Samverkansplan för BSPA. Höga Kusten

Transkript

1 Samverkansplan för BSPA FRAMSIDA Höga Kusten -Remissversion- 1

2 Titel: Samverkansplan för BSPA Höga Kusten Huvudförfattare: Charlotta Nygård, Pia Renström, Bernt Persson, Andreas Gylling, Babette Marklund, Irene Hedlund Projektledare: Charlotta Nygård Utgiven av: Länsstyrelsen Västernorrland Hemsida: Beställningsadress: Länsstyrelsen Västernorrland, Härnösand Upplaga: 60 ex (remissupplaga) Personer som har bidragit med texter: Om vi har missat någon så ber vi om ursäkt, inte alls vår mening. Meddela oss gärna om någon saknas. För total deltagarlista i samverkansarbete, se bilaga 1. Mats Henriksson, Håkan Söderberg, Oskar Norrgrann, Hans Kautsky, Karin Jönsson, Håkan Jansson, Henrik Bjerneld, Anna Otmalm, Thomas Birkö, Kurt Holmqvist, Ivar Sundvisson, Bjästa Fiskevårdsområde, nedre Nätraälven (Ove Jansson, Roger Nordin, Åke Nordin, Bo Wallmark), Annika Carlsson, Jonas Salmonsson, Johan Lundgren, Dan Tjell, Bo Edman Per Sander Följande kartor används i denna publikation: Lantmäteriets Fastighetskartan, Terrängkartan, Översiktskartan och Sverigekartan. Även kartmaterial från SMHI och SGU används. Copyright: Länsstyrelsen Västernorrlands län Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr /188 Länsstyrelsen Västernorrlands län SMHI Länsstyrelsen Västernorrlands län Sveriges geologiska undersökning 2

3 VISION: Höga Kusten -Friskt hav med levande skärgård 3

4 Förord Skrivs efter remissen 4

5 Innehållsförteckning Förord...4 Innehållsförteckning...5 Sammanfattning Inledning Bakgrund Syfte och mål Lagmässig förutsättning Samverkansplan Internationella och nationella åtaganden Projektets genomförande Nationell organisation Regional organisation Temagrupper Processbeskrivning Metodik Koppling till andra aktiviteter i Västernorrland Informationsspridning Fortsatt arbete Del 1: Områdesbeskrivning Områdets avgränsning Områdets egenskaper Landhöjningen Fysiologi Avrinningsområde Vattenförekomster enligt vattendirektivet Områden av Riksintresse Skyddade områden enl. Miljöbalken Kap Nationalpark Naturreservat Biotopskyddsområden Naturvårdsavtal Natura Fågelskyddsområden Kulturreservat Strandskydd Vattenskyddsområden Naturvårdsområde Världsarvet Höga Kusten Naturvårdsobjekt Nyckelbiotoper Hotade arter Marina ekosystemet Värdefulla marina områden Känsliga marina områden Nuvarande övervakning/uppföljning Miljöövervakning av havsmiljön

6 2.7.2 Samordnad recipientkontroll Uppföljning av skyddade områden Åtgärdsprogram Vattendirektivet Miljömål ÅGP-arter Kulturmiljö Kulturhistoria Fornlämningar Byggnadsminnen Kyrkliga kulturminnen Kulturmiljöer under vattnet Områden med stor betydelse för kulturmiljön Infrastruktur Kommunikation Energiproduktion/distribution Vatten och avlopp Avfall och avfallshantering Bebyggelse Friluftsliv och rekreation i området Vandringsleder Sportfiske Båtliv Bad Dykning Fågelskådning Områden som har stor betydelse för friluftslivet Näringsliv i området Turism Jordbruk Skogsbruk Yrkesfisket Vattenbruk Industri Yrkessjöfart Del 2: Förvaltning (Åtgärdsprogram) Vision för området Naturvärden i området Djupa ekosystem (>6m) Grunda ekosystem (<6m) Stränder Fåglar med havsanknytning Sötvattensekosystem Terrestra ekosystem (innanför stranden) Påverkansfaktorer på områdets naturvärden Främmande arter och gener Strandnära exploatering Skadliga ämnen (inklusive miljögifter och mediciner) Materialtransport (igenslamning & grumling) Utsläpp av kväve och fosfor (Övergödning) Muddring Oljeutsläpp Transport av farligt gods Vandringshinder Ej hållbart fiske Försurning

7 Störning av fåglar Slutad hävd av strandängar Strandnära skogsavverkning (avlägsnande av biotopen) Onaturliga vattenflöden Vindkraft Utfyllnad av stränder Spridning av fisksjukdomar Nedskräpning Samlad hotbildsanalys Övriga påverkansfaktorer som har framkommit i projektet Indikatorer och mål för naturvärden GRUNDA MARINA EKOSYSTEM (<6m) DJUPA MARINA EKOSYSTEM (>6m) SÖTVATTENSEKOSYSTEM FÅGLAR MED HAVSANKNYTNING Strategier för en hållbar utveckling Minskad spridning av främmande arter & gener Hållbar utveckling av stränder Ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar Minskad frigöring av skadliga ämnen från förorenade områden Minskat utsläpp av skadliga ämnen från pågående verksamheter Ökad medvetenhet om hantering av kemikalier och läkemedel i hemmet Minimal miljöpåverkan från fiskodlingar Ökad reningsgrad näringsämnen kommunala reningsverk Ökad reningsgrad näringsämnen enskilda avlopp Skapa skyddszoner mot vatten Upprätta fria vandringsvägar Utveckla ett hållbart båtliv i Höga Kusten Minskad påverkan av friluftsliv på fåglar Öppna strandängar Övrigt Förvaltningsorganisation Förutsättningar för förvaltning Uppföljning och utvärdering av planen Tidplan för genomförande Finansiering Konsekvensanalys Existerande kunskapsbrist Frågor att lyfta på nationell nivå Förteckning bilagor Referenser och källdata

8 Sammanfattning Både engelsk och svensk sammanfattning Skrivs under remisstiden 8

9 1. Inledning 1.1. Bakgrund Sverige har åtaganden inom HELCOM där samtliga länder kring Östersjön har enats om att skydda ett representativt nätverk av marina livsmiljöer, så kallade Baltic Sea Protected Areas (BSPA). Samtliga BSPA ska ha en plan för hållbart nyttjande och bevarande till år Majoriteten av de svenska BSPA-områdena är skyddade som naturreservat och/eller Natura För dessa områden anses skötselplan för naturreservat och bevarandeplan för Natura 2000 uppfylla HELCOM:s krav på förvaltningsplan. Därutöver finns ett antal större BSPAområden som inte uppfyller kravet och för dessa ska samverkansplaner för marin förvaltning tas fram. För ett urval av dessa områden har Naturvårdsverket initierat ett treårigt pilotprojekt kallat Samverkansplaner för värdefulla kust- och havsområden. De fem pilotprojekten är Höga Kusten (Västernorrlands län), Stora Nassa-Svenska högarna (Stockholms län), S:t Anna-Missjö (Östergötlands län), Biosfärskandidatområdet Blekinge arkipelag (Blekinge län) samt ett område i norra Bohuslän (Västra Götalands län). Pilotprojekten har pågått parallellt med olika fokus och inriktningar. En grundtanke har varit att det ska ske ett kontinuerligt samarbete och kunskapsutbyte mellan projekten. Det nationella projektet drivs av Naturvårdsverket med regionalt huvudmannaskap genom de deltagande länsstyrelserna. Projekt BSPA Höga Kusten resulterar i en samverkansplan för marin förvaltning av BSPAområdet Höga Kusten. Planen as fram genom dialog, diskussion och gemensamt beslutsfattande mellan länsstyrelsen, kommuner och berörda aktörer. Planen innebär en sammanvägning av bevarande- och nyttjandeintressen för Höga Kustens marina område och ska uppfylla HELCOM:s krav på förvaltningsplan. Länsstyrelsen ansvarar för framtagandet av samverkansplanen genom samråd med berörda kommuner och aktörer. Samverkansplanen bör följa Naturvårdsverkets vägledning för skydd av marina områden med höga naturvärden. Projektet har även sett till pågående utveckling av arbetsformer så som kustzonsplanering och vattenförvaltning och har baserats på samverkan och utnyttjande av befintliga regleringar och juridiska instrument. Deltagarprocessen har utgjort en viktig del i projektet med dialog och kunskapsutbyte mellan målgrupper på olika nivåer och med olika infallsvinklar. Projektet har betonat vikten av att anpassa dagens förvaltningsstruktur för att hantera människan, samhället och ekosystemet integrerat. Resultatet från projekt BSPA Höga Kusten kommer tillsammans med de andra 4 pilotprojekten i Sverige att ingå i en nationell rapport som en vägledning för fortsatt arbete med BSPA i Sverige. Höga Kusten är utsett till BSPA-område därför att: Många olika marina livsmiljöer Stor artrikedom Ett av få områden utan industrier Med landhöjningen följer även en intressant utveckling av marina livsmiljöer (t.ex. havsvikar som grundas upp och blir till avsnörda sjöar) 9

10 I Helcoms databas finns följande kriterier angivna: Because of biological values (regional importance) Because of geological values Because of marine values Because of terrestrial values Important breeding area for species Keystone species 1.2. Syfte och mål Samverkansplanen för marin förvaltning av BSPA Höga Kusten tar hänsyn till samtliga intressen för havsområdet, såväl nyttjande- som bevarandeintressen. En välgrundad samverkansplan bör underlätta för att ett värdefullt marint område ges ett långsiktigt skydd för bevarande av dess värden, utan att området ges ett strikt områdesskydd. En samverkansplan för marin förvaltning som är accepterad i alla led har troligen en stor betydelse för områdets utveckling och bevarande. Samverkansplanen, och allt material som tas fram som underlag utgör ett värdefullt stöd för kommuner och andra aktörer. Syftet med samverkansplanen är att: - det finns behov av att ta fram en samlad, strukturerad, väl förankrad och med övrigt samhällsarbete integrerad samverkansplan för skydd, förvaltning och nyttjande av ett värdefullt marint område. - det finns behov av att finna alternativa och utvecklade former för säkerställande och vård av skyddsvärda marina områden. - det finns behov att utveckla ekosystemansatsen för marina miljöer (Sveriges åtagande vid FN toppmötet i Johannesburg 2002) Syftet med det valda arbetssättet inom BSPA-projektet är att utifrån en kunskapsbaserad förvaltning öka insikten hos samtliga berörda sektorer, intressenter och aktörer i området kring hur bevarande och utveckling kan gå hand i hand. Därför har projektet bedrivits i nära samverkan med myndigheter som Vattenmyndigheten, Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet samt aktörer inom de övriga BSPA-projekten i Sverige. Boende och markägare inom BSPA-området har deltagit i projektet genom ett stort antal temagruppsmöten, stormöten samt mixade temagruppsmöten. Arbetssättet har baserats på dialog och diskussion mellan länsstyrelse, kommuner och berörda aktörer. Arbetssättet kommer att kunna tillämpas i den fortsatta förvaltningen av BSPA Höga kusten, och i arbetet med andra områden. BSPA-projektets uppdrag har varit att till slutet av år 2010 ta fram en samverkansplan för marin förvaltning av BSPA-området Höga Kusten. Projektet har åtgatit sig att ta fram planen genom ett tvärsektoriellt arbete mellan länsstyrelse, kommuner och berörda aktörer, där samtliga intressen för det marina området vägs av. Samverkansplanen ska så långt som möjligt baseras på tillämpningen av ekosystemansatsen i marin miljö. 10

11 Projektets mål har varit att: - i dialog och samarbete med kommuner och aktörer utarbeta en samverkansplan för långsiktig och hållbar marin förvaltning som säkerställer områdets värden samtidigt som förutsättningarna för områdets nyttjande läggs fast och där erfarenheter från tidigare arbeten tas tillvara. - erhålla ett tvärsektoriellt kunskapsunderlag om området - samverkansplanen ska utgöra en vägledning för beslutsfattare på samtliga nivåer Målet med samverkansplanen för förvaltning av BSPA-området Höga kusten med bakomliggande dataunderlag och sammanställningar, är att utgöra ett omfattande och starkt förankrat kunskapsunderlag om området som grund för kommunernas arbete med översiktsplaner. Höga Kustens marina område kan därigenom ges ett gott skydd genom god förvaltning av området istället för ett strikt områdesskydd Lagmässig förutsättning Samverkansplan Sverige har ställt sig bakom (ratificerat) Helsingforskonventionen och antagit Helsingfors kommissionens (HELCOM) begäran att de utpekade BSPA-områdenas marina värden ska säkerställas och att de ska ha godkända förvaltningsplaner. Detta innebär att Sverige som nation tagit på sig ett ansvar för BSPA-området Höga Kustens framtid. Samverkansplanen har en beskrivande del och en plandel om framtida föravltnignen. Plandelen behandlar både den juridiska kopplingen till svensk lasgstiftning, främst Miljöbalken (MB) och Plan- och bygglagen (PBL), och att vidta åtgärder för att förbättra områdets marina status genom samverkan med olika intresseorganisationer och myndigheter (denna del av samverkansplanen beskrivs under 3.11). Att ett område utses till ett BSPA-område innebär i sig inga juridiska konsekvenser vad gäller utnyttjandet av mark och vatten. Helsingforskonventionen omnämns inte i svensk lagstiftning. Den marina samverkansplanen för Höga Kusten kan förankras i det svenska lagsystemet och ges en juridisk betydelse för efterkommande ärendeprövningar genom att hantera de marina värdena inom BSPA-området som en del av riksintressena för Höga Kusten, både kap3 och 4 MB. Genom PBL kan den marina samverkansplanen kopplas till de instrument som finns för hantering av mark- och vattenanvändning, främst kommunernas översiktsplaner och länsstyrelsens granskningsyttrande över översiktsplaner. BSPA-områdena är utpekade som värdefulla marina områden för hela Östersjön och dessa marina värden är också en del av riksintressena enligt MB. Även om detta är att betrakta som en självklarhet kan det vara bra att från ansvariga myndigheter bekräfta detta. I de grundläggande bestämmelserna för hushållningen med mark- och vattenområden enligt MB och PBL skall.. Mark- och vattenområden.. användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. De områden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada 11

12 naturmiljön. Områden som är av riksintresse skall skyddas mot sådana åtgärder, vilket gäller både kap 3 och 4. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får, i kap 4-områden, komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdets naturoch kulturvärden. För kap 4 områdena finns inte några särskilda värdebeskrivningar utöver de som gjordes när lagstiftningen om riksintressen tillkom på 70-talet. Det som gäller enligt MB är att de områden som nämns i lagtexten är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. För Höga Kusten-området skall dessutom turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljö. Viktiga delar av helhetsvärdena enligt kap 4 finns beskrivna för de riksintresseområden enligt kap 3 MB som finns inom 4 kap-områdets gräns. De mest värdefulla delarna av dessa natur- och kulturvärden bör rimligen anses vara en del av helheten enligt kap 4. Eftersom det i denna fråga inte är helt klarlagt hur lagstiftningen skall tolkas kan det behövas ett förtydligande från ansvarig myndighet. När kommunerna upprättar översiktsplaner enligt kraven i PBL ska där redovisas s.k. allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redovisningen ska riksintressen enligt kap 3 och 4 i miljöbalken anges särskilt och kommunen skall redovisa hur man avser att tillgodose riksintressena i förhållande till andra allmänna intressen. Översiktsplanen skall när den är antagen vara vägledande för beslut om användningen av mark- och vattenområden men är inte bindande. Under samrådet om en översiktsplan ska länsstyrelsen särskilt 1. ta till vara och samordna statens intressen, 2. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om allmänna intressen, 3. verka för att riksintressen enligt miljöbalken tillgodoses Under utställningen av en översiktsplan ska Länsstyrelsen avge ett granskningsyttrande över planförslaget. Av yttrandet ska det enligt PBL bl.a. framgå om förslaget tillgodoser eller inte tillgodoser riksintressen enligt både kap 3 och 4 MB. Om kommunen och Länsstyrelsen är överens om hur riksintressena skall tillgodoses och de är väl beskrivna skall översiktsplanen vara vägledande för efterkommande beslut, ex detaljplaner och olika tillståndsbeslut enligt MB och PBL. PBL ställer krav på att översiktsplanen skall aktualitetsprövas under varje mandatperiod. Länsstyrelsen skall då lämna en sammanfattande redogörelse och redovisa synpunkter i fråga om sådana statliga intressen som kan vara av betydelse för kommunens beslut samt ange hur synpunkterna enligt Länsstyrelsens mening förhåller sig till översiktsplanen. Vid detta tillfälle är det naturligt att ev ny kunskap om riksintresset och BSPA-området arbetas in i Länsstyrelsens ställningstagande och besked till kommunen. 12

13 BSPA-området Höga Kusten har samma avgränsning som världsarvet Höga Kusten och ingår helt i riksintresset Höga Kusten enligt 4 kap MB. Hela BSPA-området ingår också i riksintresset för naturvård i Höga Kusten enligt kap 3 MB. De marina värdena är en väsentlig del av riksintresset. Detta framgår av både beskrivningen och områdesavgränsningen. Kap 3-området omfattar hela kap 4-området och går också ut till Ulvödjupet. I värdebeskrivningen lyfts, utöver Ulvödjupet, även de marina miljöerna i många av fjärdarna inom kap 4-området fram. Under arbetet med samverkansplanen har kunskaper som tagits fram under de senaste årens marina inventeringar sammanställts, analyserats och värderats. Denna nya kunskap bör så snart det är möjligt officiellt införas i de värdebeskrivningar som finns för riksintressena enligt kap 3. Den nya kunskapen bör också leda till att områdesavgränsningen av naturvårdsintresset enligt kap 3 bör ses över, vilket kan ske i samband med att samverkansplanen inarbetas i kommunernas översiktsplaner. Samverkansplanen utgör även en fördjupad beskrivning av hur riksintressets marina värden påverkas eller riskerar att påverkas av olika verksamheter i området. Genom att samverkansplanen antas av länsstyrelsen (efter remiss och samråd med bl.a. berörda kommuner och statliga myndigheter) skall den ses som ett fördjupat och analyserat kunskaps- och planeringsunderlag för den marina delen av riksintresset Höga Kusten. Samverkansplanen är ett samordnat statligt besked till kommunerna hur man kan/skall hantera de marina värdena i riksintresset och BSPAområdet. Den marina samverkansplanen kommer att bli ett väl underbyggt planeringsunderlag för kommunernas översiktsplaner och bör inarbetas i dessa. Med den ovan beskrivna processen och dess stöd enligt svensk lagstiftning blir samverkansplanen inte färdig förrän de berörda kommunerna antagit översiktsplaner där samverkansplanen arbetats in eftersom det enligt svensk lagstiftning är genom kommunernas s.k. planmonopol som användningen av mark- och vattenområden regleras. 13

14 Skydd av de marina naturvärdena ska ske genom befintligt lagrum, dvs. med de lagar och regler som gäller. För att bedriva olika verksamheter krävs tillstånd enligt miljöbalken. Detta gäller industrier, fiskodlingar, reningsverk, såväl som muddring. Strandskyddet ska skydda mot åtgärder som försvårar livsvillkoren för växt- och djurliv. Fiskerilagstiftningen styr fisket Internationella och nationella åtaganden Havsfrågor står högt på den politiska dagordningen, både nationellt och internationellt. Det utarbetas visioner, strategier och aktionsplaner, och det är inte alltid så lätt att se hur allt hänger ihop. Nedan ges en överblick över de mest aktuella processerna som berör havet i Höga Kusten. Det Marina direktivet (2008/56/EG) trädde i kraft i juli 2008 genom EU:s beslut om en gemensam strategi för att förbättra tillståndet i EU:s samtliga marina ekosystem (Östersjön, Medelhavet, Svarta havet, del av Norra Ishavet, delar av nordöstra Atlanten). Direktivet säger att EU s marina vatten ska ha uppnått så kallad god ekologisk status till år Alla medlemsländerna är juridiskt bundna att uppnå strategins mål i enlighet med direktivets tidsplan. Detta innebär alltså att medlemsländerna är skyldiga att vidta åtgärder för att nå god miljöstatus i sina marina vatten till I regelverket finns 11 deskriptorer som beskriver vad god ekologisk status kan innebära. De handlar överlag om ekosystemets struktur, funktion och processer. Arbetet koordineras för vår del av HELCOM. Samtliga länder kring Östersjön har gått samman i HELCOM (Helsingfors kommisionen) för att gemensamt försöka göra någonting åt Östersjöns allt sämre miljö. Gemensamt har man tagit fram en aktionsplan för Östersjön (Baltic Sea Action Plan, BSAP), vilket samtliga länder skrev under hösten Aktionsplanens mål att Östersjön ska ha god ekologisk status år 2021, ska nås genom nationella åtgärdsprogram inom fyra prioriterade områden: Övergödning Farliga ämnen Biologisk mångfald Sjöfartens miljöproblem Det är under punkten Biologisk mångfald som länderna har enats om att bevara ett nätverk av värdefulla marina områden i Östersjön, så kallade BSPA-områden (Baltic Sea Protected Areas). Den grundläggande konventionen för BSPA-projektet är Helsingforskonventionen, vilken ursprungligen undertecknades 1974 men reviderades 1992 i ett syfte att skydda Östersjöns marina miljö genom ett att minska föroreningar och bevara mångfalden av arter. HELCOM är den regeringsorganisation som svarar för att konventionen verkställs. Konventionen undertecknades 1992 av de länder som omger Östersjön samt av den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC). Åtaganden som ligger till grund för BSPA-projektet är bland andra FN:s konvention om Biologisk Mångfald (CBD) från 1992 där ekosystemansatsen förespråkas för att hantera den biologiska mångfalden ur ett landskapsperspektiv (UNEP, 2009a). Bevarandepolitiken som ingår i konventionen bygger på Fågeldirektivet (79/409/EEG) samt Art- och Habitatdirektivet (92/43/EEG). 14

15 EU:s vattendirektiv: Genom sitt EU-medlemskap år 2000 tog Sverige sig an vattendirektivet, ramdirektivet för vatten (2000/60/EG). Samtidigt beslutade Sveriges regering om en nationell lagstiftning och upprättandet av en vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660). Vattendrirektivet omfattar grundvatten, sjöar, rinnande vatten och kustvatten. Vattendirektivet ålägger alla EU-länder att klassificera sina vatten på en femgradig skala och att utarbeta övervaknings- och åtgärdsprogram för förbättring av vattnets ekologiska tillstånd. Målet med vattendirektivet är att god ekologisk och vattenkemisk status ska vara uppnått i allt inland-, kust- och grundvatten år Vissa vattenförekomster har fått tidsfrist till Nationella miljökvalitetsmål: (anpassas under 2011 till de nationella beslut som fattas) Sverige har satt upp ett antal nationella miljökvalitetsmål. Miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. Målen ska nås inom en generation, d v s till 2020 (2050 då det gäller klimatmålet). Det nationella miljömålssystemet revideras under 2010 och 2011 vilket måste beaktas i det regionala målarbetet. Övergripande för alla miljökvalitetsmål finns ett antaget generationsmål: Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Generationsmålet anger inriktningen för den samhällsomställning som behöver ske inom en generation. Med den utgångspunkten är generationsmålet vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället. BSPA Höga Kusten berörs av ett flertal av miljökvalitetsmålen, men 6 av dem bedöms vara högt prioriterade för samverkansplanens avgränsning: Hav i balans samt levande kust och skärgård Giftfri miljö Ingen övergödning Levande sjöar och vattendrag Bara naturlig försurning Ett rikt växt- och djurliv Samtliga miljökvalitetsmål utgörs av ett antal delmål, vilka är antagna av riksdagen. Dessa redovisas inte här, men nedan följer en kort presentation av respektive miljökvalitetsmål. Hav i balans samt levande kust och skärgård: Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Den biologiska mångfalden i kustoch havsområden störs av övergödning, miljögifter och överfiske. Därigenom påverkas också den marina miljöns produktionsförmåga, det vill säga arter och individer av växter och djur i havet kan minska i antal. Giftfri miljö: Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Vi saknar fortfarande mycket kunskap om vad det är för egenskaper hos kemikalier och föroreningar som påverkar människors hälsa och miljön. Därför är riskerna svåra att begränsa. 15

16 Ingen övergödning: Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Övergödning orsakas av för höga halter av kväve och fosfor i marken eller vattnet. Dessa näringsämnen hamnar i miljön till exempel genom nedfall från luften av kväveoxider från trafik och kraftverk. Levande sjöar och vattendrag: Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Sjöar och vattendrag är viktiga för olika växt- och djurarter den biologiska mångfalden. Även vi människor har nytta och nöje av dem; vi fiskar, åker båt, badar, och vi utvinner dricksvatten och vattenkraft. Bara naturlig försurning: De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Ett rikt växt- och djurliv: Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Synen på biologisk mångfald och dess betydelse har ändrats sedan begreppet myntades på 1980-talet. Biologisk mångfald är gener, arter och deras samverkan samt vad de gör till nytta för ekosystemen som att rena vatten och luft. Regionala miljökvalitetsmål: Även regionalt finns ett antal miljökvalitetsmål antagna. Dessa har många gånger stora likheter med de nationella miljökvalitetsmålen, men är många gånger lokalt anpassade till regionens miljöproblem och förutsättningar. Utöver detta finns även ett antal lokala miljökvalitetsmål. På det nationella planet har Naturvårdsverket ansvaret för BSPA-projekten och arbetet med projekten styrs av riktlinjer från HELCOM (HELCOM, 2010). Dessa riktlinjer anger hur BSPA-områden upprättas och hur förvaltningsarbetet ska genomföras. I syfte att leda det nationella arbetet med BSPA har Naturvårdsverket format vägledningar i användningen av ekosystemansatsen och adaptiv förvaltning samt också gett ut en vägledning i skydd av marina miljöer med höga naturvärden (Naturvårdsverket, 2007a). Naturvårdsverket har även föreslagit hur samverkansprojektet bör kopplas till de nationella miljökvalitetsmålen (Naturvårdsverket, 2009b). En förenklad bild av hierarkin i BSPA-projektet ges i följande figur: 16

17 Ekosystemansatsen Vattendirektivet Marina direktivet Konventionen om biologisk mångfald I samverkansplanen för BSPA Höga Kusten har så långt som möjligt ovanstående direktiv och strategier inarbetats. Mål från marina direktivet, aktionsplanen för Östersjön, vattendirektivet samt miljömål har lyfts in. Såväl oavnnämnda direktiv som miljökvalitetsmål syftar till en ekosystembaserad och hållbar förvaltning av den marina miljön, vilket även är grundpelaren för samverkansplanen BSPA Höga Kusten Projektets genomförande Sedan projektets inledningsskede under hösten 2008 har projektet behandlats på en nationell och en regional nivå Nationell organisation På nationell nivå har en styrgrupp, en projektgrupp samt en referensgrupp bildats. Dessa har utgjorts av representanter från landets fem pilotområden. Den nationella styrgruppen består av en representerande chef från vardera länsstyrelse inom projektet och chefer från nationella myndigheter. Den nationella styrgruppen är den högsta beslutande instansen inom projektet. En projektgrupp har bildats och med representanter från berörda länsstyrelser, projektledarna samt representanter från berörda myndigheter. De berörda kommunerna för varje pilotområde representeras i en referensgrupp. I referensgruppen finns även ett stort antal nationella myndigheter, organisationer m.fl. representerade. Grupperna på nationell nivå träffas regelbundet för att diskutera utvecklingen av projektet och de problem eller möjligheter som uppstått. Den nationella organisationen förtydligas i följande figur: 17

18 Styrgrupp Projektgrupp Referensgrupp BSPA Regional organisation Inom det regionala ansvarsområdet för BSPA-område Höga Kusten finns en styrgrupp med landshövdingen som ordförande. I styrgruppen finns två politiker från Örnsköldsviks respektive Kramfors kommuner, samt tjänstemän från Örnsköldsvik, Kramfors och länsstyrelsen. Projektgruppen innefattar projektledaren för BSPA-området samt representanter från länsstyrelsen, Kramfors kommun samt Örnsköldsviks kommun. Deltagarna i referensgruppen avgörs av det kunskaps- och intressebehov som projektgruppen anser är nödvändigt att beakta. Utifrån detta kallas personer och organisationer in i referensgruppen för att bistå med experthjälp. Det finns också en samverkansgrupp, där samtliga intressegrupper inom BSPA-området ska representeras, så som föreningar, lokala näringar, myndigheter och boende. På den regionala nivån har drygt 200 personer på olika sätt deltagit i BSPA-projektet. Den regionala organisationen förtydligas i följande figur: Styrgrupp Projektgrupp Referensgrupp BSPA Samverkansgrupp Temagrupper 18

19 1.5.3 Temagrupper För att mer fördjupat diskutera områdets värden, problem, hot och åtgärder bildades 4 st tematiska arbetsgrupper med följande inriktningar: Naturvård Turism, Friluftsliv & Kultur Näringsliv Mark- och vattenanvändning Projektet valde att bryta ut turismen från övriga näringar då intresset för att diskutera frågor knutna till turism visade sig vara stort. Detta framkom vid det första stormötet då samtliga närvarande ombads skriva ner de frågor som de brinner för och önskar ska tas upp i projektet. Inbjudan att delta i de olika temagrupperna gick ut brett via brev, mail, affischer, länsstyrelsens hemsida, Naturum Höga Kustens hemsida, projektets egen hemsida ( samt annonser i områdets två lokaltidningar (Tidningen Ångermanland samt Örnsköldsviks Allehanda). Intresset att vara med i temagrupperna visade sig vara stort, varje temagrupp utgjordes av personer. Deltagarna har utgjorts av en blandning av personer från länsstyrelse, kommuner, organisationer, företag, boende m.fl. Temagruppernas arbete inleddes under hösten 2009 och pågick därefter under drygt ett års tid med ett stort antal möten. Den 15 juni 2010 hölls ett stormöte för samtliga temagrupper då resultatet så långt i de olika temagrupperna presenterades. Halva stormötet ägnades åt diskussioner kring ett antal större frågor som spänner över flera temagrupper och flera ämnesområden. De frågor som diskuterades speciellt vid stormötet var hur turism och friluftsliv i området kan utvecklas på ett hållbart sätt, båtlivet i området samt strandnära exploatering. Upplägget av arbetet i temagrupperna har grovt varit att definiera nuläget, definiera vilka värden som finns i området ur olika intresseaspekter samt var dessa är geografiskt lokaliserade (framtagande av kartor), hur framtiden kan ska se ut, förslag på hur utvecklingen kan ske på ett hållbart sätt utan att naturvärdena äventyras samt avvägningar mellan olika intressen. Successivt har temagruppsdiskussionerna fördjupats till en allt mer detaljerad nivå, likt en filterprocess där de mest intressanta frågorna diskuteras i samförstånd med alla berörda parter inom temagruppen. Nedan följer en kort presentation av respektive temagrupp samt hur arbetet lagts upp i respektive grupp. De strategier, mål och åtgärder som presenteras i samverkansplanen är i allt väsentligt ett resultat av temagruppernas arbete samt diskussioner i mixade möten samt med referensgruppen. Temagrupp Naturvård: Gruppen började med att definiera vilka naturvärden som finns inom Höga Kusten. Till gruppens hjälp bjöds experter från olika ämnesområden in till de första mötena, vilka höll korta presentationer av olika naturvärden samt deltog i efterföljande diskussioner. 19

20 Temagruppen definierade följande naturvärden inom området: Grunda marina ekosystem (<6m) Djupa marina ekosystem (>6m) Sötvatten Stränder Fåglar med havsanknytning Självklart finns det även naturvärden i inlandet, men dessa har inte tagits med eftersom fokus i BSPA Höga Kusten är havet samt det som påverkar havet. Såväl sötvatten som stränder är starkt knutna till havet och påverkar varandra i hög grad och har därför tagits med i arbetet. Temagruppen diskuterade de olika naturvärdena samt definierade hur läget för var och en av dem är idag. För varje naturvärde togs ett antal indikatorer fram som bör övervakas och följas upp regelbundet för att följa hur respektive naturvärde utvecklas med tiden. För varje indikator sattes ett framtida mål upp. Gruppen gick därefter vidare med att definiera vilka påverkansfaktorer som respektive naturvärde har samt vilka de bakomliggande orsakerna (bidragande faktorerna) till dessa är. Därefter togs förslag på åtgärder och aktiviteter fram. Temagrupp Turism, Friluftsliv & Kultur: Temagruppen diskuterade områdets värden för turism, friluftsliv och kultur, samt vad det är som påverkar dessa värden. Därefter diskuterades hur man önskar att framtiden ska se ut. Gruppen har diskuterat bl a båtliv, fritidsfiske, turism, bad och dykning. Temagruppen har tagit fram områden som gruppen tycker är viktiga för turism, friluftsliv och kultur, men även önskemål och behov i framtiden. Diskussionerna avslutades med funderingar kring hur gruppens intressen kan påverka de andra temagrupperna. Temagrupp Näringsliv: Temagrupp Näringsliv har diskuterat bl.a. vilka behov det finns att utveckla näringslivet i området och vilka intressen det finns. Gruppen har bland annat tittat på vilka geografiska områden som kan vara viktiga för näringslivet för att se om de sammanfaller med t.ex. de extra skyddsvärda områdena ur ett naturvärdesperspektiv. En av diskussionsfrågorna har varit hur näringslivet kan utvecklas utan att den marina miljön påverkas negativt. En av de viktiga utgångspunkterna inom projektet är att jobba för en hållbar utveckling utan att det inverkar negativt på områdets marina naturvärden. Temagrupp Mark- och vattenanvändning: I temagruppen mark- och vattenanvändning har frågor som rör till exempel strandskydd, bebyggelse, avlopp och infrastruktur diskuterats. Syftet har varit att ta fram ett underlag för hur det ser ut idag, men även vilka behov som kan uppstå i framtiden vad gäller mark- och vattenanvändning i BSPA-området Höga Kusten. Vid temagruppens möten har bland annat kriterier diskuterats för lämpliga respektive olämpliga områden för bebyggelse. Ett gemensamt möte har hållits med temagrupp näringsliv med fokus på infrastrukturen i Höga Kusten där frågor lyftes som till exempel viktiga vägar, farleder och hamnar. Mixade Temagruppsmöten: Under hösten 2010 har det hållits två möten med Mixade Temagrupper, dvs. möten där samtliga temagrupper har bjudits in för att diskutera frågor över ämnesgränserna och ur olika aspekter. Inför dessa möten har projektgruppen försökt väva samman resultat från de olika temagrupperna, referensgrupp samt resultat från stormöten. Vid de mixade temagruppsmötena 20

21 har det sammanvägda resultet presenterats i form av resultatkedjor. Förslag på hållbar utveckling av området samtidigt som naturvärdena bevaras har diskuterats. Vid dessa möten har även förslag på åtgärder och mål presenterats. Kompromisser och avvägningar mellan olika intressen har gjorts vid dessa möten. Resultatet har även presenterats för referensgruppen vid två möten under november-december Processbeskrivning Metodik En grundtanke i genomförandet av projektet är att berörda målgrupper gemensamt diskuterar och kommer överens om planer för nyttjande och bevarande av BSPA-området Höga Kusten. I samband med att BSPA-projektet hanteras med ekosystemansatsen tillämpas en adaptiv förvaltningsmetod. Naturvårdsverket har därför erbjudit de Länsstyrelser som ingår i projektområdena att använda sig av en särskild metod, Open Standard, för att genomföra den adaptiva förvaltningen (Naturvårdsverket, 2009b). Open Standard är särskilt framtaget för att underlätta samverkansbaserat miljövårdsarbete genom att erbjuda verktyg för målsättning, åtgärdsstrategier och uppföljningsindikatorer (Conservation Measures Partnership & Benetech, 2008). Denna modell används internationellt av ett stort antal myndigheter och organisationer för att analysera ett större områdes värden, påverkansfaktorer, bakomliggande drivkrafter till hoten (så kallade bidragande faktorer) och orsakssamband. Man kan säga att Open standard är en hjälp för att skapa en modell över området som visar hur allt hänger samman. På så sätt kan åtgärder lättare prioriteras utifrån önskad effekt och utvecklingen kan följas med tiden. Uppföljning och revidering är en viktig del i en adaptiv förvaltning. De första stegen i denna arbetsmodell är att bestämma områdets avgränsning samt ta fram en övergripande vision för området. Därefter definieras områdets naturvärden. Naturvärdena har tagits fram genom diskussioner i temagrupp Naturvård (se presentation längre fram). I analysen ingår att beskriva naturvärdenas status och tillstånd utifrån känd kunskap samt att sätta upp långsiktiga mål för värdena. För att veta om målen uppfylls tas ett antal uppföljningsbara indikatorer fram för framtida övervakning. Därefter kartläggs vilka påverkansfaktorer som finns mot de olika naturvärdena. En hotbildsanalys görs utifrån nedanstående bedömning av de olika påverkansfaktorerna: - hur mycket av naturvärdet som påverkas - där hotet drabbar, hur allvarligt påverkas då naturvärdet? - går det att reparera skadan om hotet undanröjs? Utifrån ovanstående klassificeras påverkansfaktorn antingen som Väldigt högt, Högt, Medium eller Lågt, dvs. det framgår vilka faktorer som utgör störst hot mot områdets naturvärden. För ytterligare beskrivning av bedömningen se bilaga 3. I efterföljande steg kartläggs vad de bidragande faktorerna till respektive påverkansfaktor är. Genom att på så vis gå igenom värde för värde, påverkansfaktor för påverkansfaktor och sätta in de bakomliggande orsakerna i sitt sammanhang, så byggs en modell över området upp. 21

22 När denna analys är färdig tas ett antal strategier fram med en eller flera åtgärder/aktiviteter för att motverka de bidragande faktorerna och därmed undanröja de negativa påverkansfaktorerna. För att kunna prioritera vilka strategier som ger bäst effekt och är praktiskt genomförbara så görs nedanstående bedömning: - Vilken inverkan tror vi att strategin kommer att få? Dvs. om det föreslagna genomförs, kommer det då att leda till de önskade effekterna? - Hur genomförbart är det? Kan det genomföras inom rimlig tid, är det ekonomiskt möjligt, finns det personer/organisationer/myndigheter som kan göra det, är det etiskt genomförbart? Utifrån ovanstående klassificeras strategin som antingen Väldigt effektiv, Effektiv, Mindre effektiv eller Inte effektiv. Med andra ord, det framgår vilka strategier som är värt att satsa på. För ytterligare beskrivning av bedömningen se bilaga 4. Utifrån hur effektiv strategin bedöms vara prioriteras de strategier som är mest effektiva för fortsatt arbete. För varje vald strategi upprättas en så kallad resultatkedja, där strategin med dess åtgärder kopplas till ett antal delmål på vägen för att hoten ska upphöra eller minska. Det tredje steget i processen innebär att resultaten av det samlade åtgärdsarbetet följs upp och utvärderas i förhållande till de uppsatta målen i samverkansplanen. Samverkansplanen ska därför ses som ett högst levande dokument som utvärderas och följs upp regelbundet och revideras utifrån det. Utöver ovanstående har även hållbar utveckling av olika näringar och mark- och vattenanvändning diskuterats i de 3 temagrupperna: Turism, Friluftsliv & Kultur, Näringsliv, Mark- och vattenanvändning. Samverkansplanen utgörs av en balans mellan nyttjande och bevarande för att nå en hållbar utveckling av området för såväl människan som naturvärden Ekosystemansatsen Begreppet ekosystembaserad förvaltning, eller ekosystemansatsen, finns i dag i många politiska dokument och är något som ligger på politiska agendor världen över. Ekosystemperspektivet utgår från att natur och samhälle hänger ihop. Människan är en naturlig del av ekosystemet. Det finns naturgivna gränser för samhällets nyttjande av ekosystemets tjänster och vi behöver lära oss mer om hur ekosystemet dels fungerar själv, men också hur det fungerar ihop med samhället, för att skapa en hållbar förvaltning av området. Ekosystem som skyddas kan även brukas, men på ett långsiktigt hållbart sätt. Ekosystemansatsen kan sammanfattas i följande tre utgångspunkter: Integration: Dagens miljöproblem fodrar i allt större utsträckning ett samarbete över gränser mellan vatten och land, över vetenskapliga gränser samt mellan vetenskap och vardagskunskap, över förvaltningsnivåer och sektorer, mellan privata och offentliga aktörer, mellan olika typer av nyttjande m.m. Adaptivitet: Vi har idag inte kunskap om allt vad gäller hur naturen fungerar och måste därför vara anpassningsbara utifall att vi inte når det förväntade resultatet. Förvaltningen behöver 22

23 anpassa sig snabbt i förhållande till natur och samhälleom åtgärderna leder till förändring i fel riktning. Försiktighetsprincipen bör tillämpas och stora, oåterkalleliga förändringar undvikas. Deltagande: Deltagande hos dem som berörs är viktigt. Deltagande är en demokratisk rättighet och resurstillgångarna ska vara rättvist fördelade. Värdefull kunskap om området finns hos användarna av området. Det är dessutom lättare att genomföra beslut om de berörda har fått delta i processen. Detta gäller under förvaltningscykelns alla faser, från problemanalys till genomförande och utvärdering. I regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik (2001/02:173) uttrycktes behovet av en ekosystemansats i den svenska naturvårdspolitiken. Ekosystemansatsen är en förvaltningsmodell med grund i konventionen om biologisk mångfald 1992 (UNEP, 2009a) där ett behov av en integrerad förvaltning av ekosystem för ett hållbart nyttjande av biologisk mångfald framgår. Sverige åtog sig vid FN:s toppmöte i Johannesburg 2002 att verka för en tillämpning av ekosystemansatsen senast 2010 (Naturvårdsverket, 2007b). Med ekosystemansatsen menas att den biologiska mångfalden ses i ett landskapsperspektiv som innebär att beakta ekonomiska och sociala faktorer. En viktig del i åtagandet är att Sverige ska verka för en integrerad, flerdiciplinär och flersektoriell förvaltning av kustområden på nationell nivå. Förvaltningen bör ske ur ett landskapsperspektiv där ekologiska, sociala, kulturella och ekonomiska faktorer uppmärksammas redan i planeringsstadiet av naturvårdsprojektet. Därmed tillgodoses människans och samhällets behov av naturresurser samtidigt som tillståndet för ekosystemen säkras. I samband med BSPA-projektet tillämpas nu ekosystemansatsen för första gången inom svensk vattenförvaltning. Enligt konventionen bör ekosystemansatsen tillämpas utifrån tolv grundprinciper, vilka har sammanfattats av Naturvårdsverket (2007b) i följande punkter; Gemensamma mål och delaktighet - Betydelsen av delaktighet vid målformulering och förvaltning Naturens kapacitet att producera varor och tjänster sätter gränser Vikten av att bibehålla ekosystemens förmåga att producera ekosystemtjänster Kunskap är en källa till framgång Alla typer av kunskap bör tas till vara i förvaltningsprocessen Att göra eller inte göra men det kostar Förståelsen av ekosystemens värden ur ett ekonomiskt perspektiv Avgränsningar i tid och rum Betydelsen av att avgränsa förvaltningsarbetet på ett rimligt sätt Flexibilitet i förvaltningen Belyser faktumet att förvaltningen är adaptiv I ekosystemansatsen inkluderas även försiktighetsprincipen som ett led i förvaltningsarbetet, vilken rekommenderar en återhållsamhet i de aktiviteter som kan förväntas försämra miljöns tillstånd (UNEP, 2009b). I BSPA-projektet Höga Kusten-området har ekosystemansatsen tagit praktisk form i de samråd mellan BSPA-projektets arbetsgrupper, kommuner samt berörda aktörer inom BSPA-området som tagit plats sedan projektets inledningsfas och därefter genomgående under projektperioden. I detta hänseende fyller de temagrupper som bildats i projektet en viktig funktion. Marin förvaltning är en viktig del av den landskapsstrategi som används för att säkra värdefulla naturresurser. Svensk vattenförvaltning har tidigare varit bundet till administrativa gränser i kommuner och län där avrinningsområden ingick i ett flertal zoner. Det marina förvaltningsarbetet har därför varit fördelat i olika ansvarsroller med en ofullständig 23

24 kommunikation mellan berörda aktörer. Ekosystemansatsen skiljer sig mot tidigare förvaltningsmetoder i det att den utgår från den ekologiska helheten. Interaktionerna i ekosystemen mellan organismer, inklusive människan, och dess fysiska omgivning ligger till grund för förvaltningen snarare än sektoriella förvaltningsmetoder Adaptiv förvaltning Adaptiv förvaltning innebär att man sätter mål för skydd och förvaltning, beslutar om åtgärder för att uppnå dessa mål, kontinuerligt övervakar utvecklingen av målen och justerar åtgärderna om målen inte uppnås, i en process som ständigt upprepas (se fig 1). Den adaptiva förvaltningsmodellen är en struktur som på ett systematiskt sätt gör det möjligt att testa antaganden, erhålla ny kunskap och kunna anpassa och förändra åtgärder och mål utifrån de resultat som erhålls i en kontinuerligt lärande process. Modellen bygger också på att man involverar de intressenter som berörs av mål och åtgärder i beslutsfattandet. Fördelarna med det är att både vetenskaplig och mer erfarenhetsbaserad kunskap kommer till nytta. Det lokala deltagandet och möjligheten att påverka ökar också acceptansen hos de berörda intressenterna så att åtgärder och regler verkligen efterlevs (Carlsson & Danell, 2006). Det finns två typer av adaptiv förvaltning, aktiv och passiv (McCarthy, et. al. 2007). Den aktiva förvaltningen är en mer experimentell adaptiv förvaltning som tillåter att man ändrar förvaltningsstrategier för att testa helt nya hypoteser för att kunna utvärdera vilken som är den bästa strategin. I den passiva adaptiva förvaltningen utnyttjar man den rumsliga och tidsmässiga variation som finns naturligt och målet är att förbättra existerande åtgärder och förvaltningsstrategier. Den svenska fiskelagen och fiskeriförvaltningen är anpassad till en adaptiv förvaltning och exempel på en passiv adaptiv förvaltning, där ändring i föreskrifterna kan ske ganska omgående mot bakgrund av resultat i uppföljning och ändrade behov av skydd och förvaltning. Adaptiv förvaltning brukar illustreras med en cirkel med en rad aktiviteter som följer på varandra: 1. Skapa sig en bild av området, sammanställning av befintlig kunskap 2. Planera åtgärder/aktiviteter och övervakning, sätt upp mätbara mål 3. Genomförandefasen. Åtgäder/aktiviteter genomförs 4. Utvärderingsfasen. Utvärdera mål och åtgärder och om behov finns modifiera mål och åtgärder 5. Dokumentera och delge den nya kunskapen Därefter är cirkeln sluten och aktiviteterna börjar om på 1 igen, dvs. det är en ständigt pågående process där en ständigt växande kunskap tas tillvara i förvaltningen. 24

25 Fig. 1. Schematisk skiss över adaptiv förvaltning. CMP Open Standards är den adaptiva förvaltningsmetod so mhar använts i arbetet med att ta fram samverkansplanen för BSPA Höga Kusten. Källa: Koppling till andra aktiviteter i Västernorrland Alltsedan införandet av ekosystemansatsen i Sverige har regeringen förordat att modellen bör tillämpas på flera områden inom naturvården, inte minst inom det nationella miljökvalitetsarbetet. BSPA-projektet Höga Kusten kan och bör kopplas samman med relaterade projekt inom Länsstyrelsens miljöarbete och inom projektområdet Höga Kusten. Följande avslutade och pågående aktiviteter kan kopplas med BSPA-projektet i det att de kretsar kring kommunikation och samverkan: Regionalt och lokalt arbete för att uppfylla miljökvalitetsmålen NEST-projektet (Northern Environment for Sustainable Tourism) Världsarvet Höga Kusten Världsarv i samverkan (VIS) Entréprojektet Skuleskogens Nationalpark Översiktsplaner (ÖP) i projektområdets kommuner Projekt: Kustbebyggelse i Bohuslän, Blekinge och Västernorrland Arena Miljölänet Västernorrland Lokal kustplanering Höga Kustenutredningen 1974 Projektet har till viss del starka kopplingar till den Höga Kustenutredning som gjordes Denna hade dock mer inriktning mot friluftslivet i området, men behandlade även andra intressen eftersom man redan då såg dem starkt kopplade till varandra. Målsättningen med Höga Kustenutredningen var att i nära samverkan med berörda kommuner föreslå åtgärder för att främja rekreationslivet i Höga Kusten. Utredningen formulerade bland annat att Mot bakgrund av det beroende som föreligger mellan rekreationsfrågorna och samhällsutvecklingen i stort och med tanke på utredningsarbetets målsättning har kommitténs här redovisade arbete närmast karaktären av ett totalprogram för områdets utveckling. Således behandlas även relativt ingående naturvården, fritidsbebyggelsen, näringslivet, kulturlivet och bevarandefrågorna. Höga Kustenutredningen har på så sätt starka likheter med det arbete som nu har bedrivits med BSPA Höga Kusten. En stor skillnad är dock att betydelsen av havet och 25