Den varma och fuktiga tropiska

Transkript

1 Sydamerika Något om cikliderna vid Puerto Bermúdez, Peru. Text och foto: Mikael Lundberg, Den varma och fuktiga tropiska natten omsluter mig i totalt mörker. Med hink och långskaftad håv i handen går jag långsamt mot den strida strömmen i den lilla floden Quebrada Ataz. Ljuskäglan från pannlampan fladdrar sökande runt stenar och nerfallna grenar. En sovande ciklid står i strömskuggan bakom en sten och stim av små tetror glider långsamt undan. En glödande orange punkt visar sig vara harneskmalens öga som reflekterar lampans sken. Nattens ljud överröstas av det forsande vattnets brus. Min värld har minskat till att omfatta det som pannlampan belyser, jag är helt avskärmad från syn och hörselintryck från omgivningen. Att gå med pannlampa i tropiknatten är som att träda in i en annan värld, helt olik den man ser på dagen. Luften är fylld med ljud från kväkande paddor, spelande syrsor och andra insekter. Den tropiska regnskogens djur är huvudsakligen nattaktiva och gömmer sig under dagen. Överallt på blad och grenar sitter det spindlar, skorpioner, sovande fåglar, skalbaggar, grodor och andra djur. Att fiska med håv och pannlampa på natten är en av mina mest spännande naturupplevelser. På dagen flyr de flesta fiskarna innan man kommit dem så nära att man kan se dem och dessutom gör reflexerna att det är svårt att se något under vattnet. Även om reflexerna från pannlampans sken kan göra det svårt att se tydligt, speciellt om vattenytan krusas mycket på grund av det strömma vattnet, kan man göra många intressanta observationer av undervattenfaunan. De dagaktiva fiskarna brukar ta någon minut på sig att vakna. De nattaktiva fiskarna uppfattar inte ljuset som en fara utan fortsätter oftast med sitt vanliga beteende. De fiskar man vill fånga kan man lugnt manövrera in i håven och sedan förvara i en hink för vidare transport På vägen till Puerto Bermúdez får man lov att korsa flera mindre floder. Río Pichis lergrumliga vatten under regnperioden i slutet av januari vid den lilla hamnen i Puerto Bermúdez. Quebrada Ataz under torrperioden i slutet av juli. Biotop för Tahuantinsuyoa chipi och Crenicichla sedentaria. I bakgrunden ses bron Puente Ataz som färdigställdes till det väntande akvariet. Trots att man halkar på hala stenar, blöter ner sig och andas in delar av molnet av insekter som surrar runt huvudet ditlockade av pannlampans sken är detta en ytterst angenäm fiskeform. Huvudgatan i Puerto Bermúdez. Fiske med nät i den trögflytande Quebrada Yanizú under regnperioden i slutet av januari. Biotop för Aequidens patricki. Jag står beredd med hinken! Kristallklart vatten i Quebrada Nochoz under torrperioden i slutet av juli. Biotop för Tahuantinsuyoa chipi och Crenicichla sedentaria. Puerto Bermúdez Den lilla djungelbyn Puerto Bermúdez ligger vid floden Río Pichis vänstra strand, öster om Anderna i centrala Peru i departementet Pasco, provinsen Oxapampa och distriktet Puerto Bermúdez 250 meter över havet. Klimatet är tropiskt. Floden Río Pichis rinner ihop med Río Palcazú och bildar Río Pachitea som senare mynnar i Río Ucayali som därefter tillsammans med Río Marañon bildar den mäktiga Amazonasfloden. Puerto Bermúdez har fått sitt namn efter Remigio Morales Bermúdez som var Perus president mellan 1890 och På 8 Ciklidbladet 3/ Årgång 40

2 Släktet Creagrutus känner man igen på överbettet och den röda fläcken över ögat. En tetra av arten Astyanax bimaculatus, 7 cm lång. Jag såg många mindre tetror av familjen Characidae som jag inte kunde identifiera närmare. Tetra av släktet Charax. den tiden var kommunikationerna mellan Perus huvudstad Lima och djungeln på andra sidan Anderna så gott som obefintlig. Djungelstäder som Pucallpa och Iquitos hade via Amazonasfloden mer kontakt med Brasilien, USA och Europa än med resten av Peru. För att förbättra förbindelsen mellan kusten och djungeln och på så vis öppna upp landet för kolonisation bestämde president Bermúdez att en väg skulle byggas till Río Pichis, vilket är den navigerbara flod som ligger närmast Lima. Med väg menades på den tiden en stig framkomlig för mulåsnekaravaner. Den befintliga vägen mellan Lima och San Luis de Shuaro förlängdes med 163 kilometer och nådde 1893 fram till den plats som fick namnet Puerto Bermúdez (Ortiz, 1974). Från Puerto Bermúdez tar man sig med båt förbi Pucallpa och Iquitos till Brasilien och ända till Atlanten. Denna transportled hade stor betydelse ända tills bilvägen Lima Huánuco Tingo María Pucallpa öppnades 1943 (Ortiz, 1984) och tills flyg började trafikera området. Det var dock inte förrän den orangemålade bron Puente Ataz invigdes 1995 (Wust & Coronado, 2003) som vägen fram till Puerto Bermúdez blev hjälpligt farbar med motorfordon. Byn består av en lång huvudgata kantad av enkla restauranger och handelsbodar med hamnen i den bortre ändan. Bakom huvudgatan ligger landningsbanan för mindre flygplan och bredvid finns kommunalhuset och torget. Några tvärgator med bostadshus kompletterar det hela. Befolkningen, som uppgår till cirka 2 500, livnär sig huvudsakligen på timmeravverkning, boskapsskötsel, småskaligt jordbruk och fiske. Det finns några få enkla och billiga hotell i Puerto Bermúdez. Hotel Turistico Tania, som kostar strax under femtio kronor per natt för ett dubbelrum kan jag rekommendera. Resan dit Att ta sig till Puerto Bermúdez är ett litet äventyr i sig. Åker man från huvudstaden Lima är det asfalterad väg fram till strax efter La Merced, vilket tar ungefär sex timmar med bil. Man färdas inte speciellt fort eftersom vägen är enfilig och slingrar sig uppför Anderna, över Ticlio-passet på meter över havet och därefter ner för Andernas västsluttning mot regnskogen. Det är en intressant färd eftersom man passerar flera olika natur- och klimattyper. Därefter är det hyfsad grusväg fram till Villa Rica, den tar en och en halv timma. I Villa Rica bör man tanka eftersom nästa bensinstation ligger i Puerto Bermúdez. Efter Villa Rica är vägen bitvis mycket dålig. Har det regnat kan det vara långa sträckor med djup lera, vägen kan ha rasat igen eller helt enkelt ha glidit ner för en slänt. Vägen korsar dessutom ett antal mindre floder utan broförbindelse och vattenståndet beror på det senaste regnet. Är vattenståndet för högt är det bara att vänta några timmar medan det sjunker undan något. Denna etapp bör endast göras med fyrhjulsdriven bil. Sträckan är endast tolv mil men på grund av det dåliga väglaget tar färden mellan sex och sju timmar. Snitthastigheten ligger under 20 km/t. Så gott som hela denna sträcka går genom Ciklidbladet 3/ Årgång 40 9

3 En juvenil mal av släktet Rhamdia. Hanar av Ancistrus-malar har ofta kraftiga utväxter på nosen. Samma mal av släktet Rhamdia några månader senare då den vuxit till sig något. Pansarmalar (Corydoras panda) är sällskapliga och lever oftast i små grupper. I lugna avsnitt med sandbotten kan man finna malar av släktet Loricaria. En mal av släktet Pimelodus metad med krok och mask i Río Pichis. Harneskmalar av släktet Chaetostoma håller till bland stenarna i strömt vatten. Sötvattensålen (Synbranchus marmoratus) kan bli en meter lång. 10 Ciklidbladet 3/ Årgång 40

4 regnskog och det kan löna sig att stanna upp och undersöka vattensamlingar längs vägen. Vid Chatarra hittade jag killin Rivulus peruanus och malar av familjen Pimelodidae i diket vid sidan av vägen. Jag har rapporterat om detta i Killibladet 2005(2). Strax innan avfarten till Puerto Bermúdez fortsätter vägen till Pucallpa. Jag har inte åkt den sträckan men vägen sägs vara ganska hyfsad. Den som tycker landvägen låter arbetsam och är i stadd kassa kan ju alltid pröva att chartra en flygmaskin. Det var nog länge sedan den kom till användning men det finns en liten landningsbana. Det finns även oregelbunden båtförbindelse med Pucallpa. Fiskfaunan dåligt utforskad Det är inte många iktyologiska expeditioner som passerat Puerto Bermúdez, vilket kan bero på att det är relativt avsides beläget och svårtillgängligt. Den enda uppgift jag kunnat hitta i litteraturen är Indiana University s Centennial expedition med William R. Allen som enda deltagare (Eigenmann & Allen, 1942). Syftet med denna insamlingsresa var att undersöka det peruanska låglandet öster om Anderna. Allen reste först från Lima till La Merced. Från La Merced följde han den tidigare beskrivna leden från 1893 mot Puerto Bermúdez med utrustningen lastad på mulåsnor. Endast sista biten från Puerto Yessup reste han med kanot istället för landvägen. -Det behövdes tio dagar för att färdas de sista 200 kilometer av denna vedervärdiga stig. Det är en ändlös följd av lerhål, dock är detta huvudvägen och nästan den enda vägen mellan Perus kust och dess provinser öster om Anderna. Resan görs dock utan större umbäranden tack vare de statliga Tambos, eller rasthus, på lämpliga avstånd, som tar mycket väl hand om dem som kommer med goda rekommendationer. I övrigt är regionen helt och hållet tom på innevånare, skriver Allen (Eigenmann & Allen, 1942). Under de tio dagarna Allen tillbringade i Puerto Bermúdezområdet fann han 18 fiskarter varav tre ciklider, Aequidens patricki (av Allen benämnd Aequidens tetramerus) och Crenicichla sedentaria (kallad Crenicichla geayi) och C. proteus (som C. saxatilis). Därefter gick expeditionen vidare med båt längs Río Pachitea och Río Ucayali ända till Iquitos. Efter fiskande i Río Ucayali, Río Huallaga, Río Marañon m.fl. fortsatte färden över Manaus i Brasilien till New York. För några år sedan påbörjade iktyologen Blanca Rengifo på naturhistoriska museet i Lima en inledande studie av fiskfaunan i Río Pichis och Río Pachitea. I området runt Puerto Bermúdez har hon funnit 60 olika arter av fiskar. Majoriteten, 33 stycken, hör till familjen Characidae. Att det finns fler arter visas tydligt av att flera av arterna jag hittade inte finns med på Blancas lista. Tre strida forsar Utöver att njuta av naturen och se fiskar i sin naturliga miljö var syftet med mina Puerto Bermúdezresor att försöka fånga lite ciklider till mitt akvarium. Jag fiskade i tre mindre floder som korsar vägen strax innan avfarten till Puerto Bermúdez för att sedan rinna ut i Río Pichis: Quebrada Gavilán, Quebrada Nochoz och Quebrada Ataz. I Quebrada Gavilán låg temperaturen på 24 o C och ph på 7,0 den 30 januari Vattnet var grumligt. Quebrada Nochoz: 23.5 o C, ph 7,5-8,0 och klart vatten 29 juli 2000, 26 o C, ph 8.5 och klart vatten den 19 augusti Den 30 januari 2005 var vattnet grumligt. Quebrada Ataz: 24 o C, ph 8.0 och klart vatten den 29 juli 2000 samt 25 o C, ph 8.5 och klart vatten den 19 augusti Under regnperioden som infaller mellan november och april stiger vattennivån i floderna. Vattnet är då grumligt av sediment, under torrperioden är vattnet däremot kristallklart. Både vattentemperaturen och ph-värdet är i regel något lägre under regnperioden. Dessa tre floder är tämligen lika både till sin karaktär och till sin fisksammansättning. De har en botten som består av stenar i olika storlekar och det finns inga vattenväxter som klarar den starka strömmen. Några nedfallna grenar och trädstammar kompletterar biotopen. Forsfiske Även om vattnet är grumligt under regnperioden brukar det vara så pass klart att man nattetid kan se fiskarna med lampa i alla fall på grundare delarna av floden och om det inte är direkt efter ett hårt regn. Naturligtvis är det mest givande under torrperioden då det kristallklara vattnet erbjuder fina möjligheter att studera fiskarna i sin naturliga miljö. Mest ser man nära flodstränderna där vattenhastigheten är lägst. Här finner man nattaktiva malar (Rhamdia sp.) som jagar småfisk och vargtetror (Hoplias malabaricus) som ligger på lur. Eftersom vargtetran har ett kraftigt bett ska man vara försiktig när man hanterar den. Vargtetrans ögon reflekterar pannlampans sken på samma sätt som krokodilögon och man ser den glödande punkten långt innan man ser själva fisken. Även harneskmalar har reflekterande ögon. Släkten som Chaetostoma, Ancistrus och Hypostomus håller till bland stenarna där vattnet är som mest strömt. Loricaria finner man oftast i lugnare avsnitt, gärna med sandbotten där de kan ligga delvis nergrävda. Farlowella hittade jag uteslutande bland nerfallna grenar och trädstammar. Silverfärgade tetror av olika släkten och arter ser man ständigt, Creagrutus, Astyanax, Knodus, Charax m.fl. De större individerna finner man på djupare vatten mot mitten av flodfåran och de mindre närmare stränderna. Små grupper av pansarmalar (Corydoras panda) kan observeras i lugnare delar, ofta där botten består av sand och nedfallna vissna löv. Mindre exemplar av sötvattensålen (Synbranchus marmoratus) ses söka föda långsamt ringlande mellan stenar på grunt vatten. En och annan killi (Rivulus sp.) sover skyddat på grunt vatten, endast någon centimeter djupt. Av ciklider har jag funnit tre arter. Den minst vanliga var Aequidens patricki som jag endast sett ett enda exemplar av här. Dess favoritbiotop är uppenbarligen inte strida forsar. Tahuantinsuyoa chipi var tämligen allmän och håller oftast till i strömskuggan bakom eller mellan stenar. Gäddciklider (Crenicichla sedentaria) är inte rädda för strömt vatten och lever i håligheter mellan stenar. Dagtid är det svårt att fiska med håv därför att fiskarna i regel flyr innan man kommit tillräcklig nära. Bättre resultat får man med kastnät eller atarraya som det kallas i Peru. Jag fick mest större tetror och harneskmalar med denna fiskemetod. Fler fiskeplatser Jag prövade även fiskelyckan i den lilla Quebrada Yanizú strax innan den rinner ut i Río Pichis något söder om Puerto Bermúdez. I Quebrada Yanizú är vattnet lerbrunt och långsamrinnande. Dess stenbotten är täckt med ett tunt lager sediment som antagligen spolas bort då och då vid häftiga skyfall. Längs bäckens kanter växer tät vegetation. Här fiskade vi genom att dra nät genom vegetationen. Främst fick vi Aequidens patricki, unga skivtetror av okänt släkte och en del andra Characider samt knivfiskar (Eigenmannia virescens). Lokala fiskare som är ute efter större matfisk håller till själva Río Pichis men Ciklidbladet 3/ Årgång 40 11

5 det är svårt att fiska där utan professionella redskap som båt, stora nät eller långrev. Floden är helt enkelt för stor. Jag gjorde dock ett försök med krok och mask från en lastbrygga i hamnen vilket resulterade in några malar av släktet Pimelodus. Liten spansk-svensk fiskordlista En fiskande gringo i Perus regnskog drar oundvikligen till sig lokalbefolkningens uppmärksamhet. För att kunna förklara vad man sysslar med och kanske be om hjälp att hitta någon speciell fiskart kan följande lilla ordlista vara till viss hjälp. Typiska ciklider kallas bujurqui i Peru, här i Puerto Bermúdez är det Aequidens patricki och Tahuantinsuyoa chipi som går under detta namn. Gäddciklider (Crenicichla) benämnes añashua. De större silverfärgde tetrorna heter sardina, de små sardinita. Även anchoveta kan användas. Harneskmalar går under benämningen carachama. Övriga malar kallas bagre eller om de är små bagrecito. Förvaring och transport av infångad fisk När jag fångat en fisk hamnar den i en hink med vatten från fångststället. Efter fiskets slut återvänder jag till hotellet där jag genomluftar vattnet i hinken med hjälp av en batteridriven pump. Puerto Bermúdez, liksom många andra små byar, har endast elektricitet från mörkrets inbrott fram till ungefär klockan tio då man ska gå till sängs. Av den anledningen är en nätansluten luftpump endast till begränsad nytta. Hinkarna måste jag täcka över för att hindra fiskarna från att hoppa ur. Man måste vara noga med att vattnet inte blir för varmt så se till att hinkarna inte hamnar i solen. Jag byter vattnet i hinkarna minst en gång om dagen, gärna två. Helst bör man använda vatten från fångststället. Det är bra om fiskarna hinner tömma tarmen innan hemresan börjar så att de inte förorenar transportvattnet. Matning får man vänta med tills de kommit i sina akvarier. Då det sällan finns syrgas i dessa småbyar kan fisken inte packas i plastpåsar såvida det inte handlar om enstaka eller mycket små fiskar. Fiskarna transporteras bäst i hinkar eller andra plastdunkar. Byt vatten innan avfärd. Så länge man åker håller bilens rörelser vattnet cirkulerande i hinken och man behöver inte någon extra genomluftning. Vid längre stopp eller övernattningar måste man ta luftpumpen till hjälp. Vill man byta vatten bör man tänka på att vattenparametrarna troligen skiljer sig från ursprungsvattnet och således endast byta en mindre mängd för att inte stressa fisken. Tänk på temperaturen skall hållas jämn vid vattenbyte. Aequidens patricki Arten beskrevs av Sven O. Kullander (1984) som namngav den efter den kända schweiziska akvaristen Patrick de Rahm. Patrick fångade typexemplaret i en liten bäck 15 km öster om byn Aguaytía, provinsen Coronel Portilla i departementet Ucayali. Vattendraget, vars namn inte angavs, korsar vägen mellan Tingo María och Pucallpa och mynnar sedan ut i Río Aguaytía på högra sidan. Det kända utbredningsområdet för A. patricki omfattar Río Aguaytías och Río Pachiteas avrinningsområden. Aequidens patricki hittade jag främst i stillastående eller långsamt strömmande vattendrag. De uppehöll sig i regel nära strandkantens täta växtlighet. Jag fann endast ett exemplar i snabbrinnande floder med stenbotten. Jag fångade främst mindre exemplar där den största var en hane på tolv cm. Arten kan dock bli tämligen storvuxen. Den största individen jag mätt upp var 195 Aequidens patricki-honasom fläktar friskt vatten över sina ägg lagda på ett cryptocoryneblad. 12 Ciklidbladet 3/ Årgång 40

6 En 12 cm lång Aequidens patricki-hane. Aequidens patricki-hona som fläktar friskt vatten över sina ägg lagda på ett cryptocoryneblad. Aequidens patricki-hona vaktar sina ägg lagda på en lös del av ett cryptocoryneblad. Aequidens patricki-hona som fläktar friskt vatten över sina ägg lagda på en lös del av ett cryptocoryneblad. millimeter. Den hittade jag konserverad i sprit på naturhistoriska museet i Lima. Etiketten angav att den var fångad av Fonchi Chang den 12 september 1994 i Río Negro, biflod till Río Aguaytía i provinsen Padre Abad i departementet Ucayali. Att jag inte fick tag på större exemplar beror troligen på att dessa lever i djupare vatten än där jag fiskade. Den effektivaste Aequidens patricki hona flyttar runt bladet med rom. fiskemetoden var att låta två personer dra ett nät mellan sig i vegetationsrika områden. Knivfiskar och olika tetror kommer ofta med som bifångst. Aequidens patricki-hona fläktar friskt vatten över sina ägg lagda på ett visset löv. Lättskrämd akvarieinnevånare Som akvariefisk är A. patricki tämligen skygg och lättskrämd, speciellt de större individerna. Ungdjur upp till fem centimeter är nyfikna och håller sig framme. Större exemplar rusar panikartat till närmaste gömmställe om de blir skrämda. Har man dem i för små akvarier räcker det med att någon kommer in i rummet som akvariet står i för att flyktreaktionen skall utlösas. Lösningen är att ha tillräckligt stort akvarium och gott om gömställen. Minst 300 liter behövs och för riktigt stora fiskar bör Ciklidbladet 3/ Årgång 40 13

7 akvariet vara ännu större för att de ska känna sig trygga. Mindre akvarium ska endast användas om det står i ett rum där ingen normalt vistas ty annars kommer fiskarna att ligga gömda hela dagen. Täta växtsnår verkar uppskattas mest men rötter och stenar fungerar också. Jag har med framgång använt mig av Cryptocoryne affinis. Det är inte biotopriktigt men de växer snabbt till stora skyddande buskage. Könen är mycket svåra att differentiera annat än under lek. Hanen är dock i regel Håligheter som bildas av rundslipade flodstenar är gäddciklidens (Crenicichla sedentaria) favoritbiotop. något större än honan. Det är som vanligt bäst att börja med en grupp ungdjur som får växa upp tillsammans och sedan para ut sig. Eftersom jag hade turen att få ut ett fungerande par direkt har jag inte märkt av att detta är en speciellt aggressiv art, vilket hävdas av andra akvarister (Svensson, 2003; Stalsberg, UÅ). Mot andra fiskarter är A. patricki helt fredlig. Endast mot liknande ciklider kan viss aggressivitet uppstå, speciellt när det är lek på gång. Hos både Svensson (2003) och Stalsberg (UÅ) har rommen lagts på stenar. Mitt lekpar avsatte rommen på växter. De har haft möjlighet att välja eftersom jag har haft riklig tillgång på flata fina stenar i akvariet men de har ändå föredragit cryptocorynebladen. Endast en gång har romen lagts på en lerkruka. Innan leken antar båda könen en mörkare färg och genitalpapillen blir synligt. Hos mig har leken alltid börjat på kvällen mellan halv sex och halv åtta. Själva äggläggningen tar något över en timma. En åtta cm lång hona lägger ungefär 150 ägg. Får inte alla romkorn plats på samma blad läggs resterande rom på ett eller två intilliggande blad. Det är huvudsakligen honan som sköter om rommen, dvs. fläktar friskt vatten över den och plockar bort möglande korn. Hanen rycker in ibland för att pyssla om äggen men står mer för försvar av reviret. Vid en vattentemperatur på 25 o C kläcks rommen efter tre till fyra dagar. Efter kläckningen flyttas larverna till en i förväg grävd grop. Om föräldrarna känner sig otrygga flyttas larverna mellan olika gropar. Efter några dagar är de frisimmande och kan börja matas med smått foder. Vid riklig utfodring och bra vattenkvalitet växer ynglen fort. Paret lekte regelbundet varannan månad under ett års tid. Gäddcikliden Crenicichla sedentaria håller sig oftast nära botten. Okänt lekbeteende Efter sex lekar, fem på cryptocoryneblad 14 Ciklidbladet 3/ Årgång 40

8 Tahuantinsuyoa chipi-hona, 8 cm lång. Tahuantinsuyoa chipi-hane, 9 cm lång. Tahuantinsuyoa chipi-hane som vaktar sin rom, ibland är rommen vänd nedåt. Tahuantinsuyoa chipi-hane som vaktar sin rom, ibland är rommen vänd uppåt. och en på lerkruka, skedde en förändring. Denna gång avsätts äggen på en bit av ett löst cryptocoryneblad. Fortfarande är det honan som har huvudansvaret för romskötseln medan hanen håller koll på reviret. Honan flyttar runt bladet med äggen till olika ställen i akvariet och hanen hänger med. Vad är det som har hänt? Har paret av misstag lagt rommen på ett halvruttet blad som sedan lossnat och fallit ner på botten? Eller kan det vara så att paret medvetet lagt rommen på ett löst blad? Kanske de till och med bitit av bladet för att de föredrar att lägga rommen på ett löst blad? Innan nästa lek lade jag i ett antal vissna löv i akvariet. Resultatet är entydigt: vid alla efterföljande lekar avsattes rommen på lösa, vissna löv. Det skulle vara intressant att veta om det bara är mitt par som har denna preferens. De som håller A. patricki i akvarier bör lägga i lite vissna löv och se om samma resultat uppstår. Det kan kanske vara fler ciklidarter än man tror som föredrar att leka på lösa vissna löv bara de får chansen. Sittande gäddor Gäddcikliden Crenicichla sedentaria beskrevs av Sven O. Kullander (1986) i hans stora arbete om cikliderna i Peruanska Amazonas. Artnamnet sedentaria betyder sittande på latin och syftar på artens vana att vila på bottensubstratet. Jag har dock inte kunnat observera detta beteende bland de exemplar jag haft i akvarium. Utbredningsområde är Río Pichis, Río Palcazú, Río Pachitea och övre Río Ucayali. Konstigt nog finner man den även i Ecuador, närmare bestämt i övre Río Napo och i Río Conejo som rinner ut i Río Putumayo. Gäddcikliden hittade jag främst i snabbt strömmande floder med stenig botten. Jag har haft möjlighet att studera dessa gäddciklider med cyklop och snorkel. De håller sig hela tiden nära botten. Blir de skrämda dyker de ner i håligheter mellan stenar. Jag fångade gäddciklider på natten med håv och pannlampa. De sover i håligheter under och mellan stenar. För att hitta dem måste man lyfta på stenarna och manövrera in dem i håven innan de vaknar och flyr. Vid flera tillfällen fann jag två under samma sten vilket indikerar att de ibland lever i par. Maxstorleken är enligt Kullander (1986) 221 millimeter. Mina erfarenheter av C. sedentaria i akvarium begränsar sig till några enstaka ungdjur. De acklimatiserar sig snabbt till akvariemiljön och äter med god aptit. De är inte kräsna utan tar till och med torrfoder från första dagen. Den uppskattar naturligtvis även levande foder i lämplig storlek, räkbitar och småfisk. Akvariet bör inredas så att det efterliknar dess naturliga miljö, runda stenar som bildar mycket håligheter och gömställen. De är tämligen aggressiva sinsemellan och svagare individer stryker med om det inte finns tillräckligt med plats och gömställen för dem att hålla sig undan. C. sedentaria simmar ofta med buken mot närmsta fasta yta på samma sätt som Julidochromis-arterna, vilket innebär att de ibland simmar upp och ner. Tahuantinsuyoa chipi som akvariefisk Jag släppte ner en grupp av sex stycken T. chipi i mitt 200-litersakvarium. Då hanar och honor är mycket lika kunde jag inte avgöra könsfördelningen. Sällskapet Ciklidbladet 3/ Årgång 40 15

9 utgjordes av en halvvuxen A. patricki, ett tiotal oidentifierade silverblanka tetror i sexcentimetersstorlek och några mindre harneskmalar. Inredningen bestod av knytnävsstora runda flodstenar och några rötter som bildade håligheter och gömställen. Det hela kompletterades med ett par blomkrukor av lera. Ett innerfilter stod för filtrering och såg till att hålla vattnet i rörelse för att efterlikna en flodbiotop. Det är en tämligen småvuxen ciklid; de största T. chipi jag sett var runt elva centimeter långa. Cikliderna fann sig omgående till rätta i sin nya miljö. De åt girigt allt som erbjöds som torrfoder, bitar av räkor, tubiefex, daggmask och pellets. Sinsemellan var de fredliga med endast det på ciklidvis vanliga smågnabbandet. Jag viste ännu inte vad det var för art jag fått tag på. Jag befann mig bortom civilisationen i Perus Ander och hade inte tillgång till vare sig böcker, tidskrifter eller någon att fråga. Det var inte förrän efter mycket letande på nätet som jag till slut med hjälp av information på Naturhistoriska riksmuseets hemsida (Kullander, 2003) lyckades identifiera dem som Tahuantinsuyoa chipi. Vad betyder Tahuantinsuyoa chipi? Sven O. Kullander beskrev Tahuantinsuyoa chipi Släktnamnet Tahuantinsuyoa är den feminina böjningen av Tahuantinsuyo som är namnet på inkaimperiet. Tahuantinsuyo bestod av fyra delar: Chinchaysuyo, Antisuyo, Contisuyo och Collasuyo. Inkaimperiet, vars huvudstad var Cuzco, omfattade delar av nuvarande Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia, Chile och Argentina. Tahuantinsuyo betyder fyra riken på inkaspråket quechua. Artnamnet chipi har Kullander tagit från den lilla ordlistan i slutet på tredje upplagan av boken Así es la Selva (Villarejo, 1979). Där anges det att chipi betyder syster på shipibospråket. Artnamnet syftar på det nära geografiska släktskapet med den tidigare beskrivna Tahuantinsuyoa macantzatza som förekommer i grannfloden Río Aguaytías avrinningsområde. I fjärde (Villarejo, 1988) och femte (Villarejo, 2005) upplagan av samma bok stavas det chippi. Det torde dock vara felstavning eller tryckfel eftersom det i den shipibospanska ordboken (Wise, 1993) stavas chipi. I samma ordlista kan man också se att det finns en mängd olika ord för olika typer av systrar. Det finns dock inget ord som bara betyder syster; chipi betyder äldre syster. En anmärkning som kan göras är att i denna arts utbredningsområde, Palcazu, Pichis och Pachiteaflodernas avrinningsområden, finns det knappt någon grupp av ursprungsbefolkningen som talar shipibo. Här talar ursprungsbefolkningen yanesha (amuesha) och ashaninka (Villarejo, 2005; Benavides, 2006). Jämställda föräldraroller I och med att jag nu visste vad för ciklid det handlade om förstod jag att det var något som fattades i mitt akvarium för att få dem till lek. På Naturhistoriska riksmuseets hemsida angavs det att systerarten T. macantzantza är en biparental munruvare som avsätter rommen på ett flyttbart substrat på liknande sätt som Bujurquinaarterna. Då jag misstänkte att även T. chipi leker på likartat manér lade jag ner ett antal vissna löv i akvariet. Detta blev mer dramatiskt än vad jag kunnat föreställa mig. Ett kaos uppstod i akvariet när samtliga individer drog i de vissna löven och försökte sno åt sig de bästa. Det utkristalliserade sig snabbt två par som ockuperade varsin halva av akvariet och varsitt visset löv. Könsskillnaden är inte stor. Hanarna blir något större och kraftigare, har något spetsigare ryggfena och är något färggrannare. Honorna har en mörk fläck på ryggfenan i mitten av delen med hårda fenstrålar. Dessa skillnader är ofta tämligen subtila och svåra att se. Paren höll gärna till vid varsin blomkruka och flyttade lövet hit och dit samtidigt som de förberedde sig för leken. De stod ofta mittemot varandra och gäspade. Då det första paret lekt tog det så gott som hela karet i besittning. Hanen och honan turades om att fläkta friskt vatten över de ungefär 100 vitbeigefärgade romkornen som lagts på ett visset löv. Honan är mycket mer aktiv än hanen i sitt fläktande och plockande. Oftast är bladet vänt med rommen nedåt, ibland med rommen vänd uppåt. Då romkornen är vända nedåt fläktar honan så att friskt vatten strömmar under lövet. När de fläktar vatten tar de i så att hela kroppen rycker. Efter två dagar var äggen borta. De behöver ett par lekar att träna sig på innan de lyckas få fram yngel. Samma kväll lekte dock det andra paret. Stegvis ökade det storleken på sitt revir samtidigt som paret som lekte först minskade sitt. Äggen kläcks efter ungefär 48 timmar. Därefter tar föräldrarna in larverna i munnen. Under en vecka byter föräldrarna av varandra för att sedan gradvis släppa ut dem. Ynglen äter det mesta bara det är smått nog, t.ex. finfördelat torrfoder och pellets. Om man vill ge fiskarna en vilopaus mellan lekarna är det bara att ta bort de vissna bladen. Tack till Jag vill här passa på att tacka biolog Blanca Rengifo vid Museo de Historia Natural de Universidad de San Marco i Lima som låtit mig ta del av hennes preliminära inventeringsresultat. Sven O. Kullander (som beskrivit de tre ciklidarterna jag hittat i Puerto Bermúdez) och Erik Åhlander vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm har hjälp mig med litteraturanskaffning och artbestämningen av en del av fiskarna. José Böttger från Oxapampa har varit en ovärderlig kompanjon vid resor och fiske. Referenser: Benavides, M. (Ed.) Atlas de comunidades nativas de la selva central. IBC, Lima. 115 sid. Eigenmann, C. H. & W. R. Allen Fishes of Western South America. I. The Intercordilleran and Amazonian Lowlands of Peru. II. The High Pampas of Peru, Bolivia, and Northern Chile. With a Revision of the Peruvian Gymnotidae and of the Genus ORESTIAS. Univ. Kentucky. xv sid. Kullander, S. O Une nouvelle espéce d Aequidens des bassins des Rios Aguaytia et Pachitea au Pérou: Aequidens patricki n.sp. (Teleostei : Cichlidae). Revue fr. Aquariol. 11(1): 1-6. Kullander, S. O Cichlid fishes of the Amazon River drainage of Per u. Swedish Museum of Natural History, Stockholm. 431 sid. Kullander, S. O Tahuantinsuyoa chipi, a new species of cichlid fish from the Rio Pachitea drainage in Peru. Cybium 15(1): Kullander, S. O Guide to the South American Cichlidae: Tahuantinsuyoa Kullander. nrm.se/ve/pisces/acara/tahuanti.shtml Lundberg, M Besök hos skrotkillin. Killibladet 2005(2): 4-6. Ortiz, D Alto Ucayali y Pachitea. Visión historica de dos importantes regiones de la selva peruana. Del I. Editorial Imprenta San Antonio, Lima. XVIII sid. Ortiz, D Pucallpa y el Ucayali ayer y hoy. Del I. Editorial Apostolado de la Prensa, Lima. 527 sid. Stalsberg, A. UÅ. Genus Aequidens and Aequidens. Hemsida på Internet: net/alf/aeq.htm Svensson, O Aequidens patricki: Charmig och vacker sydamerikansk rovfisk. Ciklidbladet 36(3): Villarejo, A Así es la selva. CETA, Iquitos. 348 sid. Villarejo, A Así es la selva. CETA, Iquitos. 330 sid. Villarejo, A Así es la selva. CETA, Iquitos. 200 sid. Wise, M. R. (Ed.) Diccionario Shipibo-Castellano. Serie Lingüistica Peruana No 31. Instituto Lingüistico de Verano, Peru. 554 sid. Wust, W. H. & G. Coronado (Eds.) Atlas departamental del Perú. Del 9, Lima/Callao/Pasco. Peisa, Lima. 224 sid. 16 Ciklidbladet 3/ Årgång 40

10 Ciklidbladet 3/ Årgång 40 17