgat snarare än att det skulle stärka demokratin, vilket Lena Lind Palicki och Andreas Nord visar i sin artikel Ni ska skriva enkelt det står i lagen : Legitimeringar av klarspråk i en utbildning för myndighetsskribenter (2012). En egen snabbgenomgång av inledningarna till 19 skrivriktlinjer från olika organisationer 1 visar att språklagen som argument används 14 gånger, medan demokrati vid namn nämndes 6 gånger. Handlar det verkligen ytterst om demokrati i så fall, eller ligger demokratin inbäddad i klarspråkslagen? Redan i Språkrådets text finns intertextualitet, där formuleringen vårdat, enkelt och begripligt från lagtexten har vandrat till en beskrivning av klarspråk. En anekdotisk kommentar är att den formuleringen fungerar som något av ett internskämt bland språkkonsulter, och kan till exempel fungera som klädkod till en sammankomst. Språklagen har alltså haft viss effekt för arbetet med språkvård. De ideal den grundar sig på tycks dock inte helt utredda: Den som går till källorna, dvs. de statliga utredningarna, och letar efter ideologiska ställningstaganden kan dock bli besviken. De finns där, naturligtvis, men oftast mellan raderna. Det är inte bra när otydliga ideologiska utgångspunkter, otydliga också för beslutsfattarna själva, får styra allt fler beslut om språktest, översättning, textbearbetning, informationsstrategier m.m. Här finns både en livaktig internationell forskningsmiljö och ett stort kunskapsbehov för den praktiska språkvården att knyta an till. (Josephson 2009:105) Den här uppsatsen hoppas kunna fylla igen några av de kunskapsluckor Josephson skissar, med fokus på hur demokratidiskursen används i de dokument som ledde fram till språklagen 2009. 1 Arbetsmiljöverket, Domstolsverket, Elsäkerhetsverket, Helsingborgs stad, Hyresgästföreningen, Miljöförvaltningen Göteborg, Norrköpings kommun, Polisen, Riksrevisionen, Sesam (nyheter på lätt svenska), Skatteverket, SLU, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Södertörns tingsrätt, Trafikverket, Örebro kommun, Kronofogden, Borås Stad. 1

1.1 Syfte & frågeställningar Utifrån den bild som är tecknad ovan, där demokrati tycks ha en roll i bakgrunden samtidigt som den ibland lyfts fram, och där de ideologiska ställningstagandena som ledde till lagen inte alltid framgår lyder den här uppsatsens syfte som följer: Att analysera hur demokratidiskursen realiseras i förarbetena till språklagens 11 paragraf. För att göra detta identifierar jag demokratidiskursen i Sverige under 2000-talets första decennium. Därefter väljer jag ut det material som rör det offentliga språket inför språklagen, för att sedan analysera de textstycken där demokratidiskursen möter skrivelser om klarspråk i dokumenten. För att analysera dessa textstycken har följande frågor ställts materialet: 1. Hur förs demokratidiskursen in i materialet och varifrån kommer den? 2. Hur presenteras och värderas demokratidiskursen i materialet? 3. Hur binds demokratidiskursens ihop med andra delar av materialet? 4. Vilka nyanser av demokratidiskursen försvinner respektive tillkommer? Dessa frågeställningar motsvarar varsitt avsnitt i resultatkapitlet. Ytterligare operationaliseringar presenteras i metodkapitlet. 1.2 Disposition Jag studerar demokratidiskursen i ett urval av statliga dokument, alltså överlappningen mellan demokrati och klarspråk. Demokratidiskursen presenterar jag precis efter detta avsnitt, under rubriken Demokratidiskursen. Dokumenten och materialet överlappningen presenterar jag i materialavsnittet en bit in i uppsatsen. Innan materialet specificeras går jag igenom vad språkvård är och vad det kan innebära att forska om språkvård, samt vad målet med sådan forskning kan vara. I det efterföljande teoriavsnittet går jag igenom kritisk diskursanalys och systemisk-funktionell grammatik (SFG), som är de grunder uppsatsen bygger på. Avsnittet om tidigare forskning presenterar forskning som rör kopplingen klarspråk och demokrati, då denna uppsats inte är först på temat. Avsnittet med analysmetoder är ganska utförligt och metoderna är ett flertal för att kunna ringa in ämnet. De grundar sig i diskursanalys och SFG. Genomgångarna av intertextualitet och rekontextualisering beskriver kort fälten i sina helheter för att sedan beskriva de analyskategorier som används i den här uppsatsen. Vidare analysmetoder är auktoriseringsanalys, värderingsanalys och talarattityder, samt presuppositioner. En analys av satsrelationer görs med utgångspunkt i SFG. Resultatkapitlet utgår från en frågeställning i taget och de analysmetoder som valts för att kunna besvara den. Det första avsnittet rör den första frågeställningen, och manifest intertextualitet och auktoriseringsanalys tillämpas där. I det andra avsnittet, som svarar mot frågeställning 2, tillämpas interdiskursivitetsanalys, värderingsanalys, upprepningsanalys ur rekontextualiseringsanalys och presuppositionsanalys. Den tredje frågeställningen besvaras med analys av satsrelationer. Till den fjärde frågeställningen tillämpas analys av rekontextualiseringstyperna borttagning och tillägg. Uppsatsen fortsätter på klassiskt manér med en diskussion. Då uppsatsen är av kvalitativ art fokuserar diskussionen på att koppla ihop resultaten med teorierna. 2

Sist, ett kort slutord. Mycket nöje! 2 Demokratidiskursen Den här uppsatsen handlar om demokrati som diskurs i några specifika dokument. Sverige är ett demokratiskt land, och våra grundlagar är bland annat skrivna för att skydda demokratin. Demokratin befästs i grundlagen bland annat genom första paragrafen i grundlagen som formar statsskickets grunder: All offentlig makt i Sverige utgår från folket (1974:152). Då demokrati är ett ideologiskt ställningstagande som ligger som grund för andra behöver demokrati i sig först redas ut. För att göra detta vänder jag mig till Demokratiutredningen från 2000: En uthållig demokrati! Politik för folkstyrelse på 2000-talet. Demokratiutredningen var en parlamentariskt sammansatt utredning, där ledamöter från riksdagspartierna samarbetade med forskare och sakkunniga. Huvuduppgiften var att belysa förutsättningar, problem och möjligheter för folkstyret på 2000-talet, och om lämpligt föreslå förbättringar (2000:8) Demokratiutredningen beskriver således demokratin i Sverige, dock så som den såg ut för ett decennium sedan. Förra året, 2014, påbörjades arbetet med en ny demokratiutredning som kommer att analysera dagsläget (Demokratiutredningens webbplats). Det som utredningen från 2000 ändå säger om vilka demokratiska värden som finns i Sverige på parlamentarisk nivå ser jag ingen anledning att avfärda som utgångna idag, även om den partipolitiska sammansättningen ser annorlunda ut nu. Då arbetet med språklagen dessutom skedde när Demokratiutredningen fortfarande var aktuell är det troligt att de diskurser som gör sig gällande i den ena också kan återfinnas i den andra. När det gäller att identifiera demokratin, eller ideologi överhuvudtaget, i debatter, ställer sig Demokratiutredningen på samma sida som Josephson (2009) och säger att sådana resonemang kan ligga dolda: Att ange var de svenska politiska partierna står utgör ett demokrativärde i sig. Ju tydligare ambitionerna kan uttryckas, desto bättre blir nämligen förutsättningarna för den offentliga debatten. En av svagheterna i den svenska demokratiutvecklingen är att det saknats principiella politiska ställningstaganden till de olika modeller och ideal som förekommer i debatten och i olika statsskick. (2000:16) Att resonemang om demokrati inte förs explicit anses i Demokratiutredningen vara negativt, då det kan verka hämmande för utvecklingen av demokratin. Demokratiutredningen hävdar vidare att om demokratins grund inte fortsätter att diskuteras, kritiseras och vårdas, riskerar den att erodera (2000:17). Den här uppsatsen kan ses som ett sätt att diskutera demokratin, och därmed ett försök att hindra den från att erodera. 2.1 Demokratiska värden Den här uppsatsen diskuterar just demokratidiskursen, vilken som det syns ovan kan vara svår att identifiera. Demokratiutredningen nämner vissa värderingar som demokratiska, vilka kommer att kunna användas för att identifiera ideologi i andra texter. Jag utgår från att Demokratiutredningen 3

skriver det som utredarna tycker, men det skulle förstås gå att utföra en diskursanalys på utredningen (och andra dokument om demokrati) för att avgöra om de värderingar de explicit ger uttryck för också är de som finns som outtalade antaganden i texten. Jag utför inte en sådan diskursanalys av främst två skäl. Det första är att en gränsdragning måste göras inom diskursanalys för vilka diskurser som ska identifieras medelst analys och vilka som kan anses rimliga att notera i material ändå, för Demokratiutredningen gör garanterat gällande andra diskurser, som skulle behöva analyseras och så vidare. Det andra är att jag ser en poäng i att utgå från det de faktiskt ger uttryck för explicit, då det är de värderingarna de är intresserade av att lufta som de antagligen håller högt och vill stå för. Då det är demokrati som ideal den handlar om blir det alltså att sålla fram de högst värderade idealen oavsett vilka andra åsikter som kan tänkas återfinnas i texten. Utredningen listar tre grundläggande ideologiska principer för demokrati: [V]arje människa har lika värde: varje människa har samma värde som alla andra, ett unikt värde: varje människa är oersättlig som person, ett egenvärde: ingen är någonsin enbart ett medel för något annat eller någon annan. (2000:19) Dessa värden specificeras på andra ställen, och andra värden som kan anses härstamma ur dem tillkommer. En poäng som återkommer i Demokratiutredningen är att demokrati är och bör diskuteras som ett moraliskt värde, snarare än ett instrumentellt, och att den moraliska hållningen inte bara ska vara en abstrakt idé utan genomsyra samhället både medborgare emellan och makthavare gentemot medborgare (2000:17). Vidare förväntas medborgarna sträva efter att uppfylla vad som benämns som medborgardygder: rationalism, laglydighet och solidaritet (2000:19). Makthavarna i sin tur förbinder sig till att respektera alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet (2000:17). Medborgarskapet sägs bestå av tre skilda men inbördes beroende kvaliteter: deltagande, inflytande och delaktighet (2000:33), nyanser som ska uppmuntras från det allmänna, då det är så demokratin upprätthålls. De värden som Demokratiutredningen värderar högt kommer i den här uppsatsen att fungera som ett verktyg för att identifiera demokratidiskursen i materialet, se materialavsnittet. 3 Språkvård Den här uppsatsen är en språkvetenskaplig undersökning om språkvård. Här går jag först igenom vad språkvård betyder och sen hur forskning om språkvård kan bedrivas. Jag kommenterar också relationen mellan språkvetenskap och språkvård. 3.1 Termen språkvård Språkvård är ett samlingsord för flera olika verksamheter. I Sverige menas ofta språkvalsplanering, alltså vilka språk som ska användas i vilka sammanhang; ord- och grammatikvård, alltså det som ofta 4

kallas korpusvård; och tal- och textvård, som handlar om hur språket i olika situationer och texttyper bör användas. Ordet språkplanering är jämställt språkvård, och rör det som på engelska brukar kallas language planning. Det korrelerar till språkvalsplanering, men rör ofta språksituationer där det inte finns ett etablerat allmänspråk eller skriftspråk, eller där tidigare kolonier ska avgöra vilka de officiella språken ska vara och vad den statusen innebär (Melander 2007:322 324). Språkvård är alltså inte en term för alla verksamheter som rör normering kring språk. Att lagstifta om klarspråk är en fråga om språkvalsplanering, då det rör faktisk lagstiftning som måste tolkas som övergripande bestämmelser och politiska beslut, som dikterar att svenska språket ska användas i myndighetssammanhang. Klarspråksfrågan rör dessutom tal- och textvård, då lagen hoppas kunna påverka språket på dessa nivåer, och adjektiven vårdat, enkelt och begripligt i lagtexten får anses vara uppmaningar på text- och korpusnivå. Den här uppsatsen använder sig av en del litteratur på engelska. Där används language policy och language planning, och handlar främst om språkvalsplanering. Jag har i mina referat översatt det till språkvård, då även om det kan sägas röra språkplanering blir det översatt till en svensk situation snarare frågan om språkvalsplanering, alltså språkvård. 3.2 Språkvårdsforskningsforskning Självklart har det utförts forskning om (forskning om) språkvård tidigare. David Cassels Johnsson redogör för tre inriktningar för forskningen om språkvård. Den första, klassiska språkvårdsforskningen teoretiserar kring korpus- och statusvård, främst för språk som inte tidigare hade normerat skriftspråk (2013:27). Den andra, kritiska språkvårdsforskningen utgår från att språkvård per definition är politiskt och därmed syftar till att upprätthålla rådande maktordningar, vilket forskningen ämnar identifiera och ge medel att förändra (2013:40). Den tredje, etnografiska språkvårdsforskningen, studerar aktörer, sammanhang och processer för skapande och användande av språkvårdsdokument och språkvårdsbestämmelser (2013:44). De tre inriktningarna följer på varandra, men går inte att tydligt separera varken ideologiskt eller kronologiskt. Utöver forskning om språkvård som kan leda till bättre utförd språkvård behövs det språkvetenskaplig forskning som språkvården kan basera sin språkvårdande verksamhet på. Språkvård ska baseras på språkvetenskap (Josephson 2009), men språkvetenskap är inte nödvändigtvis det sätt språkvård i sig studeras på. Språkvård syftar ofta inte till enbart språkliga mål, utan kan syfta till att förändra: consumer protection, scientific exchange, national integration, political control, economic development, the creation of new elites and the maintenance of old ones, the pacification or cooption of minority groups, and mass mobilization of national och political movement. (Cooper 1989:35) Detta gör att olika vetenskapliga discipliner är olika väl lämpade till att studera olika effekter av och processer i språkvårdsarbete. När språkvård studeras med språkvetenskapliga teorier och metoder sker det ofta inom tillämpad språkvetenskap eller språksociologi (Cooper 1989:42). Att använda språkvetenskap för att studera språkvård kan ha sina fördelar. Det minskar klyftan mellan språkvård och språkvetenskap, inte bara i riktningen att språkvetenskapens upptäckter kan influera språkvårdens rekommendationer, utan genom att fälten vävs samman. Språkvård rör delvis just språk, även om andra samhälleliga mål som nämnt ovan finns, och det är möjligt att med språkvetenskap studera just kopplingarna och samverkan mellan samhälle och språk. En måhända praktisk fördel är att det ofta är språkvetare som utför eller studerar språkvård, snarare än forskare i andra fält, vilket gör att analyserna kan bli mer djuplodade. 5

Det finns inte ett gängse teoretiskt ramverk för att studera språkvård, där en teori skulle kunna ge oss svar på vilka variabler som ska studeras på vilka sätt (Cooper 1989:56). Coopers resonemang från 1989 om att det inte finns ett teoretiskt ramverk för språkvård stämmer än idag (Cassels Johnsson 2013:26), men huruvida målet fortfarande skulle vara att hitta regelbundenheter som kan abstraheras till teorier (se Coopers fjärde uppgift nedan) är kanske inte självklart. Snarare finns det en styrka i att inspireras från olika fält, allra helst då språkvård som Cooper själv säger inte är en enhetlig verksamhet. De idéer jag hämtat från Cooper i kombination med min övriga teori och metod skulle kunna placera den här uppsatsen i de olika fälten som Cassels Johnsson redogör för: den rör hur statusvård normeras; den ser demokrati som något pågående och värt att studera kritiskt; den studerar hur olika dokument gemensamt påverkar varandra i sin kontext, och tar i beräkning de personer som hade inflytande över processen. För att studera språkvård ser Cooper fyra generella frågor: Vem planerar vad för vilka och hur? 2 (Cooper 1989:31). Cooper motsäger en makro mikro-analys, och säger att de som ägnar sig åt språkvård inte nödvändigtvis påverkar de som är tänkta att påverkas bara i egenskap av officiella hierarkier (1989:38). Den här uppsatsen studerar språkvård som kommer från högsta ort, det lagstiftande parlamentet, men mottagarna för språklagen är väldigt många och svåra att peka ut; språklagen rör ju många delar av språksamhället. Många av de texter som studeras här har dock inte samma mottagare som de som sen ska följa lagen, utan är dokument som riktas till en rad olika politiska instanser för att verka i olika syften: som förslag, som debatt, som underlag. Detta gör att analysen av argument och av önskade effekter av de enskilda texterna inte syftar till de vilka som är de indirekta mottagarna. Syftet med en text kan i detta fall snarare vara att övertyga om att lagstifta om språkpolitisk förändring, än att faktiskt skapa samhällelig förändring hos de vilkas språkbruk. Den som studerar språkvård, oavsett vetenskaplig disciplin, har fyra uppgifter, som jag återkommer till i min diskussion: 1. Att beskriva språkvårdsprocesser och -effekter i specifika fall. 2. Att förutsäga språkvårdsprocesser och -effekter i specifika fall. 3. Att förklara språkvårdsprocesser och -effekter i specifika fall. 4. Att abstrahera relevanta generaliseringar om dessa processer och effekter. (1989:46) [min översättning] Istället för att se språkvård som en envägshierarki, med makten att bestämma över andras språk förlagd längst upp, förespråkar Cooper att språkvård studeras som ett kommunikativt nätverk (communication network). Detta ger möjligheter att komma bort från mikro makro-analyser, och det blir enklare att identifiera olika strukturer där innovation (som kan innefatta idéer) och motstånd sker (Cooper 1989:39). 2 I det engelska originalet heter det Who plans what for whom and how?. På svenska blir det istället för who och whom två vem: Vem planerar vad för vem och hur? För att särskilja dem åt skriver jag Vem planerar för vilka. Valet till att det andra vem:et blir i plural kan tänkas förstärka bilden av en central elit som ska planera för alla andra, men då denna uppsats rör parlamentariskt arbete är det inte en bild som förvränger språkvårdsarbetet den studerar. 6

4 Teori Den här uppsatsen grundar sig i de språkvetenskapliga fälten kritisk diskursanalys och systemiskfunktionell grammatik. Jag går igenom fältens grundantaganden och lyfter fram de delar jag använder mig av. Jag diskuterar också kritik fälten fått, en diskussion som vidareutvecklas i uppsatsen diskussionsavsnitt. 4.1 Kritisk diskursanalys Den här uppsatsen ingår i det språkvetenskapliga fältet kritisk diskursanalys. Kritisk diskursanalys studerar relationerna mellan språk och makt. Specifikt ägnar sig kritiska diskursanalytiker åt att identifiera större diskursiva enheter i mindre språkliga enheter (Wodak 2001:3). Väl utförd kritisk diskursanalys identifierar noggrant de diskurser som sedan kan länkas ihop till mindre språkliga enheter (Wodak 2001:5). Diskurs har definierats på otaliga vis. Klart är att diskursbegreppet innebär att språket är strukturerat i mönster som gör vissa utsagor möjliga och andra omöjliga. Ett sätt att uttrycka det är att diskurs är ett bestämt sätt att tala om och förstå (utsnitt av) världen (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7). Diskursanalys studerar därmed de sätt som ger uttryck för världen, men också vilka utsnitt som överhuvudtaget är bestämda att talas om. Att demokrati har identifierats som ett utsnitt av världen är tydligt i och med Demokratiutredningens blotta titel. Jag använder mig av den avgränsningen och noterar att den redan är gjord av andra. Studier placerar sig ofta i fältet kritisk diskursanalys om de delar fem grundläggande antaganden. Dessa har sammanfattats som följer av Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips (2000:67 70). Det första antagandet är att vissa sociala processer har en språklig sida, som kan analyseras med språkvetenskapliga metoder. Den här uppsatsen anser absolut det, då den studerar just den språkliga sidan av den sociala process som är språkvård och de textprodukter den ger upphov till. Det andra antagandet är att diskurs är dialektiskt och fungerar som en social praktik som dels konstituerar världen, och dels konstitueras av världen. Uppsatsen studerar hur demokratidiskursen, som redan finns, förändras och därmed formulerar världen annorlunda än tidigare, vilket gör att den utgår från antagandet om det dialektiska förhållandet däremellan. Det tredje antagandet är att diskurs ska analyseras i sitt sociala sammanhang även om det finns en paradox då textstudiet ju inte är textens naturliga situation. Det gör den här uppsatsen inte, och ett längre resonemang om det finns att hitta i avsnittet om intertextualitet i metodavsnittet. För att väga upp för den brist detta kan anses vara ingår en intervju som berör delar av de sociala aspekter som var relevanta under perioden ifråga. Det fjärde antagandet är att diskurser har ideologiska effekter, då de reproducerar sociala maktförhållanden, och fältet är därmed kritiskt då det inte ser de nuvarande maktförhållandena som givna. Att överhuvudtaget studera demokrati explicit skulle jag säga innebär att denna studie kritiskt analyserar maktförhållanden som något som skapas. Det femte antagandet är att kritisk diskursanalys på grund av ovanstående syftar till att stå på de förtrycktas sida och verka för social förändring. Detta diskuterar jag i diskussionsavsnittet. Som språkvetare är det enklare för mig att identifiera verbprocesser än ideologiska strukturer, även om jag som människa i ett samhälle naturligtvis kan ta del av ideologiska diskurser både direkt och genom andras analyser och framställningar. Det går inte att försvara att gå på magkänsla efter vilka diskurser 7

jag uppfattar i samhället. Förstås går det att metodiskt identifiera dessa, och det har diskursanalys som språkvetenskaplig inriktning verktyg för att göra, dettta är dock inte något jag gör i den här uppsatsen. I avsnittet om demokrati går jag igenom uppsatsens enda diskurs, som rör just demokrati och vad den består av. Sedan analyserar jag materialet för att finna hur denna diskurs kommer till uttryck och rör sig mellan texter. 4.1.1 Dialogism När det gäller dialektiken i diskurs som konstituerande och konstituerad av världen ser jag dialogismen ett fält som kan bidra med förståelse om detta. Dialogismen, efter Bachtin, ser egentligen hela den mänskliga existensen som att vara i relation till andra i dialog (Ajagán-Lester, Ledin & Rahm 2003:206). För språkvetenskapen innebär det att varje text aktualiserar och påverkar andra och relateras från en avsändare till en adressat. Varje text blir därmed förankrad i en viss verklighet och den blir heterogen. Intertextuell analys betonar det mångröstade i en text (Ajagán-Lester, Ledin & Rahm 2003:203). Julia Kristeva ser inom detta synsätt en text påverkad av både vertikala och horisontella krafter. Vertikalt påverkas texten av tidigare texter och deras sammanhang, och mot framtida texter: en text förutsätts inte vara den sista texten. Detta kan kallas konventionsaxeln. Horisontellt påverkas texten av att den innebär en relation mellan skribenten och läsaren, och den tillhör enligt modellen båda två lika mycket. Detta kan kallas interaktionsaxeln. (Ajagán-Lester, Ledin & Rahm 2003:207). Detta kan åskådliggöras i Figur 1. Figur 1. Kristevas uppdelning i horisontella och vertikala krafter på en text. (Ajagán-Lester, Ledin & Rahm 2003:207) En uppdelning av något (en textanalys) i två delar skapar viss polarisering, och det kan tyckas onödigt binärt. Varför just två, och hur relaterar de till varandra om de nu båda påverkar texten i lika stor grad? Skillnaden mellan läsaren på interaktionsaxeln och framtida texter på konventionsaxeln är inte självklar: skribenten till den framtida texten kommer antagligen också att vara en läsare av den nuvarande. De stora vinsterna med modellen är att läsaren får en tydlig roll på texten, men om så alltid är fallet går nog att ifrågasätta. Om den tänkta läsaren istället för den faktiska läsaren förstås som den påverkan skribenten hoppas ha (vilket kan vara prestige på arbetsplatsen) kan det förklara att texter 8

inte alltid är användbara för läsaren, men ändå uppenbarligen är texter. Studiet av intertextualitet och rekontextualisering handlar om konventionsaxeln, med tillägget att konvention kan upplevas syfta till språkriktighet, genremässighet snarare än det intertextualitet och rekontextualisering handlar om: hur diskurser rör sig mellan texter. Benämningen i sig torde dock inte leda till några större problem. 4.1.2 Auktoritet Utifrån att texter verkar dialogiskt i samspel med andra texter och människor, blir det aktuellt att studera hur relationerna till andra texter ser ut (intertextualitet och rekontextualisering) och hur auktoritet skapas i texterna för att få läsaren att acceptera textens innehåll (Englund m.fl. 2003:164). En text har inte auktoritet i sig: den är bara bokstäver på ett papper. Auktoriteten den har kommer externt in i texten, ofta från institutionen bakom dem, men personer och organisationer kan också inneha auktoritet (Englund m.fl. 2003:165). Den auktoritära avsändaren kan markeras på olika sätt, och till exempel utredningen Värna språken (som är en del av mitt material) har på framsidan förutom titeln texten Betänkande av Språklagsutredningen / Stockholm 2008 vilken markerar dess institutionella roll, samt SOU-benämningen tillsammans med logotyp och texten Statens offentliga utredningar : Källa: Värna språken Just texter som lagar, förordningar eller andra myndighetstexter och texter från riksdag, regering, utskott och utredningar i synnerhet förmodar jag är den text-externa auktoriteten självklar (Englund m.fl. 2003:169). Förstås går det att göra motstånd mot också statsmaktens auktoritet, och Englund m.fl. till exempel informell informationsspridning i samhällen där staten censurerar massmedier (2003:163). De skriver vidare att inom akademin fungerar litteraturlistan på slutet som auktoriteter akademikern lutar sig mot (2003:166). Att direkt kalla detta för auktoritet är inte lika självklart, då en referens ofta kan finnas i litteraturlistan men som inuti texten i själva verket avfärdas eller kanske är med som historisk bakgrund av ett fält. Däremot går det att analysera detta som en viss auktoritet ändå: trots att den avfärdas anses den vara relevant för en förståelse av det som vill sägas. Jag studerar i den här uppsatsen specifikt vilka text-externa auktoriteter människor, institutioner, texter som framställs som auktoriteter, och använder auktoriseringsmetod (se metodavsnittet) till detta. Även om auktoriteten i texterna anses självklar på grund av avsändaren måste texter upprätthålla detta genomgående, för att övertala läsaren om riktigheten i det skrivna. Detta i sin tur baserar sig i en syn på texten som vädjande till förnuftet, där läsaren med sitt förnuft ska erkänna texten som överlägsen i kunskap (Englund, Hultén, Mårdsjö Blume & Selander 2003:163). Att läsarna, i det här fallet ofta politiker, vill vara förnuftiga i sina beslut är antagligen ett korrekt antagande, vilket kan göra att författarna i hög grad med auktoritetsmarkörer framhäver auktoritet. 4.1.3 Kritik Luis Ajagán-Lester, Per Ledin & Henrik Rahm kritiserar kritisk diskursanalys för att texters sociala funktion försvinner, då tillblivelse och läsning inte tar plats i analysen. Dessa aspekter ses som 9

nödvändiga att analysera, vilket kommer ur de fem gemensamma antaganden som kritisk diskursanalys delar. Intertextuella och språkliga fenomen förs för snabbt upp på en allmän samhällsnivå och kopplas till större maktförhållanden, utan att faktisk mänsklig interaktion analyseras, lyder kritiken (2003:229). Att tala om makt utifrån ordval kan lätt uppfattas som att en alltför grov generalisering har gjorts. Den här uppsatsen diskuterar det parlamentariska arbetet, alltså samhällets översta makthavare där finns uppenbarligen makt. Det material jag studerar har inte i första hand ett socialt syfte (jämför med ett recept eller en behjälplig guide till deklarationen). Texterna måste finnas i sig själva, och läses antagligen sällan i sin helhet. De som enligt uppgift ska ha läst till exempel Mål i mun i sin helhet är inte främst politikerna, utan andra nordiska språkvårdare (Svenska språknämnden 2007:140), vilka inte kan anses vara de läsare som utredningen främst syftar till även om ett breddat samtal är välkommet. Den här situationen, där texternas sociala funktion inte är tydligt definierat skulle innebära att en grundlig analys av deras olika situationer skulle behöva göras. Det skulle ändå inte ge oss svar på hur demokratidiskursen används i materialet. 4.2 Systemisk-funktionell grammatik (SFG) Systemisk-funktionell grammatik (hädanefter SFG) används inom kritisk diskursanalys, just därför att det är en metod för att koppla samman språket med dess funktion i situationen det används (Holmberg & Karlsson 2006:11). SFG vilar på tre antaganden om hur språket fungerar: 1. Betydelse och funktion inte form är utgångspunkten. 2. Kontext och språkbruk ses som själva grunden för grammatik, snarare än att användas för att förklara avvikelser och fel. 3. Grammatiken ger inte bara uttryck för betydelse utan skapar betydelse. (Holmberg & Karlsson 2006:10) Istället för som strukturalismen skilja på språket som system och bruk (kompetens och performans) ser SFG språket som fullt av betydelsepotentialer. Dessa potentialer, där alla sätt att skapa mening lexikogrammatiskt finns, realiseras sedan i instanser. Vilka typer av instanser som är möjliga bestäms av mellannivån register (Holmberg, Karlsson & Nord 2011:9). SFG täcker alltså hela språket, i det som annars kallas semantik, lexikon, grammatik, fonologi, pragmatik och informationsstruktur (2011:10). Istället för dessa kategorier ser SFG språket i skikt (ibland kallade stratum), som i sin tur kan analyseras efter de tre metafunktionerna: det ideationella, det textuella och det interpersonella. Detta brukar illustreras som följande: 10

Figur 2. SFG:s modell över skikten och metafunktionerna (Holmberg, Karlsson & Nord 2011:10). Varje språkinstans ses som realisering av betydelsepotentialer, och kan analyseras ur de tre metafunktionerna; varje yttrande har tre dimensioner. Den interpersonella metafunktionen reglerar talarens relation till lyssnaren. Den ideationella metafunktionen realiserar erfarenheter av världen. Och den textuella metafunktionen strukturerar de andra två (Holmberg, Karlsson & Nord 2011:11). Det skulle kunna sägas att den ideationella metafunktionen kan analysera utefter Kristevas konventionsaxel, där olika information väljs ut. Den interpersonella metafunktionen skulle i så fall motsvaras av interaktionsaxeln, där språket formas efter (den tänkte) adressaten. En sådan jämförelse är något haltande, men den belyser ändå att grundläggande antaganden inom fälten pekar på liknande språkliga områden som intressanta att studera. Det register SFG diskuterar rör precis som diskursbegreppet vilka av möjliga val som går att göra. Register fungerar dock mer konkret, och gäller som figur 2 visar främst fonologi, lexikogrammatik, och semantik. Kontexten kan också analyseras, och under rubriken kritik nedan går jag igenom hur SFG brukar analysera kontexten. Diskursanalysen rör snarare vilka delar av världen som talas om, i vilka sammanhang, med vilka syften och med vilka värderingar. Min uppsats delar de antaganden som SFG grundar sig i, och använder sig främst av två operationaliserade metoder. Den ena är en analys av värderingar, som räknas till den interpersonella metafunktionen. Denna går jag igenom i metodavsnittet om värderingar. Den andra metoden är en analys av satsrelationer, som bland annat handlar om hur abstrakt innehåll binds samman mellan satser. Det räknas till den ideationella metafunktionen. Den går jag igenom i metodavsnittet som heter satsrelationer. SFG innehåller en mängd olika analysmetoder, som anas i figur 2. De metoder jag använder syftar till att studera hur demokratidiskursen verkar i texterna. Värderingsanalysen konkretiserar detta genom att studera hur demokratidiskursen och referenter som kopplas till den värderas. Satsrelationsanalysen av främst utvidgningar syftar till att studera hur abstrakta referenter hör ihop i en text, och hur vad i satserna som används för att knyta ihop dem till en text. Demokratidiskursens roll i texterna om klarspråk i offentlig verksamhet kan därmed studeras. Mer om metoderna i metodavsnittet, förstås. 11

4.2.1 Kritik Per Holmberg ser att SFG är populärt inom svensk forskning, just på grund av möjligheten att analysera relationen mellan text och kontext (2012:67). Som synes i illustrationen över skikten går det en hårdare linje mellan kontexten och lexikogrammatiken än mellan de andra. Holmberg påpekar att SFG intresserar sig för hur språket relaterar till kontext, snarare än att analysera kontexten, och ser detta som en brådska att komma till den grammatiska analysen som borde motverkas (2012:81). Vidare använder sig SFG som synes av de gängse orden kontext, semantik, lexikogrammatik och fonologi, och särskiljer sig inte i dessa termer från strukturalism eller annan språkvetenskap. Det tycks som om SFG teoretiskt grundar sig i antaganden om kontext, men att detta sällan vidareutvecklas. Detta går att jämföra med kritiken mot kritisk diskursanalys jag diskuterar ovan där också den kritiseras för att trots sina intentioner inte analysera den sociala kontexten. Kontrasten SFG målar upp gentemot annan språkvetenskap är kanske därmed inte alltid operationaliserad, då forskningen oavsett teoretisk grund tycks landa i grammatiska analyser. 5 Tidigare forskning Här redogör jag för forskning som på olika sätt rör språkvårdsarbete och demokrati. Sammantaget vet vi att klarspråksarbetet i Sverige har en lång historia inom offentlig verksamhet och att språkvård ses som något styrt av myndigheter eller myndighetsliknande institutioner. Vi vet att forskning om språkpolitik behövs för att kunna utföra ett bra arbete, att klarspråksarbetet ser språklagen och demokrati som viktigt men framhäver det första oftare än det andra, och att demokrati som argument för klarspråksarbete inte är lika betonat i Sverige som det skulle kunna vara. Det forskningen ännu inte svarat på är vilken roll demokrati sades ha i tillkomsten av språklagens klarspråksparagraf, vilket skulle kunna förklara dagens situation. 5.1 Klarspråkets historia Språkrådet har en tidslinje på sin webbplats där de går igenom årtal i klarspråkets historia. Den inleds 1967 då de första riktlinjerna för språket i lagar och andra författningar ges ut av Statsrådsberedningen (Språkrådet 2015). Förstås går det att inleda en tidslinje tidigare än så, med språkvårdens historia i sin helhet för vad som gör just de riktlinjerna klarspråkliga framgår inte. Kanske är det klarspråk bara att försöka standardisera myndighetsspråk, men då torde ju andra initiativ (eller bara värderingar på arbetsplatser också vara språkvård och därmed klarspråk). Men läsaren får förlita sig på Språkrådets bedömning av de första riktlinjerna. Språkrådet gör fler nedslag i historien: det är publikationer och skrivregler, och det är rapporter och lagförslag allt från regering, domstolar och dylika högt uppsatta institutioner. Klarspråkets historia är enligt Språkrådet alltså särdeles ihopkopplad till den högsta parlamentariska nivån. Språkrådet i sig är ju numera (del av) en myndighet, och således också en del av den parlamentariskt styrda sfären. Ulf Teleman skriver i Tradis och funkis (2003) en historia om svensk språkvård från 1800-talet till millenniumskiftet. Han beskriver andra hälften av 1900-talet som institutionernas tid. Det är inte längre enskilda språkvetare eller Svenska Akademien som agerar som språkvårdare, utan arbetet 12

standardiseras i olika organisationer (2003:55). Därmed är det typiskt att klarspråkarbetet sammanfattas med institutionella initiativ hos Språkrådet. De principer som varit vägledande inom språkvårdenens språkrekommendationer och därmed för språkvårdens verksamhet är de sex bedömningsgrunder som listas i Språkriktighetsboken (Svenska språknämnden 2005:23): 1. Hur etablerat uttryckssättet är i bruket. 2. Hur accepterat uttryckssättet är bland språkbrukarna. 3. Hur accepterat uttryckssättet är bland normauktoriteter, till exempel språkvårdare och lärare. 4. Hur väl uttryckssättet stämmer med språksystemet i övrigt. 5. Hur väl uttrycket stämmer med den skriftspråkliga traditionen. 6. Hur väl uttryckssättet fungerar i olika kommunikativa sammanhang. Som jag visar i min kandidatuppsats Legitima språkråd, som granskar hur dessa faktorer används, används traditionen väldigt sällan som legitimering, utan ersätts av ideologiska värderingar (Bornhöft 2014:18). Dessa faktorer går att abstrahera och applicera inte bara på enskilda heter det x eller y -frågor, utan gällande språkvårdens verksamhet i stort. Främst är det den funktionella normen, motsvarande bedömningsgrund 6 som karaktäriserar svensk språkvård (Svenska språknämnden 2005:26). Där poängteras ofta mottagaren, alltså den läsare som illustreras i interaktionsaxeln hos Kristeva. Kanske kommer den här uppsatsen precis rätt i tiden, en del av en större trend. Till hösten utkommer nämligen en bok av Maria Sundin och Barbro Ehrenberg-Sundin om klarspråkets historia. 5.2 Forskning om språkpolitik behövs Olle Josephsons artikel Klarspråkforskningens framtid i Medborgare och myndigheter är redan citerad i den här uppsatsen, men det finns mer att säga om den. Han argumenterar för att det är nödvändigt att minska klyftan mellan språkvården och språkforskningen, och att klarspråk behöver mer forskning, främst i fyra kategorier: begriplighet och läsbarhet, textetnografi, kritisk textanalys och språkval, samt språkideologi och språkattityder (2009:102). Josephson säger sig komma med påståenden om klarspråkstraditionen som forskningen inte intresserat sig för att bevisa, så som att den handlar om samförstånd och funktionalitet. Detta går att läsa som en generell uppmaning att studera vad språkvården och klarspråksarbetet handlar om. Josephson poängterar att det är mycket språkvården och språkforskningen inte vet, tills någon duktig textanalytiker undersökt de centrala dokumenten och relaterat resultaten till språkvårdsideologier. (2009:104). Den här uppsatsen är alltså en del av två av de fyra fält Josephson förordar: kritisk textanalys av de centrala dokumenten, och en studie i vilka ideologier som styr språkpolitiken. En snarlik uppsats skulle förstås kunna syfta till att identifiera flera eller till och med alla diskurser eller ideologier i dokumenten, och inte bara en. Men som avsnittet om demokrati ovan och den vidare forskningen nedan visar finns det skäl att fokusera på bara en av diskurserna. 13

5.3 Hur klarspråk motiveras i Sverige respektive Mexiko Laura Betnér synliggör i sin kandidatuppsats För vårt lands bästa: Hur klarspråk motiveras i Sverige respektive Mexiko de utmärkande dragen i argumentationen kring klarspråksarbete i Sverige och Mexiko (2013:4). Hon har studerat tre svenska klarspråksskrifter närmare: Klarspråk lönar sig från 2006 och 2013 samt Språklagen i praktiken från 2011. Resultatet visar att demokrati anses vara något bra, men att det förklaras med många vaga och flertydiga ord. Demokratiargumentet är inte speciellt utvecklat jämfört med de andra argumenten, vilket kan tyda på att det inte är av samma vikt eller så tyder det på att demokrati anses så självklart att det inte behöver utvecklas (Betnér 2013:20). Slutsatsen är att alla argumenten i det mexikanska materialet handlar om demokrati på olika vis, och det uttrycks också explicit att de olika argumenten handlar om demokrati. Betnér uttrycker det som att de mexikanska texterna säger att klarspråk är bra för demokratin, medan de svenska att klarspråk handlar om demokrati (2013:35). Betnérs uppsats är mycket relevant för min uppsats, då den visar att demokratiargumentet går att uttrycka på olika sätt, och att det är kopplat till (i det här fallet) länders olika historia och politiska strukturer. Det ger tyngd till att studera Sveriges demokratiargumentation närmare, då den kan förutsättas inte vara given av en gudomlighet, utan påverkas av omkringliggande samhälle. Därmed blir också en diskursanalys lämplig, då den sätter in texterna i en social kontext. 5.4 Demokratiargumentet försvinner i förmån för skrivknep Lena Lind Palicki gör i artikeln Klarspråk demokratiprojekt, kvalitetsmätning eller småtips i arbetet? tre nedslag för att studera klarspråk (2014:11). Hon tittar på de politiska dokumenten om klarspråk, en utbildning i klarspråk hållen av en extern språkvårdare, och hur språkvårdsföretag beskriver klarspråk på sina hemsidor. När det gäller de politiska dokumenten lyfter hon att de ofta handlar om demokrati och citerar Mål i mun och Värna språket (Lind Palicki 2014:12). Tillsammans med Andreas Nord finns också artikeln Från demokratisk rättighet till tips och småknep i skrivandet Några nedslag i det svenska klarspråksarbetet publicerad 2015, som ingår i samma forskningsprojekt. Slutsatsen är att klarspråk blir olika saker i olika kommunikativa situationer och att det på makronivå handlar om demokrati, till att på mesonivå handla om språkliga ideal och kvalitetskontroll, till att på mikronivå handla om diskussioner om språk och tips gällande skrivande (Lind Palicki 2014:14 15). Lind Palickis artikel är relevant för den här uppsatsen, då jag kan ta utgångspunkt i dess resultat, för att konstatera att det överhuvudtaget finns en demokratidiskurs i de politiska dokumenten. Att Lind Palicki gör en översyn av några av de politiska dokumenten och hittar argument gällande demokrati däri, kan också leda in på en djupare analys av olika sätt att argumentera för detta, vilket denna uppsats gör. I och med att artikeln dessutom diskuterar demokratins roll i klarspråkdiskursen som något som förändras och i viss mån försvinner genom olika nivåer av klarspråkarbete vore en analys av rekontextualisering inom olika politiska dokument över tid också att rekommendera: finns det närliggande argument som faktiskt förs vidare genom nivåerna? 14

6 Material Här redogör jag för vilka dokument jag utgår från och hur jag har excerperat materialet ur dem. Jag kommenterar att alla dokumenten inte innehåller resonemang om demokrati i kombination med klarspråk. Det följs av en överblick över textstyckenas roll i dokumenten som helhet. I materialet ingår också en intervju, som används till information och inte analyseras språkligt. 6.1 Dokumenten: Förarbetena till språklagen Mitt material är utdrag ur de parlamentariska dokument som leder fram till språklagen, och inkluderar också språklagen. Språkpolitik har funnits längre än från där mitt material tar vid, men Mål i mun får inleda för att det är en stor utredning som syftar till att diskutera just en språklag. Dessa texter är utvalda för att representera de statliga utredningarna Josephson nämner. Jag använder dokument(en) för att hänvisa till de kompletta dokumenten i listan nedan, och material(et) för att hänvisa till de utdrag ur dokumenten jag analyserar. Här står dokumenten i kronologisk ordning: 2002-03: Mål i mun. Cirka 590 sidor. SOU 2002:27. 2005-09-15: Bästa språket en samlad svensk språkpolitik. Cirka 60 sidor. Regeringens proposition Prop. 2005/06:2. 2008-03-18: Värna språken förslag till språklag. Cirka 270 sidor. SOU 2008:26. 2008-09-30: Motion till riksdagen av Moderaterna. Cirka 2 sidor. 2008/09:Kr284. 2009-03-20: Motion till riksdagen av Socialdemokraterna. Cirka 4 sidor. 2008/09:Kr5. 2009-03-25: Motion till riksdagen av Vänsterpartiet. Cirka 2 sidor. 2008/09:Kr4. 2009-03-09: Språk för alla förslag till språklag. Cirka 60 sidor. Regeringens proposition 2008/09:153. 2009-05-07: Kulturutskottets betänkande av Språk för alla. Cirka 30 sidor. Kulturutskottets betänkande 2008/09:KrU9. 2009-05-20 Debatt i riksdagen. Cirka 40 sidor. 2009-05-28. Språklagen. SFS 2009:600. Cirka 2 sidor. Att motionerna från partierna, betänkandet och debatten ingår i materialet gör att diskussioner om ämnets idéer kan analyseras. Dessa kan tänkas innehålla resonemang, frågor, tillägg och kritik mot utredningarnas innehåll. Detta kan visa hur diskursen om demokrati diskuteras gällande språklagen. Att analysera flera texttyper inte bara utredningar bidrar till att det går att fånga just diskursen: jag analyserar den parlamentariska diskursen om klarspråk och demokrati i stiftandet av språklagen, och jag analyserar inte demokratidiskursen i en viss parlamentarisk texttyp. Mellan dokumenten som står listade ovan finns det direktiv att tillsätta utredningarna och dylika mindre texter. Dessa bortser jag ifrån, då de fungerar som formella instanser snarare än egna idébärare. De idéer som finns i dem, till exempel uppmaning att betänka just demokratiaspekten, tas upp i dokumenten. Där skulle det kunna gå att göra en intertextualitetsanalys, men en sådan skulle snarare svara på huruvida utredningarna uppfyller direktivens uppmaningar än hur idéer förändras mellan texter. Därför ingår inte dessa texter i mitt material. 15

Inte heller ingår journalistiska texter, bloggtexter eller texter från andra delar av debattsamtalet. Där skulle resonemang säkerligen gå att hitta. Men då dessa i sig själva inte har parlamentarisk makt, och det är den parlamentariska språkvården jag undersöker, ingår inte dessa i materialet. Ett dokument som saknas i materialet är Svenska språknämndens förslag till handlingsprogram för att främja det svenska språket från 1998. Det finns två anledningar till detta. Den första är att handlingsprogrammet inte finns digitalt, vilket gör det omöjlig att avgränsa på samma sätt som de övriga texterna (se nedan under rubriken Avgränsning: Sökord och grafiska stycken). En sådan skillnad skulle i så fall behöva åtgärdas med noggranna läsningar efter sökorden en läsning som ställer handlingsprogrammet framför de dokument som gåtts igenom automatiskt. Den andra anledningen är att handlingsprogrammet inte innehåller skrivelser om det offentliga språket, då det tillkommer i direktivet till Mål i mun (enligt Olle Josephson i intervju 2015-04-16). Detta gör att det som gäller det offentliga språket inte kan analyseras på samma sätt som i övriga materialet, vilket återigen skulle ge handlingsprogrammet en särställning i analysen. Som det kommer att visas i resultatet hänvisar dokumenten i materialet ofta till handlingsprogrammet, så det är verkligen inte oviktigt i sammanhanget. Däremot innebär hänvisningarna inte att handlingsprogrammet borde analyseras med de övriga dokumenten. Det är alltså de dokument från 2000-talet som studeras. 6.1.1 Avgränsning: Sökord och grafiska stycken Utöver att välja ut vilka dokument som ska analyseras har en ytterligare avgränsning gjorts för att avgränsa materialet. Dokumenten innehåller många delar som inte rör det offentliga språket eller demokrati i explicita ordalag, vilket är det uppsatsen studerar. Dokumenten avgränsas till de delar som rör dessa ämnen, och det är dessa delar som sedan utgör det material som analyseras. Redan här har alltså en viss analys gjorts: innehåller dokumenten skrivelser om klarspråk och demokrati? För att hitta de delar som handlar om demokrati har jag använt automatiska sökfunktioner och sökt på sökord. För att identifiera vilka sökord jag ska använda har jag vänt mig till Demokratiutredningen, som jag går igenom under rubriken Demokrati ovan. För att få ett sökresultat som inte ger för många träffar, likt och, eller för den delen människa, har jag valt ut sökord utifrån vad Demokratiutredningen lyfter som aktuellt för demokratin. Sökord betyder de ord som används i utdragsprocessen, och nyckelord kommer att användas i resultatkapitlet om de ord som signalerar demokrati, varav många men inte alla kommer att vara samma som sökorden. Sökorden och -fraserna är följande: demokrat jämlik lika värde samma värde unikt värde egenvärde delta delaktig inflytande rationalism laglydig solidari 16