Samhällets kostnader för övriga olyckor. Beräkningar avseende olyckor utöver bränder, vägtrafik-, drunknings- och fallolyckor

Transkript

1 Samhällets kostnader för övriga olyckor Beräkningar avseende olyckor utöver bränder, vägtrafik-, drunknings- och fallolyckor

2 2 MSB:s kontaktperson: Linda Ryen, Publikationsnummer MSB ISBN

3 3 Förord I denna rapport finns detaljerade beskrivningar av de beräkningar som ligger till grund för resultaten i rapporten Samhällets kostnader för övriga olyckor - resultat för olyckor utöver bränder, vägtrafik-, drunknings- och fallolyckor (MSB ). Vi vill uppmärksamma läsaren på att detta är ett arbetsmaterial, vilket innebär att den granskning av texter, tabeller och layout som normalt görs vid publicering av rapporter inte är gjord. Anledning till att rapporten ändå tillgängliggörs är att möjliggöra för den som är intresserad att ta del av vilka data och antaganden som ligger till grund för de resultat som presenterats i ovan nämnda rapport. För den som vill veta mer om teorin bakom beräkningarna hänvisas till rapporten Cost of Illness teoretisk genomgång (NCO 2008:4). Ovanstående rapporter ingår i en serie med beräkningar för flera olyckstyper i syfte att skatta den totala kostnaden för olyckor i Sverige. Tidigare har rapporter, med resultat respektive beräkningar, avseende bränder, vägtrafikdrunknings- och fallolyckor utkommit. Beräkningar i denna och tidigare rapporter kan komma att uppdateras, till exempel om nya data blir tillgängliga eller om det är nödvändigt för jämförbarheten med beräkningar för övriga olyckstyper. Rapportserien avseende olyckors samhällsekonomiska kostnader är en del av arbetet med att ge en samlad bild och bedömning av olycksutveckling och säkerhetsarbete i Sverige. I detta uppdrag är studier av samhällsekonomiska kostnader i form av cost of illness (COI) en ofta efterfrågad komponent. Att enbart redovisa uppgifter på antal olyckor eller antal skadade ger inte någon heltäckande bild, utan det är också viktigt att beskriva vilken belastning som olyckor av olika slag medför för samhället. Genom att uttrycka belastningen i kronor översätts olyckor och deras konsekvenser till en samhällsekonomisk kostnad, vilket fyller behovet av ett enkelt och lättkommunicerbart mått. Beräkningarna som redovisas i denna rapport är framtagna av Jan Berglöf vid WSP Analys & Strategi. Ansvarig vid MSB är Linda Ryen.

4 4 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte Definitioner och avgränsningar Metod Olyckstyperna Antal Dödsfall Svårt skadade Lindrigt skadade Sammanfattning Insatskostnad Allmänt Räddningstjänst Polisen Sammanfattning insatskostnad Egendomsskador Flygtrafik Tågtrafik Övriga skador Sammanfattning egendomsskador Sjukvårdskostnader Sluten vård Dödsfall Sluten vård av svårt skadade första året Egenavgift Framtida sluten vård Sammanställning kostnader i sluten vård Öppen vård Kostnad första året efter olyckan Framtida läkarbesök Total kostnad för öppenvården Total sjukvårdskostnad Rehabilitering Rehabilitering första året Rehabilitering under följande år Summering Vård i hemmet Definition Kortvarig vård...45

5 5 7.3 Långvarig vård Total kostnad för vård i hemmet Läkemedel och hjälpmedel Läkemedel Första året Framtida läkemedelsförbrukning Hjälpmedel Sammanfattning läkemedel och hjälpmedel Transporter Transporter från olycksplatsen till behandlingsstället Transporter från sjukhuset till hemmet Transporter för återbesök i den öppna vården Egenavgifter Färdtjänst Sammanfattning transportkostnader Sammanfattning av medicinska kostnader Administrationskostnader Rättsväsendet Socialförsäkringsadministration Försäkringsadministration Total kostnad för administration Produktionsbortfall Antal Kortvarig frånvaro Långvarig frånvaro Dödsfall Sammanfattning av produktionsbortfall Sammanfattning av beräkningarna Totala kostnader Genomsnittskostnader Kostnadsbärare Jämförelse med vägtrafik- och fallolyckskostnader Känslighetsanalyser Dödsfall Svårt skadade Lindrigt skadade Referenser... 96

6 6 1. Inledning I denna s.k. cost of illness-studie (COI) beaktas kostnaderna för olyckor utöver bränder, vägtrafik-, drunknings- och fallolyckor som inträffade under 2005 och detta utgör därför en ekonomisk beskrivning till skillnad från en ekonomisk utvärdering. Den här typen av analys har blivit alltmer populär eftersom den kan bidra till att belysa den ekonomiska bördan av ett olycksfall (vilken kan påverkas av mängden sjukvård, sjukfrånvaro och egendomsskador m.m.). Denna information i monetära termer kan i sin tur användas för att få mer jämförbara mått än enbart kvantitativa data (t.ex. inträffar det ca bränder och trafikolyckor varje år, men denna information säger inte mycket om deras relativa belastning på samhället), eller för att analysera vilka typer av kostnader som är störst och vem som får bära dem. Dessutom kan kostnaden per olycka användas som input till ekonomiska utvärderingar, eftersom den motsvarar fördelen av att det sker en olycka mindre. Det går dock inte använda denna information för att rangordna olika problem eller förespråka insatser. Att en viss typ av olyckor medför stora kostnader betyder inte per automatik att det finns stora vinster av att minska dem eftersom en reducering av olyckorna också för med sig kostnader. Samhällskostnaderna begränsas inte till en viss aktör utan tar hänsyn till alla individers kostnader (d.v.s. även kostnaden av den vård som ges av en anhörig individ och den produktion som uteblir till följd av skador och dödsfall m.m.). 1.1 Syfte Den här rapporten syftar till att beräkna samhällets kostnader för olyckor utöver bränder, vägtrafik-, drunknings- och fallolyckor som inträffade under Analysen ingår i ett större projekt vars strävan är att kartlägga den totala kostnaden av olyckor i Sverige och där beräkningar för flera olyckstyper ska kunna jämföras med varandra. 1.2 Definitioner och avgränsningar Dorothy Rice är en av de ledande metodutvecklarna inom cost of illness (COI) och beskrev redan på 1960-talet hur denna typ av analys skulle utföras. De kostnader som är av relevans i detta sammanhang är: Direkta kostnader resurser som används för att hantera konsekvenserna av en sjukdom eller olycka. Det handlar primärt om sjukvårdskostnader, men även om kostnader av att hantera situationen på olycksplatsen, kostnader för att reparera materiella skador och kostnader för att administrera både personskador och egendomsskador. Indirekta kostnader resurser som förloras till följd av skador och dödsfall i samband med sjukdomar och olyckor. Detta utgör den produktion som uteblir (både i betalt och obetalt arbete) till följd av skador och dödsfall i samband med sjukdomar och olyckor.

7 7 Intangibla kostnader förlorade liv och försämrad hälsa och livskvalitet till följd av sjukdomar och olyckor. Dessa kostnader utgör ofta den största bördan i samband med olyckor, men exkluderas normalt i studier av cost of illness p.g.a. värderingssvårigheter. För vägtrafikolyckor finns det framtagna värden för ett statistiskt liv, men att tillämpa detta ex post kan blir missvisande eftersom ett faktiskt liv aldrig kan värderas. Därför behandlas inte intangibla kostnader i denna analys. Denna studie beräknar olyckskostnaden, d.v.s. de samhällsekonomiska konsekvenserna av de olyckor som inträffar. Att olyckorna minskar kräver normalt att de förebyggande kostnaderna ökar. Därför är det lämpligare att beräkna olyckskostnaden och de förebyggande kostnaderna var för sig, och kostnaderna för det förebyggande arbetet ingår därför inte i dessa beräkningar. 1.3 Metod Här behandlas enbart de huvudsakliga principerna. För en mer utförlig diskussion kring dessa, se NCO 2008:4 och MSB Alternativkostnadsprincipen är den teoretiska utgångspunkten för en COIstudie och definieras här som värdet av den förlorade möjligheten att använda de resurser som vi förbrukar och förlorar i samband med olyckor. En betalning används för det mesta som mått på denna kostnad, men en betalning behöver inte föregå en kostnad och en kostnad behöver inte föregå en betalning. Att betala ut sjukpenning innebär en betalning för Försäkringskassan, men ur ett samhällsperspektiv motsvarar det ingen resursuppoffring. Att ge upp av sin fritid för att ta hand om en skadad anhörig utgör däremot en uppoffring trots att det inte medför någon betalning. Priser på marknaden kan normalt användas för att värdera de olika resurserna eftersom dessa ska representera vad som krävs för att producera dem. Detta förutsätter dock att det råder fungerande marknader för produkten eller tjänsten 1. Genomsnittskostnad (den totala kostnaden dividerad med antalet olyckor) och marginalkostnad (merkostnaden av ytterligare en olycka) kan skilja sig åt på kort sikt. Lång sikt definieras som den period då alla kostnader är rörliga (d.v.s. kan säljas vidare, avvecklas eller användas till något annat), medan några kostnader alltid är fasta (d.v.s. omöjliga att sälja vidare med omedelbar verkan eller använda till annan verksamhet) på kort sikt. Fasta kostnader saknar alternativ användning och kan därför innebära en överskattning av den verkliga kostnaden för en olycka. Exempelvis ingår lokalkostnaden i genomsnittskostnaden av ambulanstransporter i samband med en olycka medan marginalkostnaden består av kostnaden för fordonets drift, personalens lön och materialet som behöver användas. Om olyckan inte hade inträffat hade dessa resurser kunnat användas till annat men lokalkostnaden skulle med all 1 Om det t.ex. råder monopol på marknaden kan marknadspriset vara högre än vad det kostar att producera varan eller tjänsten. Skillnaden mellan marknadspris och produktionskostnad innebär endast en transferering mellan kund och försäljare eftersom ingen egentlig resurs har förbrukats

8 8 sannolikhet vara lika stor ändå. I huvudsak tillämpas genomsnittskostnader i denna analys, men de fasta kostnadernas storlek diskuteras då det blir relevant. Kostnaderna är skattade med hjälp av en incidensansats (livstidskostnad) vilket innebär en summering av kostnaderna från början till slut (vanligtvis bot eller död) för de drunkningsolyckor som inträffade En prevalensansats (årlig kostnad) medför istället att samtliga kostnader som uppstod under 2005 till följd av olyckor (oavsett när de inträffat) ska beräknas. Prevalensansatsen används primärt för att bedöma kostnaderna ur ett budgetperspektiv, medan incidensansatsen ska användas då man önskar nyttja värdena i en ekonomisk utvärdering. Kostnader som infaller i framtiden ska diskonteras eftersom de normalt har ett lägre värde än de kostnader som infaller idag 2. Kostnaderna kan beräknas med hjälp av top down eller bottom up. Top down fördelar den totala kostnaden av t.ex. sjukvård på olika typer av sjukdomar och olyckor, medan bottom up innebär en analys av en relevant urvalsgrupps totala sjukvårdskostnad som sedan generaliseras till populationen. Det finns fördelar och nackdelar med båda dessa metoder. Top down-data kan vara lättare att få tag på, men blir missvisande om den undersökta gruppen har en vårdkonsumtion som skiljer sig från genomsnittet. Bottom up kan ge en mer korrekt bild och är lämpligare att tillämpa i samband med en incidensansats, men förutsätter tillgång till representativa och tillförlitliga data. I denna analys används bottom up-ansatsen så långt detta är möjligt. Kostnaderna uttrycks i 2005 års prisnivå och som s.k. konsumentkronor. Konsumentkronor motsvarar det pris som konsumenten betalar, d.v.s. normalt inklusive moms. Eftersom bl.a. sjukvårdens kostnader till största delen är direkta utgifter av den offentliga sektorn uttrycks deras kostnader exklusive moms. För att göra dessa kostnader jämförbara med konsumentkronor bör därför momsen i form av en s.k. skattefaktor I adderas (1,23). Dessutom medför skatt en effektivitetsförlust i form av minskad konsumtion och produktion. Detta medför att kostnader som betalas med skattemedel egentligen är högre än vad som anges. Eftersom frånvaron av olyckor knappast medför ett minskat skatteuttag, tas inte hänsyn till denna kostnad här. Att ange kostnaderna i ett gemensamt mått får framförallt en betydelse då de ska användas i ekonomiska utvärderingar. 2 Diskonteringsräntan används för att justera framtida kostnader till s.k. nuvärde. Framtida kostnader har ett lägre värde än dagens kostnader till följd av alternativkostnad och individens preferenser. Det vill säga det jag betalar idag skulle jag kunnat sätta in på banken och fått ränta på istället, vilket skulle innebära att samma summa som jag betalar om 5 år inte behöver vara lika stor som idag. Dessutom föredrar jag att konsumera idag istället för imorgon och att betala för något idag blir på så sätt mer kostsamt än om jag kan skjuta upp det till framtiden.

9 9 2. Olyckstyperna Denna serie av rapporter har följt Socialstyrelsens klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem (ICD10). Det är den svenska versionen av den tionde revisionen av The International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems (ICD-10) som utgavs av Världshälsoorganisationen (WHO) Den är liksom sina föregångare en statistisk klassifikation, dvs. ett system för att på ett meningsfullt sätt gruppera sjukdomar och dödsorsaker för översiktliga statistiska sammanställningar och analyser. Kravet på en statistisk klassifikation av detta slag är att den täcker alla tänkbara sjukliga tillstånd och hälsoproblem inom ett hanterbart och därför rimligt antal kategorier. Genom att följa ICD10 minimeras risken för dubbelräkning eller att någon olyckstyp förloras på vägen. Följande huvudgrupper finns i kapitel XX Yttre orsaker till sjukdom och död (V01-Y98): V01-X59 X60-X84 X85-Y09 Y10-Y34 Y35-Y36 Y40-Y84 Y85-Y89 Y90-Y98 Olycksfall Avsiktligt självdestruktiv handling Övergrepp av annan person Skadehändelser med oklar avsikt Polisingripande och krigshandling Komplikationer vid medicinsk vård och kirurgiska åtgärder Sena effekter av yttre orsaker till sjukdom och död Bidragande faktorer som har samband med yttre orsaker till sjukdom och död, vilka klassificeras annorstädes Det är olycksfallen (V01-X59) som är intressanta i MSB:s arbete med att skatta kostnaden för de olyckor som inträffade år Tidigare som nämnts ovan har bränder, vägtrafik-, drunknings- samt fallolyckor beräknats. Under huvudgruppen Olycksfall finns följande avsnitt: V01-V99 Transportolyckor 1) V01-V09 Fotgängare skadad i transportolycka 1) V10-V19 Cyklist (förare eller passagerare) skadad i transportolycka 1) V20-V29 Motorcyklist (förare eller passagerare) skadad i transportolycka 1) V30-V39 Förare eller passagerare i trehjuligt motorfordon skadad i transportolycka V40-V49 Förare av eller passagerare i personbil skadad i transportolycka 1) V50-V59 Förare av eller passagerare i lätt lastbil skadad i transportolycka 1) V60-V69 Förare av eller passagerare i tung lastbil skadad i transportolycka 1) V70-V79 Förare av eller passagerare i buss skadad i transportolycka 1) V80-V89 Andra transportolyckor på land Del av 1) V90-V94 Transportolyckor på vatten Del av 2) V95-V97 V98-V99 W00-X59 Transportolyckor i luften och rymden Andra och icke specificerade transportolyckor Andra yttre orsaker till olycksfallskada W00-W19 Fallolyckor 3) W20-W49 Exponering för icke levande mekaniska krafter 1)

10 10 W50-W64 Exponering för levande mekaniska krafter W65-W74 Drunkning och drunkningstillbud genom olyckshändelse 2) W75-W84 W85-W99 Annan kvävning och annat kvävningstillbud genom olyckshändelse Exponering för elektrisk ström, strålning, extrem lufttemperatur och extremt lufttryck i omgivningen X00-X09 Exponering för rök och öppen eld 4) X10-X19 X20-X29 X30-X39 X40-X49 X50-X57 X58-X59 Kontakt med heta föremål och heta ämnen Kontakt med giftiga djur och växter Exponering för naturkrafter Förgiftningsolyckor och exponering för skadliga ämnen genom olyckshändelse Överansträngning och umbäranden Exponering genom olyckshändelse för andra och icke specificerade faktorer Del av 3) 1. Avsnittet ingår i rapporten om vägtrafikolyckor 2. Avsnittet ingår i rapporten om drunkningsolyckor 3. Avsnittet ingår i rapporten om fallolyckor 4. Avsnittet ingår i rapporten om bränder Övriga olyckstyper i tabellen ovan ingår i föreliggande rapport och redovisas i sin helhet i bilaga Antal Dödsfall I Sverige omkom personer i olyckor som klassades som olycksfall. Ur ett tidsperspektiv på 10 år kan år 2005 klassificeras som ett medianår. Åren före hade i princip lägre värden medan åren efter hade högre. Trenden verkar således stigande. Ett undantag är vägtrafikolycksfall som uppvisar en fallande trend sedan År 2004 inträffade tsunamikatastrofen i bland annat Thailand som krävde många dödsoffer vilket kan avläsas i följande diagram.

11 11 Diagram 1. Antal dödsfall i olycksfall under perioden Fallolyckor Övriga Vägtrafik Drunkning Brand Totalt Hur ser det ut för gruppen övriga olycksfall och vad omfattas mer konkret? Övriga olyckor innehåller en mängd olika olyckstyper. För att få en överblick har gruppen delats in enligt den indelning som är gjord i Olyckor i siffror (Räddningsverket/NCO 2007). Följande tabell visar kopplingen mellan indelningen i olyckstyper och ICD10 koder. Tabellen omfattar hela olycksfallspanoramat. I det fortsatta arbetet har vägtrafik, fall, drunkning, öppen eld i tabellen nedan exkluderats. I bilaga 1 framgår vilka olyckstyper i ICD10 som ingår i kostnadsberäkningen. Yttre orsak Vägtrafik Annan transportolycka Fall Förgiftning Drunkning Öppen eld Stark kyla Kvävning Fallande föremål Annat föremål Skjutvapen, explosiv vara Maskinolycka Heta ämnen eller föremål Elektricitet Djur, insekter och giftiga växter Främmande kropp i naturlig kroppsöppning ICD10 Kapitel XX-koder V01-V79, V87-V89 V80-V86, V91, V93-V99 W00-W19 X40-X49 V90, V92, W65-W74 X00-X09 W93, X31 W75-W84 W20 W21-W27, W50-W52 W32-W40 W28-W31 X10-X19 W85-W87 W53-W64, X20-X29 W44 Annat olycksfall W41-W43, W45-W49, W88-W92, W94, X30, X32-X39, X50-X59

12 12 I gruppen övriga olycksfall ingår samtliga olyckstyper från tabellen ovan utom vägtrafik, fall, drunkning och öppen eld. De just nämnda är de vanligast förekommande olyckstyperna. I genomsnitt omkommer cirka 800 personer per år i olyckor som klassas i denna rapport som övriga olyckor. År 2004 inträffade Tsunamin i Asien som krävde väldigt stort antal dödsoffer. I följande diagram kan även en stigande trend skönjas för totala antalet (staplarna). Det är förgiftningsolyckorna som ligger bakom denna trendökning (röd linje). Diagram 2. Antal dödsfall i övriga olycksfall under perioden (staplarna avser vänster y-axel och linjerna höger y-axel) Totalt Annan transportolycka Fallande/annat föremål Förgiftning Kvävning Övriga Stark kyla 0 Medelvärdet för perioden var 825 dödsfall och om man exkluderar år 2004 som var ett extremår blir medelvärdet 775. År 2005 ligger inom detta intervall med 813 dödsfall som denna undersökning avser. Det kan i stort sägas var ett normalt år med tanke på att trenden är stigande. Fördelningen på olika olyckstyper ser ut enligt följande tabell. Vanligaste olyckstypen är förgiftningar följt av det som karakteriseras av annat olycksfall. Det handlar oftast om naturolyckor och i bilaga 1 framgår exempel på olyckstyper som kategoriseras som annat olycksfall.

13 13 Tabell 1. Antal dödsfall 2005 i gruppen övriga olyckor Olyckstyp Totalt Annan transportolycka 32 Annat föremål 12 Annat olycksfall 251 Djur, insekter och giftiga växter 5 Elektricitet 5 Fallande föremål 34 Främmande kropp i naturlig kroppsöppning 5 Förgiftning 295 Heta ämnen eller föremål 4 Kvävning 95 Maskinolycka 8 Skjutvapen, explosiv vara 7 Stark kyla 60 Totalt 813 Totalt omkom personer 2005 i olycksfall. I MSB:s rapportserie fördelas dödsfallen enligt följande tabell. Tabell 2. Antal dödsfall 2005 i olika olyckstyper Olyckstyp Antal Vägtrafikolycksfall 440 Bränder 69 Fallolyckor 1527 Drunkningsolyckor 119 Övriga olyckor 813 Totalt Svårt skadade Socialstyrelsens patientregister har funnits i olika former och med olika benämningar sedan 1960-talet. Heltäckande, dvs. omfattande all sluten offentlig sjukvård, har registret varit sedan I Socialstyrelsens publikation Skador och förgiftningar behandlade i slutenvården redovisas statistik över antalet personer som vårdats med huvuddiagnos skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker eller har registrerats med uppgift om yttre orsak till sjukdom och död under Det är en delmängd av den information som finns i patientregistret (PAR) (Socialstyrelsen 2007). Totalt uppgick antalet utskrivna personer med huvuddiagnos skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker under 2005 till På motsvarande sätt uppgick antalet utskrivna personer med angiven yttre orsak till sjukdom och död till närmare Antalet utskrivna personer ökade i båda dessa kategorier jämfört med En förklaring till att fler personer vårdats med yttre orsak till sjukdom och död än med skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker som huvuddiagnos är att denna kod även kan anges när skadan eller förgiftningen behandlats som bidiagnos, men också som yttre orsak till sjukdom (Socialstyrelsen 2007).

14 14 Socialstyrelsen har tagit fram antalet slutenvårdade från PAR. I följande tabell redovisas de olyckstyper som ingår i skattningen av antalet slutenvårdade för övriga olyckstyper. Tabell 3. Yttre orsakskod kopplad till olyckstyp Olyckstyp Annan transportolycka Fallande föremål Förgiftning Kvävning Stark kyla Yttre orsakskod V80-V86, V91, V93-V99 W20 X40-X49 W75-W84 W93 Övriga olycksfall W21-W64, W85-W92, W94, W99, X10-X39, X50-59 Ålder Flest skadade återfinns i åldersgruppen år. Män skadas oftare än kvinnor. Totalt står männen i åldersgruppen år för 35 procent av de som blir inlagda på sjukhus. Tabell 4. Antal patienter inom slutenvården tfa övriga olyckstyper uppdelat i åldersgrupp Män Kvinnor Båda könen 0-19 år år Totalt Den största gruppen av de enskilda olyckstyperna, som ej ingår i gruppen övriga olycksfall, är annan transportolycka och förgiftning. Annan transportolycka handlar om ryttare, förare eller passagerare av spårbunden/luftburen trafik, terrängfordon, jordbruksfordon o dyl. Tabell 5. Antal patienter inom slutenvården tfa övriga olyckstyper uppdelat i åldersgrupp och olyckstyp Yttre orsakskod Totalt Annan transportolycka Fallande föremål Förgiftning Kvävning Stark kyla Övriga olycksfall Summa Lindrigt skadade Dödsfall och svårt skadade är hämtade från Dödsorsaks- och patientregistren (DOR och PAR) som är nationellt heltäckande. Det innebär, även om det förekommer bortfall, att data från dessa databaser omfattar samtliga folkbokförda i Sverige. När det gäller lindrigt skadade hämtas data från IDB (Injury database) som tidigare hette EHLASS (European Home and Leisure

15 15 Injury Surveillance System). Till skillnad från de rikstäckande databaserna i DOR och PAR har IDB data om skadade personer som sökt akut vård vid vissa jourcentraler och sjukhus i Sverige. År 2005 och (2006) var det färre sjukhus med i IDB. Då hade IDB en täckning på ungefär 4,3 procent medan täckningen var cirka sju procent. IDB skattade det totala antalet hem- och fritidsolyckor i Sverige till skadefall under 2005 (Socialstyrelsen 2010). Av dessa var det som undersöktes och hemsändes utan behandling och behandlande och inskrivna för fortsatt vård på sjukhus (ingår i antalet sluten vårdade). Det återstår då cirka en halv miljon skadade som haft en skada och besökt en akutmottagning eller jourcentral. Socialstyrelsen har gjort ett uttag ur IDB med kriterierna: År 2005 Kontaktorsak exkl fordon med hjul, larvfötter eller medar 20 exklusive 01-09, 42, 56, 63 Behandling 2 behandlad och hemsänd, 3 behandlad och remitterad för fortsatt vård Det innebär uttaget avser samtliga personer som besökt en akutmottagning efter ett olycksfall exklusive de olyckstyper som ingår i övriga olyckstyper som MSB tidigare beräknat de samhällsekonomiska kostnaderna för. År 2005 var det kvinnor och män som uppsökte akutmottagning/jourcentral eller liknade för vård av skador till följd av skador från övriga olyckstyper. Tabell 6. Antal skadefall vid akutmottagningar till följd av övriga olyckstyper uppdelat på åldersgrupp Män Kvinnor Totalt Totalt Sammanfattning Sammanfattningsvis inträffade omkring olyckor 2005 som klassificeras som övriga olyckstyper med personskada till följd (som kom till sjukvårdens kännedom) varav 813 personer avled. Skadepyramiden (dödsfall i toppen och lindrigt skadade i botten) skiljer sig inte mycket mellan åldersgrupperna. I följande figur visas skadepyramiden för de tre olika åldersgrupperna och för samtliga oavsett ålder (längst till höger).

16 16 Diagram 3. Skadepyramid uppdelat på ålderskategori Dödsfall Svårt skadade Lindrigt skadade 0-19 år år 65 + Samtliga I följande tabell redovisas värdena för de olika skadegraderna. Tabell 7. Antal dödsfall, svårt och lindrigt skadade uppdelat på åldersgrupp Dödsfall Svårt skadade Lindrigt skadade 0-19 år år Summa Skadekonsekvens Konsekvenserna av de olyckstyper som är aktuella i denna studie är olika. Vissa olyckstyper är mer våldsamma än andra. I de tidigare rapporterna har skadorna kategoriserat med ISS (Injury Severity Score). ISS är en matematisk framtagen kod som beräknas som summan av kvadraterna på de tre allvarligaste skadorna uttryckt i AIS 3 inom sex kroppsregioner: huvud/nacke, ansikte, bröstkorg, mag-/bäckeninnehåll, extremiteter/ryggrad samt yttre huden. ISS-skalan omfattar I denna utvärdering används följande intervall: ISS 1-3 lätt skada ISS 4-8 måttlig skada ISS 9- svår skada. I det fortsatta arbetet behöver skadekonsekvensen delas upp ytterligare för att beräkna vårdbehov. Uppdelningen i ISS där 1-3 är lätt skada, ISS 4-8 måttlig skada samt ISS 9- svår skada. Lindrigt skadade tillhör grupp 1. Det är givet att även inom gruppen lindrigt skadade kan ingå de som behöver ett stöd från samhället en lång tid efter olyckan men det antas att dessa uppgår till lika många i gruppen svårt skadade som inte behöver något stöd. Svårt skadade, som hämtas från patientregistret, fördelas i grupp 2-5 efter samma andelar för 3 Abbreviated Injury Scale (AIS) är utvecklat för att beskriva skadekonsekvenserna. Det är en internationell skala som mäter allvarligheten i individuella skador med hjälp av fem kriterier, bland annat bestående men och vårdens omfattning.

17 17 svårt skadade i vägtrafikolyckor (MSB 2009). Grupp 6 är den enda grupp som speglar faktisk fördelning. Tabell 8. Fördelning av personskador till följd av övriga olyckor 2005 efter ålder, kön och vårdbehov Lindrigt skadade Lätt skada Ålder Kön Grupp 1 Grupp 2 Måttlig skada Grupp 3 Grupp 4 Svår skada Grupp 5 Dödsfall Grupp 6 Samtliga 0-19 år Män Kvinnor Båda år Män Kvinnor Båda Män Kvinnor Båda Samtliga Män Kvinnor Totalt

18 18 3. Insatskostnad 3.1 Allmänt Olyckskostnaden uppstår direkt i samband med olyckan, och definieras som de resurser som krävs för att bemöta dess omedelbara, icke-medicinska konsekvenser. Dessa resurser består i huvudsak av räddningstjänst som rycker ut för att släcka eventuella bränder i samband med olyckan och/eller för att utföra losstagning av skadade individer m.m., samt polis som anländer till olyckan för att kontrollera om något brottsligt har föregått denna händelse (t.ex. rattfylleri) eller för att ombesörja trafikdirigering m.m. 3.2 Räddningstjänst År 2005 gjorde räddningstjänsten ca insatser. Av dessa var knappt insatser till övriga olyckstyper. I följande tabell visas fördelningen av antalet insatser som gjordes år I gruppen brand ingår även insatser till förmodad brand. Tabell 9. Fördelning av räddningstjänstens insatser 2005 Olyckstyp Antal 2005 Brand Trafikolycka Drunkning 399 Fallolyckor Falsklarm Övriga olyckor Summa Gruppen övriga olyckor är en heterogen grupp. Det är först och främst olyckor med personskador som är intressanta men en del av olyckor har karaktären av naturolyckor vilket är intressant ur ett beredskapsperspektiv. Dessutom har alla följande olyckstyper inneburit personskador under det aktuella året. Alla följande olyckstyper ingår i gruppen övriga olyckor. I totalsumman ingår 1600 insatser som avser fallolyckor. Dessa dras ifrån i det fortsatta arbetet.

19 19 Tabell 10. Fördelning av räddningstjänstens insatser till övriga olyckor, 2005 Olyckstyp Antal Omkomna Svårt skadade Lindrigt skadade 00 Olyckstyp saknas Utsläpp av farligt ämne Stormskada Nödställd person Nödställt djur Bergras/jordskred Annat ras Översvämning av vattendrag Annan vattenskada Förmodad räddning Annan kommunal räddningstjänst Total Sammanlagt rörde det sig om ca timmar (exkl. beredskap) som brandmän (inkl deltid och värn) ägnade åt insatser till de övriga olyckstyperna. I detta avsnitt kommer dessa insatser att värderas. Kostnaderna består av alternativkostnaden för personal, fordon och stödverksamhet vars resursförbrukning kan hänföras till övriga olyckor. Beredskap, övning och dylikt har exkluderats ur beräkningarna då dessa kan anses vara förebyggande verksamhet. Det finns två rapporter som beräknat timpriset för räddningstjänsten. Det är Samhällets kostnader för bränder (NCO 2008) och Samhällets kostnader för vägtrafikolyckor (MSB 2009). I NCO-rapporten uppgick bruttolönen för en heltidsanställd brandman 2005 till kronor vilket ger 219 kr/tim med sociala avgifter. I MSB-rapporten var kostnaden för en heltidsbrandman 186 kr/tim utan OB ( kronor i månadslön enligt lönestrukturstatistik för primärkommunal sektor), med OB på ca 50 procent (Rib 04) var kostnaden 279 kr. I genomsnitt uppgick timkostnaden till 233 kronor för en heltidsbrandman. I NCO-rapporten framgår inte om bruttolönen omfattar OB-tillägg. Bruttolönen i MSB-rapporten baseras förmodligen på en för låg månadslön. I SCB-statistiken som timlönen är hämtad från avser uppgifter från både heloch deltid. Deltid har sedan räknats om till heltid. Sammantaget leder detta till att 233 kronor för en heltidsbrandman vilket kommer att användas i den fortsatta analysen. Även timkostnaden för deltidsbrandmän är olika i de två rapporterna. Man utgår från samma grundlön (174 kronor), som är förlorad produktion, men beräkningen av OB-tillägget är olika vilket leder till att timkostnaden i NCOrapporten är 140 kronor medan den i MSB-rapporten är 185 kronor. I den förra tas hänsyn även till förlorad fritid. En deltidsbrandman arbetar inte inom räddningstjänsten utan larmas vid insats. Det innebär att de antingen kan vara på sitt ordinarie arbete eller vara lediga. Därför kommer 140 kronor att

20 20 användas i det fortsatta arbetet som en värdering av deltidsbrandmännens insatser. Beräkningen av kostnaderna har skett genom värdering av alternativkostnaden för de resurser som sätts in vid bekämpning av person- och egendomsskador vid övriga olyckor. Tidsåtgång, styrkans storlek och antal bränder har hämtats från insatsstatistiken för år 2005 medan alternativkostnader är hämtade från Automatiska brandlarm - hur bör räddningstjänsten agera? (Kågebro 2007). Med hjälp av dessa har personalkostnader beräknats. Sedan har en skattning från Lagom brandsäkerhet (Öström mfl 1994) använts för att beräkna övriga kostnader som brandbils- och drivmedelskostnader, stödfunktioner, lokaler och materiel. Lokalkostnader ingår då det inte går att separera dessa kostnader från de övriga även om de inte utgör någon kortsiktig alternativkostnad. För ytterligare beskrivning av beräkningarna kan läsas i Samhällets kostnader för bränder (NCO 2008B) och Samhällets kostnader för vägtrafikolyckor (MSB 2009). Tabell 11. Antal mantimmar till insatser vid övriga olyckor Händelsetyp Antal Mantimmar händelser Endast insats Heltid Deltid Värn Övriga olyckstyper Andel av totala antalet insatser 12,6% 11% 12% 17% Totalt alla olyckstyper I genomsnitt tog varje insats 5,5 mantimmar i anspråk ((heltid+deltid +värn)/antal händelser). En normalstyrka består av ett brandbefäl och fyra brandmän, totalt fem man. Det innebär tidsmässigt att varje insats tar drygt en timme. Totala personalkostnaden fås om antalet mantimmar multipliceras med timkostnaden för hel- och deltidsbrandmän. I följande tabell framgår att kostnaden för räddningstjänstens personal uppgår till knappt 22 miljoner kronor. Tabell 12. Räddningstjänstens kostnader för personal och övriga kostnader Antal timmar Antal insatser Antal timmar Personalkostnad Övriga kostnader Totalt Heltid Deltid Summa Det innebär att personalkostnaden per insats uppgår till kronor om totala kostnaden divideras med antalet insatser. För att fördela ut kostnaden per personskada används data från vägtrafikolycksrapporten (MSB 2009). Där antas att antalet mantimmar per dödsfall är 11,7 timmar, 5,3 svår skada och 4,9 timmar per lindrig skada. Om dessa genomsnittvärden används för alla

21 21 personskador som uppstått för övriga olyckstyper fås en grov skattning av antalet timmar. Om dessa timmar värderas med den viktade kostnaden 4 för heltid/deltid fås totala kostnaden för personskador. Om dessa kostnader subtraheras från totala kostnaden fås kostnaden för insatser utan personskador. Det skulle innebära att 96 procent av kostnaden avser insatser utan personskador. I insatsstatistiken är det cirka 0,06 skadade per insats för övriga olyckstyper medan motsvarande värde för vägtrafikolyckor är 1,26 vilket indikerar att andelen personskador är låg för övriga olyckstyper. Tabell 13. Räddningstjänstens kostnader uppdelat på skadegrad Olyckstyp Dödsfall Svårt skadad Lindrigt skadad Egendoms- Totalt skador Övriga olyckor Beräkningarna bygger på de händelser som inträffade år 2005 vilket innebär att katastrofer och andra större olyckor som kräver stora räddningsresurser inte ingår förutom de som inträffade år Polisen Polisen ska förebygga brott, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, bedriva spaning och göra brottsutredningar. Det är framför allt för att övervaka den allmänna ordningen vid räddningsinsatsen samt att samla in information för eventuella brottsutredningar som polisen deltar i insatsarbetet. Själva utredningsarbetet att få klarhet om ett eventuellt brott har begåtts eller om det är en olyckshändelse ingår i polisen administrationskostnad som redovisas senare i rapporten. Det saknas data för polisens insatser. Det är inte alltid polisen medverkar vid olyckor. Enligt räddningstjänstens insatsrapport var polis på plats i 1370 fall vid övriga olyckor. Det är mer än var 10:e insats. Det innebär att polisens resursinsats vid olyckstillfället skulle kunna uppgå till timmar totalt (1370*1 tim 14 min som var insatstiden i genomsnitt för övriga olyckstyper*2 poliser). När det gäller denna kostnad antas det att polisen är på plats lika länge som räddningstjänsten i de fall de rycker ut. Vidare antas att styrkan består av ett fordon á två poliser. Kostnaden för polisen per timme 273 kr hämtat från rapporten om vägtrafikolycksfall. Fordonskostnaden var enligt samma rapport 27 kronor per timme. Totalt uppgår kostnaden för polisen medverkan i övriga olyckstyper till kronor % av alla mantimmar vid övriga olyckshändelser avsåg heltid och 45 % deltid + värn. Med timkostnader på 233 och 140 blir genomsnittstimlönen cirka 191 kr

22 22 Tabell 14. Polisens kostnader vid övriga olyckor Kostnadtyp Kostnad Personalkostnad Fordonskostnad Summa När det gäller förgiftningsolyckor antas att varken polis eller räddningstjänst är på plats vid förgiftningsfall även om detta är en sanning med modifikation. Det kan handla om förgiftning när det handlar om t ex nödställd person eller IVPA. 3.4 Sammanfattning insatskostnad Räddningstjänstens och polisens kostnad vid insatser vid övriga olyckor beräknas uppgå till 22,7 miljoner kronor år Det antas att det inte föreligger några kostnadsskillnader mellan de olika åldersgrupperna och kön. Därför fördelas kostnaden per åldersgrupp och kön utifrån andelen av totala antalet skadade. Tabell 15. Räddningstjänstens och Polisens insatskostnad uppdelat på ålder och kön Kön Män Kvinnor Totalt Totalt Kommunen är kostnadsbärare för räddningstjänstens kostnader på 21,9 miljoner kronor och staten står för Polisens kostnader på 0,8 miljoner kronor.

23 23 4. Egendomsskador Ofta förknippas olyckor med personskador. En personskada är en allvarlig konsekvens av en olycka, men inte den enda tänkbara. Även egendomsskador till följd av olyckor kan vara såväl omfattande som kostsamma för olika aktörer i samhället. En brand kan ödelägga ett helt hus, en trafikolycka kan totalförstöra en eller flera bilar. Även miljön kan skadas till följd av en olycka. Det är dock svårt att få ett grepp om miljökonsekvenserna då de kan uppstå flera år efter olyckan. Materiella kostnader definieras som samtliga resurser som krävs för att återställa egendom som förstörts eller skadats i samband med en olycka. Det handlar framförallt om skadade saker, men även om skadad last mm. För att återställa dessa ting kan det krävas bärgning, reparation eller nya inköp. De största egendomsskador sker i samband med bränder och vägtrafikolycksfall där byggnader och fordon skadas eller till och med förstörs helt. Inom övriga olyckstyper är det övervägande personskador som inträffar. Några undantag är annan transportolycka där tåg och flygtrafik ingår. En annan olyckstyp som kan generera stora kostnader är översvämningar. 4.1 Flygtrafik Det finns olika typer av flygtrafik. Transportstyrelsen har i sin flygsäkerhetsinfo delat upp flygtrafiken i åtta verksamhetsformer. År 2005 inträffade knappt 60 haverier. Omfattningen av de enskilda haveriernas skador är oklar då några slutade lyckligt medan andra hade dödlig utgång. Följande tabell visar antalet haverier per verksamhetsform, typfordon för värdering, snittkostnad (begagnad) samt värdering av egendomsskadan. År 2005 inträffade ett haveri i linjefart. Denna olycka ingår i verksamhetsområde bruksflyg-flygfart. Tabell 16. Antal haverier inom varje verksamhetsområde och totalkostnad Verksamhetsområde Antal haverier Linjefart/Charter (1) Ingår under bruksflygflygplan Typfordon Snittkostnad Totalkostnad Bruksflyg - flygplan 3 Learjet Bruksflyg - helikopter 3 Bell Bruksflyg - ballong 2 Radannons Skolflyg 6 Cessna Privatflyg - flygplan 12 Cessna Privatflyg - helikopter 1 Bell Sport 31 Skärmflyg

24 24 Vad de olika flygfarkosterna är värda och omfattningen av skadan är svårt att skatta. Därför antas att värdet motsvaras av begagnade flygplan eller helikoptrar av enklaste modellerna. Värderingen utgår från försäljningspriser av begagnade flygfarkoster i USA och Europa. Priserna är omräknade med dollarkursen 2005 och nedskrivna med KPI till 2005 år prisnivå. Totalt uppgick kostnaden för flygolyckor till 34 miljoner kronor. Självriskbeloppen från och med januari 2004 är för flygplansskador oavsett om de förorsakats vid taxning/flygning eller vid rangering på marken 7000 SEK för samtliga flygplan (Stockholm flygklubb 2011). För staten och kommuner/landstingen är självrisken kr (Olsson och Wennerström 2003). 4.2 Tågtrafik År 2005 inträffade det 86 olyckor inom spårtrafiken (Trafikanalys 2011). Av dessa inträffade 54 inom järnväg, 27 inom spårväg samt fem i tunnelbana. Värderingen av skadorna vid dessa olyckor hämtas från en rapport från Statens haverikommission som utredde en olycka vid växling i Hallsberg (SHK 2009). I den olyckan skadades fem lok, varav två fick kraftiga skador och tre smärre skador. Totala kostnaden för reparation bedömdes till 4,5 miljoner kronor. Vid ett godtyckligt antagande om att en kraftig skada är 10 gånger dyrare att reparera än smärre blir värderingen två miljoner kronor för en kraftig skada och kronor vid en smärre skada. Ett alternativ är att utgå från en genomsnittskostnad och anta att två av fem olyckor leder till kraftiga skador. Med tanke på att statistiken är uppdelat på olika typer blir skattningen mindre osäker om en tudelad värdering används. I följande tabell visas de olika antaganden om det handlar om en kraftig eller smärre skada i kolumnen typkostnad. Tabellen visar även antalet olyckor inom de tre olika spårtyperna samt typ av olycka. Tabell 17. Antal olyckor inom spårtrafik samt total kostnad Järnvägsolyckor 2005 Järnväg Spårväg Tunnelbana Typkostnad Totalt Urspårningar vid tågrörelse Sammanstötningar vid tågrörelse Kollisioner vid vägkorsning i plan Andra olyckshändelser Summa Det uppstår även en kostnad för dem som får ersättning för skadad egendom i form av självrisker. När det gäller privat egendom som hus, bilar och båtar är det individen som står för en självrisk på kr för de skador som ersätts via kombinerad hemförsäkring, villa/hem försäkring, fritidshusförsäkring, båt samt motorfordonsförsäkring. Näringslivet är kostnadsbärare för de skador som betalats ut från företags- och fastighetsförsäkringen. Självrisken antas vara 0,2 procent av basbeloppet vilket är Trygg Hansas självrisk för företagsförsäkringar (7 880 kronor). Utbetalningar från St Eriks och Göta Lejon antas vara riktade till kommunerna och självrisken antas uppgå till fem basbelopp, kronor (Olsson och Wennerström, 2003).

25 25 Kammarkollegiets utbetalningar antas vara statens egendom och även här antas självrisken uppgå till fem basbelopp. Staten, privata företag och länstrafikföretagen driver alla järnvägstrafik medan länstrafikföretagen driver spårväg och tunnelbana. Länstrafikföretagen antas till 50 procent ägas av landstinget och till 50 procent av kommunerna i länet. Fördelningen av järnvägsolyckorna görs i två steg. Först antas 34 procent av olyckorna ske med godstrafik 5 vilket antas vara privata trafikoperatörer. Resterande 66 procent fördelas på staten och länstrafikföretagen utifrån andelen personkilometer 6. Länstrafikhuvudmännen står för 34 procent och staten för 31 procent. Det innebär att kostnaderna fördelas enligt proportionerna i nedanstående tabell. När det gäller flyget har inga motsvarande siffror hittats. Därför antas mycket godtyckligt att 50 procent av bruksflyget är näringslivet och hälften staten (t ex militärflyg). När det gäller privatflyget antas på samma sätt att 50 procent är näringslivet och 50 procent drabbar privata intressen. Tabell 18. Fördelning av självrisker på flyg och järnväg samt kostnadsbärare Spår- väg Tunnel- bana Bruks- flyg Privatflyg, sport, skolflyg Järnväg Självrisk Total kostnad Staten 31% 50% Kommuner 17% 50% 50% Landsting 17% 50% 50% Näringsliv 34% 50% 50% Individ 50% Övriga skador Med övriga skador avses främst naturolyckor som stormar och översvämningar. Dessa kan variera i storlek från mindre, knappt märkbara, till extrema olyckor. Ett extremt exempel var orkanen Gudrun (ofta kallad Stormen Gudrun eller januaristormen i Europa 2005) som var en kraftig orkan som den 8 till 9 januari 2005 drog in från Atlanten och drabbade norra Europa. Uppskattningsvis 75 miljoner kubikmeter skog stormfälldes i Götaland, vilket motsvarar tre årsavverkningar. Gudrun var också den dyraste enskilda skadehändelsen i Sverige och kostade de svenska försäkringsbolagen över fyra miljarder kronor, enligt försäkringsbranschens sammanställning. Då räknas skador på skog, hus och bilar och företag som stått stilla med i summan (SVT 2010) tågkm (1000-tal) avser godstrafik av totalt tågkm (1000-tal) 6 År 2005 stod järnvägen för personkm, spårvägar 473 samt tunnelbana 1541, totalt personkm. Av dess stod länstrafikhuvudmännen för 3723 (järnväg), 473 (spårväg) samt 1541 (tunnelbana). Totalt eller 52% (5737/10950)

26 26 Enligt Näringsdepartementet uppgick de direkta kostnaderna för Gudrun till 21 miljarder (Näringsdepartementet 2005). Kostnaderna för Gudrun ingår inte i dessa beräkningar då den var så pass exceptionell. Till viss del ska dessa beräkningar visa på årskostnader för normalår. I klimat och sårbarhetsutredningen antas att stormar som Gudrun inträffar vart 20:e år. År 2005 gjorde Räddningstjänsten i landets kommuner 3050 insatser vid stormskador och 209 insatser vid översvämningar. Eftersom statistiken täcker hela riket antas att den täcker alla inträffade skador. Översvämning kan orsaka stor skada. En vanlig villaförsäkring täcker översvämning i källare och garage som orsakats av att det har runnit in vatten genom dörrar, fönster, ventiler och liknande. Självrisken är kronor. Den totala snittkostnaden för en översvämmad villa är kronor, men kan sträcka sig upp mot kronor enligt Ifs beräkningar (IF 2011). Över hela landet anmäldes drygt skador som orsakades av stormar, översvämningar eller andra naturfenomen mellan 2000 och Den sammanlagda kostnaden närmar sig 5,2 miljarder kronor (SvD 2008). Dessa är ursprungligen hämtade från Försäkringsförbundet. Det skulle innebära kr per skada. Enligt Försäkringsförbundets egen hemsida beräknades skadekostnaden för vattenskador som omfattades av Villahemförsäkringen till 1,2 miljarder kronor år Antalet rapporterade vattenskador var stycken vilket innebär en genomsnittskostnad på kr per vattenskada. I värderingen av kostnaden är utgångspunkten att en skada, oavsett om det är en stormskada eller översvämningsskada, kostar kr samt en självrisk på kr. Totalt uppgår totalkostnaden för stormar och översvämningar till 150 miljoner kronor varav 33 miljoner kronor avser självrisker. Tabell 19. Egendomsskador orsakade av naturfenomen, antal, kostnad, totalkostnad Antal Självrisk Genomsnitts -kostnad Skadekostnad Självrisk Totalkostnad Storm Översvämning Summa Sammanfattning egendomsskador Egendomsskadorna uppgår till totalt 284 miljoner kronor varav självrisker står för 47 miljoner kronor.

27 27 Tabell 20. Total kostnad för egendomsskador uppdelat på olyckstyp Skadekostnad Självrisk Total kostnad Flyg Tågtrafik Naturolyckor Summa I det korta tidsperspektivet är det näringslivet i form av försäkringsbolagen som står för kostnaderna i form av utbetalda försäkringsersättningar. I ett längre perspektiv är det individerna och företagen som står för kostnaderna. Tabell 21. Total kostnad fördelat på kostnadsbärare Skadekostnad Självrisk Totalkostnad Stat Landsting Kommun Individ Näringsliv Summa

28 28 5. Sjukvårdskostnader I begreppet sjukvårdskostnader återfinns ett antal olika typer av sjukvård. Det gemensamma är att efter olyckan inträffat ska den skadade behandlas för att uppnå samma hälsa som innan olyckan. De poster som ingår i detta avsnitt om sjukvårdskostnader är: Behandling inom sluten vård Läkarbesök inom öppen vård Rehabilitering inom öppen vård Vård i hemmet Transporter Läkemedel och hjälpmedel 5.1 Sluten vård Dödsfall Sjukhusvård Ett antal av patienterna som skadas i olyckor avlider efter en viss tid på sjukhus. Urvalet från KPP omfattar knappt 50 patienter som avlidit på sjukhuset (kod 4 i utskrivningssätt) i det som definieras som övriga olyckstyper. Om databasens täckning av samtliga sjukhus i Sverige är 41,9 procent antas att det inträffar cirka 112 dödsfall på sjukhus. Det innebär att knappt 14 procent av alla som omkommer i övriga olyckstyper avlider på sjukhus (112/813). Genomsnittskostnaden för dem som avlider på sjukhus till följd av olyckor uppgår i genomsnitt till kronor oavsett ålder vilket är 40 procent högre än för fallolyckor. I tabellen nedan redovisas antalet patienter inom parentes. För förgiftningsfallen var kostnaden kr. Tabell 22. Medelvårdkostnad för dödsfall på sjukhus efter viss vårdtid år 2005 (utskrivningskod 4) Åldersgrupp Män Kvinnor Totalt ( 0) 0 ( 0) 0 ( 0) (11) (10) (21) (14) (12) (26) Totalt (25) (22) (47) Medelvårdtiden var 5,5 dygn som var konstant mellan åldersgrupperna. Kvinnor har längre vårdtid än männen (två vårddygn). Den totala vårdkostnaden för de patienter som avlider på sjukhus uppgår till 12,9 miljoner kronor varav kronor för förgiftningsfallen. Den lägre kostnaden beror dels på att vårdkostnaden är avsevärt lägre samt att det endast var tre personer (män 65+) som avled på sjukhus efter vård tfa förgiftning vilket innebär att cirka sju personer antas ha avlidit efter ankomst till sjukhus.