G a m l a s t a n i B o r g å

Transkript

1 B Y G G A N V I S N I N G A R F Ö R Gamla stan i Borgå D e särsilda bestämmelserna för detaljplaner, samt anvisningar och råd till glädje, lärdom och nytta för dem som bygger i gamla stan Stadsplanering 2017 BORGÅ STAD DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ

2 B Y G G A N V I S N I N G A R F Ö R Gamla stan i Borgå Stadsutveclingsnämnden xxxx.xxxx Stadsstyrelsen xxxx.xxxx Stadsfullmäige xxxx.xxxx Kaupunisuunnittelupäälliö Eero Löytönen Sribenter Anne Rihtniemi-Rauh och Emilia Saatsi Regi Arbetsgruppen för bygglovsärenden Museiveret Borgå museum Nylands NTM-central Publiceras av Stadsplanering Borgå stad ISBN Översättning Tiia-Liisa Hämäläinen Layout Emilia Saatsi BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET

3 Innehåll Detaljplanens särsilda bestämmelser 4 10 regler för den som reparerar 8 Inledning 9 Gamla Borgå 9 Anvisningar för byggare 12 Allmänna anvisningar 13 Olia typer av områden med tane på stadsbilden 14 Gamla stans fyra gårdstyper 35 Gårdsulturen utveclas 36 Gårdens gamla rangordning och nya onstruioner 38 Stenläggningar på gårdar 40 Avledning av regnvatten 41 Vallar, terrasser och slänter i terrängen 42 Ta 18 Fasader 20 Brädfodring 20 Puts 20 Verandor 22 Fönster och dörrar 24 Fönster 24 Dörrar 24 Beslag 24 Bärande onstruioner 26 Grund och stenfot 26 Bottenbjällag 26 Timmerstomme 27 Interiör 29 Plan och portar 32 Eonomibyggnader 33 En mosai av olia växtplatser 43 Växtarter 44 Förändringar i växtbeståndet under den senaste tiden 46 Blomsterrabatter 48 Trädbestånd 50 Planering och tillbyggnad 52 Energibesparing 53 Tillgänglighet 54 Att ansöa om tillstånd 54 Nyttiga länar 55 Gamla bilder 55 Litteratur 56 Traditionella prydnadsväxter 57 Pärmbild: utsi från Borgbacen mot gamla stan på 1890-talet. (Borgå museum) DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ

4 Detaljplanens särsilda bestämmelser Dessa anvisningar upphäver de särsilda bestämmelserna i detaljplanerna för gamla stan i Borgå och omfattar nya särsilda bestämmelser som gäller alla detaljplaner för gamla stan i Borgå. De övriga planbestämmelserna stämmer överens med detaljplanerna. Den som täner bygga sa alltid utreda hos byggnadstillsynen vilet lov som behövs innan projeet inleds. 1 En byggnad eller en del av den som finns i detaljplaneområdet får inte rivas utan tillstånd av den nämnd som ansvarar för ärendet. Den ariteonisa planeringen av nybyggnad sa alltid sötas av en planerare som uppfyller behörighetsraven för rävande planering enligt statsrådets förordning om bestämmande av svårighetslassen för projeeringsuppgifter vid byggande eller en motsvarande anvisning. Den ariteonisa planeringen av renoveringsbyggande sa alltid sötas av en planerare som uppfyller behörighetsraven för exceptionellt rävande planering. 2 Nämnden och/eller byggnadsinspeören som ansvarar för bygglov sa vid behandling av en ansöan som gäller bygglov rivning av en byggnad eller en del av den renovering eller ändring av en byggnad, ändring av byggnadens användningsändamål eller annan åtgärd installation av stolpar, ledningar eller annan tenis utrustning uppförande av en ios terrass ändring av den naturliga marytan byggande eller ändring av ett staet eller plan, uppförande av en lätt onstruion eller ett fördelningssåp eller åtgärder som har onsevenser för byggnadens utseende eller stadsbilden, såsom ändring av byggnadens väggmaterial, fasadfärg, tamaterial eller färg installation av relamanordningar eller solfångare speciellt fästa uppmärsamhet vid att projeet passar in i helheten av gator, varter och gårdar utan att förstöra stadsdelens historisa egenart och stadsbilden. Vid behandlingen av bygglov och eventuella åtgärdstillstånd sa man beaa ett utlåtande från arbetsgruppen för bygglovsärenden i Gamla Borgå. Om ommittén inte omfattar en representant för Museiveret sa Museiveret höras. Utlåtandet sa ges inom tre (3) månader från det att utlåtandet har begärts. 3 När det gäller att bygga fördelningssåp och andra ommunaltenisa anordningar, luftvärmepumpar eller andra motsvarande tenisa anordningar, relam, affärssyltar, terrasser, bryggor och fästen för båtar an byggnadsinspeören överväga om det rävs ett åtgärdstillstånd. 4 En byggnad an inte beviljas rivningstillstånd innan ett bygglov eller ändringstillstånd har beviljats för tomten. 5 Vid prövning av bygglov sa man fästa uppmärsamhet vid hur en nybyggnad passar in i stadsbilden och i varteret. Till ansöan om bygglov sa man vid behov bifoga de handlingar som avses i lagen men ocså annat material som behövs för behandlingen, vila är till exempel följande: en byggnadshistoris utredning, preciserad dispositionsplan för tomten som visar byggnadernas dimensioner, material, användningsändamål, planerade ändringar, sättet hur tomten ansluts till vartershelheten och gatunätet, tomtens höjdläge i förhållande till granntomterna och de allmänna områdena samt planerade ändringar i fråga om höjdläge, arrangemang för bilplatser, leområden och andra utomhusområden samt staet och plan, portar och planteringar, gatufasadritningar över grannbyggnader samt perspeivritningar. Det som bestäms ovan gäller till tillämpliga delar ocså ansöan om att ändra fasaden, dess färg, ytmaterial eller panelariteur. 6 Ändringar som gäller våtrum, tappställen, eldstäder, ibruagande av vinden, fasader eller onstruioner räver alltid åtgärdstillstånd eller bygglov. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 4

5 7 Farstuvistar, vindfång, glasverandor och andra med dessa jämförbara onstruioner får byggas mot gården på basis av motiverade säl utöver den tillåtna våningsytan på tomten och utanför byggnadsytan i samband med renoveringsbyggande och nybyggnad. Våningsytan som översrider byggrätten får vara högst 1/10 av respeive byggnads våningsyta. I byggnader får inte byggas balonger. 8 Vid allt byggande sa man använda sådana byggmaterial, tamaterial och färgämnen som passar in i den historisa stadsbilden. När nya byggnader och tillbyggnader byggs sa man använda den taform och talutning som är typis för området. Huvudbyggnader sa ha hand- eller masinfalsad plåtta med fotrännor och eonomibyggnader sa ha slätt pappta eller pappta med listtäcning. Plåttaet får inte ha en ytbeläggning av plast. Taets färg sa vara svart. Kyrans tjärade spånta sa bevaras. Sivor av plåt, aluminium eller vinyl eller andra motsvarande produer som imiterar trä får inte användas. Montering av solfångare räver åtgärdstillstånd. Fångare tillåts inte om det inte går att montera dem så att de inte på ett störande sätt siljer sig från gamla onstruioner eller vägg- eller taytor i landsapet eller i gatubilden. Jordvärmebrunnar eller andra lösningar som förutsätter en borrbrunn tillåts inte. 9 När nämnden som ansvarar för bygglov överväger beviljande av bygglov och när arbetsgruppen för bygglovsärenden i Gamla Borgå ger ett utlåtande sa de i fråga om byggnader som sa bevaras fästa speciell uppmärsamhet vid följande: Renoverings- och ändringsarbeten sa vara sådana att byggnadens historisa och ariteonisa värde och för stadsbilden viiga araär bevaras när det gäller både fasader och interiör. Om olämpliga ändringar har gjorts i byggnadens historisa utseende sa man i samband med renoverings-, förbättrings- och ändringsarbeten återställa byggnadens ursprungliga utseende genom restaurering eller iståndsätta byggnaden på något annat lämpligt sätt med tane på byggnaden och miljön. Om en byggnad som sa bevaras förstörs, bör nybyggnaden utgå från detaljplanen. I gamla byggnader får man bygga rum på vindsvåningen som har en förbindelse till rummen i våningen under den, utöver den våningsyta som anvisats på tomten. Dessa rum får byggas endast om vinden är tillräcligt hög. Gamla tastolar och andra onstruioner sa bevaras. För ändringsarbeten i vindsvåningen rävs alltid ett bygglov. I vindsvåningen får man inte göra öppningar för nya fönster i anslutning till taytan om de an ses från gatorna eller ån eller om de på ett sadligt sätt gör fasaden mot innergården mindre enhetlig. Nya fönster an placeras i byggnadens gavlar eller de an vara s.. smala vindsfönster om det inte förstör byggnadens fasadariteur. Befintliga ällare sa bevaras. Väggar i murade ällare får inte rivas eller öppningar får inte göras större för att göra rummen rymligare. Nya ällare får inte byggas. Man får inte sätta tilläggsisolering på timmerväggens inre eller yttre sida. I samband med renoverings- och ändringsarbeten sa man bevara dörr- och fönsteröppningar, deras form och indelning, tamaterial och brädfodring på fasaden, ensilda onstruioner, sorstenar och vattenrännor, soclar och andra detaljer som är typisa för byggnaden. Fönsterarmarna och fönsterbågarna samt dörrarna sa vara av trä. Fönster- eller dörrmaterial av plast eller aluminium eller av andra motsvarande material godänns inte. Gammalt byggmaterial sa i första hand bevaras och återvinnas. När byggnader moderniseras och ompletteras sa det nya materialets araär, valitet och egensaper motsvara det gamla materialet. I samband med renoverings- och förbättringsarbeten sa material som används vara sådana att byggnadsdelens värme- och futenisa versamhet inte ändras. För fasadmålning sa användas traditionella målfärger (linoljefärg, alfärg, slamfärg). Fasaderna på strandbodarna sa målas med röd slamfärg. Man får inte göra öppningar för nya fönster på den sida av strandbodarna som ligger mot ån. Fönsterlucor, dörrar, andra lucor och bryggor sa behandlas med svart linoljefärg eller tjära eller med träsyddsemialier av tjära. Taet sa vara svart. Den ursprungliga eller typisa rumsindelningen, öppningarna och den fasta inredningen (ugnar, dörrar, lister, trappor osv.) sa bevaras. DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 5

6 10 Ett enhetligt plan som passar in i miljön sa placeras mellan tomten och gatan, paren, torget och granntomten. Plan som avlägsnats sa ersättas med nya. Tomter får inte indelas i mindre delar med plan. Öppningar i ett plan sa huvudsaligen förses med en tät port. Planen och portarna sa målas med linoljefärg eller rödmyllefärg. 11 Uteserveringar i gaturummet eller på gården sa avgränsas med lätta och luftiga onstruioner. Avgränsningen får inte bilda ett enhetligt staet sett från sidan. Relamaffischer får inte sättas på räcen. Terrasser får inte uppföras som separata onstruioner som är upphöjda från gatans nivå utan gatubeläggningen fungerar som terrassyta. Om marytan är mycet ojämn an en del av terrassen uppföras som en upphöjd onstruion så att höjningen inte är för stor jämfört med terrassens totala yta. Den upphöjda terrassytan sa ligga så nära marytan som möjligt och bräderna sa målas med svart. Man får inte hindra vattnet från att rinna på gatan eller gården. En terrass är en tillfällig onstruion och man får aldrig riva en gammal stenläggning under den. 12 I samband med nybyggnad eller tillbyggnad sa det anvisas bilplatser på tomten enligt följande: 1 bilplats/150 m2 bostadsyta, doc högst 1 bilplats/bostad 1 bilplats/150 m2 våningsyta för affärs-, ontorsoch verstadsloaler 1 bilplats/250 m2 våningsyta för offentliga byggnader. Av motiverade säl an det beviljas undantag från antalet bilplatser. 13 Gamla stenläggningar och yresrelaterade onstruioner sa bevaras. Beläggningsmaterial på gator och gårdar i detaljplaneområdet sa passa in i områdets historisa araär. Asfalt får inte användas på gårdsplanerna. Om gammal asfalt avlägsnas sa den ersättas med ullerstenar eller grus. Nubbstenar får användas endast på gatuområden. Stenmjöl eller stenar av betong, plast eller omposit tillåts inte. Brandgatorna sa vara rena och fungerande. För ändringar som görs på gårdsplaner eller i gatuområden rävs ett åtgärdstillstånd. Man sa begära ett utlåtande från arbetsgruppen för bygglovsärenden i Gamla Borgå om alla planer som gäller gatubyggnad, iståndsättning av gator, gårdar och parer. 14 Gamla stan i Borgå är ett stadsareologis område. En fornlämning får inte rubbas utan ett tillstånd som beviljats med stöd av lagen och man får till exempel inte gräva ut, täca över, sada eller ta bort fornlämningen även om den sulle ligga på den egna maren. Före byggandet, och helst före planeringen, sa man ontaa Museiveret för att planera eventuella areologisa utgrävningar på tomten eller gatuområdet. 15 I gamla stan i Borgå får inte planteras barrträd. På gården får placeras ett storvuxet träd endast om gården är tillräcligt stor så att trädets grenver och rötter inte sträcer sig till grannens tomt. 16 Jordvärmebrunnar eller andra borrbrunnar får inte byggas i gamla stan i Borgå. 17 I gamla stan i Borgå sa man följa bygganvisningarna som ompletterar detaljplanen. Museiveret utarbetade år 2008 en stadsareologis inventering av gamla stan i Borgå. Målet med inventeringen var att utreda, i vila områden sien av stadsområdet som planlades på 1600-talet och vid ingången av 1700-talet sannoli har bevarats eller förstörts. Inventeringen finns på Museiverets webbplats och tillhörande artor med stadsareologis betydande obje följer som bilaga till denna rapport. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 6

7 7K1 1K P Hemgränd 5 2 7K K P Ågatan K P K Kirontörmä K Museotori Museitorget 1G1 sp Kyrobrinen 1G1 5 Tuomioiro Domyra Vanha raatihuone Gamla 2rådhuset 8 9 I Puh Tel 1 Vuoriatu 1P1 5 Ågatan Kirotori Lång- Vallgren- Edelfelt- museo E1 2 sp G Ilolanuja Joiatu 2 4 1K1 1K sp 28 Kyrogatan 1 Väliatu sp I 1 1P1 4 8 Ågatan at 4 2 Hörngränd Kiroatu 4 Solgränd 3 6 I tr tr tr Puh. Tel tr 4 32 V 5 at K1 2G1 I 57 Kiosi 2E1 2 4 Kios 2 IV Runeberginatu I 10 I 1 Strömborgsa läroveret 5 6 at 2 at 10 Paloas. VPK Branst. FBK I 9 sp M tr tr IV Runeberginpuisto 8 Runebergsesplanaden 3 I sp 7 allas bassäng tr ZMO 6 7 I sp 92 2K1 Borgströmsvägen Östra Fredrian puisto Fredriaparen I 8 I P1 I 1P1 I I 4 10 Runebergsgatan 1P1 6 at 1K1 gatan Piispanatu at 1K1 I tr I 9 I 3 3 sp sp I IV 1P1 2K I 1 I 6 3 tr ar at vr 2 I 7 IV I Kvarngränd 1K1 1K1 tr IV sp sp 4 4 at Gengränd Runeberginatu 6 3 IV 2K1 3 1 I 4 IV 4 at I I at tr sp I 1K1 3 I vr M J.L.Runebergin oti J.L.Runebergs hem 6 4 I 9 4 IV 7 Puh. Tel. I I 5 6 Päiväoti Daghemmet IV 1 Puh. Tel. IV 3 Piispanatu I V sp Linnanosen luio 8 6 IV Fredsgatan I 1 IV Bisopsgatan 7 IV 4 5 För undersöningen och syddet betydande områden På områden som angetts med rött sa utföras en areologis undersöning före maranvändningsprojeet och på områden som anges med gult sa utföras en areologis ontroll under grävarbeten. Källa: En stadsareologis inventering av Borgå, Museiveret 2008 Klass 1 Klass 2 Liite Långgatan Savenvalajanuja 1111 Gymnasiegänd Väliatu 503 Linnanatu 502 Luiouja 1113 Illbygränd 1112 BorggrändLinnanuja Ågatan Kanurinuja Vävaregränd Kotiuja 1104 Brobacen Kirotori Kouluuja Jungfrustigen Neitsytpolu Itäinen Pitäatu 1115 Myllyuja 1116 Ågatan 1114 Oiouja Mellangatan Kyrotorget Joiatu 1119 Sillanmäi Väliatu Kulmauja Kulmauja 1301 Kellorinne Klocbr Flensborgbrinen 1202 Borgströmintie Fredsgatan Berggatan 1107 Joiatu Karsmansgränd Prästgatan Karsmaninuja 1205 Rauhanatu Ralingensgränd Ralinginuja Gabriel Hagertinj Kiroatu Rihamaatu Mellangatan 1303 Vuoriatu 18 Rihamaatu Krämaregatan Mannerheimgatan Rihamaatu Joiatu 1404 Bisopsgatan 24 Mannerheiminatu Lundagatan Lundagatan 29 Lundinatu Lundinatu Raatihuoneenatu 34 Porvoo Joiatu 33 Tutimusellisesti- ja suojelullisesti Piispanatu merittävät atualueet Alesanterinatu 40 1-luoa 2-luoa Kantaartta Porvoon aupungin iinteistö- ja mittausosasto 2007 DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ MK 1:4000 Museovirasto, raennushistorian osasto Päivi Haanpää

8 REGLER FÖR DEN SOM REPARERAR Reparera inte det som är i sic, förnya inte det som an repareras. Ta reda på orsaen till sadan och eliminera den. Sedan an du reparera och återställa onstruionen. De flesta sador beror på dåligt underhåll och felaiga reparationssätt. Du sa försära dig om att det går att underhålla och ocså reparera det som du har renoverat. Underhållsfri betyder ofta samma sa som omöjlig att reparera. Använd samma material och arbetsmetoder som förr i tiden. Pröva inte något nytt. De nya materialen har planerats och tillverats för nya hus. Anställ en planerare och byggare som änner till gamla byggnadsmaterial och arbetssätt. Bevara de gamla onstruionerna och materialen. Värdet på en gammal byggnad ligger i dess gamla material, inte enbart i stilen. Ju mer man tar bort gammalt material desto mer förlorar man det historisa värdet. Något som ser gammalt ut är inte gammalt. Bygg helst inte på vinden. Hjälputrymmen an byggas i befintliga eller nya eonomibyggnader. Undvi ändringar i byggnadens utseende. En gammal byggnads sönhet ligger i dess proportioner som lätt an förstöras och i äa, gamla material. De mest lönsamma reparationerna med tane på värmeeonomin är att förbättra lufttätheten och att sätta tilläggsisolering i övre bjällaget. Godänn oregelbundna och sneda former. Uppsatta si av olia stilar, historiens patina och äa material. Undvi stilopior, materialopior och drömmar om husets autentisa utseende. Sådana ändringar som passar in i byggnaden är en del av dess värde och historia. Uppsatta en traditionell disposition på gårdsplanen. Gårdsplanens värde ligger i dess gamla växtarter och ytor. Ändra inte gårdsplanens utseende och sala genom att plantera stora gårdsträd eller nya växtarter..

9 Inledning Syftet med denna handbo är att styra renoverings- och byggarbeten i gamla stan i Borgå så att byggnadsarvet bevaras och värnas med beaande av lagstiftning gällande renoverings- och ompletteringsbyggande, internationella delarationer och god praxis. De särsilda bestämmelserna för byggande gäller alla detaljplaner för gamla stan i Borgå. Dessa ompletteras med handboens anvisningar som hjälper att nå bestämmelsens grundläggande araär och anda. Eftersom varje byggnad som byggts för hand i gamla stan är uni innehåller dessa bestämmelser och anvisningar inga direa lösningar på olia problem eller för genomförandet av bestämmelserna. En harmonis stadsbild, där olia detaljer livar upp helheten, har uppstått på grund av traditionen av att husen byggdes för hand, salan och bristen på material fram till mitten av 1900-talet. Ändringar och ompletteringar är en del av byggnadernas och hela områdets historia. Då man river byggnadsdelar sa man noggrant fundera på deras betydelse för hela området. Det moderna byggsättet siljer sig från den gamla traditionen. Det har visat sig att vara en utmanande uppgift att på ett lycat sätt renovera och anpassa nya byggnader till den gamla miljön. Avsien med syddet av byggnadstraditionen är att trygga den byggda ulturmiljöns ähet gällande tid och område och dess mångsidighet och särdrag. Gamla stans mångsidiga utseende och dess bevarande förutsätter individuell problemlösning och disret anpassning till den värdefulla miljön. Ett lycat slutresultat förutsätter att planeringen och byggandet utförs noggrant. På gårdarna finns det olia unia växtplatser där det har bevarats sällsynta traditionella växter och följeslagare till gammal ultur. Man värnar traditionerna genom att bevara trädgårdsland, torrängar och stenläggningar samt genom att använda traditionella växter. Årliga underhållsarbeten bör utföras både i huset och i trädgården för att bevara deras värde. Detaljplanen syddar i första hand den täta gamla stadsstruuren som är sällsynt i Finland och som är mycet svår, eller till och med omöjlig, att sapa inom ramen för dagens bestämmelser och rav. Alla detaljer an inte syddas genom detaljplan eller omfattas av byggnadstillsynens tillsynsansvar. Därför bär ägaren ansvaret för syddet och bevarandet av ensilda byggnadsdelar och helheter som de bildar. Om ägaren är medveten och har vilja att värna patina och tidens si övergår vårt värdefulla och unia byggnadsarv till ommande generationer. Anvisningarna har utarbetats av Anne Rihtniemi-Rauh och Emilia Saatsi. Litteraturen i slutet av texten har använts som ällmaterial för handboen. Gård vidågatan 1898 (Borgå museum) DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 9

10 Gamla Borgå Kyran och locstapeln är de äldsta bevarade byggnaderna i Borgå. Stenyran murades på träyrans plats huvudsaligen i början av 1400-talet. Ocså några ällare an vara från medeltiden och därför är de speciellt värdefulla. Det medeltida gatunätets grundtane är fortfarande synlig. De breda gatorna som är parallella med ån är huvudgator. De smala gränderna förmedlar tvärtrafi. Gatornas sträcningar har ändrats och därför är det svårt att få en exa uppfattning om det medeltida Borgå. Det finns några hänvisningar till den gamla tomtindelningen. Borgarnas tomter vid åstranden, av vila många fortfarande används av butisägare, representerar den medeltida traditionen. De smala tomterna sträce sig på medeltiden från gata till gata genom varteret. På Mellangatan finns det några nyare hus vars gavlar ligger mot gatan, på samma sätt som på medeltiden. Bodarna byggdes alldeles invid vattnet. De nuvarande strandbodarna har byggts senare men de påminner om Borgås historia som en viig handelsplats. Staden byggdes flera gånger på nytt efter atastrofer på 1500-talet. Bränder, rig, indragning av stadsrättigheter och tvångsförflyttningar var en prövning för stadsborna. Bebyggelsen utvidgades ändå på 1600-talet och vid ingången av 1700-talet fanns det nästan 300 bebyggda tomter i staden. Mellan tomterna fanns det små inhägnade trädgårdsland. Förmögna borgare ägde flera tomter som var avsedda för hushållets olia ändamål på olia håll i staden. Gatubilden var anspråslös i början av 1700-talet. Torvta och grå fasader av timmer var vanliga. Den enlaste byggnaden var en röstuga med ett rum. Först på 1700-talet blev det vanligare att använda ugnar med rögångar. En sidoammarstuga uppstod då man byggde ett rum till i andra ändan av dagligstugan. En del av det mindre rummet unde byggas om till en förstuga. Huset blev en parstuga genom att bygga bostadsrum på båda sidorna av förstugan. I förstugans eller dagligstugans bare del unde det finnas en eller flera amrar. Byggnaden unde ocså bestå av en rad rum. På 1700-talet växte staden så småningom, trots prövningar. Gymnasiet och bisopssätet flyttades från Viborg till Borgå år 1723 då tjänstemän och lärare flyttade till staden. Efter stora ofreden gjordes Kyrogatan och Berggatan bredare och raare så att de motsvarade de nuvarande sträcningarna. Borgarna grundade butier vid gatorna, det byggdes mycet och trädgårdsulturen hade sin blomstringsperiod. På bostadstomter planterades fruträd och syrenbersåer. På trädgårdstomter odlades fru och nya växtarter, såsom toba och potatis. På gymnasiets tomt grundades en modern samlingsträdgård med arter från Linnés botanisa trädgård i Uppsala. I slutet av 1700-talet innehöll utställningsträdgården 340 växtarter indelade i fem grupper: ryddor, medicinal-, mat- och prydnadsväxter samt textil- och färgväxter. Branden som härjade år 1760 förstörde en stor del av staden. Bland annat träyran från början av 1700-talet, den nyligen uppförda gymnasiebyggnaden och de fattigas bostadsområde öster och norr om yran undgic branden. Före branden var det vanligt att både ståndspersoner och de mindre bemedlade bodde i enelstugor och parstugor. Efter branden började en så allad arolins planlösning med sex rum bli populär bland öpmän och tjänstemän. Den arolinsa planlösningen omfattar en sal som ligger baom förstugan i mitten av byggnaden samt två amrar på båda sidorna. I fattigare områden var parstugor och sidoammarstugor fortfarande vanligare. På tomter som hörde till ståndspersoner var par- och sidoammarstugorna anspråslösa sidobyggnader. Eftersom man var rädd för att atastrofen sulle inträffa på nytt byggde stadens riaste borgare sina hus av sten. Under ledning av fortifiationsbyggmästaren Gotthard Flensborg byggdes två bodar av sten och sex stenhus, bl.a. rådhuset, öpmannen Holms gård, aplansbostället samt Flensborgs eget hus. Mansardta var populärt och man strävade efter att bygga hus i två våningar. På sommaren 1775 före ung Gustav BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 10

11 Numers lavering från Det har gått trettio år sedan storbranden. Många byggnader i stadsbilden, som fortfarande an identifieras, an sönjas i bilden, så som ocså stadens tydliga norra gräns. Några symmetrisa planteringar av fruträd syns i trädgårdar med inhägnad vid sluttningen. (Borgå museum) I:s besö stenlade man flera gator, förbättrade torget, försåg tomter vid huvudgatorna med plan och målade hus med rödmyllefärg. Fastän byggnadernas utseende har förändrats under åren an man på Ågatan ursilja drag av det gustaviansa stadsidealet. Gaturummet är tätt eftersom husen i två våningar har byggts sida vid sida vid den smala gatan. Dagens gamla stan har till stor del byggts mot slutet av 1700-talet. Staden som under den svensa tiden hade byggts på en ulle fic under den rysa tiden ett nytt empirecentrum som byggdes söder om gamla stan. Avsien var att C.L. Engels rutplan från 1832 sulle ha omfattat ocså hela gamla stan. Planen genomfördes söder om Krämaregatan samt i norra ändorna av Fredsgatan och Borggatan. Empirestilens ideal för stadsstruuren uppnåddes inte i gamla stan men empirestilen påverade byggandet. Empirehusen indelades i rum mot gatan och gården med en hjärtvägg. Rumsindelningen gjordes med tvärgående väggar. Av brandsäerhetssäl reommenderades att det planteras bladria träd, och antalet fruträd öade. Gatorna avgränsades med plan. Över planen syntes ställvis toppar på syrenbusar och fruträd samt formlippta ädelträd som växte på några tomter. I slutet av 1800-talet fic öpgatorna sitt nuvarande utseende som bevarades på Ågatan och Mellangatan. Antalet butier och verstäder som placerades vid gatorna öade och på fasader gjordes öppningar för syltfönster. Industrialiseringen fic arbetare att flytta till staden. Stadsstruuren gjordes tätare och många ålland och trädgårdar fic ge via för byggnaderna. Djurstall och bodar byggdes om till bostäder och flera hus indelades i små spisrum som hyrdes ut. Till och med över tio hushåll unde bo på en och samma tomt. Fastighetens ägare bodde i regel i sitt eget hus vid gatan. Detta bostadssystem började förändra först på 1970-talet då stadens sociala struur förändrades. Vid ingången av 1900-talet var nationalromantierna de första som ville sydda gamla stan i Borgå. Borgåonstnärerna Louis Sparre och Albert Edelfelt strävade genom sina ver och sin versamhet efter att främja bevarandet av gamla stan. Trots goda intentioner stred planen från år 1911 mot syddsmålen. Enligt planen sulle man ha gjort gatorna raare och bredare så att det befintliga byggnadsbeståndet så småningom sulle ha försvunnit. Enligt den förnyade planen byggdes några hus som naturligt passar in i miljön eftersom de har byggts enligt det traditionella byggsättet. Snart onstaterade man att planen utgör ett hot mot bevarandet av gamla stan och planen förnyades år År 1955 byggdes en bro till som flyttade tyngdpunen för trafien mellan gamla stan och empirestadsdelen. I de planer som fastställdes år 1974 och 1993 har syddsmålen förstärs. På 2000-talet har de storvuxna träden på gårdarna blivit en av hotbilderna med tane på stadsbilden. Turistströmmar, högre levnadsstandard, ändrade levnadssätt och lätt tillgängliga, globalt sålda byggmaterial och färdiga byggnadsdelar som är främmande för det traditionella finländsa byggsättet sapar förändringstryc på byggnader, gårdar och gaturum och öar andelen främmande onstruioner i gatubilden och på gårdarna. DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 11

12 Anvisningar för byggare Krumaaregränd. Vid anten av gamla stan i Borgå. På gränden gic både männisor och djur. Där fanns livsrum för ulturens följeslagare. Bild: Borgå museum. De särsilda bestämmelserna som finns i början av dessa bygganvisningar är bindande detaljplanebestämmelser. I början av apitlen anges de särsilda bestämmelser som man speciellt sa fästa uppmärsamhet vid. Den byggda miljön består av olia delar. Vid reparation av varje ensild del (t.ex. ta eller dess onstruioner, fönster eller vägg) sa man beaa bevarandet av de byggnads- och ulturhistorisa värdena för ensilda byggnadsdelar och helheten. Anvisningarna preciserar de särsilda bestämmelserna och ger principer för hur man söter byggnadsbeståndet och gårdarna i gamla stan i Borgå. Dessa är inte arbetstenisa råd för renovering eller sötsel av byggnader eftersom det finns grundliga anvisningar om dessa frågor i ny litteratur om byggnadsarvet och i Museiverets reparationsort (på finsa) som fritt an läsas på Museiverets webbplats. En förtecning över litteratur och webbplatser finns i slutet av dessa anvisningar. Om sådana material och växter som inte passar in i gamla stan används och om gamla byggnadsdelar ersätts med nya blir ulturarvet mindre äa. Varje gammal byggnadsdel som inte längre finns utgör en förlust med tane på helheten som bildar gamla stans charm och egenart. En historis byggnad är en uni helhet där sador som orsaas av brand är oersättliga. Därför sa man fästa speciell uppmärsamhet vid brandsydd och bättre brandsäerhet. Då man planerar och genomför reparationer och ändringar sa man anlita experter som har specialiserat sig på renovering av gamla byggnader. Små detaljer är inte obetydliga. När det gäller sötseln av byggnader och gårdar är det omöjligt att för mycet framhäva betydelsen av användningen av traditionella, höglassiga material och arbetssätt och ontinuerligt underhåll. När nödvändiga reparationsarbeten utförs sa man sträva efter att reparationsarbetet utförs på byggnadens villor. Då behöver man fortfarande handarbetsonst. Med tane på att bevara miljöns sala är det ytterst viigt att söta gårdsträd, välja lämpliga trädarter och att på ett rätt sätt värna gårdsytor. Att bevara ulturens följeslagare och traditionella växter förutsätter att gårdens delar av olia araär åtminstone delvis bevaras och söts enligt traditioner. Följande avsnitt ger anvisningar och ställer begränsningar för att renovera och underhålla byggnaders olia delar. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 12

13 Allmänna anvisningar Särsilda bestämmelser 5, 8 och 9 Kulturvärdena och helheten i gamla stan är utgångspunen för all utvecling och sötsel av byggnadsarvet. Sien från olia tidsperioder utgör en värdefull del av stadsdelens historia. Målet är att sydda byggnads- och ulturarvet, och därför anser man att byggnadsdelar som tillverats genom traditionellt hantversarbete är mer värdefulla än nya, industriellt tillverade delar. Varje byggnadshelhet är uni och det rävs alltid prövning från fall till fall när byggnadens syddsvärden övervägs. Före en större renovering sa man utarbeta en byggnadshistoris utredning som ger information om byggnadens historia, ändringar och nuläge. Utredningen är ett redsap för att planera underhålls- och renoveringsåtgärder och utredningen sa utarbetas innan reparationsarbetet inleds. Utredningen an ompletteras vid behov om onstruioner öppnas i samband med reparationen eller om man annars får ytterligare information om byggnadens historia. Underhålls- och reparationsarbetena sa doumenteras med tane på framtiden. Maranvändnings- och bygglagen räver att det utarbetas brus- och underhållsanvisningar i samband med åtgärder som räver bygglov. Då man planerar renovering sa man beaa behov och möjligheter att förbättra brandsäerheten. Genom noggrann planering an brandsäerheten förbättras så att gamla onstruioner respeeras. Gamla stan i Borgå är ett stadsareologis område. En fornlämning får inte rubbas utan ett tillstånd som beviljats med stöd av lagen och man får till exempel inte gräva ut, täca över, sada eller ta bort fornlämningen även om den sulle ligga på den egna maren. Avsien är att trygga bevarandet av uppgifter om fornlämningar och städernas onreta historisa ontinuitet. De areologis värdefulla områdena anges i artbilagorna 1 och 2. I dessa områden sa man före byggandet, och helst före planeringen, ontaa Museiveret för att planera eventuella areologisa utgrävningar som utförs på tomten eller gatuområdet. Flensborgbrinen har stenlagts redan för en lång tid sedan. Baom planets övre ant syns en rad syrener. Fönstren till huset i orsningen har senare bytts ut mot små fönsterrutor och gatubeläggningen har förnyats. (Bild: Borgå museum) DP 512 FÖRSLAGET - ANVISNINGAR 13

14 Olia typer av områden med tane på stadsbilden Den ria stadshelheten i gamla stan består av områden av olia araär som byggnadssyddet utgår från. Köpmän och tjänstemän bosatte sig på stadens bästa platser vid åstranden och i omgivningen av rådhuset och yran. Hantverare bosatte sig på stadens södra och norra anter. De fattigaste fic nöja sig med den svåråtomliga bacen öster om yran. Bebyggelsen ring Kvarngränd som uppstått senare siljer sig från andra områden. Samhällslassernas förmögenhetssillnader avspeglade sig i byggandet och användningen av gården. Köpmännens och tjänstemännens tomter var stora och deras hus var ståtliga med tidsenliga deorationer. På öpmannatomter fanns det ett stort antal eonomibyggnader och på gården fanns det lagerområden med stenläggning. När man gic mot fattigare områden förändrades salan och byggnaderna var mera anspråslösa. Även en anspråslös byggnad är en viig del av miljön. Byggnadernas förhållande till omgivningen gör dem värdefulla. I gamla stan finns det exceptionellt många eonomibyggnader som bevarats och vars ursprungliga användningsändamål har varit mycet begränsat. Bodarna har haft flera olia användningsändamål: förvaring av handelsvaror, livsmedel, salt och läder samt olia verstäder för hantverare, djurstall, vedlider, hölager, stall, hönshus, bastur och uthus. Det har varit mycet vanligt att återvinna byggnadsdelar till eonomibyggnader som an ha gamla fönster, dörrar, timmerstocar eller beslag från huvudbyggnader. I olia områden avvier miljöns egensaper från varandra. Köpgatorna (Ågatan, Krämaregatan, Mellangatan och Kyrogatan) samt de öppna platserna (t.ex. Rådhustorget och Kyrotorget) är mera offentliga än de slingriga sidogatorna och de öppna platser och parer som ligger vid dem. På öpmannatomter annyter det privata och halvoffentliga området gradvis till varandra medan bostadsgårdarna är tydligt avgränsade från gatan. De butier och restauranger som finns på gårdarna mellan Ågatan och åstranden gör det möjligt för dagens turister att beanta sig med gamla halvoffentliga öpmannagårdar. Ocså gårdarnas struur och växtarter visar indelningen i olia områden. Det fanns nästan helt stenlagda gårdar som hörde till öpmän eller hantverare ring Kyrotorget och på de smala strandtomterna från medeltiden. Med stenläggningen med olia mönster avleddes regnvatten och anvisades gångvägar och funioner, såsom lagring. I ett hörn av de stenlagda tomterna unde det finnas ett litet grönsasland. Det fanns stora gårdar med trädgård i sluttningen mellan Ågatan och Mellangatan samt öster och norr om Kyrotorget. Sluttningen som var svår att bygga på var varm och gynnsam även med tane på de mest änsliga växterna. På 1700-talet hörde den största tomten till en apoteare som odlade medicinalörter. Små gårdstun låg huvudsaligen uppe på den bergiga bacen. I närheten av tullstaetet fanns det endast nyttoträdgårdar på 1700-talet. Nuvarande Borgströmsparen är en del av prästgårdens dåtida tobasåer. Brandgatorna är smala obebyggda remsor mellan tomterna i gamla stan och deras syfte är att förhindra spridning av brand och att avleda ytvattnet mot ån. Det finns inga trädplanteringar i anslutning till brandgatorna i gamla stan. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 14

15 Kyrotorget. Huvudgatorna stenlades i ett tidigt sede och det var en tydlig variation i husens färgsättning. Fotografiet är antagligen från början av 1900-talet. Staetet vid Marthagårdens trädgård avgränsar gaturummet till en ompa bredd, trots att byggnaden mestadels har placerats i linje med empireplanen, som aldrig förverligades i Gamla Stan i Borgå. (Borgå museum) Östra Långgatan. De mera anspråslösa byggnaderna fic först i ett senare sede en brädfodring. I dag har sandytorna och växtligheten i anslutning till dem försvunnit nästan helt och hållet från gränderna. (Borgå museum) Solgränd i början av 1900-talet (Museiveret) DP 512 FÖRSLAGET - ANVISNINGAR 15

16 Anvisningar Särsilda bestämmelser 2, 3 och 8 och 11 Relams- och affärssyltar sa vara små. Syltar av plast eller med belysning passar inte in i gamla stan. Ocså tejpning på fönster eller målningar tolas som affärssyltar eller relam som räver tillstånd. Mariserna sa vara ljusa och lämpliga för fasaden. Mariserna får i regel inte vara bredare än fönsteröppningen. Mariserna får inte förses med bilder eller texter. Bodarna på torget sa täcas med naturvitt eller ljusgrått tyg. Tillfälliga ioser och andra motsvarande byggnader behöver ocså ett separat tillstånd som man sa ansöa om innan onstruionen uppförs. Lämpliga ytmaterial för ioser är till exempel glas, målad eller patinerad metall och trä. Plast, glasfiber eller motsvarande material som används i ioser av en viss typ passar inte in i miljön i stadsdelen. Kioserna får inte förses med relamtejpning. Uteserveringar i gaturummet bör avgränsas med lätta och luftiga onstruioner. Lämpliga material för detta ändamål är: trä, rep av naturfiber, blomruor eller svartmålad metall. Avgränsningen får inte bilda ett enhetligt staet sett från sidan. Räcen av plast eller glas eller räcen som är täca med tyg tillåts inte. Relamaffischer får inte sättas på räcen. Terrasser får inte uppföras som separata onstruioner som är upphöjda från gatans nivå utan stenbeläggningen fungerar som golv. Om gatans yta är mycet ojämn an en del av terrassen uppföras som en upphöjd onstruion så att höjningen inte är för stor jämfört med terrassens totala yta. Då sa den upphöjda terrassytan ligga så nära gatans yta som möjligt och brädfodringen sa målas med svart. Man får inte hindra vatten från att rinna på gatan. En terrass är en tillfällig onstruion och man får aldrig riva en gammal stenläggning under den. Separata relamställ (s.. A-ställ) är överflödiga i gaturummet. Endast de butier som ligger på innergården och som inte har syltfönster eller en affärssylt som fästs på byggnaden an vid behov använda sådana separata relamställ. I synnerhet under de livliga sommarmånaderna är gatorna fyllda av hinder om alla butier har egna relamställ utomhus. Att hålla räddningsvägarna fria sa beaas då nya onstruioner eller lätt utrustning placeras på gården och gatan. Med tane på räddningsväsendet är det viigt att fastigheternas adressangivelser och eventuella trapphuseller bostadsnummer syns både dag- och nattetid. Det lönar sig att placera adressnumret så att det blir belyst. Brandgatorna sa vara öppna och rena så att där inte finns lösöre, sandningssand, löv och träd eller busar som föröas genom frösådd. Bryggorna vid åstranden sa huvudsaligen ligga parallellt med stranden, s.. bryggor för sidoförtöjning. Pontonbryggor tillåts inte. Bryggorna och trapporna i anslutning till dem sa vara av trä och de sa behandlas med tjära eller med träsyddsemialier av tjära. Bryggorna får inte byggas om till terrasser och på dem får inte byggas räcen. ANVISNINGAR - DP 512 FÖRSLAGET 16

17 Man upptäcer och minns den personliga sylten. Syltens storle och stara färger sadar stadsbilden och affären ursiljer sig inte heller positivt. Nuvarande och gamla syltar (gamla bilder Borgå museum) DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 17

18 I den baciga terrängen ser fotgängaren på många ställen på näravstånd taets material och detaljer. (Borgå museum) Ta Talandsapet i gamla stan i Borgå är ri och det är en tydlig del av det uperade landsapet. Olia tamaterial, sorstenar, fotrännor, tarännor, tastege, stuprör och tafönster bildar en ri helhet som är en del av byggnadsarvet. I de äldsta byggnaderna vilar taet på bjälar som ligger på timmergavlar och mellanväggar. Senare började man använda olia tastolar eller en ombination av tastolar och bjäla. Torvta och näverta var relativt vanliga ännu i början av 1800-talet. Från mitten av 1700-talet började man bygga mansardta på de finaste husen och under den gustaviansa tiden fic de ge via för låga sadelta som om på modet som inspiration från antien. Under empiretiden föredrog man ett så flac sadelta som möjligt som är nästan osynligt från gatan. Svarta plåtta mötte väl dessa riterier. Papp- och plåtta blev vanligare vid utgången av 1800-talet. Plåt har använts sedan 1880-talet. Det var vanligt ännu på 1930-talet att de mindre bemed- lade hade spånta, och efter riget fanns det brist på material, varvid man fortsatte att använda spån som material. Spån- och brädta har bevarats under nyare tamaterial. Före 1960-talet, då rullplåt erövrade marnaden, tillverades plåtta av galvaniserad plåt. Plåt användes huvudsaligen i huvudbyggnader och papp användes i sidobyggnader. Hängrännor hör inte hemma i talandsapet i Borgå där vattnet traditionellt har letts via fotrännor. Stuprör som är avsedda för ledning av vatten utgör en viig del av gatumiljön. De sapar rytmi på gatan och ommer nära fotgängaren. Därför bör man fästa särsild uppmärsamhet vid deras material och utformning. Svart dominerar talandsapet i gamla stan. Ett tegelta har aldrig varit populärt i Borgå. I många hus har man ändrat taonstruioner och taets form. Lycade ändringar är en del av den värdefulla helheten. Taet är alltid en viig del av ariteuren. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 18

19 Anvisningar Särsilda bestämmelser 5, 8 och 9 Huvudbyggnader sa ha plåtta och eonomibyggnader sa ha pappta. Denna indelning sa gälla ocså när taet förnyas. Innan taet byts ut sa man undersöa om det gamla taet an renoveras. Att renovera sparar pengar men ocså den värdefulla byggnadstraditionen. Plåttaet sa vara av masin- eller handfalsad plåt och taet sa förses med fotrännor. Plåttaet får inte ha en ytbeläggning av plast. Taet sa vara svart. Stenhusen ring Krämaretorget med rött ta utgör ett undantag. Dessa byggnader an ha rött eller svart plåtta. Det är möjligt att återställa det ursprungliga taet av siffersten. Papptaet sa vara av svart och slät tapapp med täta fogar eller av tapapp med listtäcning. Tashingel godänns inte. Kyrans tjärade spånta sa bevaras. Nya tayper och deras detaljer hör inte hemma i gamla stan i Borgå. Trots att opparta är värdefulla hör de inte hemma i gamla stan, med undantag av locstapeln. De opparta som finns får bevaras när de förnyas. Sorstenar bör bevaras vid renovering av ta. Man sa ontrollera att sorstenarna är täta, och de sa vid behov renoveras innan onstruionen täcs. Sorstenens röanaler är en del av husens självdragsventilation som inte fungerar ordentligt utan murade röanaler. Om sorstensreparation räver rivning sa den gamla sorstenen doumenteras och en ny sorsten sa byggas utifrån den gamla profilen eller den tidigare profilen. Det lönar sig att sydda röanalerna med sorstenshuv. Nya fönster som placeras i tafallet på gårdens sida är möjliga endast om de nya fönstren inte gör husets fasad mot gården mindre enhetlig. De nya fönstren i anslutning till taytan får inte synas från gatorna, parerna eller ån. Det behövs alltid tillstånd för nya tafönster och prövning från fall till fall. Vattupor och stuprör sa vara av förzinad plåt och ha en rund profil. Vattensystemen målas i första hand med samma färg som listerna eller fasaden. Ocså taets färg är ibland möjlig. När det gäller stuprörens anter borde man anlita en plåtslagare och gynna vassa anter i stället för fabristillverade vecade rör. I stället för stuprör an man ocså ha en edja eller en trästav för avledning av vatten. Vid behov an man montera snöhinder på taet. Tavatten får inte ledas så att det rinner till den egna grunden eller till grannens grund. Vatten an ändå ledas via grannens gård om det är ändamålsenligt med tane på terrängförhållanden samt gårdens och gatans höjdlägen och om det är möjligt med beaande av grannens byggnader och gårdsområde. Man sa se till att vattnet leds från ta, gårdar och gator så att det inte medför olägenhet för byggnaderna. Traditionellt har man avlett ytvatten via stenlagda rännor på gården och via brandgator mellan byggnader mot ån. Man får inte hindra ytvattnet från att rinna med terrassonstruioner eller andra onstruioner. Nya taonstruioner med annytning till ventilation eller annan teni sa anslutas till talandsapet med lämpliga plåtar. Stora antenner och annan ny tenis utrustning får inte monteras på taet om de syns från gatan eller från stranden mittemot. DP 512 FÖRSLAGET - ANVISNINGAR 19

20 Det täta gaturummet gör byggnadernas fasadmaterial och detaljer onreta. Patina och individuella lösningar är en viig del av stadens tjusighet. Fasader Fasaderna utgör den viigaste delen av huset med tane på gatubilden. Delar från olia tidsperioder berättar om både stadens och byggnadsteniens historia. En välbevarad fasad avslöjar tidpunen för byggande eller renovering och berättar om de stildrag som annyter till denna tidpun. De byggnadssi som uppstått under tidernas gång är en värdefull del av byggnaden och gatuvyn. Brädfodring Under 1700-talet började man i staden sydda fasaderna på hus som hade en timmeryta med brädfodring. Fram till ingången av 1800-talet användes en bred stående panel. Under empiretiden hade fasaderna en bred liggande panel vars sneda fogar imiterade byggande i sten. Fasaden disponerades med lister och pilastrar som symmer hörn och med andra teman från antien. Under andra hälften av 1800-talet, då nystilar var populära, nådde panelariteuren och deorationerna på fasaderna sin ulmen. Rådhuset målades med rödmyllefärg i mitten av 1600-talet och under andra hälften av 1700-talet fanns det ocså andra hus som hade målats med rödmyllefärg. Slamfärg syddar inte trä. Fönster och lister målades i allt högre grad med linoljefärg av blåaig imrösgrå, grönaig umbragrå eller gul med nyanser från gul slamfärg. Under empiretiden var det populärt med fasader som målats med gul linoljefärg och som hade vita eller grå lister samt starare färger än tidigare. Puts Efter stadsbranden år 1760 byggdes några putsade stenhus. Putsyta an vara av rent albru, hydraulis albru eller alcementbru. Murbru består av ett bindemedel, såsom al, hydraulis al eller både al och cement, samt av vatten och stenmaterial som är sand. Före 1800-talet hade fasaderna en yta av ensisputs som följde den murade väggen. Lertegel täces vanligtvis med albrusputs i två si som an anläggas tunn och samtidigt med hög precision. Det har ocså varit möjligt att putsa trähus. Putsytan an målas eller almålas. I början av 1700-talet var de populäraste färgerna på stenhusen ljusgul, vit och ljusgrå med vita eller grå lister. I slutet av århundradet var en ljusgul fasad med ljusgrå eller rosaröda lister en populär ombination. Stenhus unde ocså ha en nallröd fasad. Eftersom färgpigmenten var dyra användes möra nyanser mindre. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 20

21 Anvisningar Särsilda bestämmelser 1, 2, 3, 5 och 8 och 9 Åtgärder som ändrar fasaden räver alltid tillstånd. Hos byggnadstillsynsmyndigheten an du fråga vilet tillstånd som behövs. Sadorna på brädfodringen finns vanligtvis i husets nedre del och på liggande lister och i närheten av sadade stuprör. Det finns sällan behov av att förnya hela brädfodringen. I allmänhet är det tillräcligt att ersätta sadade bräder med motsvarande bräder. Ibland an man vara tvungen att låta tillvera bräder. Gamla hyvlade bräder an inte ersättas med sågat trävire. Om hela brädfodringen sa förnyas sa dess profil och materialbeständighet motsvara den tidigare eller ursprungliga brädfodringen. När det gäller onstruioner utan ventilationsluftspalter är rätta måltyper ytterst viiga. Endast traditionella målfärger och -typer får användas. Dessa är traditionella linoljefärger eller slamfärger. De släpper igenom fu. Alydoljefärg är inte en traditionell oljefärg. Målfärger av plastiga bindemedel medför en futenis ris på väggar som inte har ventilationsluftspalter. Ventilationsluftspalterna på fasaden har utveclats först till följd av nyare måltyper eftersom onstruionerna inte torade upp på grund av den täta färgytan. Dropplister, dvs. vattenlister, sa vara av trä och man får inte lägga plåt på dem. Listerna leder bort vatten från timmeronstruionerna och därför an man undvia större sador om man håller dem i sic. Man sa fästa speciell uppmärsamhet vid valiteten på trämaterialet samt vid hur ra det är. Listerna har traditionellt tillverats av hyvlade bräder som ocså bör användas vid reparationer. Det är nästan alltid ett bättre alternativ att bevara de ursprungliga listerna och reparera dem. Sivor av plåt, aluminium eller vinyl eller andra motsvarande produer som imiterar trä får inte användas. När det gäller installationer av telefon, el, datateni och ledningar sa installationerna vara så osynliga som möjligt och ligga helst på gårdens sida. Väggstegar, stuprör, ventilationsventiler och andra motsvarande redsap sa målas med samma färg som byggnadens fasad eller lister. Särmta bör helst vara lätta, traditionella plåtta. De sa målas med svart. Vatten orsaar oftast sador på putsytan. Små sador är en estetis olägenhet men söndriga stuprör eller andra motsvarande ällor till problem sa repareras så snabbt som möjligt. En målad yta på alputs släpper inte igenom fu, vilet medför att putsytan inte torar upp och att den lossnar. På alputs sa man alltid måla med alfärg. Om man tidigare har målat putsytan med siliatfärg an ytan målas om med samma måltyp. Putsytan sa repareras med samma murbru av al som den ursprungliga putsytan. Murbru med en för hög cementhalt har en sämre absorptionsförmåga än albru och därför an det gamla albruet förstöras i och med reparationen. Kalfärg håller inte om murbruet innehåller för mycet cement. Gårdsbyggnader med träpanel får målas endast med röd eller gul slamfärg. Huvudbyggnader målas med slamfärg om byggnaden tidigare har målats med denna färg och färgen passar in i byggnadens stil. Huvudbyggnaderna med träpanel bör i regel målas med en traditionell linoljefärg. I gamla stan sa man bevara färgsättningen på byggnadernas fasader. Om byggnaden har målats i en ulör som inte passar in i fasadbelädnadens stil sa fasaden följande gång då den blir målad målas med den ursprungliga färgen eller med en ulör som är typis för byggnadsperioden. Om färgen på fasadbelädnaden ändras sa man göra en färgundersöning för att undersöa byggnadens färghistoria. En färghistoris utredning sa bifogas till ansöan om åtgärdstillstånd eller bygglov. En färgundersöning betyder nödvändigtvis inte att man behöver återgå till en viss nyans utan den öar den allmänna ännedomen och ägarens ännedom om byggnadens seden. Detta är särsilt viigt om hela fasadbelädnaden förnyas och man förlorar möjligheten att göra en undersöning senare. Balonger eller upphöjda terrasser i anslutning till fasaden får inte byggas. De har inte hört till stadsbilden i gamla stan i Borgå eller till den finländsa byggnadstraditionen. Balongerna an störa gatubilden och grannarnas gårdar. DP 512 FÖRSLAGET - ANVISNINGAR 21

22 Verandor En veranda är ett uterum eller ta som sjuter ut från byggnadsstommen och som ger en syddad entré. Verandor har troligen byggts redan under medeltiden men de blev vanligare först på 1800-talet. En veranda an vara öppen eller inbyggd och en lätt veranda an vara ett oisolerat eller delvis uppvärmt utrymme. Verandor var nästan utan undantag oisolerade fram till mitten av 1940-talet, och ännu därefter var verandor som hade spånisolering ouppvärmda. Stora fönster ger verandan ett ljust och trivsamt intryc. I den fasta inredningen an ingå garderober eller bänar med loc. Verandans ariteur an avvia från den övriga byggnaden. En veranda som har byggts senare återspeglar ideal från sin tid. Därför an ett hus i empirestil ha jugendprägel. Verandor med riliga deorationer i snicarstil är inte typisa i gamla stan. Verandor har ofta en lättare grund jämfört med den övriga byggnaden, vilet öar risen för sador i verandan. Om grunden rör sig har detta onsevenser för verandans regelstomme eftersom regelstommen som rör sig orsaar sador i övergången mellan verandata och husets vägg. En all veranda är utsatt för fu men i regel är onstruionerna väl ventilerade och det uppstår inga problem. Anvisningar Särsilda bestämmelser 1, 2, 5, 6, 7, 8 och 9 Disreta detaljer på verandor bör bevaras i samband med renoveringar. Paneler, foderbrädor, inbyggda bänar, garderober och olia deorationer är en del av helheten som lider vid förlust av dessa detaljer. Det lönar sig inte att bygga om en all veranda till ett uppvärmt eller delvis uppvärmt utrymme eftersom man samtidigt förlorar gamla ytmaterial. Ljusa verandor är en värdefull del av byggnaden. De lämpar sig vanligen dåligt för att placera tvättrum fastän det således är möjligt att placera våtrum utanför den egentliga byggnadsstommen. Att placera våtrum på verandan leder vanligen till att hela onstruionen sa rivas och byggas om, varvid man förlorar en del av byggnadsarvet. Om man ändå beslutar förnya verandan sa man om möjligt använda gamla byggnadsdelar, såsom fönster och dörrar, ocså i byggandet av den nya verandan. Med tane på byggnadssyddet an det ibland vara en bra lösning att bygga en helt ny veranda för våtrum, varvid den gamla verandan an bevaras som sådan. Om nya verandor eller utbyggnader byggs sa man beaa deras onsevenser för byggnaden som helhet och man sa ocså på ett disret sätt förse dem med drag av vår tid. På verandata får inte byggas balonger eftersom de traditionellt inte har hört till gamla stan. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 22

23 Överst en inbyggd veranda och innanför den finns en syddad trappgång. Ingångsstigarna till både välbärgade och mera anspråslösa hus har deorerats med växter. Den delvis uppvärmda verandan förbättrar energieffeiviteten när ingången inte är placerad så att man dire går ut och in mellan det varma och alla. En öppen veranda har ocså sina goda sidor. Det syddar väl både trappor och ytterdörren. Här har trädet fått växa alldeles för nära stenfoten och husets vägg. (Bild: Nedan Museiveret, andra bilder Borgå museum) DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 23

24 Fönster och dörrar Fönster Till en början var fönstren små öppningar i väggen som stängdes med en luca. Öppningarna unde vara täca med en hinna som tillverats av urinblåsan från svinet eller av leder. De första fönstren av glas om till Finland under medeltiden. På 1700-talet bestod gustaviansa fönster av fyra eller sex rutor. Empiretidens fönster hade sex rutor och omfattade ofta en liten vädringsruta som gjorde det lättare att vädra. Svartmålade låtsasfönster gjordes på grund av disponeringen. I slutet av 1800-talet unde man göra glasets format ännu större med hjälp av cylindermetoden. På grund av det rysa inflytandet uppstod ett T-postfönster med tre rutor. Fönstrens former och storlear avreglerades under den nationalromantisa tiden. I slutet av 1900-talet har fönstrens storle varierat från stora landsapsfönster till fönster med små rutor och den gamla tidens anda. Blåst glas tillverades i Finland fram till 1930-talet och draget glas tillverades fram till 1970-talet. Glaset har en levande yta där ljuset refleeras på ett vacert sätt. Gamla fönsterbågar och armar tillverades av noggrant utvalt, tätt vire. På grund av det hållbara materialet var fönsterbågarna lätta och smalare på insidan, vilet öar ljuset inomhus. Fönstren har traditionellt placerats på fasaden så att glasets yta ligger på samma nivå som foderbrädornas yta. Ett gammalt fönster an nästan alltid repareras. Även om det sulle vara jobbigt att reparera fönster är det mödan värt. Industriellt tillverade nya fönster har inte glas med en levande yta, lätta fönsterbågar eller vacra detaljer. Fönster och ytterdörrar ger ett särpräglat intryc i staden och berättar för sin del om husets historia. De förmögna husen hade de största fönstren med mest deorationer. Gamla fönster och beslag flyttades till eonomibyggnader och mindre hus. Om fönstrens storle, fönsterbågar, material, glas eller beslag ändras påverar ändringen hela gatubilden. Gamla fönster har ett stort historis värde. I gamla stan har bevarats många gamla fönster, vilet har en stor inveran på gatubilden och husens historisa anblic. Det är värt att hålla i. Dörrar En plandörr som tillverats av breda bräder är den äldsta dörrtypen i gamla stan. På 1700-talet började man använda spegeldörrar som huvuddörrar i bostadshus och plandörrar flyttades så småningom till gårdsbyggnader. Spegeldörrarna var till en början enla men till följd av nystilar vid utgången av 1800-talet fic de riare deorationer. Smala pardörrar var synnerligen vanligt föreommande. Man använde vanligen endast den ena halvan av dörren. När handelsbodarna blev allt vanligare om ocså dörrlucor som veclades ut in i gatubilden. En gammal dörr representerar vår ria hantverstradition. Det lönar sig att reparera dörrar, vilet ocså an vara förmånligare än att saffa en ny dörr. Beslag De äldsta beslagen smiddes för hand i små smedjor. De var dyrbara värdeföremål som användes på nytt om dörrar eller fönster byttes ut. Beslagen var sicligt utsmycade. På 1800-talet började man använda fabristillverade dörr- och fönsterbeslag. Gångjärnen, låsen och handtagen i eonomibyggnader och pörten bevarade längre sin folliga stil. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 24

25 Fönstren är husets ögon och dörren är dess visitort! Ljuset som faller in framhäver de sirliga fönsterbågarna. Gamla fönsterbågar tillverades av finfibrig tall och de är hållbara och sirliga. Renoverade fönster och dörrar är ett vacert, men ocså eonomis alternativ. Det är lätt att söta och underhålla iståndsatta fönster. Genom att iståndsätta gamla byggnadsdelar håller och öar ditt hus byggnadshistorisa värde. Anvisningar Särsilda bestämmelser 1, 2, 5, 6, 8 och 9 En siclig snicare reparerar sador i gamla fönster och dörrar och tillverar vid behov nya fönster och dörrar enligt gamla mått. Gamla fönster samt alla fönsterdelar (armar, fönsterbågar, beslag och glas) sa repareras och bevaras så länge som möjligt. De gamla fönstrens värmeeonomi och funion förbättras genom att täta fönster och genom att ontrollera beslagen och det att fönstren lätt går att öppna och stänga samt till exempel genom att installera extra fönsterglas. Att täta fönster minsar drag som orsaar en änsla av yla. Man behöver inte ha tillstånd för att reparera fönster om fönstrens utseende inte ändras. Om fönstren ändå byts ut sa fönstrens mått, armoch bågprofiler, material, färgsättning, beslag och anslutning till ytterväggen i så hög grad som möjligt motsvara den ursprungliga situationen. Anslutningen till en gammal vägg sa planeras omsorgsfullt. Fasadens intryc av relief, dvs. avståndet i djupled mellan fönstrets yttre glasyta och fasadytan, får inte ändras. När fönstren byts ut sa man beaa åtgärdernas onsevenser för byggnadens ventilation och se till att det efter de vidtagna åtgärderna ommer tillräcligt med ersättningsluft till bostäderna. Beslagen och fönsterglasen an återvinnas för det nya fönstret. Om fönstren tidigare har ändrats så att de inte passar in i byggnadens stil, är det möjligt att återgå till fönsterbågarnas gamla rutindelning och detaljer, om det finns uppgifter om dessa och om den gamla indelningen lämpar sig till den nya fasadens brädfodring. Ändring av fönsteröppningar sa övervägas noggrant. Uppgifter om den gamla fönsterindelningen an finnas i byggnadstillsynens ariv eller i Borgå museums bildariv. Fönstren och dörrarna sa målas med en traditionell linoljefärg. Glaset sa fästas med linoljeitt, inte med silion eller lister. Strandbodarnas lucor och dörrar sa målas med svart. I stället för linoljefärg an man måla dörrarna till strandbodarna med svart tjärfärg eller tjära. Nya fönsterarmar och -bågar sa vara av trä. Fönstermaterial av plast och aluminium eller andra motsvarande fönstermaterial godänns inte. När fönster eller armar repareras eller byts ut sa mellanrummet mellan väggen och armen tätas med lin eller annat lämpligt naturmaterial. Polyuretan lämpar sig inte för att vårda det gamla byggnadsarvet. En gammal dörr passar in i ett gammalt hus. Nya fabristillverade pressade dörrar som målats med plastfärger och antiplagiat ger ett opassligt intryc i en gammal miljö. Dörrarna sa i första hand repareras. Även nyare dörrar som tillverats av en snicare an vara en värdefull del av byggnadshelheten trots att dörrens stil anse inte är mest lämplig för byggnaden. De vanligaste sadorna på ytterdörren föreommer i dess nedre del, där snö och fu an ha rötat de nedersta trädelarna. Om en gammal dörr med bra modell måste bytas ut är det bästa alternativet att låta tillvera en ny dörr enligt den gamla modellen. Den gamla dörren an lagras på vinden som minne för ommande generationer. Gamla beslag an väl återvinnas. Gamla beslag är en del av byggnadshelheten som försämras om för många delar byts ut mot nya. DP 512 FÖRSLAGET - ANVISNINGAR 25

26 Stochuset har en enel, massiv onstruion som tål bra förändringar. Det är enelt att reparera sadorna. Vid reparation bör alltid användas trä. Orsaen till sadan bör elimineras. Bärande onstruioner Husens äldsta delar är ällare och stenfötter. Byggnader har uppförts på samma grunder om och om igen. Timmerstommar utgör den osynliga ärnan av trästaden. Byggmaterialet och byggtenien har gett ramar för hur de typisa proportionerna och formerna i trästaden har utveclats. Grund och stenfot Syftet med grunden är att maren under byggnaden bär byggnadens vi och de laster byggnaden utsätts för, så att byggnaden eller en del av den inte sjuner, stiger upp från maren eller rör sig i sidled. Jordmånens egensaper, såsom tjälfarlighet, jordlagrens tjocle och grundvattennivå, påverar valet av grundläggningssättet. Gamla stan i Borgå har huvudsaligen byggts på moränmar, berg och på en ås av sand. På torr mar har en timmerbyggnad som enlast grundlagts på hörnstenar. Ibland har jordmånen förutsatt ett större grundläggningsdjup. Under maren byggdes ett fundament som var bredare än grundmuren på det. Vid behov byggde man en rustbädd av timmer under grundmuren som i ett område med sämre jordarter unde förses med pålar. Stenfoten an berätta om byggnadens historia. Stenfotens höjd, stenläggningssättet och murningssättet berättar om onstruionens ålder, och med hjälp av dem an man ursilja de delar som byggts under olia tider. De största husen i Borgå försågs med en ällare av natursten och tegelvalv. En ällare an vara ett utrymme som omfattar hela huset eller endast en liten grop under huset. I gamla stan är en del av ällarna äldre än byggnaderna på dem. En del av ällarna an vara från medeltiden och därför är de speciellt värdefulla. Bottenbjällag Mullbänen är en golvonstruion där man sätter torv eller linande material som isolering mot den låga stenfoten som tätats med murbru och den nedersta stocen. Golvtiljorna vilade på golvreglar som hade fästs i stommen. Golvets sic och behovet av tilläggsisolering ontrollerades genom att lösgöra de golvbräder som fanns intill väggen. Mullbänen bör vara oisolerad i mitten av huset så att värmen från rummet förebygger tjälsador i grunden. På 1800-talet började man använda s.. trossbotten eller blindbotten. Båda onstruionerna har ventilation i underlaget, och bristerna i ventilationen orsaar oftast problem i bottenbjällagen. De allvarligaste rötsadorna förorsaas av hussvamp, vars mycel an ta upp fu från en fuälla som ligger på avstånd även om själva onstruionen sulle vara torr. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 26

27 Under reparation bör man se till att tätningen görs noggrant. Tätning bör göras med naturmaterial som på samma gång fungerar futenis på ett bra sätt med trä. Timmerstomme I finländsa timmerbyggnader har man redan i över tusen år använt sig av en byggnadsteni som heter nuttimring. Timmerstocar som läggs horisontellt har omsorgsfullt täljts så att de an sammanfogas. Knutar, trätappar och dymlingar gör onstruionen styvare. Det lägsta och högsta stocvarvet binder ihop stommen där det finns fönster- och dörröppningar. Stenfoten bär vid nutarna och mellanväggarna. En timmervägg är en massiv onstruion som har flera uppgifter. Den är både en bärande onstruion och en värmeisolering. En timmervägg lagrar ocså värme och jämnar ut fuvariationer. Eftersom timmerväggen består av ett material tål den bättre förändringar än en väggonstruion i flera si. Stenfoten och detaljerna i anslutning till den så som stenläggningen, putsytan, formen av fogarna, behandlingen av stenarna och vädringslucorna och deras galler ger liv åt stadsbilden. Kom ihåg att söta om ventilationen i bottenbjällaget genom att öppna lucorna till sommaren. Näten håller ovälomna gäster borta. DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 27

28 Anvisningar Särsilda bestämmelser 2, 6, 8, 9, 13 och 14 När onstruioner repareras bör man fråga om råd hos en expert. Reparationer som ändrar onstruioner räver alltid åtgärdstillstånd eller bygglov. Om grunden inte håller an detta bero på ändrade omständigheter ring grunden, tjäle eller förändringar i marens lutning och hur vattnet rinner. Sadorna sprider sig i allmänhet långsamt och därför lönar det sig att följa med läget några år innan sadorna repareras. Om nutarna har hållit sig på sin plats medför en stenfot som fallit ingen omedelbar olägenhet i ett timmerhus. Konstruionerna behöver renoveras om den rörliga grunden medför negativa förändringar i husets andra delar. Det är ytterst viigt att avlägsna den onstruion eller något annat som orsaar sadan. Sador orsaas till exempel av betonggjutning som gjorts mot träonstruioner, bristfällig avledning av vatten, förändrade fuförhållanden i jordmånen, stora luftläcage eller höjning av marytan som leder vatten till grunden eller onstruionerna. Då man planerar renovering sa man i god tid ontaa grannen och staden för att artlägga goda alternativ. Källare får inte byggas om till bostadsutrymmen eller andra motsvarande utrymmen. Sådana ändringar i onstruionerna som görs på grund av det ändrade användningsändamålet räver alltid bygglov. I allmänhet lönar det sig inte att ändra en mullbän till en trossbotten. Om de gamla isoleringarna är torra an man vid behov sätta på dem ett nytt lager av isolering som andas, t.ex. torv. Det är viigt att ontrollera lufttätheten mellan rummen och mullbänen så att ersättningsluften inte söer sig till rummen genom isoleringen. Genom mullbänen leder ventilationsanaler som på sommaren hålls öppna och på vintern stängda. Ventilationsanalerna i trossbotten och mullbänen har ofta blivit under marytan som stigit i synnerhet på gårdarna. Kanalerna sa grävas fram för att sära ventilationen i bottenbjällaget. I samband med reparationsarbeten sa man alltid se till att ventilationen i bottenbjällaget fungerar. Det är rävande att bygga täcdien ring husen och i regel bör man inte göra det. Täcdiena an göra maren för torr, vilet an orsaa sador i grunden. Täcdiena an ocså ändra omständigheterna för grannens grund. Det är inte tillåtet att sätta tilläggsisolering av mineral- eller cellull eller av något annat isoleringsmaterial på en timmerväggs utsida eller insida eftersom en tillläggsisolering på insidan medför en futenis ris, medan en tilläggsisolering på utsidan försämrar massiva onstruioners förmåga att lagra värme och det ariteonisa utseendet. De massiva onstruionernas förmåga att tora ut och deras långa livslängd utgör en väsentlig del av hur hållbara och energieffeiva de är. Reparationer av byggnadsstommen sa alltid gransas från fall till fall och man sa försära sig om onstruionens byggtenisa funion. Att förbättra lufttätheten är en fungerande lösning för att förbättra energieffeiviteten. Lerputs, träfibersivor och spännpapp möjliggör bevarandet av träbyggnadens förmåga att justera inneluftens fuhalt och förmåga att släppa igenom fu. De massiva onstruionernas förmåga att tora ut påveras väsentligt av ytbehandlingar på ut- och insidan som sa släppa igenom fu. Det lönar sig att överväga tätningen rum för rum. Om interiören har bevarats förlorar man en del av det unia byggnadsarvet om åtgärden vidtas. Då lönar det sig att nöja sig med att täta armspringorna och ytorna baom fot- och talisterna med lin och pappremsor. När man förbättrar lufttätheten sa man ocså se till att ersättningsluft förs in i rummen. Sador i timmeronstruionen beror oftast på fu. Rötsador an finnas under fönster, vid övre bjällaget och i de nedersta stocarna. Att byta ut de nedersta timmerstocarna har traditionellt hört till underhållet av mullbänen. Om huset har trossbotten an man vara tvungen att förnya de nedersta timmerstocarna, vilet emellertid inte hör till vanliga underhållsarbeten. I stenbyggnader beror sadorna i stommen i allmänhet på att grunden har rört sig. Om vatten fryser till is i hålrum på putsytan eller tegelstenarna an detta orsaa sador. Innan sadorna repareras sa man utreda om sadorna sprider sig. Sadorna an vara gamla, vilet innebär att de inte behöver åtgärdas. Det viigaste är att utreda orsaen till en sada som sprider sig och att eliminera den. Om man anser att det är nödvändigt att reparera spricorna sa man använda samma typ av murbru som vid byggandet av huset. Nya soclar får inte beläggas med stenplattor. ANVISNINGAR - DP 512 FÖRSLAGET 28

29 Interiör Rumslösningar i ett gammalt bostadshus berättar om hur man har levt i huset. Interiören berättar om tidsperiodens ideal för färgsättning och hantverssätt. Den sociala struuren i gamla stan avspeglas ocså i byggnadernas interiör. I röstugor sotades väggarna ned av röen. Under högtider deorerades rummen med vistar, flätat spån eller tyg. Först när sorstenar blev allmänt föreommande började man inreda rummen med mer permanenta deorationer. De äldsta innertaen består vanligen av hyvlade bräder som an ha olia målningar som deoration. De äldsta timmerväggarna är huggna och ofta bilade på insidan. Om man hade råd täce man väggarna. Jämna väggar var en förutsättning för deoration. Springorna mellan timmerstocarna fylldes med olia blandningar av till exempel lera eller itt som tillverats av sågspån och mjöllister eller lim. Det var möjligt att fylla fogarna ocså med träilar, tygstrimlor eller med en massa av tidningar och lister, då tidningarna blev vanligare. Insidan av timmerbyggnaderna fic ocså en putsad yta av lera som omfattade hela väggen. Den putsade ytan av lera tätade fogarna mellan timmerstocarna och förbättrade lufttätheten. Man rappade doc inte nya timmerstocar som ännu inte hade satt sig och därför an det finnas äldre ytbehandlingar under den putsade ytan. Ibland satte man ett ytlager av albru på den putsade ytan av lera. Väggarna målades med limfärg. Ytan som hade målats med grundfärg deorerades med stänmönster eller schablonmålningar. Innan spännpapp om på marnaden bruade man lä taet och väggarna med mindre ar eller spänd säcväv. Ocså tidningar och lumppapper användes för detta ändamål. Under den gustaviansa tiden strävade man efter en enel interiör. Färgerna var ljusa och listerna var enla. Taet var slätt och vitt, eventuellt försett med målningar eller gipsdeorationer. Golven var oftast omålade och de finare husen hade parettgolv. Väggytan indelades vanligtvis i bröstpanel med speglar, slät vägg och bård. I finare salar spiade man fast ett tyg av linne på väggen ovanför bröstpanelen och tygets möns- En väggmålning från Solitanders hus ter varierade från inramade målningar till landsap. En viig uppfinning som förbättrade boendetrivseln var aelugnens röanalsystem där luften cirulerar. Öppna spisar började ge via för värmelagrande ugnar. Rummen blev högre på grund av det förbättrade uppvärmningssystemet. I och med empiretiden blev antia motiv ocså populära. På väggar målades imitationer av tältdu eller av en olonnad. Golven målades och bredvid väggen fanns en fris av olia färg. Mellan frisen och golvets mellersta del fanns en smal mör linje. Det blev vanligare att använda mattor. Till följd av 1800-talets nystilar blev bröstpanelen opopulär men i öet och tamburen unde det finnas en högre panel av pärlspont. Att måla väggar med schablon blev gammalmodigt på grund av att industriellt tillverade tapetrullar fanns till förfogande och att deras priser sjön väsentligt i slutet av 1800-talet. Man målade fortfarande golvet. I och med nationalromantien om ocså produer av inhemsa planerare på marnaden. Ornament blev vanligare och den fasta inredningen blev åter populär efter medeltiden. Förutom golven var det på ett nytt sätt populärt att ha en omålad träyta på dörrar, paneler, lister och till och med på timmerväggar. I praien påverade nystilarna under hela jugendperioden. På 1920-talet om lassicistisa motiv åter på modet. Dämpade färger, deorationer och symmetri var typisa för denna tid. Inomhushöjden i bostäderna blev lägre och möblerna fic inspiration från allmogestilen. Väggarna, taet och golvet utgjorde en jämn, ljus bagrund. Man ansåg att omålat trä var olämpligt. På tapeter och linoleummattor fanns små mönster. Spegeldörrarna var fortfarande vanligt föreommande men en nyhet var släta dörrar av plywood som livades upp med en låg inramande list. Kaelugnar var enla och släta. Ocså plåtugnar var populära. Toaletter och badrum som byggdes inomhus började bli allmännare först efter rigen. I gamla stan i Borgå har man i relativt långsam ta övergått från användning av utedass och tvättfat till moderna bevämligheter i samband med totalrenoveringar under de senaste femtio åren. DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 29

30 Anvisningar Särsilda bestämmelser 1, 2, 5, 6, 7, 8 och 9 Ändringar som gäller våtrum, tappställen, eldstäder, fasader, ibruagande av vinden eller onstruioner räver alltid bygglov. Du sa ansöa om det tillstånd som behövs hos byggnadstillsynen innan du vidtar några åtgärder. Att bygga våtrum i ett gammalt hus är utmanande och räver alltid professionell planering. Gamla vattenarmaturer och lampor an bevaras eftersom de är en del av byggnadens historia. Vid planering av våtrum lönar det sig ocså att undersöa möjligheten att använda eonomibyggnader. Det an vara möjligt att bygga en bastu, höglassiga badrum och rum för sötsel av hemmet i en gammal eller ny eonomibyggnad. Då an man bygga mindre våtrum i huvudbyggnaden, vilet byggnadstenis ofta är ett bättre alternativ. Det är inte reommendabelt att bygga ut bostaden till en all vind. Om man bygger på vinden orsaar byggandet lätt problem i ventilationen i övre bjällaget. Det är sällan möjligt att åstadomma en tillräclig värmeisolering med tane på användningen av rummen. Att riva tastolar minsar det byggnadshistorisa värdet på onstruionerna och an orsaa problem. På en öppen vind är det lätt att följa upp taonstruionernas sic och att upptäca läcage genast. Om man bygger på vinden sa man se till att ventilationen i taonstruionerna är tillräclig. På vinden sa det finnas tillräcligt med rum för att sätta ett nytt isoleringslager. Om isoleringen är för tunn försvinner värmen genom isoleringen och is bildas på taet och tafötterna. En isolering som inte släpper igenom fu an medföra problem särsilt vid fogning med äldre isoleringar. Nya fönster an i regel placeras i husets gavlar om de naturligt passar in i dem. Det är möjligt att placera fönster i tafallet endast på gårdens sida om fönstret inte syns från gatan eller ån, om tafallet är tillräcligt brant och om fönstret passar in i byggnaden och dess gårdsmiljö. Att bygga nya rum på vinden an medföra strängare rav på utrymningsvägar och brandseionering, vila ofta är dyra att uppfylla, och då an byggnadens ulturhistorisa värden gå förlorade. Gamla felaiga elinstallationer är en av de vanligaste orsaerna till brand. Fastigheternas ägare sa se till att elinstallationerna underhålls. Gamla installationer an ontrolleras för att säerställa brand- och personsäerheten. Det lönar sig att montera ny elteni på ytorna, utan att riva onstruionerna. Det finns fästen, strömbrytare och dosor inspirerade av en gammal modell. Då blir tenien inte iögonenfallande. Ugnar, inbyggda garderober och trappor är en väsentlig del av byggnadshelheten. Ugnarna och röanalerna utgör en del av självdragsventilationen. Dessa sa bevaras och anpassas så att de blir en del av helheten när bostäder renoveras. Masinell ventilation passar inte in i en gammal byggnad. Självdragsventilation sa inte ersättas med masinella lösningar. Självdragsventilationen an effeiveras genom att elda i ugnen och genom rätt placerade tilluftsventiler. På genomföringarna av ventilationsanalerna i våtrummen och öet an monteras en vindflä som öar draget. Draget i våtrummen an vid behov effeiveras med en flä som inte får utgöra ett hinder för hur självdragsventilationen fungerar. Gamla lister, ugnar, trappor, innerdörrar, innerta, golv, inbyggda garderober, eventuella målade deorationer och tapeter är en värdefull del av byggnadsarvet. En byggnadsonservator bör vid behov anlitas när dessa delar söts och repareras. Om man i samband med reparationer tar bort si av nyare byggnadsmaterial, till exempel spånsivor, an man under dem hitta delar av den gamla fasta inredningen som bevarats. Det lönar sig att doumentera alla sien. I regel bör man inte riva gamla byggnadsdelar. Endast gamla byggnadsdelar har ett ultur- och byggnadshistoris värde. Det är möjligt att onservera vägg- eller tamålningar. När en gammal byggnads interiör renoveras bör man använda sig av traditionella metoder och material. Det lönar sig att godänna sneda on- ANVISNINGAR - DP 512 FÖRSLAGET 30

31 struioner och patina. Om man rätar upp och förnyar huset för mycet förlorar man en änsla av livlighet i den gamla byggnaden. Om huset byter ägare har den nya ägaren nya rav och önsemål för interiören. Enligt lagstiftningen behöver en gammal byggnad inte uppfylla samma rav som en nybyggnad. Det är inte reommendabelt att riva gamla innerväggar eller att göra öppningar större. Dessa är alltid sådana ändringar i lägenheten som räver tillstånd. Ett tätnings- och tilläggsisoleringslager som består av lerputs får inte tas bort för att ta fram timmerväggar om det inte är nödvändigt för att reparera sador i En uppmätningsritning över Flensborgsa huset, Tenisa högsolan 1920, Juhani Vistedt. stommen. Då lönar det sig inte heller att ta bort hela putsytan i rummet. Lerputsen an lappas och repareras och det går att måla eller tapetsera på en putsad yta av lera. När en gammal byggnad moderniseras bör man glömma bort sådana lösningar som lämpar sig för en nybyggnad. Funioner an grupperas på ett sätt som avvier från det som man är van vid, om man an göra avall. Det är möjligt att spänna spännpapp och väv som spänts på väggen om de har lossnat. Det lönar sig doc inte att i onödan ta bort väggens ytbeläggning. Gamla tapetlager gör väggen tätare, och å andra sidan bevaras ocså en del av den äa stilhistorien för följande generationer. DP 512 FÖRSLAGET - ANVISNINGAR 31

32 Plan och portar Plan och portar ligger mellan det privata och offentliga området. I en trästad är de en del av gatans och gårdens miljö. Utmed gatorna fyller planen de öppningar som finns mellan byggnaderna, och på gårdarna binder de tomtens olia byggnader samman. De bidrar till att en tät stadsbild uppstår. Portarna är ofta deorerade med samma typ av detaljer som fasaderna. I många portar finns en bredare örport för fordon och en smalare port för fotgängare. Till gårdarna av vissa hus i två våningar ommer man via en portgång. Täcmålade plan i männisohöjd är typisa för gårdstun. Planens övre ant följer gatans höjdvariationer. De delar av tomten som var avsedda för odling försågs med ett högt staet av stående ribbor eller med ett glest staet av liggande ribbor. I den bergiga övre staden inhägnades endast gränsen mot gatan; trädgårdsland i tomternas bare del inhägnades inte. Ågatan 6 TKK aritehtuurin historian laitos (institutionen för ariteurens historia)1988 uppmätningsritning, Laura Arpiainen, Marja Törmälä Anvisningar Särsild bestämmelse 10 Tomterna sa inhägnas i enlighet med detaljplanen. Plan som rivits sa ersättas med nya. På tomter får inte placeras staet som delar upp tomten till exempel i enlighet med gränserna enligt avtalet om besittning. Öppna gemensamma gårdar är värdefulla. Portarna och planen sa i första hand repareras. Då sa portarna och planen byggas enligt den ursprungliga modellen eller så att de passar in i brädfodringens stil i huvud- eller sidobyggnaden. Detaljerna sa ocså göras omsorgsfullt. Om planet på tomten tidigare har förnyats på ett olämpligt sätt sa situationen åtgärdas när man bygger ett nytt plan. De hus som fortfarande har var ett gammalt plan med portar an fungera som modell. Planets övre och nedre ant sa följa terrängformerna. Terrassering passar inte in i stadsbilden i gamla stan. Nya plan sa byggas av tillräcligt grovt, hyvlat vire. Planen och portarna vid huvudgatorna bör målas med en traditionell linoljefärg när de ligger i anslutning till en täcmålad byggnad. Planen bör målas med slamfärg när de ligger i anslutning till eonomibyggnader vid sidogränderna eller i anslutning till huvudbyggnader vid huvudgatorna som målats med slamfärg. Beslagen på portarna sa vara traditionella. Gamla beslag an flyttas till en ny port eller man an hitta lämpliga beslag till exempel i en affär för begagnat byggmaterial. Eldrivna portar eller bommar passar inte in i gamla stan. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 32

33 Eonomibyggnader Eonomibyggnaderna gör gårdarna i gamla stan mångsidiga och trivsamma. Med tane på byggnadshistorien är eonomibyggnaderna lia viiga som huvudbyggnaderna. Byggnader med olia värden och funioner beriar gårdsmiljöerna och berättar om det tidigare livet på tomten. Under medeltiden fanns det både bostadshus och eonomibyggnader vid gatan. Sedan 1600-talet har eonomibyggnaderna placerats på tomtens inre delar. Ocså på vanliga bostadstomter behövdes djurstall, matlagningsutrymmen, bodar och lider. På öpmannatomter förutsatte näringsversamheten ocså större lagermagasin. De eonomibyggnader som sulle värmas upp byggdes av timmer. Bredvid dem byggdes lättare delar av bräder. Gårdarna blev så småningom fulla av byggnader. Många byggnader revs och nya byggnader uppfördes på samma grund. I och med den öande industrialiseringen och handeln minsade behovet av eonomibyggnader. Ofta byggde man en liten eonomibyggnad med utedass och lider. Ensilda eonomibyggnader byggdes om till bostäder och arbetsrum, särsilt efter riget när det var ont om bostäder, men största delen av eonomibyggnaderna förblev tomma. Anvisningar Särsilda bestämmelser 1, 2, 4, 5, 6, 8 och 9 Man bör sträva efter att bevara även de eonomibyggnader som inte syddas i detaljplanen. Eonomibyggnader och områden som de avgränsar är en viig del av miljön. I eonomibyggnader an placeras hjälputrymmen. I eonomibyggnaderna an man på ett naturligt sätt placera funioner i anslutning till boende, såsom verstäder, bastur, badrum och grovö, utan att glömma förråd. En bastustuga an lätt byggas om till ett trivsamt sommarrum utan att förstöra eonomibyggnadens utseende. Eonomibyggnaderna är värdefulla bevis på forna tiders liv. Historisa minnen bör ocså sparas för följande ägare. I eonomibyggnader sa det finnas förråd för varje bostad som sa vara tillräcligt stora i förhållande till bostaden. Det behövs inget separat förråd för varje bostad men förrådets yta sa vara tillräclig stor för varje bostad. Vid renovering av eonomibyggnader sa man bevara deras araär som eonomibyggnader. Nya rum bör byggas i syddade eonomibyggnader enligt s.. rum i rum-principen. Då bevaras den befintliga byggnadens exteriör och nya rum byggs som separata onstruioner inne i den gamla byggnaden. Detta är inte nödvändigt om byggarbetet inte berör väggar, golv eller mellanbjällag utan man an utnyttja de onstruioner och ytor som finns. En bra princip är att de nya rummen an rivas utan att det märs. Man får inte sätta in nya fönster i bodarnas gavlar mot ån. Östra Långgatan 15, Tenisa högsolan, aritehtuurin historian laitos (institutionen för ariteurens historia) 1988, uppmätningsritning, Minna Raassina. DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 33

34 På stora tomter var trädgården vanligen avgränsad från gården med ett staet. I nyttoträdgårdar fanns det ofta raa gångar och upphöjda bäddar. Vid anten av trädgårdsland odlades bland annat vinbär och rusbär. I hörnen unde det finnas ett fruträd. (Borgå museum) På en liten tomt vid Solgränd fanns det en eonomigård med pacad jord år 1914 där en smal, nyligen stenlagd gång leder till huvudingången. Baom flican till vänster finns fruträd. Regnvatten från taet samlades i en tunna. (Borgå museum) Det fanns flera nästan helt stenlagda gårdar vid Ågatan och vid Kyrotorget. Bilden är från början av 1900-talet. (Museiveret) BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 34

35 Gamla stans fyra gårdstyper bygger på den gamla hushållsformen På grändernas renar växte det artria ängar och gångvägen var upptrampad. Bildens trädgårdar avgränsades med staet och stenmurar. (Borgå museum) I gamla stan i Borgå finns det fyra olia gårdstyper. Trots att gårdarna har fått nya användningsändamål an man på många gårdar ursilja gårdens gamla grundtyp och gamla funioner. Gårdarna i gamla stan an indelas i stenlagda öpmanna- och hantverargårdar, stora tomter med eonomigård och trädgård, små gårdstun och tomter med nyttoträdgårdar. Gårdarnas struur är från den tid då öpmännen och hantverarna idade sitt yre hemma och på gårdsmiljön, och gården försågs med nödvändiga redsap. Förmögna borgare ägde dessutom flera tomter som var avsedda för hushållets olia funioner på olia håll i staden. Köpmannagårdarna var nästan helt stenlagda eftersom gårdarna användes som lager. Små trädgårdsland placerades i ett syddat hörn eller invid en solig vägg. Stenarna radades enligt olia mönster för att avleda regnvatten och för att anvisa rutter för ärror och funioner i anslutning till hantveraryret. Det fanns nästan helt stenlagda gårdar som hörde till öpmän eller hantverare ring Kyrotorget och på de smala strandtomterna. Det fanns stora tomter med eonomigård och trädgård i flera varter. Eonomigårdarna avgränsades av byggnader, djurstall och lager. Den del av gården som användes för yrets och hushållets ändamål, gångvägarna och ytorna utmed väggarna var ofta stenlagda. De som var mer förmögna stenlade hela eonomigården eftersom det var lätt att sopa rent en beläggning av ullersten och eftersom den unde tåla störtregn i sluttningen utan att erodera. Uppe på bacen bestod de mindre välbärgades eonomigårdar dels av torrängar med pacad jord, dels av alt berg. Man bruade avgränsa trädgården från eonomigården med staet eller busar. Om en byggnad revs på tomten anlade man eventuellt ett trädgårdsland eller en trädgård på samma plats. I trädgårdar fanns det huvudsaligen östrädgårdar men redan på 1700-talet framgic av rådets protooll att det fanns bärbusar och fruträd som gav stor sörd. Förmögna borgare hade ocså prydnadsväxter och platser för utevistelse på sina tomter, såsom ett blomsterland som inhägnats med en syrenhäc eller en syrenberså. Det fanns små gårdstun huvudsaligen uppe på den bergiga bacen där de fattiga bodde. Ursprungligen fanns det ingen gård alls ring små stugor. Senare byggdes plan mellan stugorna och gatan. Det fanns inte mycet rum för planteringar. På de bergiga gårdarna blev maren så småningom frodigare, och i dagens läge är de små trädgårdarna frodiga. I fråga om tomter med nyttoträdgård var största delen av tomten avsedd för hushållets egna behov. På trädgårdslandet fanns en mittgång, tvärgång och upphöjda bäddar som utgjorde ett rutnät. Fruträden och bärbusarna stod i rad vid anten av trädgården. Rutnätet var inte reguljärt utan det följde på ett natur- DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 35

36 ligt sätt terrängens former i synnerhet på bergiga eller oregelbundna tomter. Den stora trädgården på Krämaregatan 4 fotograferades år Trädgården hade röa linjer och den hade avgränsats från gården med ett staet. Gången i bildens främre del antades av besurna fruträd med hög stam och rosenbusar. I trädgårdens norra hörn växte en glasbjör. Under träden fanns en äng där det slingrade en stenlagd stig. Vid anten av stigen finns ställvis antväxter. (Borgå museum) Gårdsulturen utveclas Gårdarna hade förr i tiden många olia användningsändamål och gården indelades i delar av olia araär. Kala berg, stenlagda ytor, gårdsplaner med pacad jord, torrängar och gräsvall, perennrabatter och trädgårdsland varierade på ett ändamålsenligt sätt i små ytor. På en solig, öppen gård unde man tydligt ursilja en halvsuggande trädgård med fruträd. Traditionella sötselsätt och olia växtplatser sapade en livsmiljö för exceptionellt många växtarter. Under århundradena har antalet familjer som bott på samma gård varierat. Då sidobyggnader byggdes om till bostäder fic flera familjer dela samma tomt. Gården indelades inte i privata delar, utan den gamla indelningen mellan s.. hårda gårdsytor och mju trädgårdsjord bevarades. På andra hälften av 1900-talet utveclades trädgårdsland ofta till nyttoträdgårdar och vidare till vistelseträdgårdar. Användningen av gården ändras så småningom hela tiden. Behovet av stenlagda ytor, torrängar, nyttoträd- gårdar och prydnadsväxter och sötselmöjligheterna varierar beroende på ägare och situation. I dagens läge räver bilplatserna allt mer rum. Gårdar söts på ett enlare sätt och det finns inte så många olia växtplatser. Trots det är det på många gårdar fortfarande möjligt att ursilja den gamla grundtypen och araärssillnaderna mellan gårdens olia delar. Detta gör dem unia. Traditionella sötselsätt och olia växtplatser sapar fortfarande en livsmiljö för exceptionellt många växtarter. Resultaten av växtinventeringarna visar att artbeståndet har förändrats och det gamla artbeståndet har blivit fattigare. Växtarter som är typisa för gamla ulturmiljöer har försvunnit eller blivit mycet sällsyntare. Detta beror huvudsaligen på att träden har orsaat fler suggor, att ytan av lippta gräsmattor har öat och att man har byggt terrasser på mar. Lycligtvis har torrängar och grönsasland bevarats på många soliga gårdar. På några gårdar har man återställt ett grönsasland med upphöjda bäddar eller en torräng genom att använda jord från gården och ompostmylla. På så vis har man unnat bevara de frön som finns i gårdens jordmån, och följeslagare till gammal ultur och ulturväxter an gro och bli var. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 36

37 Den böjda örvägen med grusbeläggning leder till sidobyggnader. Ytorna framför ingångarna och utmed väggarna har en föredömlig stenläggning. Den unga björen borde inte stå bredvid väggen. (Borgå museum) Gårdar I gamla stan i Borgå är de privata gårdarna tydligt avgränsade från det offentliga gaturummet och de övriga tomterna. Gårdarna är små, överrasande och särpräglade. De avgränsande elementen är småsaliga och ger en intim rumsänsla. På gårdarna råder ett varmt mirolimat eftersom terrängen sluttar mot sydväst, det finns få suggande träd, byggnaderna är låga och planen utgör ett sydd mot vind och luftströmmar. Den mer eller mindre sluttande terrängen ger mer spänning och en mer individuell araär åt gården. Gårdar an naturligt disponeras med några planteringar och olia ängar, berg samt ändamålsenliga stenläggningar och grusytor. Baom eonomibyggnader finns det fortfarande smala brandgator där regnvattnet rann bort från gården till gatan. Små tecen på maren berättar om gårdens gamla användning. Maren pacades under ärrhjulen och man stenlade de ställen som mest var utsatta för slitage. Platsen för gamla perennrabatter har en lite djupare grön färg i gräsmattan, liaså de gamla trädgårdslanden. Gångarna och de av bosap trampade, pacade eller ibland stenlagda eonomigårdarna utgör ett torrrare område med sämre växtlighet. I jordmånen finns fortfarande frön av gamla växtarter som an gro när de stiger upp närmare marytan. De gamla platserna för planteringar är fortfarande upphöjda och gångar- na bildar svacor. Det an finnas gamla stenläggningar under gruslagret eller gräsmattan. Gångarna på gården hade röa linjer och de följde det naturligaste och lättast framomliga ärrspåret från porten till ingången och sjulet. De mer välbärgade stenlade hela eonomigården eftersom det var lätt att sopa rent en beläggning av ullersten och eftersom den unde tåla även störtregn i sluttningen utan att erodera. På några gårdar med trädgård fanns det sommarblommor eller perenner i rabatt vid huvudgången. På mindre gårdar med bergig jordmån bestod gården i regel av pacad jord och stigarna bestod av en torr äng. På några små gårdar fanns det doc stenlagda stigar. Trädgårdslandet har en etablerad plats på många tomter. På somliga tomter ligger det fortfarande på samma plats som anges i situationsplanen för brandförsäringsbrevet från 1830-talet. När stadsstruuren blev tätare fic många ålland och trädgårdar ge via för byggandet. Det fanns brandgator eller brandgränder i gårdarnas bare och osynliga delar baom byggnaderna. De hade doc ett syfte för de hindrade en brand från att sprida sig dire från en byggnad till en annan. Vid en brand unde man liva längs dem på taet för att släca gnistor som flög. De var ocså av betydelse vad gäller bortledning av regnvatten. DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 37

38 Gårdens gamla rangordning och nya onstruioner Vid Ågatan fanns det en vistelseplats och ett trädgårdsland i trädgården på en stor tomt år Mellan dem fanns en gång som ledde till eonomibyggnaderna i bagrunden. Knäcepilarna som är lippta i bollform finns på grannens sida, baom staetet. (Borgå museum) Varje versamhet har sin egen plats på gården. Porten är viig med tane på fasaden mot gatan, såsom ocså häcar och fruträdens grenar som böjer sig över planet mot gaturummet. Porten ligger mellan det offentliga gaturummet och det privata området och ger ett första intryc av de boende i huset. På somliga tomter har man planterat en syrenbuse eller ett lippt träd vid porten. Portarna deorerades sannoli med humle som är en lätterväxt. På många tomter är området ring porten stenlagt. Huvudingången låg ursprungligen på gårdens sida. Området framför huvudingången var gårdens värdefullaste del. Det framhävdes med stenläggning och planteringar. På flera bilder från början av 1900-talet syns låga planteringar och antväxter vid ingången. Det ser ut att artria perenn- och sommarblomsplanteringar var allmänna. I gamla handböcer varnade man för att plantera växter intill byggnaden så att fuen inte stiger upp på timmerväggen. Det var lättast att stenlägga ytorna utmed väggen ända till örvägen och att placera trädgården sild från de värdefulla byggnaderna På sommaren njöt man av gården och gjorde sysslor där. Även på små gårdar satte man en lång bän på gården. På de största gårdarna avgränsade man olia områden med växtlighet och försönade vistelseplatsen med planteringar. Syrenhäcar och bersåer om på modet på 1700-talet. På några av de största gårdarna med trädgård fanns det ett lusthus och blomsterland på 1700-talet. Gammaldags doftrosor har varit viiga sedan slutet av 1800-talet. Växter som doftar i symningen, såsom herperis och heliotrop, odlades allmänt. Rumsväxter bars ut för sommaren. De placerades på gården enligt hur mycet ljus de behövde och hur mycet regn de tålde, ofta för att framhäva ingången eller en tilltalande plats. Gårdsträd var sällsynta och formlippta fram till ingången av 1900-talet. Klippta gårdsträd användes för att framhäva ariteuren eller de delar av gården som användes för vistelse. Endast några lippta träd har bevarats som ständigt vårdade fram till 2000-talet. Flera storvuxna träd visar tecen på formbesärning. Ocså fruträd tuades i önsad form för att få god sörd. Storvuxna gårdsträd har i början av 2000-talet helt ändrat flera gårdars araär och sala. Gårdens betydelse som uterum i anslutning till bostaden har öat. Gårdar som syddats med höga plan lämpar sig utmär för vistelse. Nya ta och upphöjda terrasser minsar den historisa äheten. De ändrar gårdens araär, täcer sluttningens spännande form och tar livsrum från den unia växtligheten. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 38

39 Anvisningar Särsilda bestämmelser 13, 14, 15 och 16 På gården på Kyrogatan 9 har man odlat dahlior vid väggen intill ingången i början av 1900-talet. Vid väggen syns sparris som växer högre än andra växter i en perennplantering med många arter. Byggnadens socel är högre än vanligt, och planteringarna täcer inte brädfodringen. De lätta stolarna unde flyttas bredvid säsongens vacraste blommor eller enligt ljus och sugga till den sönaste platsen på gården. Kullerstensbeläggning syns delvis under grusytan. (Borgå museum) Gårdens delar av olia araär, gamla stenläggningar och ryddlandets gamla jordmån med fröreserv är en del av det unia ulturarvet. Tän på lösningar där de värdefulla och gamla delarna an bevaras och där de nya delarna inte dominerar. Nya funioner och onstruioner i anslutning till dem sa på ett disret sätt placeras på sådana platser som är bäst med tane på gamla ytor. Det lönar sig att använda eonomibyggnader som en del av gårdens funioner. När det gäller frågor om material och onstruioner finns det i regel alltid lämpliga lösningar bland de gamla byggsätten som tillämpats på gården. Groparna har traditionellt jämnats ut med grus eller sand. Nya trädgårdsta får inte ses från gatan och de får inte heller sugga grannarnas gård. Materialen sa vara traditionella och formsprået sa vara enelt och lätt. Gamla stenläggningar på gården får inte rivas på grund av terrasser eller ta. För ta och terrasser rävs alltid prövning från fall till fall i arbetsgruppen för bygglovsärenden i Gamla Borgå och bygglov. På innergårdar är det primära alternativet för caféer och restauranger att använda den gamla gårdsytan som uteservering och att anpassa möblerna till den. Om gården har en mycet ojämn yta får man bygga en terrass av bräder på den gamla gårdsytan eller stenläggningen. Upphöjda terrasser sa vara svarta och ligga så nära marytan som möjligt. Man får inte hindra vattnet från att rinna på gården. En terrass av bräder är en tillfällig onstruion och man får aldrig riva en gammal stenläggning under den. Det sa vara möjligt att ta bort terrassonstruionerna utan att sada stenläggningen. Terrasser sa avgränsas med lätta och luftiga onstruioner. Lämpliga material är trä, rep av naturfiber, blomruor eller svartmålad metall. Räcen av plast eller glas eller räcen som är täca med tyg tillåts inte. Relamaffischer får inte sättas på räcen. Fruträd sa gynnas på gården. Då gårdarna blir ljusare och varmare är det möjligt att bevara och återställa artria ängar och gräs, små trädgårdsland och prydnadsplanteringar. När en sidobyggnad byggs om till en bostad och tomten indelas i olia delar med stöd av ett avtal om besittning sa man noggrant överväga förhållandet mellan den privata och gemensamma gården. Gårdens gamla struur bör bevaras. Gårdarna får inte indelas i mindre delar med plan eller andra onstruioner. Planen mellan tomterna sa bevaras. DP 512 FÖRSLAGET - ANVISNINGAR 39

40 Stenläggningar på gårdar På gårdar an det ställvis finnas till och med hundra år gamla stenläggningar. Först stenlades områdena framför portar och vagnssjul. Regnvattenrännorna var ofta stenlagda så att det rinnande vattnet inte unde erodera den sluttande gården eller hamna under byggnaderna. Vattenrännor an tydligt ursiljas som svacor och mönster av radade stenar. Ställvis an gårdsbeläggningen bestå av mönster av större stenar, t.ex. en båge framför dörren eller en örlinje från porten. På några helt stenlagda öpmannagårdar har stenar radats i linjer och rutmönster. Dessa platser an ha varit avsedda för lagring av olia varor eller parering. Trädgårdens vistelseplatser hade placerats på en yta av grus eller äng. Köpmannagårdarnas gamla stenläggningar ger gården en uni araär. Den förloras om gården förvandlas till en trädgård. Yresrelaterade onstruioner som bevarats på marytan eller på ytorna utmed väggarna är en del av det allt mer sällsynta ulturarvet. Om man nödvändigtvis vill plantera växter på en nästan helt stenlagd gård är det bästa sättet att plantera en buse eller ett fruträd mellan stenarna. Sandningsmaadam bildar snabbt ett täcande lager. Under gårdsgrus an det finnas en gammal stenläggning. Varje vår bör man sopa bort sandningsmaadam från gångvägarna. Kullerstenarna har vacert radats så att de bildar regnvattenrännor. Stenarna bildar ett fint mönster och framhäver terrängens former. Vatten har infiltrerats i maren och intill planteringarnas rotsystem mellan stenarna. På öpmannagården på Ågatan 10 löpte regnvattengirarna ors och tvärs, diagonalt på den övre gården och parallellt med byggnaderna på den nedre gården. Gårdsbelysningen hade fästs på väggarna. Regnvatten från ta samlades i tunnor på somrarna. (Borgå museum) Ocså nya vattenledningsrännor bör byggas så att uller- eller storgatstenar läggs i bottnen av rännan. Betongrännor hör inte till gårdsonstruionerna i gamla stan. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 40 Gamla gatubeläggningar gjordes av olia storlears ullerstenar. Smågatstenar är ny typ av stenbeläggning. Här finns Flensborgbrinens gamla stenbeläggning. Natalia Linséns bild från 1898 (Museiveret)

41 Avledning av regnvatten På de flesta gårdar har invånarna ställts inför problemet med ytvatten redan för flera århundraden sedan när gården var i flitigare bru än i dag. Då löste man problemet genom att forma gårdens yta så att vattenrännorna fic en tydlig lutning. Rännorna leddes till brandgatorna, gatan eller dire i ån. I sluttningen fortsatte regnvattenrännorna genom flera tomter. Regnvatten från ta samlades i tunnor och användes för hushållets behov eller för att vattna växter. Regnvatten är en viig naturresurs. Växtligheten på gården behöver regnvatten som sugs upp i maren. Regnvatten som rinner på gårdens yta vattnar och yler ner den varma gårdsbeläggningen. Det är ofta onödigt att gräva regnvattenavlopp under marytan. Det är sadligt om man i samband med arbetet river den gamla gårdsbeläggningen. Att bygga avlopp och en effeiv dränering med täcdien an väsentligt ändra jordmånens fubalans, vilet an orsaa sador i byggnadens grund och areologisa si. Det är viigt att leda vattnet bort från grunden. Att avleda regnvatten via rör till brandgator fungerar endast om rörens galler rensas tillräcligt ofta. Kulturjordslagren växer så småningom om organis material och material som förts med vatten inte samlas upp. I synnerhet på brandgator och syddade ytor utmed väggarna samlas snabbt ett lager av löv, damm och sandningsand som ändrar vattnets rining. Ocså växande trädplantor ändrar marens lutning. Det är viigt att bevara höjdlägena vid tomternas gränser och brandgator. Vattnet sa unna rinna fritt och ventilationen i låga grunder sa fungera. Brandgatorna sa årligen ontrolleras och rensas från löv i synnerhet på de gårdar som har träd i omgivningen. Om maren stiger hamnar låga stenfötter och ventilationsanaler under marytan. För att undvia rötsador bör man på många ställen utmed väggen säna marytan och styra lutningen bort från byggnaderna. Anvisningar Gamla stenläggningar och yresrelaterade onstruioner sa bevaras. Stenläggningen och regnvattenrännorna sa sopas rent varje vår. Trädplantor som växer från rännorna sa rensas bort. Man sa ocså rensa brandgatorna och ontrollera att vattnet utan hinder an rinna längs med brandgatan så att det inte rinner under husen. För att undvia rötsador an marytan i mån av möjlighet sänas utmed väggarna och lutningen an styras bort från byggnaderna. Marens ytlager och grästuvor med rötter an tas bort från ytorna vid byggnaderna utan att ha ett officiellt tillstånd eftersom marens ytlager är ungt och det inte innehåller areologisa jordlager. Nya stenläggningar an göras endast om det finns ett äa behov av hård yta. Innan man gör en ny stenläggning lönar det sig att undersöa om det på gården finns var en gammal stenläggning som har täcs. Traditionella ullerstenar är det lämpligaste materialet för en ny stenläggning. Den nya stenläggningen an siljas från den gamla stenläggningen genom att ändra stenarnas storle, form och nyans eller hur stenarna har lagts. Nubbstenar är en nyare typ av gatubeläggning som an användas på små ytor. Krossat stenmjöl är inte ett traditionellt material på gården. Betong- eller ompositstenar får inte användas, och gårdar får inte asfalteras. Om gammal asfalt avlägsnas sa den ersättas med ullerstenar, grus eller med en torräng. För en ny stenläggning och avlägsnande av en gammal stenläggning rävs ett åtgärdstillstånd. Kom ihåg att fråga om råd hos byggnadstillsynen. Stenlagda bilplatser an göras större om gårdens lutning bevaras. Bilplatser an ocså placeras på en torr äng med lågväxta och anspråslösa växtarter som växer i en solig miljö. Det är bäst att placera sopärlet i en eonomibyggnad och att dra det fram till porten när det sa tömmas. När gatubeläggningar byts ut sa man återställa eller bygga nya öppna vattenrännor för dagvatten. Rör som installerats inne i gatans onstruioner fylls av sandningssand och vattnet rinner till byggnadernas grunder. Gatans yta får inte höjas så att det medför olägenhet för byggnaderna. Upphöjda gatuytor som orsaar rötsador i gamla byggnader sa göras lägre nästa gång då gatan repareras. DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 41

42 Vallar, terrasser och slänter i terrängen På sluttningarna terrasserades gården för att anlägga husgrunder, örramper och trädgårdar. På bergiga tomter byggde man terrasser och avsatser för att anlägga ett trädgårdsland med ett tillräcligt djupt lager av mylla. Trädgårdarna i bergssrevorna var överrasande frodiga eftersom man hade avlett lämpliga mängder regnvatten i dem. Det finns stödmurar av gamla naturstenar på många sluttande gårdar. Murarna var i regel s.. allmurade murar som hålls ihop på grund av ilstenar och av att man sicligt har lagt stenarna. På så vis unde vattnet rinna genom stenarna. De rubbades inte heller av tjäle eftersom man hade lagt tillräcligt grov jord baom dem. Endast träd som vuxit upp mellan stenarna har rivit sönder gamla stenmurar och terrasser. Anvisningar Särsilda bestämmelser 13, 14, 15 och 16 Det bästa sättet att bygga en hållbar mur är att på ett traditionellt sätt lägga stenarna. Lutande gårdar är typisa för sluttningstomterna i gamla stan, vilet inte bör ändras i onödan. Sluttningen an förstäras med en stenlagd vattenränna på de ställen där vattnet rinner raftigt. Efter grävnings- och byggarbeten sa marytan formas med den ursprungliga jorden från tomten så att ytan blir naturlig. En naturlig torr äng eller en blommande äng passar utmär in i en gård med en lutande yta. De växer delvis för sig själv när frön som bevarats i maren börjar gro. Om nya frön sås på gården bör man använda endast frön av inhemsa ängsarter för torr mar. Flera webbutier säljer sådana frön. De allmurade stödmurarna sa i första hand repareras genom att riva muren och att lägga stenarna så att muren motsvarar den ursprungliga muren. Det är sadligt att reparera en stenmur med betong eller murbru eftersom det an ändra riningen för hur vattnet rinner genom muronstruionen och orsaa nya, större sador. Om en stenmur har byggts med hjälp av murbru är det möjligt att riva en del av muren och återställa den. INVENTERING AV GÅRDEN SOMMAREN 2004 varm plats invid väggen och hög, luftig socel berg och bloc (splittersydd) Vedbod från 1900-talet trädgårdsland (bilverstad) från 1900-talet pacad jord (vagnslider 1911) bastu från 1700-talet si av grus ramp av betong huvudbyggnad från 1700-talet BETECKNINGAR Äppelträd Ett stort träd som avlägsnats En låg mur av bloc Bredvid byggnaden finns lös jord som åstadommer röta i väggen Vatten rinner under byggnaden BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 42

43 Gången som leder till sidobyggnaden är av pacad jord och där växer en artri torräng. På torrängen växer och blommar areofyter och några forntida medicinalväxter, såsom trampört, jordreva och brunört. Framför muren finns en liten blomsterrabatt där det växer traditionella prydnadsväxter, såsom mysmalva, såpnejlia, brandlilja och tigerlilja. På den lilla gården finns en vistelseplats och ett trädgårdsland som antas av tre besurna fruträd. På våren blommar små gamla löväxter, såsom snödroppe, vårstjärnor, rys blåstjärna och narcisser, på gårdens äng. På sommaren lipps ängen bara ett par gånger för att många förvildade traditionella växter hinner blomma. Sidan bredvid: På inventeringsartan syns olia växtplatser på en gård. Vid berget finns mullri trädgårdsjord och framför eonomibyggnaden pacad jord. Vid brandgatan och vid två väggar hade det samlats löv som fic väggarna att murna. Sidan bredvid: Stödmuren av natursten har gjort trädgårdslandet på den bergiga tomten djupare. Vatten och tjäle sadar inte muren som består av staplade stenar. Det finns ett tillräcligt stort mellanrum mellan muren och byggnaden så att det är lätt att hållas rent och väggen hålls torr. Gårdarna bildar en mosai av olia växtplatser På sluttningar finns ulturjordlager som ligger på lager av lera och grus. I närheten av ala berg finns det tunna lager av ytjord: myllblandad sand och grus. Man strävade efter att dränera och stenlägga gångvägarna och de ytor som behövdes för att ida yret, eller att lägga grus på dem. Sophögen fanns i gårdens bare del, vid anten av trädgården. Organis material omposterades och användes som gödsel på trädgårdslandet. Därför är matjorden raftig och djup i sådana trädgårdsland som varit odlade i flera hundra år. Under årens lopp har tillförseln av näringsämnen och fu utveclat en uni mosai av småsaliga växtplatser. När man upphörde med djurhållning och började anlägga avlopp avbröts eutrofieringen. Kvävebelastningen från hundar och atmosfären gäller olia ställen i terrängen jämfört med de ställen som blev frodigare förr i tiden. En del av de gamla väveria växtplatserna blir mindre frodiga och torra när regnvatten avleds till regnvattenavlopp och när man inte längre tar vara på humus och näringsämnen i lövomposter. En del av de soliga näringsfattiga växtplatserna blir mer näringsria, fuigare och mer suggiga i och med att träd och busar växer omring dem. Den moderna, naturenliga sötseln och odlingen av en stadsgård bygger på praxis inom traditionell gårdsodling och trädgårdssötsel. I stället för onstgödsel används en lövompost och man undvier gifter. Ogräsväxter rensas meanis och nässelvatten används mot sadeinseer. För att trygga humushalten i trädgården bör man ompostera organis material och sprida ut det på trädgårdsland, blomsterrabatter och ring fruträd och busar. Det är bra att göra torrängarna argare genom att ratta bort slåtteravfall. Slåtteravfallet an användas som täcmaterial på odlingar och under busar eller det an ocså omposteras för trädgårdsland. För att unna bevara växtplatsernas mångfald är det viigt att söta växtligheten på olia växtplatser på olia sätt. Frodiga trädgårdsland och blomsterrabatter räver mest sötsel och stenläggningar, torrängar och områden med pacad jord räver minst sötsel. DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 43

44 Trädgårdsland räver mycet sötsel för att ge en god sörd. Harvade anter av trädgårdslandet som rensats från raftiga ogräsarter ger ett livsrum för många sällsynta följeslagare till gammal ultur. Ocså ytorna utmed väggen och ring omposten där ogräset tidvis avlägsnas utgör en lämplig växtplats för dessa rävande och ofta anspråslösa små växter. Blomster- och örtrabatter med mångåriga prydnads- och ryddväxter räver ytterst lite sötsel när de har etablerat sig. På många gårdar odlas gamla prydnads-, rydd- och medicinalväxter i rabatter. På torra näringsfattiga gårdar finns det halvvilda artria ängar och torrängar som inte behöver mycet sötsel. Lättsötta, men näringsria ytor utmed väggen utgör ett viigt livsrum för många sällsynta areofyter i gamla stan och för inseer som äter dem. En för noggrann trädgårdsmästare an med sin trimmer i onödan lippa stjälar av många sällsynta och anspråslösa följeslagare till gammal ultur innan växten hinner sätta frön. Stenlagda torrängar eller ytor utmed väggen med grusbotten bör rensas från trädplantor och förna en eller två gånger per sommar. Det lönar sig inte att öa ytan för en lippt gräsmatta: om man ofta lipper gräsmattan minsar arternas mångfald, gårdarna börjar se lia ut och gräslippningen tar tid. En frodig gräsmatta behöver ställvis lippas nästan varje veca men ängar med vilda traditionella växter och areofyter behöver lippas endast ett par gånger per sommar. Växtarter Växtarterna i staden bestod ursprungligen av naturväxter och areofyter. Areofyterna är växter som har spridits till området med männisans hjälp före 1600-talet. Under århundraden förde man nya ulturväxter och frön till staden. Ocså ogräsarter följde med frön. Ursprungligen odlade man troligen endast nyttoväxter men ocså prydnadsväxter har en lång tradition. Växtbeståndet förändras fortlöpande. Sällsynta gamla växtarter försvinner och nya förs till området. Gamla växter och fröbaner som vilar i maren försvinner i samband med förnyelse av gårdar, grävningsarbeten och grundlig renovering av byggnader när man byter ut jordmassor. Växternas livsrum minsar när man förser gårdar med stenläggning, terrasser eller gräsmatta och när växtplatsernas omständigheter förändras för mycet. De äldsta växterna är nyttoväxter och ogräsarter från järnåldern, viingatiden eller medeltiden. Dessa föreommer fortfarande i några trädgårdar och på ängarna ring prästgården. Några av dessa växter är ståtliga och lätta att änna igen. Största delen är små och anspråslösa och endast en expert an änna igen dem. Till dessa allt mer sällsynta arter, som anse redan har försvunnit från gamla stan, hör bl.a. hundtunga, nattsatta och rustistel. På artria gräsmattor växer låga areofyter som är gamla nyttoväxter. Dessa är till exempel jordreva, brunört och svalört. Några större halvvilda medicinal- eller prydnadsväxter från medeltiden växer fortfarande på några gårdar under busar och på ängar. Dessa är till exempel mör ronljus, selört, malört, fingerborgsblomma och aleja. Kösträdgårdar var sannoli en del av hushållningen ocså i städer redan på medeltiden. Rotfrusoch ryddland fanns på tomter med nyttoträdgård, i nyttoträdgårdar på större tomter och på småsaliga planteringsområden på små tomter och stenlagda öpmannagårdar. Gamla rydd- och medicinalväxter är bland annat almus, luft-, pip- och gräslö, dill, dans örvel, åbrodd, pepparrot, malört, balsamblad, spans peppar, oriander, fänål, humle, isop, ålandsrot, lavendel, hjärtstilla, libbstica, ryddrasse, ädelmynta, spans örvel, basilia, mejram, bacmejram, anis, rosmarin, blodtopp, sommaryndel, vitsenap, fodervallört, äa vallört, renfana, rusbladig renfana, citrontimjan och ryddtimjan. Åtminstone redan på 1600-talet har man odlat rotfruer, ärter och örter men ocså bärbusar och fruträd. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 44

45 Prydnadsplanteringar och arter av främmande ursprung öade under nyttotänandets tid på 1700-talet då bisopsstolen och gymnasiet flyttades till Borgå. Växtbeståndet öade mycet i slutet av 1800-talet då det blev allmännare att odla plantor. Till traditionella prydnadsväxter hör arter som införts senast under de första årtiondena på 1900-talet. En del är förädlade växter och en del är främmande eller endemisa naturväxter. De traditionella växterna är härdiga, anpassade till våra växtförhållanden och deras plantor var lätta att odla. Herrgårdsväxter är härdiga gamla arter vars plantor är svåra att odla men som har sålts redan i början av 1900-talet. Man har unnat plantera dessa växter i stads-, herrgårdsoch villaträdgårdar där man haft råd att öpa växter och där det har funnits rum för till exempel stenplanteringar och blommande murar. Lantväxter är gamla arter av traditionella växter och herrgårdsväxter som under en lång tid har vuxit i Finland och anpassat sig till våra växtförhållanden. De gamla traditionella växterna och herrgårdsväxterna passar bättre in i miljön i gamla stan jämfört med de nya växtarterna. Växterna berättar om gammal bosättning, handel, sjöfart och annan mänslig versamhet. Vildpersiljan i övre raden till vänster är relativt sällsynt i Finland men i gamla stan påträffas den rätt ofta. Det är en av de säraste tecen på ett gammalt ulturområde. Vildpersiljan är giftig. I övre bilden till vänster finns gamla trädgårdars favorit Nordis ros och i bilden bredvid styvmorsviol som sprider sig på gräsmattan. Oxtunga i nedre raden till vänster har lassificerats som en växt som bör bevaas. På bilden i nedre anten till höger blomstrar gråmalvan i den gamla trädgården. DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 45

46 Förändringar i växtbeståndet under den senaste tiden Utmed väggen odlades deorations- och nyttoväxter. I anspråslösa hus hade området framför ingången en stenbeläggning av ullerstenar. (Museiveret) Växtarter har inventerats i gamla stan på 1950-talet, 1980-talet och på 2010-talet. Inventeringarna visar att arterna har förändrats i snabbare ta. Antalet örtartade växtarter eller sorter var 181 på 1950-talet, på 1980-talet var antalet 288 med undantag av arter som odlades på trädgårdsland och på 2010-talet fanns det 480 växtarter eller sorter. Trots att antalet arter öade har 92 örtartade växtarter försvunnit under en trettio års period. Av dessa arter har 19 arter försvunnit på grund av det minsade antalet trädgårdsland. Cira 23 arter har försvunnit från fuiga renar och sju arter har försvunnit från torra antzoner. Förvildade ulturväxter på renar och gårdar minsade med sju arter. Nio arter av hagmarsväxter som växer på soliga torra platser har försvunnit. Sammanlagt 35 ulturgynnade växtarter har försvunnit sedan 1950-talet. Av arter som trivs var som helst har 44 arter försvunnit. I slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet har ca 270 nya arter eller sorter av trädgårdsväxter planterats i gamla stan i Borgå. Ca 70 arter som inte behöver sötsel har spridit sig utan plantering. Av nya odlade växtsorter och arter är 22 näringsväxter, 68 traditionella växter, 74 herrgårdsväxter och 93 nya växter. Antalet nya vedartade växtarter eller -sorter som planterats är 12. Till området har det ommit 11 främmande arter som är sadliga eller som sa observeras. Dessa är bland annat amerians dunört, måreväxt (galium x pomeranicum), anadabina, parslide, videaster, vallörter, malörtsambrosia, stormåra och anadensis. Det är lätt att värna om traditioner vid valet av växter eftersom det i Borgå finns ett exceptionellt ri bestånd av ulturväxter. Vi har till förfogande artförtecningar över de växtarter som fördes till Borgå gymnasium på 1760-talet. Flera plantsolor säljer gamla fina sorter av mormors prydnadsväxter. I gamla odlingsböcer finns det modeller för traditionella planteringssätt. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 46

47 Anvisningar Särsilda bestämmelser 13, 14, 15 och 16 Man sa gynna små grönsasland och traditionella blomsterrabatter med gamla härdiga ulturväxter, traditionella växter och herrgårdsväxter. De mest traditionella busarna är bärbusar och de bästa träden är fruträd. Invånarna sa utrota sadliga främmande arter som sprider sig från gårdarna. Växtdelarna sa omposteras omsorgsfullt så att dessa inte sprider sig till omgivningen. De växter som sprider sig med hjälp av rötter sa tas bort, inlusive rötterna, och man sa låta rötterna tora upp innan de omposteras. Frön bevarar sin förmåga att gro när de omposteras och därför sa de slängas i blandavfall. Staden strävar efter att utrota sadliga arter i allmänna områden. Att bevara areofyter och gamla ulturspridda växter som del av växtbeståndet i gamla stan räver att gården söts enligt gammal tradition. Det är viigt att åtminstone några gårdar har artria ängar och torrängar eller forna tiders trädgårdsland som lite har grävts. På de flesta gårdar i gamla stan är det möjligt att ha en viss obestämdhet i tomtens bare del eller på en gammal eonomigård. Information gör sådana blomsterbaner för forntida växter mer intressanta. Gamla arter an bevaras genom att upprätthålla växtförhållanden, dvs. genom att hindra suggande träd från att växa, att bevara växtplatsernas mångfald, att ta hand om närings- och humushalten i maren och att avleda vatten. Ytjord som innehåller gamla frön får inte föras bort från området utan ytjorden sa uttrycligen användas på motsvarande växtplatser på gamla stans gårdar. En gammal fröban an förnyas genom att låta fröna gro, växterna blomma och att få fröna att mogna. Det är lättast att förnya en fröban i jorden på en äng med en torr, näringsfattig och solig plats där eutrofiering just har börjat. På ängen görs en liten fläc genom att ta bort ytväxtlighet och förna. De frön som ligger i jorden växer till växter. Av dessa växter rensas bort de växter som är beanta och allmänna och man låter de mest sällsynta växterna växa. Ängar, gamla artria gräsmattor och torrängar är värdefulla. Klippta sådda gräsmattor eller rullgräsmattor av jämn valitet passar inte in i en gammal gård. Jord som förts till området är sadligt. Den öar fuhalten på ytorna utmed väggarna och innehåller ofta frön av raftigt ogräs. De ivrigaste trädgårdsmästarna har genom tiderna prövat att odla nya växter. Största delen av dessa försö har endast små onsevenser för gårdshelheten men de tar livsrum från gamla loala arter och sällsynta arter. Storvuxna växter påverar ocså näromgivningen. De ändrar växtförhållandena och stads- eller gatubilden. Växterna påverar gatubilden om de är högre än plan. De växter som har onsevenser för ett större område utanför den egna gården sa vara traditionella och träden sa vara fruträd. Vid valet av arter utgår man från växtplatsens förhållanden: hur mycet ljus och fu det finns samt växtunderlagets bördighet. Dessutom funderar man på hur de olia planteringarna i gårdens olia delar sa se ut. Därför bör man undersöa gårdens forna funioner, rangordning och alternativ för disposition: var perennrabatterna, trädgårdslandet och bärbusarna låg, vilen del av gården bestod av en torräng och hur busarna och fruträden disponerade gården. Många gårdar har fortfarande var ett ri växtbestånd och på några gårdar finns det ocså sällsynta ulturväxter. Man sa noggrant fundera på hur den värdefulla gamla växtligheten an bevaras och hur många nya nytto- och prydnadsväxter man an söta. Det vore bra att öa antalet gamla arter som blir mer sällsynta på de gårdar som blivit mindre artria. DP 512 FÖRSLAGET - ANVISNINGAR 47

48 Blomsterrabatter Blomsterrabatter fanns vid gångarna, intill platsen för utevistelse, som medaljonger i gräsmattan och intill bostadshusets väggar. De enlaste planteringsmönstren var parallella rader och ringar. Redan i de gamla anvisningarna finns en varning för blomsterrabatter som placeras på ytor utmed väggen. Man sulle se till att de inte håller fuen var på ytorna utmed väggen och rötar brädfodringen eller de nedersta stocarna. Anvisningar Särsilda bestämmelser 13, 14, 15 och 16 I fråga om planteringar intill väggen är det viigast att väggen och soceln hålls torra, dvs. de gamla onstruionerna hålls i sic. Sådana blomsterrabatter som ligger intill väggen och håller den låga grunden fuig sa avlägsnas. Om man vill göra en ny plantering intill väggen sa man lämna ett tydligt mellanrum framför soceln. Det är lättare att underhålla och hålla mellanrummet torrt om man lägger grus eller stenar mellan väggen och planteringen. Med tane på stilen är stenläggningen ett bättre alternativ vid större byggnader och grusbeläggningen är ett bättre alternativ vid stugor. När växter väljs för blomsterrabatter lönar det sig att använda gamla traditionella växter och herrgårdsväxter. Man sa vara noggrann med att arterna biologis passar ihop med varandra och att de lämpar sig för växtplatsens förhållanden och husets stil. En modern perennrabatt med många arter an ocså väl innehålla areofyter och örter från en gammal östrädgård. En sådan perennrabatt är efter de första åren lättare att söta än noggrant disponerade planteringsmönster för sommarblommor. Sadliga främmande arter får inte planteras. Man får inte heller låta dem sprida sig till gamla stan utan de sa rensas bort. En hög blomsterrabatt som placerats vid väggen är sadlig eftersom den hindrar ventilationen i bottenbjällaget och rötar onstruioner. En sådan plantering bör tas bort. Under planteringen an man hitta en gammal stenläggning och en stenlagd vattenränna. BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 48 Kullerstenar som tål hårt slitage och påörning läggs på plats genom att rada stenarna upprätt. Detta är tungt arbete och för att underlätta arbetet bör man placera ett ordentligt lager av sättsand på den plats där stenarna ommer att läggas. Ju tätare stenarna har lagts och ju mindre sättsanden har finfördelat material, desto långsammare börjar det växa gräs i fogarna. En stenläggning som täcer maren och tål lätt belastning an placeras på en sluttande yta. Ofta är det tillräcligt att man sätter några släta stenar på rätta ställen, till exempel under bilens däc eller bänens fötter.

49 I rabatter utmed många väggar växer gammaldags prydnads- och nyttoväxter som är odlade eller förvildade. I övre bilden växer nya ogräsväxter och selört, som är en gammal medicinalväxt, mellan stenarna. Framför pionerna i den andra bilden blommar de gamla prydnadsväxterna prästrage och silverarv samt penningblad, som är en prydnadsväxt som växer på gamla gräsområden och råvicer, som är en vildblomma som växer på ängar. I bilden bredvid finns det vildvin, pralysing, pioner, prästragar och silverarv utmed väggen, vitlöver på gräsområdet och violer i ruan. Den blåa jordrevan och violen i den lilla bilden är gamla prydnadsväxter. I bilden nedan finns mycet gamla nyttoväxter utmed väggen. Det fanns en lagstadgad syldighet att odla humle i Finland från 1400-talet till år Den höga växten libbstica odlades redan under lostertiden. Den tvååriga stocrosen blommar ännu inte men syran blommar redan. DP 512 FÖRSLAGET - BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ 49

50 Trädbestånd Av trädgårdens växtlighet vid det Flensborgsa huset syntes syrenhäc och lippt lönn i gaturummet. I vinterbilden an man i bagrunden av Flensborgbrinen se ån och Näse gård. (Borgå museum) Trädbeståndets roll i stadsbilden har förändrats betydligt under de senaste årtiondena. Enligt en allmän uppfattning var tätbebyggda städer under flera århundraden trädlösa. En orsa till detta var återommande bränder. De äldsta uppgifterna om odlingar och planterade träd i stadsområdet i Borgå är från 1600-talet. Apotearen Bergström planterade stadens första rad av träd på sin tomt vid gatan år Man ville främja trädgårdsodling på 1700-talet då man fastställde att gödsel som uppstår i staden sa användas för trädgårdsodling och att man inte får sälja gödsel till landsbygdsbefolning. Enligt magistratens meddelanden fanns det åtminstone äppel- och päronträd och rusbärsoch vinbärsbusar i staden. Fruträd planterades i hörnen av trädgårdslandet och som rader av några träd om det bara fanns rum. Redan på 1700-talet syntes det i gatubilden toppar på några lippta fruträd eller syrenhäcar som fanns i trädgården och unde ses baom planet. I brandförsäringsbrev från 1800-talet nämns fruträd men ocså några lönnar. Dessa stod silda från den produiva trädgården som omfattade endast fruträd eller undantagsvis en grupp av formlippta träd. Träden var låga, formlippta och underställda ariteuren, vilet var typis för den tiden. I mitten av 1800-talet började man gynna träd eftersom de öade brandsäerheten. Fruträden som man såg baom planen, de formlippta träden vid portarna och de besurna lindarna ring yran var av betydelse med tane på stadsbilden. Man främjade trädgårdsodlingen ännu i början av 1900-talet då man genom lag tryggade vattenhushållningen och näringsretsloppet i trädgårdar och trädgårdsland i ampen mot trädrötter och suggande grenar som växte på grannens sida. Odling för eget behov, trädgårdssötsel och hållning av djur som producerar gödsel upphörde i gamla stan i Borgå på 1960-talet. Därefter har sådana träd som börjar växa av sig själv spridit sig till häcar, trädgårdsland och ytor utmed väggen. Den stora förändringen i landsaps- och gatubilden i gamla stan beror på gårdsträd som har blivit stora. Sett från stranden mittemot och Borgbacen döljer dessa träd många detaljer i gamla stans talandsap och ger ett intryc av en trädgårdsstad, inte av en trästad från 1700-talet. Den småsaliga ariteuren får en underordnad betydelse och storvuxna träd suggar ariteuren i en stor del av staden. Träden river sönder grunder och tafötter, suggar grannarnas gårdar och ändrar sadligt växtförhållandena och stadsbilden. Storvuxna barrträd passar inte alls in i gamla stan. En inventering av vedartade växtarter gjordes i gamla stan år Enligt inventeringen fanns det sammanlagt 75 arter, sorter eller former. Det fanns flera olia sorter av örsbär, plommon och äpple samt olia bärbusar och eventuellt en päronsort. Enligt inventeringen fanns det olia arter eller sorter av prydnadsbusar (49 st.), storvuxna lövträd (10 st.) och barrträd (11 st.). BYGGANVISNINGAR FÖR GAMLA STAN I BORGÅ - DP 512 FÖRSLAGET 50

51 Anvisningar Särsilda bestämmelser 13, 14, 15 och 16 I gatubilden får över staetet synas bara traditionella arter i husträdgårdar och fruträdens toppar. Fruträden utgör en viig del av gatubilden och hela miljön eftersom de berättar om det gamla levnadssättet och salan i gamla stan. Trädgårdars fruträd och syrenhäcar var en viig del i stadsbilden. Tomterna avgränsades med täta plan och staet. (Borgå museum) Gamla träd med stora toppar är värdefulla men dessa träd passar endast in i några större gårdar. Deras sic sa observeras och de delar som är i dåligt sic sa tas bort årligen. Följande symtom visar att trädets sic har försämrats: små löv eller intorade lövlösa grenar samt ticor som växer på trädstammar eller grenar. Att ta bort torra delar och att gallra ut ronan minsar risen som trädet orsaar och förlänger trädets livstid. Att så småningom gallra ut ronan på ädelträd lycas vanligtvis men i fråga om björar lycas detta sällan. Om man vill ha var ett minne av ett stort träd som avverats är det bäst att bevara en tunn siva som sågats av stammen och att placera den invid en vägg i stället för att bevara en hög stubb. Man får inte låta träd som föröas genom frösådd växa på gårdsplanen eller invid byggnaderna och planen. Trädplantor som växer invid väggar och häcar sa tas bort varje sommar. Gör en anmälan om att avlägsna storvuxna träd hos byggnadstillsynen. Man får inte plantera ett storvuxet gårdsträd om det inte finns tillräcligt med rum för trädet på den egna gårdsplanen. Trädet sa lippas så att det förblir lägre än huvudbyggnaden. Man får inte alls plantera barrträd. DP 512 FÖRSLAGET - ANVISNINGAR 51

52 Planering och tillbyggnad Särsilda bestämmelser 1 17 Kompletterande byggande som byggs på ett bra sätt utnyttjar traditionella material, byggandet anpassar sig till salan, men anger med dess ariteur ocså tidpunen av byggandet. Gamla stan i Borgå är ett stadsareologis område. De areologis värdefulla områdena anges på artan på sida 7. I dessa områden sa man före byggandet, och helst före planeringen, ontaa Museiveret för att planera eventuella areologisa utgrävningar på tomten eller gatuområdet. Innan man börjar planera omfattande reparationer eller ändringar i en gammal byggnad sa man göra en byggnadshistoris utredning om byggnaden som hjälper och styr att planera ändringar och reparationer. Då man undersöer byggnaden och det material som finns om byggnaden (ritningar, bilder och brandförsäringar) och då man eventuellt samlar in uppgifter genom intervju an man få information om husets tidigare seden, ändringar och möjligheter. Utredningen fungerar som grund för restaurering och renovering. Det finns en handbo om den byggnadshistorisa utredningen på Museiverets webbplats. Gamla stan har flera si där byggnadsdelarna återspeglar ideal från sin tid. Man har återvunnit beslag, fönster och andra värdefulla byggnadsdelar, vilet ocså har bidragit till att bevara delar av de byggnader som redan har rivits. Att återvinna byggnadsdelar an leda till ett bra slutresultat ocså i samband med till- och nybyggnad. Materialbeständigheterna hos de ytmaterial som används vid nybyggnad sa passa in i den gamla miljön och vara hållbara. Det är utmanande att bygga nytt i en syddad miljö. Varje tidsperiod har lämnat sin prägel på stadsbilden. Om man imiterar stilar an detta lätt leda till en olämplig lösning, i synnerhet om de historisa motiven är deorationer som har limmats på byggnadens yta. En bra nybyggnad och dess detaljer berättar om byggnadsideal från vår tid men har ocså samband med det traditionella byggsättet i fråga om dess material, sala och byggnadsteni. Ett äa material åldras vacert och sapar ett byggnadsarv ocså för följande generationer. Nya byggnader sa vara underställda det gamla byggnadsbeståndet. Beroende på platsen sa förhållandet till det gamla byggnadsbeståndet beaas till exempel i fråga om utformning av byggnadsmassan, öppningar och tafotshöjd. Detta spelar en större roll i det offentliga rummet (t.ex. öppna platser och gator) än på innergårdar. I bästa fall beriar de nya byggnaderna stadsbilden på ett positivt sätt, berättar om byggnadstraditionen från sin tid och sapar ett byggnadsarv som åldras vacert. ANVISNINGAR - DP 512 FÖRSLAGET 52