Fastighetsregistrets kvalitet med avseende på fastighetsgränser

Transkript

1 TRITA-INFRA EX ISSN ISRN KTH/INFRA/EX--04/024--SE EXAMENSARBETE FASTIGHETSVETENSKAP EX Fastighetsregistrets kvalitet med avseende på fastighetsgränser och arealer Lars Ohlsson Examinator: Hans Mattsson Handledare: Kristin Karlsson, LTH STOCKHOLM 2004

2 Förord Denna rapport redovisar ett examensarbete ingående i lantmäteriutbildningen vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Jag vill här ta tillfället i akt och tacka min examinator Hans Mattsson, Barbro Julstad vid Lantmäteriet i Gävle och doktorand Kristin Karlsson i Lund för initiativet till examensarbetet. Kristin har bistått med god handledning inom specialområdet fastighetsgränsjuridik och jag önskar henne lycka till med licentiatuppsatsen och fortsatt doktorerande! Överlantmätare Agneta Ericsson och övrig personal vid Lantmäterimyndigheten i Gävleborgs län tackas för rådgivning, kontorsplats, tillgång till arkivet, allmänt stöd och många koppar kaffe. Här vill jag särskilt tacka Roger Nilsson för hjälp med utcheckning av data från DRK och frågor angående APC och herrarna Oscarsson och Vikström för stöd med diverse MBKfrågor. MMPG skall ha tack för lån av utrustning med speciellt tack till Kjell Lundberg för konsultation i geodetiska frågor. Daniel Johansson vid Lantmäteriets geodesienhet tackas för vägledning om Lantmäteriets tillämpningar av RTK-tekniken. Jag vill även tacka Olle Olsson vid registerkartefunktionen för särskild genomgång om uppbyggnaden av digitala registerkartan. Sist men inte minst ett stort tack till övriga familjen Ohlsson för stöd och bistånd som utsättarbiträden och språkvårdare. Till minne av Bosse Lindbergh. Lars Ohlsson Gävle februari

3 The quality of the Swedish real property register concerning property boundaries and areas. Summary The question of giving larger legal force to coordinates, at the expense of boundary marks on the ground, has been a pressing issue for several years. One of the arguments for coordinate fixed property boundaries is the importance of building up a legally valid digital cadastral index map. There is information about every single Swedish real property unit in the real property register (FR). Connected to this is the digital cadastral index map (DRK), where the approximate directions of the property boundaries are presented. The source material of the boundaries in the DRK varies. A coordinate of a boundary point taken from the DRK does not with certainty show its legally valid position. The main purpose of this thesis is to show how the coordinates of boundaries in the DRK may differ from their legally valid positions. Another purpose is to illustrate possible discrepancies between real property unit areas that are stated in the FR, areas calculated according to the DRK and the true areas, calculated from the legally valid boundaries. The wording of the problem is: How well do the property boundaries and the real property unit areas in the FR correspond to the legally valid boundaries? The study was performed within a defined geographic area close to the village of Ockelbo, containing 65 real property units and 365 boundary points. The area was selected because of its adequate mixture of real property units, mainly regarding age, origin and type. It has a composition of real property units representative of Sweden. Consequently the results show the circumstances within the area in question, but they also give an indication of how the property boundaries in the DRK are presented for the rest of the country. An inventory of all the boundary points within the area was made, and after that they were surveyed with GPS technology. The new coordinates were compared with those from the DRK. The greatest discrepancy in the area is 27.2 meters and concerns a boundary mark from The medium deviation of all the boundary points is 5.9 meters with an even distribution in all directions. The true areas of the real property units were calculated from the new surveys and were compared with the area information in the FR. Almost half of the real property units given in the FR have a correct area, that is to say with less than 1 % discrepancy. Small and new real property units have more reliable area information in the FR than large and old ones. 3

4 The DRK is not good enough as a source of legally valid coordinates within the area in question, owing to the bad position accuracy concerning property boundaries. If the geometry of the boundaries is as poor in the rest of the country, the DRK of today will give coordinates that are too inaccurate to be given legal force. Likewise the information about areas of the real property units may be incorrect, if these boundary points are used at the calculations of the areas. 4

5 Sammanfattning Frågan om att ge större rättsverkan åt koordinater, på bekostnad av gränsmärkena på marken, har varit aktuell flera gånger under de senaste åren. Ett av argumenten för koordinatbestämda fastighetsgränser är betydelsen av att bygga upp en rättsligt giltig digital registerkarta. Information om varje enskild fastighet finns samlad i fastighetsregistret (FR). Till detta hör den digitala registerkartan (DRK) där fastighetsgränsernas ungefärliga sträckning redovisas. Hur gränserna har lagts in i kartan och vilket ursprungsmaterial som har använts är dock varierande. Detta medför att en gränspunktskoordinat tagen ur DRK inte med säkerhet visar gränspunktens rättsliga läge på marken. Examensarbetets huvudsyfte är att visa hur gränsers koordinater i DRK kan skilja sig från sina rättsligt gällande sträckningar. Dessutom syftar arbetet till att belysa eventuella skillnader mellan fastigheters arealuppgifter i FR:s allmänna del, arealer beräknade utifrån DRK och arealer enligt gränsernas rättsligt gällande sträckningar (sann areal). Problemformuleringen lyder: Hur väl stämmer redovisningen av fastighetsgränser och arealer i fastighetsregistret med de rättsligt gällande gränserna? Studien utfördes inom ett begränsat geografiskt område i anslutning till Ockelbo tätort, innehållande 65 fastigheter med 365 gränspunkter. Området valdes ut för att det innehåller en lämplig blandning av fastigheter, främst med avseende på ålder, bildningssätt och användning. Det representerar en för Sverige normal fastighetsstruktur. Resultaten visar förhållandena inom det aktuella området men ger också en fingervisning om hur fastighetsgränserna i DRK kan vara redovisade i övriga delar av landet. Samtliga gränspunkter inom området inventerades och mättes in med GPS-teknik. De nymätta koordinaterna jämfördes med de som erhölls ur DRK. Den största differensen inom området är 27,2 meter och gäller ett gränsrör från Medelavvikelsen för samtliga gränspunkter är 5,9 meter med jämnt fördelad spridning i alla riktningar. Fastigheternas rätta arealer beräknades ur de nya mätningarna och jämfördes med arealuppgifterna i FR. Nära hälften av fastigheterna har en riktig arealuppgift i FR med mindre avvikelser än 1 %. Små och nya fastigheter har säkrare arealuppgift i FR än stora och äldre. Med den dåliga lägesnoggrannhet på fastighetsgränserna som påvisats inom det undersökta området, duger inte DRK som källa för rättsligt gällande koordinater. Om geometrin är lika undermålig för övriga landet, ger DRK som den ser ut idag för dåligt bestämda koordinater för att den skall kunna ges rättsverkan. Även fastigheternas arealuppgifter kan bli fel om dessa gränspunkter används vid arealberäkningen. 5

6 Innehållsförteckning Förkortningar 8 1 INLEDNING Bakgrund Problemformulering Syfte Avgränsning 10 2 TEORI Kartor med fastighetsindelning Ekonomiska kartan Registerkartan Digitala registerkartan (DRK) Fastighetsgränser Gränsmarkeringar Juridik Fastighetsbestämning av gränser (gränsbestämning) Lagligen bestämd gräns Ej lagligen bestämd gräns Gräns i enskilt vatten Specialregler Geodetisk mätning Global Positioning System (GPS) Referenssystem 23 3 METOD Val av testområde Utrustning Använd utrustning Gränspunktsinventering Fältmätning Analys Referenssystem Gränspunkter Arealer Resultat utifrån tidigare studier 32 4 RESULTAT 33 6

7 4.1 Gränspunkter Arealer FR - rätt areal DRK - rätt areal FR - DRK Vanliga fel i DRK Gränser i vägkant Gränsen ligger fel mot koordinatbestämda gränsrör Felaktig redovisning av gräns Gränsredovisningen stämmer dåligt med akten Osäkra gränser Avsöndringar Felnumrering av fastigheter 49 5 SLUTSATSER OCH DISKUSSION Slutsatser Diskussion 51 Referenser 52 Bilagor A B C D E Informationsbrev till fastighetsägarna Översiktskarta ur AutoKa-Vy Inmätningskarta (APC) Fastighetsförteckning med arealer Punktprotokoll med avvikelser 7

8 Förkortningar APC AutoKa-PC. Lantmäteriets äldre programvara för hantering av geografisk och fastighetsanknuten information. ArcCadastre Lantmäteriets nya programvara för insamling, beräkning, lagring och presentation av geografisk och fastighetsanknuten information. AutoKa-Vy Visualiseringsverktyget för DRK BrB Brottsbalken DAX DRK anpassning extra åtgärd DGPS Differentiell GPS. Relativ GPS-mätning, vanligen underförstås relativ kodmätning. DRK Digitala Registerkartan ExL Expropriationslag (1972:719) FBL Fastighetsbildningslag (1970:988) FBLS Lagen om fastighetsbildning i stad FDS Fastighetsdatasystemet FR Fastighetsregistret GGD Grundläggande geografiska data GLONASS Globalnaya Navigatsionnaya Sputnikovaya Sistema. Rysk motsvarighet till GPS. GPS Global Positioning System HMK Handbok till mätningskungörelsen JB Jordabalken (1970:994) JDL Lag (1926:327) om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om delning av jord å landet (Jorddelningslagen). JP Lag (1970:995) om införande av nya Jordabalken. (Promulgationslagen till JB) KML Kulturminneslagen KTH Kungliga Tekniska Högskolan (Stockholm) LM Lantmäteriet LTH Lunds Tekniska Högskola MB Miljöbalken (1998:808) MMPG Metria Produktion Geodesi PBL Plan och bygglagen (1987:10) RH 70 Rikets höjdsystem 1970 RMS Root Mean Square - Grundmedelfel RN 92 Geoidhöjdsystem som har använts i RR 92 RR 92 Rikets referenssystem 1992 RT 90 Rikets koordinatsystem Koordinatsystem använt för redovisning av den tredje rikstrianguleringen RTK Real Time Kinematic. Kinematisk relativ bärvågsmätning i realtid. SLU Sveriges Lantbruksuniversitet (Umeå) SWEPOS Nationellt nät av fasta referensstationer för GPS SWEREF 99 Swedish Reference frame Ett svenskt tredimensionellt referenssystem. WGS 84 World Geodetic System Ett amerikanskt globalt system för realtidsbestämning av koordinater med GPS. ÄJB Äldre Jordabalken 8

9 1 Inledning Examensarbetet ingår i författarens civilingenjörsutbildning i lantmäteri och har utförts under sammanlagt 20 veckors tid inom perioden juli 2003 februari Rapportens resultat angående varje enskild fastighet har ingen rättslig betydelse och föranleder inga förändringar i fastighetsregistret. 1.1 Bakgrund Frågan om att ge större rättsverkan åt koordinater på bekostnad av gränsmärkena på marken har varit aktuell flera gånger under de senaste åren. Ett av argumenten för koordinatbestämda fastighetsgränser är betydelsen av att bygga upp en rättsligt giltig digital registerkarta. Idag finns alla fastigheter redovisade i fastighetsregistret (FR) till vilken den digitala registerkartan (DRK) är kopplad. Fastighetsregistrets allmänna del innehåller uppgifter om fastighetsbeteckningar, rättigheter, arealer, vilka akter som berör varje fastighet med mera, men ingen direkt uppgift om gränsernas läge. Uppgifter om gränsernas ungefärliga sträckning erhålls ur DRK som är kartdelen av FR. Kvaliteten på gränskoordinater tagna ur DRK kan dock variera avsevärt då de är av olika ålder och ursprung. Äldre gränser kan exempelvis vara digitaliserade ur äldre, analoga och lägesmässigt dåliga kartor. Nya gränser är inlagda enligt mätdata ur förrättningsakten vilket bör ge en hög inre noggrannhet och en hög överensstämmelse med ej på marken markerade gränspunkter. Fastighetsgränser kan således jämföras utifrån två redovisningssätt: Lägesredovisningen i FR genom DRK. Det rätta gränsläget enligt gränsmärken, förrättningshandlingar med mera. Det är dessa som inom ett begränsat område har verifierats och nymätts inom ramen för detta examensarbete. Uppgift om en fastighets area finns i FR:s textdel, men den är ofta osäker. Om arealen är framräknad ur modern mätdata blir den bra både i förrättningsakten och således också i FR, medan grafisk beräkning är sämre i båda fallen. Många fastigheter har dessutom ändrats efter sin tillkomst, och då har exempelvis ett överfört skiftes areal utan kontrollmätning dragits av från den ursprungliga fastighetens areal och förts till mottagande fastighet. Om skiftets areal var osäker redan från början kan totalarealen successivt bli ännu sämre för varje dåligt beräknad arealförändring som sker. Särskilt tydligt kan detta bli för äldre, stora fastigheter som ändrats många gånger genom årens lopp. Det finns således tre olika arealuppgifter att jämföra: Den rätta arealen beräknad ur nyinmätta gränser. Angiven areal i FR, vilken härstammar från förrättningsakterna. Beräknad areal ur de fastighetsgränser som är redovisade i DRK. 9

10 1.2 Problemformulering Hur väl stämmer redovisningen av fastighetsgränser och arealer i fastighetsregistret med de rättsligt gällande gränserna? 1.3 Syfte Examensarbetets huvudsyfte är att visa hur gränsers koordinater i digitala registerkartan skiljer sig från sina rättsligt gällande sträckningar. Dessutom syftar arbetet till att belysa eventuella skillnader mellan fastigheters arealuppgifter i fastighetsregistrets allmänna del, enligt DRK och utifrån gränsernas rättsligt gällande sträckningar Avgränsning Studien omfattar ett begränsat geografiskt område i Ockelbo, ca tre mil nordväst om Gävle, enligt figur 1 och 6. Endast fastighetsgränser har beaktats, inte gränser kring servituts- och andra rättighetsområden. Ur Fastighetskartan Lantmäteriverket Gävle Medgivande L2004/0363. Figur 1. Undersökningsområdet sydväst om Ockelbo tätort. Fastighetsgränser och geodetisk mätning kan var för sig göras till mycket omfattande problemområden, vilket gör att rapportens teoretiska avsnitt endast får ses som översiktligt. 1 Rapporten avser att kunna användas som referensmaterial i en pågående doktorandstudie om konsekvenser av en övergång till koordinatbestämda fastighetsgränser, vilken utförs av Kristin Karlsson vid LTH. 10

11 2 Teori 2.1 Kartor med fastighetsindelning Ekonomiska kartan Den första ekonomiska kartan gavs ut 1935 och hela landet var täckt Vissa län uppdaterades under och 80-talen och 1983 började efterföljaren Gula kartan ges ut (Wennström, 1998). På den första versionen av ekonomiska kartan redovisades fastighetsindelningen enligt jordregistret samt även sämjedelningslotter och stadsägor. Indelningen enligt jordregistret medförde att fastigheterna redovisades i den utsträckning som lantmäterikartornas kartskala medgav (Jonasson, 1957). Vid upprättandet inhämtades de uppgifter som behövdes för fastighetsredovisningen från respektive länslantmäterikontor. Sockenvis inlånades samtliga kartor och tillhörande handlingar och resultatet blev en mosaikkarta. Gränser lades in på ekonomiska kartan i enlighet med senast fastställda förrättning där gränsen blivit lagligen bestämd. När karta över gräns saknades följdes de rå och rör som av ålder ansetts utgöra gränsen. Alla fastigheter kunde dock inte klargöras fullständigt till sina lägen och gränser trots denna genomgång av lantmäteriakter. Kartor och andra handlingar saknades ibland eller gav ofullständiga uppgifter. Gränsernas läge kontrollerades mot fotokartan (flygbilder). Om gränsens sträckning inte var synlig i fotokartan eller om läget inte stämde krävdes kontroll i fält och gränserna brukade åtminstone kunna bedömas till ett ungefärligt läge. I många fall var det dock inte ekonomiskt försvarbart med fältkontroll utan vissa gränser lades in på ekonomiska kartan utan kontroll. På ekonomiska kartan hade gränslinjer högre prioritet än andra slags linjer. Detta innebar att om en gräns följde exempelvis en åkerkant, bäck eller väg så ritades gränslinjen och inte linjemanéret för åkerkonturen, bäcken eller vägkanten. För att öka läsbarheten ritades dock ofta den andra vägkanten ut med linjemanéret för vägkant, även om denna vägkant också utgjorde gräns vilket kunde vara fallet om vägen var samfälld (Jonasson, 1957). Från och med 1979 års reviderade versioner infördes ett ritmanér med enkeldragna linjebeteckningar för enskilda vägar. Motiven till förändringen var i huvudsak att produktionen kunde rationaliseras samt att det medförde mer kompletta fastighetsoch detaljoriginal (Lindberg, 1988) Registerkartan Inom landsbygdsområden fortsatte fastighetsregistermyndigheterna att efter hand uppdatera fastighetsindelningen i den så kallade fastighetskartan, vilken användes som registerkarta men egentligen var ett deloriginal till ekonomiska kartan. Detta skedde ofta genom att förminska förrättningskartorna, vilka i allmänhet hade skala 11

12 1:1000, till fastighetskartans skala 1: eller 1: På landsbygden fanns det sällan möjlighet att ansluta till ett stomnät och förrättningskartor producerades ofta i ett lokalt koordinatsystem (Ericsson A, muntlig komm.). Detta medförde att redovisningen av fastigheterna inom ett mindre område kunde ha en god inre noggrannhet, men vara förskjutna i förhållande till andra byar och överordnade koordinatsystem. På ekonomiska kartan fanns gränsinformation från jordregistret och i viss mån stadsregistret. SOU 1966:63 föreslog att ett enhetligt fastighetsregister av katastertyp skulle införas för hela landet. Det skulle bestå av ett skrivet register och ett motsvarande kartverk - registerkartan. Informationen i registerkartan skulle bli en sammanställning av fyra olika kartor: Fastighetskartan (ekonomiska kartans svarttryck). Bestämmelsekartan (redovisade yttergränserna för olika typer av planer, förordnanden och förbud.) Stadsregisterkartan Primärkartan FR innehåller en allmän del, en inskrivningsdel, en adressdel, en byggnadsdel och en taxeringsuppgiftsdel. Den allmänna delen skall enligt fastighetsregisterförordningen 2 redovisa: 1. fastigheter och samfälligheter 2. koordinater 3. planer m.m. 4. kvarter 5. gemensamhetsanläggningar m.m. 6. registerkarta Enligt 21 fastighetsregisterförordningen skall redovisningen av punkt 1, fastigheter och samfälligheter, bland annat innehålla uppgift om en enhets totalarea. En enhet avser en hel fastighet eller samfällighet, men även delområdens areal får redovisas om det är lämpligt 3. Registerkartan skall även ge en numerisk lägesredovisning av fastigheter (punkt 2 ovan) enligt koordinatmetoden, som den kallas i SOU:n från Detta innebär att en representativ punkt, oftast centralt belägen i fastigheten, skall ges koordinater i ett för hela riket enhetligt koordinatsystem. Det är inte fråga om en koordinatregistrering av alla gränspunkter, utan endast en punkt per fastighet dit annan information kan knytas, exempelvis taxerings- och befolkningsuppgifter. Denna specifikation motsvaras idag av 25 fastighetsregisterförordningen. Kopplingen mellan fastighetsregistret och registerkartan sker numera enkelt i Lantmäteriets programvara AutoKa-Vy. Genom ett klick med blixtpilen i aktuell fastighet sker en direkt koppling genom fastighetsdatasystemet (FDS) till uppgifterna för sökt fastighet i FR. Det är då den ovan nämnda koordinatpunkten kopplar samman fastigheten i DRK med rätt uppgifter i FR. 2 Förordning (2000:308) om fastighetsregister. 3 Det är denna arealuppgift i FR som använts vid jämförelsen av arealer i här aktuell undersökning. 12

13 2.1.3 Digitala registerkartan (DRK) Under de senaste tio åren har Lantmäteriet byggt upp en digital registerkarta. Syftet har varit att snabbt få fram en rikstäckande digital karta som i första hand redovisar hela landets fastighetsindelning. Vilka detaljer som skall finnas med i registerkartan regleras i fastighetsregisterförordningen. Uppbyggnaden av DRK är klar för alla områden med statliga lantmäterimyndigheter. Av landets 38 kommuner med kommunal lantmäterimyndighet beräknas de flesta vara färdigställda inom år 2004 (Olsson, muntlig komm.). DRK färdigställdes först inom landsbygdsområdena, det vill säga för områden utan stomnät och noggranna primärkartor. Inom denna del skedde produktionen till en början med så kallad forcerad databasuppbyggnad, vilket innebar att arbetet gick snabbt men det gav samtidigt upphov till en del felaktigheter 4. Produktionen utgick till stora delar från den analoga ekonomiska kartans information kompletterad med den analoga registerkartan. Överföringen av fastighetsgränserna till digital form skedde primärt genom bordsdigitalisering av de analoga kartserierna. Inom vissa områden med senare versioner av ekonomiska kartan genomfördes dock produktionen med fotogrammetriska metoder (Olsson, muntlig komm.). I tätortsområden med kommunala lantmäterimyndigheter pågår överföringen av fastighetsinformationen till DRK. Det sker då med stöd av kommunala stomnät och primärkartor, vilket ger en hög kvalitet på DRK. Tidigare överfördes fastighetsinformationen i tätorterna inom de områden som omfattas av de statliga lantmäterimyndigheterna (ca 250 kommuner). I många kommuner utnyttjades då inte all primärkarteinformation, utan endast den som verkligen behövdes för att sy ihop en heltäckande fastighetsindelning. Detta arbetssätt motiverades framförallt av att en snabb uppbyggnad av heltäckande information prioriterades. Resultatet har alltså blivit en billigare registerkarta men med sämre kvalitet än vad som kunde ha åstadkommits, i vissa områden (Olsson, muntlig komm.). Lantmäteriets mätarkiv innehåller ofta bättre material vad gäller lägesnoggrannheten än DRK (Lantmäteriet, 2003a). Från och med 2004 startar insatser som syftar till att förbättra kvaliteten och utnyttja exempelvis kommunalt material i områden där detta hittills inte skett (Olsson, muntlig komm.). Generellt gäller att landsbygdsområdena har en sämre geometri än tätorterna. Fastighetsindelningens geometri i dagens registerkarta är i landsbygdområdena oftast densamma som den i ekonomiska kartan, förutom den nya geometri som har tillkommit. Den topografiska informationen har däremot förbättrats i samband med senare års produktion av grundläggande geografiska data (GGD). Det innebär att den relativa lägesnoggrannheten mellan fastighetsindelning och topografi har försämrats till förmån för den absoluta lägesnoggrannheten för den topografiska informationen som förbättrats. Detta betyder att den geometriska kvaliteten på detaljerna, exempelvis hus och vägar, är god (absolut lägesnoggrannhet), men ett 4 Några av dessa har observerats inom detta examensarbetes undersökningsområde (se vidare avsnitt 4.3.). 13

14 hus kan ligga på fel sida om en tomtgräns (dålig relativ lägesnoggrannhet) (Lantmäteriet, 2003). För att återställa den relativa noggrannheten pågår ett arbete med att via transformation anpassa fastighetsinformationen mot den topografiska informationen. Detta projekt kallas för DAX och har till uppgift att justera de grövsta och mest uppenbara felaktigheterna. Många områden återstår dock 5 eftersom projektet har låg prioritet. Fastighetsgränsernas inläggning på de olika fastighetskartorna kan sammanfattas enligt följande (Nordin, 2002 och Olsson, muntlig komm.): I. Ekonomiska kartserierna. Inpassning av skifteskartor och liknande mot flygbilder. II. Registerkartan. Baserad på nyare ekonomisk karta (revidering med inpassning mot ortofoton) och kommunalt kartmaterial. III. DRK. Baserad på digital version av ekonomiska kartan (digitalisering och i vissa fall fotogrammetrisk justering) och kommunala kartdatabaser. Den arealuppgift som anges i FR stämmer ofta inte överens med den som kan beräknas ur DRK. Anledningarna till detta är flera, bland annat att DRK:s areal beräknas från geometri med dålig lägesnoggrannhet och att fastighetsregistrets arealuppgifter ibland inte har justerats efter till exempel en avstyckning. Felaktigheter i areal är störst på landsbygden och för skogsfastigheter Kvalitetsmärkning av detaljer i DRK Samtliga 21 statliga lantmäterimyndigheter och ett tiotal av de kommunala ajourhåller kontinuerligt DRK genom AutoKa-PC 6 (APC). I APC-systemet finns det möjlighet att kvalitetsmärka alla detaljer. Denna kvalitetsmärkning omfattar: historik (födelse- och ändringsdatum, signatur) ursprung (mätmetod) lägesnoggrannhet (medelfel) Med lägesnoggrannhet avses i APC den geometriska noggrannheten vilken lagras i form av ett medelfel. Medelfelet avser lägesnoggrannheten i förhållande till det överordnade systemet, exempelvis inmätta gränspunkters lägesnoggrannhet i förhållande till rikets referenssystem. Detta kallas också för den yttre noggrannheten, ej att förväxla med den relativa noggrannheten. Innan GPS-tekniken började införas i förrättningsarbetet gjordes ofta inpassningar av ingående detaljer i ett område mot ett överordnat system, oftast rikets. Detaljerna i det lokala området hade då en hög inre noggrannhet, men en sämre yttre noggrannhet. 5 Ockelbo kommun har hittills inte berörts av DAX-projektet (Hammarberg, 2004). 6 Ersätts successivt av lantmäteriets nya programvara ArcCadastre. 14

15 Medelfelet innehåller inte den typ av osäkerhet som beror på att olika detaljer har olika tydligt definierade lägen på marken (jämför exempelvis ett gränsrör och kanten på en grusväg). Kunskap om vad den aktuella detaljen representerar och hur väl definierat objektet är i verkligheten är därför ofta lika viktigt som uppgiften om medelfelet. Medelfelet för en nybildad detalj kan aldrig bli bättre än det sämsta medelfelet hos de detaljer som använts för nybildningen (Lantmäteriverket, 2001). 2.2 Fastighetsgränser Gränsmarkeringar En fastighetsgräns sträckning bestäms i första hand av gränsmarkeringar på marken som utmärkts i laga ordning (se avsnitt ). Fastighetsgränser som tillskapats på senare tid förutsätts vara klart definierade genom att de finns markerade på marken med olika typer av gränsmarkeringar och redovisade med koordinatangivelser på den förrättningskarta som upprättats då fastigheten ny- eller ombildades (eller fastighetsbestämdes). Gränsmärken sätts normalt ut i gränsernas brytpunkter och ibland längs långa raka gränslinjer. När det av praktiska skäl inte är lämpligt att markera gränsen på marken kan enbart kartredovisning och koordinatuppgifter förekomma. Någon standardiserad utmärkning av gränser, på så sätt att alla gränsmarkeringar ser likadana ut eller placeras på ett visst avstånd från varandra, förekommer inte 7. Olika krav på markering och kartredovisning har dock funnits under olika tidsperioder, vilket medför att det inte alltid är så lätt att i terrängen avgöra om en markering är en i laga ordning utsatt gränsmarkering. Det är heller inte ovanligt att gränsmarkeringar har försvunnit och det är därför svårt att avgöra vilken sträckning en gräns har. Äldre gränsmarkeringar i sten och berg kan kännas igen på att det finns en inhuggen kvadrat runt dem, men enligt Vikström (muntlig komm.) underlåts inhuggningen av denna kvadrat ofta idag på grund av tidsbrist. Om det istället är en inhuggen ring är det en mätpunkt. Ur handlingarna till den förrättning där gränsen tillkom går det vanligtvis att utläsa om, och med vilken markeringstyp, en gräns har markerats (Nordin, 2002b). Gränsmarkeringar har ett starkt rättsligt skydd. Det är i princip straffbart att ta bort, flytta eller skada en gränsmarkering. Inte heller är det tillåtet att sätta ut markeringar som kan tas för gränsmarkering (Julstad, 2000). Den som gör sig skyldig till detta kan dömas för förfalskning av fast märke enligt 14 kap. 8 brottsbalken (BrB). Vissa gamla gränsmärken, även sådana som inte längre har någon funktion, är i lag skyddade som kulturminnen (Lantmäteriverket, 1996d). 7 Vissa rekommendationer och riktlinjer finns i HMK-markering (Lantmäteriverket, 1996c). 15

16 På 1800-talet utmärktes gränserna företrädesvis med gränsstenar av olika slag. Utseendet på stenarna varierar då lantmätarna ofta använde den typ av sten som fanns att tillgå i närheten av gränsen. Gränsstenarna delas in i fyra olika kategorier efter utseende och placering enligt nedan (Nordin, 2002b): Femstenarör (fr) Råsten (rn) Visare Större hjärtsten omgärdad av fyra mindre stenar. Återfinns främst i traktgränsers änd- och brytpunkter. Återfinns i skiftesdelningslinjernas änd- och brytpunkter. Flat upprättstående sten placerad i raklinjen mellan femstenarör eller råstenar som indikerar gränsens läge och riktning. Utliggare En sorts visare som är placerad i nära anslutning (<20 m) till främst femstenarör för att markera gränsens riktning. Andra äldre markeringar var: Borrhål i berg (hb) Borrhål i sten (hs) Borrhål i betonggjutning (hg) De markeringstyper som rekommenderas att används idag är enligt HMK: Rör/dubb i berg (rb/db) Rör/dubb i sten (rs/ds) Rör/dubb i betonggjutning (rg/dg) Spik i asfalt (sa) Spik i berg (sb) Spik i betonggjutning (sg) Spik i jordfast sten (ss) Rör i mark (rm) Träpåle (tp) Förkortningarna inom parentes förekommer ofta i förrättningshandlingarnas tekniska beskrivning och på vissa förrättningskartor. Figur 2. Råsten (nr. 244). 16

17 2.3 Juridik Fastighetsbestämning av gränser (gränsbestämning) Det finns ett antal bestämmelser i framför allt jordabalken (JB) som reglerar vad som är en fastighetsgräns rättsliga sträckning. När en gräns skall bestämmas kan följande schema användas som ledning för att hitta relevant paragraf i de flesta fall (Karlsson, 2004). Specialregler (undantagsfall) Är gränsen lagligen bestämd? Ja Nej Markerad i laga ordning? Avsöndring, sämjedelning eller annan legalisering? Ja Nej Ja Nej 1 kap. 3 3 p. JB 17 JP Finns gränsmärkena kvar? Expropriation / tvångsinlösen? Ja Nej Ja Nej 1 kap. 3 1 p. JB 1 kap. 3 2 p. JB 1 kap. 4 2 st. JB 1 kap. 4 1 st. JB Gäller det en gräns i enskilt vatten och den inte kan bestämmas med ovan nämnda regler tillämpas 1 kap. 5 JB. Figur 3. Schema för gränsbestämning. 17

18 2.3.2 Lagligen bestämd gräns Lagligen bestämda gränser den klara majoriteten av alla gränser är de som har tillkommit eller blivit bestämda vid lantmäteriförrättningar enligt fastighetsbildningslagen (FBL) eller äldre motsvarande lagstiftning. Exempel på äldre lagar är skiftesstadgarna, jorddelningslagen (JDL) och lagen om fastighetsbildning i stad (FBLS). Med förrättningar enligt ovan avses exempelvis (Rudhe, 2002): avstyckning fastighetsbestämning fastighetsreglering klyvning tomtmätning 1953 års legaliseringslag sammanföring och inlösen enligt 1952 års lag servitutsutbrytning ägostyckning ägoutbyte hemmansklyvning storskifte, enskifte eller laga skifte Utmärkning i laga ordning När en lagligen bestämd gräns har utmärkts i laga ordning och det går att konstatera att återfunna gränsmärken är de ursprungliga och intakta, definierar de gränsens rätta sträckning enligt 1 kap. 3 första meningen JB: Gräns som blivit lagligen bestämd har den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning. Termen i laga ordning innebär att gränsmarkeringen har satts ut av en person med auktorisation för ändamålet (lantmätare eller liknande) vid en förrättning eller dom som särskilt berör den aktuella gränsen. Går det inte att med säkerhet avgöra att de funna markeringarna är intakta gäller istället 1 kap. 3 andra meningen JB: Kan utmärkningen ej längre fastställas med säkerhet, har gränsen den sträckning som med ledning av förrättningskarta jämte handlingar, innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad. Alla bevismedel som finns tillgängliga skall alltså användas för att rekonstruera var de ursprungliga gränsmärkena var placerade på marken. Om gränsen däremot aldrig har markerats i laga ordning gäller 1 kap. 3 tredje meningen JB: Om gränsens sträckning ej utmärkts på marken i laga ordning, har gränsen den sträckning som framgår av karta och handlingar Denna bestämmelse ger alltså karta och handlingar mer exklusiv betydelse än i fallet då gränsmärken försvunnit. 18

19 2.3.3 Ej lagligen bestämd gräns Gränser som inte blivit lagligen bestämda omfattar framför allt vissa äldre gränser, men kan också härstamma från expropriationer och liknande tvångsåtgärder. Exempel på ej lagligen bestämda gränser är de som är tillkomna vid (Rudhe, 2002): avsöndring sämjedelning (legalisering krävs för att kunna bestämma sådana gränser) expropriation enligt ExL (eller motsvarande äldre bestämmelser) inlösen enligt PBL, MB m.fl. (eller motsvarande äldre bestämmelser) För dessa gränser gäller allmänt 1 kap. 4 1 st. JB; Har gräns ej blivit lagligen bestämd, gäller de rå och rör eller andra märken som av ålder ansetts utmärka gränsen. Denna bestämmelse omfattar i praktiken dock endast vissa av gränserna (huvudsakligen rågångar) eftersom det finns undantagsregler dels för avsöndringar och sämjedelningar, dels för expropriations- och andra tvångsgränser. Är det fråga om en avsöndring eller annan privat jorddelning genom överlåtelse av jord före 1972 gäller 17 JP: Om fastighetsgräns tillkommit genom överlåtelse av jord före nya balkens ikraftträdande har gränsen den sträckning som med ledning av fångeshandling, innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad. Avsöndringar före och omkring sekelskiftet 1900 innehöll sällan kartor. Om ett äldre avsöndrat område ligger i direkt anslutning till vatten kan det vara svårt att i efterhand avgöra om vattenområdet var tänkt att ingå i den avsöndrade fastigheten. När detta inte går att utläsa ur överlåtelsehandlingen får tolkningen, enligt Bergström (1988), stödjas på bland annat följande faktorer: Strandens omfattning inom den avsöndrade fastigheten. Avsedd användning, exempelvis bad eller såganläggning. Vattenområdets ringa värde för stamfastigheten eller om det är till viss nytta för avsöndringen. Även sämjedelningar omfattas normalt av denna regel, men de måste vara legaliserade för att gränserna skall kunna bestämmas. En snarlik bedömning som för avsöndringar och sämjedelningar skall göras då fastighetsgränser härrör från en expropriation eller viss annan tvångsinlösen. Då gäller 1 kap. 4 2 st JB: Om gränsen tillkommit genom expropriation eller liknande tvångsförvärv, har gränsen den sträckning som med ledning av fångeshandling, innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad. Det har (åtminstone vid expropriation) länge funnits krav på karta, varför detta bevismedel ofta är tydligare än i fallen med de privata jorddelningarna. 19

20 2.3.4 Gräns i enskilt vatten Enskilt vatten är det vatten som inte är allmänt (se avsnitt Specialregler), d.v.s. i de flesta sjöar och vattendrag. 1 kap 5 JB: Om gräns i vattenområde ej kan bestämmas med ledning av 3 eller 4, har gränsen sådan sträckning att till varje fastighet föres den del av vattenområdet som är närmast fastighetens strand. För mindre holme eller skär föres dock ej någon del av vattenområdet till fastigheten. Har stranden förskjutits, är dess tidigare läge, om det kan fastställas, avgörande för gränsens sträckning. Enligt denna bestämmelse skall vattenområde höra till den fastighet vars strand ligger närmast. Strandens utseende vid normalvattenstånd för förrättningstillfället är avgörande. Mindre öar som betraktas som impediment ska inte beaktas Specialregler I vissa fall får andra regler betydelse för vad som är rätt gränssträckning. Detta gäller dels gränser mot allmänt vattenområde, dels gränser som hävdats på annat sätt än enligt de i schemat ovan nämnda reglerna. Eftersom dessa situationer är ovanliga och sällan påverkar utgången av en fastighetsbestämning berörs de endast kortfattat Gräns mot allmänt vattenområde 1 kap. 2 JB: Om allmänt vattenområde och fastighets gräns mot sådant område finns särskilda bestämmelser. Allmänt vatten finns i havet och i sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön. De särskilda bestämmelser som paragrafen hänvisar till är lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde, vilken definierar hur långt ut från strandlinjen som det allmänna vattnet börjar årig gränshävd 18 JP: Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandrat hävdats i annan sträckning än den skulle ha enligt lag och framgår av omständigheterna att hävden grundats på överenskommelse som före balkens ikraftträdande ingåtts mellan ägarna på ömse sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen sålunda hävdats. 20

21 Regeln är ingen egentlig hävdbestämmelse, eftersom den kräver att grannarna före 1972 måste ha kommit överens om att flytta gränsen och att det nya läget hävdats i minst 20 år. I likhet med urminneshävd ställs stora beviskrav på den som åberopar hävden, men regeln påverkar än idag utgången av en och annan gränsfråga Urminnes hävd 6 JP: Genom nya balken inskränkes ej den rätt som före balkens ikraftträdande tillkommit någon på grund av urminnes hävd. I mycket sällsynta fall kan en sakägare åberopa urminnes hävd. Om lantmäterimyndigheten skulle komma fram till att urminnes hävd föreligger, vilket regleras i ÄJB (1734), gäller denna före de vanliga gränsreglerna. Det ställs dock mycket höga beviskrav för denna slags hävd. Urminnes hävd avser dessutom främst rättigheter av servitutskaraktär och måste ha utövats under lång tid, två mansåldrar = ca 90 år (Rudhe, 2002), varför institutet sällan ens kan bli aktuellt för gränsfrågor. Figur 4. Råsten (nr. 13) och Stora-stolpe. 21

22 2.4 Geodetisk mätning Global Positioning System (GPS) När en gräns skall stakas ut eller en gränspunkt skall markeras används någon typ av geodetisk mätmetod för att anknyta till det aktuella referenssystemet. Inom fastighetsbildningsverksamheten används satellitteknik i en allt större del av förrättningarna. För närvarande är det främst det amerikanska GPS-systemet som används, men det finns även ett ryskt system, benämnt GLONASS. Dessutom är ett liknande europeiskt projekt vid namn GALILEO under utveckling (SWEPOS, 2003). GPSmätning bygger på att en mottagare tar emot signaler från minst fyra av de 24 GPS-satelliter som cirkulerar på ca km höjd kring jorden. Med hjälp av satelliternas positioner och tiden det tar för signalerna att färdas från respektive satellit räknar mottagaren ut sin position (Lantmäteriverket, 1996a). För att få bättre noggrannhet, vilken ofta uttrycks som ett medelfel (Lantmäteriverket, 1996b), på mätningarna än vad som erhålls med enbart en GPS-mottagare (ca 10 m, enligt SWEPOS (2003)) måste de korrigeras på något vis. Den vanligast förekommande metoden är RTK-tekniken. Den går kortfattat ut på att två GPSmottagare utnyttjas varav den ena ställs upp över en mätpunkt med sedan tidigare kända koordinater (referens). De koordinater som erhålls i mottagaren jämförs med de kända, vilket ger en viss differens. Ur detta räknas korrektioner för GPSsystemet ut, vilka skickas via radiolänk till den andra mottagaren (rover) som på detta vis blir mer noggrant bestämd (figur 5). Noggrannheten på koordinaterna ligger inom 3 cm i det kända koordinatsystemet (SWEPOS, 2003). Vid RTK-mätning krävs således två GPS-mottagare och en bra referenspunkt relativt nära (<2 km) området där mätningen skall utföras. För att minska kostnader för utrustning och etableringstider går det i vissa delar av landet att använda sig av nätverks-rtk. Det består av ett nät av fasta referensstationer vilket gör att användaren bara behöver ta med sig en mottagare (rover) ut i fält och slipper etablera en egen referens. Lantmäteriet är med och utvecklar nätverks-rtk och det finns för närvarande tillgängligt i Mälardalen, Skåne och Västsverige (SWEPOS, 2003). Noggrannheten för nätverks-rtk är jämförbar med vanlig RTK (Alm-Munsin, 2003) och lämpar sig väl för Lantmäteriets förrättningsverksamhet 8. De högsta kvalitetskraven vid förrättningsmätning gäller den inre lägesnoggrannheten i områden inom tätort med stomnät och är 3 cm (Lantmäteriet, 2002). 8 Mer information om GPS i allmänhet och nätverks-rtk i synnerhet finns att läsa i två examensarbeten gjorda av Alm-Munsin (2003) och Brynte-Persson (2002). 22

23 Rover Korrektioner Referens Figur 5. Principen för RTK. (SWEPOS, 2003, bearbetad) Referenssystem Rikets koordinatsystem 1990 (RT 90) är det referenssystem som utgör grunden för framställningen av de allmänna svenska kartorna i rikets kartprojektion (Lantmäteriet, 2004a). Kartprojektionen är en avbildning av referensellipsoiden (matematisk approximation av jordens yta) eller del därav på en plan yta. I Sverige finns Rikets referenssystem 1992 (RR 92) som är en kombination av RT 90, höjdsystemet RH 70 och geoidhöjdsystemet RN 92. Alla dessa system är lokalt anpassade efter de förhållanden som råder i Sverige (Lantmäteriverket, 1996a). Satellitmätning utgår alltid från globala referenssystem. GPS-systemet använder WGS 84. Den svenska anpassningen kallas SWEREF 99. Till detta kommer en ny nationell kartprojektion att knytas, vilket skall resultera i ett nytt enhetligt geodetiskt referenssystem. Meningen är att alla lokala, kommunala koordinatsystem likväl som RT 90 skall ersättas av SWEREF 99. Vid GPS-mätning blir det en stor fördel att slippa alla lokala transformationssamband. Givetvis kommer även DRK baseras på SWEREF Mer information om SWEREF 99 finns på informationsblad hos Lantmäteriet (2004b). 23

24 3 Metod 3.1 Val av testområde Läget för området som undersöktes har utvalts efter ett antal kriterier. Gävle valdes som utgångsort då det finns stor samlad kunskap att tillgå på Lantmäteriets huvudkontor och eftersom författaren bor i närheten. I Lantmäteriets hus ligger även länsmyndighetens arkiv för Gävleborgs län. Gävle och Sandvikens kommuner har kommunala lantmäterimyndigheter varför testområdet förlades utanför dessa för att få tillgång till alla förrättningsakter genom nämnda arkiv. De närmaste kommunerna var då Hofors och Ockelbo. För att få ett bra undersökningsmaterial eftersträvades ett område med en bra blandning av fastigheter med avseende på: Ålder Vegetation Bebyggelse Vattenområden Stomnät laga skifte, hemmansklyvning, avstyckningar etc. skog, åker tätort, landsbygd gränser i eller i anslutning till vatten gränspunkter anslutna till respektive ej inmätta från stomnät Sydväst om Ockelbo tätort fanns ett område som uppfyllde ovanstående kriterier ganska bra. Området begränsades till 65 hela fastigheter eller delområden av fastigheter för att arbetet skulle kunna utföras inom den begränsade tiden. Området kan sägas representera en för Sverige normal fastighetsindelning. Ur Fastighetskartan Lantmäteriverket Gävle Medgivande L2004/0363. Figur 6. Testområdet. 24

25 3.2 Utrustning Använd utrustning Den vanligaste mottagartypen inom lantmäterimyndigheterna är enligt Johansson (muntlig komm.) Leica GPS-system 500 varför det var lämpligt att använda en dylik även i denna undersökning. Det har inte varit fråga om att jämföra olika mätutrustningar och resultatet skulle inte ha påverkats av valet av GPS-utrustning. Utrustningen lånades ut av Metria, enheten för produktion geodesi (MMPG) i Gävle. Figur 7. Författaren utrustad med GPS (rover) under fältarbetet Fältarbete GPS referensenhet Leica SR530 med stativ. GPS roverenhet Leica SR530 med tillhörande 2 m mätstång och ryggsäck. Teleskåpstång 4 m lång för mätning i skog. Måttband 50 m. Metalldetektor Uppsökning av gränsrör. Sopkvast, spade, såg Beräkning Leica SKI-Pro AutoKa-PC GPS-beräkning. Digitalisering, arealberäkning Analys AutoKa-PC 3DIFF Microsoft Excel Arealer, avstånd. Beräkning av koordinatdifferenser. Programmet är utvecklat vid MMPG. Jämförelser av arealer. 25

26 3.3 Gränspunktsinventering Med hjälp av FDS togs utdrag över undersökningsområdets alla fastigheter. Förrättningskartor och andra relevanta handlingar plockades fram ur arkivet. Området checkades ut från DRK och ur materialet plockades 375 gränsbrytpunkter. Det fanns ytterligare ett antal (ca 50) som ej var definierade på marken (exempelvis längs en vägkant), men då dessa endast utgjorde förtätningar mellan andra brytpunkter bedömdes de inte vara relevanta för undersökningen. Enligt förrättningskartorna skulle 165 gränsbrytpunkter vara markerade. Vid fältinventeringen återfanns 120 av dessa. Fältinventeringen av gränsmarkeringar utfördes med GPS, måttband och metallsökare. Med hjälp av förrättningskartor och befintliga koordinater kunde gränspunkterna letas upp med GPS. Vid korta avstånd mellan gränsmarkeringarna användes även måttbandet när väl en markering hade återfunnits som kunde användas som utgångspunkt. Många markeringar, framförallt rör, var ofta täckta med jord eller löv. I de fallen var metalldetektorn ett suveränt hjälpmedel. Ny inmätning av gränspunkterna utfördes i regel samtidigt med inventeringen (se nedan). Enligt detaljinformationen i APC är gränspunkterna i undersökningsområdet inlagda i DRK enligt två metoder. Den ostligaste delen närmast Ockelbo tätort är bordsdigitaliserad med modernt geodetiskt underlag (primärkarta). Väster om samfälligheten Böle s:10 användes bordsdigitalisering från ortofoto. 3.4 Fältmätning Nätverks-RTK finns i dagsläget inte norr om Gävle vilket medförde att traditionell RTK med två GPS-mottagare användes vid mätningarna. Mätområdet mätte ca 2,0 * 1,3 km. Teoretiskt borde RTK-systemets räckvidd ha räckt för en referenspunkt i mitten på området. Någon tillräckligt öppen plats för en GPS-punkt fanns dock inte i områdets centrala delar. Mätningarna startades med punkt nr som referenspunkt. Det var då ca 1,5 km till den mätpunkt som låg längst bort. Trots att radioantennen på referensenheten ställdes på ett eget stativ och hissades upp till ca 2,5 m höjd förlorades radiokontakten ca en kilometer från referensen. Det berodde antagligen på att området till stor del är skogsbevuxet och något kuperat, vilket påverkar utbredningen av radiosignalerna avsevärt. När fältjobbet var slutfört hade sex olika referenspunkter använts, varav två befintliga polygonpunkter (pp12055 & 12056), två befintliga GPS-punkter (12301 & 12302) och två nyutlagda GPS-punkter (fri001 & 9999), se figur 6. Alla GPSpunkterna hade beräknats i SWEPOS beräkningsautomat vilken specificerar att medelfelet skall vara inom 1 cm per plankomponent (x,y) (SWEPOS, 2003). Referenspunkterna kontrollerades också mot varandra med RTK-mätning och alla differenserna låg inom 2 cm. 26

27 Problemet vid RTK-mätning är, förutom radiokontakten, att satellitsignalerna är känsliga för störningar på sin väg till mottagaren. Referensen och rovern behöver kontakt med samma fyra (eller fler) satelliter och det är inga problem så länge mätningen sker på ett öppet fält. Referensenheten placeras alltid så öppet som möjligt men när rovern hamnar nära eller under höga objekt, exempelvis byggnader eller träd, blir det genast svårare att erhålla ett bra mätresultat, vilket kräver en så kallad fixlösning (se Alm-Munsin, 2003). Detta blir givetvis märkbart vid mätning i skog och särskilt på sommarhalvåret när träden bär löv och innehåller mycket vatten. Inmätningen skedde direkt på gränsmarkeringarna när det gick att få fixlösning inom rimlig tid. Ett sätt att underlätta GPS-mätning i skog är att höja upp antennen med en längre stång (teleskop). Nackdelen med denna metod är att det blir ostadigt och svårare att hålla stången rakt och därmed erhålls en sämre centrering. När det inte gick att få fixlösning direkt på gränspunkten användes någon av följande två metoder, rekommenderade av Johansson (muntlig komm.). Dubbla avstånd (da) Två tillfälliga mätpunkter lades ut där det gick att få fixlösning. Från dessa mättes avstånden till gränspunkten med måttband. Geometriskt kallas detta inbindning (Lantmäteriverket, 1996b) och kan ses som skärningen mellan två cirklar med givna radier. Hur metoden används i Leicas GPS-system 500 finns beskrivet i Lantmäteriet, 2003b. Inmatning av avstånden och beräkning av gränspunkten görs direkt i mottagaren i fält. Noggrannheten påverkas av hur välbestämd avläsningen av måttbandet blir och hur stor vinkeln är mellan vinkelbenen (bäst vid rät vinkel). Totalt uppskattas noggrannheten för metoden ligga inom 4 cm. Gränspunkt Avstånd A Avstånd B Mätpunkt A (RTK-fix) Mätpunkt B (RTK-fix) Figur 8. Principen för inbindning (da). Avstånd & bäring (a&b) Där det var svårt att lägga ut två tillfälliga mätpunkter i olika riktning lades de på en rät linje tillsammans med gränspunkten. Avståndet till den närmsta mätpunkten mättes med måttband. Riktningen gavs av linjen. Inmatning av avståndet och beräkning av gränspunkten gjordes direkt i mottagaren i fält. Noggrannheten påverkas av hur välbestämd avläsningen av måttbandet blir och hur lång syftlinjen är. Även i detta fall uppskattas noggrannheten till inom 4 cm. 27

28 I bilaga E redovisas vilken mätmetod (fix, da eller a&b) som användes på respektive gränspunkt. En råsten (nr. 244) var omringad av så mycket hög skog att ett medeltal av flera så kallade flytlösningar (se Lantmäteriverket, 1996a), vilka har sämre medelfel än fixlösningar, och en position med mottagaren inställd på MaxTrak (se Leica, 2004) användes. Mätmetoden benämns i mätprotokollet (bilaga E) med MT, flyt. Som mått på noggrannheten redovisar Leicas utrustning under pågående mätning ett CQ-värde, vilket står för koordinatkvalitet. CQ-värdet baseras förutom på standardavvikelsen även på diverse yttre faktorer, exempelvis avståndet till referensenheten etc. (Leica, 2003). När GPS-system 500 beräknar en fixlösning och CQ-värdet är mindre än 5 cm går det in i High Precision Navigation -läge och noggrannheten ligger därmed på centimeternivå (Leica, 2003). När noggrannheten på mätningarna utvärderas bör betraktaren vara medveten om att det ofta är svårt att definiera var på en gränsmarkering som själva gränspunkten ligger. Ett rakt gränsrör utgör inga problem, men med exempelvis en råsten är det svårare. Detta bör beaktas när nymätningarna jämförs med registerkartans koordinater. Noggrannheten på de inmätta gränspunkterna är det totala förväntade medelfelet för mätningarna. Tabellen avser medelfel i plan. Mätning Medelfel (cm) Referenspunkterna 1+2 RTK 3 Måttband 4 Total noggrannhet 10 Tabell 1. Mätningarnas medelfel. Detta betyder att noggrannheten på de nyinmätta gränsmarkeringarna i förhållande till rikets koordinatsystem RT 90 grovt räknat ligger inom en decimeter. Alla koordinatfiler från fältmätningarna sammanställdes i SKI-Pro och lästes in i APC. 28