Telemeddelande Sid. 1(7) BERN. Per Sjönell. Schweizisk ekonomi och handelspolitik

Transkript

1 Telemeddelande Sid. 1(7) BERN Per Sjönell Schweizisk ekonomi och handelspolitik Schweiz har en bred industribas, väl utvecklad tjänstesektor och dito turismindustri. Alplandet är världens 19:e största ekonomi och är tätt knutet (men imperfekt anslutet) till EUs inre marknad via bilaterala avtal. Ekonomiska fundamenta är fortsatt starka även om man de senaste månaderna sett varsel i högre utsträckning än tidigare. Svag men stigande tillväxt förutspås och arbetslösheten förväntas krypa uppåt mot 3,5 procent. Schweiz är väldigt exportberoende och industrin har drabbats av den kraftiga apprecieringen av schweizerfrancen som sedan ett drygt år peggats till euron. Framtidsutsikterna är givet omständigheterna relativt goda men viss fara ligger i valutapeggningen, den låga centralbanksräntan och i kraftiga prisökningar på bostadsmarknaden. Introduktion Schweiz är världens 19:e största ekonomi; med den sjätte högsta BNP/capitanivån och en starkare tillväxt än EU27 under de senaste fem åren. Landet är väldigt exportberoende med mycket starka ekonomiska fundamenta: arbetslösheten ligger på 3,2 procent; inflationen är svagt negativ och går mot 0 i början av nästa år med en tillväxt för 2012 uppskattad till 0,7 procent. Trots i stora delar otillgänglig natur och avsaknad av en stor hamn har Schweiz, delvis p.g.a. sin politiska stabilitet, lyckats väl i att ta fasta på sitt centrala läge i hjärtat av Europas högteknologiska region mellan

2 2(7) södra Tyskland, norra Italien och östra Frankrike. Schweiz tre viktigaste språkgemenskaper sammanfaller med grannländerna vilket har borgat för möjligheten att göra Schweiz till en internationell mötesplats såväl för affärskontakter som internationella organisationer. Konfederationen Schweiz är starkt decentraliserad med långtgående befogenheter i de 26 olika kantonerna. Huvudstaden Bern är landets politiska centrum och inhyser bl.a. den sjuhövdade regeringen 1 och dess ministerier samt det federala parlamentet 2. Zürich är landets affärscentrum med börs och huvudkontor för de båda storbankerna Credit Suisse och UBS. Genève är säte för många internationella organisationer men även en stor handelsplats för råvaror; också inlandskantoner som Zug är stora inom internationell trading. Det schweiziska näringslivet domineras av en högt specialiserad och högteknologisk industri huvudsakligen bestående av små och medelstora företag, samt servicesektorns banker och försäkringsbolag. Schweiz är starkt beroende av invandring och mer än var femte invånare är utlänning 3. Enligt en nyligen publicerad studie var 46 procent av immigranterna 2011 högutbildade personer. Detta paras med en dagpendlarkultur där t.ex. arbetskraften i flera fabriker i den italienskspråkiga delen till över 85 procent kör t/r över gränsen varje arbetsdag. Detta, tillsammans med välutbyggda lärlingsutbildningar samt en välfungerande infrastruktur borgar för en dynamisk och kraftfull arbetsmarknad med låg öppen arbetslöshet. Schweiz, EU och den inre marknaden EFTA-landet Schweiz är delvis anslutet till EUs inre marknad via ett par hundra sektoriella avtal som vanligtvis går under benämningarna Bilaterals I och II, vilka täcker områden såsom handel, fri rörlighet för personer, transportfrågor, forskning, Schengensamarbete, asylfrågor, skattepolitik, etc. Bristerna i nuvarande ordning är ur EUs perspektiv tydliga och har under senare år kommunicerats allt tydligare och allt mer enhetligt. Således finner man i pressmeddelanden och klipp numera likalydande formuleringar från ordförandena för europeiska rådet; Europaparlamentet och europeiska kommissionen. I mångt och 1 Av permanent samlingskaraktär med samtliga större politiska krafter representerade. 2 Med fritidspolitiker som sammanträder fyra gånger per år i treveckorssessioner. 3 Vilket delvis kan förklaras av att det är omständligt och tar lång tid (i allmänhet mer än 14 år) att bli schweizisk medborgare.

3 3(7) mycket är innehållet sprunget från rådslutsatserna 2008 och 2010 som bl.a. tar fasta på att det i relationen EU/Schweiz saknas: 1) en dynamisk anpassning till EU-rätten (aquin); 2) en oberoende övervakningsmekanism; 3) accept för EG-domstolens rättspraxis; 4) en oberoende konfliktlösningsmekanism. En HoMs-rapport på ovanstående tema skickades under sommaren till Bryssel och huvudstäderna i samband med att Schweiz började cirkulera sitt förslag till lösning på problematiken. Rapporten har därefter delvis legat till grund för EAS juridiska analys av de schweiziska förslagen (analysen kommenterades f.ö. i detalj i Schweiz motsvarighet till Rapport dagen efter att den presenterats i EFTA-gruppen). Schweizarna agerar nu brett i bilaterala kontakter för att söka minimera hårda skrivningar i senhöstens arbete med nya rådslutsatser för Schweiz. Detta görs med hänvisning dels till befolkningens starka motstånd mot överstatlighet och dels till en i vissa delar raljerande EU-kritisk press. I princip i varje EU-relaterat anförande från officiella schweiziska företrädare gör man hänvisningar till 1992 års folkomröstning om ett EES-medlemskap där det politiska etablissemanget åkte på pumpen av väljarkåren. Folkmakten och dess vetoliknande befogenheter genom folkomröstningar används ofta med närmast automatik som intäkt för att behålla status quo i relationen; endast 16 procent av de schweiziska väljarna stödjer i dag ett EU-medlemskap. Trots att Schweiz ser ut som en ö på en politisk karta över Europa och EU är landet alltså i hög grad (om än alltså bristfälligt) integrerat i den inre marknaden. 80 procent av den schweiziska importen kommer från EU och 60 procent går till EU vilket gör Schweiz till handelsblockets tredje största handelspartner. Handelsproblem hanteras huvudsakligen genom bilaterala handelskamrar (främst berörda grannländer) och genom EAS-delegationen och ett stort antal blandkommittéer. I Bern finns ett väl fungerande s.k. Local Market Access Team (LMAT) vars arbete i hög utsträckning utgår från en lista med ett femtontal identifierade handelshinder (listan har i mycket en statisk karaktär i.o.m. att EU och Schweiz fastnar i konstaterandet att man endast kan enas om att man är oeniga).

4 4(7) Efter att 2009 ha hamnat på OECDs s.k. gråa lista över icke samarbetsvilliga skatteparadis annonserade Schweiz en strategi för vita pengar. Man förbättrade därefter sitt administrativa bistånd till utländska skatteförvaltningar och ska numera också bistå även i ärenden som rör skatteflykt (vilket tidigare endast klassades som administrativ förseelse och därmed inte kvalificerade för samarbete). EU har sökt ett automatiskt informationsutbytesavtal i skattefrågor, vilket Schweiz med viss framgång lyckats kringgå genom att 2012 förhandla fram bilaterala avtal med Tyskland, Österrike och Storbritannien enligt den s.k. Rubikmodellen framtagen av den schweiziska bankföreningen. Modellen går ut på att kapitalinkomster på odeklarerade tillgångar på schweiziska konton regulariseras genom att kapitalskatt tas ut och överförs i klump till de länder där personerna är skattskyldiga. På så sätt bevaras anonymiteten och skatteintäkterna överförs till rättmätig stat som också ev. får ta svekdebatt om amnesti för rika skatteflyktingar. Schweiz förhandlar med flera länder och enligt medieuppgifter ska ett avtal med Grekland vara näst intill färdigförhandlat. Också Sverige har fått propåer men anser nuvarande ordning med självrättelser fungera väl så länge som de fortsätter att stiga i antal. Ett annat tydligt kommunicerat problem från EUs sida är vissa schweiziska kantonala företagsbeskattningssystem(t.ex. för brevlådeföretag) som EU anser är att likställa med statsstöd och därför inkompatibla med frihandelsavtalet från EU har således krävt att utländska och schweiziska bolag ska beskattas lika och Schweiz har lagt ett förslag till skattereform som till viss del tillmötesgår EUs krav. Schweiz och världen Den internationella finanskrisen och dess efterverkningar har lett till att schweizerfrancen apprecierade kraftigt. Värdet formligen sköt genom taket under sommaren 2011 då den schweiziska valutan under en kort period stod i paritet med euron; en appreciering om närmare 50 procent sedan euron infördes. Trycket från exportindustrin och turismnäringen på att införa motåtgärder blev följaktligen högt och Schweiz centralbank (SNB) beslutade i september 2011 att schweizerfrancen skulle peggas med ett lägsta värde om 1,20 CHF per euro. Enorma summor har sedan dess lagts ut på att hålla nere schweizerfrancen - enskilda månader har stödköp av utländska valutor uppgått till dryga 400

5 5(7) miljarder SEK. Schweiz valutareserv har följaktligen rakat i höjden och femfaldigats från 62 till 314 miljarder CHF (drygt miljarder SEK) inom loppet av ett år. Möjligheten att med trovärdighet fortsätta stödköpen utan att riskera spekulation mot sig och önskemålet om att i framtiden kunna återgå till en flytande schweizerfranc gör att SNB svårligen kan tillmötesgå näringslivskrav om att höja peggningen till 1,40 CHF per euro (än mer omöjligt skulle det vara att följa bigmacindexets valutakurs om dryga 1,90 CHF per euro). Schweiz är ett land med högt kostnadsläge och har flera topplaceringar på den internationella listan över dyra städer att bo i. Därtill har schweiziska politiker framförallt genom de bilaterala avtalen med EU till viss del lyckats skydda den schweiziska marknaden från full konkurrensutsatthet vilket bl.a. kritiserats av landets konsumentombudsman som också noterat att CHF-apprecieringen inte slagit igenom tillräckligt i lägre priser för slutkunder. Det höga kostnadsläget och den i huvudsak professionella yrkeskåren har banat väg för Schweiz att profilera sig som ett högkvalitetsland. Man är mycket mån om sitt varumärke och för närvarande ligger ett lagförslag om Swissness i parlamentet som går ut på att 50 procent av värdet på en produkt måste ha sitt ursprung i Schweiz för att en den ska få kallas för schweizisk (60 procent för klockor). Samtidigt är det värt att notera att Schweiz lyckas vara konkurrenskraftigt och i vissa fall, t.ex. inom klockindustrin kan man ha 100 procent av tillverkningen (inkl. batterier) inom landet. Trots inbromsningen i världsekonomin lyckades Schweiz öka sin klockförsäljning under 2011 (+20% mot 2010) och landet står för hälften av tillverkningen i hela världen. 95 procent av de schweiziska klockorna exporteras vilket gav intäkter om 19,3 miljarder CHF (som jämförelse kan Schweiz beslut att anskaffa 22 st. Gripen E för 3,1 miljarder CHF nämnas). P.g.a. trycket från turismnäringen på att depreciera valutan kan det också vara värt att lyfta fram att Schweiz under 2011 hade 19,7 miljoner utländska gästnätter; en nedgång på blott 3,5 procent mot Preliminär statistik från UNWTO visar att Schweiz drog in 17,5 miljarder USD på internationella turister i fjol. Professionella satsningar med humoristiska filmer görs för att öka andelen utländska turister och tillväxtmarknaden syns främst ligga i Asien men även Brasilien och Ryssland har stigande kurvor. Den uttalade

6 6(7) målsättningen är att ha hela två miljoner kineser på besök i landet per 2020 (asiater uppskattas spendera ca SEK per person och dag i Schweiz). Schweiz ansträngningar för att stärka och bredda sin export går via att upprätta s.k. Swiss Business Hubs vid konsulat och ambassader som strävar efter att bredda exporten och främja små- och medelstora företag. I oktober öppnades ett kontor i Hong Kong (se Amnr BERN ) i samband med att ett nytt dubbelbeskattningsavtal trädde i kraft. Näst på tur står ett liknande kontor i Turkiet under våren 2013, även det i samband med att ett nytt dubbelbeskattningsavtal träder i kraft. Schweiz har en förvånansvärt bred industribas med två tredjedelar av arbetskraften anställd i företag med färre än 250 anställda. En rad stora företag finns dock också representerade, som t.ex. Nestlé, som har tre procent av den totala arbetsstyrkan om personer anställd inom Schweiz. Den mekaniska och elektromekaniska industrin som sysselsätter mer än personer och är starkt exportberoende; över 80 procent av produkterna går på export. Än mer exportberoende 85 procent är läkemedelsindustrin, med Roche och Novartis i Basel som absolut tyngsta aktörer. Därtill kommer bankindustrin, dominerad av UBS och Credit Suisse men där en stor diversitet råder totalt har Schweiz över 300 banker, vilka sysselsätter ca personer. Ytterligare en stor industri är tradingverksamheten på handelsplatser som Genève (t.ex. olja); Zug (t.ex. med gruvjätten Glencore International); Lugano (t.ex. stål och textilier) och Schweiz är i dagsläget en av de allra största handelsplatserna för bl.a. socker, olja, gas och kaffe. Framtidsutsikter Eftersom Schweiz är så pass exportberoende och valutan har blivit en tillflyktsort för investerare är landet väldigt lätt påverkat av utvecklingen i omvärlden. Även om Schweiz ekonomi har visat på stark motståndskraft har varsel duggat tätt de senaste månaderna vilket måste ses som ett tecken på att man till slut på allvar påverkas av inbromsningen i världsekonomin. Vad som talar för Schweiz även framgent är att landet ständigt rankas i den absoluta toppen i olika mätningar om konkurrens- och innovationskraft. Det höga löneläget och den låga arbetslösheten fortsätter att locka välutbildad och motiverad arbetskraft utan att Schweiz behöver stå för utbildningskostnader. Och i det fall dagpendlare blir arbetslösa faller också mycket av kostnaderna istället på bosättningslandet. Industribasen är bred; små- och mellanstora

7 7(7) företag många; tjänstesektorn utvecklad och turismnäringen har goda förutsättningar. Det är i sammanhanget intressant att notera att genomsnittsvärdet i det schweiziska inköpsindexet sedan millenieskiftet varit 54; alltså fyra punkter över det neutrala värdet 50. Tillväxten i Schweiz har varit högre än både eurozonen och USA sedan För förutspås en tillväxt om 0,7 procent; för 2013 en om 1,3 procent. Samtidigt förutspås den officiella arbetslöshetsnivån stiga från ca 2,7 till ca 3,1 procent. Ett orosmoln har varit de två storbankerna vars sammanlagda omsättning i extremperioder har varit sju gånger så hög som Schweiz BNP (som ju ändå är världens 19:e högsta). Too big to fail problematiken har varit särskilt uttalad och Schweiz har därför antagit egen lagstiftning som går längre än Basel IIIregelverket. Dessa förklarar också till viss del varför UBS nu annonserat närmast drakoniska nedskärningar och omprioritering av verksamheten ( tjänster, huvudsakligen inom investment banking, ska bort). Ett annat orosmoln har varit den starka prisutvecklingen på fastighetsmarknaden, framförallt i storstäder som Zürich och Genève där vanliga högutbildade par inte längre har råd att köpa bostad centralt. En låg inflation om -1 till 3 procent per år sedan 2000, i allmänhet i nivån runt 1 procent har gjort att SNB inte har valt att höja sin styrränta som ligger nära 0 procent (om den höjs blir det än svårare att motverka apprecieringen av schweizerfrancen). Lågräntepolitiken bidrar till den expansiva fastighetsmarknaden i.o.m. att privatpersoner kan ta bostadslån till en ränta som är lägre än 1 procent. Det tredje orosmolnet har med valutakursen att göra. Hittills har SNB kunnat försvara det artificiella värdet om 1,20 CHF per euro, om än till ett pris av kraftigt stigande valutareserver (nyligen rapporterade dock SNB en vinst om 16,9 miljarder CHF på utländsk valuta för Q1-Q3 2012). En fråga är hur länge man klarar av att upprätthålla kursen; en annan hur länge export- och turismnäringen klarar av vad de uppfattar som en situation med fortsatt övervärderad valuta (ett PPP-index med bakgrund i siffror från bl.a. Eurostat och SNB visar att kursen i dagsläget skulle ligga på ca 1,33). THÖRESSON