Andligt sökande. Logo Redaktör. Dr Michael Laitman. Svensk översättning av Irina Pavlova, Mikael Folkesson och Martin Olsen

Transkript

1

2

3 Andligt sökande Dr Michael Laitman Svensk översättning av Irina Pavlova, Mikael Folkesson och Martin Olsen Logo Redaktör

4 2011 Faun Förlag Omslag: Richard Aquan Teckningar: Baruch Khovov Redigering och grafisk form: M. Folkesson och P. Mignault Tryck CO-print i EU, ISBN Duchovnij Poisk Originalutgåva: Publishing group kabbalah.info Moskva, Ryssland 2003.

5 Till läsaren Det är känt att kabbala är en dold lära. Just därför att den är dold har det uppkommit många legender, falsifikationer, falska resonemang och slutsatser kring kabbala. Först mot slutet av 1900-talet talet fick vi tillåtelse att öppet ägna oss åt att studera vetenskapen kabbala och även sprida den över hela världen. Därför måste jag i denna hänvändelse till läsaren med denna bok riva av uråldriga skikt av gammal allmänmänsklig kännedom om kabbala. Vetenskapen kabbala är inte förenad med religion. Det vill säga att den är förenad med religion på samma sätt som fysik, kemi och matematik, men inte mer. Kabbala är ingen religion, i kabbala finns djupa kunskaper om världsalltet, dess lagar, metoder för kunskap om världen och skapelsens mål dolda, i första hand från en religiös folkmassa. Man väntade tills huvuddelen av mänskligheten utvecklat sig till en sådan nivå att den kan ta emot kabbalistisk kunskap och använda den på rätt sätt. Kabbala är en vetenskap om hur man styr sitt öde, det är en visdom som är given till hela mänskligheten och alla världens folkslag. Kabbala är en vetenskap om det som är dolt från det mänskliga ögat, från våra fem sinnesorgan. Kabbala opererar bara med andliga begrepp, det vill säga, det som sker utanför våra fem sinnesorgan, som befinner sig utanför dem, och som vi säger befinner sig i den Högre världen. Men terminologin och benämningarna tar denna vetenskap från det jordiska språket. Detta innebär att trots att kabbalans studieobjekt är högre, andliga världar, uttrycker den kabbalistiske vetenskapsmannen förklaringar och slutsatser med ord från vår värld. Bekanta ord vilseleder människan, målar en jordisk bild för henne, trots att kabbala beskriver det som sker i den Högre världen. Användning av bekanta ord och begrepp leder till missförstånd, felaktiga föreställningar, falska tänkesätt och inbillningar. Därför förbjuder kabbala att föreställa sig något samband mellan benämningar som kabbala tagit från vår värld och dess andliga rötter. Det räknas som att begå ett av de grövsta misstagen i kabbala. Och därför var kabbala förbjuden under så många år fram till vår tid: mänsklighetens utveckling var förut otillräcklig, därför att människor föreställde sig olika andeväsen, häxor, änglar och annat, där det talades om någonting helt annat. Först från 1990-talet är det tillåtet och rekommenderat att sprida den kabbalistiska vetenskapen. Varför? Därför att människor inte är förbundna med religion på samma sätt som förut, de har inga övernaturliga föreställningar om naturlagar, som om det vore människoliknande gestalter som sjöjungfrur, kentaurer och liknade. Människor är beredda att föreställa sig den Högre världen som en värld av krafter, fält, en värld av högre materia. Kabbala ägnar sig åt just denna värld av krafter och tankar. Jag önskar er framgång i uppenbarelsen av den Högre världen. Michael Laitman

6 Grenspråket 1 När kabbalister har ett behov av att beskriva den Högre världen, en icke förnimbar rymd, använder de namn från vår värld för att beskriva den, eftersom det i den Högre världen inte finns några benämningar. Men eftersom krafter kommer därifrån som grenar från sina rötter, skapar dessa krafter objekt och handlingar i vår värld. För att återspegla dessa rötter, objekt och krafter i den högre världen använder man benämningar av grenar, av deras följder, det vill säga objekt och handlingar i vår värld. Detta språk kallas grenspråket. Bibeln och andra böcker är skrivna med det språket. Alla beskriver de den Högre världen och inte det judiska folkets historia, vilket man kan tro om man tolkar texten ordagrant. Alla heliga böcker talar enbart om den Högre världens lagar. Den högre världens lagar kallas budord (mitzvot). Det finns totalt 613 budord. När en människa iakttar dessa lagar, träder hon in med sina förnimmelser i den andliga världen, hon förnimmer evigheten och fullkomligheten och uppnår Skaparens nivå. Man kan iaktta budord om man använder den högre kraften som kallas högre Ljus eller Tora. Alla böcker talar om förvärvande av tro. Med tro menar kabbala inte existens i mörker utan uppenbar förnimmelse av Skaparen. Den person som vill förnimma den högre världen skall inte förstå texter ordagrant utan han eller hon skall använda grenspråket. Annars stannar den personen på vår världs nivå i sin förståelse av den Högre världen. Ritualer hos religiösa judar kallas också budord, eller mitzvot, och beskrivs med samma språk som de andliga handlingarna och processerna. Dessa ritualer infördes bland folket för att forma gränser för uppförande som gjorde det möjligt att bevara folket under exilen. Förutom den sanna andliga tolkningen av begreppet budord behöver en nybörjare adoptera en andlig tolkning av sådana ord som: kyss, goj [ickejude, ö.a.], kram, Israel, havandeskap, jude, förlossning, exil, världens folkslag, befrielse, samlag, amning och så vidare. Med tiden alstras nya begrepp i människan och genom dem börjar hon förnimma den Högre, eviga världen. 1 Se också Introduktion till Läran om de tio sfirot.

7 Innehållsförteckning Samtal med nybörjare Själens utveckling Skapelsens oberoende De fyra stegen i begärets utveckling Villkor för att förena sig med Skaparen Påskyndandet av korrigeringen; att be Skaparen uppenbara Sig för korrigeringen av kelims skull Övervinnande av hinder genom tro över förnuftet. Hur man skall förhålla sig till hinder Vad betyder att ta emot enligt tro över förnuft? Vad består vårt arbete av? Hur man går igenom alla dessa perioder Förbindelsemedel med Skaparen Varför håller jag med min vän? Hur når man högre steg? Några tankar Andligt sökande Samtal i Dublin Om ondskan plötsligt blottas Fall och hur man styr dem Gruppens stadga Hjälp på avstånd Skillnaden mellan tålamod och lathet Lärare och gruppen Rätt kritik Förnimmelse innan machsom Nyttigt att tänka på Skaparen Varför kan man inte se i framtiden? Skillnaden mellan begär och känslor Lärarens råd till nybörjare Kan man accelerera tiden? Ett hinder är ett förslag att stiga till nästa steg

8 Livet får en helt annan nyans Morgonlektioner utan rav Skammens nytta Råd till lärare Om kamratskap Fri vilja Om skapelsens natur Kabbalanätter Hur man studerar på rätt sätt Jag består av mig själv och Evolution av kabbalaundervisningens metodik Går jag framåt? Psalmer är sånger till Skaparen Vad kan en ängel? Vad betyder sönderslagningen av kelim? Tre linjer Hjälp Skaparen Hela vårt arbete Plötsligt öppnar sig Gudomligheten för oss Vad ska jag ge till gruppen? Hans hjärta bestämmer vad jag ska göra Ett vist hjärta Arbete med begär Ömsesidig förening (hitkalelut) Från början befinner vi oss i lögn Vilken gåva ber människan Skaparen om? Omvägen Han gör sitt vi gör vårt Etapper i begärets utveckling Miljöns påverkan Från Egypten leds man ut med våld Vad innebär lathet? Människan är sin egen Skapare Varför är Tora tavlin (krydda)? Varför vill Aman döda judarna? Gnistor av heligheten

9 Hur upplever man den yttre verkligheten? Kabbala är en romantik Hur förnimmer man altruism? Domare och vakter Världar hjälper själar Vad betyder det att korrigera begär? Delen som kallas människa i människan Tillägg till begäret att ta emot Jag vill påskynda min utveckling Människans relation till Skaparen Vad betyder tron? Kli det är min uppfyllelse Skaparen skapade allting i fullkomlighet Bön för korrigering Mörkret och Ljuset Steg av överensstämmelse Skaparen och skapelsens gemensamma arbete En verklig oro Var finns belöningen, var finns bestraffningen och var finns den fria viljan? Vad betyder tro över förnuftet? Det finns en permanent tro och en ickepermanent tro Ett hinder på vägen till Skaparen Tillstånd av panim och achoraim Över förnuftet Släpp taget om klippan, var inte orolig, Jag håller i dig Kabbala är en process för självkännedom, människan lär känna sig själv Man ska bevara idéns renhet Kabbalister vilseleder oss avsiktligt Israel och andra folkslag Skapelsens uppgift Vad betyder Ljuset Chassadim med sken av Chochma? Världsalltets utbredning Vårt mål är att höja rätt MaN Kontakt genom mottagande existerar inte Tora tas emot påtvingat Uppstiganden och nedstiganden

10 Vad betyder framgång? Vad har människan med sig när hon sjunker ner till Egypten? Berättelser på språket av grenar Veckoavsnittet Lech lecha Veckoavsnittet Tro Veckoavsnittet Vayetze Människan och Skaparen Människan och Skaparen Om Bnei Baruch Bnei Baruchs internationella kabbalacenter

11 Samtal med nybörjare

12

13 Innehållsförteckning Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal Samtal

14

15 Samtal 1 Hur känner man ett begär? För att veta vad jag vill måste jag först prova, eftersom en känsla lämnar ett spår, en smak. En njutning fanns där, nu finns den dock inte där, men jag strävar efter den. Sådant måste ett riktigt kli (kärl) vara, i vilket det en gång fanns ett Ljus: kli njöt med hela njutningens kraft av Ljuset, efteråt försvann Ljuset, och kli strävar lidelsefullt efter att njuta av Ljuset igen. Men nu skall vi prata om hur en själ är uppbyggd och varför vi måste göra någonting med den. Själen är det enda som skapats. Genom sina 5 filter får själen i sig syn-, hörsel-, lukt-, smak-, och känselförnimmelser. Bakom dessa fem sinnesorgan står en dator, en mjukvara. Den översätter allt som finns utanför till ett språk som är begripligt för oss: njutningar eller lidande. Och i vår själs centrala punkt förnimmer vi om det är bra eller dåligt för oss. Om denna dator är programmerad naturligt beräknar mjukvaran på så vis att den tillfredställer den egoistiska uppfattningen om vad som är bra eller dåligt. Om den är programmerad altruistiskt värdesätts begreppen bra eller dåligt inte i relation till mig själv utan till det yttre, till Skaparen. Alltså finns det två möjligheter att programmera själen på: egoistiskt, för sig själv, eller altruistiskt, för Skaparens skull. Detta på grund av att förutom Skaparen och skapelsen Ljuset, njutningen, och begäret att ta emot ljuset, kärlet finns ingenting i hela universum. Människan föds enligt naturen egoistisk. Därför projiceras i bakre delen av hennes hjärna egoistiskt framkallade bilder som kallas vår värld. Förutom Ljuset förnimmer människan ingenting. Men om Ljuset genomgår en egoistisk bearbetning återspeglas det i människan som vår värld. Om egoismen inte skulle föra in sin bearbetning, sina störningar (den väljer allt som är bra och avfärdar allt som är dåligt, det vill säga självbevarelsedrift) skulle bilden vara annorlunda. Den skulle avtryckas på den främre delen av själen och skulle objektivt visa människan allt som finns utanför, och inte subjektivt, inuti, med nytta för sig själv. Allt som finns utanför kallas Skaparen eller Ljuset. För att omprogrammera datorn från egoism till altruism finns vetenskapen kabbala som hjälper oss att få den verkligt existerande bilden utan en anstrykning av egoism: vi kan förnimma det verkliga världsalltet som finns utanför oss, ett sådant tillstånd kallas sammanslagning med Ljuset när det inte finns några störningar mellan själen och Ljuset. Detta påminner lite grand om förnimmelsen som människor har i ett tillstånd av klinisk död, partiellt avklippt från den egoistiska kroppen (den djuriska egoismen). De ser ett Ljus framför sig och strävar kraftigt efter det. De kan inte nå Ljuset eftersom de ännu inte befriats från andlig egoism. Man kan befrias från den andliga egoismen bara tillsammans med våra kroppars djuriska egoism. Därför sker allt människans arbete under loppet av ett eller flera liv i den egoistiska kroppen. Man kan mycket enkelt befria sig från den andliga egoismen om man vet vilka hinder egoismen för in i vår dator. All information kommer in genom fem filter som kallas fem delar av malchut, fem delar av egoismens makt. Dessa fem informationskanaler som kommer utifrån bearbetas för att passa egoismen: vad som är bra för den och vad som är dåligt. Alla signaler leds genom ett bestämt filters tjocklek (aviut) som är olika hos olika människor. Ju fler kretslopp som går genom själen desto tjockare aviut har den, desto grövre är människan, mer målmedveten och beredd till korrigering. Människor som inte 15

16 är så utvecklade behöver inte så mycket. De nöjer sig med litet. En stor egoism är redan beredd till korrigeringen. Han eller hon känner ett större behov av att fylla sig själv med Ljuset. Hur uppkommer behovet för korrigeringen av datorns program? Utvecklingen av aviut i människan till en större storlek sker under många liv i vår värld, inte bara i människa, djur och växter utan också i icke levande ting - all natur reser sig tillsammans med människan. Allt beror på människans tillstånd. Efter att aviut utvecklat sig till den maximala tjockleken, där den maximala skillnaden mellan Ljuset och bilden människan förnimmer inuti sig själv finns, kopplas den inre omkastaren in som ger förnimmelsen att personen inte kan uppfylla sig med någonting, inte nu och inte i framtiden. Detta är ett tecken på att människan slutat att leta efter någonting inuti den bakre delen av själen och att sträva efter förnimmelser i det yttre: hon vänder sig till olika filosofier, olika metoder tills hon kommer till Kabbala där hon hittar det som hon så länge letat efter. Kabbala är en metod som kan förändra dessa filter, inte ta bort dem helt och hållet, utan göra om dem från den egoistiska avsikten att få njutningar för sin egen skull till den altruistiska avsikten att ge njutning, rättare sagt att få för att ge njutning till Skaparen, därför att man inte har någonting att ge till Skaparen förutom njutningen man får av Honom. På så sätt kan man utnyttja dessa filter för mottagandet, fast för Ljusets, Skaparens skull, och då kommer informationen utan förvrängning och inställer sig inför oss som den är i verkligheten utanför. Så slutar skapelsens program som tillåter en människa att existera utan egots hinder, hon känner och lever i det verkliga världsalltet. Alla njutningar av vår värld som människor känt och kommer att känna utgör en sextusendel av njutningen från det minsta ljuset Nefesh. Det är till och med så att en själ som korrigeras fullständigt får hela Ljuset utan begränsningar, den befinner sig framför de andra själarna och iakttar allt tills informationen, njutningen, går in i alla andra själarna. Aviut fanns inplanterat i människan från hennes själs första nedkomst i denna värld (livets kretsgång), men Kabbala kan utveckla människan och förkorta livets kretsgång, nedgången till denna värld. Kabbala kan påskynda mognandets process. Människans lidande är ett yttre uttryck av begäret efter det som saknas. Lidandet försvinner inte men Kabbala ändrar materiellt lidande till andligt - lidande av avsaknad av andligheten. Kvalitativ förändring av lidandet leder till ombyggnaden av ens inre kli, ombyggnaden av själen. Och beroende på ansträngningen kan människan på bara några år gå igenom det som skulle ta flera generationer. Ni frågar varför man ibland inte kan formulera en fråga. Detta händer därför att människan inte förnimmer det som man pratar om. Hon har inte öppnat det för sig själv, hon har inte fått gensvar på det hon har hört. Sådan är själens konstruktion, som kommer från Skaparen. Ljuset skapar ett begär som vill njuta av detta Ljus. Detta begär är hela malchut. Innan malchut blir klar som malchut genom ljusets nio faser av förändring som heter keter, chochma, bina, chesed, gvura, tifferet, netzach, hod, yesod. Efteråt byggs den sista fasen som heter malchut. De sex faserna från chesed till yesod heter zeir anpin. Summan blir tio sfirot eller nio nivåer av Ljuset och en malchut viljan att få det. Malchut är en själ eller en riktig skapelse, som förnimmer att hon vill få njuta av Ljuset (i Kabbala kallas viljan att ta emot en kvinna, hon, malchut, medan viljan att skänka kallas en man). Malchut börjar få ljuset och samtidigt får hon ljusets egenskaper, vi vet även från vår värld att varje påverkan på oss skapar sin återspegling. Samma sak händer malchut när hon får de nio övre sfirot. Vi ser att en egoistisk struktur malchut får Ljuset från de nio sfirot och har därmed skaffat sig nio extra altruistiska egenskaper av Ljuset. Den yttre informationen, Ljuset, går genom nio altruistiska egenskaper av malchut och det förvrängs inte därför att det inte har egoistiska hinder. Detta Ljus förminskas bara lite, så att själen fylls upp optimalt, men inte överfylls, vilket kan leda till lidande. Men det finns i malchut en del till. Inte den tionde delen som fick altruistiska egenskaper från Ljuset och blev som det i sin vilja att skänka, utan en del av malchut som inte kan förnimma Ljusets egenskaper och därför inte kan förändra sig. Den delen kallas Lev ha even hjärtat av sten. Vårt arbete består 16

17 av att vi lämnar denna del av malchut som kallas mitt jag och slutar arbeta med den, därför att den till slutet av korrigeringen och Messias framtåg förblir egoistisk. Därför måste man göra tzimtzum alef på den delen, begränsa den. Man skall inte använda den alls. Och den del av malchut som kan få Ljusets egenskaper och förnimma dem måste så småningom genomgå en förändring och börja agera som Ljuset. För att i malchut inspränga Ljusets egenskaper sker ett så kallat shvira, ett sönderfall, ett slag till följd av att de nio sfirots egenskaper tränger in i malchut. Det inte är tillräckligt att förstå att Ljusets egenskaper är motsatta malchut: malchut måste agera som Ljuset, hon måste bli lik de nio övre sfirot. Men hur får man det om man inte får Ljus? Därför skedde sönderfallet (shvira) av kelim, begärens sönderfall. Det hände genom ett så kallat Ljusets slag som går igenom alla nio sfirot, går in i malchut nu är malchut sammanflätad med de nio sfirot. Detta kallas shvirat kelim eller syndafall. 17

18 Nio övre sfirot De nio övre sfirots malchut, eller malchut av världen tzimtzum aleph och tzimtzum bet Malchut av själar Efter synden med kunskapens träd Malchut av hjärtat av sten (lev ha even) 18

19 Efter shvirat kelim uppstår fyra typer av begär: rent altruistiska, altruistiska blandade med egoistiska, egoistiska blandade med altruistiska, och rent egoistiska. På detta sätt blandades de rent altruistiska och rent egoistiska begär som föll under shvirat kelim med varandra till två ytterligare typer av begär. Först nu kunde man skapa en själ i vilken malchut var korrigerad på samma sätt som de nio första sfirot, därför att i varje egoistiskt begär finns en gnista av altruism. Nu behöver man en kraft, korrigeringens kraft, som från varje altruistisk gnista skapar en del som kan korrigera allt egoistiskt begär. Hur går det till? Man tar en bok om Kabbala, skriven av en människa som har korrigerat sig enligt Ljusets egenskaper. När man läser en sådan bok sker en överföring av instruktioner om hur man bygger ett kli inuti sig själv enligt Ljusets egenskaper. När man läser boken även utan att förstå vad man läser, drar man till sig omgivande Ljus som successivt renar och korrigerar våra begär. Studier under ledning av en lärare, en Kabbalist, i en grupp som vill uppnå skapelsens mål likhet med Skaparen ger resultat. Kabbala förklarar också i vilken ordning delar av vår själ måste korrigeras om vi inriktar våra begär i överensstämmelse med de korrigerade begären hos kabbalisten som skrev boken. När en människa korrigerar sig själv börjar hon förnimma att hennes begär är splittrade. Hon lär sig att differentiera dem och sedan sortera dem, välja ut dem efter egenskap och kvalitet och samla dem i en bestämd ordning. Det är en lång men intressant process. Människan börjar klargöra nya egenskaper i sig själv, hon förnimmer sig själv som skapelse och inser sin förbindelse med Skaparen, med andra delar av världsalltet. Hon börjar förstå det yttre systemets beskaffenhet och hur styrsystemet sker. Att Skaparens mål är att människan ska lära sig att styra sig själv och sedan styra världen, att hon skall ersätta Skaparen. I vår värld strävar vi efter Ljusets yttring, sådant som njutning från kunskap, makt, sex, mat, barn. När Ljuset fyller upp människan utan någon begränsning upplevs det som total fullkomlighet och njutning. Människan har inga begär kvar. Processen av stegvist uppfyllande av Ljuset kallas Sulam. Baal HaSulam skrev om det. Han fick detta namn eftersom han förberedde systemet för andligt uppstigande Sulam i sina kommentarer till boken Zohar. Skaparen skapade en gemensam själ, Adam, som delades upp i delar. Var och en av dem består av fyra begär. Människans uppgift är inte bara att korrigera sig själv utan att korrigera sin bit av den gemensamma själen. Varje själ måste korrigera sin relation, inställning, till alla själar och på så sätt korrigera sig, därför att varje själ i sin tur består av delar. I var och en av dem ingår de nio första sfirot. Själar kan enbart korrigeras genom kroppar och kroppar korrigeras med hjälp av gemensamma mekaniska handlingar som är inriktade på att nå målet. Två sådana mekaniska handlingar: studier och gemensamt arbete för andlig korrigering av själen. Människan har ingen makt att förändra sina begär, eftersom de är skapade av Ljuset. Man måste bara förändra dessa begärs riktning, varför människan vill korrigera dem. Om jag inte fyller upp något av mitt begär så dyker det upp i mig i mer förvrängd form. Man måste arbeta med att rätt utnyttja detta begär. Man får inte fasta och plåga sig själv. Man måste rätta till avsikten i hur man använder begäret. Då ser vi att vi behöver alla begär för att uppnå målet. Därför säger man att den som är mer egoistisk har mer begär. Det sägs också att från tiden då templet föll kan bara kabbalister njuta på riktigt. 19

20

21 Samtal 2 Vi måste komma till ett tillstånd där vi kan leva och existera enligt den andliga lagen, enligt skapelsens plan. Alla olyckor som drabbar oss, alla katastrofer sker för att leda varje människa och hela mänskligheten till verkställande av andliga lagar i denna värld. Så skriver Baal HaSulam. Kabbala är en instruktion till skapelsen, hur man uppenbarar Skaparen i denna värld. Det skrivs inte om vad som händer med oss efter döden utan om vad som måste ske med oss i detta liv. Kabbala talar bara om vad människan behöver göra i denna värld, vad hon måste uppnå. Annars lever hon förgäves och måste komma tillbaka och göra det som hon inte gjorde i det förra livet. Kabbala är därför den mest praktiska vetenskapen i hela världen. Vi kan inte springa ifrån detta. Vi är tvungna att korrigera oss själva och komma till gmar tikkun, vi tvingas till detta genom lidande. Vad betyder gmar tikkun? Världen fortsätter att existera, allt sker som förut: samma universum, samma stjärnor, fåglar och träd, bara människans medvetande förändras, förnimmelsen av det som omger henne, eftersom hon förändras. Allt annat förändras inte och fortsätter att existera enligt naturlagar som får sina instruktioner från Skaparen. Människan förvandlas från ett djur till en riktig människa. Kabbala beskriver hur man uppnår det: med hjälp av studier i en bestämd grupp, med hjälp av rätta läroböcker och under ledning av en riktig lärare en rav. Ju mer eleven förstår desto mer blir han eller hon fullkomlig och påverkar gruppen och studierna till det bättre. Baal HaSulam skriver om detta. Han målar en bild av hur en korrigerad Jord skulle se ut. Man läser först om spridningen av alla världar, partzufim och sfirot ovanifrån och ner. Nästa etapp består av att människan måste resa sig, stiga på redan förutbestämda förberedda andliga steg under sin livstid i denna värld. Det finns ett gemensamt antal steg som skiljer oss från Skaparen vilka vi måste bestiga för att nå den andliga världen, närmare bestämt 125 steg. Det är 125 nivåer att begripa Skaparen på. Nu agerar jag enligt min egoistiska natur. Jag delar upp saker i bra och dåliga. Jag lär mig från omgivningen och agerar enligt det. Ju mer jag anpassar mig till miljön desto större frihet känner jag. Världen förändras enligt människornas vilja. Varje generation utmärker sig, själarna skiljer sig från generation till generation. Vi ser hur två närbesläktade generationer, föräldrar och deras barn, skiljer sig från varandra. Nerstigande själar i vår värld ackumulerar erfarenhet från en generation till en annan, i samband med det blir deras begär större och större. Därför strävar varje nästa generation till nya uppfinningar och kunskaper som utvecklar mänskligheten. När en människa börjar studera den andliga världen tvingas hon att förändra vår värld, sin omgivning, till att likna Skaparen. I slutskedet kommer världen att bli lik Skaparen. En sådan generation kallas den sista generationen inte för att allting efter den dör, utan för att en sådan generation inte längre behöver korrigeras i framtiden. 21

22 Man pratar inte om utvecklingen efteråt. Det hör till Torans hemligheter, men man pratar om hur man leder generationerna till att bli den sista generationen. Hela Toran talar om hur man bestiger de 125 stegen av begripande av Skaparen. Människans omgivning är å ena sidan omgivningen där hon realiserar den andliga lagen och därmed förändrar omgivningen. Å andra sidan hon har möjligheten att förändra sig själv genom förändring av miljön. Allt människan gör för att förändra sin omgivning förändrar senare själva människan med samma styrka som antalet av samhällets medlemmar. Kort sagt är vår grupp platsen för korrigeringar och samtidigt en källa för korrigeringen av varje person i den. Och även om någon i gruppen är svag och inte kan ge någonting, får han ett förskott av kraften från gruppen för att korrigera sig. Därför måste varje människa bygga rätt omgivning för sig själv för att hämta krafter för andlig korrigering och för resning efter fall. I en grupp som inte kan ge krafter för självkorrigering befinner sig många medlemmar i depression, dålig stämning och kraftlöshet. I en fullvärdig omgivning brukar det också finnas sådana tillstånd men de varar inte länge. Varje steg är uppbyggt på följande sätt: från höger finns Skaparens altruistiska kraft; från vänster finns den egoistiska kraften, skapad av Skaparens begär; mitt emellan dem befinner sig människan så uppfattar hon sig. Människan måste ta rätt mängd, rätt portion, från de högra och vänstra krafterna för att höja sig till nästa steg. Höger och vänster är precis som de andra definitionerna symboliska, vi kan inte definiera den Högre världens egenskaper på annat vis. Och så fortsätter det vidare tills man uppnår alla 125 steg. Dessa 125 steg delar sig i fem världar, 25 steg i varje värld. Det första andliga steget befinner sig över vår värld och kallas Assiya, högre upp befinner sig världen Yetzira, därefter Bria, Atzilut och Adam Kadmon. Vår värld befinner sig under det sista steget av världen Assiya och skiljer sig från den med hjälp av en barriär som kallas machsom. Dessa högra och vänstra krafter hjälper människan att övervinna alla svårigheter när hon går från ett steg till en annat. När en människa börjar det andliga arbetet mot sin egen egoism befinner hon sig på den högra sidan av Skaparens krafter och får kraften och viljan att resa sig. Det är den första etappen. Nästa etapp börjar då människan går över till den vänstra sidan, lägger till sig egoism. Hennes stämning är olik den som var på den högra sidan: dålig stämning, depression, kraftlöshet, vill inte göra någonting. Att man är på den högra sidan från början beror inte på människan utan på Skaparen. Vistelsen på den vänstra sidan behövs för att förnimma den egna egoismen, och den tid människan vistas på den vänstra sidan beror på henne. Hon kan minska den tiden till ett minimum. Allt dåligt som händer människan beror på hur länge hon befinner sig på den vänstra sidan. Om människan förstår att det dåliga tillståndet inträffar för att hon skall korrigera sig vidare, då kommer hon att värdera det inte som ett dåligt utan som ett bra tillstånd. Lidandet som förnimms uppskattas som nödvändigt och därför som nyttigt. På så sätt förändras uppfattningen och förnimmelsen av vad som är bra och vad som är dåligt. En kabbalistisk grupp kan hjälpa människan att korrigera dessa uppfattningar. Innan hon befinner sig i den andliga världen kan hon hämta krafter från gruppen. Hela skapelsen är Adams kropp och enbart för att det finns okorrigerade begär uppdelas allting i separata kroppar begär. 22

23 När egoismen blockeras får vi information från andra själar, förnimmer dem, varje själ är beredd att göra allt för en annan. Man måste ordentligt bygga en grupp som har ett enda mål: gruppen måste vara ett enhetligt system, i varje andetag måste man eftersträva att alltid ha samma tillståndsnivå och att alla alltid skall vara beredda att hjälpa varandra. Varje medlem måste inkludera alla i sig och bli en del av alla. Ju effektivare varje medlem undertrycker sitt jag i relation till de andra, desto mer kan han få från gruppen i helhet och från varje medlem i synnerhet. En liten kan få från en stor man, man måste bara se en annan medlem som större än jag. Gruppen måste befinna sig i ett sådant tillstånd där huvudmålet alltid är förhärligande av Skaparen, förhärligande av altruismen. Detta mål skall alltid bestämma varje handling, då kan varje medlem få en andlig laddning från gruppen. Fallen kommer då att bli obemärkta. Allt beror på själens inre nivå. Gruppen byggs enligt smidighetens princip: även om den måste förändras hela tiden betyder det bara att den utvecklas. Liv, arbete, familj i denna värld, det sinnliga livet i den fysiska kroppen måste i framtiden ändra sig i samband med gruppens medlemmars andliga stigande. Skaparen kräver det av oss. Vår kropp kommer att finnas i den här världen, men själen i den andliga världen, och ju fler andliga handlingar själen gör desto lättare kommer kroppen att lyda andliga lagar i den materiella världen. Det vill säga att familjens förhållande och förhållandet mellan gruppens medlemmar måste byggas enligt världen Atziluts lagar. Adam ha Rishon skapades på så sätt att hans kropp - begär - bestod av begär av de nio första sfirot men malchut bestod av delen Lev ha even (hjärtat av sten). Det var den delen som inte kunde absorbera Skaparens nio sfirots egenskaper. Därför var det även förbjudet att väcka detta tionde begär inom sig själv, det vill säga att äta från kunskapens träd med kunskap om gott och ont. Ondskan skulle då sprida sig i världen och beblanda sig med de nio andra sfirot. Han syndade eftersom han hoppades få Ljuset från de nio sfirot i malchut för Skaparens skull, men eftersom malchut inte kan få in den altruistiska avsikten för Skaparens skull fick han ljuset för sin egen skull. Allt detta orsakade att Adams själ uppdelades i separata själar (talet är symboliskt) som inte kan känna att de är en enda själ, de förnimmer inte varandra. Varje del är ett begär att få njutning. Denna del kallas jag som måste korrigeras genom att den stiger upp 125 steg, det vill säga för varje steg korrigeras en hundratjugofemtedel i alla själar begär. För varje steg, när varje del går genom den högra linjen, för att därefter gå genom den vänstra, kopplas den till mittlinjen. Från den högra linjen tar den Skaparens kraft, viljan att skänka; från den vänstra linjen tar den begäret att ta emot, och i mittlinjen uppstår summan, begäret att ta emot för Skaparens skull. Uppifrån får vi den exakta mängden av kraften för att vi skall kunna motstå den vänstra linjens egoism, det vill säga att korrigera den egoistiska delen att få för Skaparens skull. Människan får bara det som hon kan klara av. Om människan inte fick kraften ovanifrån skulle hon heller inte få dåliga tillstånd. Om en gruppmedlem vill utvecklas andligt måste han kunna få möjligheten att ta emot andligheten och egoismen. Därför måste de två egenskaperna gå hand i hand i gruppen. Att vara i gruppen betyder att man måste vara med den även inuti sig själv. Den person som kommer till Kabbala är mycket egoistisk, självständig, oberoende av andra. Men han behöver tid för att begära altruism och förstå skapelsens mål. Bara då kan han underordna sig själv i relation till gruppen för att kunna ge till den och ta från den. Människan kan från början inte vilja göra någonting för gruppen, ett gemensamt mål måste förplikta henne till detta. Om varje människa förstår att det inte finns någonting viktigare än skapelsens mål, då kommer bli det lättare för henne att vara nyttig i gruppen. 23

24 Men om människan värdesätter den här världens njutningar högre än skapelsens mål och inte kan ta sig ifrån dem betyder det att hennes tid inte har kommit än. En sådan människa skall inte vara i gruppen. Hennes själ är oförberedd att ta på sig andliga lagar. När en människa genomgått alla den här världens njutningar får hon en första impuls/stöt till andligheten. Hon behöver inte verkligen ha befunnit sig i alla denna världs omständigheter för att förstå att de är tomma och värdelösa. Hon når denna insikt när hon får Ljuset ovanifrån och förstår att jordiskt sökande efter njutning är värdelöst. Om gruppen har medlemmar som inte får stöd från sina fruar gör det detsamma för hennes korrigering om hon är med eller emot sin man. Hon kan leva sitt liv, men så småningom under mannens påverkan och hennes deltagande i den kvinnliga gruppen, kan hon få begäret efter kabbala som kan bespara henne flera liv. Om frun stödjer sin man i korrigeringen av honom och henne, så får hon korrigering från honom och genom honom, men om hennes man inte går framåt så kan hon gå till Skaparen på egen hand. Kvinnor är mer korrigerade än män enligt sina själars karaktär, därför kan de göra mer korrigeringar än en man kan göra. Andligheten är så motbjudande för vår natur att människan inte är i stånd att förnimma den, det sägs: Människan kan inte se mig och bli kvar i livet. En egoist kan inte klara av det. Riktig altruism är värre än döden för egoisten. Men för en kvinna är det inte viktigt om hon vill studera och utvecklas andligt tillsammans med sin man eller inte, utan hon kommer att gå framåt förr eller senare med hjälp av sin man eller gruppen. Å andra sidan, om mannen inte vill utvecklas andligt kan ingenting hjälpa honom och en sådan man har ingen plats i gruppen. Han måste genomgå alla korrigeringar, och utan viljan kan man inte göra det. Andligheten lockar idag med större njutningar jämfört med den materiella världen, därför önskar vi andligheten. Och det är ingen lögn. Hela vår värld lever och underhålls genom en liten gnista av andligt Ljus som tränger sig igenom machsom till vår värld. Och nu kan ni föreställa er den andliga världen som är rent Ljus och bara Ljus, miljarders miljarder gånger större än det lilla Ljus av njutning vi får i vår värld. Kan ni föreställa er vilka njutningar där finns? Men hur kommer man in i den andliga världen? Vi måste förändra hela vår egoistiska natur, från begäret att få till viljan att skänka, att ge. Men ni förstår inte vad det är för något och jag har inte tillräckligt med ord för att beskriva detta begrepp. Vår hjärna saknar sådana hjärnvindlingar för att begripa sådant, vår hjärna arbetar i egoismens system. Och man säger dessutom att det är tillräckligt att bara ändra riktningen och inte själva begäret. Det vill säga att man talar om rent psykologiska begrepp: jag kommer ändå att få njutningar, men huvudsaken är om det är för min skull eller för Skaparens skull. En fråga uppstår: var finns den ventil som man kan vrida på för att uppnå detta? Den finns på gränsen mellan vår världs egoism och den andliga världens altruism, och den kallas machsom det betyder att jag är beredd till allt, bara jag går över med min perception till den andliga världen. För ett sådant tillstånd behöver man en grupp och bestämdhet i kabbalastudierna. Man behöver gruppen för att utveckla begäret att få andligheten till nödvändig styrka. Då sker en inre förändring och människan börjar ovanifrån få den andliga kraften och den andliga perceptionen. 24

25 Samtal 3 Mellan Skaparen och vår värld finns fem världar: Adam Kadmon, Atzilut, Bria, Yetzira och Assiya. Under världen Assiya finns machsom och under den finns vår värld. Vårt mål är att uppnå själens nivå av Ein Sof medan vi lever i den här världen. Det vill säga att uppnå total sammanslagning av vår själ, som är klädd i en kropp, med Skaparen. I varje steg ändras egoismens egenskaper till Skaparens egenskaper, altruism, tills hela egoismen blir utbytt mot altruism och vår själs egenskaper blir lika Skaparens. I vår värld finns två typer av egoism: att ta emot för emottagandets skull och att ge för emottagandets skull. De andliga världarna är uppbyggda enligt principen: att ge för givandets skull och att ta emot för givandets skull. Den första uppgiften för den som vill gå över till en annan värld är en minskning av användningen av sina begär att få, alef, det vill säga att sluta arbeta med egoismen, med de egoistiska begären. Vi kan inte förändra vårt begär att få, det är det enda som skapades av Skaparen. Men man bör ändra avsikten från begäret att få för sin egen skull till begäret att få för Skaparens skull. Vi ser här att handlingarna rent ytligt inte ändras, utan bara avsikten. Därför kallas metoden för förändring av avsikten den hemliga kabbalistiska vetenskapen, eftersom ingen ser förändringen av avsikten som sker i din själ. Det är viktigt vad jag tänker när jag utför en handling, på vilket mål jag siktar. Alla 125 steg är ett mått av gradvis avsiktskorrigering av själen från mottagande för sin egen skull till mottagande för Skaparens skull. De fem världarna är steg av begäret att ta emot, från den svagaste, keter, till den starkaste, malchut, som byggs ovanifrån, från Skaparen till skapelsen. Skaparens Ljus försvagas när det går genom världarna för att de svaga altruistiska begären ska kunna förnimma det. När en själ får korrigeringens Ljus börjar den förändra avsikten att ta för sin egen skull till avsikten att ta för Skaparens skull = att ge. Själen når machsomlinjen när den gör tzimtzum alef, det vill säga vägrar arbeta med egoismen. Men den kan ännu inte ta emot för Skaparens skull. Själen hamnar i världen Assiya som befinner sig över machsom när den har avsikten på keternivån, det vill säga att den kan emotstå den svagaste egoismen - att inte ta någonting, att annullera sig själv i Skaparens Ljus. Om själen kan emotstå egoismen i ljuset Chochma då stiger den till världen Yetzira. Och så fortsätter själen att öka sin förmåga att arbeta med en större styrka av egoism, och stiger till nästa andligt högre steg tills den når Ein Sof. Själen som andlig substans når sin väsentliga kärna först när den reser sig över machsom. I den andliga världen handskas människan bara med blotta begär som inte är iklädda olika skal av vår värld. Kabbalisten som befinner sig i den andliga världen slutar utforska vår värld och uppfattar den istället som ett naturligt resultat av den andliga roten. Kabbalisten intresserar sig för orsaker, rötter, början, och inte för konsekvenser som står på en lägre nivå än rötter, som ger upphov till alla begär. Den människa som höjer sig själv ändrar alla sina jordiska begär: från början vill hon få Skaparens Ljus egoistiskt på samma sätt som hon brukar få allt i vår värld, ända tills hon inte kan sova av begär efter Skaparen. Så småningom börjar Or makif, Ljuset som alltid finns runt 25

26 omkring, lysa för människan tills hon får altruistiska begär. Och med hjälp av detta Ljus går hon till slut över machsom och tar emot Ljuset med avsikten att ge. Bara Skaparens Ljus kan ge svar på alla människans ansträngningar att uppnå andligheten, så att hon vill ha andligheten så mycket att hon inte kan sova och att alla andra begär undertrycks. Alla själar följer samma tillvägagångssätt, men varje själ har sin egen uppgift i den här världen och själarna har olika andlig utvecklingshastighet. Varje tanke, varje begär, varje rörelse som människan gör i vår värld, oavsett vem den människan är, ges med ett enda ändamål: för att människan skall närma sig andligheten. De flesta går den naturliga vägen, de utvecklas omedvetet genom mänskligt lidande på den stilla nivån. Allt är förutbestämt och programmerat enligt Skapelsens mål. Människan har fri vilja bara i förståelsen och samtycket med allt som händer med henne, när hon förstår vilket mål som skall uppnås och när hon själv aktivt vill vara deltagare i alla tilldragelser som händer henne. Alla Ein Sofs tankar och begär går genom människan. Dagens människa kan ännu inte tänka på upptäckter, men om hon höjer sin kunskapsnivå börjar hon plötsligt drömma om någonting som är komplext. Det betyder att hon får förnimma och förstå mer komplexa områden av begripande av världsalltet. Härifrån byggs människans förnimmelsebild i vilken hon lever. Under vidareutveckling kan människan få djupare tankar, se andra samband mellan saker och ting allt beror på utvecklingsnivån som bestämmer förnimmelsens tröskel, den del av oändligheten som människan förnimmer. Det finns ingen annan väg att önska andligheten än att studera kabbala i en grupp under ledning av en riktig lärare, en rav. Man drar till sig Or makif, omgivande Ljus, medverkar personligen i utförandet av skapelsens mål och förkortar den naturliga vägen till målets uppnående. Bara Ljuset som lyser kan hjälpa till att förändra egoistiska egenskaper till altruistiska. Det egoistiska begäret är det enda hindret på vägen till andligheten. Or makif ändrar vårt begär från att ta emot till att ge och hjälper oss att gå över machsom. Vi säger att vi inte vill ha någonting materiellt, utan att vi vill ha den andliga världen. Om vi i förväg skulle veta vad det innebär att gå över machsom, att det betyder förändring av avsikten vem vi tänker på och oroar oss för, skulle vi springa iväg från en sådan utveckling. Vidare kommer vi till nivån som är över machsom där vi ser ett hav av Ljus. Det är Skaparens Ljus som lyser för oss i den proportion som Hans storhet är större än vårt egoistiska begär. Tack vare det får vi möjligheten att så småningom skaffa oss Ljusets egenskaper. Det viktiga är att gå över machsom, den fortsatta vägen kan själen som har fått Ljuset. Ljuset kommer att lära oss. För varje nästa steg, nästa handling, finns en bild, en instruktion, som kabbalisterna beskriver i sina böcker. Varje dålig tanke är motsatt en bra tanke, men hur ändrar man en dålig tanke till en bra tanke? Först och främst måste man förstå att det är en dålig tanke, inse ondskan i den, för att gå över till korrigeringen av den. Denna ondska kan man bara se i Skaparens Ljus, i Hans storhet. Men om Ljuset inte lyser för människan, då är hon blind, befinner sig i mörkret under machsom, dit Ljuset inte kommer fram. Människan befinner sig i denna värld och tror att alla hennes tankar är goda. Men när Or makif lyser för människan börjar hon se sin egen kärna och detta innebär avslöjandet av ondskan. Utan Ljuset försöker människan försvara sig: hon har alltid rätt i sina ögon, men avslöjandet av ondskan leder människan till att vända sig till Skaparen för att få hjälp. Tack vare Ljuset ser människan Ljusets källa och vet vem hon skall vända sig till. 26

27 Om människans bön är korrekt ändrar Skaparen hennes natur. Men viljan att ta emot ändras inte, bara avsikten förändras från att ta emot för sin egen skull till att ta emot för Skaparens skull som motsvarar skänkandet. Så småningom förändras människans egenskaper till altruistiska på alla 125 steg. Varje steg inkluderar flera processer: 1. avslöjandet av ondskan hur mycket sämre jag är än Skaparen i min vänstra linje; 2. vilken hjälp jag måste få från Skaparen, från Hans högra linje; 3. att jämföra den högra och den vänstra linjen: hur mycket jag kan få från den högra linjen, det vill säga att gå över till mittlinjen; 4. som resultat får jag att en del av mina begär blir altruistiska och jag kan gå över till nästa steg. Och samma sak händer på varje steg tills alla mina egenskaper blir som Skaparens. Människans begär bestämmer hennes handlingar. Det är omöjligt att handla utan begär efter någonting! Till exempel, jag vet att jag måste gå upp tidigt imorgon, därför lägger jag mig tidigt ikväll. Trotsar jag mina begär? Inte! Ingen och inget kan göra någonting i denna värld utan begär och utan uppfyllande av begär med njutningar. Uppfyllande av begär med njutning är energin, drivkraften som ger möjligheten att göra någonting över huvud taget. Ibland tror vi att vi gör någonting mot vår vilja. Det är inte så. Vi gör beräkningar: vad är nyttigare att göra trots våra begär. Om det ger vinst, gör människan även de saker hon inte tycker om och som är motbjudande för henne. Med eget val kan människan skapa ett annat begär och förverkliga det. Aldrig kan någon röra ens ett finger utan att man får driftkraft för det, eller ett annat begär. En människa som gör gott för en annan människa tror att hon gör det osjälviskt. Men om hon djupt rannsakar sina egna tankar så kommer hon att se att allt hon gör, gör hon i slutändan för sig själv och bara för sig själv, allt annat är självbedrägeri. När man börjar studera Kabbala så kan man se hur det fungerar, man ser att varje människa är en fullständig egoist som bara tänker på sig själv och inte på någon annan, inklusive sina egna barn. På den nivån är hela tankegångssystemet bedrägligt och man tror att man kan göra någonting för någon annan. Man kan ge någonting till någon annan bara om man får någonting tillbaka, om man vinner någonting på det. Man behöver inte skämmas för det. Det är vår natur. Antingen får vi någonting för egen njutning eller ger för att vinna någonting för oss själva. Man skall inte skuldbelägga sig själv för det. Det enda som vi skall sträva efter är att förändra våra egenskaper. Kabbala lär människan att acceptera sig som man är skapad. Man skall inte hata eller vara arg när man ser dessa egenskaper hos sig själv eller någon annan. Fast det är svårt att kommunicera med omvärlden, man har inte tålamod när man iakttar småsint egoism hos dem man möter. Men varje människa är skapad som hon är. Man skall bara försöka hjälpa en annan människa att ändra sina egenskaper till altruistiska. 27

28 Vad är lidande? Allt som går emot våra begär. Som det sägs i Talmud, om en människa från sin ficka drog en slant, men förväntade sig att dra en annan, betyder det att hon gick genom lidande. Allt i livet som inte motsvarar våra begär kallas lidande. Varje dålig stämning, varje sjukdom, ovilja att göra saker allt förnimms som lidande. Men allt som händer, händer för vårt bästa, allt går framåt mot skapelsens mål. Våra förvrängda förnimmelser målar bra saker som dåliga för oss, sött som bittert. Man kan förnimma bra saker på riktigt, först när man går över machsom. Men nu förnimms allting som lidande. Det händer för att Ljusets uppfyllande saknas: för att begären inte fått altruistiska avsikter, därför stannar Ljuset utanför kli. Innan människan närmar sig den andliga viljan, är att ta emot hennes livsängel, men när hon studerar Kabbala och drar till sig omgivande Ljus ser hon så småningom att hennes vilja att ta emot är ett hinder för förändringen av hennes natur från egoism till altruism. Hon börjar se sin livsängel som sin fiende, som dödsängeln. Människan kommer från sitt eget håll, genom att jämföra sin egoism med de Ljusets egenskaper som hon förnam, till insikten av begripandet av ondska. Hon får begäret att bli av med dessa bojor. Men eftersom människan inte kan förändra sig själv, vänder hon sig till Skaparen och ropar på hjälp. Hon får denna hjälp om hennes begär är uppriktigt och öppenhjärtigt. Den som vill närma sig andligheten måste vara som alla andra: han måste arbeta som alla andra, ha en familj, barn. Det är viktigt vad människan gör under de två, tre timmarna efter arbetet och hemmajobbet går han till en restaurang, eller tittar han på TV, eller anstränger han sig för att uppnå det andliga målet. Skillnaden mellan en man och en kvinna i vår värld är en följd av relationerna mellan manliga och kvinnliga delar i själen. I vår värld ser vi att den manliga och den kvinnliga uppfattningen av världen skiljer sig från varandra. De har olika skyldigheter och uppgifter. I den andliga världen kompletterar den manliga och kvinnliga delen i en partzuf varandra: den kvinnliga delen ger sina begär, den manliga delen ger sina skärmar (masachim). I den uppstår en gemensam uppenbarelse av Skaparen, tillsammans är de fullkomliga. Korrigeringen av en sker inte på bekostnad av en annan som det oftast gör i våra egoistiska relationer, där varje individ har sin väg, därför att allt som existerar, existerar i en kropp, en partzuf, i den andliga världen, och i vår värld existerar det i olika kroppar. I andligheten är varje enskild dels existens möjlig enbart om en kompletterar en annan för ett gemensamt mål. När man studerar Kabbala inser man därför att de äkta förhållandena mellan könen, den äkta familjen, uppstår först när människorna korrigerar sig, när de egoistiska förhållandena förändras till altruistiska även inom familjerna. Kvinnor kan gå framåt: i vår historia fanns stora kvinnliga profetissor, kvinnliga kabbalister uppnådde andlighetens höjder. Även om en man och hans fru har en annan relation utvecklar den sig så småningom, därför att den andliga utvecklingen är en inre personlig sak för var och en. Man får inte berätta för en annan om sina inre tillstånd, man måste dölja vad var och en känner gentemot Skaparen. Det gör man för att man inte ska förstöra vägen för en annan. Varje människa har sin egen väg. Och när målet blir uppnått då blir allt klart för alla, därför att det inte kommer att finnas någon plats för egoistisk avundsjuka 28