Framtidens kulturpolitik vad vill kulturutredningen?

Transkript

1 Framtidens kulturpolitik vad vill kulturutredningen? Referat från kulturpolitiskt seminarium den 16 februari 2009 i ABFhuset, Stockholm, anordnat av Koalition för kulturdebatt.

2 Varför och varthän? Ett samtal om Kulturutredningen och framtidens kulturpolitik Kulturutredningens mål har varit att lyfta fram kulturens och kulturarvets betydelse i samhället och ge kulturen högre status. Det sade kulturutredningens ordförande Eva Swartz-Grimladi när hon inledde seminariet Framtidens kulturpolitik vad vill kulturutredningen? i arrangemang av nätverket Koalition för kulturdebatt. Swartz-Grimaldi betonade att kulturutredningen i sig självt bidragit till att kulturen hamnat i debattens centrum. I dag skriver tidningarna om kulturfrågor och allt fler politiker engagerar sig i debatten. Det är inte längre en angelägenhet för några få. Förutsättningarna är därmed något bättre för att öka kulturens betydelse i samhället, menade Swartz-Grimladi. Utredningens ambition har varit att få organisationen, systemet kring kulturutövarna, att lyfta fram kulturens betydelse. Att hitta en organisation som kan gynna såväl medborgarna som kulturskaparna. Hon beskrev sin egen vånda inför att ta uppdraget, när hon fick frågan för ett och ett halvt år sedan. De båda tidigare kulturutredningarna, som kom 1974 och hade längre tid på sig och var dessutom parlamentariskt sammansatta, vilket denna inte skulle vara. Det avgörande för att ställa upp var att vi alla, som arbetat med utredningen, känner ett starkt engagemang för kulturområdet. Dessutom var direktiven avgränsade, vilket gjorde arbetet genomförbart. Uppdraget handlade om att utreda statens roll och samspelet mellan stat, kommun, landsting, liksom samspelet med andra samhällsområden. Vi skulle överväga en omläggning av de nationella styrmedlen inom kulturområdet. Utredningen föreslår i korthet att stödet till kulturen i framtiden ska ges i form av regionala portföljer, där staten ska teckna avtal med kommuner och

3 landsting för olika verksamhetsområden. Målet är ökat regionalt samarbete, men även mindre detaljstyrning från staten. Kulturrådets uppgift blir att utvärdera och följa upp insatserna. De många statliga myndigheter som idag verkar på kulturområdet ska slås samman till tre olika sfärer. Utredningen skriver att villkoren för kulturutövarna måste bli bättre, och nämner nya skatteregler, sponsring och ökat entreprenörskap som vägar dit. Man föreslår även en ny typ av mål. Istället för sex stycken målformuleringar, som i tidigare utredningar, ska det finnas en portalparagraf som lyder: "Den nationella kulturpolitiken ska, med utgångspunkt i demokrati och yttrandefrihet, bidra till samhällets utveckling genom att främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en. Den ska möjliggöra kommunikation mellan individer och grupper, skapa förutsättningar för kulturupplevelser och bildning samt verka för att alla ska ges möjlighet att fritt utveckla sin skapande förmåga." Därunder fem stycken underliggande målparagrafer. Man tar bort tidigare formuleringar om att kulturen ska motverka kommersialismens negativa verkningar. I sin inledning på seminariet beskrev Swartz-Grimaldi hur hon och de andra utredarna i inledningen av sitt arbete såg ett område som få politiker intresserade sig för. Kulturen har aldrig varit en valfråga. Ingen ledande politiker har tagit upp den i Almedalen. Den nämns inte i regeringsdeklarationerna. Ändå är kulturen allt merabetydelsefull. I en tid av globalisering och sekularisering blir kulturen det kitt som håller oss samman. Vi hoppas därför att förra året var det sista som kulturen inte nämndes i regeringsförklaringen. Socialdemokratisk kritik Margreta Israelsson, kulturpolitisk talesperson för socialdemokraterna, var kritisk till utredningen och dess förslag. Regering sade nej till en parlamentarisk utredning och missade därmed chansen till en överenskommelse. Därmed har man partipolitiserat

4 kulturpolitiken. Nu är den avgörande frågan om kulturministern vill lägga fram en proposition som kan vinna stöd från medborgarna och kulturlivet, eller om hon bara vill vinna en votering. Israelsson menar att utredningen inte tillräckligt tar upp riskerna med kommersialiseringen. Vi har inget emot att det går att sälja kultur, men vi ogillar de negativa effekterna av kommersialiseringen. Det finns en stor risk att icke-kommersiell kultur inte kan verka i framtiden på grund av att det inte finns sponsorer. Hon lyfte fram behovet av att tydligare slå fast att kulturen har ett egenvärde. Att den måste få drivas av ett sökande som inte omedelbart kan omsättas i kronor och ören. Vad de organisatoriska frågorna beträffar sade Israelsson att socialdemokraterna inte är emot en omorganisation som sådan, men hon betonade att man i så fall ska skynda långsamt. En stor omorganisation kostar pengar och ska den göras inom dagens ekonomiska ramar riskerar den att göra det svårare för kulturutövarna, i alla fall under en period. Hon hade önskat fler detaljer om hur förändringarna ska gå till. Konsekvenserna av en nedläggning av Rikskonserter är otydliga, menade hon. Nedläggningar av skivbolaget Caprice berörs bara i en mening. Oavsett vad man tycker i sak får inte utredande gå så lättvindigt till. En omorganisation ska stödja verksamhet, inte tvärtom. Kulturen är redan anorektisk, den klarar inte en svältkur till. Den avgörande frågan borde istället vara hur resurserna till kulturen ska kunna ökas. Israelsson utryckte en oro för förslaget att regionalisera kulturpolitiken. Utredningen har använt Västra Götaland som modell. Sverige består av mer än regioner, mest län, och det är viktigt att kulturpolitiken stärks i hela landet, inte bara där det redan fungerar bra. Där måste staten ha ett övergripande ansvar. Moderaterna mer nöjda Moderate riksdagsledamoten och kulturpolitikern Mats Johansson inledde med att påpeka att kulturpolitik inte är det samma som kultur. Han menade att

5 utredningen föreslår några intressanta administrativa reformer, men att den inte är lösningen på kulturens alla problem, vilket heller var avsikten i direktiven. Staten står ekonomiskt för en sjättedel av kulturkakan i Sverige, sade han. 10 av 65 miljarder. Marknadskrafterna finansierar två tredjedelar av kulturkonsumtionen. Det måste man ha i huvudet när man talar om kommersialisering av kulturen. Han berömde utredningen för dess uppdatering av de omvärldsförändringar som skett sedan tidigare kulturutredningar, med globalisering och snabb teknikutveckling. Han ansåg att de strukturförändringar som föreslagits i princip är bra. Utredningen speglar mer sunt förnuft och kontinuitet än systemskifte. Jag hoppas på en bred politisk enighet. Trots det Margareta Israelsson just sagt har vi ofta en ganska stor enighet i de här frågorna. Alliansen har ökat kulturanslagen. Mats Johansson beskrev även hur mottagandet i pressen varit mer positivt än väntat. Innan utredningen presenterades var det mycket tal om stor nedrustning och nationens undergång. Efteråt har de flesta gjort en sansad bedömning av utredningens förslag. Kritik i detaljerna, men i stort sett positivt. Bilden av ett sjunkande Titanic har inte förekommit efteråt. Aftonbladets kultursida och Kulturradion undantaget. Kulturpolitikens mål Eva Swartz-Grimaldi förklarade att målen är omformulerade för att hitta en portalparagraf som håller över tid, ett mål som beskriver kulturens uppgift. Därefter har utredningen brutit ned ett antal andra mål som ska vara mer styrande. Dessa undermål knyter an till tidigare kulturpolitiska mål, men tar även hänsyn till att omvärlden har ändrats. Bland annat betonar vi att kunskaper ska digitaliseras och göras tillgängliga för alla. Vi har även talat mycket om mångfald.

6 Rasoul Nejadmehr, mångkulturkonsulent och en av utredningens ledamöter, fyllde i: Vi har talat mycket om att inte gå i någon etnisk fälla. Vi vill komma bort från den etnifierade kulturen och från en toppstyrd politisk ideologi som betraktar kulturen som isolerade öar, med en majoritetskultur som utgör normen och andra kulturer som ska anpassa sig. Vi har talat om estetisk mångfald, inte etnisk mångfald. Jonas Andersson, VD för Framtidens kultur, även han ledamot av utredningen, påpekade att texterna om kommersialismens negativa verkningar i 1974 års utredning var en fråga om vissa nyinrättade branschstöd. Israelsson invände på nytt: Man måste inte vara låst i exakta formuleringar. Det är bra med en portalparagraf. Men den är för tam. Den säger ingenting. Man får gärna tjäna pengar, men det finns negativa krafter i kommersialismen. Eva Swartz-Grimaldi svarade att det är själva poängen med kulturpolitik, att stödja det som inte går runt på kommersialismens villkor. Det handlar inte minst om att upprätta arenor för demokratisk dialog i en tid när allt mer av det offentliga livet flyttar in i köpcentrum. Mats Johansson infogade att det svåra inte är att sätta upp mål, det svåra är att göra dem så precisa att de betyder något i praktiken. Det är lätt att sympatisera med decentraliseringen, men hur säkerställer man att det inte går ut över kvaliteten? För att inte det experimentella i kulturen ska försvinna. En annan fråga där jag är kritisk är hur man ska hantera Författarfondens framtid och biblioteksersättningen. Det är ju en partsöverenskommelse där staten i princip inte är inblandad. Swartz-Grimaldi svarade att Författarfonden fungerar väl och ska fortsätta sitt arbete inom ramen för ett nytt system. Hon betonade också att tillkomsten av en sfär för konstarterna kan förbättra villkoren för kulturarbetarna. Inget har hänt genom åren. Det är ett extremt låglöneyrke att arbeta med kultur. Då måste man ändra strukturen. Därför samlar vi konstarterna på ett ställe, för att få en tydligare röst.

7 Israelsson frågade hur de parter från till exempel civila samhället som inte finns representerade på regional- eller riksnivå finns med i arbetet med de nya portföljerna. Jonas Andersson svarade att de tre sfärmyndigheter som ska bildas ska ta hänsyn till amatörorganisationer inom till exempel musiklivet och teatern. Kommentarer från kulturarbetarna Svante Beckman, professor vid Linköpings universitet, betonade att portalparagrafen i utredningen är otillfredsställande otydlig. Den borde vara tydligare med statens ansvar. Han menade att det finns tre grundantaganden i utredningen, som lätt skulle gå att formulera i en sådan paragraf: Omsorgen om demokratin. Statens ansvar för att befrämja kulturell välfärd liksom tillgång till kultur och eget skapande. Att upprätthålla grundvalarna för kulturskapandet och bildning. Han menade även att kvalitetsmålet i kulturpolitiken är ogenomtänkt frånvarande, eftersom det också står att institutionerna ska vägledas av kvalitet. Argumentet att kvalitetsmålet inte håller eftersom vi inte kan enas om det är inte giltigt. Att vi inte kan enas om vad som är kvalitet är i själva verket orsaken till att bidrag ska fördelas av experter och utövarna själva. Han tog även upp frågan om kulturens egenvärde och frågade retoriskt: Tror inte utredningen på kulturens egenvärde? Eva Swartz-Grimaldi svarade att det är viktigt med egenvärde, och att det ligger stor tyngd på konstens frihet i portalparagrafen. Institutionerna ska stödja kulturens egenvärde. Nejadmehr infogade att det är viktigt att även betrakta kulturell mångfald som en kvalitet, vilket utredningen lyft fram tydligare än tidigare utredningar. Karin Willén, representant för KLYS, konstaterade att det finns en besvikelser bland många utövare att frågan om konstnärernas villkor inte är

8 bättre löst i utredningen. Det finns visserligen några förslag på nya skatteregler, idéer om entreprenörsskap och om positiva effekter av regionaliseringen och omstruktureringen. Men det hade varit bra med mer konkreta förslag. Hon var också orolig över förslagen att slå samman myndigheter och regionalisera. Det är stora åtgärder, som får effekter på verksamheterna. Att utredningen inte gått ned i detalj oroar mig. Resultatet kommer när planen möter en verklighet. Utredningen hade behövt starta från andra hållet: vad är bra i kulturen, och vad fungerar sämre. Färre reformer, mer detaljnivå. Jonas Andersson svarade att det är lätt att förstå frustrationen eftersom villkoren är väldigt dåliga. Men vi hade uppdraget att lägga icke-kostnadsdrivande förslag. Vi försöker peka på skatter och entreprenörskap och de nya sfärmyndigheterna ska samla krafterna för att tillvarata konstnärernas villkor. Jag tror att portföljfrågan kan leda till ökade krav på samtal på statlig och kommunal nivå som förhoppningsvis kan leda till ökad fokusering på de här frågorna. Ellen Telje, ordförande för Amatörkulturakademin, lyfte fram civilsamhällets perspektiv. Amatörkultur måste finnas med som en aspekt av kulturpolitiken, menade hon, och det slår även utredningen fast. Däremot har den frågan helt försvunnit när utredningen har debatterats i medierna. Amatörkulturen är helt bortplockad ur kulturdebatten. Det gäller inte minst barn- och ungas kultur, och deras rätt att delta, inte bara att ta del av vuxnas kulturutövande. Hon ansåg att det är bra att utredningen vill stärka sambandet mellan professionell- och amatörkultur. Hon var däremot frågande inför förslaget att amatörkulturen ska vara en part i en överenskommelse mellan stat, kommun och andra aktörer. Vad betyder det i praktiken?

9 Eva Swartz Grimaldi svarade att det är medvetet oklart hur överenskommelsen ska se ut. Utredningen har inspirerats av det samarbete som finns på det sociala området och vill att det civila blir en tydligare part även på kulturens område. Men exakt hur skriver vi inget om.