Smärre anteckningar om folkmusiken och omnejd.

Transkript

1 Smärre anteckningar om folkmusiken och omnejd. Lojo Timmeråldermannen Gren, vars far inflyttat från Norge, antog senare namnet Lundgren, var byggmästare i Åbo och anställd bl. a. vid domkyrkotornet efter branden. Han spelade fiol efter gehör. Av hans fyra barn var endast yngsta sonen Carl Gustaf Lundgren musikalisk. Han föddes 1814 och dog 1850 i Nummis. Hade genomgått två avdelningar i Åbo gymnasium, men då faderns två stadsgårdar upp brunnit, gick han på dennes uppmaning i urmakareiära hos O. E. Fock, på skämt kallad «oeviga Fock». (Hans son är den från japanska kriget kända generalen.) L. var god sångare och tog timmar i fiolspelning. Han flyttade 1835 till Nummis socken (Nyl.), där han även uppodlade folkmusiken, anskaffade stycken från Åbo och Stockholm (ledsamt nog finnes ej något av hans notsamling kvar) samt hade många elever. A v hans två söner var den äldre, Ca1'l Fredrik Lundgren, mycket musikalisk. Född 182/736, kunde han vid 6-7 års ålder sjunga faderns alla stycken till dennes ackompagnemang. Han var 13 år, när fadern dog i lungsot, varefter han gick i urmakareiära i Abo hos samma mästare som fadern. Där började han öva faderns stycken på en tremarks fiol samt begagnade sig av alla tillfällen att höra musik, har tills nu spelat efter gehör i 19 socknar och några städer. Efter moderns död gifte han sig vid sen ålder. På en bröllopsresa tog Lundgren in på Åbo gästgi.ver!, där nå""ra resande bådo honom spela för dem. Han mstiger i s:len och spelar några stycken, varpå han, tilläggande att det vore bättre att spela å en estrad och vid deras förfrågan, huru en sådan i en handvändning kunde åstadkommas, makande rum mitt på det färdigdukade bordet, under tonerna aven glad polska och till åhörarnes munterhet hoppar upp till den utsedda platsen, skördande applåder och ej minst förplägningar «från alla sidor». Av hans tre barn äro de två yngre, L empi Maria och Johannes Nikolai, musikaliska. De hava vardera god sångröst. Gossen har mycket sjungit till faderns fiolspel, bl. a. vid sång- o. musikfesten , där, i förbigående sagt, fadern för åhörarne också anmärkte: "Jag är för gammal och pojken för ung, men båda äro musikaliska)) (~eras ålderskillnad är 63 år). Gossens sångröst borde utbildas, ty såsom han nu ansträngt sina stämband, sjunger han merendels i falsett. Förenämnda C. Gustaf Lundgrens elever voro bröderna Rosendahl o. Helenius. Torparen Carl Johan Rosendahl, född 1826 i Svartå, död i Lojo Karstu , spela.de fiol efter gehör med ovanligt vacker ton. Hans melodier modulerades mellan a-dur och -moll enligt zigenare, så att t. ex. reprisen kunde börja i a-dur och sluta i a-moll, varv~d han nyttjade s. k. förstämning d. v. s. g-strängen stämd till a vilket ""aven skild vacker klang i a- och d- tonarter., o, Han använde besynnerligt nog fjärde fingret i stället för tredje, ehuru alla fingrar voro felfria. Rosendahl spelade även skickligt b-dur-tonarter, oaktat sin primitiva fingersättning (se provet), han flyttade nämligen fjärde fingret (d-ess och a-b). Hans två söner äro musikaliska: den äldre, Ca1'l Rosendahl, har genomgått orkesterskolan och varit anställd vid Filharmoniska orkestern; är f. n. bosatt i Villmanstrand. Urmakaren Gustaf Fredrik Rosendahl, född i Lojo , död 02, hade genomgått urmakare- och guldsmedslära i Helsingfors. Han spelade fiol vackert efter gehör,

2 mera legato och därjämte så att, såsom han uttryckte sia to~en «förfärdigades med fingrarna)), varvid han tänkte l~å dnller och förslag. Till lynnet godhjärtad ända till slapphet, var han mycket vårdslös mot sig själv, vilket ju ofta brukar vara fallet med spelmän. Också var han mycket avhållen för sina roliga berättelser och anekdoter vilka han i oändlighet och på ett högst fängslande sätt' kunde förtälja. Då han vid spelning under pauserna återgav den ena spännande berättelsen efter den andra och hans publik med hela sitt intresse, med den ena skrattsalvan efter den andra. belönade hans förmåga på detta håll, hade han ock l och med detsamma erhållit den vila och rekreation han behövde. Vida känd och berömd för sina kvicka infall och svar, hade han alltid sina berättelser till hands i det rätta ~go~1blicket och vid det rätta tillfället, något som även möjhggjordes genom hans goda minne a v händelser, bl. a. även. sådana, som han själv upplevat. Då en gång baron F. Lmder från Svartå, numera avliden, frågade honom "Vem är Ni?", svarade han: "Jag är de levandes och dödas musikant». Linder erfor senare, att han även var klockringare ilojo. I grund godhjärtad var Rosendahl själv aldrig lycklig. Han bar tydligen på en inre sorg: hans fästmö dog vid unga år, och han blev för alltid ogift. Han hade med sitt y'rke kunnat skapa sig en förmögenhet, men hade ej lärt Slg konsten att spara. Några prov på hans humoristiska berättelser må här anföras. Han bade sålunda bl. a. på ett bröllop hört, att hans spelkamrater från en annan ort ingått ett förbund i syfte att få Lojo-spelmannen överlastad och därigenom besegrad, varför han var på sin vakt. När sedan den övliga "bränvinsflaskan för spelmännen» framställes låtsar Rosendahl bli glad och börjar slå i åt sig och de' andra spelmännen, varvid han, hållande glaset inuti näven, synes tömma det ena glaset efter det andra. I verkligheten var hans glas hela tiden tomt, men åt kamraterna slog han bräddfulla glas. När sedan vigningspsalmen enligt den tidens sed skulle uppspelas, hade spelmännen redan somnat in med undantag av Rosendahl, som nu ensam fick uppträda. Åt en herreman, som alltid, vad han än frågade, fick träffande svar av G. F. Rosendahl, hade denne t. ex. på frågan: "Vem är nu påve i Rom?", svarat: «Jo, det lär vara en f. d. länsman från Karis, som blivit antagen för sina juridiska insiktern, varmed han tydbart avsåg den tilltalande. Länsmannen (O. Rehn) i Lojo frågade honom en gång, var han köpte bränvin. - Jag säger inte. - Men du får 3 mk, om du säger. - Ja, då kan jag säga. Varpå han berättade, att en resande, som betade sin häst vid porten, där länsman bodde, hade sålt varan. - Kände du honom? - Nej. - Frågade du, varifrån han var? - Nej, visst inte! - Vartåt körde ban? När Rosendahl angav riktningen, lämnade länsmannen honom med ett "du är en god juvel». Till G. F. Rosendahl kommo en gång två gossar med ett arbete. Den äldre, som var omkring 13 år gammal, såg hans fiol på väggen och frågade, om han finge försöka den. "JO», svarar Rosendahl, tänkande för sig själv, vad en sådan parvel väl kunde få fram ur fiolen. Om ban också genast av det sätt, på vilket gossen fattade och skruvade om fiolen, såg att han ej hade denna första gången i hand, blev han likväl mäkta förvånad, då gossen började spela; han kom sedan till undertecknad och berättade, att han aldrig hört en så skicklig fiolist. - Gossen var, enligt vad jag sedermera erfor, engagerad härstädes som musiklärare i en familj hade en herre uppsökt G. F. Rosendahl och bett honom spela gamla stycken, men ehuru han spelade

3 en hel sommardag, voro alla Rosendahls stycken av honom kända med undantag av den s. k. Salenius polska i d-moll, vilken han upptecknade samt sedan till Rosendahls förundran spelade "alldeles med samma stråkdrag". Djävulspolskan + sägnen, vilken åtföljer melodin, äro även av G. F. Rosendahl samt variationen av östgötapolskan i f-dur. Undertecknad minns ännu, hurusom G. F. Rosendahl, som helst spelade gamla stycken *) (svensk kadrill och valser voro hans favoritstycken, och i förbigående sagt ägde han i b-dur - vilken för dess svårighet av honom benämndes «molldup> - en ovanligt god teknisk färdighet) ofta när vi spelade tillsammans därvid yttrade: "Hör du Kalle, du skall få se, att de gamla styckena ännu bli upptagna ånyo, ty så vackra melodier som de gamla äro, får man söka efter)). Sytningsmannen H elenius från Pusula, f. n. cirka 76 år gammal, är beryktad för sina många trollerihistorier och sin vistelse hos en mångomtalad trollkarl i Ruovesi, vilken omständighet jämte hans skicklighet som fiolspelare gjort honom till en mycket respekterad person. Härtill medverkar även hans talang som klarinettspelare. Det har ej alltid hänt, att han betraktats som nummer ett bland fiolspelare - om rivalen t. ex. råkat ha bättre strängar eller mera högröstad fiol. Men tog Helenius till klarinetten, var spelet avgjort! Skräddaren Johan Ste111nan i Lojo, född r826, död r905, spelade fiol även efter gehör, mera staccato och starkt, eller så, att det, som publiken ansåg, var lättare att dansa därefter. Det allmänna omdömet om spelmännen i Lojo var, att C. J. Rosendal kunde avtvinga fiolen något vackrare ljud, G. F. Rosendahl hade goda spelfingrar, Stenman bättre *) Från den tid han bodde hos oss minns jag, huru han t. ex. kunde vända om i porten, varpå vi alla, som tr0dde, att han glömt något, /ingo se honom taga /iolen och spela - en vals, vilken han ej hade spelat på 30 år stråkhand, Lundgren och zigenar-ellu (avliden, av Roos' gamla spelmanssläkt; två bröder äro f. n. spelmän och en anförvant är anställd vid Filharmoniska orkestern) voro oövervinneliga. Stenman var vigilant och stark; detta syntes t. ex. flere gånger vid uppkommet slagsmål, då han, ehuru spenslig till växten, trädde fram, fattade ett tag och genom sin kvickhet syntes prestera otrolig styrka, så att mycket större män än han själv av honom samtidigt kastades åt var sin sida (varvid han i verkligheten torde gjort skilda tag för vardera), och då han lakoniskt tillade : "Alla skall här också börja slåss", drogo slagskämparna sig oftast skamsna undan, till stor munterhet för publiken. Att han vid spelning kunde hoppa baklänges jämfota upp på ett bord, att han, som även var klockringare i Lojo under 64 år, jämte G. F. Rosendahl ringt upp Loja stora kyrkklocka samt ett varv omkring axeln och tillbaka, - klockan var då under reparation och kläppen löstagen, vilket torde gjort den något lättare - ehuru den vid vanlig ringning erfordrade fyra vana ringare, voro allt den tid en mindre vanliga kraftprov. En gång hade förenämnda H elenius på ett bröllop på morgonen tagit med handen över Stenmans fiol och mumlat någonting, i anledning varav Stenman, anande oråd, slagit honom en örfil, förklarande, "Trolla nu, om du villn, varpå de åter blevo goda vänner och ännu flere gånger spelade tillsammans. - Omkring r850 torde bröllop firats i en hel vecka och t. o. m. däröver, ofta med fyra spelmän, som spelade brudmarschen från var sin kärra (om vintern måste spelmänl1f~ n spela med påsvantar på händerna, då naturligtvis endast långsamma marscher kunde ifrågakomma), så att ingen hörde de andras spel; ibland gavs på spelmännens fråga, huru musiken hördes, svaret (enligt ett gammalt ordstäv): «det var liksom i ett brömsbo". Ofta funnos även en eller två spelmän i brudens hem för att spela motmarschen. De voro då färdiga att, på utkikpostens väntade utrop "brudgummen kommer", stämma upp vanligen till Björn~ -

4 112 - borgarnes marsch. Brudgummens spelmän brukade även sälla sig till dem och deltaga i spelet. Brodern Carl Sten111,an var en vittberömd fiolist, särskilt i ett vackert sekundspel. Han förlorade några fingrar vid Virkby såg, och försökte sedan börja öva stråkföringen med vänstra handen men utan resultat. Hans son Oskar Stenman spelar även efter gehör. Avlidne skräddaren Vi/~st1'öm från Vichtis var omkring r8so berömd fiolist efter gehör, förfogande över en ovanligt god teknik, så att han torde spelat ledigt i applikaturen till a. Det berättas, huru han i Beuermanns musikhandel pro-, vat en fiol, varvid Beuermann tillkallat någon musiker för att åhöra en vals, i anseende till hans lantliga förhållanden ovanligt väl spelad. SIwmakaren Grönhol111, från Lojo Routio, född omkring I8ro död omkring r880, en av äldre tiders spelmän, spelaae merendels polskor och valser. Han förfärdigade även fioler, bl. a. åt undertecknad en liten sådan. Vilenius (avliden) från Lojo, även gehörspelman; två hans söner och en dotter spela också fiol, en av sönerna, som är folkskollärare spelar efter noter. Enqvist fr. Sammatti hade elever: SaxelI och Vallenius. Bondesonen S elim Eklö! från Karis var en skicklig gehörspelman. Avled omkring r890 vid unga år. Bröderna Holmström från Sjundeå äro ävenledes skickliga fiolister å orten; den äldre spelar också klarinett och är notkännare. Karl Appelg1'en, A tjred S elenius, Flinkman och smeden Sitjverberg från Lojo samt skräddaren Tjäder från Vichtis äro f. n. resp. orters «tongivande lj, som jämte några nybegynnare eller i samspel med harmonika pläga utföra dansmusik. Emellertid har även här på orten fiolspelet delvis undanträngts av dragspelet, som under det senaste decenniet vunnit en i betänklig grad ökad utbredning. Omkring r8so voro enligt uppgifter av äldre personer HELLENlUS OCli G. F. ROSENDAHL. LUNDGREN OCH FAGERSTRÖM. cwri F'(t dh,' h...l~ dj rev) ~ ~ 73 l"'a \ q s, \..t-:j...

5 följande melodier allmänna: svensk kadrill, polska, trestegsvals (3/S takt), samt något senare: polka och polka mazurka; omkring 1860: purpurri, vilken först torde spelats a v zigenare. Tidigare, då bröllopen pågingo en vecka, var det vanligt, att man hade tre a fyra spelmän. Ofta användes även klarinett, varvid vanligen två spelade prima och en sekund, vilken återgav melodier i mycken förenklad form i oktav, samt en s. k. ackord, vilket mest gick i treklanger, grundoch dominanttoner eller möjligen accord, varvid lösa strängar fingo sätta till, ibland till och med ehuru de ej passade i tonarten. Sedan harmonikan undanträngt hela sekundspelningen, får man numera merendels höra blott enstämmigt fiolspel eller sådant i kombination med dragspel. Vanligt är, att detta anskaffas blott för att understöda fiolisten, men då det av ungdomen hanteras som en leksak, blir resultatet av fiolistens även mest förtvivlade ansträngningar endast ett brokigt virrvarr i stället för melodi. Undertecknad var elev till G. F. Rosendahl. Jag är född i Lojo, och min far var bleck- och plåtslagaren Israel Fagerström, som härstammade från Fatt jas hemman i Lojo. Min farfar, som benämndes efter hemmanet, antog namnet Fagerström. Också han var i någon mån förfaren i fiolspel. Då jag var 9-10 år gammal, bodde G. F. Rosendahl hos oss. Min far gjorde mig då en bleckfiol, vilken likväl snart, då den ej hade vacker klang, ersattes med en sådan av trä. År 1877 fick jag av avlidne G. Kock, som då bodde här över sommaren, 25 timmar a I: 50 och lärde mig 4 ~, 4 P och 3 molltonarter; K. lovade inb est yra mig till orkesterskolan i H:fors med 25 marks lön per månad från nyåret Men enär jag som barn var mycket svag och sjuklig (jag hade åtskilliga febersjukdomar samt vid 6-13 års ålder kramp, varav jag ännu stammar), blev tyvärr min färd då uppskjuten, tills jag bleve starkare. Sedan flyttade G; Koc'k 8

6 till Jyväskylä, och det blev ingenting av hela saken. - Organisten Wächters från Viborg son, som konditionerade härstädes som bagare, skrev sedan hem med en förfrågan gällande mig, varpå kom svar att ej W., men kapellmästaren Ernst Schneevoigt i T:fors möjligen antoge elever, från vilket håll också på förfrågan erhölls jakande svar. År 1879 före julen reste jag ensam dit; jag hade en obeskrivlig lust att se «huru landet låg». Jag skulle från nyåret in i musikskolan. Men nu började min lust svalna, när det gällde att vara så långt borta från hemmet. Så meddelades, - att min ditfärd tillsvidare skulle uppskjutas. Senare har jag här samspelat med organisten V. A. Sund blad (f. n. i Närpes) efter pianonoter, ävensom en vinter tagit pianotimmar hos honom, men därefter hava dessa studier fått anstå för arbete; min fader avled 1883,. och jag skötte arbetena till 1888, då jag under ett år samarbetade med fabrikanten A. V. Enbom i H:fors. Min mor hade dessförinnan ingått nytt gifte; jag spelade vid hennes bröllop. - Efter ett och ett halvt års bortavaro återkom jag till Lojo. Spelningen har fått ligga nere, ibland veckotal. Någon gång tynger mig saknaden av såväl musik- som skolutbildning. Den lyckliga skoltiden måste jag för sjuklighet avbryta år 1874 vid fyllda 8 år. Ehuru min hälsa då behövde stärkas, fick jag emellertid fortsätta dansspelning och nattvak. I början var väl någondera av föräldrarna med, men senare fick jag vara ensam, vilket verkade högst menligt på min fysik och ej minst på ett barn i psykiskt hänseende depraverande. Min far hade bl. a. läkare även rådfrågat professorn i botanik S. O. Lindberg (å n. v. SOLhem i Lojo) rörande min kramp, och denne förordnade sjöbad och järndroppar. En gång senare, då jag spelade för hans gäster, varnade han: "låt gossen ej bara få några starka varor, ty han är så svag». Och jag måste erkänna, att denna maning alltid sporrat mig att motstå frestelsen, ehuru spelmännen i regeln lockas och tvingas att dricka. Jag har ej ännu kommit mig till att lära mina gossar spela, ehuru den äldre är 17 år gammal. Däremot har jag bjudit till att förskaffa dem skolbildning, ty jag minnes, huru gärna jag själv önskat få sådan. Engång när min far följde mig till en skördeåker - det var nämligen sed att spela på åkern samt efter arbetet vidtaga med dans - så frågade jag, om han kunde säga, huru länge en karl, som låg invid vägen, hade legat där. - Jo, tillade jag, då han ej kunde svara på min fråga, man kan räkna ut det, om han lagt sig i skuggan, då solen nu skiner honom i ansiktet... - Ja, det kom jag ej att tänka på, svarade far, men du skall få gå i skola; jag har ej fått skolundervisning, fast jag som barn nog hade fallenhet. Apropå skoltiden kan jag ännu påminna mig, huru livlig barnfantasin var. Några strofer ur "Naturens bok", t. ex. "Du människobarn, du - - -Il - vilken värld av tankar uppväcka de ej hos barnet! De första tankarna äro som solsken och glömmas aldrig i livet. Jag minnes från skoltiden, huru läraren brukade låta klassen memorera verser. Särskilt erinrar jag mig två ord, vilka torde härröra från någon av våra största skalder, två ord, med vilka jag ber att få lyckönska föreningen Brage: «Stig högt!» Karl Johan Fagerström. Prov på dansmelodier från Lojo. Upptecknade av K. J. FagerstrtJm. 1. Vals. C. F. Lundgren. ~~~~ ~tru~lii~qjd J ~ I r"=' r r 1 r =1... I!!! I II