GLÖM INTE BORT FÖRÄLDRARNA, BARNEN ÄR INTE DINA!

Transkript

1 Socionomprogrammet SQ4613, vt 09 Examensarbete, 15 hp GLÖM INTE BORT FÖRÄLDRARNA, BARNEN ÄR INTE DINA! En kvalitativ studie angående fosterföräldrars syn på samarbetet med de biologiska föräldrarna. Författare: Carina Åkesson och Susanne Persson Handledare: Rickard Ulmestig Examinator: Norma Montesino

2 Uppsatsens titel Författare Utbildningsprogram Handledare Examinator Nyckelord Glöm inte bort föräldrarna, barnen är inte dina! En kvalitativ studie angående fosterföräldrars syn på samarbetet med de biologiska föräldrarna Carina Åkesson och Susanne Persson Socionomprogrammet, Växjö universitet Examinationsarbete, 15 hp Rickard Ulmestig, Universitetslektor, Fil. Dr i socialt arbete Norma Montesino, Universitetslektor, Fil. Dr i socialt arbete Biologiska föräldrar, familjehem, fosterföräldrar och samarbete Sammanfattning Familjehemsplaceringar är en viktig insats i den sociala barnavården. Efterfrågan på familjehem är stor medan svårigheterna att rekrytera nya familjehem ökar. Synen på familjehemsvården har förändrats från att ha varit ett permanent ersättningshem till att bli ett kompletterande hem för barnet. Detta innebär att det placerade barnet skall uppmuntras till att ha kontakt och umgänge med de biologiska föräldrarna och målet är att barnet skall flytta hem. Detta innebär att fosterföräldrarna skall samarbeta med barnets biologiska föräldrar. Syftet med denna studie är att förstå hur fosterföräldrarna upplevde sin roll, och hur de samarbetade med de biologiska föräldrarna och vilken roll socialtjänsten hade i detta samarbete. För att få svar på detta så gjorde vi kvalitativa intervjuer med åtta familjehem. Som teoretisk utgångspunkt har vi valt Goffmans (2006) dramaturgiska perspektiv som belyser samspelet mellan olika aktörer. Fosterföräldrarna upplevde att de hade höga krav på sig själva, socialtjänsten och allmänheten. Resultatet visade att respondenterna hade olika erfarenheter, både positiva och negativa, av samarbetet med de biologiska föräldrarna och socialtjänsten. Fosterföräldrarna påtalade att det många gånger var problematiskt att samarbeta med de biologiska föräldrarna och att socialtjänsten hade stor betydelse för att samarbetet skulle bli bra. Fosterfamiljerna lyfte fram att de upplevde det svårt att få en kontinuerlig kontakt med sina socialsekreterare.

3 Title Author Educational programme Supervisor Assessor Key words Don t forget about the parents, the children are not yours! A qualitative study concerning foster parents view on the cooperation with the biological parents (translated title) Carina Åkesson and Susanne Persson Social work study programme, University of Växjö Degree project- dessertion, 15 ECTS Credits Rickard Ulmestig Norma Montesino Biological parents, cooperation, family home and foster parents Abstract Family home placement plays a contributing roll in social childcare. The demand is great for family homes and the need in finding new homes is ever increasing. The way in which family homecare is looked upon has changed and it is no longer regarded as a permanent replacement home but instead as a complementary home for the child. This means that the child who is placed in a family home must be encouraged to have contact and spend time with the biological parents in the aim that the child will return home. Therefore cooperation is necessary between foster parents and the child s biological parents. The aim of this study is to gain a better understanding of how the foster parents see their roll and how they interact with the biological parents, as well as the cooperation they receive from social services. In order to answer these questions we have implemented qualitative interviews with eight family homes. We chose to use Goffman s dramaturgical perspective as our theoretical basis in order to highlight the interplay between the different actors. Foster parents felt that they had high expectations of themselves, of the social workers and of the general public. The results of this study show that the respondents had different experiences, both positive and negative in regard to cooperation between the biological parents and the social services. Foster parents complained of difficulties working with the biological parents and that the social services played an important roll in making sure that cooperation between both parties was achieved. Foster families revealed that they found it difficult to uphold regular contact with their social secretary.

4 Innehållsförteckning 1. INLEDNING 1 2. PROBLEMFORMULERING 2 3. SYFTE 4 4. FRÅGESTÄLLNINGAR 4 5. BAKGRUND 4 UTREDNING OCH REKRYTERING AV FAMILJEHEM 5 6. TIDIGARE FORSKNING 6 MOTIV TILL ATT BLI FOSTERFÖRÄLDRAR 7 ROLLEN SOM FOSTERFÖRÄLDER 7 SAMARBETET RUNT BARNET 8 STÖDBEHOVET HOS FOSTERFAMILJER TEORI 11 DET DRAMATURGISKA PERSPEKTIVET METOD 15 VETENSKAPSTEORETISK ANSATS 15 URVALSMETOD 16 INTERVJUMETOD 16 INTERVJUERNAS GENOMFÖRANDE 17 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN 17 VALIDITET OCH RELIABILITET 18 DATAINSAMLING OCH LITTERATURSÖKNING 19 METODDISKUSSION RESULTAT OCH ANALYS 20 MOTIV TILL ATT BLI FOSTERFÖRÄLDRAR 21 Familjehemsutredning 22 Svårigheter att rekrytera nya fosterhem 24 ROLLEN SOM FOSTERFÖRÄLDER 25 Relationen till fosterbarnet 26 Påverkan på familjen 27 SAMARBETET MED DE BIOLOGISKA FÖRÄLDRARNA 29 Samarbetet och relationen till de biologiska föräldrarna 30 SAMARBETET MED SOCIALTJÄNSTEN 33 Stödbehovet hos fosterfamiljer SLUTKAPITEL 38 FRAMTIDA FORSKNING REFERENSER 42 Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3

5 1. Inledning Barnen är uppvuxna med sin pappa då mamman är död. Fadern har nu hamnat i kris och bett om hjälp för sina barn och den planering som är gjord utgår ifrån att det är en uppväxtplacering. Pojken är lite utåtagerande, intresserad av fotboll. Flickan är mer tyst och stillsam, intresserad av dans, musik och kläder. Båda barnen behöver stöd med skolarbete och läxläsning. Helst inga mindre barn i familjen. Barnen har sina rötter i Västra Götaland Syskonpar. Flicka född 98 och pojke född 01. Behovet av familjehem är stort. Tipsa gärna om en familj som vill bli familjehem eller kontaktfamilj och Ni får Familjehemsguidens T-shirt till hela familjen! (Familjehemsguiden) Annonsen är hämtad på Familjehemsguidens hemsida och det bolaget är idag Sveriges största rekryterare av familjehem enligt egen utsago. Sidan riktar sig till blivande fosterföräldrar som kan logga in sig och se vilka barn som behöver hjälp med ett nytt hem. Barnet och dess egenskaper och problem beskrivs i annonsen. Vad barnet behöver för typ av familjkonstellation framgår och barnets biologiska föräldrar och deras problem, nationalitet, humör påtalas också i annonserna. Inom socialt arbete har barnen hög prioritet och dessa annonser väckte vårt intresse för att veta mer om familjehemsvård. Ingrid Höjer (2006) beskriver om en av de viktigaste insatserna i den sociala barnavården, nämligen fosterhemsplacering. Uppdraget som fosterförälder innebär inte bara att ta hand om ett utsatt barn utan fosterhemmet måste också vara beredda på att öppna sitt hem även för barnets föräldrar och övriga nätverk. Hon beskriver placeringen som en vårdform där vårdgivarna är icke- professionella fosterföräldrar. Deras förväntade arbetsinsats kan likställas med professionella som arbetar på olika institutioner som arbetar med barnavård. För att kunna ge barnen den omsorg och uppmärksamhet som de behöver så anser hon att det krävs att fosterföräldrar får stöd i sitt arbete. Detta stöd skall ges av socialtjänsten (Höjer 2006). I Källan till en chans, en nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården (SOU 2005:81) beskrivs hur behovet av familjehem ökar. Familjehem är den vanligaste heldygnsvården för barn och unga som vårdas inom ramen för socialtjänstens verksamhet. Antal placeringar inom heldygnsvården uppgår till år 2007 och av de placeringarna var 77 procent familjehem som tagit emot barn som är

6 placerade enligt Socialtjänstlagen som frivillig insats (Socialstyrelsen 2007). Familjehem är ett enskilt hem som inte bedrivs yrkesmässigt utan de har ett uppdrag av socialnämnden som innebär att ta emot barn för stadigvarande fostran och vård eller vuxna för vård och omvårdnad. De som placeras i familjehem kan få det som bistånd i form av frivillig placering enligt Socialtjänstlagen (SoL 2001:453) eller enligt Lagen om särskilda bestämmelser med vård av unga (LVU 1990:52) som är en tvångslag (Socialstyrelsen 2007). I vår studie tänker vi använda oss av Goffmans (2006) dramaturgiska perspektiv. Det sociala livet kan liknas vid en teaterföreställning, där alla människor spelar teater. Han använder begrepp som vanligen förknippas med teatervärlden, och menar att dessa uttryck passar lika bra i vardagslivet. Som individer spelar vi olika roller och vi presenterar oss själva och använder olika masker för olika situationer. För att göra ett gott intryck på publiken så använder vi våra roller. Begreppen fosterbarn, fosterhem och fosterbarnsvård fanns i svensk lagstiftning fram tills Socialtjänstlagen 1982 trädde i kraft. Då ersattes de med begreppen barn i familjehem, familjehem och familjehemsvård (Höjer 2001). Vi kommer att använda både de gamla och nya begreppen parallellt i denna uppsats. 2. Problemformulering Familjehemsvården har enligt Höjer (2001; 2007) och Andersson (1995) genomgått stora förändringar i sitt sätt att se på barnets behov av sitt ursprung, från att helst placeras varaktigt, så har man i lagtext förankrat ett relationsorienterat synsätt, vilket ska uppmuntra till att barnen har samhörighet med anhöriga och närstående. Det innebär att fosterföräldrarnas uppdrag också har ändrats från att ha mer varaktiga placeringar över tid som ersättningsföräldrar, till att vara mer kompletterande föräldrar som ska samarbeta och dela föräldraskapet med biologiska föräldrar och socialtjänsten. Ingrid Höjer (2007) menar att det finns en problematik i att de biologiska föräldrarna som har bedömts vara oförmögna att ta hand om sina barn ska samarbeta med fosterföräldrarna som har bedömts som fullgoda föräldrar. Samarbete är det arbete som man tillsammans med någon eller några samverkar med. Arbetet som utförs är en gemensam arbetsuppgift (Svenska Akademiens ordbok). 2

7 Gunvor Andersson (2008) belyser i sin forskning hur det under talet fanns en motsättning mellan ett relationsorienterat och behovsorienterat synsätt som innebar att synen på barnens umgänge med de biologiska föräldrarna förändrades. Det behovsorienterade synsättet som tidigare varit det gällande innebar att man ansåg att rollen som psykologisk förälder kunde intas av en annan vuxen som brydde sig om barnet. Det viktiga var att barnet placerades i ett varaktigt och stabilt hem och att det inte stördes av kontakter med den biologiska familjen. I Socialtjänstlagen 6 Kap. 1 betonas att vården bör utformas så att barnet behåller sin kontakt med anhöriga och närstående (Norström & Thunved 2007). Med begreppet barn avser vi personer upp till 18 år då de blir myndiga. Barn i familjehem beskrivs som en utsatt grupp i vårt samhälle, men familjehemsplaceringen är även en intervention som påverkar många andra personer förutom barnet, främst då den närmsta familjen. Att omhändertas av sociala myndigheter är ett stort ingrepp i den personliga integriteten (Andersson 2008). Historiskt sett så har man använt detta som fostran och vård men även som skydd för barnen. Sett utifrån ett välfärdsperspektiv så har det också handlat om social kontroll där samhället, numera socialtjänsten kan ingripa både när det gäller ett barns avvikande beteende eller när de anser att familjen har brustit i sitt föräldraskap (Bergman 2007). Ingrid Höjer (2007) påtalar att familjehemsföräldrarna inte alltid är införstådda med att i den sociala roll som fosterföräldrar intar så ingår det skyldigheter och rättigheter, såsom att samarbeta med de biologiska föräldrarna. De var heller inte motiverade till att dela ansvar och beslut med dem i frågor angående barnet. Här kan uppstå en rollkonflikt, att samarbetet mellan de olika aktörerna såsom fosterföräldrar och de biologiska föräldrarna inte fungerar. Fosterföräldrarna har ett uppdrag som kompletterande föräldrar och enligt socialtjänstlagen så ingår det i uppdraget som fosterföräldrar att samarbeta med barnets biologiska föräldrar. Det är socialtjänsten som har ett övergripande ansvar för att samarbetet skall fungera. Det finns olika förväntningar på de olika aktörerna om hur samarbetet ska se ut och fungerar i praktiken. Vi tycker att det samarbetet skulle vara intressant att studera vidare och har valt att utgå ifrån fosterfamiljens perspektiv. 3

8 3. Syfte Det ingår i fosterföräldrarnas uppdrag att samarbeta med de biologiska föräldrarna och socialtjänsten. Vårt syfte är att förstå hur deras samarbete kan se ut och hur fosterföräldrarna upplever sin roll. 4. Frågeställningar Hur upplever fosterföräldrarna samarbetet med de biologiska föräldrarna? Vilken roll spelar socialtjänsten i samarbetet dem emellan enligt fosterföräldrarna? 5. Bakgrund Här kommer vi att redogöra en kort historisk tillbakablick angående den sociala barnavården. Vi kommer också att gå kort gå igenom gällande lagrum samt rekrytering och utredningsmetoder. Sverige har en gammal tradition att placera föräldralösa eller övergivna barn i antingen fosterhem eller i så kallade barnhusinrättningar. Redan 1785 tillkom den första fosterbarnsstadgan vilken uttryckte att det var bättre ekonomiskt att placera i fosterhem på landet än i barnhusinrättningar (Höjer 2001). En barnavårdslag tillkom 1924 och den innebar stora förändringar genom att den angav att det skulle utses en barnavårdsnämnd i varje kommun. Barnavårdsnämnden hade som uppgift att utse lämpliga fosterhem och ha tillsyn över fosterhemmets förmåga och skyldigheter gentemot barnet. Några regler eller direktiv fanns inte lagstadgade utan det var godtyckligt. Samhället tog på sig ett ansvar för att kontrollera barnet och hemmet vilket inverkade på den sociala barnavården (Höjer 2001). Under 1960-talet lades tonvikten på hur en utredning korrekt skulle utföras och hur det sociala arbetet genomföras. Nästa stora genombrott inom barnavården var när vår nuvarande Socialtjänstlag kom år Den lagen utgår från ett perspektiv där barnets bästa och välbefinnande lyfts fram. 4

9 I 6 Kap. 1 SoL anges reglerna för hur den sociala barnavården skall se ut idag. Lagen lyfter fram att god vård skall ges till den som inte kan bo kvar hemma, och den skall utformas så att barnets kontakt med anhöriga främjas. Socialnämnden har ansvaret för detta (Norström & Thunved 2007). Det finns tre huvudtankar som genomsyrar kvaliteten på den sociala barnavård som skall ges, och de skall gälla oavsett om det handlar om tvångsvård eller frivillig vård. Grundtankarna är flexibilitet, kontinuitet och närhet. Flexibiliteten innebär att den hjälp och vård som erbjuds skall anpassas individuellt, kontinuiteten att en trygg och förtroendefull kontakt med samma handläggare inom socialtjänsten skall upprättas och närheten beaktas genom att vård utanför hemmet sker så geografiskt nära hemmiljön som det är möjligt (Mattsson 2006). Enligt 6 Kap. 5 SoL så skall barnet i första hand placeras hos någon anhörig eller någon annan närstående person i barnets närverk. Dessa så kallade släktingsplaceringar är till för att underlätta och motivera kontakten mellan barnets föräldrar och barnet (Mattsson 2006). Socialnämnden har uppföljningsansvar för de placerade barnen. De skall överväga var sjätte månad om barnet kan flytta hem till de biologiska föräldrarna igen. Har placeringen pågått i tre år så har socialnämnden en skyldighet att göra en ny prövning angående barnet och en så kallad vårdnadsöverflyttning (6 Kap. 8 FB) kan bli aktuell. Detta för att trygga barnets placering hos fosterfamiljen som de kanske känner större anknytning och samhörighet till än de biologiska föräldrarna (Mattsson 2006). När det gäller den äldre lagstiftningen som hade fokus på kontroll av fosterhem är de nya inriktade på att de placerade barnen skall ha kontinuerlig kontakt med sina biologiska föräldrar och målet är att det placerade barnet på sikt skall flytta hem till de biologiska föräldrarna igen (Höjer 2001). Utredning och rekrytering av familjehem I den Nationella handlingsplanen Källan till en chans (SOU 2005:81) påtalas det att många kommuner använder familjehemsvård som ett alternativ till institutionsvård i större utsträckning än tidigare. Viket innebär att behovet av familjehem har ökat samtidigt som det konstateras att det har blivit allt svårare att rekrytera familjehem. Kommunerna i Sverige rekryterar familjehem själva eller genom privata aktörer. De privata aktörerna har blivit allt vanligare och de erbjuder många gånger ett ökat stöd för hemmen med utbildning och handledning (SOU 2005:81). Mattsson (2006) beskriver 5

10 flera tänkbara anledningar till varför rekryteringen blivit svårare. Dels så förvärvsarbetar kvinnor mer än tidigare och barnen har ofta svårare problematik och är mer vårdkrävande vilket innebär att de behöver en person på heltid i hemmet. Hon anser att svårigheter med att rekrytera nya familjehem kan bero på att fosterföräldrarna inte garanteras en social och ekonomisk trygghet som ett vanligt lönearbete ger i form av A- kassa men också grupplivförsäkring (Mattsson 2006). I SOU 2005:81 påtalas att det finns brister i uppdragets formulering till familjehemmen från socialnämnden. Andra verksamheter såsom privata familjekonsulenter kan vara de som har rekryterat familjehemmet. Detta kan leda till att familjehemmen inte är helt införstådda med vilken som är deras uppdragsgivare eller vilket uppdrag de egentligen har. Alla familjehem ska vara utredda av socialnämnden enligt SoL 6 Kap. 6 och det är socialnämnden som ska sluta avtal med familjehemmet. Socialstyrelsen ska utarbeta utbildningsmaterial för familjehem och även utarbeta kriterier för bedömning av familjehem i allmänna råd (Socialstyrelsen 2006). I Sverige använder man sig främst av två metoder när man utreder och bedömer framtida familjehem, Kälvestenmetoden och Parents Resources for Information Development and Education (PRIDE). Ingen av de två metoderna anses idag ha något starkt forskningsstöd (Socialstyrelsen 2009). Kälvestensmetoden bygger på djupintervjuer med familjer som vill bli fosterföräldrar. Intervjun består utav två delar med frågor om bakgrundshistoria och individens nuvarande situation. PRIDE är ett utbildningsprogram för blivande fosterföräldrar som samtidigt utreds under denna tid, då de går i en studiecirkel tio gånger (Socialstyrelsen 2009). 6. Tidigare forskning Under denna rubrik kommer vi att presentera tidigare forskning inom familjehemsvården. Vi har delat upp forskningen i fyra olika teman och de är, motiv till att bli fosterföräldrar, rollen som fosterförälder, samarbetet med de biologiska föräldrarna och vilket stödbehov fosterföräldrarna har. 6

11 Motiv till att bli fosterföräldrar Tidigare forskning visar att de som vill bli fosterföräldrar gör det för att de vill göra en social insats för de utsatta barnen. De vill ge barnen ett kärleksfullt och bra hem. Fosterföräldrarna tycker själva att de har en god förmåga att ge kärlek och omsorg till dessa barn, och anser att deras föräldrakompetens är hög. Den kompetensen vill de använda sig utav genom att ta ansvar för ett placerat barn (Rosenwald & Bronstein 2008; Rhodes, Cocx, Orme & Coakley 2006; Höjer 2007). Höjer (2001) beskriver att bli fosterförälder också är ett alternativ till att yrkesarbeta och att ha kontakt med de biologiska föräldrarna anses som en nödvändig del i uppdraget ansåg fosterföräldrarna. Arvodet, den ekonomiska ersättning som ges till fosterföräldrarna är en känslig fråga. Det finns en föreställning om att fosterbarnsvård skall baseras på frivillighet och välgörenhet och skall utföras utan ekonomiska intressen (Höjer 2001; Fisher, Gibbs, Sinclair & Wilson 2000). Att det saknas forskningsresultat i den här frågan anser Höjer (2001) bero på att ämnet är tabubelagt och kan upplevas som känsligt eftersom fosterföräldrarna många gånger har starka föräldrakänslor för barnet och samtidigt får pengar för att vårda det. Arvodet är uppdelat i två delar, en del för omkostnader som ska täcka kostnader för mat, kläder och del i bostad med mera. Den andra delen är en ersättning för det uppdrag som utförs och varierar utifrån barnets ålder, problematik, eventuella funktionshinder och den arbetsinsats uppdraget kräver (Sveriges Kommuner och Landsting 2008). Höjer (2001) beskriver att fosterföräldrarna tycker att de är värda ersättningen de får men oroar sig för att folk i omgivningen skall tro att de tagit sig an uppdraget som fosterfamilj enbart för pengarnas skull. Rollen som fosterförälder När barn är frivilligt placerade enligt SoL så kvarstår föräldraansvaret även om det är begränsat (Mattsson 2006). Vårdnadshavaren det vill säga de biologiska föräldrarna har möjlighet att påverka barnets dagliga liv i form av vilken mathållning barnet skall ha, sovtider, fritidsaktiviteter och val av klädsel. Placeringen sker med samtycke och kan upphöra om den biologiske föräldern inte är nöjd med fosterhemmet. Sker placeringen utifrån tvångslagen LVU så begränsas vårdnadsutövandet och den biologiske föräldern kan inte kräva att få medbestämmande i något som rör barnet i dess vardag. 7

12 Socialnämnden blir i praktiken barnets ställföreträdande vårdnadshavare men de biologiska föräldrarnas legala vårdnad kvarstår (Mattsson 2006). Fosterföräldrarna känner ofta maktlöshet i sin föräldraroll när det gäller full bestämmanderätt över fosterbarnet, eftersom det är andra som också bestämmer över barnet såsom de biologiska föräldrarna och socialtjänsten (Höjer 2001; Rosenwald & Bronstein 2008). Fisher et al. (2000) visar att fosterföräldrar upplever att deras åsikter inte efterfrågas även om de lever med barnet dygnet runt. De biologiska föräldrarna och barnet kommer i första hand. Gunvor Andersson (1995) diskuterar om hur vida fosterföräldrarnas förmåga att ta till sig barnet känslomässigt har försvårats eller påverkats av att det inte finns någon tidsangivelse för hur länge barnet skall stanna hos dem. Hennes resultat visade att det känslomässiga band de hade till barnen inte hade med hur länge de stannade utan istället med hur barnets personlighet och förmåga att släppa fosterföräldrarna in på livet. Fosterföräldrarna såg sig själva som kompletterande föräldrar som stod för stabilitet och trygghet (Andersson 1995). I Höjers (2001) avhandling menar fosterföräldrarna att deras syn på sina fosterbarn är den samma som till de biologiska barnen i familjen, de behandlas lika. Att bli fosterföräldrar leder till ett förändrat förhållande mellan makarna i en familj, de anser att de blir mer sammansvetsade och känner sig som ett team som arbetar för ett gemensamt mål och intresse. Uppdraget som fosterföräldrar anser de som tidskrävande och ansträngande men de är ändå nöjda för att belöningen är att de gör en bra insats för barnen. Höjer (2006) belyser de biologiska barnens situation och den visar att deras behov ofta får stå tillbaka och hamnar i skymundan eftersom fosterbarnets behov är större. Hon påtalar också att för att vården till fosterbarnet skall bli tillfredställande så måste alla i familjen vara delaktiga i uppdraget, inklusive de biologiska barnen. Samarbetet runt barnet Titti Mattsson (2006) beskriver hur socialtjänsten, de biologiska föräldrarna, fosterföräldrarna och barnet bör ha kontakt och samarbeta med varandra hela tiden när barnet befinner sig i familjehemmet. Hon påpekar särskilt att informationen till de 8

13 biologiska föräldrarna om barnets förhållande i familjehemmet är viktigt. Mattsson (2006) påpekar även att socialtjänsten har ett ansvar att träffa alla parter och föra samtal med dem. Enligt Socialtjänstlagen 6 Kap. 8 skall socialnämnden minst var sjätte månad ta ställning till om vården av barnet skall fortsätta, det betonar socialnämndens ansvar. Socialsekreteraren ska besöka familjehemmet regelbundet och enskilda samtal ska ske med barnen (Norström & Thunved 2007). Ibland kan socialsekreteraren vara den enda utomstående barnet har som den kan vända sig till. Enligt Andersson (2008) kan detta regelbundna besök ses på olika vis dels som ett hot mot barnet då det kan vara rädd för att få flytta hem igen eller ses som en befrielse då det inte fungerar i familjehemmet. Kontakten med socialtjänsten upplevs av alla parter som viktig och Höjer (2007) och Fisher et al. (2000) visar i sin forskning att kontinuitet efterfrågas av de biologiska föräldrarna för att de ska slippa upprepa sin historia om och om igen. Fisher et al. (2000) beskriver att för att fosterföräldrar ska vilja fortsätta med sitt uppdrag så vill de att socialsekreteraren är engagerad och att man verkligen lyssnar på fosterföräldrarna. Faktorer som anses som viktiga är att de går att få tag på och att de engagerar sig i ärendet och är behjälpliga i samarbetet med de biologiska föräldrarna. Vissa fosterföräldrar anser att när väl barnet är placerat så försvinner all hjälp och man får klara sig själv. Sanchirico och Jablonka (2000) och Höjer (2001; 2007) påtalar att målet med en familjehemsplacering är att barnet ska kunna flytta tillbaka hem och att den största utmaningen är att få fosterföräldrar att arbeta för att kontakten mellan barnen och de biologiska föräldrarna upprätthålls. De menar att det inte är alla fosterföräldrar som är positiva till att barnen har kontakt med föräldrarna. Höjer (2007) visar i sin forskning att när barnen träffar föräldrarna är det med blandade känslor som kan innebära att det uppstår känslomässiga uppträden som är uppskakande för alla parter. Här uppstår även konflikter mellan de biologiska föräldrarna och fosterföräldrarna som vill skydda barnen från uppslitande möten. Samtidigt ska fosterföräldrar arbeta för att barn och föräldrar ska träffas (Andersson 2008; Höjer 2001; 2007; Sanchirico & Jablonka 2000; Fisher et al 2000). 9

14 Sanchirico och Jablonka (2000) och Höjer (2007) anser att fosterföräldrarna ska uppmuntra till kontakten genom att göra föräldrarna mer delaktiga i barnens vardag, fira högtider, skriva brev, ringa och uppmuntra dem till att komma ofta. Höjer (2007) och Fisher et al. (2000) visar i sina undersökningar att det finns önskemål från de biologiska föräldrarna att socialtjänsten skall informera familjehemmet om deras bakgrund och hur det har sett ut runt barnet. Detta för att fosterföräldrarna ska få en förståelse och underlätta deras samarbete runt barnet. Höjer (2001) anser att man i början ska vara nöjd med att barnen och de biologiska föräldrarna träffas, oavsett hur det går till då alla parter är osäkra i sina nya roller och hur man ska förhålla sig till varandra. Fosterföräldrarna försöker många gånger att upprätthålla kontakten med de biologiska föräldrarna, men att de ibland gör sina barn besvikna genom att de uteblir från möten som bestämts utan att meddela. Detta är svårt för både barn och fosterföräldrar att hantera och det bidrar till konflikter som försvårar samarbetet. Fosterföräldrarna anser också att de biologiska föräldrarna prioriteras före barnen av socialtjänsten och att barnen används som morot för att de ska ta sig ur sin situation (Höjer 2001). Höjer (2007) påtalar att det är viktigt att barnen får vara delaktiga i tankarna och målsättningen om att de kan komma att flytta hem igen. För många barn är återföreningsprocessen svår, de kan uppleva osäkerhet om hur det ska bli när de flyttar hem igen och att de vill vara lojala mot familjehemmet. Gunvor Andersson (2008) anser att det är viktigt att samarbetet mellan de biologiska föräldrarna och fosterföräldrarna fungerar bra då det kan underlätta för barnets då det gäller lojaliteten till både fosterföräldrar och de biologiska föräldrarna. Det underlättar också om barnet kan hålla kontakt med fosterföräldrarna efter att ha flyttat hem då det ibland finns behov av att flytta tillbaka till fosterhemmet om det inte fungerar. Gunvor Andersson (1995) påtalar att de biologiska föräldrarnas kontakt med sina familjehems placerade barn är nyckeln till deras väg hem. Stödbehovet hos fosterfamiljer Med utbildning som tydligt förklarar varför kontakten med de biologiska föräldrarna är så viktig och med stöd och handledning så ska fosterföräldrarna få de verktyg som behövs för att kunna samarbeta (Sanchirico & Jablonka 2000; Rosenwald & Bronstein 10

15 2008). De menar också att det är lika viktigt för fosterföräldrarna att de får tillgång till stöd och rådgivning då de hamnar i liknande situationer som professionella socialarbetare gör som har tillgång till både handledning och kollegor som finns runt omkring dem. Kristian Kjellberg (2006) beskriver att det ofta finns tillgång till olika utbildningar för fosterföräldrar men påtalar samtidigt att det borde vara en enhetlig utbildning för alla. Handledning är något som blir allt vanligare som stöd till familjerna men det innebär ofta stora kostnader för kommunerna. Höjer (2001) visar i sin avhandling att barn som har en längre placering i familjehem har en ökad risk att tappa kontakten med sina biologiska föräldrar. Vilket kan innebära att de kan stå helt utan familj när familjehemsplaceringen upphör eller avbryts. Socialtjänsten har ett stort ansvar att ge barn och deras föräldrar stöd när barnet flyttar hem igen. Familjehemsvård kan vara både ett skydd eller en riskfaktor enligt Andersson (2008) och det är viktigt att socialtjänsten följer upp placeringar då det inte alltid är rätt att ett barn stannar kvar i ett specifikt familjehem. Mattsson (2006) beskriver att det ibland finns skäl till att barnen inte kan träffa sina biologiska föräldrar och att socialnämnden kan behöva ge barnen skydd på olika sätt. Det är då extra viktigt att barnen har en tillitsfull relation till andra vårdnadshavare och socialsekreteraren. 7. Teori Goffman (2006) visar att det dramaturgiska perspektivet kan användas då en social inrättning skall studeras. Den sociala inrättning som skall studeras i vår uppsats är fosterfamiljen och vi kommer att utgå från detta perspektiv då vi anser att den är relevant i vårt arbete eftersom vi är intresserade av att studera interaktion mellan olika aktörer. Det dramaturgiska perspektivet Sociologen Erving Goffman ( ) har ett teoretiskt perspektiv som han kallar det dramaturgiska perspektivet. I hans bok Jaget och maskerna En studie i vardagslivets dramatik (2006) beskriver han hur han har studerat individer och händelser. Då främst olika interaktioner mellan människor i olika situationer. Interaktion innebär människors ömsesidiga inflytande på varandras sätt och handlingar när de träffas vid ett tillfälle till exempel ett möte. 11

16 Han menar att den roll eller rutin som en person spelar anpassas till de andra som är närvarande och deras roller, de närvarande ses som publik. Goffman (2006) beskriver att alla människor spelar teater och liksom skådespelare vill vi påverka och göra olika intryck på publiken det vill säga de människor vi möter. När vi möter andra människor och presenterar oss själva så agerar vi på ett sätt som vi kontrollerar, vi styr vad de andra skall tycka och få för intryck av oss. Sett utifrån ett djupare perspektiv så befäster vi våra identiteter och våra jag i denna process (Goffman 2006; Trost & Levin 2004). Goffman (2006) beskriver att när en individ träffar andra så har de försökt skaffat sig upplysningar och kunskap om individen för att skapa sig en bild om hur denne är innan mötet äger rum. Det som är intressant är hur individens socio- ekonomiska ställning är, hur individen uppfattar sig själv, vad individen tycker om de andra, vilken kompetens denne har och hur pass pålitlig han är. Detta görs i förväg för att definiera och skaffa sig en uppfattning om hur personen är, och vad som kan förväntas av den. Informationen leder också till vilka förväntningar som ställs på dem själva inför mötet. Med information om personen skapar de bra förutsättningar att samspela med varandra och minimera risken för en konflikt. Enligt Goffman (2006) kan man byta perspektiv och utgå från den enskilde personen. När personen skall bli granskad så har de kanske vissa önskemål om hur han vill bli uppfattad. Han kanske vill förhöja sig själv eller få andra att visa respekt eller få dem att känna empati. Oavsett om hur personen vill bli uppfattad och behandlad, så ligger det i den enskildes intresse att kontrollera och styra situationen, detta görs både medvetet och omedvetet för att uppnå den önskade reaktionen hos de andra. Individen kan handla och uttrycka sig utifrån den sociala status som han har genom att använda sig utav vissa uttryck, dialekter o s v men också genom röstläge, kroppsspråk och mimik. Goffman anser att mest betydelsefullt är de första intrycken en person ger, det är mycket svårare att ändra intrycken de andra fått när interaktionen mellan människorna väl satt igång. Goffman (2006) beskriver att vårt samhälle är uppbyggt efter principen att varje människa som har en viss social egenskap har moralisk rätt att förvänta sig att andra individer skall behandla och värdera honom på ett passande och lämpligt sätt. Till denna princip hör också till att den individen som utgör sig att vara bärare av den sociala egenskapen också är det, annars är hans roll inte trovärdig för publiken. När en person spelar en roll så utgår han från att publiken skall ta intryck av de egenskaper som han 12

17 förmedlar på allvar och skall få de konsekvenser som han vill uppnå. Detta krävs också att den som spelar rollen tror på sitt eget agerande annars uppfattas han som cynisk som vill lura sin publik för att nå sina privata syften. Däremot kan en persons yrkesroll kräva att denne inte är uppriktig och sann i sitt agerande till exempel människor som jobbar inom servicebranschen såsom försäljare (Goffman 2006). Goffman (2006) använder sig utav termen fasad när han beskriver den expressiva utrustning som en individ medvetet eller omedvetet använder sig utav vid sina framträdanden. Det finns två olika typer av fasader och den första är inramningen (the setting) som är platsbunden. I den inramningen ingår scenen med dekor, möbler och rekvisita. Det är den plats där framträdandet utspelar sig. Han nämner platser såsom vardagsrummet som är en del i ett hus som aktören ofta kan identifiera sig med. Den andra är den personliga fasaden vilket är förknippat med personen själv såsom ålder, kön, etnicitet men också hållning, utseende och ansiktsuttryck. Det dramaturgiska perspektivet handlar också om teamet. Teamet är en gruppering som består av medlemmar, en samling aktörer som samarbetar i en framställning av en rutin. Medlemmarna är beroende av varandra för att behålla det önskvärda intrycket och deras samarbete kännetecknas av tillit till varandra. Förutom lojalitet mot de andra i teamet krävs det också att den enskilde individen håller tillbaka sin egen roll till fördel för teamets, detta bara för att inte förstöra teamets intryck. Detta kräver en god kommunikation och medlemmarna skall vara medvetna om sitt handlande för att inte uppträda olämpligt i vissa sammanhang. Trost och Levin (2004) beskriver hur en familj kan utåt sett verka kärleksfull och att de framstår sådan även inför sig själva men bakom kulisserna kan det förekomma både gräl och våld. Vid de dramatiska framställningarna kan en utav medlemmarna i teamet agera regissör och har då två huvuduppgifter. Dels skall denne upprätthålla ordningen i teamet så att alla uppträder korrekt, dels skall regissören fördela rollerna till de olika aktörerna i framträdandet (Goffman 2006). Goffman (2006) beskriver hur teamet kan ha olika hemligheter som de döljer eftersom de är oförenliga med den bilden som teamet försöker visa upp för publiken. En region kan vara vilket ställe som helst bara platsen har en viss avgränsning i form av väggar eller glas. En främre region är något som Goffman (2006) definierar som platsen där aktörers framträdande äger rum. Ofta sker utförandet i inramningen, på scenen med dess rekvisita och framför inramningen står publiken. Det vanligaste är dock den som 13

18 innefattar integrerade delar då personer eller grupper samtalar med varandra i ett rum. Den bakre regionen (bakom kulisserna) är den plats där aktören kan dra sig tillbaka, vila sig och ta av sin mask och kliva ur sin rollgestalt. Den bakre regionen skall alltid vara avskild från den främre i form av en vägg eller ett annat rum men de skall alltid vara anslutna till varandra. Denna plats anses som betydelsefull och viktig för aktörerna. Aktören kan vara säker på att inga från publiken kan tränga sig in där men däremot kan de andra ur teamet träffas och stötta varandra i sina roller (Goffman 2006). I vardagslivet drar han paralleller till att sovrummet och badrummet i varje hem ingår i den bakre regionen. När en person lämnar den bakre regionen till den främre så intar personen ett rollbyte. Trost och Levin (2004) menar att när vi går bakom scenen, i den bakre regionen i vardagen så är det för att tänka på hur vi ska säga och framställa vårt agerande för att inte misstolkas när vi går upp på scenen. Det finns ytterligare en region och den benämner Goffman som utsidan. Utsidan är alla de platser som är utanför både den främre och bakre regionens väggar. De som befinner sig där kallar han för utomstående. Rollerna förändras då de utomstående kommer in i de främre regionerna för att antingen bli aktörer själva eller publik (Goffman 2006). Goffman (2006) anser att det dessutom finns ett antal diskrepanta (motstridiga) roller. Han benämner en av dem som lockfågel, vilket innebär att personen finns med i publiken men egentligen är en del av de agerande. Dess roll går ut på att hjälpa till att framställa de agerande så bra som möjligt. Ombud/ Smygkontrollant är en annan diskrepant roll som kan uppträda antingen öppet eller dolt i publiken. Ombudet är på plats för att kontrollera och syna de agerande i sömmarna. Han anser att vi ser ombudet som något mer eller mindre självklart och att deras roll är att kontrollera och på så sätt se till att en viss kvalitet uppnås (Goffman 2006). Goffman (2006) beskriver även mellanhanden/ medlaren som en diskrepant roll. Denna roll sitter inne med hemligheter och förtroende om bägge teamen. Detta utspelar sig i bägge grupperna. Medlaren kan genom att medla mellan teamen påverka så att samverkan blir bättre dem emellan. Men medlaren kan hamna i en svår situation där de två teamen medverkar samtidigt och där medlaren ska företräda och tillgodose båda teamen. Goffman (2006) beskriver denna roll som en dubbelspelande lockfågel. 14

19 8. Metod Vi har varit två författare i den här studien och vi har tagit del av samma litteratur. Vi har valt att inte göra någon uppdelning av arbetsuppgifterna utan skrivit parallellt och diskuterat oss fram. De gånger vi har arbetat enskilt är vid intervjutillfällena och transkriberingen. I den här metoddelen kommer vi att redovisa hur vi samlat in materialet vi använt i uppsatsen och vilka utgångspunkter vi haft. Vi kommer att ta upp vetenskapsteoretisk ansats, urvalsmetod, intervjumetod, intervjuernas genomförande och forskningsetiska överväganden. Slutligen kommer vi att gå igenom validitet och reliabilitet, datainsamling, litteratursökning och metoddiskussion. Vetenskapsteoretisk ansats Hermeneutik betyder ungefär tolkningslära och är numera en vetenskaplig riktning där man studerar, tolkar och försöker förstå en vetenskaplig riktning där man studerar, tolkar och försöker förstå grundbetingelserna för den mänskliga existensen. (Patel & Davidson 2003:28). Moderna utövare av tankesättet använder den vid undersökningar när det gäller hur människors handlingar skall tolkas. Forskaren intar ett subjektivt förhållningssätt till sitt forskningsobjekt eftersom i hermeneutiken utgår forskaren utifrån sina egna tankar, känslor och intryck som han har. Denna förförståelse ses inte som ett hinder utan istället som en tillgång för att förstå och förklara det han forskar. En annan utgångspunkt för hermeneutiken är att se till helheten i forskningsproblemet istället för delarna utav det som undersöks, detta för att få en så fullständig förståelse som möjligt. Det krävs också att forskaren har förmåga att känna medkänsla och empati för att nå bästa resultat (Patel & Davidson 2003). Förståelseskapande studier kan rikta sig mot hur privatpersoner och deras vardagliga liv ser ut, hur organisationer och institutioner bedrivs eller studera processer eller hur verksamheter fungerar. Förståelseskapande studier brukar i huvudsak bygga på kvalitativa data och analyser för att helhetsförståelse ska nås (Grönmo 2006). Den kvalitativa forskningen kännetecknar något som till exempel skall observeras eller någon som skall intervjuas och där resultatet sedan skall tolkas och förstås istället för att förklaras. Observatören eller intervjuaren är närvarande och synlig i sin analys av resultatet i sin forskning (Eliasson-Lappalainen, Jacobsson, Meeuwisse & Swärd 2008). 15

20 Urvalsmetod I kvalitativa studier finns det olika metoder för strategiska urval såsom kvoturval, slumpmässiga urval och snöbollsurval. Det strategiska urval som är aktuellt för vår studie är byggt på självselektion vilket innebär att en specifik målgrupp får information om att en studie skall ske och bjuds in till att delta i den (Grönmo 2006). Vårt mål var att komma i kontakt med och intervjua åtta stycken olika familjehem i våra närområden. För att nå olika fosterhem så ringde vi till de ansvariga för fosterhemsplaceringar på socialkontor i två kommuner och meddelade vårt ärende. Detta gjorde vi för att de i sin tur kunde hjälpa oss att komma i kontakt med eventuella fosterfamiljer som ville ställa upp som respondenter i vår studie. Därefter skickade vi ett brev samt mail (se bilaga 1) till respektive kontor som presenterade vilka vi är och vårt syfte med intervjun, detta brev förmedlades sedan vidare till de olika familjehemmen. Totalt skickades fyrtio brev ut. Vi förklarade vad resultatet skulle användas till och att allt råmaterial såsom intervjuer skulle förvaras så de inte kom i orätta händer. De respondenter som fann vårt brev eller mail intressant och ville vara med i studien kontaktade oss direkt på våra mobiltelefoner eller på mail för att bestämma en mötestid. Intervjumetod Inom den kvalitativa forskningen kan man använda sig utav kvalitativa intervjuer som metod. Syftet med kvalitativa forskningsintervjuer är att belysa och förstå intervjupersonens erfarenheter av det aktuella ämnet (Patel & Davidsson 2003; Trost 2005). Den kvalitativa intervjun kan bygga på mer eller mindre struktur. Den ostrukturerade intervjun kan vara fri och inte styras av för många frågor. I den halvstrukturerade intervjun så utgår forskaren från specifika teman och använder ofta en intervjuguide (Patel & Davidsson 2003). Vi använde oss utav halvstrukturerade intervjuer och vi konstruerade en intervjuguide med olika teman med underfrågor (se bilaga 2). De teman vi använde oss utav är motiv till att bli fosterföräldrar, rollen som fosterförälder, samarbetet med de biologiska föräldrarna och vilket stödbehov fosterföräldrarna har. Dessa informella intervjuer är flexibla då nya frågor utformas beroende på informantens svar (Grönmo 2006). Vi som forskare var inte tvungna att följa planen utan kunde vara fria att följa upp respondenternas svar med spontana frågor 16

21 eller ändra frågorna som det föll sig under intervjun. Intervjuernas genomförande I två fall genomförde vi intervjuerna i ett avskilt rum på ett café. De andra sex intervjuerna genomfördes i fosterföräldrarnas hem, enligt deras önskemål. Intervjuerna tog ca en till en och en halv timme. Intervjuerna genomfördes av oss själva på grund av att våra respondenter var spridda över ett stort geografiskt område. Jan Trost (2005) beskriver hur det i intervjuarens intresse kan vara bra att vara två om de är samspelta, de kan då ta stöd och komplettera varandra. För respondenten kan det uppfattas som ojämlikt förhållande då den intervjuade hamnar i ett underläge vilket Trost (2005) anser att man bör undvika. Våra intervjuer spelades in på mp3-spelare för att sedan transkriberats ut direkt efteråt. Därefter tog vi del av varandras ljudfiler och transkriberad text. Vi läste sedan materialet och sammanställde det utifrån våra teman. När vi har examinerats på vår uppsats kommer materialet att förstöras. Jacobsen (2007) menar att ljudinspelningar, i de fall det är möjligt, alltid är att föredra eftersom de återger samtalet i sin helhet oberoende av intervjuarens förmåga eller intresse av att anteckna. Det gör det också möjligt för andra att få tillgång till rådata och att därefter göra en egen bedömning av den ursprunglige forskarens analyser (Jacobsen 2007). Forskningsetiska överväganden Vi har tagit del av de etiska grundprinciperna såsom informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och det nyttjandekrav som Vetenskapliga rådet anger och beaktat alla de kriterier som anges (Grönmo 2006). Informationskravet beaktade vi genom att vi informerade deltagarna om vårt syfte med studien och vad uppsatsen skulle handla om. Samtyckeskravet uppfylldes genom att vi använde oss utav respondenter som var fosterföräldrar, de var vuxna och deras medverkan var frivillig, det var deras aktiva val att medverka. De underrättades också om de önskade kunde de avbryta sin medverkan när som helst under studiens gång. Nyttjandekravet beaktade vi genom att vi informerade fosterföräldrarna om att det material som vi samlade in, det vill säga intervjuerna, endast skulle användas i vår studie. Vi informerade också om att våra resultat skulle presenteras på ett sådant sätt så att de inte kunde identifieras, genom det åtaganden tog vi hänsyn till konfidentialitetskravet. 17

22 Validitet och reliabilitet Jacobsen (2003) beskriver att inom den kvalitativa forskningen använder man sig gärna av begreppen intern validitet (bekräftbarhet), extern validitet (överförbarhet) och reliabilitet (trovärdighet). Svenning (2003) beskriver att kopplingen mellan teori och emperi är svår eftersom resultatet i en undersökning skall vara mätbar. För att undersöka vår uppsats giltighet, bekräftbarhet (validitet) så utgick vi ifrån fyra olika teman, där intervjuresultatet sedan presenterades med samma teman som var hämtade ifrån tidigare forskning. De uppgifter som respondenterna lämnat bygger på hur denne upplever någonting. Får man samma information på annat håll ökar validiteten. Forskaren bör också i sin forskning ställa sig kritisk till om denne har valt den rätta källan för sin datainsamling, eller om bekräftbarhet skulle blivit större genom andra informanter (Jacobsen 2003). Vi skulle även ha kunnat använda oss utav andra respondenter som till exempel socialsekreterarna, de biologiska föräldrarna eller barnens perspektiv vilket hade kunnat ge andra svar på våra frågeställningar. Jacobsen (2003) påpekar att man också kan föra en diskussion kring respondenternas förmåga och vilja att lämna ut rätt information, och om kontexten kan ha påverkat detta, till exempel var intervjun skett. Genom att respondenterna har en god kännedom om ämnet och inte har några uppenbara motiv att ljuga underbygger ett argument för att informationen är valid och reliabel, detta är något som man bör ta hänsyn till när man värderar sina slutsatser. Överförbarheten är vanligtvis liten i en kvalitativ studie, eftersom själva syftet är att göra mera djupgående studier på några få objekt eller enheter. Finner man likheter i flera andra undersökningar så att även skillnader i kontexten leder till samma fenomen, går det i viss mån att hävda att fenomenet är generellt (Jacobsen 2003; Kvale 1997). Även reliabilitet påverkas av kontexten. Svenning (2003) och Trost (2005) beskriver att en naturlig plats som hemmet eller arbetsplatsen kan göra att den intervjuade känner sig mer avslappnad och säkrare än i en okänd och onaturlig miljö, men kan också innebära störningsmoment som påverkar intervjun till exempel störande kollegor eller telefonsamtal. Att vi vid sex tillfällen befann sig i fosterföräldrarnas hem hade säkert betydelse för respondenternas svar på våra frågor. Vi upplevde dem som mycket öppenhjärtade och frispråkiga. Vi genomförde alla intervjuerna enskilt och vid tre tillfällen var det två respondenter med under intervjun. Vid dessa tillfällen upplevde vi 18

23 att det var svårt att hålla sig till intervjuguiden som vi skulle utgå ifrån och det var lätt att tappa fokus på vad som sades. Datainsamling och litteratursökning Svenning (2003) skiljer på två olika typer av material som samlas in när en empirisk undersökning skall utföras, nämligen primärdata och sekundärdata. Primärdata är det material som är specifikt för en särskild studie, i vårt fall våra intervjuer med fosterföräldrarna. Sekundärdata är material som samlats in tidigare av andra forskare. Sekundärdata har vi tagit del av genom att läsa olika avhandlingar, rapporter och artiklar. Vi har också läst tidigare uppsatser för att inspireras och ta del av deras litteraturlistor. För att komma åt detta material har vi främst använt oss av databaserna Elin, Jstore och Libris. De sökord vi använt oss utav är foster care, foster parents, cooperation och foster family. Metoddiskussion Metoden vi använde oss utav var kvalitativa intervjuer och i efterhand tycker vi fortfarande att den metoden var mest lämplig för vårt syfte. Vi upplevde informanterna som mycket tillmötesgående och de delgav oss sina personliga tankar om sitt uppdrag och sin syn på samarbetet med både de biologiska föräldrarna och socialtjänsten. Den här bredden och djup av information hade vi inte kunnat få om vi använt oss utav en kvantitativ metod såsom en enkät med förtryckta svarsalternativ. Vi var optimister då det gällde intervjuernas längd. Vi hade räknat med att det skulle ta ca en timme men det visade sig att det tog uppåt en och en halv timme istället. Informanterna hade mycket att berätta och vi upplevde att de hade ett stort behov av att få prata ut och delge oss sina erfarenheter. Genom att vi fick ta hjälp av en mellankontakt för att få tag på informanter så fick det säkert konsekvenser för vårt urval. De respektive förmedlarna kunde välja ut de familjer som de tyckte lämpade sig mest för intervjuer utifrån deras synsätt och erfarenheter. Det är svårt för oss att veta om de förmedlade alla breven. Vi upplevde det därför att det var viktigt för oss att ta en personlig kontakt med mellankontakterna för att skapa ett intresse för dem att vilja hjälpa oss. Vi upptäckte också att vi inte hade skrivit sista datum för anmälan till intervju på informationsbrevet (se bilaga 1). 19