Ökensolen bränner obarmhärtigt

Transkript

1 Sydamerika Limas sötvattensfiskar i allmänhet och silversömcikliden i synnerhet Text och foto: Mikael Lundberg, e-post: mikael_lundberg@yahoo.com Ökensolen bränner obarmhärtigt på de kala bergen som omger floddalen. Grönskande växtlighet överlever bara i flodens absoluta närhet. Silverblänkade småfiskar skräms av mina steg när jag går långsamt i det grunda vattnet längs Lurinflodens strand. Ett par blåskimrande silversömciklider som vallar sina yngel mellan runda flodstenar i det klara lugnvattnet får mig att stanna upp. Jag står helt stilla för att inte skrämma dem. Vid sådana tillfällen upphör nästan tiden att existera. Magin bröts först då en kungsfiskare blixtrade förbi. Nästan hela Perus Stillahavskust består av öken. Det är extremt torrt och det regnar nästan aldrig. Den kalla Humboldtströmmen som söderifrån stryker längs Perus kust gör att regnet inte når kusten utan faller redan ute till havs. Endast fuktig dimma når land under vintermånaderna som inträffar under den svenska sommaren. Det enda sötvattnet kommer från de floder som rinner ner från Anderna och korsar öknen på sin väg ut i Stilla havet. Många av floderna torkar ut under vintermånaderna då det under den tiden inte heller regnar i Andernas bergsområden. På grund av vattenbristen i öknen utnyttjas flodvattnet till konstbevattning i stor skala för att odla upp de bördiga floddalarna samt att försörja städernas ständigt växande vattenbehov. Många av floderna är starkt förorenade av gruvor och industrier samt utsläpp från närliggande städer och byar. Lima, Perus huvudstad med över sju miljoner innevånare, ligger där floden Rimac rinner ut i Stilla havet. Även den nedre delen av floderna Lurin och Chillon har med tiden kommit att omslutas av Silversömciklid-hona. den snabbt växande storstaden. Vattnet kommer från regn och smältande glaciärer högt uppe i Anderna. Tyvärr är delar av dessa floder ganska hårt förorenade. Speciellt de nedre delarna av floderna Rimac och Chillon påminner mer om soptippar än flodstränder. Trots att Perus kustområde till största delen består av öken finns det sötvattenfisk där. Antalet arter är dock starkt begränsat, vilket står i skarp kontrast till artrikedomen i det näringsrika havet utanför Perus kust där över fiskarter har registrerats. Lurinfloden vid Cieneguilla, lägg märke till de torra bergen som omger floddalen. Lurinflodens botten består av stenar i olika storlekar. 6 Ciklidbladet 2/ Årgång 40

2 Den inplanterade vattenhyacinten (Eichornia azurea) kan man finna i stillastående vattensamlingar i Lurinfloden vid Cieneguilla. Dessa vasstrattar är kräftfällor vid Lurinfloden, Cieneguilla. Guppyhane (Poecilia reticulata) från Lurinfloden. Min vän Rodrigo Pulgar fiskar i en avsnörd del av Lurinfloden vid Cieneguilla. Flodfiske Den bästa årstiden för flodfiske i Lima är under australvintern, det vill säga mellan maj och oktober. Då är vattenståndet i floderna som lägst, ibland endast en rännil i mitten av flodfåran samt avsnörda vattensamlingar vid sidan av huvudfåran. Strömhastigheten är tämligen låg, i sidovattensamlingarna nästan helt stillastående, och vattnet kristallklart. Det är då ofta lätt att få syn på fiskarna och sedan fånga dem med håv eller nät. Vattnet har hunnit bli uppvärmt under den långsamma färden från Andernas höjder mot kusten. I de stillastående vattensamlingarna kan solen värma upp vattnet till höga temperaturer under dagen. Under sydsommaren, december till mars, råder det motsatta förhållandet. På grund av regnperioden i Anderna kommer det stora vattenmängder och strömmen är stark. Guppy (P. reticulata) är numera en mycket vanlig fisk längs kusten i Lima. Bilden visar en hona. Tetran Lebiasina bimaculata är med sin torpedformade kropp väl anpassad till ett liv i strömmande vatten. Ciklidbladet 2/ Årgång 40 7

3 När tetran Bryconamericus peruanus är i lekstämning visar den upp rödaktiga fenor och buk. Tetran Bryconamericus peruanus är en vanlig stimfisk i Limas kustområde. Unga malar av arten Trichomycterus punctulatus är längsrandiga, längd 52 mm. Vattnet är då tämligen grumligt då den starka strömmen drar med sig sediment. Eftersom vattnet kommer med hög hastighet från höjder över meter över havet är det tämligen kallt. Även övriga vattenvärden som ph, hårdhet och konduktivitet varierar med årstiden på ett liknande sätt. Fiskarna som lever här måste således vara tämligen anpassningsbara för att klara dessa årstidsvariationer. Flodbotten består av grovt grus och rundslipade flodstenar i alla tänkbara storlekar. Jag har inte sett några vattenväxter; antagligen är strömmen för stark. Där strömhastigheten är låg eller vattnet stillastående växer det kraftigt med alger. Jag har också funnit inplanterade vattenhyacinter (Eichhornia crassipes) på några ställen i Lurinfloden. Lurinfloden Jag har vid ett flertal tillfällen fiskat i Lurinfloden tillsammans med min gode vän akvaristen Rodrigo Pulgar från Lima. Vi brukar åka till Limaförorten Cieneguilla som ligger på 220 meters höjd över havet. Det första man ser i fiskväg när man närmar sig floden är stim av guppy (Poecilia reticulata) som håller till i de grunda och lugna delarna av floden. Guppyn är inte naturligt förekommande i Peru utan har troligtvis planterats in i syfte att bekämpa insekter och sedan spritt sig vidare. I de djupare delarna med kraftigare ström finner man tetrorna B r y c o n a m e r i c u s peruanus och Lebiasina bimaculata. Den vanligaste av de två, B. peruanus, är silverfärgad med klassisk tetrakroppsform. Den blir upp till 10 cm lång. När de är i lekkondition visar båda könen upp kraftigt rödaktiga fenor. Den andra arten, L. bimaculata, blir upp till 19 cm lång. Med sin guldgrönbruna torpedformade kropp är den anpassad till ett liv i strömt vatten. Artens vetenskapliga namn syftar på de svarta fläckarna, en vid stjärtroten och den andra strax bakom gällocket. Dessa fläckar bleknar i regel med tilltagande ålder. Den går upp till en altitud av meter över havet (Sifuentes, 1992). I akvarium är de båda arter snabbsimmande, tuffa och framåt fiskar som trivs bäst i stim. De är tämligen glupska och äter allt som erbjuds. Om man står helt stilla en stund kan man se långsträckta, upp till 25 cm stora, malar (Trichomycterus punctulatus) som snabbt kilar runt stenarna på flodbotten. Som vuxen är kroppen täckt av mörka punkter vilket antyds i det vetenskapliga namnet. Ungfiskarna är däremot längsrandiga. Man måste stå helt stilla eftersom de är skygga och gömmer sig så fort de anar fara. I akvarium tar dock deras nyfikenhet snart överhanden och de håller sig framme för att inte missa något tillfälle till mat. Yngel och ungdjur av silversömciklider hittar man på grunt vatten emedan de större individerna går i djupare delar av floden. De större exemplaren är ganska skygga och svåra att komma nära. De uppehåller sig främst i flodens lugnare delar. Jag har flera gånger observerat par som vallar en flock yngel. Det verkar som om de förökar sig året runt bara de finner en plats där strömmen inte är alltför strid. Här och var vid floderna längs Perus kust kan man se konstiga trattar av vass. Det är kräftfällor. Det fiskas kräftor i stora mängder och de tillagas i många olika maträtter. Jag har mätt upp följande vattenvärden i Lurinfloden vid Cieneguilla: 20 o C, ph 8,5 (19/4 2003) och 26 o C, ph 8,5, GH 10 (13/8 2006). Rimacfloden Den nedre delen av Rimacfloden går genom Limas östra förstäder som Chosica, Chaclacayo och Huachipa för att sedan passera Limas historiska centrum innan den rinner ut i Stilla havet vid hamnstaden Callao. Tyvärr finns det nog inte längre fiskar i den nedre delen av floden Rimac. På grund av att stora mängder vatten används till konstbevattning och till Limas vattenförsörjning ligger flodfåran torr under den större delen av året. Av minst sagt tveksamma skäl används dessutom flodfåran som soptipp. För att hitta fiskar i Rimacfloden åkte jag ungefär 65 km uppströms till en liten by som heter Tornamesa. Här hittade jag återigen tetrorna B. peruanus och L. bimaculata. Dessutom lyckades jag med hjälp av några vänner i byn med ett nät fånga några silversidor (Basilichthys semotilus). Dessa lever i starkt strömmande delar av floden. De är mycket syrekrävande och dessutom väldigt känsliga för föroreningar. Av den anledningen har de försvunnit från många lokaler där de tidigare var allmänna. Silversidan finns utbredd från havsnivå upp till meter (Sifuentes, 1992). Redan efter en kort tid i fångsthinken visar de tydliga tecken på syrebrist. Jag har inte provat att hålla silversidan i akvarium. 8 Ciklidbladet 2/ Årgång 40

4 Som vuxen är malen Trichomycterus punctulatus prickig, längd 95 mm. Den rödbröstad tilapian (Tilapia rendalli) är en vacker ciklid som tyvärr blir lite för stor för akvariet. Silversida (B. semotilus) från Rimacfloden (1 550 möh) vid Tornamesa. Niltilapian (Oreochromis niloticus) är införd på flera platser i Peru. Fiske efter silversidor (B. semotilus) i Rimacfloden vid Tornamesa (1 550 möh). Sebracikliden (Cryptoheros nigrofasciatus) förökar sig framgångsrikt bland annat i Pantanos de Villa. Pantanos de Villa i Lima är en skyddad våtmark med både naturligt förekommande och inplanterade fiskarter. Även Guldfisk (Carassius auratus) har hittas i Pantanos de Villa i Lima. Ciklidbladet 2/ Årgång 40

5 Västlig moskitfisk-hanar (Gambusia affinis) känns igen på sitt långa gonopodium. Färgrann platyhane (Xiphophorus maculatus) från Fortalezafloden. Västlig moskitfisk (Gambusia affinis) inplanterades troligen för att bekämpa insekter. Bilden visar en hona. Platyn (Xiphophorus maculatus) i Lima härstammar troligen från förvildade akvariefiskar. Bilden visar en hona. Segelfensmolly-hanar (Poecilia velifera) imponerar på varandra med utspända ryggfenor. I Fortalezafloden under bron till Malvado (620 möh) fann jag silversömciklider tillsammans med tetrorna Bryconamericus peruanus och Lebiasina maculata samt silversidor (Basilichthys semotilus) och platy (Xiphophorus maculatus). Segelfensmolly-honan (Poecilia velifera) blir större än hanen men saknar dess färgprakt. Den havslevande grå multen (Mugil cephalus) är en viktig matfisk som även går upp i sötvatten i flodmynningar och deltaområden. 10 Ciklidbladet 2/ Årgång 40

6 Ungdjur av sömngoby (Dormitator latifrons), ungefär 9 cm lång. I Quebrada Chanca (4 400 möh) nära Cajatambo hittade jag den äggläggande tandkarpen Orestias elegans. Äggläggande tandkarp (Orestias elegans) från Ticliopasset (4 818 möh). Vuxen sömngoby (Dormitator latifrons), ungefär 25 cm lång. Fotograferad på Parque de las Leyendas i Lima. I dessa vatten vid Ticliopasset (4 818 möh) fann jag den äggläggande tandkarpen Orestias elegans. Observera de snöklädda topparna i bakgrunden. I Vegueta-lagunen fann Lüling stora mängder av silversömciklider Äggläggande tandkarp (O. elegans) från Quebrada Chanca (4 400 möh) nära Cajatambo. Regnbågsöringen (Oncorhynchus mykiss) har inplanterats på många platser i Anderna. Detta är en hona. Ciklidbladet 2/ Årgång 40 11

7 Silversömciklid-hane. I Cañeteflodens övre lopp, här mellan Vilca och Huancaya, har regnbågsöring (Oncorhynchus mykiss) inplanterats Bara att transportera dem till akvariet verkar ju vara ett stort problem. Pantanos de Villa - skyddad våtmark i Lima Förutom floderna som korsar öknen på sin väg från Anderna till Stilla havet finns det en sötvattensvåtmark i Lima, Pantanos de Villa. Den ligger i den södra Limaförorten Chorillos, 30 minuters bilfärd från centrala Lima, alldeles vid havet. Vattnet kommer underjordiskt från floden Rimac men våtmarken står också tidvis i kontakt med havet. Salthalt varierar mellan 4 och 11 ppm (Castro et al., 1998), ju närmare havet desto mer bräckt är vattnet. Guillén et al. (2003) mätte ph och temperatur månadsvis från oktober 1999 till augusti 2000 på nio olika stationer. Under mätperioden varierade ph-värdet mellan 6,0 och 8,5. Temperaturen varierade mellan 18 och 30 o C. Täta vassområden omger de grunda vattenområdena som är sammanbundna med ett nätverk av kanaler. Totalt har man funnit 66 olika arter av växter i Pantanos de Villa varav 28 är akvatiska (Arana, 1998). Släkten av vattenväxter som vi känner igen från våra akvarier är Azolla, Ceratophyllum, Myriophyllum, Utricularia, Ludwigia, Bacopa, Sagittaria och Pistia. Det har observerats 174 olika fågelarter i Pantanos de Villa. Då många av dessa är flyttfåglar utgör denna våtmark en v i k t ig r a st plat s, något som det är stor brist på i öknen längs Perus kust. För att skydda detta viktiga fågelhabitat har Pantanos de Villa sedan 1989 st at us som naturreservat och är sedan 1997 upptagen på Ramsarkonventionens lista över värdefulla våtmarker. Det är med sina 264 ha ett av Perus minsta naturskyddsområden. I reservatet finns ett besökscenter med parkering, toaletter och information. Ett system av stigar och flera fågeltorn underlättar för fågelskådare. Man kan dessutom hyra små roddbåtar. Trots att det som återstår av Pantanos de Villa nu är skyddat är det utsatt för ett hårt tryck från den omkringliggande staden. Utdikningar, föroreningar, tjuvjakt, olaglig bebyggelse mm utgör ett ständigt hot som parkvakter och myndigheter har att kämpa mot. Många inplanterade fiskarter i reservatet Den senaste inventeringen av fiskfaunan i Pantanos de Villa gjordes av Castro et al. (1998). Det är delvis tråkig läsning eftersom hela åtta av de 13 funna fiskarterna inte är naturligt förekommande i Lima utan inplanterade. Följande inplanterade arter förekommer i Pantanos de Villa: guldfisk (Carassius auratus), västlig moskitfisk (Gambusia affinis), guppy (Poecilia reticulata), segelfensmolly (Poecilia velifera), platy (Xiphophorus maculatus), sebraciklid (Cryptoheros nigrofasciatus), niltilapia (Oreochromis niloticus) och rödbröstad tilapia (Tilapia rendalli). En del härrör nog från utsläppta akvariefiskar medan andra avsiktligt utplanterats för insektsbekämpning. Den rödbröstade tilapian är en glupsk växtätare. På mindre än en vecka rensade ett litet exemplar på cirka sex centimeter mitt hundralitersakvarium på vattenpest (Elodea sp.) så att bara stänglarna återstod. Därefter fick den nöja sig med att beta alger på stenar och rota i bottenslammet. Den är helt fredlig mot mindre fiskar som platy och guppy, inte ens ynglen rörs. De kan dock fösa bort dem när de kommer för nära. Trots sin fredliga läggning och ganska vackra yttre är arten inte en idealisk akvariefisk då den som fullvuxen blir runt 35 cm lång. De naturligt förekommande fiskarterna i Pantanos de Villa Av de naturligt förekommande fiskarterna fann Castro et al. (1998) tetrorna B. peruanus och L. bimaculata, malar (T. punctulatus) och silversömciklider. De fångade även den viktiga matfisken grå multe (Mugil cephalus). Arten blir över en meter lång och förekommer i nästan alla tropiska och subtropiska hav. Det är en havslevande fisk men ofta går den även in sötvatten i närliggande våtmarker och flodmynningar. Dessvärre lyckades Castro et al. inte hitta någon sömngoby (Dormitator latifrons). Material från inventeringar i Pantanos de Villa gjorda 1946 av Hans- Wilhelm Koepcke (Castro et al., 1998) som är deponerat på Museo de Historia Natural de la Universidad Mayor de San Marcos i Lima inkluderar sömngobyn. Det är en sötvattensfisk som ibland även går ut i havet. Den lever på grunt vatten i floddeltan och våtmarker i anslutning till havet. I akvarium är den tålig och lättskött och har inget emot en viss salttillsats i 12 Ciklidbladet 2/ Årgång 40

8 vattnet. Även om den blir tämligen stor, upp till 40 cm, behöver den inte något jätteakvarium eftersom den mest ligger still på botten. Det är glupsk fisk som äter allt som går in i dess mun såsom mindre fiskar, räkbitar, pellets och torrfoder. Den är inte aggressiv men kan bråka lite med fiskar av samma art. När man vandrar längs vattenlinjen i Pantanos de Villa-reservatet ser man ganska mycket fisk. Tyvärr är det främst guppy, segelfensmolly och tilapia. I grundare vattensamlingar kan man se sebraciklider och silversömciklider som vallar varsin yngelflock sida vid sida. De stora mängderna av levandefödande tandkarpar och tilapior gynnar säkert de fiskätande fåglarna i reservatet men ökar oundvikligen konkurrenstrycket på de naturligt förekommande fiskarterna. Beror måhända frånvaron av sömngoby på konkurrensen från de stora tilapiorna? Fiskar i departementet Lima Perus huvudstad Lima ligger i departementet (motsvarar våra län) som också heter Lima. Generellt sett är fiskfaunan i departementet Lima välundersökt längs kusten men tämligen bristfälligt kartlagd i bergsområdena. I november 1970 besökte Karl-Heinz Lüling Veguetalagunen (Lüling, 1973) för att studera fisk. Vegueta-lagunen ligger ungefär 160 km norr om staden Lima vid byn Vegueta. Lagunen är nästan 2,5 km lång med ett största vattendjup runt två meter. Runt hela lagunen är det rikligt med vass och annan växtlighet. Den skiljs åt från Stilla havet endast av en smal sand- Silversömciklid-hona med nylagd rom. strand. Tillflödet av sötvatten sker via tre underjordiska källor och dessutom står lagunen tidvis i kontakt med havet. Detta gör att vattnet är bräckt med en salthalt som kan variera beroende på de aktuella tillflödena. Lüling hade inte möjlighet att mäta salthalten men skriver att vattnet har en tydlig saltsmak. Däremot mätte han andra vattenvärden. Vid en av Silversömciklid-hona med nylagd rom. Ciklidbladet 2/ Årgång 40 13

9 de underjordiska källorna var ph-värdet 6,6, karbonathårdhet 6,7, totalhårdhet 10,1, konduktivitet µs. I lagunen mättes följande värden upp: ph 7,7, karbonathårdhet 6,7, totalhårdhet 6,7, konduktivitet µs. Fisksammansättningen bestod vid den tiden av tetrorna B. peruanus och L. bimaculata samt guppy, sömngoby och silversömciklid. På tre till fyra timmar fångade Lüling mellan 700 och 800 silversömciklider som sedan exporterades till USA. Fiskar i Limas bergsområden Öster om den torra öknen längs Perus kust växer Anderna snabbt till imponerande höjder. En stor del av departementet Lima består av Andernas västsluttningar med ett flertal toppar som passerar meter. Trots att det finns gott om kalla bergsbäckar och många små sjöar är få fiskarter kända från dessa regioner. En anledning är att området är dåligt utforskat, vilket i sin tur delvis beror dess svårtillgänglighet. Under ett besök vid de varma källorna i Churin på meters höjd över havet fann jag rikligt med guppy. De höll främst till i de diken längs vägarna som fungerade som avrinning från de varma källorna. På hög höjd i Anderna finns det äggläggande tandkarpar av släktet Orestias. I Lima har jag funnit arten Orestias elegans vid Ticlio på möh. samt i Quebrada Chanca vid Cajatambo på en höjd av möh. För att hålla killis av detta släkte i akvarium krävs det kallt vatten. I en artikel i Killibladet (Lundberg 2004, Lundberg 2005) har jag gått närmare in på detta släkte av bergslevande killis. Tyvärr har regnbågsöring (Oncorhynchus mykiss) inplanterats på många ställen på högre höjd i Anderna, från ungefär meter över havet och uppåt. Detta är inget speciellt för departementet Lima utan gäller för hela Anderna från Chile och Argentina i söder till Colombia i norr. Regnbågsöringen är en rovfisk som effektivt utrotar många naturligt förekommande fiskarter. I Titicacasjön har flera endemiska arter av släktet Orestias utrotats på grund av inplanterad regnbågsöring och pejerrey (Odontesthes bonariensis). Troligen påverkar inplanterade regnbågsöringar även andra djurgrupper som kräftdjur, insekter, amfibier etc. Lokalbefolkningen har glömt att regnbågsöringen är inplanterad och tror att det är en peruansk fiskart. På de flesta restauranger i Anderna serveras friterad regnbåge med pommes frites. Nya odlingar, både grävda dammar och kassar, anläggs hela tiden. Från dessa odlingar rymmer fiskar som på detta sätt befolkar vatten som hittills varit förskonade. För lokalbefolkningen innebär regnbågsöringen mat och inkomster men för det ursprungliga ekologiska samspelet i naturen är det en katastrof. 20 mm långt ungdjur av silversömciklid. Silversömciklider, guldsömciklider och taxonomi Günther beskrev 1860 den nya arten Chromis rivulata. Artnamnet rivulata anspelar på att arten är flodlevande. Senare iktyologer har placerat arten i släktet Aequidens och således heter den nu Aequidens rivulatus. Nomenklaturen är dock mer komplicerad än så eftersom tre olika former går under samma vetenskapliga namn, Aequidens rivulatus, nämligen A. rivulatus från typlokalen, guldsömcikliden och silversömcikliden. Alf Stalsberg har under sina resor i Colombias, Ecuadors och Perus kusttrakter lyckats fastställa de tre olika formernas utbredningsområde (Stalsberg, UÅ). Typlokalen för Günthers A. rivulatus angavs som Anderna i västra Ecuador (Günther, 1860). Denna form är utbredd från Rio Esmeralda i Ecuador och norrut in i södra Colombia. I flodsystemen söder om Rio Esmeralda ner till Rio Tumbes i Peru finner man den formen som i akvariesammanhang har populärnamnet guldsömciklid. Den utmärker sig genom att ha en orange söm på stjärt och ryggfenan. En utlöpare från Anderna skiljer dessa former åt geografiskt. Längre söderut, från Rio Sullana i departementet Piura ner till Rio Pisco lever en tredje form. Rio Pisco ligger i departementet Ica strax söder om departementet Lima. Denna form har vit söm på stjärt och ryggfenan och kallas följaktligen silversömciklid. Guldsömcikliden och silversömcikliden skiljs geografiskt åt av ungefär 100 km öken. Förhoppningsvis kommer framtida studier att klargöra om skillnaderna mellan dessa former är tillräckliga för att klassificera dem som tre fullgoda arter. Om så är fallet kommer både guldsömcikliden och silversömcikliden att få egna vetenskapliga namn eftersom A. rivulatus är upptaget av den nordligaste formen. Taxonomin underlättas inte heller av att de arter som nu klumpas ihop i släktet Aequidens är så olika att de i själva verket hör till flera olika släkten (Kullander, 1998). Silversömcikliden hör till ett ännu obeskrivet släkte och kommer troligen att varken heta Aequidens eller rivulatus i framtiden. 25 cm lång silversömciklid-hane. Fotograferad i djurparken i Huachipa, Lima. 14 Ciklidbladet 2/ Årgång 40

10 Silversömciklider i akvarium Silversömcikliden är uppenbarligen ganska anpassningsbar eftersom den lever under mycket skiftande förhållanden i naturen. Man hittar den i vatten från havsnivå upp till 800 möh (Sifuentes, 1992). Den lever både i kraftigt forsande floder och stillastående syrefattigt vatten i sumpmarker. Den klarar stora temperaturskillnader mellan kallt flodvatten från glaciärer till grunda soluppvärmda stillastående vattensamlingar vid sidan av flodfåran. Silversömciklider tål variationer i ph-värde och hårdhet och man finner dem till och med i bräckt vatten. Även om det är en tålig ciklid som kan överleva dåliga förhållanden ska den alltid ges optimala omständigheter i akvariet. Vattnet bör vara neutralt till lätt alkaliskt men hårdheten verkar inte ha någon större betydelse, oftast är vattenledningsvattnet utmärkt. Om fiskarna har fått småskador efter slagsmål kan det vara bra med en salttillsats för att förebygga mögel och svampangrepp. Temperaturen bör ligga mellan 23 och 27 o C. Regelbundna delvattenbyten och adekvat filtrering är nödvändig eftersom silversömcikliden, liksom andra större ciklider, äter mycket och smutsar ner därefter. Akvariets storlek får man anpassa efter silversömsciklidernas storlek samt övriga medinnevånare. Silversömcikliden blir könsmogen vid ungefär nio cm men den fortsätter att växa till runt 25 cm. En undersökning av maginnehållet på silversömciklider från Pantanos de Villa (Castro et al., 1998) visar att de helt och hållet lever av animalisk föda: insektslarver 45 %, mollusker 16 %, oorganiskt sediment 12 %, insekter 9 %, fisk och fiskägg 9 %. Det oorganiska sedimentet har de troligen fått i sig då de letat smådjur i bottenslammet. I akvarium är de inte kräsna utan äter glupskt det mesta som bjuds men det är nödvändigt att de får mycket animaliskt foder. Vuxna silversömciklider är mycket aggressiva gentemot artgelikar. Ska man ha mer än ett par behövs ett mycket stort akvarium. De kan även vara tuffa mot andra ciklider. Hos mig har de haft ihjäl både en gäddciklid (Crenicichla sedentaria) och en stor Aequidens patricki. Däremot har jag utan problem hållit silversömciklider tillsammans med de snabbsimmande tetrorna B. peruanus och L. bimaculata. Malar går i allmänhet också bra. Jag har provat malen T. puctulatus och en del olika harneskmalar. Med silversömciklider fungerar även segefensmolly, guppy och platy. Några blir uppätna men de övriga lär sig att hålla sig undan. Silversömciklid-hona vaktar nykläckta larver. Silversömciklid-hona med nylagd rom. Ciklidbladet 2/ Årgång 40 15

11 Tack Jag vill här tacka min vän, akvaristen Rodrigo Pulgar som frikostigt delat med sig av sin kunskap om Limas fiskar och fiskeplatser. Jag riktar även stora tack till biologen Luisa Chocano vid Museo de Historia Natural de Universidad de San Marco i Lima och Dr. Edgar Lehr vid Staatliche Naturhistorische Sammlungen i Dresden för hjälp med källitteratur. Silversömcikliden gräver inte mycket annat än i samband med lek. I regel får även växterna vara ifred. Det är lämpligt att inreda akvariet med stenar som bildar skyddade platser och täta växtsnår som fungerar som gömställen. Även om man har ett fungerande par kan de plötsligt börja bråka. Om honan då inte kan gömma sig kan hon bli hårt åtgången och till och med dödad. Fortplantning Det bästa är att låta en grupp ungfiskar växa upp tillsammans. Då brukar det i regel utkristallisera sig ett harmoniskt lekpar i slutändan. Att sätta samman ett par med vuxna fiskar kan vara svårare eftersom de är mycket aggressiva. Det är också svårt att skilja på honor och hanar då ingen tydlig könsskillnad finns hos silversömciklider. Hanarna är dock i regel något större än honorna. Hos stora individer har hanarna kraftigare huvuden. När man sätter samman vuxna fiskar uppträder alltid aggressioner. Det är därför viktigt att akvariet inte är för litet samt att det innehåller tillräckligt med gömställen för svagare individer. Fiskarna måste övervakas och vid behov skiljas åt om det visar sig att tycke inte uppstår. En till två dagar innan lek är äggläggningsrören synliga. Även en ensam hona kan lägga rom, naturligtvis då obefruktad. Äggen läggs på en i förväg renputsad sten. Det verkar inte spela någon roll huruvida ytan där äggen läggs är horisontell eller vertikal. Rengöringen av stenen tar mellan tre och fyra timmar emedan själva äggläggningen går på en timma. Antalet ägg beror på honans storlek och kondition. En 42 timmar gammal rom av silversömciklid. hona på strax över tio centimeter lägger ungefär 300 ägg. En hona på 13 centimeter kan lägga runt 400 ägg. Äggen vaktas noga av honan som också fläktar friskt vatten över dem och plockar bort möglande ägg. Hanen håller sig lite på avstånd men intar omedelbart honans plats när hon avlägsnar sig, till exempel för att äta. Äggen kläcks efter tre till fyra dagar. Larverna flyttas då av honan till en skyddad plats vilket kan vara en i förväg grävd grop eller ett undanskymt mellanrum mellan två stenar. Honan vaktar larverna emedan hanen fortfarande håller sig på avstånd. Om föräldrarna känner sig osäkra kan larverna flyttas till en annan grop. Sex till sju dagar efter kläckningen är ynglen frisimmande och vallas runt akvariet av föräldrarna. Andra fiskar gör bäst i att hålla sig på avstånd. Ynglen äter det mesta som är i passande storlek och växer tämligen fort. I regel misslyckas de två till tre första lekarna. Troligen behöver paret träna innan de får in rutinen. I de fall då leken misslyckas försvinner romkornen eller larverna. Antagligen äts de upp av en eller båda föräldrar. Därefter vänds hanens hela aggressivitet mot honan. Hon jagas brutalt och måste separeras från hanen med en glasskiva. Efter två till tre veckor kan man i regel sätta ihop paret igen utan att hanens övergrepp kommer tillbaka. Källor Arana, C Relaciones fitogeograficas de la flora vascular de los Pantanos de Villa. Sid In: Cano, A. & K. R. Young. Los Pantanos de Villa. Biología y Conservación. Museo de Historia Natural- UNMSM, Serie de Divulgación N o 11. Castro, E., O. Huamán & H. Ortega Ictiofauna de los Pantanos de Villa: Composición, abundancia y aspectos ecologicos. Sid In: Cano, A. & K. R. Young. Los Pantanos de Villa. Biología y Conservación. Museo de Historia Natural-UNMSM, Serie de Divulgación N o 11. Guillén, G., E. Morales & R. Severino Adiciones a la fauna de protozoarios de los Pantanos de Villa, Lima, Perú. Rev. peru. biol. 10(2): Günther, A Second list of cold-blooded vertebrata collected by Mr. Fraser in the Andes of western Ecuador. Proc. Zool. Soc. London. 28: Kullander, S. O A phylogeny and classification of the South American Cichlidae (Teleostei: Perciformes). Sid In: Malabarba, L. et al. (Eds.). Phylogeny and Classification of Neotropical Fishes, Porto Alegre. Lundberg, M Killis på högsta nivå?. Killibladet 2004(4): 3-9. Lundberg, M Killis på högsta nivå? Del 2. Killibladet 2005(1): Lüling, K. H Die Laguna de Vegueta an der Küste Mittelperus und ihre Fische, inbesondere Aequidens rivulatus (Guenther 1859). Zool. Beitr. N.F. 19: Sifuentes, M. A Ictiología básica y aplicada en la cuenca del Río Santa (Ancash) Perú. Editec. 56 s. Stalsberg, A. Genus Aequidens and Aequidens. Hemsida på Internet: htm 16 Ciklidbladet 2/ Årgång 40