Den infektionsfria nötkreatursbesättningen - hur når vi dit?

Den infektionsfria nötkreatursbesättningen - hur når vi dit? Stefan Alenius Inst föriidisslarmedicin och epidemiologi, SLU Box 7019, 750 07 Uppsala tel 018-67 17 79 e-post Stefan.Alenius@idmed.slu.se Inledning Det är antagligen få länder i världen där konsumenterna ur livsmedelssäkerhetssynpunkt hyser ett så stort förtroende för inhemskt producerade mjölk- och köttprodukter som i Sverige. En bidragande orsak till detta är det långvariga arbetet av samtliga inblandade i produktionen att skapa säkra rutiner med en noggrann kontroll inom alla led från gröda till föda eller som man kan uttrycka det på engelska from stable to table. Jag tror dock att ytterligare information behövs för att folk i allmänhet skall förstå, att en vara med en genomgående hög kvalité är väl värd ett högre pris än en vara som saknar detta. En god djurhälsa är en viktig grund för produktion av säkra livsmedel och dämed även en förutsättning för människornas hälsa och välmående. Det här föredraget handlar om vad som kan göras för att hålla våra nötkreatur så fria som möjligt från sjukdomsframkallande infektioner, som kan drabba djuren och i en del fall även människor. Historik I Sverige har man haft nötkreatur som husdjur ända sedan yngre stenåldern ca 3000 år f.kr. då invandrade folkgrupper söderifrån hade med sig tama nötkreatur, får och svin. Det svenska ordet nötkreatur härstammar från ett fornnordiskt ord naut eller nauta, som betyder nytta eller nyttja. Nötkreatur betyder helt enkelt djur som man har nytta av. Under början och mitten av 1700-talet var hela boskapsstammen hotad på grund av förödande utbrott av den virusförorsakade boskapspesten. Carl von Linné insåg allvaret och sände sin lärjunge Peter Hernquist till Lyon i Frankrike 1763 till den nyligen startade veterinärhögskolan där. Det medförde att Peter Hernquist efter många förvecklingar kunde inrätta en veterinärskola i Skara 1775. Redan 1751 hade dock Erland Tursén på ett förbluffande precist och adekvat sätt beskrivit boskapspestens smittsamhet, patologi och de åtgärder som måste vidas för att förhindra smittspridning (Holtenius P., 2000). Det var alltså för att kunna komma till rätta med denna farsot som veterinärskolor inrättades i flera länder i Europa under denna tidsperiod. Forskningens betydelse för god djurhälsa Efter mer än 25 års forskning rörande främst virusinfektioner hos både människor och djur, vill jag i det här föredraget redogöra något om hur kunskaperna vi redan har om infektionerna, kan bidra till att förbättra djurhälsan, om de omsätts fullt ut i praktiken. Den forskning jag bedrivit rörande infektionssjukdomar i nötkreatursbesättningar startade 1982 och har utförts vid flera institutioner och avdelningar vid SLU och SVA, i nära samarbete med Svensk Mjölk och Svenska Djurhälsovården. För mig råder det ingen tvekan om att den svenska mjölk- och köttproduktionen är ur konsumentsynpunkt sannolikt den säkraste i världen. Nu kommer dock rapporter från länder i vår närhet att människor insjuknat och att även dödsfall inträffat på grund av infektioner med multiresistenta Salmonella typhimurium DT 104 överförda från nötkreatur till människa. Detta visar tydligt på vikten av att våra nötkreatur är och kan förblir fria från allvarliga infektioner och att antibiotika alltid används med förstånd. Vi har även i Sverige en generellt mycket god djurhälsa hos våra husdjur. Detta tack vare duktiga bönder, veterinärer och andra rådgivare och en befolkning som av tradition sätter ett stort värde på att djur sköts och handhas på ett bra sätt. En viktig del har även varit en framsynt forskning vars resultat snabbt har omsatts i praktiken. Under senare år har det tyvärr skett en nedrustning av resurserna för forskning och undervisning vid SLU med hårda krav på besparningar. Det är min förhoppning att den mycket pressande situationen för personalen vid SLU snart är över. Den fria forskningen vid SLU behövs till gagn för både djur, natur och människor. Jag är övertygad om att varje krona som satsas från näringens och statens sida på forskning och undervisning rörande förebyggande insatser mot sjukdomar hos både svin och nötkreatur, är väl investerade pengar som ger en hög utdelning. 30

Den svenska modellen Trots de produktionsökningar som skett inom mjölk och köttproduktionen har djurhälsan förbättrats under senare år. En mycket viktig faktor för detta är att veterinärmedicinen i Sverige under en mycket lång tid varit inriktad på att i största möjligaste mån förebygga och även försöka utrota vissa mycket smittsamma sjukdomar. Dessa utrotningsprogram har tidvis krävt stora resurser och har genomförts och planerats i samförstånd mellan näringen och ansvariga myndigheter. Det skall poängteras att utvecklingen vi sett i Sverige skiljer sig avsevärt mot USA och Kanada och även de flesta länderna i Europa tex. Holland, Belgien, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Här har man i många avseenden haft en annan strategi för infektionsbekämpningen inriktad mer på användandet av en uppsjö av olika vacciner till kor och kalvar, samt en generös tilldelning av antibiotika till uppfödarna för massbehandlingar av djurgrupper under olika tidpunkter under uppfödningsperioden. En stor del av den nötköttsproduktion som bedrivs i tex. USA och flera länder inom EU skulle inte vara möjlig om inte djurgrupper under speciellt stressade situationer massbehandlades med olika typer av antibiotika. En avgörande orsak är också enligt min mening att veterinärerna i dessa länder erhåller en del av sina inkomster genom försäljning av läkemedel och att de därför är mer intresserade av enskild terapi av djur än det förebyggande djurhälsoarbetet. Dessutom har näringen i dessa länderna, uppenbarligen inte förstått att djuruppfödning måste bedrivas på ett för djuren skonsamt och biologiskt riktigt sätt, om sjuklighet skall kunna undvikas. Veterinärer och djurägare är också i händerna på läkemedelsbolag som genom en intensiv reklam bedriver försäljning av produkter som i vissa fall orsakat mer skada än nytta. Det finns flera exempel där olika vacciner visat sig förvärra de sjukdomssymptom, de var avsedda att skydda mot. Enligt min mening har vi i Sverige klarat oss från detta tack vare en mycket kritisk veterinärkår och kritiska forskare, som strävat efter att alla behandlingar som sätts in, skall ha i försök visat en klart positiv effekt i den population av djur som behandlas. Den svenska infektionsforskningen har resulterat i mycket ny kunskap och många länder inom EU planerar nu starta bekämpande och sjukdomsprofylax enligt den svenska modellen. Under många år blev veterinärer från Sverige mer eller mindre utskrattade för arbetet med att försöka utrota eller begränsa salmonellainfektionerna i de svenska djurbesättningarna. I och med att flera länder nu har problem med salmonellastammar både hos nötkreatur och svin, som är resistenta mot alla sorter av antibiotika, tas dock nu vårt förebyggande arbete här i Sverige allt mer på allvar. Det för Skandinavien unika bekämpningsprogrammet mot virusinfektionen bovin virusdiarré (BVD), som först startade i Sverige 1993, har väckt stor uppmärksamhet. Kalvar i hela Skandinavien är nu mycket friskare tack vare detta bekämpande, jämfört med majoriteten av kalvarna i de flesta andra länder i världen som är genominfekterade med BVD. I flera av dessa länderna (tex. Tyskland, Frankrike, Kanada och USA) har det använts vacciner mot BVD i mer än 20-25 års tid utan att detta på något sätt förbättrat situationen, tvärt om, de har nu problem med högpatogena typ 2 stammar. Vanligt förekommande infektioner som ej omfattas av något organiserat bekämpande Infektioner med bovint coronavirus (BCV) (vinterdysenteri) och bovint respiratoriskt syncytialt virus (BRSV) är vanligt förekommande och sprids lätt sprids mellan besättningar. Dessa infektioner kan orsaka allvarlig sjuklighet i form av diarré och lunginflammationer hos både kalvar och kor och därmed ge upphov till stora ekonomiska förluster för djurägarna. Två doktorsavhandlingar av Madeleine Tråven, SLU och Marianne Elvander, SVA, har bl.a. medfört att vi nu har bra diagnostiska metoder för dessa virusinfektioner. Jag tror att vi i framtiden efter ytterligare forskning kan få en effektiv profylax mot båda dessa och att det till och med skulle vara möjligt att utrota BRSV infektionen från våra nötkreatursbesättningar. Forskningen rörande parasitinfektionen Neospora caninum hos nötkreatur i Sverige, har varit mycket framgångsrik och bedrivits vid flera institutioner vid SLU och Avdelningen för Parasitologi, SVA och SLU. Denna parasitinfektion betraktas i utlandet som den främsta abortorsaken hos nötkreatur. Susanne Stenlunds avhandling om Neospora pekar på att det är önskvärt och sannolikt även möjligt att kunna kontrollera och kanske utrota denna infektion från svenska besättningar. När det gäller E. Coli O 157:H7, efterlyser jag ännu kraftigare forskningssatsningar med målet att försöka minska spridningen av denna bakterie i nötkreaturspopulationen, då infektionen kan orsaka allvarlig sjuklighet hos människa. 31

Den infektionsfria nötkreatursbesättningen Både människor och nötkreatur drabbas under livstiden av ett stort antal infektioner som kan förorsakas av virus, parasiter, bakterier och ett flertal andra infektionsämnen. En del av dessa infektioner är helt harmlösa och orsakar ej nämnvärd sjuklighet, tex. olika förkylningsvirus, till skillnad mot respiratoriskt syncytialt virus och salmonella infektioner som kan orsaka allvarlig sjuklighet hos djur och människor. Den infektionsfria nötkreaturs besättningen- hur når vi dit? Detta är titeln på mitt föredrag. Det är klart att vi aldrig kommer att nå dit, men med nya diagnostiska metoder, ökad kunskap och riktade åtgärder kommer vi att ytterligare kunna minska smittrycket i besättningarna och därmed förbättra djurhälsan. Redan nu anser jag det är mycket som kan göras för att minska smittrycket i besättningarna. Det viktigaste är att på alla sätt minimera försäljningar av okontrollerade djur mellan besättningarna. Jag anser av både djurskyddsskäl och smittskyddsskäl att alla konventionella auktioner med djur bör upphöra. Det kan inte vara riktigt att djur från flera besättningar, som köps in från tex. de södra delarna av landet, samtransporteras till de norra delarna och där orsakar stora förluster, på grund av alla de infektioner som följer med på köpet. Från Skottland finns det beskrivet hur djurägare som köpt billiga kvigor från Holland, snabbt upptäckte att detta orsakade massdöd i de egna besättningarna. Jag anser också att de större djurutställningar som anordnas i Sverige kan anordnas på ett betydligt säkrare sätt än vad som nu sker. Djuren testas på frihet från BVD, men jag anser att detta inte räcker, utan att djuren bör testas för flera virusinfektioner (BCV och BRSV) under en karantänsperiod både innan och efter utställningarna. Det kan ifrågasättas om de inte också borde testas för salmonella, även om risken är liten, då en eventuell massiv spridning av denna infektion, skulle kunna få katastrofala följder för de besättningar som drabbades. Bekämpandet av infektioner hos nötkreatur i Sverige Senaste utbrottet av mul ock klövsjuka i Sverige var 1966 och alla länder inom EU är nu fria från infektionen och inga vaccinationer av djur är tillåtna. Genom massiva bekämpningsprogram utrotades bovin tuberkulos, brucellos och kampylobakterios (smittsam sterilitet) från den svenska nötkreaturspopulationen under 1940-,1950- och 1960-talen. Det kan påpekas att i ett land som tex. Irland pågår fortfarande bekämpningsprogram mot brucellos och tuberkulos och dessa infektioner är där ej under kontroll. Aktuella infektioner som omfattas av kontrollåtgärder I Sverige pågår för närvarande kontroll eller utrotningsprogram mot virussjukdomarna bovin leukos, infektiös bovin rhinotrakeit (IBR), bovin virusdiarré (BVD) samt mot salmonellos, paratuberkulos och ringorm. Sverige är nu ett av de få länderna i Europa som är friförklarat från IBR och inom kort beräknas vi även kunna erhålla en friförklaring när det gäller leukosen. Inga fall av BSE har kunnat konstaterats i Sverige trots omfattande undersökningar. Inom ramen för respektive program finns regler och rekommendationer utfärdade som förhindrar spridning av smitta. Bekämpningsprogrammet mot BVD startade 1993 men redan 1991 började försök till kontroll av denna sjukdom på regional nivå (Lindberg och Alenius, 1999). Då jag anser att speciellt detta program lärt oss mycket om hur infektioner kan bekämpas, kommer jag att i föredraget redogöra mer detaljerat för läget i detta hittills mycket framgångsrika bekämpningsprogram, som redan sannolikt sparat hundratals miljoner åt svenskt lantbruk, även om det medfört stort arbete för enskilda lantbrukare. Bekämpningsprogrammet mot BVD Bovint virusdiarré virus, border disease virus (BDV) hos får och klassiskt svinpestvirus (CSFV) är tre mycket närbesläktade virus tillhörande genus Pestivirus i familjen Flaviviridae. Forskningsinsatserna rörande pestivirus infektioner är intensiva över hela världen. De förödande utbrotten av svinpest i Europa under senaste åren har bidragit till detta. Tre doktorsavhandlingar av Bengt Larsson, Ulla Carlsson och Rauni Niskanen vid Institutionen för Idisslarmedicin och epidemiologi, har på ett avgörande sätt bidragit till att BVD bekämpandet startade i Svensk Mjölks regi. Diagnostiken utförs vid SVA. Den genomförda svenska BVD forskningen har till stor del finansierats av Stiftelsen Lantbruksforskning. 32

Nyttan med den forskning som bedrivits kan sammanfattas i följande punkter: 1. Tillskapandet av bekämpningsprogrammet mot BVD som medfört en klart förbättrad djurhälsa. 2. Minskat behov av antibiotikabehandlingar och därmed minskad risk för uppkomst av resistenta bakterier som kan vara ett hot för hälsan hos både djur och människor. 3. Snabb och säker ny diagnostik för både tankmjölk, serum och sperma. 4. Förbättrat smittskyddstänkande och en intrimmad fältorganisation, som effektivt kan hantera eventuellt nya smittor av betydelse för djurhälsan. 5. Både nötkreatur och får i Sverige kommer inom en snar framtid att vara helt fria från infektioner med pestivirusinfektioner. Vad krävs för att kunna utrota en infektionssjukdom från en djurpopulation? Det absolut viktigaste är att man har kunskap om hur sjukdomen smittar mellan djur och besättningar. Det är också en stor fördel om en enkel och snabb diagnostik finns för att påvisa sjukdomen eller frihet från den. Enbart åtgärden att sluta nötkreatursbesättningarna och ej tillåta en helt oreglerad handel av djur mellan dem skulle drastiskt sänka smittrycket i majoriteten av besättningarna med åtföljande förbättrad djurhälsa och produktion. Livdjursauktionerna är pålitliga smittspridare och orsakar många lantbrukar stora förluster varje år. Jag anser att alla försäljningar av djur bör ske med direktförmedling av djuren mellan besättningarna. Mina bestämda råd till alla djurägare som vill hålla smittrycket lågt i en nötkreatursbesättning är att undvika alla inköp av djur till den egna besättningen. Om djur måste köpas in: Köp från en besättning i ditt grannskap, som du känner väl till och gör gärna inköpet under sommarmånaderna. Djuren kan då placeras i karantän på ett isolerat bete innan de förs in i den egna besättningen. Undvik alltid att djuren kommer i kontakt med djur från andra okända besättningar. Tillhandahåll även skyddskläder och stövlar till alla besökare i besättningen som vistats i andra besättningar. Foder och foderprodukter som används till djuren bör hålla hög hygienisk kvalitet och vara inhemskt producerade. Det finns mer att tänka på för att hålla en besättning så infektionsfri som möjligt, och råd till både djurägare och veterinärer publicerades i en artikel 1995 (Larsson med medarb.), och den har bidragit till ett ökat smittskyddstänkande bland veterinärerna på fältet. Vissa infektionsämnen kommer vi sannolikt aldrig att kunna utrota från våra nötkreatursbesättningar. Det gäller flera av de bakterier som kan ge upphov till juverinflammationer hos kor. Ett annat exempel är rotavirus infektionerna, som är en mycket vanlig orsak till diarré hos kalvar. Orsaken är att viruset är vitt spritt i alla besättningar och mycket stabilt (klarar normal desinfektion) samt mycket smittsamt. En avhandling om rotavirus av Kerstin De Verdier Klingenberg visar dock på att olika förebyggande åtgärder kan ha god effekt. Enbart att sluta en besättning, dvs. inte tillåta några inköp av djur eller kontakter med andra djur, kan drastiskt minska diarré frekvensen hos kalvarna i en besättning (De Verdier Klingenberg med medarb., 1999). Hot och möjligheter för svenska kött och mjölkproduktionen ur ett veterinärmedicinskt perspektiv För att kunna behålla och ytterligare förbättra djurhälsan hos svenska kor och kalvar är det enligt min mening av vikt att satsa mer resurser till de forskare och lärare vid den veterinärmedicinska fakulteten vid SLU, som bedriver forskning och undervisning med ett enda mål, att vi i Sverige fortsatt skall ha mycket friska och bra produktiva nötkreatur. Det är naturligtvis av största vikt att de svenska bönderna kan ha en bra lönsamhet för sin produktion och att de kan känna sig stolta över att de har friskare djur än i de flesta andra länder i världen. Antalet nötkreatursbesättningar i Sverige kommer antagligen att ytterligare att drastiskt minska i framtiden och antalet djur i besättningarna att bli fler. Detta kommer att ställa ännu högre krav på vår förmåga att kunna förebygga infektioner, då det är enklare att kontrollera eller eliminera en infektion från en liten besättning jämfört med en stor. Den i mitt tycke ibland ensidiga strävan hos en del producenter och rådgivare att enbart genom avel försöka öka produktionen år efter år anser jag är felaktigt. Den genetiska potentialen för en mycket god produktion finns antagligen redan i en majoritet av landets besättningar, men utnyttjas ej till fullo. Den ökade dödfödsel frekvensen hos kalvar efter amerikanska SLB tjurimporter är även mycket oroande. Det är av största vikt att de tjurar som nu sätts in i aveln har anlag för låg sjuklighet och god 33

hållbarhet hos avkommorna. Med rätt sorts forskning, rådgivning och stöd till lantbrukarna, kan korna i Skandinavien även fortsatt tillhöra toppen när det gäller en god djurhälsa och en bra produktion. Detta bör på längre sikt garantera en god avsättning för produkterna. De satsningarna som nu görs på ett mer förebyggande djurhälsoarbete i Sverige är enligt min mening helt riktiga och detta arbete bör intensifieras. Referenser De Verdier Klingenberg, K., Vågsholm, I. and Alenius, S. 1999 Incidence of diarrhea among calves after strict closure and eradication of bovine viral diarrhea virus infection in a dairy herd. J Am Vet Med Assoc. 15;214(12):1824-8 Holtenius, P. 2000. Klinisk veterinärmedicin, särskilt undervisning i buiatrik i Sverige under 250 år. (Att publicera) Larsson, B., Engvall, A. och Alenius, S.1995 Åtgärder för att minimera smittspridning mellan nötkreaturs besättningar. Svensk Veterinärtidning 47,365-370. Lindberg, A.L.E., Alenius, S., 1999. Principles for eradication of bovine viral diarrhoea virus (BVDV) infections in cattle populations. Vet. Micro. 64, 197-222. 34