Yttrande: Läsandets kultur slutbetänkande av Litteraturutredningen (SOU 2012:65)

Transkript

1 Kulturdepartementet Stockholm Yttrande: Läsandets kultur slutbetänkande av Litteraturutredningen (SOU 2012:65) DIK har tagit del av Litteraturutredningens betänkande Läsandets kultur (SOU 2012:65). Yttrandet följer rubrikerna i kapitel 14, Bedömningar och förslag. Om DIK DIK är akademikerfacket för kultur och kommunikation. DIK representerar medlemmar som arbetar med medier och litteratur på bibliotek, inom Public service och som översättare, författare och tolkar. Förbundet är medlem av centralorganisationen Saco och har medlemmar. Sammanfattning Det är mycket positivt att regeringen tillsatt Litteraturutredningen för att möta utmaningar kopplade till förändrade läsvanor och sjunkande läsförståelse bland unga. Det är samtidigt beklagligt att det inte tillförs några nya medel och att förslagen enbart får finansieras via omfördelningar. Konsekvensen blir att de aktörer som arbetar med läsfrämjande i praktiken blir konkurrenter om medel. Det behövs mer offensiva satsningar för att möta de utmaningar regeringen beskriver i direktiven till utredningen. DIK anser att det saknas koppling till medier och public service i utredningen, särskilt med tanke på det uppdrag att stärka folkbildning och utbildning som Public serviceutredningen lagt, samt med tanke på den roll UR kan spela i förhållande till skolbiblioteken. Ett framblickande perspektiv på läsförmåga och läsförståelse måste ta sikte på läsning i en vidgad textvärld, d.v.s på media och informationskompetens. Vidare borde utredningen tagit större grepp kring öppen data för vidareutveckling av webbtjänster som främjar läsandet. Centrala webbtjänster behövs till exempel för att stötta skolbiblioteken. Detta med hänsyn till uppdraget att bedöma och föreslå vilka statliga insatser som bör göras för att möta de utmaningar som teknikutvecklingen för med sig. Teknikutveckling innebär inte enbart utmaningar utan även stora möjligheter. DIK vill i detta sammanhang påminna om skollagens skrivning om att alla elever har rätt till en tidsenlig utbildning. DIK vill uppmärksamma att teckenspråk inte alls nämns i utredningen. Utbudet av litteratur på teckenspråk är idag ytterst begränsat och begränsar möjligheten för de som talar och arbetar med teckenspråk att utveckla sitt språk. 1 (5)

2 14.2 Ett läslyft för Sverige Nationella mål för läslyftet DIK ställer sig positivt till förslaget om ett läslyft för Sverige samt de nationella mål som föreslås. Vi vill betona att ett läslyft måste omfatta läsning i en vidgad textvärld som innehåller digital text, bild, ljud och film. Om vi håller fast vid läsning som något som sker via papper är utredningens syften redan förlegade. Som övergripande respons vill DIK framföra att det är viktigt att det läsfrämjande arbetet kommer in i det reguljära arbetet på ett sätt som tydligt markerar att läslyftet inte är ett tillfälligt projekt. För att läsandet ska ses som prioriterat i löpande verksamhet krävs strategiska satsningar där rätt kompetens utvecklar och stimulerar läsandet. DIK menar att god läsförståelse och läsförmåga är av yttersta vikt för den demokratiska infrastrukturen, och den individuella medborgarens möjlighet att värna sina demokratiska rättigheter. Läsombud för att stärka litteraturens ställning i förskolan För att kunna vända den negativa trend utredning ser när det gäller läsande och läsförmåga gäller det att se till hela utbildningssystemet. Läsombud i förskolorna är en god idé för att uppmuntra och synliggöra läsandet i förskolan. För att ett sådant system ska fungera väl krävs ett gott samarbete med för respektive förskola lämpliga folkbibliotek, vilket kräver att folkbiblioteken har resurser och möjlighet att svara upp. Kompetensutveckling för lärare DIK ställer sig tveksamt till förslaget om kompetensutveckling för lärare. Detta mot bakgrund av den mängd förändringar som sker i skolan och det faktum att flertalet kompetenssatsningar för lärare redan pågår. Frågan är om en satsning på ökade kunskaper inom litteratur och litteraturdidaktik kommer att prioriteras i den omfattning som önskas för att få ett snabbt lyft i läsfrämjande syfte. Genom skollagen har elever och lärare rätt till ett fungerande skolbibliotek och DIK menar att en satsning för läsande bäst initieras från skolbibliotekarierna. DIK menar att skolbibliotekarierna är en yrkesgrupp i skolan som bättre kan utnyttjas och som även är i behov av den föreslagna kompetensutvecklingen. En nationell satsning på skolbibliotekarier kommer i förlängningen även ge kompetensutveckling för lärarna. En skolbibliotekarie kan vidareutbilda och samverka med skolans samtliga lärare. Därigenom får kompetensutveckling för bibliotekarier mer långtgående effekter för läsfrämjandet än det förslag utredningen lägger. DIK anser att skolbibliotekets/skolbibliotekariens roll i skolan bör tydliggöras när det kommer till insatser för att stärka elevernas läsförståelse och informationskompetens. Bilden av skolbibliotekariens funktion är ofta förlegad, och begränsad till ett fysiskt rum med böcker. Den moderna skolbibliotekarien har en mycket mer omfattande kompetens som inte alltid utnyttjas. Dock finns flera goda exempel där framsynta skolledare inser skolbibliotekets funktion och som kräver bibliotekarier med bland andra följande 2 (5)

3 kompetenser; Digital kompetens med fokus på informationsfärdigheter och förståelse för informationssökningsprocesser och sociala medier, inklusive mobila tjänster och webbtjänster som lärandeverktyg, förmåga att hantera grupper och enskilda i deras lärprocesser kommunikation och förhållningssätt, kännedom om läsprocesser och åldersanpassad skönlitteratur, och metoder för hur litteratur kan användas i undervisningen, kännedom om hjälpmedel för elever med särskilda behov, såsom DAISY-talböcker, talsyntes med mera, förmåga att ha överblick över lärresurser samt organisera och göra information sökbar (etikettera, klassificera). DIK vill framhålla att det är genom skolbiblioteket utredningens föreslagna kompetenssatsning blir verksam för eleverna. Därför skulle det mest effektfulla och strategiska vara att genomföra en nationell satsning på att höja skolbibliotekariernas kompetens. Samtliga elever bör ha tillgång till skolbibliotekarier Som utredningen visar har kompetenta skolbibliotekarier positiva effekter för elevers läsförmåga. I det ljuset är det förslag om skolbibliotekarier som utredningen lämnar för svagt. DIK menar att det måste ställas krav på skolhuvudmännen att se till att skolbiblioteken är bemannade med bibliotekarier som har kompetens att stärka elevernas språkliga och digitala kompetens i en vidgad textvärld. Skolinspektionen måste vara tydlig och konsekvent i sina krav när det kommer till skolbibliotek. DIK vill understryka att det inte enbart handlar om bemannade skolbibliotek, det är kompetensen hos personalen i skolbiblioteken som är det viktigaste. DIK ställer sig positivt till det föreslagna utvärderingsuppdraget till Statens skolverk. Skolbiblioteken har en viktig roll att spela som pedagogisk resurs för att stärka alla elevers språkliga och digitala kompetens. Det är viktigt att utvärderingsuppdraget tar sikte på båda delarna och inte begränsar sig till läsning och litteratur. DIK saknar i det föreslagna uppdraget en skrivning om digital kompetens. Läs- och litteraturfrämjande i kultursamverkansmodellen samt Samordning av läsfrämjande insatser utanför skolan I den bästa av världar hade DIK sett att det redan fanns ett läsfrämjande arbete inom ramen för en nationell biblioteksstrategi under ledning av Kungliga biblioteket. DIK har länge arbetat för detta men instämmer med utredningens förslag att Kulturrådet är bäst lämpat att leda en nationell samordning av det läsfrämjande arbetet under rådande förhållanden. Därmed ställer sig DIK bakom förslagen om medel och uppdrag till kultursamverkansmodellen och resurserna till Kulturrådet. Möjligheter för folkbiblioteken att arbeta aktivt med e-böcker DIK ställer sig positivt till förslaget att SKL tar på sig rollen som förhandlare för folkbiblioteken gentemot rättighetshavarna. Enskilda folkbibliotek har inte förutsättningarna att ha den kunskap som krävs utan behöver en samordnare. SKL är både en naturlig och lämplig företrädare för folk- och skolbiblioteken och har möjlighet att frambringa både resurser och rätt kunskap. Det är viktigt att uppdraget inte enbart tar 3 (5)

4 sikte på att företräda folkbiblioteken utan även omfattar de kommunala skolbiblioteken. DIK ställer sig bakom förslaget om att ge Kungliga biblioteket i uppdrag att tillhandahålla upphovsrättsligt fri e-litteratur via Libris En moderniserad biblioteksersättning DIK anser att det är viktigt att arbete lönar sig. Upphovsmän av litteratur måste därför garanteras lön och ersättning för sitt arbete oavsett vilket medium biblioteken förmedlar deras verk i.principiellt bör även e-böcker omfattas av biblioteksersättningen. Men med tanke på rådande avtalsvillkor mellan förlag och bibliotek har DIK förståelse för utredningens ställningstagande att e-böcker ej ska omfattas av biblioteksersättningen. DIK menar att detta framgent inte är en godtagbar lösning. Biblioteksersättningen finns till för att värna upphovsmännens rätt till ersättning för sitt arbete å ena sidan och allmänhetens tillgång till litteratur och information å andra sidan. DIK menar att det är viktigt att ett framtida system för biblioteksersättning bygger på samma grundprincip, och att staten aktivt tar sitt ansvar för att jämka de två behoven. Det är olyckligt om en allt större del av den ersättning som tillfaller upphovsmännen omarbetas till bidrag och stipendier, istället för ersättning för utfört arbete. En omarbetad biblioteksersättning bör ta sikte på hur upphovsmännen kan garanteras ersättning för biblioteksutlån av sina verk, samtidigt som det allmänna garanteras tillgång till litterära verk oavsett medium. I det avseendet är dessutom transparanta ersättningssystem bättre än oförutsägbara bidrag. DIK vill uppmärksamma att ersättningsmodeller för e-boken bara är ett symptom på en större problematik där fokus allt för mycket ligger på mediet i sig snarare än innehållet d.v.s. själva berättelsen. DIK vill också framhålla att staten har ett ansvar för att bibliotek ska ha möjlighet att tillgängliggöra litteratur oavsett medium. I det förslag utredningen nu lägger fram finns det en tendens till att staten frånskjuter sig detta ansvar till förlag och marknad. DIK menar att detta i förlängningen utgör en fara för bibliotekens roll som demokratins infrastruktur. DIKs slutsats blir att regeringen bör tillsätta en ny utredning som tar ett övergripande grepp över ersättningssystem till upphovsmän av litteratur och berättelser som inte är mediespecifikt. Utökat stöd till backlistdigitalisering DIK ställer sig positivt till förslaget om utökat stöd till digitalisering av förlagens backlist men anser att den förslagna summan är för liten. Stödet kan få positiva effekter på den totala e-boksmarknaden och tillgängligheten till litteratur. Pengarna bör dock villkoras mot att de titlar som digitaliserats genom stödet görs fritt tillgängliga för utlån på samtliga bibliotek som är offentligt finansierade samt vara plattformsoberoende Internationellt utbyte på litteraturområdet DIK delar utredningens beskrivning av nuläget och stöder förslagen att öka stöden för den svenska litteraturen i utlandet. Däremot menar DIK att utredningen inte tillräckligt betonar behovet av att utländsk litteratur direktöversätts till svenska. I förlängningen kan detta komma att innebära att utländsk litteratur alltid kommer svenska läsare till del genom översättningen via ett tredje språk, företrädesvis engelska. DIK menar att detta begränsar urvalet och motverkar ett aktivt arbete för att gynna läsandet. Såväl läsare som 4 (5)

5 svenska upphovsmän gynnas av tillgång till utländsk litteratur på svenska. DIK menar att översättning av utländsk litteratur från andra språk till svenska behöver ytterligare stöd även ur ett demokratiskt perspektiv. Idag kan personer som översätter till svenska till exempel ha svårt att få svenska stipendier och stöd för deltagande i internationella konferenser eller för arbetsresor till utlandet. I många fall måste översättarna antingen finansiera den sortens deltagande privat eller förlita sig på stöd från organisationer eller myndigheter i det land där konferensen eller resan ska ske. Detta utgör ett problem och kan begränsa kontakterna framför allt när det gäller länder som inte är demokratiska. DIK menar att det ekonomiska stöd som behövs för detta är relativt litet i förhållande till bidraget till den svenska nationella lässatsningen. DIK vill också påpeka att även om det är positivt att utbildningen av översättare från svenska till andra språk gynnas i utredningen skapas en obalans när utbildningar för översättare till svenska samtidigt läggs ner eller försvagas. Med vänlig hälsning Karin Linder förbundsordförande DIK 5 (5)